Egenanställning - en outnyttjad resurs

Herr talman! Hans Rothenberg har frågat mig hur jag avser att arbeta för att fler människor ska kunna komma in i egenanställning.

Det finns inget särskilt regelverk om egenanställningar och inte heller på annat sätt någon officiell definition, utan det är den vanliga gränsdragningen mellan arbetstagare och företagare som gäller. Som arbetstagare omfattas man av de rättigheter och skyldigheter som gäller mellan arbetsgivare och arbetstagare enligt lagar och avtal. Är man inte arbetstagare är det helt andra regelverk som gäller. Det finns inget mellanting.

Vem som är att anse som arbetstagare i civilrättsligt avseende avgörs efter en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Man kan inte avtala om huruvida den arbetspresterande parten är att anse som arbetstagare eller inte. Jag ser för närvarande ingen orsak att ändra på det.

Människor ska kunna starta och driva företag och förverkliga sina drömmar och affärsidéer. Nya branscher och affärsmodeller innebär också möjligheter till nya jobb. Vi ska ha ett gynnsamt företagsklimat. Regeringen gör, bland annat via Tillväxtverket och det statliga bolaget Almi Företagspartner AB, en rad insatser med syfte att göra det enkelt att starta och driva företag och få befintliga företag att växa. Det handlar exempelvis om regelförenkling, rådgivning och finansieringsinsatser.

Samtidigt måste man vara uppmärksam på om nya former på arbetsmarknaden kan medföra en risk för att man kringgår anställningsskyddet eller arbetsgivares ansvar som arbetsgivare. För mig är det viktigt att det råder förutsägbara och trygga förhållanden på arbetsmarknaden. Jag följer noga utvecklingen av egenanställningsföretag och andra nya sätt att arbeta, men regeringen planerar i nuläget inte att göra några speciella satsningar för egenanställningsföretag.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Det är många människor som står utanför arbetsmarknaden, och många drömmer om att driva en egen verksamhet. Steget att gå från utanförskap till att starta företag är på flera vis kantat av hinder, alltifrån svårigheter att få fram startkapital till att hantera den administration som företagandet innebär. Därmed stannar också många goda ambitioner vid drömmar.

Egenanställning kan i det här sammanhanget vara en lösning som kombinerar möjligheten att bryta utanförskap med mångas ambition att starta en egen verksamhet. Syftet med konceptet är att erbjuda en enskild möjlighet att verka som entreprenör genom att vara anställd i ett egenanställningsföretag. Medan företaget hanterar all administration är entreprenören själv ansvarig för att driva verksamheten, skaffa sig sina kunder och helt och hållet kunna fokusera på uppgiften.

Herr talman! Egenanställning är ett koncept som är väldigt vanligt i Europa och även i USA. Det är på frammarsch här i Sverige. Flera företag för nya entreprenörer finns sedan länge, och allt fler tillkommer. År 2011 omsatte de ungefär 350 miljoner kronor.

Vi vet att Tillväxtverket har intresserat sig för den här företeelsen och bland annat beställt flera rapporter om egenanställning. Upplägget är intressant. Det är låga trösklar till att börja som egenanställd, och friheten att verka i sin roll är väldigt tydlig. Däremot är företeelsen väldigt lite känd i Sverige.

Vad gäller försäkringssystemen hamnar den egenanställde i många fall utanför, då man inte räknas som vare sig företagare eller anställd i traditionell bemärkelse. Det är här någonstans som kruxet uppstår.

Nyligen - eller nyligen; för några månader sedan - ställde jag en fråga till ministern som handlade om egenanställningar. Det här vill jag gärna tacka ministern för: Det är glädjande att det då, i det svaret, fanns engagemang och förståelse för sakfrågan. Men jag blev fundersam över på vilket sätt ministern ville engagera sig för att göra egenanställning möjlig att ta del av för fler personer.

När jag sedan ställde interpellationen för tre månader sedan undrade jag hur arbetsmarknadsminister Ylva Johansson ser på möjligheten att inkludera de egenanställda i de olika försäkringssystemen och hur ministern avser att arbeta för att fler människor ska kunna komma in i egenanställning. Svaret som jag nu hörde från ministern blev jag lite fundersam över. Det var inte lika positiva tongångar i interpellationssvaret som i svaret på den skriftliga frågan.

Det måste väl ändå vara bra att människor går från utanförskap, från icke arbete, till arbete? Det måste väl vara bra att man kan göra det i olika former? Det finns många som inte har vare sig ambitionen eller förutsättningarna, kanske inte heller modet, att starta eget. Man har varit utanför arbetsmarknaden under en längre tid, och att stå utanför innebär en viss knäck för självförtroendet. Att därifrån starta eget företag är kanske inte det absolut lättaste att göra.

Är det så att man har svårt att få arbete i form av anställning efter en lång tids utanförskap, då måste vi titta på modeller. Vad kan man göra där? Det är där egenanställning kommer in i bilden. Det är där egenanställning är ett smart företagande och en snabb anställningsform. Man kan i princip börja jobba redan i eftermiddag om man har fått sin affärsidé godkänd av ett egenanställningsföretag.

Det här, arbetsmarknadsministern, borde väl vara en möjlighet. Jag undrar: Varför vill regeringen inte se det här som en större möjlighet än man gjort hittills?

Herr talman! Förra mandatperioden var både Ylva Johansson och jag ledamöter i arbetsmarknadsutskottet. I de diskussioner som vi hade då upplevde jag att vi hade en positiv samsyn om nyttan och fördelarna med egenanställning.

I svaret som arbetsmarknadsministern nu ger upplever jag att Ylva Johansson visserligen följer frågan men att hon är mer fokuserad på eventuella risker för att man kringgår anställningsskydd eller arbetsgivarens ansvar som arbetsgivare.

Ansvar och rättigheter och skyldigheter för både arbetsgivare och arbetstagare är viktiga saker; det är vi helt överens om. Likaså är regelförenkling, rådgivning och finansieringsinsatser viktiga. Men i det här fallet handlar det inte om personer som kanske i första hand går upp till Almi för att få finansiering. Det handlar om personer som kanske är arbetslösa, ungdomar, personer som kommer direkt från studier, utlandsfödda eller äldre. Där fokuserar man hellre på själva arbetet framför det administrativa. Skillnaden i språkkunskaper kan vara en barriär, och nätverket saknas.

Min fråga till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson är: Varför väljer arbetsmarknadsministern nu att inte komma med konkreta åtgärder som kan underlätta egenanställningar?

Herr talman! Tack för interpellationen, Hans Rothenberg! Jag tycker att det är en intressant fråga att diskutera.

Det är ju så att egenanställningsföretag, som nu växer, är en ganska spretig samling. De som själva definierar sig som egenanställningsföretag kan se ganska olika ut, och ibland kan man fundera på om deras egen definition stämmer med hur de faktiskt fungerar. Det tror jag är ganska naturligt i ett skede där företag växer till och en ny form, som tidigare varit väldigt liten i Sverige även om den funnits under en längre tid, tar sig fram.

Nu finns en branschorganisation för egenanställningsföretagen som gör vissa definitioner, men alla är inte med där. Det gör att det blir lite spretigt när man ska tala om de här företagen. De ser olika ut och har lite olika fokus. Man kan säga att det är lite grann per definition som egenanställningsföretag ofta rymmer många olika verksamheter, och de kanske inte på samma sätt som bemanningsföretag är riktade mot vissa sektorer. Det gör att det inte alltid är lätt att tala om dem som en helt samlad företeelse.

Jag ser att man använder egenanställning i många olika sammanhang. En del är, precis som interpellanten tar upp här, att man vill pröva en affärsidé och se om den bär innan man tar steget att starta företag. Jag tror att det kan vara ett bra sätt att pröva om det är någon som köper ens tjänster utifrån de premisser man har tänkt sig utan att ta det steget. Senare kanske man startar företag. Jag har förstått att många gör det, att de går vägen via egenanställningsföretag till att driva eget företag och då kanske låter någon annan utföra administrationen. De köper den tjänsten om de inte vill ta på sig den själva.

Andra använder det som ett komplement till en anställning. Man har ett jobb, men man vill också kunna tjäna lite pengar på sin hobby eller sin talang. Man sjunger eller spelar eller säljer annat som man inte har för avsikt att göra till huvudinkomst, och man vill göra det utan att driva företag. Det finns förstås också andra.

Det är viktigt, tycker jag, att följa den här utvecklingen. Det är därför jag svarat så. Jag följer mycket noga det som händer.

Jag ska svara på frågorna om de konkreta åtgärderna. Det är lite svårt att veta vad Hans Rothenberg och Maria Plass avser.

Den lagstiftning som jag ansvarar för definierar vem som är arbetstagare och vem som är arbetsgivare. Om - jag är inte säker på att det är så, men om - Hans Rothenberg är ute efter att man ska ändra i den lagstiftningen, då tror jag att man ska vara lite försiktig innan man tar några sådana steg. Jag vet inte om det är det som avses eller om man vill ha någon tredje form vid sidan av detta. Men det tror jag att man bör fundera lite på innan man tar några nya sådana steg, för det får väldigt många andra implikationer. Annars kanske Hans Rothenberg kan återkomma med vilken typ av förändringar som han skulle vilja se och som han avser i sin interpellation.

Herr talman! Det där lät lite bättre, Ylva Johansson, men jag vill mer. Jag vill höra mer av arbetsmarknadsministern.

Det är en "spretig samling". Ja, men det är just detta som är dynamiken i egenanställningen. Du ska kunna ägna dig åt och helt och hållet fokusera på din arbetsuppgift och inte på formen.

Sverige ser inte ut i dag som det gjorde för 40 år sedan. Världen ser inte ut i dag som den gjorde för fyra år sedan. Den gamla, traditionella uppdelningen att vara anställd eller att vara företagare är i viss mån något överspelad.

I dag finns det en efterfrågan på större flexibilitet på arbetsmarknaden - inte en flexibilitet som skapar osäkerhet utan en flexibilitet som kan skapa trygghet, det vill säga den trygghet det innebär att kunna komma i arbete. Kalla det anställning, kalla det företagande, kalla det egenanställning, kalla det vad som helst! Fokus borde inte vara på själva benämningen, beteckningen eller formen. Fokus borde vara på att ta till vara människors möjligheter att arbeta.

Herr talman! De företag som har bildat en organisation som arbetsmarknadsministern refererar till här känner jag till många av. Jag har till och med varit med och hjälpt till att starta den här branschorganisationen. Man har där enats om en definition av egenanställningsföretag i sig och av egenanställning. Man anser att egenanställning ska betraktas som en anställningsform. Man förpliktar sig att följa gällande lagar och avtal, har F-skattsedel och är registrerad i moms- och arbetsgivarregistret. Man ska inte ha skatteskulder hos Kronofogdemyndigheten. Man har tillstyrkt revisionsberättelse och tar det fulla arbetsgivaravgiftsansvaret för den egenanställde. Det innebär också sjuk- och olycksfallsförsäkring med mera.

Det finns definitioner. Det finns en ordnad verksamhet med egenanställning i dag. Även Tillväxtverket anser att egenanställda oftast gått vidare och startat eget efter något år. En del blir kombinatörer, som varvar anställning med eget företagande. Detta är flexibilitet. Det är modernt. Det som är omodernt är att inte ha möjlighet att vara verksam.

Arbetslöshet och icke-verksamhet är det mest omoderna som existerar. Det borde vi kunna enas om. För arbetslösa som kan hantera perioder utan arbete kan egenanställning också ge en ökad grad av frihet och möjligheter att få en större andel av intäkten.

Curt Wiklund på Arbetsförmedlingen har gjort en utredning av möjligheten att kombinera aktivitetsstöd och egenanställning. För exempelvis nyanlända ungdomar verkar egenanställning vara en mycket bra lösning. De vill göra rätt för sig, men det svenska systemet kräver ganska mycket administration för den som vill ägna sig åt eget företagande. Det är viktigt att svart lön inte ses som det enklaste alternativet.

Här är tillgången hos myndigheter när det gäller information på andra språk om att starta eget också en viktig detalj. Det kan bli en inlärningsprocess även för den nyanlände, eller man kan satsa fullt ut på att bli egenföretagare.

Det finns också tre rekommendationer i Tillväxtverkets rapport. Den första är: Använd egenanställning för att söka jobb. Den andra är: Använd egenanställning som företagarkörskola. Den tredje är: Enklare företag för tjänsteföretagare. Detta är en enklare form av företagande.

Detta är något som egentligen skulle passa som hand i handske på den svenska arbetsmarknaden. Vi har en alldeles för hög arbetslöshet, oavsett vilken regering som regerar. Då gäller det att se de positiva möjligheterna, vad vi kan erbjuda, underlätta eller förenkla. Egenanställningsformen, med dess brister i dagens sociala försäkringssystem, är något som borde utvecklas.

Herr talman! Egenanställningen är mycket bra, men det är inte speciellt känt som begrepp. Fler skulle behöva ta del av vad det egentligen innebär.

Som jag tidigare sa kommer många egenanställda från arbetslöshet eller just avslutade studier. Ett annat scenario kan vara att en person som kommer till Sverige har varit företagare i sitt eget hemland och har en önskan och en vilja att vara företagare även i Sverige, men upplever att regelverk, språk och administration är alltför svårt.

Det som arbetsmarknadsministern tar upp i sitt svar gäller regelförenkling, finansiering och så vidare, men det är mer för traditionella företag. Jag undrar: Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att fler ska få del av informationen om möjligheten till egenanställning?

Herr talman! Låt mig först säga att när det gäller socialförsäkringssystemet får jag hänvisa till socialförsäkringsminister Strandhäll.

Möjligheten att vara verksam som egenanställd eller att driva egenanställningsföretag är något som redan förekommer och som växer. Det är ju en av anledningarna till den här debatten. Det tycker jag är mycket intressant.

Det är alltid intressant när det uppstår nya former och nyheter på arbetsmarknaden. Det är en uppgift för mig som arbetsmarknadsminister att följa det noga och också ta ställning till ifall det kräver förändringar i något regelverk.

Till Hans Rothenberg vill jag dock säga att även om ett egenanställningsföretag självt anger att den som är egenanställd där är att anse som anställd är det inte självklart att det skulle göras en sådan bedömning vid en rättslig prövning. Det ska ställas mot de regler som finns i lagstiftningen.

I dagsläget är jag inte beredd att öppna lagstiftningen för andra former än att vara anställd och ha en arbetsgivare eller att vara företagare. Det får långtgående konsekvenser om man skulle tänka sig någon tredje form i detta. Oerhört mycket av trygghetssystem, rättigheter och skyldigheter är ju uppbyggt på just begreppen arbetstagare och arbetsgivare.

Som jag förstås saken i dag skulle en hel del av dem som har egenanställning vid en rättslig prövning uppfattas som anställda, men inte alla. En del skulle uppfattas som företagare. Det är utifrån den lagstiftning som finns i dag och utifrån de uppdrag man har.

Man kan naturligtvis tänka sig en situation där det blir aktuellt att ändra lagstiftningen. Jag ser dock inte att vi har en sådan situation i dag, och jag ser mer problem än möjligheter med den typen av förändringar av lagstiftningen. Därmed är inte sagt att det inte kan finnas annat som kan behöva justeras när man följer utvecklingen.

Herr talman! Tack, ministern, för den här debatten! Jag tror att vi kommer att återkomma till diskussion om egenanställning i framtiden. Det är oundvikligt.

Modellen med att man antingen är anställd eller företagare stämmer inte riktigt överens med de behov som finns i dagens verklighet. Det finns trygghetssystem som behöver slipas till för att passa den ökade flexibilitet som dagens arbetsmarknad förutsätter.

Jag hade hoppats att ministern skulle se mer potential i egenanställning och inte vara så rädd för att se problemen. Detta är en arbetsform där de flesta har gått in som frivilliga och på eget initiativ. Det är inte något man blir tvingad in i. Det är inte att bli satt på en starta-eget-kurs eller en utbildning som man är tvungen att gå för att kunna få del av vissa delar av trygghetssystemen. Detta är något man gör frivilligt. Och det är just detta med frivilligheten som jag tycker är viktigt att man har med sig.

Här finns också ett stort behov av att myndigheterna ändrar sin attityd. Det gäller alltså inte bara regeringen utan även myndigheterna. Man behöver bli bättre på att marknadsföra och informera om möjligheterna med egenanställning. Det handlar om Arbetsförmedlingen, som kan snäppas upp ett antal steg. Tillväxtverket har en i grunden positiv inställning till egenanställning. Men det behövs också inom utbildningen, hos syokonsulenter med mera.

Egenanställning är i dag en modern form av arbete. Jag hoppas att vi framöver kan bejaka det och tackar för denna debatt.

Herr talman! Det är möjligt att jag inte riktigt har svarat på frågorna, för jag tycker fortfarande att det är lite oklart vad Hans Rothenberg egentligen är ute efter.

I frågan om lagstiftning är jag alltså inte beredd att införa andra begrepp än de som finns i dag, alltså antingen att man är arbetstagare och har en arbetsgivare eller att man är företagare. Det är så många viktiga delar av lagstiftningen på arbetsmarknadens område som är kopplade till just begreppen arbetstagare och arbetsgivare. Det handlar om arbetsmiljöansvar, rehabiliteringsansvar och mycket annat. Jag tror att det finns svårigheter om man skulle skapa en tredje form.

Jag vill dock också säga att även om det i vissa fall skulle vara oklart huruvida man är arbetstagare eller företagare går det att klargöra i de individuella fallen. Det betyder inte att det är omöjligt att bedriva verksamhet som egenanställd. Det är också precis vad som sker för många människor och många egenanställningsföretag. Uppenbarligen fungerar det i alla fall i dag.

Jag ser fram emot att återkomma till den här debatten vid ett senare tillfälle. Vi får följa utvecklingen.

Överläggningen var härmed avslutad.