Dialogen med Storbritannien

Fru talman! Pål Jonson har frågat mig vad jag och regeringen avser att åstadkomma med den fördjupade dialogen med Storbritannien. Pål Jonson har också frågat om Storbritannien har efterfrågat denna bilaterala dialog med Sverige. Vidare har Pål Jonson frågat när jag bedömer att dialogen kan avslutas. Pål Jonson har också frågat om det är min och regeringens målsättning att solidaritetsförklaringen ska utvidgas till Storbritannien när dialogen är avslutad. Slutligen har Pål Jonson frågat hur jag och regeringen i så fall avser att förankra ett sådant beslut hos riksdagens partier.

Så som aviserades i regeringens proposition 2020/21:30 Totalförsvaret 2021-2025 förs en dialog med Storbritannien om hur den bilaterala säkerhetspolitiska relationen kan utvecklas efter utträdet ur EU. Den 23 februari informerade jag försvarsutskottet om den bilaterala försvarspolitiska relationen till Storbritannien. Redovisningen omfattade bland annat bedömda effekter av Storbritanniens utträde ur EU på försvarsområdet, det breda och etablerade bilaterala samarbetet som finns på regerings- och myndighetsnivå, reglerat bland annat i Statement of Intent som undertecknades 2015, Joint Expeditionary Force, FCAS-C och den omfattande övningsverksamheten. Jag redovisade även regeringens ambitioner om ett fortsatt nära bilateralt samarbete och att det förs en dialog mellan företrädare för försvars- och utrikesdepartementen. Gällande frågan om säkerhetspolitisk solidaritet redovisade jag att det pågår en dialog som jag inte vill föregripa. Målsättningen är alltjämt att bygga vidare på det väl etablerade, omfattande och goda bilaterala samarbetet mellan Sverige och Storbritannien. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan.

Fru talman! Jag tackar försvarsministern för svaret. Jag kan konstatera att när det gäller fyra av fem frågor som jag ställde i interpellationen fick jag ingen vägledning i svaret.

Den femte frågan, om vad regeringen vill åstadkomma med den fördjupade dialogen med Storbritannien efter utträdet ur EU, fick jag ändå ett svar på. Försvarsministern säger att målet med den fördjupade dialogen är att bygga vidare på det väl fungerande samarbetet som vi har med Storbritannien. Det är en hedervärd men knappast banbrytande slutsats hur man vill utveckla relationen, och det låter inte som att det skulle vara föremål för varför man skulle skapa en ny dialog med Storbritannien. Om man har ett fungerande och effektivt bilateralt samarbete med Storbritannien, varför vill man då påbörja en ny dialog? Det är en frågeställning som jag vill skicka med till försvarsministern.

Fru talman! Storbritannien har lämnat EU men inte Europa, och Storbritannien kommer att ha en mycket viktig och central roll framför allt i norra Europa. Det har man genom att man har ett ledande ansvar för den brittiskledda stridsgruppen i Nato som finns i Estland och inte minst genom Joint Expeditionary Force som både Sverige och Finland deltar i sedan 2017.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är uppenbart att Storbritannien vid sidan av USA är det land som kanske kommer att ha den viktigaste rollen för säkerhet och stabilitet i Östersjöområdet, inte minst i kraft av att de kan bidra med betydande resurser till regionen. Däremot kan vi inte längre använda EU för att förankra Storbritanniens roll i norra Europa. Det blev tyvärr en hård brexit, vilket innebär att EU och Storbritannien inte längre kommer att ha något samarbete kopplat till försvar, till utrikes- eller säkerhetspolitik helt enkelt. Det är ett allvarligt bakslag för EU i allmänhet och för Sverige i synnerhet. Det mest uppenbara är förstås att när britterna lämnar EU försvinner uppemot en fjärdedel av de samlade försvarsutgifterna inom EU. Precis som också framgår i totalförsvarspropositionen ligger numera 80 procent av de samlade försvarsutgifterna i det euroatlantiska området inom Nato men utanför EU.

Summan av kardemumman av detta efter brexit blir att Nato blir viktigare som försvarspolitisk aktör och att EU, tyvärr måste jag säga, blir svagare som en militär och säkerhetspolitisk aktör. Det borde också mana till eftertanke för Sveriges säkerhetspolitiska vägval.

Jag konstaterade att Daniel Färm i den S-märkta tankesmedjan Tiden för ett tag sedan skrev att tiden nu var inne för att lämna den militära alliansfriheten och bygga upp ett gemensamt EU-försvar. Jag ser gärna att Sverige lämnar den militära alliansfriheten men till förmån för ett svenskt medlemskap i Nato. EU har inte de militära resurser inom överskådlig tid som krävs för att kunna bli en militär aktör. Helt klart får brexit alltså konsekvenser för Sveriges säkerhetspolitiska vägval.

En annan konsekvens blir att Sverige nu förlorar en viktig allierad vid förhandlingsbordet i Bryssel. Vi har jobbat nära med Storbritannien när det kommer till synen på att stärka den transatlantiska länken, när det kommer till att inkludera tredjeland och när det kommer till att se till att man har ett effektivt samarbete mellan EU och Nato. Den förmånen kommer vi inte längre att ha kring förhandlingsbordet i Bryssel om vi inte väljer, fru talman, att skapa ett nytt förhandlingsbord inom ramen för Nato. Det är klart att Nato skulle skapa helt nya möjligheter för Sverige och Storbritannien att samverka djupare om båda var medlemmar.

Men jag vill återigen fråga försvarsministern när han bedömer att denna dialog med Storbritannien kommer att avslutas. Pratar vi om veckor, månader eller år?

Fru talman och försvarsministern! Jag tycker att Pål Jonson på ett föredömligt sätt har redogjort för Moderaternas syn på Storbritanniens viktiga roll i vårt närområde, liksom för de utmaningar vi står inför givet att Storbritannien på grund av brexit inte längre är en del av EU och att vi därför måste hitta nya formationer. Det är också därför Pål Jonson har väckt den här interpellationen.

Jag delar bedömningen att regeringen inte berättar vad den vill uppnå, vare sig när det gäller tidtabell, strukturer eller vad eventuella slutprodukter ska bli. Det där blir tyvärr ett problem, fru talman, för det gör att inget går att utvärdera. Om man inte berättar på förhand vad målen är, hur ska man då i efterhand kunna säga "Det var dit vi skulle komma"? Det gör att det finns en liksom mållöshet som regeringen ger uttryck för. Det är i grunden djupt allvarligt, för Storbritannien är som sagt ett för Sverige och vårt närområde oerhört viktigt samarbetsland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Den där mållösheten är tyvärr genomgående för regeringen. Jag ska ta ett exempel som försvarsministern själv tog upp i sitt svar, nämligen Joint Expeditionary Force, JEF. Det är ett väldigt viktigt samarbetsprojekt som Sverige har med Storbritannien. Under flera år pågick det en diskussion om huruvida Sverige skulle bli en del av projektet eller inte, och jag gick igenom arkivet och såg att jag ställt tre skriftliga frågor till försvarsminister Peter Hultqvist. På ingen av dem gav han något svar om riktningen, alltså vad man ville och hur man skulle vilja uppnå det. Jag ska be att få läsa ur ett av svaren. Försvarsministern skrev:

"Försvarsmaktens svar inkom den 31 mars 2017 och är föremål för beredning i Regeringskansliet. Jag avser inte föregripa detta arbete men kan konstatera att underlaget utgör en viktig del i den pågående analysen av om Sverige bör delta i JEF. Samverkan sker även med Finland i denna fråga."

Det som blir problemet med den här typen av icke-svar är att det ju inte går att utvärdera huruvida man gör som man hade tänkt göra. Ett annat problem är att vi närmar oss valåret 2022 - det har jag också noterat i försvarsministerns debattartiklar i olika organ, om stormtrupper och en del annat - och att det kan bli regeringsskifte. Några av oss i kammaren hoppas ju att det ska bli det. Jag tror att det är väsentligt att det i så fall blir en sömlös övergång när det gäller förhandlingar med viktiga aktörer och viktiga länder, vilket Storbritannien är. Därför, fru talman, är det illa att regeringen inte är tydligare med vilka kort man tänker spela och hur man vill uppnå det som är det önskade.

Fru talman! Jag tror mig veta att försvarsministern är en bokläsare och bokälskare. Därför grävde jag fram mitt eget exemplar av den brittiska författaren Lewis Carrolls bok om Alices äventyr i Underlandet. Alice ställer frågan till katten: Skulle du vilja tala om för mig hur jag ska gå för att komma härifrån? Då svarar katten: Det beror åtskilligt på vart du tänker gå. Detta, fru talman, är väl kanske en sensmoral från bokens värld att överlämna till försvarsministern. Vart tänker regeringen gå när det gäller att bygga nya relationer med Storbritannien bortom brexit?

Fru talman! År 2014 skrevs ett Statement of Intent med Storbritannien om fördjupade samarbeten. År 2015 blev det ett samarbetsprogram och en avsiktsförklaring. År 2016 undertecknades samarbetsprogrammet. Just nu har vi 42 punkter i ett program för 2020-2021, vilket handlar om alltifrån internationella insatser, vinterutbildning och informationsutbyte till bilaterala möten. Det är en lång rad typer av åtgärder, som jag har berört även när jag har redovisat detta för utskottet.

Den 30 juni 2017 tecknade vi avtalet om Joint Expeditionary Force. Det är ett bra genombrott med tanke på vikten av Storbritanniens engagemang i Sveriges närområde. Vi har Norra gruppen, där Storbritannien finns med, vilket är en väldigt viktig faktor. Vi har ett samarbete inom ramen för Minusma och Operation Inherent Resolve i Irak. Vi har övningsverksamhet som Arctic Challenge Exercise och Northern Wind, liksom Baltops och Northern Coasts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har brittiska fartyg i Östersjön med viss frekvens, och vi har återkommande örlogsbesök. Det fanns ett brittiskt deltagande i det planerade Aurora 20, som tyvärr fick ställas in på grund av corona. Vi är med i ett samarbete vid det brittiska doktrinutvecklingscentrumet. Vi är med i brittiska staber. FCAS-projektet handlar långsiktigt om vad vi möjligen ska göra tillsammans när det gäller framtida stridsflyg, och vi har sedan 20 år tillbaka ett jaktrobotprojekt, Meteor.

Nu har vi också ett viktigt projekt som både Wallmark och Pål Jonson borde ha nämnt i sina inledningar och som var centralt i samband med att vi tog totalförsvarsbeslutet, nämligen att även Storbritannien är föremål för den strategi vi har för att utveckla koordinerad planering med nordiska länder, Nato, Storbritannien och USA.

Sedan har vi just nu dialogen med Storbritannien om hur vår framtida säkerhetspolitiska relation ska se ut. Den dialogen pågår, och jag tänker inte stå här och säga att detta är klart om en vecka eller en månad, utan jag kommer att återkomma med information när det finns någonting att säga. Här finns det nämligen två parter, och med respekt för motparten och vad den eventuellt vill i sammanhanget är det bättre att prata när det finns ett resultat snarare än att stå här och spekulera i olika typer av upplägg.

Helt klart är det dock viktigt att Storbritannien är engagerat i vår del av Europa, och det är man. Direkt efter Storbritanniens folkomröstning om brexit fick jag ett samtal från den dåvarande försvarsministern, som mycket tydligt gav signalen att man kommer att fortsätta vara engagerad i säkerhetsfrågorna gällande Europa. Man kommer också att vara fortsatt engagerad när det gäller Skandinavien, och man vill fördjupa och utveckla samarbetet. Det är det vi håller på med, och här har jag nu räknat upp en hel lista på vad detta innebär. Storbritannien är en av våra närmaste partner.

Jag tänker inte förenkla den här debatten till en diskussion om att ge besked nästa vecka eller om två veckor, utan det mest seriösa är att vi jobbar med den här inriktningen. En koordinerad planering är en väldigt viktig fråga, och att titta på vår relation säkerhetspolitiskt är en annan viktig fråga. Vi återkommer när vi har besked att ge.

Fru talman! Jag kan trygga försvarsministern med att frågan om nästa generations stridsflygplan kommer att dyka upp lite senare under debatten. Han efterfrågade ju det.

Fru talman! Det var precis detta jag efterfrågade. Vi har alltså ett mycket framgångsrikt och brett samarbete med Storbritannien, vilket försvarsministern redogjorde för, med dessa 42 punkter och en rad andra. Men det var inte riktigt det min fråga gällde, utan min fråga var varför vi ska ha en ny, fördjupad dialog med Storbritannien när vi uppenbarligen har ett framgångsrikt samarbete med dem. Jag har respekt för det försvarsministern säger om att det, som det heter på engelska, krävs två parter för att dansa tango. Jag förväntar mig inte att försvarsministern ska presentera ett färdigt resultat, men jag vill väldigt gärna veta med vilken viljeinriktning den svenska regeringen går in i det här samarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig återknyta lite grann till utfallet av brexit. Försvarsministern vet mycket väl om detta, men inom ramen för försvarsförhandlingarna fördes diskussioner kopplat till om man skulle utvidga solidaritetsförklaringen till Storbritannien efter att de lämnat Europeiska unionen. Nu blev det inte så, och man utvidgade inte solidaritetsförklaringen till Storbritannien. Man sa i stället att man skulle invänta utfallet av brexitförhandlingarna, och dem vet vi nu resultatet av. Tyvärr blev det en hård brexit, vilket i sak innebär att den svenska solidaritetsförklaringen i dag inte innefattar Storbritannien.

Vi har alltså en situation där Sverige utropar säkerhetspolitisk solidaritet med länder som Malta, Cypern och Grekland men inte med Storbritannien. Det är ju helt orimligt. En av de frågor jag skickade med till försvarsministern var därför om regeringens egen uppfattning är att solidaritetsförklaringen ska utvidgas till Storbritannien eller inte. Jag tycker att den frågan är viktig.

Sedan tycker jag också att man ska ha klart för sig att den svenska solidaritetsförklaringen har varit viktig för svensk säkerhets- och försvarspolitik. Den har lagt grunden för det internationella försvarssamarbetet som jag vet att Peter Hultqvist själv är väldigt engagerad i. Den lade också grunden för legitimiteten kopplad till att Sverige skulle upprätta ett värdlandsavtal. Dessutom pratar vi nu i totalförsvarspropositionen om att vi ska kunna samordna den operativa planeringen med Storbritannien. Det är ett stort steg, och det är ett viktigt och bra steg.

Men det blir väldigt motsägelsefullt om vi då inte utvidgar solidaritetsförklaringen och säger att vi är villiga att utfärda samma solidaritet till vår viktigaste europeiska försvarspolitiska samarbetspartner, alltså Storbritannien, som till Grekland, Italien eller Frankrike.

Vi behöver ha konsultationer för detta, och det är klart att detta förvisso är en unilateralt utställd solidaritetsförklaring, men vi hade inte några förhandskonsultationer med vare sig Norge eller Island när vi utfärdade solidaritetsförklaringen till dem.

Jag skulle helt enkelt vilja få en klarare bild av vad som är regeringens viljeinriktning när man nu påbörjar den här bilaterala dialogen med Storbritannien.

Jag har en känsla av, fru talman, att regeringen inte vill öppna upp den här frågan för riksdagen för att man vet att man då också måste öppna upp för bredare samtal om Sveriges säkerhetspolitiska linje. Från Moderaternas sida har vi klart sagt både i den försvarspolitiska debatten och i den säkerhetspolitiska debatten att det nu också är dags att ha en bredare diskussion om inriktningen på Sveriges säkerhetspolitiska linje. Den borde innefatta hur Storbritannien ska inkluderas i solidaritetsförklaringen, den borde bättre avspegla hur det svensk-finska försvarssamarbetet bortanför fredstida förhållanden ska återges och den borde innefatta en Nato-option.

Fru talman! Försvarsministern konstaterade i sitt förra inlägg att det är viktigt att ha Storbritannien engagerat. Den synpunkten delar vi från Moderaternas sida - absolut! Försvarsministern hade också en lång uppräkning av olika former av samverkan och samarbete - allt från JEF till, på stridsflygssidan, FCAS och enskilda övningar. Allt detta är rätt och riktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Däremot är det två företrädare för det största oppositionspartiet som nu påpekar att regeringen borde utnyttja möjligheten att nå en bredare samsyn kring hur vi ska ha denna säkerhetspolitiska dialog med Storbritannien. Försvarsministern konstaterar att det är två parter som pratar med varandra. Det är alldeles riktigt. Det som är problemet för regeringen är att den har en rätt bräcklig parlamentarisk grund och inte gör någonting för att förankra detta parlamentariskt. Man håller korten väldigt nära inpå den egna kroppen, och det är beklagligt. Jag tror att det finns förutsättningar för en ganska bred samsyn med riksdagen och dess många partier.

Flera av oss är besjälade av hur vi ska kunna fördjupa och förbättra relationen med Storbritannien. Men då måste man veta vad regeringen vill: vilka mål man vill uppnå och hur hela processen ska se ut. Då duger det inte, fru talman, att bara hänvisa till att man då och då dyker upp i försvarsutskottet och levererar information. Här kommer ett erbjudande från vår sida om att involvera riksdagens partier i denna viktiga dialog.

För att säga ungefär som katten i Alice i Underlandet: Vart vill man gå? Ja, det beror åtskilligt på vart man vill komma. Då är den grundläggande frågan: Vart vill regeringen gå när det gäller den här viktiga säkerhetspolitiska dialogen?

Fru talman! Först menar ni att ni har respekt för att man inte ska föregripa processer. Sedan ska vi utan att blinka lägga upp hela diskussionen på bordet när vi menar att det är bättre att fortsätta med motparten och försöka komma fram till någonting gemensamt.

Det här är inte så himla komplicerat. Det handlar om vad som är nästa steg i utvecklingen mellan våra länder. Jag hade ett tiosidigt manus med mig till försvarsutskottet när jag redovisade detta. Det var en väldigt utförlig redovisning, och det fanns utmärkta möjligheter för ledamöterna att ställa frågor, ha synpunkter och eventuellt säga nej om man tyckte att principerna som angavs var felaktiga på något sätt. Men jag kan inte erinra mig några invändningar mot det jag redovisade.

Det här handlar för vår del om att inte föregripa processen, men jag har nämnt koordinerad planering. Det är ett riksdagsbeslut som vi ska verkställa. Det är också förankrat i riksdagen att vi ska fördjupa relationen till Storbritannien. Det är därför vi för den här dialogen, och vi kommer att återkomma med ett upplägg rörande detta när vi har fortsatt diskussionerna och anser att vi har ett resultat att presentera.

Våra samarbeten syftar till att öka vår egen militära förmåga, och de syftar till att höja tröskeln mot en eventuell antagonist i vårt närområde. Det är en säkerhetspolitisk signal. När vi övar tillsammans med Storbritannien och andra i Östersjön, i norra Sverige och i andra stora övningar och opererar tillsammans internationellt, vilket vi gör i olika missioner, är det säkerhetspolitiska signaler som är mycket tydliga. De här samarbetena måste hela tiden förnyas och utvecklas genom kontinuerlig dialog, för det handlar om vilka gemensamma projekt man drar igång.

Vi kommer att kontinuerligt informera riksdagen och vara beredda att diskutera de synpunkter som kommer upp i de sammanhangen.

Det som Wallmark tidigare hänvisade till när det gäller vad jag hade sagt om JEF och att inte föregripa processerna är helt korrekt. Det är väl inget fel på det! Syftet med remissförfarande och inblandning av Försvarsmakten och hela dialogen var att vi så småningom skulle kunna lösa frågan, vilket vi gjorde. Det är samma sak här. Vi för en diskussion för att kunna komma fram till någonting som vi gemensamt står bakom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då får jag väl säga så här, utan att föregripa någonting: Det kan sluta med ett gemensamt uttalande, en gemensam deklaration, på politisk nivå som befäster den bilaterala relationen och ger uttryck för ländernas solidaritet i förhållande till varandra. Sedan får vi titta på vad detta har för innehåll i sammanhanget.

I nuläget handlar det om att föra den här viktiga dialogen för att nå en samsyn om formerna för det framtida samarbetet baserat på gemensamma intressen.

Det här tror jag inte kommer att vara ett stort problem, för vår relation är väldigt nära och vi har gemensamma intressen och en gemensam säkerhetspolitisk syn. Jag anser att vi jobbar precis i samma anda som totalförsvarsbeslutet på den här punkten.

Fru talman! Skälet till att vi står här i dag, Peter Hultqvist, är att jag var med både på den föredragning som vi i utrikesutskottet fick av kabinettssekreteraren och på den föredragning som försvarsutskottet fick, och det är två väldigt fundamentala frågor kopplade till den här dialogen som jag vill ha svar på och som jag tror att också Hans Wallmark anförde att han vill ha svar på.

För det första vill jag ha en indikation om tiden. Pratar vi om veckor, månader eller år? Det spelar roll för riksdagen om man kan få den indikationen när det gäller tiden. Jag tycker inte att det är orimligt.

För det andra har jag en väldigt enkel, klar och tydlig fråga som inte är kopplad till utfallet av processen. Vad är regeringens viljeinriktning? Vill regeringen att solidaritetsförklaringen också ska utvidgas till Storbritannien eller inte?

Detta är en mycket viktig och central fråga för oss. Jag väntar mig inte ett utfall av att läsa upp en färdig deklaration; jag vill bara veta om regeringen tycker att detta är en bra eller dålig idé när man nu går in i fördjupade förhandlingar med Storbritannien.

Jag vill kort avrunda och knyta an till den översyn av den brittiska säkerhets- och försvarspolitiken som presenterades med rapporten Global Britain i förra veckan, och i går kom även Command Review, som mer specifikt tar upp de försvarspolitiska delarna. Det är två saker som jag tycker är viktiga att ta med sig.

Det ena, som försvarsministern själv har anfört man, är att vårt samarbete i stridsflygssystemet FCAS kommer att bli allt viktigare i framtiden. Det är viktigt att vi nu kommer till skott och ser till att det förverkligas, för det kommer att vara en spinnaker i våra bilaterala relationer.

Det andra är att Storbritannien nu kommer att lägga mycket ökad kraft på AI och cyber. Här har Sverige en del strukturella problem, inte minst för att vårt eget cybercenter inte kommer att vara fullt operativt förrän 2023 samtidigt som alla andra nordiska länder i dag har operativa cybercenter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I mitt förra inlägg sa jag att detta kan sluta med en gemensam deklaration på politisk nivå som befäster den bilaterala relationen och ger uttryck för ländernas solidaritet med varandra. Det kan vara ett möjligt utfall. Men jag vill inte föregripa de diskussioner som förs. Vi diskuterar ju en fråga där vi står väldigt nära varandra, där båda parter vill samarbete och där vi har fördjupat samarbetet oerhört mycket under de gångna fem åren.

Jag anser alltså att vi är i ett mycket positivt läge. Men med respekt för motparten, för det är två parter som krävs i detta, vill jag återkomma när vi har drivit processen så långt att vi också är överens om något som vi står för tillsammans. Vi är självklart ute efter att fördjupa relationen i syfte att höja vår militära förmåga, att höja tröskeln för en eventuell antagonist och att skapa trygghet och säkerhet i vår del av Europa.

Pål Jonson talar om att komma till skott med FCAS. Jag har ju själv undertecknat avtalet om detta. Vi för hela tiden diskussioner om dessa saker. Här finns ett djupt svenskt intresse. Detta är alltså något som vi håller på med hela tiden och kommer att fortsätta med.

Artificiell intelligens och cyber, som nämndes här, är också viktiga frågor. Detta är naturligtvis också sådant som måste diskuteras i dessa samarbetsprogram, som redan existerar och som kan utvecklas inför framtiden.

Jag anser att vi i dag har informerat riksdagen på ett mycket ordentligt och djupgående sätt. Vi är nu inne i en mycket viktig process som jag inte vill föregripa. Allt handlar om fördjupning i slutändan för att bygga ett säkrare Skandinavien och ett säkrare Europa.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.