En bred skatteöversyn

Herr talman! Ida Ekeroth Clausson har frågat mig hur jag avser att säkerställa att skattesystemet uppfattas som legitimt och rättvist av breda grupper i samhället.

Regeringen anser att det är rättvist att hårt arbetande människor inte ska betala mer än nödvändigt i skatt. Det ska löna sig att arbeta. Regeringen har därför tre gånger under mandatperioden sänkt skatten för alla som arbetar, med inriktning på låga och medelhöga inkomster. Skatten på pensioner har sänkts i samma utsträckning.

Alla har fått mer i plånboken med regeringens politik. En vanlig familj med en polis och en sjuksköterska har fått 5 000 kronor mer i plånboken varje månad 2026 jämfört med 2022. Ett ensamstående vårdbiträde med två barn och ett sammanboende pensionärspar har på samma sätt fått 3 200 respektive 2 300 kronor mer i plånboken i månaden. Sammantaget bedöms regeringens politik ha störst positiv effekt för dem med lägst inkomster.

För skattesystemets legitimitet är det också viktigt att skatter tas ut på ett rättssäkert och förutsägbart sätt och inte försvinner i fusk och brottslighet. Regeringen arbetar aktivt för att motverka skattefusk, skattebrott och arbetslivskriminalitet. Vi har under mandatperioden skärpt kontrollsystem, förbättrat myndighetssamverkan och täppt till kryphål i välfärdssystemen för att stoppa den kriminella ekonomin.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, som kanske inte bjöd på några direkta överraskningar.

”Skatterna och avgifterna har varit de instrument med vilkas hjälp vi kunnat förvandla vårt land från ett privilegiesamhälle till en välfärdsstat – byggd på solidaritetens och gemenskapens principer.” Detta står att läsa i en socialdemokratisk riksdagsmotion av Olof Palme, Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Carlsson med flera från 1978, och det gäller än i dag.

Det finns ett stort behov av en grundlig översyn av skattesystemet. Sverige befinner sig i en växande debatt om skattesystemets legitimitet, effektivitet och fördelning. Trots att arbetsinkomster beskattas relativt hårt finns det betydande skillnader i hur inkomster från arbete respektive kapital beskattas. Detta kan underminera förtroendet för skattesystemet och i förlängningen samhällskontraktet.

För närvarande kan personer med stora kapitalinkomster i vissa fall betala mycket lägre skatt än vanliga löntagare. Dessutom finns det kända sätt att genom skatteplanering ytterligare minska den effektiva beskattningen. Samtidigt har Sverige blivit ett av de länder i världen som har flest miljardärer per capita, medan de ekonomiska klyftorna växer. Forskning visar att växande klyftor kan underminera den sociala sammanhållningen och viljan att bidra till det gemensamma. När skattesystemet upplevs som otillräckligt hotas även legitimiteten hos centrala välfärdsinstitutioner.

Vi socialdemokrater vill genomföra en skattereform som skapar förutsägbarhet och rättvisa och som bygger på breda skattebaser. Grundprinciperna för översynen är att skillnaderna i beskattning av arbete respektive kapital ska åtgärdas och att de allra mest förmögna ska bidra mer. Förutom att bredda skattebasen vill vi höja skatten på stora, lågt beskattade kapitalinkomster, förenkla systemet och göra det mer enhetligt samt begränsa möjligheterna till skatteundandragande och aggressiv skatteplanering.

Avskaffandet av ett flertal skatter samt de stora sänkningarna av inkomstskatten har lett till att de med högst inkomster betalar lägre skatt. Kapitalinkomsterna har ökat avsevärt, och många med höga kapitalinkomster gynnas av omfattande undantag från vanlig kapitalbeskattning. Fördelningen av kapitalinkomster är mycket ojämn jämfört med andra inkomstslag. Jag vill därför fråga finansministern varför hon tycker att det är rimligt att en kassörska betalar en större andel av sin lön i skatt än vad ägaren av affärskedjan gör.

Herr talman! Jag tackar Ida Ekeroth Clausson för interpellationen, som är minst sagt relevant. Skatterna är på något sätt hjärtat i politiken. Med skatter på rätt nivå kan vi finansiera det som vi behöver göra tillsammans, och med skatter kan vi styra och påverka beteenden och drivkrafter. Det är enormt viktigt. Däremot kanske vi inte är helt överens om vad som behöver göras. Jag ska kort förklara hur jag tänker om den här saken.

Som ansvarig för all beskattning i Sverige har jag två frågor som jag tänker mycket på. Den ena handlar om det långsiktiga. Hur ska vi få svensk ekonomi att växa och bli ännu större, så att framtidens välfärd, försvar, rättsväsen, skola och äldreomsorg ska kunna förbli lika bra som nu och helst bli bättre under kommande år? Vi ska vara ett rikt land som kan göra allt som krävs. Sverige ska vara ett riktigt bra land att bo i, vilket det också på många sätt är.

Den andra frågan för mig när det gäller skatter handlar om rättvisa. Även interpellanten är inne på den frågan. Mitt perspektiv är att det ska bli mer rättvist. Det ska helt enkelt löna sig mer att anstränga sig. När man anstränger sig i skolan eller på jobbet och när man startar företag och jobbar ska det vara lönsamt. Det ska jämföras med när man till exempel inte gör allt man kan för att bli anställd eller inte lägger 100 procent av sin egen energi och kraft på att komma in på arbetsmarknaden.

När en familj med flera barn och arbetslösa föräldrar har ungefär lika stora inkomster som en familj i samma trappuppgång där föräldrarna jobbar är det inte rättvist enligt mig. Rättvisa handlar för mig om att se till att de som jobbar och anstränger sig känner att det lönar sig. Jag delar bilden att det är skillnad på beskattningen av kapital respektive arbete. Men jag drar då slutsatsen att skatten på arbete behöver sänkas mer för att man ska nå ett rättvisare, jämnare och bättre skattesystem.

Det är min grundinställning. Vårt skattesystem ska vara sådant att människor som bor i Sverige känner att de bidrar och gör allt vad de kan för att samhället ska funka och sedan litar på att det inte tas ut högre skatter än vad som krävs för detta. Skattesystemet ska göra att ekonomin växer, och det ska ha legitimitet.

Jag vet att Socialdemokraterna gärna pratar om skatter och vill ha överenskommelser, till exempel när det gäller finansieringen av försvaret. Skälet till att jag ändå ger Socialdemokraterna kalla handen i den delen är att det som Socialdemokraterna önskar är hjälp med att höja en massa skatter i Sverige. Det är inte den väg jag anser att vi ska gå. Sverige har nu det lägsta skattetrycket på 50 år. Då har vi ändå, precis som jag sa, stärkt familjer och stärkt många människors ekonomi i en väldigt tuff tid. Vi har dessutom ett fantastiskt näringsliv, en innovativ miljö och en bra kapitalmarknad, vilket gör att svenska företag faktiskt får mer kapital än många andra i Europa – även därför att vi svenskar är aktiva i att investera och spara i fonder och aktier.

Herr talman! Statsrådet talade mycket om vikten av att anstränga sig och att arbeta. Det står jag bakom. Jag tycker däremot att det är tråkigt att man inte har gjort mer för att arbetslösheten ska sänkas. Jag återkommer till det senare i anförandet.

Statsrådet nämnde även i sitt svar att ett legitimt skattesystem kräver att skatter tas ut på ett rättssäkert och förutsägbart sätt och utan att försvinna i fusk och brottslighet. Jag instämmer verkligen i det.

Däremot anser jag inte att regeringen har vidtagit tillräckliga åtgärder för att bekämpa skattefusk, skattebrott och arbetslivskriminalitet.

I rapporten från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, uppskattas den kriminella ekonomins storlek till 350 miljarder kronor, varav 64 procent bedöms vara en del av den svarta ekonomin. Det är en enorm summa. Det är uppenbart att insatserna mot den svarta ekonomin och svartarbete måste förstärkas.

Arbetsinkomster som undanhålls från beskattning utgör ett allvarligt samhällsproblem, och konsekvenserna av bristande åtgärder är förödande. Statens intäkter minskar, seriösa företag riskerar att trängas ut och arbetstagare blir utnyttjade.

Detta sker medan regeringens politik konsekvent gynnat de förmögna på bekostnad av vanliga medborgare, vilket märks i samhället genom längre vårdköer, färre lärare och en minskad statlig närvaro.

Vi socialdemokrater föreslog att skjuta till ytterligare 75 miljoner till Skatteverket för att öka kontrollerna, men regeringen avvisar detta. Man kan fråga sig varför.

Riksrevisionen har i en granskning visat att rotavdraget har haft en stor betydelse för att minska efterfrågan på svarta hantverkstjänster bland hushållen. Det är bra.

Men trots att hushållen uppfattar rottjänsterna som vita har svarta löner fortfarande betalats ut i ett eller flera led bakom konsumentledet. Här vill man inte göra någonting, som att minska hur många led det får vara. Riksrevisionen bedömde att ytterligare insatser krävs utöver rotavdraget för att bekämpa den typen av svartarbete.

Den utbredda förekomsten av svartarbete ger Skatteverket svårigheter att upprätthålla en rimlig kontrollnivå. Behovet av ytterligare insatser visar på att det finns en potential att förbättra Skatteverkets förmåga att motverka svartarbete.

Statsrådet nämnde även skattefusk. Samtidigt ser vi att skattepengar försvinner till riskkapitalbolag i stället för att gå till barnen i skolan och att mångmiljardbelopp varje år försvinner genom skattesmitning och skattefusk.

Att motverka skattefusk och skatteflykt måste vara en prioriterad fråga. Skälen till det är flera. Ett är att det är en moralisk fråga. Ett annat är att det är viktigt för skattemoralen att motverka skattefelet.

Att väldigt rika svenskar och svenska företag kan betala en lägre andel skatt än undersköterskan eller småföretagaren genom aggressiv skatteplanering anser vi vara orimligt. Jag tror säkert att dessa småföretagare och undersköterskor med flera anstränger sig, som statsrådet talade om att det var viktigt att göra.

Vi socialdemokrater vill kraftigt skärpa reglerna gällande medhjälp till skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. Det finns mycket som regeringen skulle kunna göra på skatteområdet för ett mer legitimt och rättvist skattesystem.

En regering som hade satt svensk ekonomi före partiinterna egenintressen hade använt skattepengarna där de gjort mest nytta: hos barnfamiljer, pensionärer och ensamstående, i sjukvård, skola eller äldreomsorg och för ökat bostadsbyggande, fungerande infrastruktur eller transporter som går i rätt tid.

Jag vill därför avsluta anförandet med att fråga ministern: Anser regeringen att den vidtagit tillräckligt med åtgärder för att få ett rättvist skattesystem?

Herr talman! Det korta svaret på den sista frågan är: Vi har absolut gjort mycket för att skattesystemet ska uppfattas som mer rättvist. Det handlar om att sänka skatten för människor som arbetar.

Jag håller med om mycket av det interpellanten sagt. Grundinställningen är att ett skattesystem självklart ska vara legitimt och uppfattas som rättvist. Vi ska arbeta hårt, och det gör vi mot skattefusk och bedrägerier. Det är en av flera sidor av att jobba med ett skattesystem.

Jag hade glädjen att komma in i Sveriges riksdag för 20 år sedan. Sedan dess har vi, om jag inte har räknat fel, genomfört tio skattesänkningar på arbete. Några gjordes under alliansåren. Några gjordes i opposition, där jag i varje fall fick igenom två budgetar även när Socialdemokraterna styrde. Vi kunde sänka skatten för vanliga hårt arbetande människor. Nu i regeringsställning har vi gjort det tre gånger till under tre år i rad.

Jag skulle vilja säga att Sverige är unikt i sammanhanget om man tittar ut över Europa. Vi har kunnat fördubbla resurserna till försvaret. De två första åren, när regionerna hade en väldigt tuff situation, lade vi till exempel stora delar av reformutrymmet på att stötta välfärden. Vi har också sänkt skatten på drivmedel och sänkt skatter på företagande och på att exempelvis anställa unga.

Jag är framför allt stolt över att hårt arbetande undersköterskor, löneadministratörer och frisörer har fått ordentliga skattesänkningar totalt sett sedan 2006.

I dag verkar det som att många partier gärna vill berätta om sina skattesänkningar. Sedan vet vi hur det blir när vissa partier kommer till makten. Då är det skattehöjningar som står i fokus för att man inte har förmågan att lösa problem och finansiera saker på annat sätt.

Detta handlar om att ansträngning ska löna sig. Det gäller också företagande. Vi förändrar exempelvis 3:12-reglerna. Det är viktigt. Vi sänker också, som jag sa, kostnaden för att anställa unga. Det är några av de saker som är viktiga i det här läget.

När det gäller fusk och legitimitet var både rut och rot fantastiska i den bemärkelsen att det är många som jobbar i sektorerna. Det är också så att synen på skattefusk och svartarbete har förändrats ganska radikalt om man ser tillbaka i tiden till hur det var för 20 år sedan.

Att ha ett system som är legitimt gör också att fusk och annat minskar och att synen på det ändras. Med det sagt är det fortfarande många som fuskar. Det allra värsta är den kriminella ekonomin, som ledamoten också var inne på.

Här har regeringen sedan dag ett jobbat stenhårt på många fronter. Det handlar också om skattepengar. Allt det som den ekonomin omsätter är inte skattepengar, men väldigt mycket. Det handlar om att man mjölkar välfärdssystem på olika sätt.

Här har vi gjort en stenhård insats. Jag kommer ihåg för några år sedan när det var en annan regering. Då talade man mycket om partyknarkarna som de stora bovarna i dramat. Partyknarkarna är absolut med och finansierar kriminalitet, men det handlar om så mycket mer och så mycket mer pengar. Det gäller till exempel när man som gäng och grupperingar använder företag som brottsverktyg och försöker att sko sig och mjölka våra välfärdssystem.

Det är ett arbete som vi jobbar stenhårt med. Det handlar om folkräkningen, att spara identitet med biometriska uppgifter och att kunna dela information mellan myndigheter. Det borde inte ha tagit så lång tid innan någon genomförde det, men jag är väldigt glad att vi tagit tag i det problemet.

Summa summarum: Skatter är väldigt centrala. Med skatter ska vi se till att finansiera det som behövs och det som vi behöver göra tillsammans. Det gäller försvaret, rättsväsendet och också välfärden.

Men vi ska aldrig ta ut högre skatter än vad som krävs. Skatterna ska också vara skräddarsydda så att vi ännu mer kan premiera och lyfta svenska företag så att de växer och kan anställa ännu fler.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Skatt ska betalas efter förmåga och välfärd fördelas efter behov. Den som har högre inkomster ska bidra mer än den som har lägre inkomster, men alla får ta del av den gemensamma välfärden. Så ser den svenska välfärdsmodellen ut.

I helgen kunde man läsa i Dagens Industri att jobbskatteavdraget har gett mest till dem med de högsta inkomsterna, bland annat för att brytpunkten för statlig inkomstskatt har räknats upp och för att avtrappning av jobbskatteavdraget för höginkomsttagare har tagits bort.

Tidningen tog också upp dem som det inte har varit lika bra för, som de arbetslösa. För ett parti som Moderaterna som säger sig värna arbetslinjen är det knepigt att i regering inte ha gjort mer för att minska arbetslösheten.

I dag är var tionde svensk arbetslös. Det är människor som vill jobba. Dessutom är det en 30-procentig ungdomsarbetslöshet. Jag hörde ministern själv nämna sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga. Här kunde vi i förra veckan höra hur ett stort företag i stället använder den sänkningen för att öka företagets egen vinst. Det är inte en vidare bra prioritering med svenska skattepengar.

Den höga arbetslösheten är inte bara ett svek mot alla dem som står utan jobb. Det är också ett slöseri med Sveriges resurser. Sverige behöver en politik där vi gemensamt arbetar oss till ett högre välstånd.

Vi kan se att SD-regeringens mandatperiod har varit fyra förlorade år för Sverige och svenska folket. Tillväxten har försämrats, rekordmånga företag har gått i konkurs och svenska folket pressas av allt högre levnadskostnader.

Det är dyrt att vara svensk. Samtidigt har SD-regeringen slösat bort svenska folkets pengar och sänkt skatten för de allra rikaste med lånade pengar.

Resultatet är att Sverige är i en sämre situation än vad vi hade behövt vara. Det behövs en regering som fokuserar på att vanligt folk med vanliga löner ska få det bättre i stället för att sänka skatten för dem som redan har mest.

Herr talman! Jag ska upprepa det som ledamoten sa, eftersom det var en väldigt bra mening: Gemensam ansträngning leder till ökat välstånd.

Precis så är det. Det som har byggt Sverige starkt är att människor under decennier har arbetat hårt och varit med och bidragit med sin egen förmåga. Vi har platta organisationer och gör saker tillsammans. Det finns en innovativ befolkning, och många har vågat satsa på företag. Många anställda ser tillsammans med ägarna till att utveckla företagen. Det leder till välstånd och högre löner. Detta gör Sverige unikt på många sätt.

Det är dock uppenbart att vi väljer olika vägar och olika politik. För mig är det viktigt att sänka skatten för alla som arbetar. Det har jag som sagt gjort i flera budgetar här i riksdagen. Socialdemokraterna kan prata om en skattesänkning, men när de kommer till makten höjer de gärna skatten, både i kommunerna och på den nationella nivån.

Den här debatten känns kanske lite som ett sätt att mörka alla de skattehöjningar som Socialdemokraterna planerar för vanliga människor. Om man ska finansiera någonting – det finns ju också ett finansieringsgap – kommer man att behöva höja skatten på företagande och arbete. Det finns ingen annan väg. Det vore inte bara olyckligt utan även dåligt för svensk tillväxt. Vi ska fortsätta att underlätta för svenska företag och för svenska hårt arbetande människor.

Vi har alltid en fördelningsbilaga – det har tidigare regeringar haft, och det har även vi. Vi sänker procentuellt mest för dem som tjänar minst. Det här har jag sagt många gånger.

I Sverige har vi progressiv beskattning. Den som tjänar mer har också en betydligt högre skatt, inte bara i kronor utan även i procent. Jag menar att man väl ändå ska få behålla minst hälften av det man tjänar – annars ligger inte riktigt fokus på tillväxt och ökad ansträngning.

Tack för debatten!

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.