Ett hållbart fiske

Fru talman! Sanne Lennström har frågat mig hur jag och regeringen avser att agera inför kvotsättningen för att gynna Östersjön och dess fiskbestånd.

Havet utgör en oumbärlig resurs som ger många nyttor för människan och samhället. Situationen för Östersjöns ekosystem är ansträngd och allvarlig, vilket främst visar sig genom dålig beståndsstatus hos viktiga fiskbestånd och att storleksfördelningen för fler bestånd är förskjuten till små individer. Regeringens övergripande målsättning är att förvaltningsåtgärder ska beslutas i linje med den gemensamma fiskeripolitikens mål och principer. Bland dessa mål och principer ingår både ekosystemansatsen och försiktighetsansatsen.

Regeringen anser således att fiske- och vattenbruksverksamheterna ska vara miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen om att uppnå nytta i ekonomiskt hänseende, socialt hänseende och sysselsättningshänseende. Därtill ska verksamheterna bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen som en del av ett långsiktigt hållbart livsmedelssystem samtidigt som det hållbara småskaliga fiskets konkurrenskraft, som är beroende av livskraftiga bestånd, långsiktigt värnas.

Regeringen anser vidare att förvaltningen av fisk och dess predatorer samt fisket ska styras av alla tre hållbarhetsdimensioner: den miljömässiga, den ekonomiska och den sociala men att det är centralt att den kortsiktiga förvaltningen utformas för att kunna möjliggöra långsiktig hållbarhet. Regeringen anser också att det finns skäl att stärka arbetet med att genomföra en ekosystemansats i fiskeriförvaltningen.

Fru talman! Regeringen har med anledning av kommissionens förslag till förordning om fiskemöjligheter i Östersjön 2025 överlämnat en faktapromemoria till riksdagen. I linje med ovan angivna ståndpunkter stöder regeringen preliminärt den övergripande inriktningen i kommissionens förslag. Dock anser regeringen att det finns behov av att i särskilda fall verka för en mer försiktig ansats än den övergripande inriktningen i kommissionens förslag. Särskilt i fråga om sill och strömming i centrala Östersjön är regeringens utgångspunkt att kvoterna inte bör öka utan minska jämfört med nu gällande kvoter. Kvoterna bör därför sättas mer restriktivt än vad kommissionen föreslår.

Regeringen anser vidare att förslaget i delar bör justeras något i syfte att mildra de negativa effekterna för det svenska lokala kustnära fisket, som är beroende av livskraftiga bestånd. Regeringen anser att storlek på bifångstkvot bör beakta nuvarande beståndssituation för associerade arter och anpassas i enlighet med en ekosystemansats i blandfisket. Den svenska ståndpunkten ska fastställas av riksdagen.

Havsmiljöpropositionen anger regeringens inriktning för havsmiljöpolitiken. Regeringen aviserar i propositionen flera åtgärder för att öka fiskbestånden i Östersjön, bland annat genom att flytta ut trålgränsen till 12 nautiska mil och förbjuda bottentrålning i skyddade marina områden. Regeringen inför också ett nytt etappmål för att minska övergödningen.

Regeringen vill även att Sverige ska utöka och förstärka skyddet av marina områden för att bidra till att nå den internationella målsättningen om 30 procent av marina områden till 2030 enligt Sveriges åtagande gentemot FN och EU. De åtgärder som följer av havsmiljöpropositionen om en hållbar fiskförvaltning med kompletterande förvaltning av predatorer ska tillsammans med aviserade permanenta regleringar avseende pelagiskt trålfiske inom hela området upp till 12 nautiska mil från baslinjen i Östersjön kunna bidra till en starkare integrering i och en växelverkan med havsmiljöarbetet.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Kullgren för att han är här i dag för att diskutera Östersjöns och våra fiskbestånds framtid, för läget är akut.

Om inte rätt åtgärder sätts in är risken att strömmingen försvinner helt från våra hav. Under de senaste 30 åren har vi sett att inte bara bestånden utan även fiskarnas storlek har minskat. Fiskarna blir mindre och magrare.

En kollaps skulle vara ytterst allvarlig, inte minst för att vi lever i en orolig omvärld. Fisk är ett viktigt livsmedel som borde hamna på svenska konsumenters bord. Så ser det tyvärr sällan ut i dag.

En kollaps skulle även vara ett dråpslag mot det hållbara kustnära fisket. Jag kommer från Östhammar, en liten kommun i norra Roslagen, där fiskare som exempelvis Tom Sundell är ute med sina små båtar och sedan säljer sin fisk i lokala butiker. Det blir färska och bra råvaror som inte har transporterats långa sträckor. Det är detta småskaliga och hållbara fiske vi borde premiera och värna. Det gagnar Sverige att ha kvar människor som Tom och hans kollegor.

Det vi ser i dag är ett överfiske. Den storskaliga industritrålningen står för den absoluta majoriteten av fisket i Östersjön. En stor del av sillen och strömmingen som fångas utanför Sveriges kust körs ned till Danmark och blir fiskmjöl. Sedan skeppas det vidare till Norge, där man matar laxar med det. I stället hade fisken exempelvis kunnat bli en strömmingsburgare åt en familj i Öregrund. På det här sättet slår vi ut det småskaliga fisket.

Det som krävs nu är kraftiga åtgärder från regeringen. Det krävs en utflyttning av trålgränsen och förhandlingar med andra berörda länder. I budgetpropositionen för 2025 minskar regeringen tyvärr också det totala anslaget till åtgärder för havs- och vattenmiljön med 40 miljoner.

Vi behöver pausa det storskaliga pelagiska fisket av sill och strömming i Östersjön till dess att bestånden har återhämtat sig. Vi behöver också se över det svenska kvotsystemet. För nationella kvoter finns möjligheten att överlåta dessa, vilket leder till snedvridningar. Det borde gå att fördela kvoter på ett mer rättvist sätt och försvåra försäljningen av dessa.

Kvoter är dessutom verkningslösa om vi inte skärper kontrollerna. I dag kontrolleras bara några procent av fiskfångsterna. Det duger inte. Det behövs fler kontroller för att vi ska kunna upptäcka felrapporteringar, och det behövs också högre straff vid sådana. Ingen borde kunna dammsuga våra hav och komma undan med det. Digitala verktyg skulle kunna hjälpa till här.

Nu är det dags för kvotsättning inför det kommande fiskeåret. EU-kommissionen föreslår i flera fall alldeles för höga kvoter för 2025. Detta värnar inte Östersjön eller det småskaliga och hållbara fisket. Statsrådet säger i sitt svar till mig i dagens debatt att förslaget behöver justeras något och att kvoterna bör sättas mer restriktivt än vad kommissionen föreslår. Statsrådet säger att det kustnära fisket ska värnas. Detta är bra.

Jag förstår att riksdagen har att fatta beslut, men jag får inga konkreta siffror som lugnar vare sig mig eller kustfiskarna. Därför vill jag fråga statsrådet: Kommer han att rösta för en kvotsättning som kommer att skydda våra fiskebestånd och säkra kustfiskarnas fortlevnad?

Statsrådet nämner också att 30 procent ska vara marina områden. Är det skyddade områden eller strikt skyddade områden? Jag undrar eftersom det är en väsentlig skillnad.

Fru talman! Vi kommer att kämpa för så lågt satta kvoter som möjligt, precis som Sverige har gjort i ganska många år.

Det som är intressant när man diskuterar fiskepolitik med Socialdemokraterna i opposition är att de gärna undviker att tala om hur kvoterna sätts. De nämner inte att det är en dragkamp mellan olika länder, att det krävs kvalificerad majoritet för beslut och att övriga länder inte har en lika restriktiv syn som Sverige.

Vi arbetar med kraft och målmedvetenhet med att dra förhandlingarna i rätt riktning. Men om vi gör oss irrelevanta i förhandlingarna leder det bara till en enda sak: högre kvoter utifrån hur situationen ser ut i dag. Den som är seriös måste ge sina svar till väljarna utifrån verkliga förhållanden. Annars blir det bara plakatpolitik som riskerar att förvärra situationen för bestånden, och här måste jag konstatera att Socialdemokraterna är svaret skyldig.

För att komma någon vart är det diplomati och samtal som är helt centralt. Det var just därför jag bjöd in andra fiskeministrar från Östersjöländerna till ett möte här i Sverige den 17 september. Där fick de ta direkt del av småskaliga svenska fiskares situation, och vi fick en diskussion som jag hoppas kan underlätta de kommande förhandlingarna senare i oktober. Jag kan konstatera att Socialdemokraterna mig veterligen aldrig tog något sådant initiativ.

Situationen i Östersjön är påtagligt ansträngd. För att förvalta fisken ansvarsfullt måste vi förbättra havsmiljön. Fisket behöver ske ansvarsfullt samtidigt som andra påverkande faktorer såsom förekomsten av predatorer, säl och skarv, måste adresseras på ett annat sätt än i dag.

Jag har förhandlat om kvoter för Sveriges del en gång, och då drev vi den mest restriktiva linjen av alla länder. Vi fick inte som vi ville fullt ut, men tack vare vår medverkan i förhandlingarna sänktes kvoterna mer än de annars hade gjort. Samtidigt kunde det småskaliga fisket, som precis som ledamoten säger är en livsnerv för många kustbygder, värnas. För första gången infördes också särskilda stängningar för trålfiske under perioden då sillen leker. Nu indikerar Ices, alltså vetenskapen, en viss återhämtning av strömmingen i centrala Östersjön och Bottenhavet.

En sak är solklar: Det är av yttersta vikt att vi håller i det här och att vi förhandlar i en restriktiv riktning även nu i oktober. Strömmingen behöver mer återhämtning.

Fisket påverkar sillen i Östersjön. Det gör även faktorer som konkurrens om föda, klimatförändringar och predation från säl och skarv. Här finns fortsatt en del kunskapsluckor. I den nyligen presenterade havsmiljöpropositionen, den första sedan 2009, adresseras flera av de här frågorna såsom jakt på säl och skarv och fiskereglering. Däribland finns åtgärder som permanenta regleringar avseende det pelagiska trålfisket upp till 12 nautiska mil.

Fru talman! Vad övriga länder sysslar med gällande fiskeripolitik kan inte jag som ledamot påverka eller ta ansvar för. Jag är här i dag och har kallat till den här debatten eftersom jag vill höra regeringens och statsrådets ambitioner inför kvotsättningen och hur vi ska rädda fiskbestånden och Östersjön. Här är det många som önskar tydliga besked.

Jag har redogjort för några åtgärder som mina kollegor i miljö- och jordbruksutskottet har jobbat med i utskottet. Men som statsrådet nämner är det även värt att lyssna till våra kustnära fiskare. Det är bra att statsrådet gör det när tillfälle ges. Han är varmt välkommen till Östhammar och kommer att få en inbjudan till ett sådant möte inom kort.

När jag för första gången träffade fiskare från Öregrund för att lyssna på deras erfarenheter fick jag lära mig fiskeåtgärdernas 1-2-3:

Nummer 1 är att flytta trålgränsen längre ut. Det måste naturligtvis göras i samarbete med andra berörda länder, så som statsrådet nämner, men det är också ett viktigt medskick att inte ha en massa undantag som förstör trålgränsens syfte. Det småskaliga hållbara fisket bör i stället, som tidigare nämnts, premieras.

Nummer 2 är sälen. En gråsäl kan äta upp till åtta kilo fisk per dag. Detta är strömming, skarpsill och torsk som annars hade kunnat bli fina filéer på en tallrik.

Nummer 3 är skarven. I mars och april ser vi som bor längs med kusten hur dessa fåglar tar över vår skärgård. Har man 6 000 skarvar som häckar äter de tre ton fisk per dag, enligt Danderyds viltvårdare. Fåglarna skapar dessutom skarvkolonier som förvandlar våra skärgårdsöar till vita, illaluktande platser som alla gärna undviker.

Jag ger mig in i den frågan eftersom statsrådet nämnde predatorer i sitt svar till mig. Att trålningen har effekter verkar vi kunna vara överens om här i kammaren, så åtgärder kan vidtas snarast. Men vi behöver också ha svar på frågan hur stor påverkan på fisket sälen och skarven egentligen har.

Här är det mest rimligt att se till forskningens resultat. Stockholms universitet och SLU har genomfört en studie där man skriver så här:

"Totalt sett äter säl och fåglar (framför allt skarvar) ungefär lika mycket fisk vardera per år . Men det är det småskaliga kustfisket som är mest påverkat av konkurrensen från säl och fågel. I det fisket är abborre, gädda, gös, havsöring, lax, sik och siklöja de viktigaste arterna. Och av dessa kustarter äter sälarna och skarven ungefär lika mycket som människan fångar (både yrkes- och fritidsfiske)."

I ett pressmeddelande drar forskarna bakom studien slutsatsen att sälarnas och skarvens negativa effekter på fiskbestånden är så pass betydande att dessa bör beaktas i fiskeriförvaltningen.

Vi socialdemokrater vill ha en ekosystembaserad och etisk förvaltning av säl och skarv. Målet bör vara att kraftigt minska antalet skarvar i vårt land för att skydda det småskaliga fisket och fiskbestånden.

Min fråga till statsrådet blir därför: Hur stort hot anser statsrådet att sälen och skarven utgör mot livskraftiga fiskbestånd, och vad kan regeringen göra åt detta hot?

Fru talman! Ledamoten nämnde fiskets 1-2-3. Trålgränsen kan vi sätta bock på. Sälen kan vi sätta bock på. Skarven kan vi sätta bock på. Här känns det som att ledamoten och jag är helt överens.

Predatorerna diskuteras alldeles för lite i den svenska fiskedebatten. Vissa bedömare säger att de äter lika mycket som de totala kvoterna just nu är. Det måste man ha i bakhuvudet.

Min ambition är att redan på oktoberrådet ha en övrig fråga, en AOB, tillsammans med andra länder där vi just adresserar de här problemen. Vi är väldigt tydliga i havsmiljöpropositionen med att regeringen vill vidta fler åtgärder kring och minska trycket av säl och skarv. Skarven ställer ju också till en hel del skada på öar och så vidare, men framför allt handlar det om att de är hårda predatorer på inte minst sill och strömming. Här verkar vi vara överens.

Det finns en samsyn bland flera av Östersjöländerna om att detta är ett problem som vi behöver adressera. Men här har vi också en viss problematik med fågeldirektivet. Vi har även ett förbud mot handel med sälprodukter, vilket jag är helt övertygad om påverkar jägares vilja att jaga säl. Det ligger i många jägares dna att man vill ha så bra avsättning som möjligt för det vilt man fäller. Man vill ta hand om det av respekt för den jakt man utför. Att vi då har ett förbud inom EU mot att handla med dessa produkter tror jag är kontraproduktivt om vi vill minska sälens påverkan.

Här har regeringen - och även den förra, ska sägas - varit tydlig med att vi vill förändra detta regelverk. Det och annat kommer vi att ta upp på nästa ministerråd, om vi hinner. Vi håller på med det arbetet och hoppas få brett stöd från flera EU-länder.

Vad gäller kvoterna - det är ju för att reglera fiskdödligheten som vi pratar om hur mycket fisk vi kan ta upp - vill jag bara påminna om att kvoterna är det absolut mest effektiva när det gäller att påverka fisket och dess avtryck totalt sett. Jag vill dock också påminna om att beslut fattas av ministerrådet med kvalificerad majoritet och som ett paket. Beslut fattas alltså inte art för art eller fråga för fråga. Det är därför det är så viktigt att vi är med och blir lyssnade på i förhandlingarna.

Vi går ändå in på en restriktiv nivå. På miljö- och jordbruksutskottets möte i går konstaterades från flera håll att den här ståndpunkten är betydligt tydligare än vad de tidigare har varit. Det är tydligt att regeringen vill gå i en restriktiv riktning men samtidigt balansera så att vi har ett relativt brett mandat.

Till syvende och sist tycker jag att det är mycket bättre att vi får så låga kvoter som möjligt än att vi låser fast oss i en position som kommer att vara omöjlig att genomföra i verkligheten. Då är det A och O att vi blir lyssnade på i förhandlingarna och att vi får så stort gehör som möjligt.

Fru talman! Ja, kvoterna är viktiga. Därför står vi här och har denna debatt i dag. De har stor påverkan, för det är länderna emellan som fiskbestånden kan påverkas, precis som statsrådet nämner. Därför hoppas jag att regeringen också får med sig Sverigedemokraterna på tåget, detta eftersom de nyligen uteblev från en omröstning om nödbromsen.

Jag har förståelse för att det oavsett regering är svårt att följa vetenskapliga rekommendationer för fisket. Dessa kan variera kraftigt bara från år till år, vilket försvårar möjligheten för en långsiktig fiskepolitik. Statsrådet nämnde Ices. I dag fokuserar Ices på att mäta lekbiomassan, men det vi borde göra är att arbeta hårdare för en svensk linje där även fiskens ålder och storlek ska tas med i beräkningen. Så har ännu inte skett.

Detta är ett medskick till ministern i hans arbete på högre nivå för att skapa bättre förutsättningar för en rimlig fiskepolitik kring Östersjön. Vi vill alltså se mer driv mot en hållbar fiskepolitik och bättre kvoter. Annars står helt enkelt Östersjön och fiskbestånden inför en väldigt allvarlig kollaps.

Naturligtvis hoppas jag också att statsrådet tackar ja till inbjudan från Gräsö-Öregrund Fiskareförening och Gräsö skärgårdsråd att komma och besöka dem i november eller december för att få höra mer om erfarenheterna från kustfiskare som lever med effekterna av regeringens och EU:s beslut varje dag.

Tack så mycket för debatten!

Fru talman! Jag vill tacka Sanne Lennström för interpellationen och för debatten. Jag uppskattar att debatten breddades så att vi också fick prata en del om predatorerna, som jag tycker får för lite uppmärksamhet när vi diskuterar beståndssituationen i Östersjön.

Vad gäller Ices är inget system perfekt. Det som ska ligga till grund enligt den gemensamma fiskeripolitiken är den bästa tillgängliga forskningen. Trots brister i Ices kan jag konstatera att det är den bästa tillgängliga forskningen och också den som accepteras av de allra flesta. Detta är utgångspunkten, och då kan jag se en fara i att väva in annan forskning. Det finns också forskning i olika länder som pekar åt andra håll, och där tror jag inte att vi ska hamna. Det gäller att vi värnar Ices.

Samtidigt har vi nu ett pågående arbete med olika indikatorer inom Ices, där åldersstruktur och storleksstruktur är sådant som jag vet är viktigt bland annat för svenska forskare som ingår i Ices.

Vi kommer som sagt av allt att döma att vara det land som driver på för de mest restriktiva kvoterna, och vi kommer att slå vakt om det småskaliga fiskets möjligheter.

Stort tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.