Enhetliga bedömningar inom sjukförsäkringen

Fru talman! Elisabeth Björnsdotter Rahm har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder på sjukförsäkringsområdet för att tydliggöra vilka regler som är tillämpliga i olika fall och vilka intyg som ska användas, i syfte att förbättra förutsättningarna för enhetlighet i Försäkringskassans bedömningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har under covid-19-pandemin arbetat för att begränsa de skador som pandemin orsakar människor på olika sätt. Flera tillfälliga åtgärder har vidtagits på kort tid inom ramen för socialförsäkringarna för att minska pandemins negativa konsekvenser. Regeringen har under pandemin också agerat för att snabbt kunna genomföra en permanent förändring i sjukförsäkringen utifrån förslag som lämnats i utredningen En trygg sjukförsäkring med människan i centrum, för att komma till rätta med brister i sjukförsäkringen, som blivit extra tydliga under pandemin.

Regeländringen började gälla den 15 mars 2021 och handlar om att beviskraven vid dag 180 i rehabiliteringskedjan sänks. Regeländringen gör att fler människor får möjlighet till längre tid att rehabiliteras tillbaka till sitt eget arbete, och detta omfattar bland annat de människor som drabbats av postcovid. Regeringen arbetar aktivt med övriga förslag i utredningen.

Mot bakgrund av de kvalitetsbrister som utredningen En trygg sjukförsäkring med människan i centrum identifierade i Försäkringskassans utredningar gav regeringen hösten 2020 myndigheten ett uppdrag att förbättra kvaliteten i ärenden om rätt till sjukpenning. Uppdraget syftar till att identifiera och åtgärda eventuella brister i handläggningen.

För regeringen har det varit särskilt viktigt att under pandemin kontinuerligt ge aktuell information på regeringens hemsida om status för de tillfälliga åtgärderna. Närmare information om de olika ersättningarna, och gällande villkor för dem, har lämnats på Försäkringskassans hemsida.

Fru talman! Vi har nu sedan ett drygt år haft en pandemi som har drabbat oss alla mer eller mindre, på olika sätt. Jag måste säga att regeringen under det gångna året har agerat senfärdigt och dessutom ibland på uppdrag av riksdagen i form av utskottsinitiativ. Därför är min fråga till statsrådet: Ser han behovet av att ha mer enhetliga bedömningar inom sjukförsäkringen?

Jag upplever inte när jag hör svaret att statsrådet har förstått frågorna i min interpellation. Statsrådet hänvisar till en utredning som är gjord: En trygg sjukförsäkring med människan i centrum. Men det är inte riktigt detta som min fråga handlar om, utan det är om alla dessa olika ersättningssystem som erbjuds personer som drabbas av covid-19, personer som riskerar att drabbas av covid-19, personer som har anhöriga i sin närhet som har covid-19 och så vidare.

Jag skulle vilja påstå - utan att ta till överord - att detta är en djungel. Statsrådet hänvisar till Försäkringskassans hemsida. Jag har försökt gå in och läsa där. Jag tycker att jag har ganska god kunskap om hur Försäkringskassan fungerar, men jag kan inte påstå att jag blir speciellt klok när det gäller vilka ersättningssystem som ska gälla om jag är sjuk, om mitt barn är sjuk, om min man är sjuk eller hur det nu ser ut och vilket intyg som ska skrivas och vem som ska göra det.

Detta leder till ett sammanfattande ord för hela pandemihanteringen, och det är inkonsekvens. Det har kommit nya regelverk efter nya regelverk. Man har inte jackat i varandra, och vi har inte sett något helhetsgrepp för att ta höjd för att kunna ge människor trygghet och säkerhet att kunna hantera pandemin på rätt sätt. Jag förstår att statsrådet inte har svar på alla dessa frågor eftersom det så tydligt framgår att jag inte får svar på frågorna i min interpellation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I ett av våra senaste utskottsinitiativ tittade vi på regelförenklingar för när man ska bedömas efter dag 180 mot normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. Det tycker jag är väldigt märkligt - det finns väl inga onormala arbeten på arbetsmarknaden. Gränsen har förlängts till dag 365, och den kan förlängas ännu längre, till dag 555. Det är fortfarande viktigt att vi håller i rehabkedjan. Det är ju rehabilitering vi är ute efter för att man ska kunna komma tillbaka efter långtidscovid eller annan symtombaserad diagnos.

Jag förstår fortfarande inte svaret.

Fru talman! Tack, Elisabeth Björnsdotter Rahm, för frågan men också för engagemanget i sjukförsäkringsfrågorna!

Jag har sagt det tidigare i denna kammare och jag säger det ännu en gång: Elisabeth Björnsdotter Rahm visar att det finns människor också i Moderata samlingspartiet som bryr sig om sjukförsäkringen. Tyvärr verkar Elisabeth Björnsdotter Rahm inte få med sig sitt parti. Om man tittar på hur Moderaterna röstade bland annat i den votering som vi hade i kammaren när vi skulle ändra regelverket, för att de människor som drabbas av postcovid inte ska utförsäkras efter dag 180, ser man att Moderaterna inte röstade ja till förslaget. Det är anmärkningsvärt. Jag kan inte hitta något annat läge i något annat nordiskt land där ideologiska låsningar och skygglappar i den utsträckningen stoppar ett parti från att se verkligheten som den är.

Vi har haft västra Europas förmodligen mest restriktiva regelverk. Vi såg att detta regelverk fick konsekvensen att människor utförsäkras vid dag 180 trots att de inte hunnit få sin rehabilitering och vårdinsats. Mot bakgrund av detta läge föreslog vi lite lättnader i beviskraven så att fler människor ska kunna behålla sin sjukpenning, avsluta sin rehabilitering och vårdinsats och gå tillbaka till sitt arbete. Och så är dessa ideologiska skygglappar i vägen för att ett parti ska kunna ta ställning till detta - det självklara.

Fru talman! Svårigheten med politik är att faktiskt då och då klara av att slänga dessa skygglappar och att se verkligheten också från ett annat perspektiv. Ja, det fanns ett läge 2006 då en del av kritiken mot sjukförsäkringen var berättigad. Men det är utan tvekan så, baserat på utredningar som har gjorts och baserat på granskningar som vi har fått, att de lagändringar som trädde i kraft 2008 gjorde vår sjukförsäkring alldeles för restriktiv. De ambitioner som uttrycktes om att människor skulle få rehabilitering uppnåddes inte, eftersom regelverket var så restriktivt att människor åkte ur sjukförsäkringen dag 180 oavsett om de hade blivit friska eller inte.

Fru talman! Det finns inte en enda människa på jorden som kan säga att människor blir friska av att bli utförsäkrade. Säga det kan man göra, men så är inte fallet. Jag tycker därför att det är viktigt, fru talman, oavsett debatten och oavsett det olyckliga i Moderata samlingspartiets ställningstagande i frågan om 180-dagarsregeln, att det finns människor som Elisabeth Björnsdotter Rahm som åtminstone ser behovet av en sjukförsäkring också från det moderata perspektivet.

När det gäller åtgärderna under pandemin har vi agerat med snabbhet och införde en karensersättning precis i början av pandemin, så att människor kunde få en ersättning från och med den första sjukdagen. Därmed skulle folk få ekonomiska förutsättningar att stanna hemma från och med den första sjukdagen och bidra till att minska smittspridningen. Den ersättningen har förlängts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har infört en helt ny förmån inom socialförsäkringssystemet, en ersättning för de personer som tillhör riskgrupper och som inte kan arbeta. Det har nog aldrig tidigare införts en ny förmån inom socialförsäkringen så snabbt. Det är för att vi har denna skyldighet gentemot våra medborgare. Det är deras behov som ska sättas i fokus, inte våra politiska bråk, inte någon prestigekamp mellan riksdag och regering. Det är medborgarnas behov som måste vara i fokus. Där hade vi ett bra samarbete med riksdagen.

Jag uppskattar verkligen att vi då och då faktiskt klarar av att lägga undan ideologiska låsningar och perspektiv och faktiskt ställa oss frågan: Hur kan vi tillsammans jobba för att sätta svenska medborgares behov i centrum?

Fru talman! Jag ska inleda med att säga att jag är helt enig med statsrådet om att det är människan som vi ska sätta i fokus - absolut - och speciellt i denna pandemi som nu har pågått i drygt ett år.

Av egen erfarenhet vet jag hur fruktansvärt less alla människor är på denna isolering, på alla restriktioner som införs och på alla nya regelverk som införs, förlängs och förtätas. Jag har full förståelse för att människor nu bara går och väntar på att få sin första dos vaccin för att se ljuset i tunneln.

Men jag blir lite fundersam utifrån vad statsrådet säger om att vi inte går med på att förändra bedömningen av normalt förekommande arbete vid dag 180, för det var ju ett utskottsinitiativ från socialförsäkringsutskottet. Det var ett enigt utskott som lämnade över detta utskottsinitiativ till regeringen om att förlänga detta och se över det. Fanns det inte möjlighet att göra denna bedömning vid dag 180 skulle man göra den vid dag 365 mot en angiven arbetsgivare.

Det är inte bara detta som jag har funderat över varför jag inte har fått svar på. Tidigare, före pandemin, fanns det också någonting som hette smittbärarpenning. Det var någonting som var ganska unikt att få. Smittbärarpenning kunde man få om man hade fått salmonella eller någon annan slags sjukdom som hindrade en från att arbeta, alltså en smittfarlig sjukdom som riskerade att spridas vidare.

Nu har man infört extremt många nya parametrar som också faller under smittbärarpenning. Det är definitivt inte lätt att förstå vem som ska skriva intyg. Först skulle en läkare skriva intyg. Men från och med den 6 februari har man tagit bort att det är en läkare som har ansvar för att skriva intyget, utan den enskilde kan själv gå in och ansöka om smittbärarpenning. Samma sak gäller om man har ett barn som är smittat. Då kan man vara hemma med ersättning för tillfällig vård av barn. Om man är rädd för att ett barn som har en svår sjukdom ska riskera att smittas kan man vara hemma. Det finns - ursäkta mig - en djungel av regler på Försäkringskassans hemsida när det gäller coronarestriktioner eller coronaavvikelser. Om man klickar på en länk där blir man väldigt förvirrad.

Regeringen har tagit bort karensdagen. Och vi har infört att man kan vara hemma i tre veckor utan att ha ett sjukintyg. Detta har inneburit att många givetvis har nyttjat denna förmån att kunna vara hemma i tre veckor, oavsett om man är sjuk eller inte. Det behöver inte bevisas. Man ringer in efter 14 dagar och säger att man är sjuk, och då får man fortsätta att vara hemma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är jättesvårt för den enskilde att veta, och även för hela hälso- och sjukvårdsapparaten, vilka intyg som ska användas, vem som ska skriva intyg och hur länge dessa intyg varar. Min interpellation är ställd till ministern utifrån att jag tycker att det är en stor oreda bland alla intyg.

Fru talman! Det som Elisabeth Björnsdotter Rahm beskriver som oreda och djungel är alltså olika regler som införs för att öka den ekonomiska tryggheten för människor som påverkas av pandemin utifrån olika situationer. Om vi inte hade infört karensersättningen hade människor förlorat pengar på att vara hemma den första dagen. Och då hade vi förmodligen också haft en negativ effekt på smittspridningen, eftersom många människor inte har råd att förlora inkomsten. Om vi inte hade infört en särskild ersättning för människor i riskgrupper, då hade de som inte kan arbeta för att de tillhör en riskgrupp och inte kan anpassa sitt arbete inte fått någon ersättning. Om vi inte hade tagit bort kravet på läkarintyg hade vi inte avlastat sjukvården, och då hade det varit svårt för en hel del människor att kunna vara hemma och isolera sig när de är sjuka.

Vi har varit väldigt noga med att så snabbt som möjligt sätta in rätt åtgärder för de olika grupper som påverkas av pandemin. Jag skulle vilja säga att vi har gjort detta i nära dialog med riksdagen, och det vill jag verkligen understryka. Jag vill inte att regeringen ska ha hela äran för det, utan det är ett samarbete i ett väldigt svårt läge. Men jag vill verkligen vidhålla att det var rätt bedömningar. Det var rätt att införa en ersättning för riskgrupper. Det var rätt att ta bort kravet på läkarintyg. Det var rätt att införa en karensersättning. Det var rätt att också justera regelverket för att underlätta för människor som drabbas av pandemin.

Finns det risk att det finns människor som utnyttjar detta felaktigt? Ja, det gör det. Men vi måste i detta läge, mitt i en pandemi, sätta hela vår befolknings intressen och behov i fokus. Vi kan inte med hänvisning till att några kanske missbrukar detta system låta bli att göra något åt det faktum att vi har människor som tillhör riskgrupper och som behöver ha en ersättning för att de inte kan arbeta. Vi kan inte med hänvisning till att människor kan komma att utnyttja denna karensersättning på fel sätt låta bli att kompensera inkomstbortfallet för undersköterskor och alla yrkeskategorier som jobbar i sjukvård och äldreomsorg och tar risker för oss. De behöver få en ersättning från och med den första sjukdagen.

Politik handlar om intresseavvägningar. Vi är väl medvetna om det. Men jag är övertygad om att vi fokuserar på rätt sak. Hur stöder vi svenska medborgare i ett svårt läge? Hur underlättar vi livet för våra medborgare? Hur ser vi till att klass faktiskt beaktas i våra beslut, så att vi får så jämlik effekt som möjligt av våra åtgärder? Då spelar det faktiskt roll att vi sätter in till exempel karensersättningen. En del kan tycka att karensersättningen inte är tillräckligt stor. Men för den som drabbas och som har en svag ekonomi innebär denna karensersättning ganska mycket.

Det är ju det här som det handlar om: att se helheten, se behovet som finns i ett samhälle under en pandemi, våga släppa sina skygglappar, våga släppa de ideologiska låsningarna och sätta landets intressen i fokus. Om vi får mer av den stämningen i sjukförsäkringen skapas det kanske också förutsättningar för svensk vänster och höger att enas kring ett antal frågor som handlar om att göra tryggheten bättre för våra medborgare. Så länge vi fastnar i de politiska spelen, låsningarna och skygglapparna är det i slutändan våra medborgare - de sjuka, de funktionsnedsatta, de som är i behov av de sociala försäkringssystemen - som drabbas. Jag tror inte att någon av oss vill det. Jag är övertygad om att Elisabeth Björnsdotter Rahm är lika engagerad för att även den delen av vår befolkning ska få bättre villkor och bättre liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Statsrådet vet lika väl som jag att covid-19 inte gör skillnad på klass. Det drabbar människor jämlikt eller ojämlikt. Det drabbar oss oavsett vem vi är, var vi bor och vad vi arbetar med. Det spelar ingen roll.

Därför tycker jag att det är viktigt att vi alla ska förstå vilket slags ersättningsnivåer det finns och vilket slags ersättningar man kan ha rätt att söka när man drabbas av covid-19. Vi drabbas väldigt olika, och det finns i dag ingen forskning som kan peka på hur en långtidscovidsjukdom drabbar den enskilde. Den kan drabba oss väldigt olika. Det är därför vi tog det här utskottsinitiativet om att förlänga bedömningen mot normalt förekommande arbete vid dag 180; det finns för lite forskning om långtidscovid.

Jag återgår till frågan i min interpellation. Jag upplever att det är alldeles för många olika slags regler och ersättningsnivåer. Det sker hela tiden förändringar, och det är svårt för den enskilde att hänga med. Statsrådet säger att regeringen agerar skyndsamt. Jag upplever tvärtom att regeringen agerar utifrån de utskottsinitiativ som riksdagen ger till regeringen om att agera i frågan om att få en tryggare sjukförsäkring för den enskilde.

Fru talman! Jag tackar Elisabeth Björnsdotter Rahm för interpellationen. Jag hoppas att vi kan fortsätta att ha en dialog och en diskussion om hur vi kan förbättra den ekonomiska tryggheten vid sjukdom.

Jag vill återigen understryka behovet av att vi gör olika justeringar av våra trygghetssystem och anpassar dem till de behov som våra medborgare har under pandemin. Medborgarna har olika typer av behov beroende på vilken grupp de tillhör. Därför har vi också satt in specifika åtgärder för olika grupper och kategorier av försäkrade, till exempel föräldrar, personer som tillhör riskgrupp samt gravida.

Det är helt rätt: Vi kan inte sätta systemens enhetlighet främst. Vi måste sätta medborgarnas behov främst, och medborgarnas behov ser olika ut. Då måste systemen anpassas till de behov som medborgarna har.

Det är precis som Elisabeth Björnsdotter Rahm säger: När det gäller postcovid och andra typer av symtom och diagnoser är det svårt att ha de säkra beskeden. Därför måste vårt sjukförsäkringssystem ha en flexibilitet, och det var precis den flexibiliteten som saknades. Det var därför det var nödvändigt att ändra regelverket för prövningen dag 180, och det är definitivt också nödvändigt att framdeles ändra regelverket för prövningen dag 365. Annars är det människor som far illa. Livet fungerar inte så att man blir sjuk och får ett exakt datum för när man kommer att bli frisk. Vid en del diagnoser är det så, men inte vid andra. Sjukförsäkringssystemet måste vara anpassat även till de diagnoserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu har vi åtminstone tagit ett steg när det gäller 180-dagarsprövningen, men vi behöver nog göra mer även för dem som har längre sjukperioder, som passerar 365 dagar. Det är dessutom många som inte har hunnit få sina behandlingar under det gångna året på grund av att sjukvården koncentrerat sin verksamhet till hanteringen av pandemin.

Jag vill framföra ett stort tack till Elisabeth Björnsdotter Rahm för frågan och diskussionen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.