Elsparkcyklar i stadsmiljöer

Herr talman! Hans Rothenberg och Jens Holm har ställt ett antal frågor gällande elsparkcyklar.

Regeringen har i dag beslutat att ge Transportstyrelsen i uppdrag att utreda behov av förenklade regler för eldrivna enpersonsfordon i syfte att skapa säkrare trafikmiljö.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ser fram emot underlag från Transportstyrelsen och en bra dialog med kommunerna. Om det behövs reglering är jag beredd att agera.

Herr talman! Tack för svaret, ministern! Om det här hade varit radioprogrammet På minuten skulle ministern ha klarat sig med mycket god marginal.

Den interpellation som jag har ställt angående elsparkcyklar i stadsmiljöer skrev jag i början av sommaren. Sommaren kom emellan, och det blev en del fördröjningar i svaret. Här står vi nu, fyra månader senare. Under den här tiden har, precis som ministern påpekade, också regeringen agerat.

Jag tycker att det är viktigt att vi tar den här diskussionen i Sveriges riksdag, för detta är ett fenomen som har uppstått på kort tid och som engagerar de flesta människor som vistas i någon form av stadsmiljö i Sverige. De många elsparkcyklar som på kort tid har placerats ut i svenska städer har mött blandade reaktioner. Det beror dels på deras framfart, ofta i hög hastighet, på gång- och cykelbanor, dels på att de står parkerade eller ligger slängda huller om buller på trottoarer och fria ytor där de är i vägen.

Själva konceptet med de utplacerade elsparkcyklarna är att de enkelt ska kunna nyttjas via en appfunktion i telefonen. Efter användandet är det bara att ställa ifrån sig elsparkcykeln var som helst, utan att bry sig mer om den. Gott så, kan det låta.

Men det bristfälliga ansvarstagandet och handhavandet av dessa fordon från såväl dem som tillverkar som ägarna och användarna verkar inte vara av övergående karaktär. Just detta bristande ansvar, herr talman, för elsparkcyklarna och deras nyttjande är pudelns kärna.

Detta hur de framförs, men inte minst hur de lämnas kvar efteråt, skapar allmän irritation och även hinder och faror i trafiken. De skapar oreda såväl på gångytor som i körfält. Nyligen, eller i somras - när jag skrev detta var det nyligen - var det första dödsfallet i Sverige där en elsparkcykel var inblandad ett faktum.

Efter att nu ha tagit in magnituden av ministerns svar på min interpellation är jag glad över att regeringen tar tag i frågan. Men jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga. Ministern svarar att regeringen har givit Transportstyrelsen i uppdrag att utreda behov av förenklade regler. Är det förenklade regler som är det vi bäst behöver vad gäller elsparkcyklarna? Jag skulle nog gärna vilja säga att det är skärpta regler vi behöver.

Hans Cassepierre, utredare för Transportstyrelsen, sa i samband med dödsolyckan i Helsingborg i somras: Det här är ett fordon som inte ska vara i trafiken. Nu har Transportstyrelsen fått i uppdrag av regeringen att se över detta noggrant.

Personligen skulle jag vilja säga att det finns mycket som behöver göras. Det behöver göras en egen klassning för de här fordonen. Man behöver se över hastighetsbegränsningar som också blir möjliga att följa upp. Det måste finnas skydd för användarna, en hjälm eller dylikt. Det behövs en åldersbegränsning. Det här är ett fordon - inte en leksak. Mopeder får man köra när man är 15 år. Elsparkcyklarna ser vi tioåringar köra omkring med.

Det måste också finnas ett tydligt ägaransvar. Vem ansvarar före, under och efter färd? Det behöver också finnas ordnade parkeringsförhållanden. Det kanske behövs en registrering av fordonen. Det vet vi inte, men det kanske utredningen kommer fram till. Kommunerna bör få ökade möjligheter att begränsa och förbjuda olovlig utplacering av fordonen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här vill jag gärna höra ministerns kommentarer till.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Men jag tycker att det var ett väldigt knapphändigt svar, precis som Hans Rothenberg från Moderaterna sa i sin kommentar. Jag hoppas på mer utförlig information om vilka åtgärder regeringen ämnar vidta.

Jag vill också tacka Hans Rothenberg och Moderaterna för att ni också vill agera i frågan så att vi kan få ordning och reda på våra vägar. Inte minst här i Stockholm har vi under sommaren praktiskt taget sett ett kaos skapat av dessa elsparkcyklar, elskotrar eller vad man nu vill kalla dem. Här i Stockholm har vi åtta olika kommersiella bolag som konkurrerar med varandra. Det är tusentals cyklar som ställs ut, och precis som Hans Rothenberg tidigare sa kan de ställas ut var som helst och också lämnas var som helst.

Det innebär en stor frihet för dessa bolag att kunna erbjuda sina tjänster i en begränsad urban miljö, där väldigt mycket annat ska få plats. Därför blir det en begränsning för alla oss andra, inte minst för dem som är funktionshindrade, när vi ska ta oss fram i stadsmiljön.

Ibland sägs det att elskotrarna är miljövänliga. Det skulle de möjligtvis kunna vara om de på något vis inkluderades i det allmänna kollektivtrafiknätet. Då skulle man kunna åka den sista kilometern med elskotern i stället för att vänta på en buss med dåliga avgångstider eller liknande.

Det är ett stort problem i dag att vi inte har någon egen klassificering av dessa fordon. Precis som har sagts klassas de i dag som cyklar, och man kan därför åka på dem utan åldersgräns, utan hjälm, på cykelbanor och till och med på trottoarer där fotgängare ska vara, givet att man håller det som kallas för gånghastighet.

Därför anser jag att det skulle vara till stor hjälp med en separat klassificering av dessa fordon så att vi kan få bättre ordning på detta. Jag skulle direkt vilja fråga ministern om det är inom lagen för vägdefinitioner eller inom trafikförordningen som klassificeringen sorterar. Behöver vi ändra lagen för att få en egen klassificering, eller skulle regeringen kunna gå fram direkt med trafikförordningen?

Jag skulle också vilja fråga ministern vad kommunerna egentligen kan göra för att få en bättre ordning på detta. Vi har ordningslagen, och kommunerna utfärdar lokala ordningsföreskrifter. Kan våra kommuner till exempel med stöd av ordningslagen vidta tillräckliga åtgärder för att det ska bli ordning och reda? Kan man exempelvis se till att det här blir tillståndspliktig verksamhet? Om man har en food truck och säljer mat måste man ha tillstånd från kommunen och får betala en viss summa för det. Det skulle kunna vara på samma sätt med elskotrarna. Men de ställs bara ut hur som helst.

Vad anser ministern om detta? Är ordningslagen ett tillräckligt verktyg för våra kommuner, eller behöver detta justeras på något vis?

Jag skulle också vilja ställa en fråga angående att ministern säger att det behövs förenklade regler och att man har gett Transportstyrelsen ett uppdrag. Är det inte skärpta regler vi behöver?

Såvitt jag har förstått håller ju Transportstyrelsen redan på med ett utredningsarbete. Är det här ett extra utredningsarbete? Och när ska Transportstyrelsen vara färdig med sin utredning om detta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack till både Hans Rothenberg och Jens Holm för engagemanget! Jag uppskattar det verkligen.

Den kraftiga expansion vi har sett av elsparkcyklar eller e-scooters har varit den stora frågan i många av Europas länder och även i andra delar av världen. Även om det inte var som i På minuten tror jag att alla förstår att skälet till att det blev ett kortfattat svar är att det var i dag vi fattade beslut om uppdraget till Transportstyrelsen. Det är alltså först nu vi kan offentliggöra det.

Låt mig berätta lite mer om uppdraget. Det är ett brett uppdrag till Transportstyrelsen att beskriva både de regelverk som finns i dag och vilka utmaningar som finns för elsparkcyklar. Men det gäller också generellt eldrivna enpersonsfordon. Det finns ju flera olika kategorier som nu växer fram på marknaden.

Det handlar naturligtvis om att identifiera och utreda behovet av regeländringar, och det är inte bara förenklade regler. Jag ser fram emot att det också kan bli förslag om skärpningar eller annan typ av reglering som inte finns på bordet i dag.

Det handlar givetvis om regler om flyttning av fordon, vilka konsekvenser detta får för stadsplanering och inte minst om det kan införas nya krav på uthyrare vad gäller både information och tillståndsplikt för uthyrning av elsparkcyklar.

Det är ett brett uppdrag, och det görs på förekommen anledning. Vi har sett hur en ganska kraftig expansion av antalet elsparkcyklar, inte minst i Stockholm, har lett till en oordning och oreda på gator och vägar. Det har skapat en osäkerhet bland andra trafikanter, och det har lett till ökat antal olyckor. Den senaste statistiken säger att det är 363 olyckor, varav 1 dödsolycka och 14 allvarliga olyckor, så det är klart att vi måste agera.

I huvudsak ligger ansvaret att agera på kommunerna. Jag är bekymrad över att inte alla kommuner använder de verktyg som står till buds. Det är ett svar till Jens Holm: Det är klart att man kan använda ordningslagen för att också göra lokala föreskrifter. Det har man inte gjort i den utsträckning som står till buds. Inte minst i Stockholm skulle man ha kunnat ha en bättre ordning om man använde de medel som står till buds.

Givetvis ligger det också ett ansvar på uthyrningsföretagen. I Stockholm tror jag att det är åtta bolag som marknadsför sina tjänster. Gör man det aggressivt och på ett sätt som leder till att det inte uppfattas som att det sker ordnat utan skapar osäkerhet och oordning leder det till risk för populistiska krav på att förbjuda elsparkcyklar. Det gagnar inte branschen. Branschen har därför ett ansvar att se till att etableringen av elsparkcyklar fungerar på ett bra sätt.

Med det sagt: Elsparkcykeln är både älskad och hatad. Det är många som irriterar sig på den och tycker att den ställer till bekymmer i stadsmiljön. Men den är också ett välkommet tillskott för att fler ska kunna ta sig fram och för att få en ökad mobilitet, inte minst i stadscentrum.

Låt oss därför se till att vi får tydliga regler för användningen av elsparkcykel och en ordentlig dialog med branschen. Vi måste också se till att kommunerna tar sitt ansvar och får ett klargörande av vilka regler som står till kommunernas förfogande. Det handlar också om ett behov av förändringar, inte minst vad gäller klassificeringen. Här har Jens Holm rätt; man ska i så fall använda sig av lagen om vägdefinitioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringens ambition är att skapa ordning och reda, inte att förbjuda elsparkcyklar. Vi vill se till att kommunerna och branschen tar sitt ansvar, och vi ska utreda och skapa bästa grund för en reglering av användningen. Därför ser jag fram emot Transportstyrelsens första delredovisning som kommer i mars 2020.

Herr talman! Låt mig plocka lite i rubrikfloran vad gäller dessa fordon: "Två skadade i krock mellan elsparkcykel och buss", "Hastighetsbegränsning för elsparkcyklar efter olyckor", "Felparkerad elsparkcykel risk för synskadade", "Inför krav på hjälm för att köra elsparkcykel", "Unga misstänks för rå misshandel med elsparkcykel", "Elsparkcyklar inslängda hos sälarna i dammen i Slottsskogen" och "Gifter läcker från elsparkcyklar som slängs i vattnet".

Detta är lite grann vad det handlar om. Under mitt liv som inbiten cyklist har jag aldrig varit med om den typen av rubriker om misshagligt framförande av icke elektrifierade cykelfordon.

Jag återkommer till ägaransvaret. När det inte finns lockar det till vårdslöst beteende och till att man gör sig av med dessa fordon på ett i många sammanhang ganska fantasifullt sätt.

De kan också köras överallt - mot körriktningen, på trottoarer, i cykelbanor och på vanliga gator. Hastigheten är också en faktor i sammanhanget.

En annan dimension är den dagliga uppsamlingen av elsparkcyklarna. Det görs med lastfordon som med hjälp av gps irrar omkring och försöker plocka upp fordonen för service och uppladdning. Dessa lastfordon skapar avgaser och utsläpp. Miljönyttan blir därmed mer begränsad än om det hade funnits ordnade uppställningsplatser för sparkcyklarna.

De massproducerade elsparkcyklarna är billiga i inköp och har en kort livslängd. Därmed finns ett begränsat incitament att vårda desamma, då det från början ligger i kalkylen att de raskt ersätts av nya apparater.

För funktionshindrade, framför allt synskadade, är dessa slängda fordon ett reellt hinder för framkomlighet och orsakar skador.

Detta har nu pågått så länge att man har kunnat samla på sig ett ganska gediget fotoregister över kreativa hanteringar av elsparkcyklar, mitt i gångbanor med mera. Men jag ska inte ge mer inspiration till dem som vill parkera fel.

Ur folkhälsoperspektiv är det dessutom ett direkt nedköp att rulla sig fram i stället för att gå eller cykla.

Nu låter jag som den där gnällige gubben som jag en gång i tiden sa att jag aldrig skulle bli. Men ibland kan man ta sig en liten frihet, och det är värt att påtala dessa brister. Det finns många människor som inte bor på orter där dessa fordon är utplacerade, och då kan denna debatt synas vara överflödig. Men förr eller senare kommer de, och jag skulle önska att kommande utplaceringar har en helt annan ordning.

Det finns några plusfaktorer. I Göteborg har cykelstölderna minskat. Å andra sidan har antalet rån med elsparkcyklar ökat. Det finns alltså ett nollsummespel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En ägare till en bil hålls ansvarig även om den används av en annan person som till exempel kör rattonykter. Ägare till elsparkcyklar kan inte hållas utan ansvar när deras fordon nyttjas av andra i trafiken.

Vi ska inte begränsa ägandet av eller förbjuda elsparkcyklarna. Jag är glad över att regeringen har tagit ett initiativ, och jag tror att vi skulle kunna hjälpas åt. Jag har skrivit en motion som nu går in i riksdagens arkiv, och den får regeringen gärna hämta ytterligare inspiration av i sitt vidare arbete.

Herr talman! Nu fick vi lite mer kött på benen från ministern, vilket var bra. Till Hans Rothenberg vill jag säga att det även kommer en motion från Vänsterpartiet på detta område. Det är ju fantastiskt om vi från höger till vänster kan vara relativt överens om att vi behöver mer ordning och reda vad gäller elskotrarna på våra gator.

Jag välkomnar att ministern är så tydlig med hur våra kommuner med stöd av ordningslagen kan utfärda lokala föreskrifter för att få bättre ordning på elskotrarna på våra gator. Jag hoppas verkligen att representanter för Stockholms stad, Göteborg, Malmö och andra lyssnar på denna debatt och inte väntar tills vi har agerat i regering och riksdag. De måste förstå att de själva på kommunal nivå till stor del kan styra upp denna verksamhet. Kaoset, olyckorna och begränsningen av framkomligheten sker ju på kommunernas marker och i deras gatunät. Jag hoppas därför att de börjar agera redan nu.

Denna verksamhet regleras av vissa lagar, och när lagen om vägdefinitioner stiftades kunde man förstås inte veta att vi 20 år senare skulle ha elektriska sparkfordon på våra gator. Jag ser därför fram emot ett utredningsförslag om en separat klassificering av dessa fordon.

Låt mig också understryka att det redan har gjorts en utredning. Den finansierades av Trafikverket, och den ligger på Trafikverkets hemsida och heter Eldrivna enpersonsfordon. Redan i sammanfattningen skriver man att en separat klassificering vore önskvärd.

Jag tycker att det är bra att den utredning som ministern nu har beställt har ett sådant brett uppdrag att i princip alla aspekter av elsparkcyklarna täcks. Det är väldigt bra. Jag tycker till exempel att krav på uthyrare och krav på tillståndsplikt är oerhört viktigt. På det sättet kan man också ställa krav på uppställningsplatser och återlämningsplatser för dessa elskotrar och förhoppningsvis se till att de kompletterar kollektivtrafiksystemet så att man kan få den miljönytta som dessa fordon skulle kunna bidra med.

Jag tycker också att det var bra att ministern tog upp flytt av fordon. Vi har i dag en gammal lag som jag tror heter lagen om flyttning av fordon. Den innebär att det måste fattas ett separat myndighetsbeslut för varje omhändertagande av dessa elsparkcyklar. Det är oerhört omständligt, så jag hoppas att man kommer till rätta även med detta.

Herr talman! Det som jag har en fundering kring är tidsplanen. Ministern sa att det ska ske en delrapportering i mars 2020. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi har nya bestämmelser på plats före sommaren 2020. Kan ministern lova att vi har det? Det kaos och de risker för säkerheten och framkomligheten som vi har sett under den här sommaren vill jag aldrig uppleva igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar både Jens Holm och Hans Rothenberg. Vi märker ju att vi är överens både om de utmaningar som finns och om de möjligheter som finns.

Jag kommer att träffa branschen för att tala med dem såväl om deras perspektiv som om deras ansvar för att inte hamna i en situation där en aggressiv etablering och brist på ansvarstagande leder till krav på att förbjuda elsparkcyklar. Det tror jag vore olyckligt. Vi har sett den tendensen i andra städer ute i världen. Till och med på Manhattan var elsparkcyklar förbjudna, men det kommer att förändras framöver.

Jag ska naturligtvis också läsa motionerna. Detta är någonting som vi ska arbeta med brett tillsammans. Jag vill dock varna för spontana lagförslag på DN Debatt som bygger på en egen uppfattning av vad som rapporteras i medier. Detta är lagstiftning. Detta är regler som ska kunna tillämpas teknikneutralt på det som kommer efter elsparkcyklar och på andra typer av fordon. Därför behövs ett gediget underlag för de lagstiftningsförslag eller de regeländringar vi ska göra.

Jag ser naturligtvis att det är bråttom med en hel del regleringar, men jag delar också den uppfattning som Jens Holm och - tror jag - Hans Rothenberg framför om att det redan i dag finns verktyg att använda. Kommunerna kan använda ordningslagen i större utsträckning. Man kan ha tydligare dialog med uthyrningsföretagen. Man kan även vara tydlig med vilka regler som gäller i dag.

För eventuella lyssnare som följer denna debatt kan det också vara bra att veta att de regler som gäller i dag är samma regler som för cykling. Detta innebär att minderåriga ska bära hjälm, att det inte är okej att köra dessa fordon gravt berusad och att man inte ska åka två på ett enpersonsfordon. Det är ganska grundläggande, enkla regler om var man ska köra och var man inte ska köra.

Det finns också möjlighet för kommunen att göra ytterligare tillämpningsföreskrifter.

Redan i dag finns alltså ett verktyg för att göra saker. Låt oss se till att detta sker på ett ordnat sätt och på ett sätt som innebär att vi tar chansen att skapa det som i debatten brukar kallas mobility as a service, det vill säga att vi ökar mobiliteten i städer så att de sista 300 meterna till mötet inte behöver gå med bil utan kanske kan gå med en elsparkcykel.

Låt oss samtidigt vara tydliga med de risker som kan finnas, till exempel när det gäller miljöaspekter eller nedskräpningsaspekter, och se till att kommunerna har kännedom och kunskap och tillämpar de verktyg som finns till förfogande.

Det uppdrag som Transportstyrelsen har innebär att man brett kommer att belysa flera olika aspekter. Den första rapporteringen ska komma redan i mars 2020. Sedan kommer man fortlöpande under åren framöver att kunna rapportera om olika andra delar.

Jag hoppas på en bra dialog även i fortsättningen. Jag hoppas att vi alla inser att detta fordon, som är både älskat och hatat, nog har kommit för att stanna. Låt oss se till att vi nu skapar en ordning och reda i trafiksituationen i städerna som gör att funktionshindrade kan känna trygghet, att vi får ned antalet olyckor med oskyddade trafikanter, att vi hittar en samordning där cyklar, elsparkcyklar och andra typer av fordon faktiskt kan samsas i trafiken och - framför allt - att vi inser att detta kan skapa fler möjligheter till möten mellan människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men då krävs ansvarstagande från företagen och tydliga regler om vad som gäller. Då krävs ett ansvarstagande hos kommunerna och att man faktiskt tillämpar de regler som finns för uppsamling och för ordning och reda.

Då krävs naturligtvis också att vi tittar på alla möjligheter. Kanske krävs en annan definition eller att vi hittar andra möjligheter att reglera det som ska vara framtida fordon. Då talar vi om teknikneutral lagstiftning - jag vill ändå säga det. Nu är det elsparkcyklar, men om några år kan det vara någonting helt annat vi talar om. Låt oss därför hålla debatten på ett sätt som gör att vi skapar ett regelverk som också kan fungera om tre eller fem år.

Herr talman! Jag tror att vi är ganska överens i denna fråga. Men det är också viktigt att vi i Sveriges riksdag belyser den här frågan. Många av de problem som har funnits kring vardagscyklingen har man i åratal försökt att hantera, och det har lett till ökad trafiksäkerhet. Låt oss nu se till att detta arbete inte blir ogjort vad gäller elsparkcyklarna.

Det stora problemet med elsparkcyklarna som fordon är dock inte just detta, utan problemet är - och jag vill komma tillbaka till detta - ansvarstagandet. Ansvaret ligger på flera håll. Det ligger hos producenterna av dessa fordon, hos ägarna, som placerar ut dem, och hos användarna. Det ligger också till stor del på stat och kommun att skapa förnuftiga regler för detta.

I dag råder anarki beträffande användandet, vilket skapar stor irritation. Det behöver tas ett rejält tag. Det jag skulle vilja skicka med som en av de viktigaste punkterna i sammanhanget är att detta är ett fordon som behöver ha en egen klassning. Till sin konstruktion liknar det inte en cykel mycket mer än att det har två hjul och ett styre. Det behöver också göras någon form av åldersbegränsning som är möjlig att följa upp. Det ska vara omöjligt att missbruka det hela.

Det behöver skapas förutsättningar för parkering och för dockningsstationer. Om man löser det problemet kommer man att ha hanterat en ganska stor del av dessa underliga, fantasifulla parkeringar. Men det behövs som sagt ett ägaransvar.

Med detta vill jag ge ministern stöd i det kommande arbetet och en spark på vägen - hellre det än en elspark i baken! Tack för debatten!

Herr talman! Ministern säger att han inte vill ha ett förbud utan en bättre ordning. Men jag vill understryka att det finns platser där man har förbjudit elsparkcyklar. Ministern nämnde Manhattan, och det finns även andra platser i USA. I Schweiz och i Tyskland var dessa fordon länge förbjudna. Jag anser att vi inte på något som helst sätt kan kompromissa med säkerheten och framkomligheten i våra städer; det är överordnat.

Jag vill inte heller att vi ska landa i ett förbud, men då krävs det att vi får en bättre ordning. Det är också ganska bråttom att vi får en bättre ordning. En separat fordonsklassning, en åldersbegränsning, att detta ska vara tillståndspliktig verksamhet samt att det ska vara lätt för våra kommuner att forsla bort felparkerade fordon är några, tycker jag, relativt enkla åtgärder som jag hoppas ska kunna finnas på plats före sommaren 2020. Det är då detta kommer att dra igång igen på fullt allvar.

Därför vill jag skicka med ministern något om tidsplanen. Låt inte detta bli en megautredning som pågår i flera år! Då är risken att vi kommer att stå här igen nästa sommar med likartade problem. Det finns konkreta saker som regeringen kan göra här och nu, och det hoppas jag att man kommer att göra.

Jag välkomnar också ministerns tydliga medskick till våra kommunpolitiker och tjänstemän: Även ni kan agera. Den största delen av ansvaret för att se till att styra upp den här verksamheten ligger kanske hos er där ute. Det finns få saker som hindrar er att agera här och nu.

Jag vill tacka för denna debatt - jag tycker att den har varit väldigt intressant.

Herr talman! Jag tycker att det har varit en både intressant och säkert också folkbildande diskussion för dem som har följt den. Jag tror att slutsatsen är att det är ett tydligt kommunalt ansvar att undvika det vi kunde se i somras, den oordning och osäkerhet som rådde och de olyckor som faktiskt skedde. Här har kommunerna större möjligheter att agera genom att använda de regelverk som finns redan i dag. Men det handlar också om branschens ansvar, att ta ansvar för hur etableringen sker och inse riskerna med en aggressiv etableringsstrategi. Det kommer nämligen att leda till krav på att begränsa användningen av elsparkcyklar i väldigt stor utsträckning.

Det finns ett behov av nationella regler, men det ska vara nationella regler som bygger på vetenskap och fakta, inte bara enkelt utkastade idéer om hur regleringen ska vara. Det ska också vara regler som bygger på internationella erfarenheter.

Svar på interpellationer

Jag tror att jag hinner berätta en anekdot under min talartid. Jag var på ett ITF-forum i Leipzig. Där träffas världens transportpolitiker. Det finns ju olika perspektiv när vi träffas från hela världen och diskuterar vilka utmaningar man har som transportminister. Så råkade en minister säga: Hos oss råkar vi just nu efter denna sommar ha bekymmer med elsparkcyklar. Då skrattade alla igenkännande. Helt plötsligt handlade det inte om länders olika förutsättningar - alla hade ungefär samma utmaning. Där ser vi att man använder olika strategier, från förbud - som sedan ofta hävs - över ganska kraftig reglering på säkerhetsområdet till ganska liberala regleringar.

Svar på interpellationer

I Sverige kommer säkerheten främst. I Sverige kommer behovet av ordning och reda främst. Det kommer att vara vägledande för det uppdrag som Transportstyrelsen har, samtidigt som vi ändå måste se den möjlighet det innebär att kunna använda elsparkcyklarna även framöver. Gemensamt ska vi nog se till att det blir både ordning och reda och dessutom en bra möjlighet till mobilitet i städerna även framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.