Det ökande antalet sprängdåd i Sverige

Fru talman! David Josefsson har frågat justitie- och migrationsminister Morgan Johansson vilka åtgärder han är beredd att ta i närtid för att komma till rätta med den ökade mängden sprängdåd i Sverige. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Det våld som gängkriminella utövar är ett hot mot människors säkerhet, mot känslan av trygghet i samhället och i förlängningen mot rättssamhället och demokratin. Att möta detta hot tillhör statens kärnuppgifter och är en av regeringens mest prioriterade frågor.

Regeringen har nyligen presenterat det största paketet mot gängkriminalitet någonsin i Sverige. Paketet omfattar ett flertal nya verktyg för de brottsbekämpande myndigheterna, hårdare straff och ett bättre brottsförebyggande arbete.

För en dryg vecka sedan fattade regeringen beslut om en lagrådsremiss om hemlig dataavläsning som ger polisen ett mycket skarpt vapen mot den grova brottsligheten. Ett annat verktyg i arbetet mot gängkriminaliteten är de nya regler om datalagring vid brottsbekämpning som började gälla den 1 oktober 2019. Regeringen har vidare föreslagit att polisen från årsskiftet ska få möjlighet att sätta upp kameror på gator och torg utan att behöva söka tillstånd hos Datainspektionen. Det är en förändring som både polisen och kommunerna ser fram emot.

Regeringen har också genomfört två olika amnestier under 2018 för att minska antalet illegala vapen och explosiva varor i samhället. Vi har dessutom fördubblat minimistraffen för grovt vapenbrott och grovt brott mot tillståndsplikten för explosiva varor. Redan nu ser vi stor effekt av den skärpta vapenlagstiftningen: fem gånger fler häktade för grova vapenbrott och över 1 000 skjutvapen beslagtagna förra året. Det är fler än 20 vapen i veckan.

I juli i år lämnade regeringens vapenutredare förslag som kommer att göra det ännu svårare för kriminella att få tillgång till vapen och explosiva varor och som kommer att skärpa samhällets reaktion mot dem som redan har dessa illegalt. Förslagen innebär bland annat att fler vapenbrott och brott mot tillståndsplikten för explosiva varor kommer att bedömas som grova eller synnerligen grova och att maxstraffen för de synnerligen grova brotten höjs. Förslagen har remitterats, och regeringens avsikt är att gå vidare med en lagrådsremiss under våren.

Det måste också bli svårare att bygga illegala sprängämnen. Nyligen remitterade regeringen en promemoria om kompletterande bestämmelser till EU-förordningen om sprängämnesprekursorer. Genom den nya EU-förordningen försvåras möjligheten avsevärt i hela EU att få tag på kemiska ämnen som man kan bygga sprängämnen av.

Viktigast av allt är dock de historiskt stora satsningar som nu görs på svensk polis. Regeringens målsättning är att öka antalet polisanställda med 10 000 till 2024. Från startdatumet på tillväxten den 1 januari 2016 till och med september 2019 har antalet ökat med drygt 3 000. Det är en glädjande utveckling som på sikt kommer att göra stor skillnad för ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige.

Det kommer att krävas målmedvetenhet att vända en utveckling som tillåtits växa under lång tid. Regeringen ser mycket allvarligt på de sprängningar och skjutningar som skett, och vi är fast beslutna att kraftsamla för att göra det som krävs för att vända utvecklingen.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

När jag skrev och lämnade in den här interpellationen hade en bomb just exploderat utanför ett bostadshus i Rannebergen i Göteborg. Klockan var 02.04 natten till den 22 september, och i explosionen förstördes ett cykelhus, en vattenledning sprang läck, splitter och tryckvåg skadade byggnadens fasad och fönster krossades. Det var ren tur att ingen människa skadades i den kraftfulla explosionen.

Inne i huset bor helt vanliga göteborgare som denna natt låg och sov, satt och tittade på tv eller läste en bok. Det var oskyldiga människor som plötsligt fått våldet bokstavligt talat in på husknuten.

Redan då var sprängningen inte unik för det här året, fru talman. Den 7 juni i år inträffade en uppmärksammad sprängning i Linköping med enorma materiella skador, och i mitten av september skadades en oskyldig kvinna vid en explosion i Lund. Efter explosionen i Lund gick Malmöpolisen ut i Sveriges Radio och manade allmänheten till ökad vaksamhet, särskilt under sena kvällar och nätter, och att rapportera misstänkta väskor eller paket.

Nu har svaret på interpellationen fördröjts i över en månad, och genom en ödets ironi präglades den gångna helgen av en serie bombdåd runt om i Sverige. Natten till torsdagen rapporterades om två detonationer med kort mellanrum i Helsingborg, och de följdes av rapporter om en explosion i Växjö, om tre explosioner i Malmö och två misstänka föremål samt om en bilbomb i Landvetter utanför Göteborg.

Precis som i Rannebergen exploderade en av bomberna i Malmö utanför ett bostadshus med skador i fasaden och krossade rutor. I Landvetter var explosionen så kraftig att en bil kastades upp på taket av smällen.

I en uppmärksammad artikel i söndagens Dagens Nyheter konstaterar kriminologen Amir Rostami att sprängdåden saknar motstycke i Europa, och han säger: "Vi måste tyvärr söka oss till krigszoner för att hitta något liknande."

I den lista på ytterligare åtgärder mot gängkriminaliteten som regeringen har presenterat skriver man att skärpta straff för brott kopplade till kriminella uppgörelser samt för sprängmedelsbrott kan bli aktuella för lagrådsbeslut först våren 2020.

Fru talman! Att skärpa straffen är bra och viktigt. Det har vi moderater drivit länge. Men frågan är vilka åtgärder statsrådet är beredd att vidta i närtid för att komma till rätta med problemen i stället för att bara lägga frågan i utredningar. Vad är svaret till de boende i Linköping, Lund, Helsingborg, Växjö, Malmö, Landvetter och Rannebergen i Göteborg för att bokstavligt talat få bort bomberna från våra gator?

Fru talman och ärade åhörare! Sverige befinner sig i ett exceptionellt läge. Det är sprängning efter sprängning. Det har blivit vardag och norm i vissa delar av det Sverige som vi både älskar och lever i.

Jag misstror inte att inrikesminister Damberg vill stoppa detta, men frågan är om regeringen har förmågan. Tydligen inte.

Ungefär 187 sprängningar har skett bara i år, enligt Brå. Det är 187 sprängningar för mycket. De är kopplade till den gängkriminalitet och de dödsskjutningar vi kan se, och utvecklingen är sådan i Sverige att vi måste titta bakåt. Vilka är orsakerna till detta?

Migrations- och integrationspolitiken har helt och hållet fallerat. Det är många som bär det ansvaret. Vi har en situation där män med utländsk bakgrund skjuter ihjäl män med utländsk bakgrund. Sprängningarna och bombdåden är ett nytt steg där man tänjer på gränserna. Man har börjat skrämma varandra med sprängningar, och barnfamiljer riskerar sina liv.

Det är inte längre en gänguppgörelse i ett garage klockan tre på natten, som vi kunde läsa om på 90-talet. Det var ljudisolerat, och den som var först in på morgonen upptäckte det. Nu sker det mitt på dagen, mitt på kvällen, och stora delar av centrala gator i Malmö spärras av.

Min undran till inrikesministern är: Har regeringen förmågan att sätta stopp för detta? Har regeringen viljan att sätta stopp för detta? Vad tänker regeringen göra i det akuta läge vi är i nu? Detta är inga frågor om straffskärpningar eller lagskärpningar. Frågan är vad man kan göra här och nu och vad man vill göra, vad man ämnar göra, för att se till att dessa kriminella krafter låses in så att vanligt folk åter kan känna trygghet när de går på våra gator och torg.

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten för en viktig interpellation även om svaret blev försenat. Det här är ingen fråga som vi tar lätt på. Jag tror att hela denna kammare kan sluta upp bakom interpellantens allvarsord. Också Arin Karapets analys att det här inte får bli en ny normalbild i Sverige tror jag att det finns bred uppslutning kring i denna kammare. Det är därför vi jobbar brett med frågan.

Mitt absoluta svar på frågan om detta går att stoppa är ja. Det har visat sig i andra tider att när gängkriminella agerar utåtriktat mot varandra i allmänna miljöer går det med samhällets fulla kraft att slå tillbaka detta. Men när polisen under lång tid inte haft den kraft och den numerär som behövs för att ha kontroll över vissa områden och följa individer som kan vara farliga eller kan dras in i dessa miljöer har detta kunnat växa.

Därför gör vi nu den absolut största satsningen på Polismyndigheten i modern politisk historia. Vi ska gå från lite under 30 000 polisanställda till lite under 40 000 polisanställda, alltså en ökning med 10 000 anställda, fram till 2024. Det är en exempellös ökning. Bara i går anställdes 515 polisaspiranter runt om i hela Sverige som nu bygger på förmågan hos polisen att kraftsamla ytterligare och göra det som krävs för att stoppa detta.

Men polisen behöver också nya verktyg. Därför berättar jag lite om de saker vi ändå har gjort. En av de sakerna, som vi nu väntar på, sker det viktiga datumet den 1 januari. Då får polisen själv, utan tillstånd från Datainspektionen, avgöra när och var man behöver sätta upp kameror. Kameror har visat sig vara ett väldigt effektivt verktyg för att komma åt och lagföra dem som ägnar sig åt kriminell verksamhet. Det har också en avskräckande effekt när vi har kameror på plats.

En annan sak är den lagstiftning vi har presenterat om hemlig dataavläsning, som för några år sedan var väldigt kontroversiell. Vi gick inte vidare med utredningen där man diskuterade om man skulle få ge brottsbekämpande myndigheter mandat att bryta sig in i mobiltelefoner och läsa krypterad information. Malmöpolisen säger att alla planerade mord de senaste åren har föregåtts av kommunikation via krypterade tjänster, så att ge polisen dessa befogenheter och mandat är helt nödvändigt för att slå mot gängen.

När vi slår mot narkotikan och vapnen och beslagtar så många vapen innebär det också att folk hamnar i häkte och fängelse. De kommer inte ut på två år, så det är också en skärpning av lagstiftningen som ger effekt mot de kriminella gängen.

Men vi har ännu inte kommit dit där vi ser en vändning när det gäller sprängningarna. Där bara måste alla aktörer kraftsamla. Därför välkomnar jag att vi vid sidan av att ha fördubblat minimistraffen, haft amnesti på explosiva varor och gett polisen nya möjligheter att arbeta med kameror nu kraftsamlar med ytterligare skärpt lagstiftning. Men det är polisen som sköter de operativa insatserna, och jag har fullt förtroende för att polisen prioriterar detta.

Jag har noterat att polisen ska ha en pressträff i morgon bitti om lägesbilden i Sverige. Jag är helt säker på att man där kommer att berätta att man tar detta på absolut största möjliga allvar och gör det som krävs för att upprätthålla både trygghet och säkerhet i Sverige.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Statsrådet återkommer i sitt svar till det han beskriver som det största paketet mot gängbrottslighet någonsin i Sverige. Jag tycker att punkterna i paketet är bra - om de faktiskt var konkreta punkter och beslut som kunde genomföras här och nu.

Låt mig illustrera med ett exempel, fru talman. För ungefär en månad sedan hade statsrådet och jag en interpellationsdebatt om den aviserade utredningen om förändrade regler för ordningsvakter som skulle tillsättas. Det är punkt nr 6 i den 34-punktslista som regeringen tagit fram. Ordningsvakter kommer aldrig att kunna ersätta polisen men är ett komplement till polisen. Med ett förändrat regelverk, förändrad utbildning och förändrade befogenheter blir de inte bara ett komplement utan en ordentlig avlastning för polisen. Polisen kan då lägga tid och resurser på att vara ute på gatan och arbeta såväl brottsförebyggande som för att stävja den organiserade brottsligheten.

Fru talman! Statsrådet Mikael Damberg har flera gånger, först i mars i år och sedan när regeringen presenterade sina åtgärder mot gängproblematiken, sagt att man ska tillsätta en utredning för att se över lagstiftningen. I våras skulle utredningen tillsättas efter sommaren. Sedan skulle den tillsättas i höst, och när vi i oktober hade interpellationsdebatten skulle den tillsättas inom kort. Men utredningen har ännu inte tillsatts.

Jag tror att statsrådet och jag har lite olika definitioner av vad "inom kort" innebär, fru talman. Inrikesministern presenterade sin 34-punktslista mot gängkriminaliteten den 21 september i år men har hittills endast genomfört ett beslut på den listan, det om hemlig dataavlyssning.

Därför blir min följdfråga: När tror statsrådet att övriga beslut kommer att komma? Är det måhända, som tidigare sagts, inom kort?

Fru talman! Tack, inrikesminister Mikael Damberg, för svaret! Jag tackar för svaret även om jag inte är nöjd med det. Det räcker inte till.

Regeringen har haft makten, Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet har haft makten, de senaste fem åren. I Sverige brukar vi alltid peka finger och säga att ni gjorde detta 2006 eller 2014. Jag vill inte gå in i en sådan diskussion. Detta handlar om att jag är i opposition och Socialdemokraterna i regeringsställning, fru talman, och den som är i regeringsställning är den som bär det yttersta ansvaret.

Det regeringen saknar är snarare krisinsikt. Varje krona slösad på familjevecka eller friår visar att man inte tar medborgarnas säkerhet på allvar. Det är inte längre en gängskjutning eller ett gängmord, utan det är sprängdåd och bombdåd mot flerfamiljshus mitt i centrala stan.

När medborgarna inte känner sig trygga, när medborgarna börjar tas gisslan av rädslan för att förlora livet, då minskar tilltron till oss politiker och den rättsstat och demokrati som tjänat Sverige väl.

Min fråga är återigen: Vad tänker inrikesministern komma med till Sveriges riksdag som vi kan ta ställning till här och nu? När det gäller fler poliser säger jag ja till fler poliser. En god vän till mig är en av de 515 personer som anställdes i går och som i dag stolt bär sin polisuniform och vill göra Sverige till ett tryggare och säkrare land. Men vad tänker inrikesministern komma till kammaren med för att vi ska kunna ta ytterligare steg för att sätta stopp för den våldsspiral som har tagit Sverige gisslan?

Fru talman! Vi ska inte komma in i diskussionen om vad som gjordes tidigare eller inte - jag tycker att den blir ganska fördummande och är nedsättande mot dem som lyssnar på debatten. Men när vi talar om poliser, som vi vet är det viktigaste verktyg vi har mot de gängkriminella, vet vi att det tar två och ett halvt år att utbilda en polis. Under ett antal år var det väldigt få som började på polisutbildningen, och det lider vi av än i dag.

Nu har vi fått upp volymerna, och vi kommer att fortsätta att öka volymerna för att få ut nya kraftfulla resurser på gator och torg. Det är viktigt att vara uthållig och orka prioritera detta, och det gör regeringen. Vi väljer inte att till exempel genomföra nya jobbskatteavdrag, alltså skattesänkningar för dem som redan har det bra. Vi väljer att satsa 2 ½ miljard mer på polisen nästa år för att den ska kunna fortsätta med sin växtkraft. Man har redan anställt ungefär 3 000 och ska anställa fler för att växa. Men det räcker inte; det kommer att krävas andra åtgärder också.

Det åtgärdspaket som gängkriminalitetslistan utgjorde bestod dock i huvudsak av nya förslag, som måste tas fram och utredas. Detta tar längre tid. Det här handlar om polisens resurser här och nu. De åtgärder vi redan har vidtagit, som kameraövervakning och hemlig dataavläsning, är de insatser som får effekt på kort sikt.

Sedan menar jag att vi exempelvis måste ändra regelverket för ordningsvakter. Men jag tror inte att ordningsvakter löser problemet med sprängningar i Sverige. För att komma åt de kriminella gängen krävs kraftfulla polisiära befogenheter och en stark polis, men också en del skärpta straff som ger polisen möjlighet att använda hemlig dataavläsning och ytterligare insatser som är kraftigt integritetskränkande.

Det som händer på kort sikt är att polisen växer och att Tullverket får nya befogenheter. Myndigheten växer nu med över 100 anställda för att kunna skärpa kontrollen vid Sveriges gränser när det gäller bland annat narkotika och vapen. Detta är en nödvändig insats för att begränsa skjutningarna och sprängningarna.

Vi kommer att fortsätta arbetet med oförminskad kraft. Vi har tagit detta på allvar, och jag säger det igen: Om ytterligare insatser behövs kommer vi att göra ytterligare insatser. Men vi har presenterat det största åtgärdsprogrammet mot gängkriminalitet någonsin i modern tid, och vi kommer att genomföra det. Det kommer att ge polisen ytterligare kraft i detta arbete.

Fru talman! Tack, statsrådet!

Självklart kommer inte enbart ordningsvakter att lösa detta - det är inte heller ordningsvakters uppgift att lösa problemet med sprängdåd. Men, fru talman, precis som statsrådet är inne på handlar det om att ge polisen möjlighet att arbeta med dessa frågor, och då är ordningsvakter ett sätt. Ett annat sätt skulle kunna vara att återanställa pensionerade poliser.

Men vad jag försökte illustrera med detta exempel är just att det är en sak att säga att man ska tillsätta en utredning eller genomföra ett förslag men en annan sak att faktiskt göra det. Det är detta som är problemet i denna debatt, fru talman: Regeringen säger att man ska göra en massa saker inom kort, men sedan händer det ändå inte särskilt mycket. Det är det stora problemet, och det är också därför jag har ställt frågan om vad man vill göra här och nu, i närtid - inte i långsiktiga paket.

Jag menar, fru talman, att de som fick sina bilar förstörda av bomben i Landvetter, de som fick sitt bostadshus förstört i Malmö i helgen, de boende i Rannebergen och Linköping och de drabbade i Helsingborg, Växjö och Lund förtjänar att vi politiker tar tag i dessa problem här och nu.

Jag får tacka statsrådet för svaret i denna interpellationsdebatt. Jag uppskattar hans ändå autentiska vilja att ta tag i problemen, men jag hoppas verkligen att man går från ord till handling i detta. Det här är nämligen en situation som drabbar enskilda människor väldigt hårt. Tack, statsrådet, för debatten!

Fru talman! Tack, David Josefsson, för en viktig interpellation! Frågan om sprängningar och skjutningar i Sverige förenar oss. Vi ska stoppa detta, och vi ska göra vad som krävs för att vända denna utveckling.

Vi har påbörjat en del insatser. Vi har gjort mycket på detta område - det handlar om skärpta straff, nya befogenheter och försvårade möjligheter att få tag på kemikalier och annat, som nu kommer i nästa steg. Vi gör alltså väldigt mycket, men mer kommer att behövas.

Jag välkomnar verkligen att vi på de områden där vi kan hittar breda uppgörelser i Sveriges riksdag och är överens om nya tag. Jag uppfattar att till exempel nya, moderna regler för ordningsvakter är något som behövs, både för att se till att ordningsvakter har ett bra yrke, en bra utveckling och en stabil utbildning för de arbetsuppgifter de ska utföra och för att ge möjlighet att avlasta polisen. Detta är alltså en viktig fråga för mig, och jag uppfattar att den är viktig även för David Josefsson. Men det kommer att behövas mycket mer.

Den absolut största insatsen är dock att fullfölja satsningen på polisen. Det är den som gör skillnad genom större närvaro och fler verktyg för att komma åt de kriminella gängen. Detta kommer jag att fortsätta jobba för med kraft, för det går att vända denna utveckling. Staten och samhället är alltid starkare än kriminella gäng. När vi använder styrkan i det samlade Sverige slår vi ned på dessa gäng, och det ska vi göra.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.