Fru talman! Jag tackar utrikesministern för det inledande svaret.
Utrikesministern är nog väl bekant med denna fråga vid det här laget då den är ständigt återkommande och aktuell. Det finns starka skäl till att det är på det sättet. Det är angeläget att regeringen erkänner folkmordet 1915, även kallat seyfo, i nuvarande Turkiet på de syrianer, assyrier, armenier och andra minoritetsgrupper som då föll offer.
Alliansregeringen gjorde över huvud taget inget åt denna fråga under de åtta år som man satt vid makten. Tvärtom verkade man beklaga det inför Turkiet när riksdagen 2010 erkände folkmordet.
Jag fick känslan att den förra regeringen inte ville hamna i konflikt med Turkiet. Vi vet alla att Turkiet starkt motsätter sig denna fråga och gör allt man kan för att förneka att ett folkmord har begåtts.
Vi socialdemokrater har i stället lyft upp frågan och drivit den framåt på ett starkt och tydligt sätt. Vi har inom partiet tagit ett beslut om att erkänna folkmordet, och det har vi även gjort i riksdagen. Under vår valrörelse 2014 gick vi ut till folket och gav ett löfte om att vi skulle erkänna folkmordet om vi kom till makten. Vi var därför många, inte bara i Sverige utan även internationellt, som var glada och såg fram emot ett erkännande när vi väl kom till makten.
Jag har därför svårt att förstå det avståndstagande som regeringen gjorde till denna fråga när regeringen väl tillträdde. Jag tycker helt ärligt att den inställningen är lite tråkig, för jag anser att det är viktigt att vi försöker att fullfölja de löften vi gav under valrörelsen.
Utrikesministern har nämnt Pål Wranges uppdrag att utreda frågan, och denna utredning har kommit tillbaka till UD som nu tittar på rapporten. Det är bra att åtminstone det sker.
Jag kan också hålla med om att frågan är komplex och att den ska behandlas med stor respekt och försiktighet. Men det är också viktigt att se på frågan för vad den faktiskt är, och enligt min bedömning handlar det om ett folkmord.
Att erkänna händelserna 1915 som ett folkmord är inte bara något som är taget ur luften. Vi måste ta i beaktande att det har passerat över 100 år sedan detta inträffade. Under denna långa tid har folkmordsfrågan vid flera olika tillfällen, både i Sverige och i andra delar av världen, utretts, analyserats, forskats i, debatterats och diskuterats av journalister, författare, jurister, politiker - you name it. Efter många år av detta har man gjort en sammantagen bedömning att det handlar om ett folkmord.
Socialdemokraterna och även andra riksdagspartier har kommit fram till samma slutsats. Ett tjugotal andra länder, både inom och utanför Europa, har kommit fram till samma slutsats. Nu senast gjorde den tyska förbundsdagen samma bedömning.
Det vore tråkigt om alla dessa, även vi, skulle ha fel i vår bedömning.
Mot bakgrund av detta vill jag påstå att frågan borde vara utredd och klar. Jag frågar därför åter utrikesministern: Kommer regeringen efter detta att erkänna folkmordet? Om svaret är nej, varför inte? Vad exakt är det som återstår att utreda?