Ersättning för personer i daglig verksamhet

Fru talman! Lars Beckman har frågat mig vad jag anser om den kraftiga ökningen av personer som nu erhåller försörjningsstöd i stället för ersättning från Försäkringskassan, om regeringen har gett något uppdrag till Försäkringskassan i regleringsbrevet 2021 för att åtgärda situationen, vilka åtgärder jag avser att vidta för att personer som har daglig verksamhet ska erhålla aktivitetsersättning från Försäkringskassan och inte hänvisas till försörjningsstöd samt vilka brister jag ser i dagens regelverk.

Som nämns i interpellationen har jag i tidigare interpellationsdebatter varit tydlig med att jag inte är nöjd med rådande situation. Den som inte kan arbeta på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning ska få den rehabilitering som behövs och ekonomisk trygghet. Regeringen tillsatte den 26 mars 2020 en utredning som ska se över regelverket för rätten till sjukersättning och aktivitetsersättning. Syftet är att förmånerna ska ge hög trygghet vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga, god förutsebarhet för den enskilde och stabilitet i tillämpningen över tid. Regelverkets krav för att en försäkrad ska beviljas förmånerna ska bli mer ändamålsenliga och i möjligaste mån ta till vara den försäkrades arbetsförmåga. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juli 2021.

Regeringen har gett flera uppdrag vad gäller aktivitetsersättning. Nyligen presenterade Inspektionen för socialförsäkringen sitt svar på regeringsuppdraget att analysera variationen i avslag och nybeviljande av aktivitetsersättning. ISF:s granskning visar på stora variationer i försäkringsutfall över tid inom aktivitetsersättningen under senare år.

Vad gäller Försäkringskassan har regeringen tidigare gett i uppdrag att förstärka stödet till de unga som får avslag på aktivitetsersättning. De unga som får avslag på ansökan om aktivitetsersättning ska ges hjälp och stöd för att kunna arbeta eller studera. Uppdraget ska slutredovisas senast den 15 april 2021. ISF har också ett pågående regeringsuppdrag att granska Försäkringskassans utredningsskyldighet i ärenden gällande bland annat aktivitetsersättning. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2021.

I regleringsbrevet för 2021 ges Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ett gemensamt uppdrag om förstärkta insatser för bland annat unga med aktivitetsersättning. Myndigheterna ska också arbeta för att samordningsförbunden ska prioritera att finansiera insatser för målgruppen. Motsvarande uppdrag har lämnats även i tidigare regleringsbrev och är ett viktigt verktyg för att säkerställa att unga med aktivitetsersättning ges rätt stöd.

(forts.)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Interpellationen handlar om funktionsnedsatta som tvingas till försörjningsstöd. Interpellationen handlar om att antalet personer som tvingas söka försörjningsstöd från socialtjänsten trots att de har en funktionsnedsättning och deltar i daglig verksamhet har ökat kraftigt. Det är SVT som har tagit fram siffrorna med hjälp av Socialstyrelsen. Ett rättsombud för personer med intellektuell funktionsnedsättning säger klart och tydligt i SVT:s inslag: "Det här drabbar de allra fattigaste i vårt samhälle."

Fru talman! Vi pratar alltså om personer med funktionsnedsättning. Både läkare och Arbetsförmedlingen har bedömt att de inte kan klara av ett vanligt arbete. Samma slutsats har kommunens handläggare gjort. För att de här personerna ska ha en sysselsättning går de ofta på någonting som kallas daglig verksamhet. Det är alltså personer som sannolikt aldrig någonsin kommer att få ett jobb, oavsett om det är subventionerat eller osubventionerat.

Fru talman! Vad har då hänt? För ett drygt år sedan stod jag och statsrådet här och förde samma debatt. Statsrådet var rasande och upprörd. Man kan gå tillbaka och läsa protokollet och se vad statsrådet sa för över ett år sedan. Nu står vi här igen, fru talman. Vi kan ta del av förskräckliga siffror som säger att antalet personer som är i den här situationen har ökat kraftigt, till och med mycket kraftigt.

Fru talman! Sveriges funktionsnedsatta har haft en tuff tid sedan 2014. Vi har sett kraftiga nedskärningar i LSS. Enligt regeringens egen budget ska fortsättningsvis tusentals personer tappa sin personliga assistans. Vi har sett skrämmande rapporter om hur personer som är beroende av bilstöd inte har fått det beviljat - även om det har skett förbättringar på senare tid.

De personer som vi pratar om nu, fru talman, samhällets absolut mest sårbara individer, hamnar i försörjningsstöd för att Försäkringskassan sparkar ut dem ur aktivitetsersättningen. Det är naturligtvis helt oacceptabelt att Sverige, ett välfärdssamhälle, sparkar ut personer ur aktivitetsersättningen - de personer som vi andra betalar skatt för, de personer som vi alla som har ett jobb värnar. Det som är fundamentet i den svenska samhällsmodellen är ju att vi värnar den som är svagast.

Jag blir lite förvånad över att statsrådet i sitt interpellationssvar nämner att man gett ett uppdrag till Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen att värna dem som blir utsparkade ur aktivitetsersättningen. Det handlar om att kunna få hjälp till ett jobb. Det är en mycket lovvärd ambition, men många av de personer som vi pratar om är inte aktuella för arbetsmarknaden. Det är därför de är på daglig verksamhet. Det är därför läkaren i Ljusdal går ut i Ljusdals-Posten och är helt förtvivlad.

För över ett år sedan stod vi här och debatterade samma sak. Varför har ingenting hänt, statsrådet? Varför har situationen förvärrats?

Fru talman! Jag tackar återigen Lars Beckman för frågeställningen och för engagemanget i de frågor som handlar om våra trygghetssystem för människor som förlorat sin arbetsförmåga på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning.

Ett samhälles styrka ska mätas utifrån skyddet för de mest sårbara. Det håller jag med om. Det är mot den bakgrunden en viktig del av välfärdsstatens uppbyggnad under 40, 50- och 60-talen handlade om att öka skyddet för människor som förlorat sin arbetsförmåga på grund av funktionsnedsättning, sjukdom eller arbetsplatsolycka. Sverige blev en förebild för resten av världen. Man åkte till Sverige för att studera den svenska sjukförsäkringen, våra trygghetssystem och de ekonomiska försäkringarna för människor som förlorat sin arbetsförmåga. Så var det fram till 2008.

År 2008 kom förändringarna, som klubbades i den här kammaren, med kraftiga försämringar av reglerna för sjuk- och aktivitetsersättning. Vi gick från att vara ett föregångsland till att bli ett av de mest restriktiva länderna i västvärlden vad gäller regler för sjuk- och aktivitetsersättning. Jag kan påminna den ärade ledamoten om att om man studerar den svenska lagstiftningen för sjuk- och aktivitetsersättning, som gällt sedan 2008, och jämför den med lagstiftningen i övriga Norden, övriga Europa och övriga OECD noterar man att vi har den mest restriktiva lagstiftningen. Eftersom den lagstiftningen tillämpats i ett antal år sedan 2008 och bekräftats i praxis i våra domstolar har vi i dag en mycket restriktiv tillämpning av rätten till ekonomisk ersättning vid långvarig nedsättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning.

Det har hänt mycket sedan vi stod här och debatterade, Lars Beckman. Vi har gett i uppdrag till en särskild utredare att föreslå ändringar av lagstiftningen. De ändringarna kommer att landa på regeringens bord om några månader. I juni månad kommer vi att få förslagen om förändringar av sjuk- och aktivitetsersättningen. På den här sidan har det hänt mycket. Arbetet är igång. Lagförslagen kommer att vara på vårt bord. Vi kommer att agera för att ändra lagstiftningen.

Det som är sorgligt, fru talman, är att det inte har hänt tillräckligt mycket på den andra sidan. Jag sa redan då till Lars Beckman: Snälla, ta med dig det här budskapet till den moderata partiledningen och Ulf Kristersson! Han har haft det uppdrag som jag har nu, är väl insatt i de här frågeställningarna och borde rimligen känna till bristerna i lagstiftningen. Förändra Moderata samlingspartiets inställning till trygghetssystemen och till våra socialförsäkringar!

Men när den moderata budgeten lades fram i den här kammaren kunde jag tyvärr konstatera att Moderaterna inte bara accepterade försämringarna med den nu gällande ordningen, som rått i ett antal år, utan dessutom föreslog ytterligare försämringar, ytterligare begränsningar och ytterligare skärpningar i våra trygghetssystem för de sjuka och för de funktionsnedsatta.

Fru talman! Lars Beckman bör nog ta med sig frågeställningen, dialogen och interpellationen till den moderata riksdagsgruppen och föra en diskussion internt. För vår del kommer vi att agera. Vi kommer att ha förslagen på vårt bord. Vi kommer att agera för att förändra lagstiftningen, så att de människor som förtjänar samhällets stöd och skydd får det. Det är inte den politiska mittenvänstern som tänker acceptera situationen. Frågorna som bör ställas är: Kommer Lars Beckman att argumentera för sin sak på nästa moderata riksdagsgruppsmöte? Kommer han att argumentera för att Ulf Kristersson ska ändra inställning och för att Elisabeth Svantesson inte ska se socialförsäkringarna som en finansieringskälla för skattesänkningar utan som ett försäkringssystem som är skapat för att ge trygghet åt de människor som behöver samhällets stöd för sin försörjning? Detta är frågor som bör tas upp med den moderata ledningen.

Fru talman! Jag tror att det är uppenbart för alla som följer den här debatten att statsrådet ägnade fyra minuter åt att prata om moderat politik. Det är något även jag gärna och ofta gör. Men statsrådet fråntar sig hela ansvaret, trots att han ingår i en regering som har hela makten. Det är statsrådet som har makten att skriva regleringsbrev till Försäkringskassan.

Fru talman! Det var ju det som den här regeringen gjorde 2016, när finansministern i en uppmärksammad intervju i Dagens Eko sa: Vi måste spara pengar på Sveriges funktionsnedsatta. Mycket riktigt gav man också ett uppdrag till Försäkringskassan att minska antalet timmar i LSS och antalet personer som hade LSS. Det är sannolikt så även i den här frågan. Det är alltså ingen slump att de svagaste i samhället, som behöver samhällets stöd allra mest, de individer som är på daglig verksamhet, blir utsparkade ur aktivitetsersättningen.

Jag tycker att statsrådet hade kunnat utnyttja makten. Han hade kunnat läsa i protokollet vad han själv sa för över ett år sedan. Han hade kunnat skriva ett regleringsbrev till Försäkringskassan om att bryta den här utvecklingen. Men i själva verket låter man den fortgå.

Vi kan titta på vad Inspektionen för socialförsäkringen sagt, som har granskat flera av Försäkringskassans beslut när det gäller aktivitetsersättningen. Den har sett en formulering som kan tyda på att Försäkringskassan tolkar lagen för hårt. Sedan berättar utredaren om varför. Statsrådet och andra kan naturligtvis ta del av det. Jag förutsätter att statsrådet har gjort det.

Är det så att statsrådet vill lämna den politiska retoriken och det höga tonläget har statsrådet hela makten att instruera sin myndighet att ändra sig, att instruera sin myndighet att agera på ett acceptabelt sätt.

Jag tror att det är väldigt få förutom statsrådet och regeringen som anser att det är lämpligt att personer som går i daglig verksamhet sparkas ut ur aktivitetsersättningen för att hamna i kommunernas försörjningsstöd.

Det spelar väl ingen roll att regeringen har gett ett uppdrag att hjälpa den som har tappat aktivitetsersättningen att kunna få försörjningsstöd. Vad är människovärdet i det? Vad är människovärdet i att en ung man i Ljusdal ska hamna i försörjningsstöd? Han kommer aldrig någonsin att få ett reguljärt jobb. Det säger i varje fall kommunen, läkare och alla andra.

Att i det läget om man är minister och har hela möjligheten att instruera sin myndighet, hela makten att lägga fram förslag till riksdagen, och inte gör det men använder ett högt tonläge i stället blir det bara falsk retorik.

Det kan vara personer som tog del av debatten för över ett år sedan och lyssnade på statsrådet. Statsrådet sa redan då: Jodå, vi ska ändra regelverket. Samma sak säger statsrådet till SVT Nyheter Öst enligt en tidningsartikel här: Vi vill ändra regelverket.

Då kvarstår frågan: Varför gör inte ministern någonting? Det är ministern som har makten. Det är ministern som kan agera. Om han inte agerar är det tyst samtycke. Om han inte instruerar Försäkringskassan att det verkligen på riktigt är oacceptabelt att de som behöver samhällets stöd allra mest sviks, är det helt i linje med finansminister Magdalena Anderssons uttalande 2016 att man skulle spara pengar på Sveriges funktionsnedsatta.

Det är bara att ta del av Ekots intervju i Sveriges Radio. Det finns Google. Om ministern inte har hört det kan han gå in och lyssna på sin egen finansminister. Problemet är inte att Magdalena Andersson sa det. Problemet är hur regeringen har agerat mot Sveriges svagaste. Det är de som vi betalar skatt för, de som verkligen behöver trygghetssystemen. Varför agerar inte regeringen, fru talman?

Fru talman! Tack, Lars Beckman, för inlägget!

Den här frågan är så viktig och så grundläggande för den svenska välfärdsstaten att vi kan lägga undan all retorik. Vi kan fokusera på den grundläggande konkreta frågeställning som handlar om: Bör regelverket för sjuk- och aktivitetsersättning ändras eller inte?

Jag har som statsråd med ansvar för dessa frågor landat i slutsatsen att regelverket bör ändras. Vi har ett alltför restriktivt regelverk som drabbar enskilda, de mest sårbara i vårt samhälle. Regeringen har tillsatt en utredning. I den utredningen finns också en parlamentarisk referensgrupp, och Moderata samlingspartiet ingår i det arbetet.

I juni månad kommer den utredningen - precis som jag indikerade i debatten förra gången, Lars Beckman - att lägga fram förslag om ändrade regelverk. De som är i behov av ekonomisk trygghet på grund av långvarig nedsättning av arbetsförmågan ska inom vårt sjukförsäkringssystem få det stöd som de behöver.

Kommer då Moderata samlingspartiet, Lars Beckman, att överge den besparingspolitik som vi har sett under de senaste åren i den här kammaren? Kommer man att ställa sig bakom regeländringar som innebär att skyddet för dem som har sjuk- och aktivitetsersättning förbättras?

Kommer man att rösta för de förslagen i den här kammaren? Om det är så kan vi verkligen njuta av den här debatten och konstatera att svensk vänster och höger kan enas kring det faktum att skyddet för dem med långvarig nedsättning av arbetsförmågan har försämrats kraftigt under de senaste årtiondena och behöver återupprättas.

Då har vi löst den frågeställningen. Om det är så att Lars Beckman tar samma debatter som den ärade ledamoten tar med mig också internt i Moderaterna är frågan delvis löst. Då borde det finnas förutsättningar att i den här kommaren, så snart förslagen har remitterats och behandlats av remissinstanserna, fatta de nödvändiga besluten.

Lars Beckman vet som en erfaren riksdagsledamot att regeringen inte kan diktera hur Försäkringskassan styr rättstillämpningen. Våra myndigheter är i enlighet med svensk grundlag självständiga i rättstillämpningsfrågor. Sättet som politiken kan ändra rättstillämpningen på är förändring av regelverket.

Lars Beckman är också väl medveten om att dessa regler finns i svensk lag stiftad av denna kammare. Det innebär att om man nu är missnöjd - vilket man bör vara med den här rättstillämpningen och behandlingen av människor med funktionsnedsättning och sjukdom - bör man verka för att denna kammare ska ändra svensk lag så att vi ökar tryggheten.

Låt oss lägga undan retoriken, Lars Beckman. Är Lars Beckman beredd att här och nu tydligt informera Sveriges medborgare om att Moderaterna är beredda som parti att stödja lagändringar för att förstärka skyddet för dem som borde ha rätt till sjuk- och aktivitetsersättning? Är Moderaterna som parti beredda att göra det?

Fru talman! De som är insatta i de här frågorna - RBU, FUB och representanter för dessa grupper - vet naturligtvis att statsrådet nu har ägnat ytterligare fyra minuter åt tom luft. De vet att regeringen har möjlighet att skriva regleringsbrev till Försäkringskassan.

Det var nämligen det regeringen gjorde i ett regleringsbrev när den sa åt Försäkringskassan: Knuffa bort människor ur LSS, ta bort de personliga assistenterna för dem som behöver det. Det är klart att det inte är värdigt en välfärdsstat att det dog en kvinna på toaletten i Malmö för att hon hade fått sin assistans indragen.

Sedan den förra debatten, när statsrådet hade samma höga tonläge och kom med samma retorik, har den regering som statsrådet ingår i sett till att det är 25-30 procent fler än vad det var då som har tappat sin aktivitetsersättning. Det handlar om de unga funktionsnedsatta som är i daglig verksamhet och som är de som vi betalar skatt för.

Jag tror att svenska folket är stolt över att vi har välfärdssystem och att vi hjälper samhällets svagaste. Jag tror att det finns en bred folklig acceptans för det. Det är därför som folk blir så förbannade och upprörda på finansministerns uttalande 2016 där hon sa att vi ska spara pengar på funktionsnedsatta. Jag tror inte att det folkliga stödet och acceptansen finns.

Jag hade uppskattat om statsrådet hade haft lägre tonläge i retoriken och större ödmjukhet. Han borde i stället agera så att de unga funktionsnedsatta som är i daglig verksamhet inte ska behöva gå till kommunerna med mössan i handen och begära försörjningsstöd.

Det är precis just den gruppen som ska vara i sjuk- och aktivitetsersättningen. Det är precis den gruppen som ska ha samhällets stöd. Det är precis därför som jag har ställt den här interpellationen. Jag vill få svar på vad statsrådet och regeringen tänker göra för att unga funktionsnedsatta ska få stöd.

Fru talman! Tack, Lars Beckman, för interpellationen!

Även om jag inte fick svar på min fråga väljer jag att tolka Lars Beckmans inlägg optimistiskt. Jag väljer att tolka inlägget på så sätt att det verkar finnas människor som sitter i denna kammare och som tillhör andra partier än de partier som ingår i det nuvarande regeringssamarbetet som är beredda att tänka om och tänka rätt.

Om det nu är så borde det finnas möjligheter för oss att ändra regelverket så att vi ger skyddet till de människor som förtjänar skyddet. Förslaget kommer att finnas på vårt bord i juni månad. Då behöver vi inte argumentera, använda oss av retoriska grepp och stå i interpellationsdebatter. Då finns det ett konkret förslag om regeländringar.

I slutändan kommer det att avgöras av hur de politiska partierna ställer sig till de regelförbättringarna. Det kommer att kosta pengar. Det är poängen med de sociala försäkringar som vi finansierar tillsammans att de ska skydda inkomstbortfallet vid nedsättning av arbetsförmågan. Om då partierna kommer fram till att det är värt att investera pengar i våra socialförsäkringar kommer vi att kunna ha en diskussion som handlar om förbättringar i socialförsäkringarna om ett eller två år. Då kommer vi att kunna stå här och konstatera att vi såg ett problem, gjorde någonting åt problemet och löste frågan. Men den här retoriken och den här debatten kommer inte att leda till någon förändring om det inte också blir positionsförflyttningar hos de politiska partierna.

Jag väljer ändå att tolka den här debatten optimistiskt. Jag ser fram emot ett samarbete med de politiska partier som vill återupprätta skyddet inom de svenska socialförsäkringarna. Låt oss nu hoppas på förbättringar, för förslagen kommer att finnas på vårt bord om några månader.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.