EU:s exportförbud för snus

Fru talman! David Josefsson har frågat statsrådet Hans Dahlgren om han är beredd att ta initiativ för att upphäva det svenska exportförbudet för snus, exempelvis i anslutning till förhandlingarna kring EU:s långtidsbudget. Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag vill inledningsvis understryka att det övergripande målet för regeringens tobakspolitik är att minska allt tobaksbruk, även snus, och att förhindra att minderåriga börjar använda tobak. Målet antogs av riksdagen år 2011 och har därefter fastställts i regeringens reviderade strategi för alkohol- narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken 2016-2020, den så kallade ANDT-strategin.

Jag vill också framhålla att Sverige stöder en folkhälsobaserad och restriktiv tobakspolitik i EU. Antagandet av tobaksproduktdirektivet (direktiv 2014/40/EU) var ett viktigt steg i EU:s tobaksförebyggande arbete, och Sverige har fullt ut genomfört direktivet.

Tobaksproduktdirektivet innebär att snus även i fortsättningen får säljas i Sverige, men inte i övriga medlemsstater. Under förhandlingarna om direktivet drev Sverige inledningsvis linjen att snus borde få säljas i hela EU, bland annat med argumentet att snus är mindre skadligt än andra tobaksprodukter som är tillåtna i hela EU.

Sveriges hållning möttes dock av ett starkt motstånd från EU-kommissionen och vann föga stöd från övriga medlemsstater. Detta gjorde att Sverige i stället inriktade sig på att få behålla sitt undantag för försäljning samt att vi själva ska få reglera innehållet i snus. Sverige lyckades i förhandlingarna undanta snus från tobaksproduktdirektivets bestämmelser om innehållsreglering.

Genom att verka för att upphäva förbudet mot export av snus till andra medlemsstater aktualiserar man också frågan om en omförhandling av tobaksproduktdirektivet. En omförhandling medför alltid risker och skulle bland annat kunna hota de undantag för snus som Sverige har fått igenom i den tidigare förhandlingen och som gäller på den svenska marknaden i dag. Regeringen värnar det svenska undantaget för försäljning av snus och att vi själva får reglera ingredienser och smaksättning. Av dessa skäl är jag i nuläget inte beredd att aktivt arbeta för att EU:s förbud mot export av snus till andra medlemsstater avskaffas.

Jag vill i sammanhanget påpeka att näringsutskottet vid upprepade tillfällen, senast i näringsutskottets betänkande 2018/19:NU13, har konstaterat att frågan om att verka för ett upphävande av exportförbudet inte längre har samma aktualitet.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag ställde denna interpellation redan i december när frågan om förhandlingarna kring EU:s långtidsbudget hade börjat aktualiseras på riktigt. Av lite olika skäl har debatten skjutits fram till i dag. Det är nästan en ödets ironi att interpellationsdebatten sker samma dag som EU har ett extrainsatt toppmöte för att diskutera just långtidsbudgeten.

I sakfrågan om EU-avgiften hoppas jag att vi är överens om att Sverige inte ska betala mer till EU - tvärtom. Men det är inte detta som min frågeställning handlar om. Min frågeställning handlar om vilka initiativ som regeringen är beredd att ta för att upphäva exportförbudet för snus i anslutning till dessa förhandlingar. Jag tycker att Sverige som nettobetalare borde ha en tämligen god förhandlingsposition gentemot övriga EU i frågan.

Snustillverkning är en viktig del av svensk livsmedelsindustri. I dag arbetar ca 3 000 personer med snustillverkning, varav många i Göteborg, som jag kommer från, men också i Skåne och på Gotland. Jag menar att exportförbudet för snus nog är Sveriges i dag enskilt största handelshinder på den inre marknaden.

Jag ska ge statsrådet en eloge för att hon ger ett mycket rakt och tydligt svar. Hon säger uttryckligen att hon inte är beredd att aktivt arbeta för att exportförbudet avskaffas. Det är synd att hon svarar så. Jag tror att ett hävt exportförbud sannolikt hade genererat både arbetstillfällen och exportintäkter till svensk livsmedelsindustri. Men även om svaret är rakt och tydligt ger det också utrymme för en del följdfrågor.

Statsrådet har i sitt svar till mig belyst att det övergripande målet för regeringens tobakspolitik är att minska tobaksbruket. Hon har också belyst att Sverige stöder en folkhälsobaserad och restriktiv tobakspolitik i EU. Det är gott så.

Jag tycker också att man ska stödja en evidensbaserad politik som siktar på att minimera skadeverkningarna av såväl tobak som alkohol. Men jag ser inte motsatsförhållandet, fru talman. Trots att Sverige tillåter såväl snusning som rökning är tobaksbruket i Sverige på jämförbar nivå med EU-snittet, och faktiskt lite lägre. Det som skiljer ut Sverige är att nivån på rökningen är betydligt lägre än EU-snittet. Att tillåta export av snus till EU skulle knappast innebära att nya grupper börjar bruka tobak. Det skulle snarare innebära att rökare i Europa skulle gå över till snusning, vilket är ungefär det som har hänt i Norge.

Det i sin tur är ju ur ett folkhälsoperspektiv bra, eftersom det verkar skademinimerande. Även om man i grunden är emot allt tobaksbruk är det rimligen bättre för folkhälsan att människor snusar än att de röker, fru talman.

Avslutningsvis undrar jag vad statsrådet egentligen menar med att riksdagen i ett betänkande från näringsutskottet har konstaterat att frågan inte längre har "samma aktualitet". Att riksdagen har avslagit ett antal motioner om ett tillkännagivande om exportförbudet är inte samma sak som att vi här i riksdagen gör någon form av aktualitetsprövning av frågan i sig.

Min frågeställning handlade om huruvida regeringen var beredd att i samband med förhandlingarna om EU:s långtidsbudget lyfta upp frågan om exportförbud för snus. Den frågan är i högsta grad aktuell. Den är de facto dagsaktuell.

Fru talman! Som jag nämnde stöder Sverige den folkhälsobaserade och restriktiva tobakspolitiken i EU. Det tror jag att vi är överens om. Samtidigt är det så, och det har vi påpekat tidigare från regeringens sida, att vi inte är beredda att riskera det svenska undantaget genom en omförhandling av tobaksproduktdirektivet. Sverige har dessutom röstat för direktivet och har därmed redan tagit ställning till frågan om bland annat snusförbudet i övriga medlemsstater.

Vi har höga ambitioner från Sveriges och regeringens håll på folkhälsoområdet. Vi har också anslutit oss till de länder som vill gå i täten för tobakskontroll. Om Sverige agerar på ett sätt som inte vore lojalt med vad som är beslutat i direktivet kan det få återverkningar på Sveriges trovärdighet gentemot andra stater och Europeiska unionens institutioner.

Det kan skada vår trovärdighet, och därmed kanske också möjligheten, om det visar sig nödvändigt, att försvara det svenska snusundantaget. Det är ett argument som jag återigen vill lyfta fram. Sveriges rätt enligt anslutningsfördraget att ha snusförsäljning i Sverige är helt riktigt permanent. Det godkända undantaget kan bara upphävas av samtliga medlemsstater inklusive Sverige. Det vet vi båda två. Men det omfattar endast försäljningen, inte innehållet, smaksättning och så vidare.

EU har fortfarande möjlighet att bestämma om smaksättning och innehållet i snuset, vilket också förhandlingarna i tobaksproduktdirektivet visade. Det innebär att Europeiska kommissionen kan komma att föreslå begränsningar i det svenska snusundantaget på de områdena. Det kan sedan antas i rådet med kvalificerad majoritet. Jag vill bara lyfta upp den eventuella risken.

Det finns en bred enighet för det övergripande målet i svensk tobakspolitik att minska allt tobaksbruk, som jag nämnde inledningsvis. Målet togs fram av alliansregeringen redan 2011 i den ANDT-strategi som jag tidigare nämnde. Det är också beslutat med bred riksdagsmajoritet.

Vi vet i dag att snusning ökar risken för ohälsa och sjukdom. Det pågår fortfarande forskning på området. Hur stora riskerna är tvistas det om. Men att det finns en ökad risk för ohälsa är belagt. Flera studier och litteraturgenomgångar visar också att det finns tillräcklig kunskap om snusets skadeverkningar för att avråda från snusbruk. Hälsorisker av snusning kan inte avfärdas bara för att rökning är ännu allvarligare.

Sedan till frågan om EU:s långtidsbudget. I det sammanhanget vill jag bara kommentera att jag har svårt att föreställa mig att majoriteten av svenska skattebetalare skulle se logiken i att en sådan stor fråga som en förhöjd medlemsavgift i EU och EU:s långtidsbudget eventuellt skulle få dramatiska konsekvenser för de svenska finanserna och att det skulle kunna kompenseras av en möjlighet för svenska snusföretag att exportera sina produkter till EU. Det är olika dignitet i frågorna.

Jag vill naturligtvis svara på frågan. Jag ser inte den naturliga kopplingen. Som nämndes här i dag är det en väldigt aktuell fråga, men det är också en väldigt stor fråga. Jag ser inte att den ska läggas in i debatten. Jag tror inte att vi har en bred majoritet bakom oss att kunna förhandla den omfattande eventuella ökningen av medlemsavgiften för EU det skulle innebära för Sveriges del.

Fru talman! Tack, statsrådet!

Statsrådet lyfter fram att man inte vill riskera det svenska undantaget. Jag är en stark Europavän. Jag tror på det europeiska samarbetet och den inre marknaden. Men det europeiska samarbetet kan inte bara handla om att vi rätta oss efter EU:s regler. Det måste också handla om att vi ska göra vår röst hörd och få EU att lyssna på oss.

Vi är nettobetalare till EU. Det betyder också att vi har goda möjligheter att påverka Europeiska unionen. Använder inte vi den möjligheten underminerar vi, menar jag, legitimiteten för EU hos svenskarna. Att inte vilja aktivt arbeta för att häva exportförbudet för snus, egentligen oavsett sammanhang, med hänvisning till att man är orolig för att EU ska ta bort det svenska undantaget är just sådan politik som underminerar EU:s legitimitet i Sverige. Det är just ett sådant argument som en EU-skeptiker använder för att argumentera emot att Sverige ska vara medlem i EU. Vi ska vara med i EU. Men vi ska också aktivt arbeta för att förbättra EU.

Jag ställde ursprungligen interpellationen till EU-minister Hans Dahlgren. Jag vill ändå passa på när Anna Hallberg svarar i egenskap av utrikeshandelsminister att få utveckla ett antal frågeställningar om regeringens exportpolitik, fru talman.

Man kan ha olika åsikter om hur skadligt snus är. Men huruvida en produkt är moraliskt uppbygglig eller inte har inte tidigare hindrat att den svenska regeringen gjort ganska stora insatser för att stärka svensk export av densamma.

År 2018 delade Anna Hallbergs kollega Mikael Damberg, som då var näringsminister, ut priset Årets livsmedelsexportör till The Absolut Company som tillverkar Absolut vodka. Priset Årets livsmedelsexportör är ett samarbete mellan regeringen, Business Sweden och branschorganisationen Livsmedelsföretagen.

I oktober förra året besökte Anna Hallberg själv byggandet av den svenska paviljongen inför världsutställningen Expo 2020 i Förenade Arabemiraten. Vapentillverkaren Saab är officiell sponsor till Expo 2020. En av de största kunderna till Saab är i sin tur Förenade Arabemiraten.

Förstå mig rätt. Jag tycker att Sverige ska vara stolt över både The Absolut Company och Saab. Men statsrådet får gärna utveckla varför regeringen energiskt främjar svensk export av alkohol och vapen men inte är beredd att med samma energi stödja svensk export av snus.

Man kan diskutera forskningsläget. Men jag tror att vi ändå är överens om att tillgänglig forskning visar att snus är betydligt mindre skadligt än alkohol.

Fru talman! Vad gäller hälsoriskerna med att snusa vet vi att nikotinet är starkt beroendeframkallande. Det har effekter bland annat på hjärta och kärl. Att snusa orsakar reversibla förändringar på munslemhinnan. Det kan även uppstå permanenta skador på tandkött och de ställen där snuset vanligen placeras. Vidare innebär snusanvändning vid graviditet en ökad risk för till exempel för tidig födsel och intrauterin fosterdöd.

Det handlar inte om moral i det avseendet, utan det handlar om de skadeverkningar som snuset ändå bidrar till. Andra hälsoeffekter är i dagsläget inte så tydligt belagda för snus som för annan tobak. Där finns fler hälsoeffekter som är belagda när det gäller rökning. Men vi vet att snusning ökar risken för ohälsa och sjukdom. Det finns det tillräcklig kunskap om.

Vi kan inte avfärda hälsorisker av snusning genom att säga att rökning är ännu farligare. Jag skulle vilja plocka bort den moraliska aspekten av mina tidigare inlägg. Det handlar mer om hälsofrämjande. Tobak är en laglig handelsprodukt. Men eftersom tobak och nikotin är starkt beroendeframkallande behöver de regleras särskilt.

Av folkhälsoskäl omfattas tobaksprodukter som vi vet av ett stort antal regleringar. Det gäller till exempel bestämmelser om marknadsföring, varningstexter, begränsning av handel och så vidare. Det av riksdagen antagna övergripande tobakspolitiska målet innebär att allt tobaksbruk ska minska. Det är det övergripande målet, och det gör ingen skillnad på olika tobaksprodukter.

Det innebär däremot inte att tobaksprodukterna regleras på samma sätt. Det finns skillnader mellan hur cigaretter och snus regleras, och det vet vi också. Socialstyrelsen rekommenderar vidare inte snus som en metod för rökavvänjning. Det har inte den effekten. I varje fall rekommenderar man inte snus som en rökavvänjande metod.

Socialstyrelsen konstaterar också att det saknas vetenskapliga studier om effekten av snus som rökavvänjningsmedel. Anledningen till att jag lyfter detta är jämförbarheten med andra länder, där rökningen är vanligare och snus kanske inte alls förekommer. Socialstyrelsen lyfter i alla fall inte fram att snus skulle vara en metod för rökavvänjning och säger vidare att det finns andra, effektiva åtgärder för detta.

Sverige har enligt tobaksproduktdirektivet en skyldighet att förbjuda kommersiell utförsel av snus till andra EU-länder. Det framgår också av snusförordningen och utträdesavtalet att Storbritannien omfattas. Jag vill lyfta detta eftersom också brexit är en aktuell fråga. Storbritannien omfattas alltså av utförselförbudet under den så kallade övergångsperioden av brexit. Så har vi klargjort det också.

Regeringen är på väg att tillsätta en utredning med uppdraget att göra en översyn av vissa frågor på tobaksområdet. Syftet är att säkerställa en sammanhållen och systematisk reglering av tobak, e-cigaretter och tobaksfria nikotinprodukter - detta sagt om snus och tobak.

Frågan om export av krigsmateriel lyftes också här av David Josefsson. Den ligger ju inte riktigt i interpellationen, men jag vill ändå kort besvara den. Det är ett helt annat område, som handlar om Sveriges försvarspolitik och neutralitetspolitik och om förmågan att ha en försvarsindustri. Vi har ett av världens mest strikta regelverk när det gäller export av krigsmateriel. Det är oerhört strikt, och det finns riktlinjer som begränsar det på ett sätt som jag tror att vi båda känner till.

Jag vill bara lyfta att det är en helt annan fråga, som i förlängningen har att göra med Sveriges försvarsförmåga och att vi ska kunna ha en egen försvarsindustri. Men det är naturligtvis otroligt viktigt att ha strikta regler även på detta område.

Fru talman och statsrådet! Vi fick en lång utläggning här om att snus inte är hälsofrämjande. Min poäng var lite grann att inte heller alkohol är hälsofrämjande, men det stöds ju av regeringen. Man ger till och med pris till alkoholexport och vodkaexport.

Statsrådet har i debatten gett ett rakt och tydligt svar. Även om det inte var det svar jag hade hoppats på lämnar det absolut inte något utrymme för missförstånd. Regeringen är inte beredd att aktivt arbeta för att EU:s förbud mot export av snus avskaffas. Det är synd. Det är synd för de 3 000 anställda som arbetar med snustillverkning i Sverige i dag - 3 000 anställda som hade kunnat vara betydligt fler om regeringen hade varit mer offensiv i att tillåta livsmedelsindustrin att exportera snus också till resten av EU.

Det är synd ur ett folkhälsoperspektiv. Man kan diskutera hur de olika tobaksslagen står mot varandra. Men snus är i huvudsak ett substitut för rökare, och även om det inte är bra för hälsan att snusa är det betydligt bättre än att röka tobak.

Men det är också synd ur ett EU-perspektiv. I dag, i denna stund, förhandlas EU:s långtidsbudget. Sverige är en av nettogivarna. Som Europavän vill jag att Sverige ska få bang for the buck, och jag tror att det hade gett bang for the buck att avskaffa vårt största handelshinder på den inre marknaden. Det är synd att regeringen inte delar min uppfattning.

Jag vill ändå tacka statsrådet för en bra debatt och för ett tydligt svar.

Fru talman! Tack, David Josefsson, för en bra debatt, som sagt! Jag vill bara avslutningsvis återigen ta min talartid för att betona de risker som jag ser med försöket att eventuellt omförhandla det svenska undantaget.

Vi vill bevara det svenska undantaget, och vi ser att det finns risker med att öppna upp förhandlingen igen. Jag har nämnt det tidigare i debatten. Jag nämnde också att det finns en bred enighet i riksdagen om det övergripande målet att minska allt tobaksbruk och all användning av tobak. Det är också regeringens mål.

Jag vill avslutningsvis nämna att vi självklart varje dag ska använda vår röst i EU för de svenska intressen som vi vill lyfta fram och bevara. I det här fallet väljer regeringen att värna det svenska undantaget men också att värna vår inställning att försöka minska allt tobaksbruk.

Vi må inte mötas i någon enighet om detta, men jag tackar fru talman och ledamoten för en bra debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.