Elskatten

Fru talman! Cecilie Tenfjord-Toftby har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att förenkla processen avseende elskatten för företagen och när detta i så fall kan tänkas ske.

Cecilie Tenfjord-Toftby uppger som bakgrund till sin fråga bland annat att företagen sedan årsskiftet måste ansöka om återbetalning av energiskatt på el i efterhand, till skillnad från tidigare, då nedsättningen av skatten skedde på fakturan.

Regeringen strävar efter att utforma skatteregler som är generella och tydliga, utan komplicerade gränsdragningar. Det är också viktigt att regelverket är förenligt med EU-rätten. Jag bedömer att de regeländringar som skett av energiskatten på el på senare tid uppfyller dessa krav.

Det är riktigt att det vid årsskiftet skedde förändringar av energibeskattningen på el. Ändringarna innebar att det numera endast finns en skattesats och att de skattenedsättningar som medges vid förbrukning för vissa ändamål uppnås genom avdrag eller genom ansökan om återbetalning. Det är alltså inte korrekt att nedsatt energiskatt på el uteslutande ges genom återbetalning.

Syftet med dessa förändringar var att skapa en direkt kontakt mellan stödmottagare och Skatteverket för att underlätta verkets kontroll av att statligt stöd inte ges till företag i strid med EU-rätten. Jag bedömer att denna reglering säkerställer att svensk lagstiftning uppfyller EU-rättens krav i detta avseende.

När det gäller just företag inom yrkesmässig växthusodling, som Cecilie Tenfjord-Toftby nämner, gäller numera samma regler som gällde redan före årsskiftet för övrig yrkesmässig jordbruksverksamhet och för yrkesmässig skogsbruks- och vattenbruksverksamhet.

Att den lägre energiskattenivån på el förbrukad i växthusodling nu ges genom återbetalning innebär alltså en konsekvent hantering av nedsättningarna av energiskatten på el inom jordbrukssektorn. Det kan noteras att företag som förbrukar el i större omfattning kan få återbetalning på energiskatten kvartalsvis, vilket minskar dessa företags likviditetspåverkan.

Det kan också noteras att just jordbrukssektorn har vissa andra fördelar jämfört med exempelvis industrin, till exempel när det gäller vilken förbrukning som omfattas av den lägre skattenivån.

Regeringen har vidtagit åtgärder i syfte att underlätta hanteringen för företag som är storförbrukare av el. Vid årsskiftet infördes en möjlighet till frivillig skattskyldighet för dem som beräknas förbruka el i mycket stor omfattning i industriell tillverkningsprocess eller i datorhall. De företag som godkänns som frivilligt skattskyldiga kan därmed ta del av skattenedsättningen genom löpande avdrag i stället för genom återbetalning.

Jag vill inte nu spekulera i vilka ytterligare förändringar av energibeskattningen som regeringen kommer att presentera.

Fru talman! Jag tackar finansministern för redogörelsen och för svaret, som denna gång faktiskt var ett svar på min fråga om huruvida ministern avser att vidta några åtgärder för att förenkla elskatteprocessen. Svaret från ministern, om jag tolkade henne rätt, var att hon inte har tänkt att göra detta.

Orsaken till min interpellation var en beskrivning från verkligheten om vilka svåra situationer som de ändrade reglerna för elskatten medför för bland andra växthusodlingar och för små och medelstora företag som använder mycket el i sin produktion.

De ändringar som trädde i kraft vid årsskiftet gör att tidigare nedsättningar på fakturan nu i stället sker i form av återbetalning av skatt i efterhand. Detta medför problem för exempelvis växthusföretag, som är säsongsberoende och för vilka produktionskostnader och försäljningsintäkter hamnar långt ifrån varandra tidsmässigt.

Att företagen tvingas att ligga ute med pengar i väntan på att få tillbaka skatten riskerar att påverka verksamheten negativt. Nödvändiga inköp och expansioner av företag skjuts upp, vilket i sin tur kan leda till minskade intäkter och färre jobb. Sverige behöver fler företagare, och vi behöver mindre regelkrångel.

Magdalena Andersson sa i sitt svar att regeringen strävar efter att utforma skatteregler som är generella och tydliga, utan komplicerade gränsdragningar. Återigen verkar det som att regeringen och verkligheten går i otakt.

Varken LRF eller Svenskt Näringsliv ser denna regeländring som en förenkling. Tvärtom ser de detta som ytterligare en försämring från den rödgröna regeringen - ytterligare en försämring som krånglar till det för företag som vill skapa jobb och tillväxt i Sverige.

Då är det kanske inte så konstigt att Näringslivets Regelnämnds mätningar tydligt visar att Sveriges företagare inte har något som helst förtroende för regeringens regelförenklingsarbete. Dessa siffror finns i den rapport som jag nu visar upp och som jag från tidigare debatter vet att finansministern har tagit del av.

Därför undrar jag: Menar finansminister Magdalena Andersson fortfarande att regeringens ändring av elskattens utformning gagnar jobb och tillväxt i Sverige?

Kan Sveriges företagare vänta sig ytterligare liknande förändringar, kanske försämringar, av regelverket för att regeringen ska uppfylla sitt löfte om EU:s lägsta arbetslöshet till 2020? Hur har finansministern i så fall tänkt göra för att övertyga företagare, det svenska näringslivet, LRF, lantbrukarna om att hon har rätt och de har fel när det gäller synen på regeringens regelförenklingsarbete?

Fru talman! Reglerna ska vara så enkla som möjligt men måste naturligtvis hålla sig inom de regler som finns inom EU. EU har under det senaste året skärpt kraven på den kontroll man ska ha på de företag som på olika sätt får stöd, så att stöden inte är i strid med EU-rätten. Det är mot denna bakgrund som vi har gjort förändringen.

Det vore heller inte bra för jobb och tillväxt om företag som får stöd sedan blir återbetalningsskyldiga med ränta. Jag vill inte att företag ska riskera den situationen. Det är för att skydda företagen från att behöva hamna i en situation där de blir återbetalningsskyldiga med ränta, vilket skulle kunna vara katastrofalt för företagen, för flera år av stöd som de har fått. Därför behöver vi göra denna förändring.

Det är också möjligt för en del av växthusföretagen att få nedsättning kvartalsvis, för jag förstår att detta kan vara problematiskt för just säsongsberoende företag. Men har man tillräckligt hög förbrukning av el finns en möjlighet att få kvartalsvis nedsättning.

Fru talman! Tack, finansminister Magdalena Andersson, för ytterligare förtydligande!

Det är klart att vi ska hålla oss till EU-rätten. Men är detta verkligen den bästa utformningen av elskatten som regeringen kunde komma fram med? Jag tror inte det. Det finns andra möjliga lösningar.

Att uppfattningen om vad som är bra för jobben och företagande i Sverige är olika beroende på om man är finansminister eller företagare blir allt tydligare. Den senaste regeländringen på just elskatteområdet gör att svenska företag agerar bank för den svenska staten. Företagen lånar ut pengar till staten när de betalar den höga elskatten, som staten kanske betalar tillbaka. Förutom att detta skapar en oförutsägbarhet och kräver ökad administration för företagen finns det ytterligare orimligheter i regelverket.

Vanligtvis, fru talman, när vi lånar ut pengar får vi ränta på det utlånade beloppet. Just nu är räntan mycket låg, men någon krona brukar det allt bli. Men så tänkte inte Magdalena Andersson och den rödgröna regeringen när de utformade elskattens regelverk. De lade i stället in en tröskelsumma. Det betyder att om företagen över huvud taget ska få tillbaka något på elskatten måste de komma upp i en viss summa. Det kan låta rimligt om det är för att minska administrationen och om det är småsummor. Men frågan är om 8 000 kronor, som är regeringens tröskelvärde, kan ses som en spottstyver för de små och medelstora företagen som lånar ut sina pengar till Magdalenas statskassa.

För att förtydliga vad det här betyder: Om den summa som man begär tillbaka är mindre än 8 000 kronor får man inte en krona. Om summan man begär tillbaka är över 8 000 kronor får man summan tillbaka minus 8 000 kronor. Magdalena Andersson och regeringen behåller alltså företagens pengar. Är detta rimligt?

En annan sak när det gäller elskatten är att fem av riksdagens partier just har levererat en energiöverenskommelse. I den ingick en rad uppgörelser kring energibeskattning, bland annat elskatten. Den höjs för att finansiera andra angelägna skattesänkningar, bland annat effektskatten på kärnkraft och minskningen av fastighetsskatten på vattenkraft - två mycket angelägna skattesänkningar.

I energiöverenskommelsen var vi överens om att höja elskatten med 4,2 öre per kilowattimme. Detta är också vad som hela tiden kommuniceras ut från regeringen. Men i verkligheten har regeringen gjort en schablonmässig uppräkning så att höjningen blir 5,2 öre. Det låter kanske inte som en katastrof, men varför berättar inte regeringen detta för Sveriges elskattebetalare?

Mina frågor till Magdalena Andersson blir: Tycker Magdalena Andersson att det är rimligt att staten behåller företagens pengar? Det är de små och medelstora företagen som känner sig speciellt drabbade här. Hur landade ni på just 8 000 kronor? Och varför berättar inte Magdalena Andersson och regeringen att de gör egna schablonmässiga uppräkningar oberoende av konsumentprisindex, som vi i energiöverenskommelsen kom överens om skulle ligga till grund för höjningar?

Kan Magdalena Andersson redogöra för hur man har kommit fram till dessa summor?

Fru talman! Är det så att staten tar pengar från företagen? Beskattning innebär ju att staten tar ut skatt. Att vi tar ut pengar från företag och personer är beskattning, och det gör vi också när vi tar ut elskatt.

Däremot finns en nedsättning av just elskatten för en del företag, och då är det faktiskt en skatteminskning vi talar om. Självklart innebär all beskattning att man tar ut skatt, men här tar man ut mindre skatt än vad man skulle göra utan denna skattenedsättning. Det är just när man tar ut mindre skatt än vad man annars skulle göra som man hamnar i statsstödsproblematik. Det är därför man också måste ha de administrativa processerna som gör det möjligt att kontrollera att de stöd som företagen får är i linje med EU:s statsstödsregler och att företagen inte får för mycket stöd, för då riskerar de att bli återbetalningsskyldiga.

Detta är de regler och riktlinjer från EU som vi har att leva upp till. Vi behöver ha koll på hur mycket stöd som betalas ut till olika företag för att vi ska kunna ha dessa skattenedsättningar. Tyvärr, Cecilie Tenfjord-Toftby, är det svårt att runda dessa regler.

Fru talman! Självklart ska vi ha ordning och reda, och vi ska följa EU:s lagstiftning. Men Magdalena Andersson svarade inte på om det är rimligt att behålla 8 000 kronor av de små och medelstora företagens inkomster. Jag och Moderaterna anser inte att det är rimligt.

Skattesystemet är ett viktigt verktyg för att skapa ett gynnsamt företagsklimat i Sverige, där både små och stora företag vill växa och skapa jobb. Regeringen har inte speciellt högt förtroende när det gäller förmågan att skapa ett gynnsamt skattesystem och skatteklimat, som behövs för att regeringen ska uppnå sitt mål om EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

Med beslutade skattehöjningar på 40 miljarder kronor och aviserade skattehöjningar inom bara miljö- och energiområdet på 19,8 miljarder kronor ytterligare tror jag att många företagare runt omkring i Sverige undrar vad regeringen håller på med. Men på ett område har regeringen lyckats. På grund av ändringen av elskatten har skattekontoret i Ludvika fått anställa 30 nya handläggare för att hantera den ökade administrationen. I tillägg till dessa 30 kommer företagen - små, medelstora och stora - att få anställa flera för att hantera den ökade administration som ändringen i elskattesystemet medför.

Är det så här regeringen vill genomföra sin jobbpolitik? Om inte: Hur många ytterligare arbetstillfällen tror Magdalena Andersson att försvåringen av elskattesystemet kommer att skapa?

Det blir krångligare, dyrare och sämre. Så här kan man inte styra Sverige.

Fru talman! Cecilie Tenfjord-Toftby verkar tycka att vi inte ska hålla oss till EU:s skärpta regelverk när det gäller vilken koll vi ska ha på skattenedsättningarna. Jag är hemskt ledsen, men så kan man inte styra Sverige.

Vi behöver göra denna omläggning, eftersom EU-kommissionen har högre krav på att vi ska ha koll på vilka stöd som betalas ut. Ett alternativ är naturligtvis att ta bort skattenedsättningen - då skulle det bli väldigt mycket enklare - om det är det som Cecilie Tenfjord-Toftby föreslår i stället. Vi förespråkar dock inte att ta bort skattenedsättningen. Det tror vi skulle drabba företagen.

Är det rätt att behålla 8 000 kronor? Svaret är att vi behåller mycket mer än 8 000 kronor. Vi tar ut skatt här, och då handlar det om pengar från företagen som vi använder till infrastruktur, som är viktig för företagen, till utbildning, som är viktig för företagen och till barnomsorg och äldreomsorg, som är viktigt för att människor ska kunna jobba i de här företagen.

Det är det som den här regeringen gör. Vi ser till att stärka välfärd, utbildning, infrastruktur och bostadsinvesteringar - allt det som är så viktigt för det svenska näringslivet.

När man tittar på Sverige utomlands ifrån ser man också att med regeringens politik stärks konkurrenskraften. Vi har hoppat upp flera placeringar i World Economic Forums konkurrenskraftsliga. World Economic Forum är ingen vänstertankesmedja direkt, men de gör bedömningen att med den här regeringens politik är Sverige mer konkurrenskraftigt än när det var Moderaterna som ledde regeringen.

Överläggningen var härmed avslutad.