Centralisering av journalister

Herr talman! Edward Riedl har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta dels för att garantera att public service förblir rikstäckande, dels för att public service-företagen ska arbeta aktivt för att motverka ytterligare centralisering till storstäderna och garantera en bevakning av hela Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tillgång till en mångfald av oberoende journalister, som bevakar demokratin och granskar makten, är avgörande i ett demokratiskt samhälle. Hur vi säkrar allmänhetens tillgång till god journalistik i framtiden, oavsett var i Sverige man bor, är kanske den viktigaste mediepolitiska frågan just nu. Det är också en fråga som belysts ingående i Anette Novaks utredning En gränsöverskridande mediepolitik (SOU 2016:80) som är ute på remiss till den 20 mars 2017.

Public service-företagen, Sveriges Radio (SR), Sveriges Television (SVT) och Sveriges Utbildningsradio (UR), har ett stort ansvar för att bevaka och skildra hela landet. Enligt sändningstillstånden för Sveriges Radio och Sveriges Television ska företagens programutbud "spegla förhållanden i hela landet". I anslagsvillkoren krävs vidare att minst 55 procent av allmänproduktionen i respektive bolag ska ske utanför Stockholm. Där ställs också krav på en "decentraliserad organisation som skapar goda förutsättningar för självständigt beslutsfattande på regional och lokal nivå".

Jag vill dock understryka att radio och tv i allmänhetens tjänst bedrivs självständigt såväl i förhållande till staten som i förhållande till andra ekonomiska och politiska maktsfärer i samhället. Public service-företagen är självständiga aktiebolag. Deras verksamhet styrs på en övergripande nivå genom fleråriga sändningstillstånd som beslutas av riksdagen och genom årliga anslagsvillkor som beslutas av regeringen. Den nuvarande tillståndsperioden pågår till och med 2019.

Uppgiften att i efterhand bedöma om SVT uppfyllt sina uppdrag ligger hos granskningsnämnden för radio och tv vid Myndigheten för press, radio och tv. Nämnden ska, utifrån public service-företagens redovisningar, årligen i efterhand bedöma om bolagen har uppfyllt sina uppdrag. Nämndens bedömning redovisas för riksdagen i budgetpropositionen.

Public services oberoende är av avgörande betydelse för företagens trovärdighet och därmed för deras förtroende hos allmänheten. Jag varken kan eller bör därför kommentera deras organisatoriska eller publicistiska beslut.

Hur public services ansvar ska regleras inför nästa sändningstillstånd, som inleds 2020, kommer att bli en fråga i den parlamentariska kommitté som nyligen tillsatts för att utreda förutsättningarna för public service inför nästa tillståndsperiod.

Herr talman! Slussen är rikskänd, och det kan man säkert ha många olika uppfattningar om. För dem som bor i Stockholm är Slussen en mycket viktig infrastrukturfråga. Och det har jag all respekt för, trots att jag kommer från Umeå och är väldigt lite berörd av det som händer kring Slussen. Man kan i nationella medier följa byggnationerna vid Slussen väldigt noga.

Via en av de nationella tidningarna noterade jag i dag en nyhet som i detta fall gällde en socialdemokrat, men det hade lika gärna kunnat handla om en moderat eller miljöpartist. Denna person hängdes ut på grund av många och dyra resor. Den socialdemokratiska riksdagsledamoten försökte förklara för den nationella pressen att parlamentet fungerar så att ledamöterna kommer från olika delar av landet och att alla måste ta sig ned till Stockholm för att fullgöra sitt uppdrag. Ledamoten åker taxi till flygplatsen och flyger sedan ned till Stockholm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att nyhetsvärdet i detta är väldigt lågt. Men man kan göra nyhet på detta om man vill, och har man ett storstadsperspektiv är det givetvis väldigt intressant med resor för hundratusentals kronor. Så här är det för att parlamentet med ledamöter från hela landet ska fungera.

Varför tar jag upp detta? Jo, vi har en utveckling där drygt 20 procent av befolkningen i dag inte längre har någon tilltro till de traditionella mediebolagen. Man tror helt enkelt inte på det man läser eller det man följer i tv och radio.

Samtidigt bor 40 procent av landets journalistkår i Stockholms innerstad, herr talman. Och i den lilla stadsdelen Södermalm bor 7 procent av landets journalister. Det är ju ingen slump att vi får läsa om Slussen, som är deras närmaste granne. Det är snarare rätt naturligt, eftersom journalisterna påverkas av det här. 40 procent av journalisterna bor alltså i centrala Stockholm. Tittar vi på storstadsområdena ser vi att en förbluffande majoritet av journalistkåren bor där. Detta påverkar givetvis vilka nyheter som de tycker är intressanta.

Mot denna bakgrund, herr talman, har jag ställt min interpellation. Jag ser nämligen en tydlig mediekoncentration som gör att folk distanserar sig och det uppstår sprickor i landet. Public service är den del av det journalistiska som vi kan påverka genom sändningstillstånd och annat. På så vis kan vi se till att sprickan inte blir så stor i landet.

Mot denna bakgrund kan man även ställa sig frågan: Kan ministern ha en uppfattning? Jo, jag tycker att ministern kan det. Det gäller framför allt när det handlar om hur stor del av journalisterna som ska befinna sig i storstadsområdena och i Stockholm i synnerhet. Vi har en oändligt stor mediekoncentration till just Stockholm. Detta kan vi påverka med de verktyg som står till buds.

Det är egentligen om detta, herr talman, jag vill ställa en fråga till ministern. Jag vet hur det fungerar och i vilken ordning vi ska ta det här, men vad är ministerns uppfattning? Hur stor del av public services medarbetare kan bo i Stockholmsområdet? Vad är rimligt? Hur stor del borde bo i andra delar av landet?

Jag förstår om ministern inte har alla fakta med sig till debatten. Men vet ministern hur många public service-anställda som bor i Stockholm i relation till resten av landet?

Herr talman! Jag tackar återigen Edward Riedl för hans engagemang i mediefrågor och demokratifrågor. Det gläder mig alldeles särskilt att höra en klassisk helgjuten moderat som talar om vikten av olika perspektiv och vilken effekt det kan ha i resultatet av det arbete man gör beroende på var man kommer ifrån och vilka erfarenheter man bär med sig. Det är någonting som jag hoppas att Edward Riedl också diskuterar mycket i sitt parti och med många andra riksdagsledamöter. Självklart är det så att vårt perspektiv och våra erfarenheter blir till värderingar som blir till kunskaper och kan ge resultat och ha mer eller mindre påverkan på det vi gör.

Journalistiken och mediernas granskning är, som jag sa alldeles nyss i en annan interpellationsdebatt, demokratibärande faktorer. Vi behöver säkerställa att människor, inte minst alla de som Edward Riedl beskriver, som har tappat i tilltro till medierna, till samhället i stort och till många andra institutioner får sin verklighet beskriven och kan känna tillhörighet. Vi behöver skapa känslor av sammanhang. Där är public service ett fantastiskt verktyg. Detta är också en av de utmaningar som har ökat i grad inför det nya sändningstillståndet, som ska börja gälla 2020. Det är inte enbart medielandskapet som har förändrats radikalt på bara något årtionde, utan det gäller också polariseringen i vårt samhälle. Det här kommer att bli ett än mer angeläget ämne i de diskussioner som jag förväntar mig att kommittén kommer att föra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min uppfattning är att man ska understryka vikten av att få med sig dessa perspektiv in i det nya sändningstillståndet. Detta kommer att vara grannlaga uppgifter för kommitténs ledamöter. Man ska arbeta fram svar och sedan förankra dessa i alla våra partier, som ska ta ett gemensamt beslut om public services kommande sändningstillstånd.

Herr talman! Jag försökte i mitt förra inlägg beskriva den här klyftan. Som sagt har jag inte fulla fakta på fötterna, och det får man väl ibland säga att man inte har. Men jag tror att åtminstone en del av den klyfta som växer fram beror just på att man inte känner att man får sin verklighet beskriven, som ministern själv är inne på. Detta tror jag helt enkelt beror på att journalistkåren bor centralt i Storstockholm och befinner sig i storstäder. Det gör att man har väldigt svårt att beskriva andra människors perspektiv. Större delen av befolkningen bor faktiskt utanför Stockholm. Det kan man ibland behöva påminna en hel del människor i vårt land om. Oavsett om det handlar om mediekoncentration eller om någonting annat finns det en väldig övervikt i Stockholm. Då blir det lätt så att man tror att det ger hela perspektivet.

Som sagt tror jag också att det är en delförklaring till att man förlorar berättarkraften ute i landet i beskrivningen av verkligheten. Public service kan - och det är egentligen det min interpellation handlar om i det här avseendet - bidra till att överbrygga denna klyfta. Men då fungerar det inte att en majoritet av public services medarbetare själva bor och arbetar i Storstockholm. Fördelningen måste se annorlunda ut, herr talman, om man ska kunna beskriva landet på det sättet.

Jag förstår att ministern inte kan föregå en massa olika saker och ha synpunkter på precis vad hon vill. Det finns saker man har att rätta sig efter. Men jag tolkar ändå ministern, herr talman, som att hon håller med mig om att public service ska vara med och täppa till den här klyftan eller åtminstone minska den. Då blir mina frågor till ministern: Vad tycker hon är en rimlig fördelning? Hur många av public services medarbetare ska vara anställda i Stockholm, och hur många borde vara anställda i övriga delar av landet? I slutändan är det precis detta som det kokar ned till. Var bor de här medarbetarna? Det kommer att avgöra vilka perspektiv de har. Det tycker jag, herr talman, att ministern åtminstone kan ha någon form av uppfattning om. Hur bör den rimliga fördelningen se ut?

Totalt sett bor, som jag sa i mitt första inlägg, 40 procent av landets alla aktiva journalister i Stockholms innerstad. Det är alltså inte ens Storstockholm det gäller, herr talman, utan Stockholms innerstad. Och i den lilla lilla stadsdelen Södermalm bor 7 procent av landets samtliga journalister. När de ska ta sig från Söder till Stockholms centrum är det ingen slump att de ska passera Slussen, som därmed blir en nationell angelägenhet i alla medier. Det beror på att det är deras verklighet. Men det finns en stor verklighet bortanför Slussen, bortanför Södermalm och bortanför Stockholms innerstad. Då kan de journalisterna inte vara anställda där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill ha fler journalister anställda i andra delar av landet. Då är funderingen: Tycker ministern att det är den riktning detta bör ta?

Herr talman! Jag vill återigen understryka vad Edward Riedl och jag har sagt: Det är viktigt att SR:s och SVT:s programutbud speglar förhållanden i hela vårt land. Just därför är det viktigt med publicister och journalister som kan göra avvägningar av vad som är en nyhet och hur man ska beskriva de nyheterna.

Det är oerhört rimligt att vi har en särskild ordning för de här diskussionerna. Jag förstår att många menar att detta är angelägna frågor. Därför ska vi ta dem. Jag välkomnar om de diskuteras i alla olika former och i alla olika rum, inte minst här i Sveriges riksdag. Men vi har en tydlig ordning. Vi har i public service-bolagen en verksamhet som styrs av sändningstillstånden. Vi har en granskningsnämnd som ansvarar för uppföljningen och ser till att man lever upp till det som villkoren beskriver när det handlar om procentsatser, antal, hur man verkar och var man ska vara. Det är därför också mer än rimligt att jag som minister inte ska lägga mig i under pågående avtalsprocess.

Som ett delsvar kan jag säga att det fortsättningsvis är mer än rimligt - det är till och med uttryckt, och det kommer förhoppningsvis fortsatt att vara en grundläggande arbetsuppgift - att arbeta för det demokratiska samhället så att människor ska känna igen sina verkligheter och så att det vi beskriver och det som granskas och visas ska bli angeläget för många fler än i dag.

Jag vill mena att public service i framtiden kommer att ha än större uppgifter än i dag. Därför kommer kommitténs arbete att bli grannlaga, eftersom utmaningarna och verkligheterna har förändrats. Det kommer att bli väldigt spännande att följa arbetet. Jag hoppas att Edward Riedl engagerar sig och diskuterar dessa frågor med sina partikamrater i kommittén.

Herr talman! I min del av landet, Norrland, bor de flesta människor längs kusten i medelstora städer med någonstans mellan 60 000 och 125 000 invånare. Umeå är den största staden, med nästan 125 000 invånare, medan till exempel Skellefteå har nedåt 60 000. Vi har ett snöre med städer från Luleå i norr ned till Sundsvall. Det är en stor del av verkligheten. När public service och andra ska spegla olika delar av landet i nyhetssändningar reproducerar man i väldigt stor utsträckning nidbilder av de olika landsdelarna. Jag har pratat med journalister. Det blir lätt så att man ser till att få in en björn, en varg eller något sådant, något lite exotiskt och spännande. Det här är faran när man får en mediekoncentration till en stor stad.

Herr talman! Jag tror att ett av de problem som USA mötte i samband med att Trump valdes var att människor upplevde att det fanns en medial och politisk elit på ett ställe och att denna elit inte kunde identifiera sig med dem och förstå deras förutsättningar. Vi riskerar att gå precis samma väg ifall vi inte tar tag i detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är glad ändå. Jag försöker tolka ministern mellan raderna, för det verkar finnas en del som hon inte vill säga men ändå vill få fram. Jag tolkar ministern som att hon tycker att vi på något sätt bör hantera denna utmaning.

Herr talman! Det finns bara ett sätt. Det är att se till att en mindre del av public service-medarbetarna är anställda i Stockholm och att en större del är anställda i andra delar av landet. Det är på det sättet vi kan bredda detta. Det gäller att se till att nyhetsredaktionerna i Umeå och på andra ställen blir större och att den i Stockholm blir något mindre.

Herr talman! Jag vill först understryka att min bild av vad public service levererar inte är att innehållet är fyllt av nidbilder. Tvärtom vill jag verkligen sälla mig till den stora kör som hyllar public services genomgående höga journalistiska integritet och dess arbete, som utförs i enlighet med god publicistisk sed.

Jag delar verkligen bilden att vi står inför enorma utmaningar när det handlar om att hålla ihop vårt land. Sverige har förändrats. Vi har stora, för att inte säga enorma, krafttag framför oss som behöver tas. Vi behöver se över alla de verktyg vi har för att säkerställa att människor känner att de hör till, att de känner igen sig och att de får sin verklighet beskriven.

Det kommer att bli stora uppgifter för kommittén och för oss alla här i Sveriges riksdag och i regeringskvarteren för att säkerställa att vi har de bästa public service-bolagen i världen.

Överläggningen var härmed avslutad.