En nationell drönarstrategi

Fru talman! Erik Ottoson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att tillvarata de nyttor drönartekniken skapar samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att hantera de risker som drönartekniken innebär. Vidare har Erik Ottoson frågat mig hur processen för den nationella drönarstrategin kommer att se ut samt på vilket sätt jag avser att i riksdagen förankra arbetet med en nationell drönarstrategi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Riksdagen har tillkännagivit för regeringen att den bör ta fram en nationell strategi och moderniserad lagstiftning för drönare som både bejakar möjligheterna med ny teknik och värnar flygsäkerheten. Regeringen har i budgetpropositionen för 2018 meddelat att tillkännagivandet för närvarande bereds i Regeringskansliet. Jag vill i dagsläget inte föregripa detta arbete när det gäller hur det ska bedrivas eller hur det eventuellt ska förankras i riksdagen.

Regeringen har redogjort för sin syn på drönare i flygstrategin som antogs i januari 2017. Av flygstrategin framgår att drönare har stor potential i flera sektorer. Därför är det viktigt med ett regelverk som stöder den tekniska utvecklingen och de möjligheter som tekniken innebär. Just i fråga om drönare är det också viktigt att beakta frågor om personlig integritet, säkerhet och användning av luftrummet.

Erik Ottoson uppmärksammar i sin interpellation flera av de pågående insatser som görs för att främja användningen av drönare, vilket är mycket positivt.

Jag välkomnar särskilt det arbete som Transportstyrelsen har gjort med att revidera de nationella föreskrifterna om obemannade luftfartyg. Förslagen syftar till att främja teknikutvecklingen, hantera ökade risker med fler obemannade luftfartyg samt åstadkomma en tydlig synkronisering med flygstrategins mål om att upprätthålla Sveriges position som en stark och innovativ flygindustrination.

Tillåt mig även att uppmärksamma det pågående arbete som sker med drönare i Regeringskansliet och myndigheterna. Det är ett viktigt arbete som sker med att överväga behovet av ny reglering såväl nationellt som på europeisk nivå. Senast i juni 2017 hölls ett möte i Näringsdepartementet med tjänstemän och sakkunniga från berörda departement och myndigheter.

Svenska experter deltar aktivt i det internationella arbetet med att föra fram och främja svenska positioner om ett mål och riskbaserat regelverk som är proportionerligt och funktionellt.

Erik Ottoson nämner det framtida europeiska regelverk som har föreslagits av EU:s myndighet för luftfartssäkerhet, Easa. Det är ett arbete där Sverige i högsta grad är involverat. Regeringskansliet har lämnat ett svar på den konsultation som Easa genomfört under sommaren. Svaret föregicks av en remiss till berörda myndigheter.

Avslutningsvis vill jag säga att drönare utgör ett mycket spännande teknikområde. Jag är säker på att vi kommer att se ytterligare utveckling inom området, och jag är öppen för konstruktiva inspel från alla berörda parter.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag tyckte att det var ett bra och intressant svar. Många av sakerna nämner jag i min interpellation och statsrådet i sitt svar. Detta är ett hett ämne som väcker många frågor och ställer många saker på sin spets.

I den flygstrategi som lämnades var drönare och saker som hör därtill sparsamt omnämnda. Jag tror att statsrådet lyckades klämma in nästan hela omnämnandet i sitt svar - det är inte särskilt mycket ytterligare som finns att hitta. Det var också bakgrunden till att riksdagen valde att fortsätta gå fram med att man vill ha en drönarstrategi som tar hand om de här frågorna på ett större plan. Det gäller från den regulatoriska biten hela vägen till den näringspolitiska biten, hur vi ser att den här branschen kommer att utvecklas och vad detta innebär för oss som land. Där finns det väldigt mycket att göra, och jag ser spår av det i statsrådets svar. Jag tror att vi i grunden är överens om vad som behöver göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige behöver vara det land där vi använder de fantastiska förutsättningar vi har för att låta denna industri utvecklas på ett ansvarsfullt sätt men även se till att regelverket följer med. Vi har gjort viktiga framsteg på det området.

Jag stod här för inte alls länge sedan - möjligen två år sedan - och pratade med statsrådets föregångare, som sa att några sådana nationella initiativ absolut inte behövde tas. Det var visserligen tur att Transportstyrelsen landade i en annan slutsats och började vidta nationella åtgärder innan Easa var klart. Men för bara ett par år sedan skulle allt hopp sättas till arbetet som görs på europeisk nivå, och vi skulle invänta det. Jag var av en annan uppfattning, och det var tur att Transportstyrelsen också var det.

Men vi behöver titta på hur man utvecklar flygledningstjänster för just den här formen av teknik. Vi behöver se om man kan börja etablera transportstråk där det här kan flygas, kanske även i tätbebyggda miljöer, på ett säkert sätt. Vi behöver i samband med det se över möjligheten till utpekade nödlandningsplatser för att undvika fara för allmänheten, och vi behöver se över de regelverk som i dag finns.

Man kan prata med branschen, vilket för övrigt kan rekommenderas. Jag kan tipsa statsrådet om att det där finns en innovationskraft och en innovationsvilja som är beundransvärd och väldigt nyttig att lyssna till för oss politiker. Deras beskrivning är att Transportstyrelsen gör så gott de kan med det regelverk de har. De knölar in detta i regelverket så gott det går, men det är med mycket möda och stort besvär och kanske inte alltid hundraprocentigt korrekt.

Jag tror att vi från den politiska nivån behöver hjälpa till att underlätta detta. EU gör en väldigt stor del, men de nationella regleringarna kommer att bli nödvändiga.

Jag ser väldigt mycket fram emot den strategi som nu ska tas fram. Jag hoppas att en ordentlig tankeverksamhet sätts igång på Näringsdepartementet så att man verkligen tänker igenom inte bara hur detta ska hanteras här och nu utan också vart det är på väg.

I Holland talar man om särskilda, digitala flygledningstjänster för drönare. Man står redo att göra detta så fort branschen är med på det. Från den politiska nivån är man pådrivande, dels för att säkerställa säkerheten, dels för att se till att man är i framkant.

Andra länder slåss om denna teknik och för att den ska etableras - i Sverige väntar vi på att den ska etableras. Jag tycker att det är en viktig skillnad däremellan.

Fru talman! Jag håller med om att det är en väldigt viktig fråga som interpellanten tar upp. Interpellanten, som tidigare fick en del beröm och inviter från statsrådet, kan få ytterligare beröm. Erik Ottoson har varit aktiv i denna fråga och anordnat seminarier som varit väldigt angelägna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta gjorde Erik Ottoson 2014 eller 2015, när frågorna låg lite längre ned på dagordningen. Efter det har frågorna, kanske inte enbart på grund av Erik Ottosons seminarier utan av många andra anledningar, lyfts högre upp på dagordningen.

Jag kan villigt erkänna att jag för ett par år sedan var lite orolig över hur utvecklingen skulle se ut och vem som skulle ta tag i de problem som faktiskt finns när den nya tekniken möter ett samhälle som inte riktigt är berett. Det tydligaste exemplet på detta är de gånger man fått stänga till exempel Arlanda och Bromma därför att drönare kommit in i kontrollzonen över Stockholm.

Men nu bedrivs, som nämnts här, både i Transportstyrelsen och i EU-kommissionen ett arbete där man tar tag i hur vi kan förenkla för att drönare ska kunna användas i större utsträckning men också se till att den stora säkerhet vi har inom flyget tillvaratas och vidareutvecklas. Så jag är betydligt lugnare nu än för ett par år sedan.

En del av de initiativ som tas beskrivs både i interpellationen och i interpellationssvaret. Vi kan lägga till andra. Vi har en nystartad drönarpilotutbildning i Ljungbyhed, vilket också är ett sätt att bedriva marknadsföring och säga att Sverige ligger i framkant när det gäller drönarfrågor. I Sverige utvecklar vi både användningsområdena för drönare och hur man professionellt kan hantera dem.

Jag tycker alltså att Sverige börjar ligga i framkant i dessa frågor och att väldigt mycket görs. Det jag reagerar lite på när jag ser denna interpellation och riksdagens tillkännagivande till regeringen är att det, liksom i det nya tillkännagivandet om flygstrategin, där Moderaterna bland annat vill göra om strategin, enligt min mening blir lite för mycket fokus på att utforma en massa strategier och lite för lite fokus på att faktiskt göra något i verkligheten.

Jag hoppas att man, när man nu från regeringens sida behandlar tillkännagivandet om strategierna, ser till att det inte innebär att frågan dras i långbänk. Detta är risken med Moderaternas initiativ på området: att alla de goda initiativ som nu tas stannar av i väntan på nya strategier som ska berätta hur vi ska göra. Det skulle vara väldigt olyckligt.

I övrigt tror jag personligen inte att detta att ha eller inte ha en drönarstrategi är så partiskiljande. Kan den tillföra något bra är det väl bra så. Men, som sagt var, låt den inte försämra det arbete som nu bedrivs.

Precis som interpellanten sa har Transportstyrelsens initiativ inneburit att man inte bara sitter och väntar på nya EU-regleringar. Däremot är EU-regleringarna och Transportstyrelsens initiativ inte riktigt samma sak. EU-regleringarna, som de har sett ut hittills när man har arbetat med dem, går lite längre. Jag tror att det behövs EU-regleringar och en europeisk politik på detta område, men vi behöver också göra det som vi och regeringen just nu gör, och gör framgångsrikt.

Fru talman! Tack, Rikard Larsson och Erik Ottoson, för engagemanget!

Naturligtvis ligger sanningen precis mitt emellan. Vi ska i Sverige ha ett modernt regelverk, som är tillämpbart. Jag tycker att exemplet med den incident som inträffade, när Arlanda fick stängas under två timmar på grund av en drönare som var en bra bit därifrån, tydligt visar på vikten av att modernisera regelverket och se till att det är mer tillämpbart. Här arbetar Transportstyrelsen; de har det uppdraget från regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men eftersom drönare inte kommer att stanna inom nationens gränser utan förhoppningsvis även röra sig över gränser framöver måste vi ha ett gemensamt regelverk, för typgodkännande men framför allt för färden genom luftrummet. Det är viktigt att vi hittar gemensamma överenskommelser med andra nationer i EU som är lika teknikpositiva och framåtinriktade som vi är i Sverige.

Utgångspunkten för detta måste naturligtvis i det första skedet vara säkerheten. Detta är helt avgörande; ingen ska tvivla på att vi sätter säkerheten främst. Då menar jag säkerheten i vid bemärkelse - inte bara för den flygtrafik vi har i dag utan också för dig och mig, så att drönare inte används på ett sätt som faktiskt äventyrar säkerheten. Det finns ju sådana exempel.

Det andra är naturligtvis respekten för integriteten. Jag noterar att den förändrade lagstiftningen om fotografering med drönare omedelbart innebar att en del trodde att det därmed var fritt att flyga drönare överallt. Så enkelt är det ju inte. Det är bra att vi fick en modern lagstiftning, men vi måste ändå tydliggöra vilka regler som gäller. Sedan tror jag att det, när vi väl har ett regelverk på plats, ändå kommer att vara rörlig materia eftersom detta är en utveckling stadd i snabb förändring.

Det jag vill ta till vara från både Rikard Larssons och Erik Ottosons sätt att resonera, som jag tycker är bra, är att vi måste göra det som jag i grunden tycker är viktigt för att jag är näringspolitiker. Jag ser möjligheter för Sverige att få till stånd effektivare leveranser av tjänster, att utveckla nya tjänster och produkter och att skapa nya transportsystem som faktiskt kan tillämpas för att stärka vår konkurrenskraft. Här har vi möjligheten.

Vi är en nation som har varit väldigt van att snabbt ta till oss och tillämpa nya tekniker, så jag ser stora möjligheter. Här finns också ett starkt intresse från starka aktörer i näringslivet. Det är dem jag kommer att samråda med innan vi sedan säger att vi är färdigberedda och har en tydlig tidsplan för en drönarstrategi.

Det finns en poäng med det som Rikard Larsson säger. Riksdagen kan beställa strategier, och naturligtvis är jag med min erfarenhet från riksdagen väldigt angelägen om att vi också ska fullfölja riksdagens tillkännagivanden om de är kloka och bra.

Men jag ska vara ärlig: För mig är det också viktigt att vi prioriterar arbetet med godsstrategin, som just nu pågår intensivt i Regeringskansliet. Tanken är nämligen att den ska kunna komma samtidigt med den nationella planen. Den kommer ur näringspolitisk synpunkt att vara otroligt viktig för Sverige.

Även här pågår intensiva diskussioner med branscher för att säkerställa att vi tar fram strategier som är operativa och inte bara talar om strategier i allmän mening utan också ser till att vi får tydliga riktlinjer och direktiv för aktörerna på marknaden framöver.

Jag vill också försäkra mig om att vi har förutsättningar att förankra detta, inte minst hos företrädare för oppositionen. På samma sätt vill jag naturligtvis sedan jobba med frågor om drönarstrategin: ta till vara den kunskap som finns hos andra företrädare men inte minst hos branschen, som ser nödvändigheten av att reformera regelverket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(forts.)

Fru talman! Vi kommer nu tillbaka mitt i den avbrutna debatten, och vi har alla haft två timmar på oss att begrunda all klokskap som kom fram i den första omgången. Vi diskuterade bland annat varför en drönarstrategi är nödvändig. Där är mitt budskap att anledningen till att en sådan är nödvändig är att denna teknik inte omnämndes i tillräckligt stor utsträckning i flygstrategin.

Om man tänker sig att man ska hantera de problem som uppstår här och nu kanske man inte behöver en strategi. Men låt mig måla upp hur det skulle kunna vara och hur det sannolikt kommer att bli. Det finns oändliga möjligheter och oändlig potential i den här tekniken på gott och på ont.

Ett exempel är när en tankspridd riksdagsledamot - jag ska inte nämna några namn, för då hänger jag ut mig själv - glömmer sitt passerkort hemma på morgonen, kommer halvvägs in till jobbet och konstaterar att man får vända, för annars tar man sig inte in i Riksdagshuset, alternativt får man gå med mössan i hand och begära ut ett lånekort. I en framtid är det inte omöjligt att passerkortet skulle kunna levereras med en drönare.

När man letar efter försvunna personer använder man redan i dag den här tekniken för att hitta dem. När det gäller varor som ska levereras hela vägen från lager till dörr inom kanske en timme från det att man har beställt dem på internet finns det försöksverksamhet som möjliggör att det som man just har beställt landar på gräsmattan eller balkongen inom ett väldigt kort tidsspann.

Det här gör att vi kommer att få allt fler drönare och andra farkoster i luften, och det gör såklart att det ställs helt nya krav på riksdagen, statsrådet, regeringen och våra myndigheter när det gäller hur detta ska regleras.

Säkerheten måste alltid sättas i första rummet, men vi får heller inte försaka de möjligheter till utveckling, tillväxt och arbetstillfällen som detta kan innebära. Just balansen mellan att ta vara på potentialen samtidigt som säkerheten alltid kommer i första rummet är inte lätt. Den går att hantera reaktivt vid varje given tidpunkt, absolut, men långsiktigt och proaktivt är uppgiften mycket svårare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om Sverige skulle bli det första landet i världen att knäcka koden till den här balansgången skulle det innebära dels att vi blir världsledande, dels att allmänheten och andra som riskerar att få någonting i huvudet eller på något annat sätt skadas av tekniken skulle kunna känna sig absolut tryggast i hela världen. Vi har möjligheten att göra detta, men det kräver ett initiativ. Det kräver mer än reaktioner på det som sker i omvärlden. Det kräver ett tydligt ledarskap, och därför har man från riksdagen sagt att man vill ha den här drönarstrategin. Jag hoppas att regeringen väljer att inta en proaktiv hållning i den när den väl kommer och inte alltid har en reaktiv hållning.

Det finns många goda initiativ på det här området - det har vi pratat om tidigare - från myndigheter, från branschen och från olika entiteter i samhället, men nästan samtliga är just reaktiva och hanterar ett bekymmer som finns här och nu.

Politik handlar visserligen om att vilja och att staka ut agendan, men det handlar också i stor utsträckning om att se runt hörn. Det handlar om att kunna spela schack och förutse vad som sker fyra fem drag framåt, för det är bara då vi kan vara riktigt proaktiva och ta hand om den här oerhört föränderliga materian som förföljer oss hela tiden.

Fru talman! Jag ska ta vid där Erik Ottoson slutade. Han talade om att knäcka koden. Jag tror inte riktigt att det finns en sådan kod att knäcka, utan jag tror att det viktiga i den här frågan faktiskt är att man organiserar sig och har beredskap för att kunna möta de nya utmaningarna och att kunna se och identifiera så många som möjligt av de utmaningar som finns här och nu och i framtiden. Men att kunna reagera är också viktigt, för det kommer att komma nya utmaningar.

Detta är inget unikt för drönarfrågan. Detta är vad som alltid händer när vi inför ny teknik. Det var så när vi kopplade ihop cybersäkerhet och diskuterade det i kombination med internet - internet som gav alla de möjligheter som det för med sig men också hot. Det var också så när bilen introducerades. När bilarna kom inträffade en ny sorts olyckor som inte hade förekommit i den omfattningen innan. Den nya tekniken gjorde att det kom en annan typ av brottslighet, till exempel bilstölder. Man kunde använda bilen till brottslighet men den gav också stora möjligheter.

Detta är alltså egentligen ingen unik fråga på det sättet att detta tekniksprång skiljer sig från andra tekniksprång. Man kan göra väldigt mycket gott av den nya tekniken, men en hel del hot och mycket ont följer också.

Jag tror att det viktiga i det här är att, precis som regeringen nu gör, se till att man har flera olika spår där man ser över regleringen. Transportstyrelsen har sina uppdrag, och man ser till exempel över kontrollzoner. Vi har ett EU-spår som ser över användningen av drönare och kollar vem vi kan sälja drönare till och vad som krävs när det gäller registrering, drönarpilotutbildning och så vidare. Detta kan kombineras med det som Erik Ottoson säger. Prata med branschen men gör det brett, för det är väldigt många områden som är inblandade i den här frågan.

Fru talman! Tack, Rikard Larsson och Erik Ottoson! Det här är en fascinerande diskussion eftersom vi famlar lite efter möjliga framtidsscenarier. Då får vi göra det som svensk politik brukar vara bra på: Vi hittar både framtidsscenarier och utvecklar regelverk för att möta den tekniska utvecklingen, men vi säkerställer också att vi inte blottar luckor i nuvarande lagstiftning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Erik Ottoson beskrev det som att det är bra att kunna spela schack, och det passar mig som är gammal schackspelare. Jag gillar tanken och analogin, det vill säga att kunna se vad det innebär i förlängningen.

Transportstyrelsens arbete är naturligtvis otroligt viktigt när det gäller att förutse och kunna se till att vi får bra tillämpningsregler men också när det gäller att vi politiskt ser vilka möjligheter och risker som finns.

Erik Ottoson nämnde ett par exempel. Jag noterar att man när det gäller bekämpningsmedel och potatisodling nu börjar tillämpa drönarstrategier och att man gör det med farliga uppdrag inom gruvnäringen. På det här sättet kan vi rada upp många möjligheter. Jag vill gärna tro att det ska finnas både en bransch och kreativa personer som ska utveckla den här näringen på ett bra sätt. Men jag vet också att lika uppfinningsrika är personer som har som syfte att utföra terrorhandlingar och attentat, störa integriteten på annat sätt och använda ny teknik till att sabotera det som vi värnar. Alltså måste man hela tiden se till att man har möjlighet att inte bara skapa ett regelverk som är möjligt att följa utan som också är möjligt att sedan upprätthålla och som gör det möjligt att ingripa när det missbrukas.

Här ser jag likheter med det arbete vi har med geofencing, connected car och självkörande bilar där vi utvecklar ny lagstiftning som ser möjligheterna men där vi också ser på vilket sätt ny teknik kan begränsa användningsområdena inom speciella zoner. Det är väl det som är utgångspunkten.

Vi kommer att arbeta vidare i närtid med att naturligtvis bereda tillkännagivandet och sedan samla så mycket information som möjligt med de aktörer som finns. Vi kommer att behöva uppdatera lagstiftningen regelbundet, och jag kommer att följa detta nära. Jag har inga bekymmer med att ta till mig såväl Rikard Larssons som Erik Ottosons klokhet i detta arbete, men framför allt finns det en växande bransch som ser möjligheterna.

Ambitionen kan inte vara någon annan än att vi i Sverige ska ligga i framkant. Vi ska ha en modern lagstiftning som är tillämpbar. Och vi ska göra det här i samklang med våra europeiska vänner inom EU. Det här är trafik som kommer att öka över gränserna.

Det är teknik som kommer att få ett ökat användningsområde och som påverkar flygtrafiken, och det är en internationellt reglerad marknad. Det är alltså viktigt att vi har bra internationell lagstiftning på området. Den tänker jag också följa.

Fru talman! Det är intressant att lyssna på såväl Rikard Larsson som statsrådet, som beskriver alla olika konsekvenser, förutsättningar och utvecklingsmöjligheter som finns på området. Jag håller med om varje del som har förts fram. Men det gör det ännu mer obegripligt för mig att det finns ett motstånd mot en strategi för att ta ett helhetsgrepp och att man ifrågasätter det behovet. Det är väl snarare en bekräftelse på att ett sådant helhetsgrepp behövs.

Vad gäller just säkerhetsimplikationerna som statsrådet är inne på - när det gäller vilka regelverk man ska ha, hur man får flyga vid geofencing och att upprätthålla den formen av regleringar och lagstiftningar - har jag haft diskussioner med statsrådets kollegor på justitieområdet om det. Det handlar om hur vi ska motverka terrorbrott, motverka annan brottslighet som sker från luften och vilka möjligheter polisen har att beivra och avhjälpa, alltså stoppa, den formen av brottslighet. Till den denna dag finns det egentligen två sätt för polisen att gå till väga: antingen att hitta piloten eller att dra tjänstevapnet. Det andra alternativet är kanske inte helt önskvärt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har tjatat om detta, och polisen var precis lika motvillig som den tidigare inrikesministern när det gäller att ta tag i det. Men nu börjar det lossna. Man inser att man behöver upphandla ny teknik för att kunna stoppa pågående brottslighet från luften. Det är oerhört viktigt.

Det har till och med skett upprepade incidenter i kvarteren runt omkring oss här, där rikets styrelse har sitt säte. Det är klart att det finns en hotbild som förvärras och kompliceras. Då begriper jag inte motståndet mot att gifta samman detta i form av en strategi.

Fru talman! Jag kan inte riktigt förstå hur Erik Ottoson kan tolka mina svar som att det skulle finnas ett aktivt motstånd mot en strategi. Det är tvärtom. Vi bereder frågan i Regeringskansliet.

Tillkännagivandet kom så sent som i mars. Och jag är en noggrann person. I den stund vi tar fram en strategi ska den också spela roll och vara väl förankrad, i det som är vetenskapligt underlag och myndigheternas underlag - vi har precis diskuterat de underlag som har tagits fram i närtid. Jag vill också ha en bra dialog med branschen, så att vi vet att vi är uppdaterade. Jag vill också se till att förslag och strategier är ordentligt förankrade, ungefär på samma sätt som jag tidigare redogjorde för att vi arbetar med godsstrategin. Det är viktigt. Det duger ingenting till att ta fram en pappersstrategi som man kan vifta med och vinna korta politiska poäng med om den är helt obsolet inom ett halvår.

Om vi ska klara utmaningen med att utveckla en nationell drönarstrategi ska det vara på ett sätt som tillgodoser utmaningen inom säkerhetsområdet men naturligtvis också de branschutmaningar som finns. Då krävs ett gediget arbete. Därför kommer jag att bereda frågan nogsamt i Regeringskansliet, med tanke på det tillkännagivande som finns. Det har jag respekt för. Jag tycker, utifrån min erfarenhet från mitt arbete i riksdagen, att man ska ha respekt för tillkännagivanden.

I grunden ligger dock även en flygstrategi, som nu är ett grunddokument för inte minst det Arlandaråd som jag leder. Där träffar jag aktörer inom flygområdet, som också delger god kunskap inom drönarområdet.

Jag tackar återigen Erik Ottoson för engagemanget. Det är bra att det finns riksdagsledamöter som är engagerade i att utveckla näringar men som också ser hot och risker. Det är också bra att vi inom politiken ständigt och gemensamt driver på våra myndigheter att följa adekvat lagstiftning och ser runt hörnet.

Låt oss hoppas att de schackspelande egenskaperna kommer oss till godo i det här sammanhanget och att vi får fortsatta möjligheter att diskutera drönarstrategier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.