Behov av statlig samordnare för stadsomvandlingen i Kiruna

Fru talman! Mattias Karlsson har frågat mig om jag i egenskap av näringsminister avser att ta ett större ansvar för stadsomvandlingen i Kiruna, till exempel genom att utse en statlig samordnare som ska sköta den fortsatta processen.

LKAB har under lång tid varit av stor betydelse för Sverige. Arbetstillfällen har skapats, både direkt och indirekt, i såväl Norrbotten som andra delar av landet. Genom verksamheten har förutsättningar skapats för att bygga vårt välfärdssamhälle.

Bolag med statligt ägande kan agera på kommersiella grunder eller ha särskilt beslutade samhällsuppdrag, vilka beslutas av riksdagen. LKAB har ett affärsmässigt uppdrag, vilket tillsammans med gällande lagstiftning utgör ramarna för bolagets åtaganden för samhällsomvandlingen. Statens ägarpolicy och riktlinjer för företag med statligt ägande klargör förhållandena mellan ägare, styrelse och ledning.

Styrelserna för de bolag där staten har ett ägarintresse ansvarar för att sköta verksamheten inom de ramar som finns, med lagar, bolagsordning och statens ägarpolicy. LKAB och dess styrelse har ansvar för bolagets operativa verksamhet. Detta inkluderar beslut och andra åtgärder samt bolagets kostnader som är förenade med samhällsomvandlingen.

Sveriges kommuner hanterar både förvaltningsuppgifter och angelägenheter av allmänt intresse som anknyter till kommunens område eller dess medlemmar. En viktig uppgift är att genomföra översiktsplanering och detaljplanering enligt plan- och bygglagen. Det är nödvändigt för att möjliggöra för till exempel bostadsbyggande eller som i det här fallet en samhällsomvandling.

Jag utgår från att de berörda parterna har konstruktiva samtal och hittar gemensamma lösningar och att samhällsomvandlingen fortsätter, till gagn för såväl Kiruna som Norrbotten och Sverige som land.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Jag hade dock önskat få en vägledning om hur statsrådet och regeringen tänker sig en lösning på de problem som har uppstått i Kiruna med anledning av LKAB:s expansion och den stadsomvandling som blir konsekvensen av densamma.

Att städer, beroende på naturkatastrofer, ekonomisk utveckling eller krig, föröds är ingen ny eller unik företeelse. Men att en stad, vars existens är hotad, flyttas är något alldeles unikt. Det är precis det som händer i Kiruna just nu. Sveriges Kommuner och Landsting har rubricerat det som historiens största stadsomvandling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hos Kirunaborna finns en insikt om att flytten av staden är en nödvändighet. Men denna insikt är förenad med känslor som smärta, vemod och nostalgi. Invanda miljöer, platser som är förknippade med minnen och historia samt för några även det egna boendet kommer att försvinna. Av detta skäl måste stadsomvandlingen ske med stor respekt och lyhördhet för invånarnas önskemål.

Den senaste tiden har en konflikt mellan å ena sidan Kiruna kommun och å andra sidan LKAB eskalerat. Vi ser nu en oroande och farlig utveckling i Kiruna kommun. Hela den stadsomvandling som pågår riskeras. Även LKAB:s fortsatta verksamhet och fortlevnad riskeras. Under en rad år har det hos många Kirunabor vuxit fram en misstro när det gäller att man kommer att fullfölja planen på att alla samhällsfunktioner som avvecklas i det gamla stadscentrumet ska byggas upp i den nya staden.

I frustration över att bland annat järnvägsdragningen med tillhörande centrumnära järnvägsstation ännu inte har avtalats fram hotar Kiruna kommun med att inte bifalla LKAB:s ansökan om ny detaljplan. Det kommer på sikt att leda till att gruvan kommer att stanna. Det höga tonläget mellan parterna är djupt oroande. Jag tror att regeringen nu, som ägare av LKAB, måste träda in i konflikten och säkerställa Kirunabornas trygghet i hela stadsomvandlingen och stilla den oro som LKAB:s anställda känner när verksamheten hotas. Jag anser att regeringen skyndsamt borde utse en statlig samordnare som får i uppdrag att säkerställa en fortsatt positiv stadsomvandling med ett starkt och konkurrenskraftigt statligt bolag, LKAB.

Jag vill fråga statsrådet hur han tänker sig en lösning på de problem som har uppstått och om han är beredd att själv vara en del av lösningen på desamma.

Fru talman! Jag och Mattias Karlsson är helt överens om att det här är om inte unikt så i alla fall unikt i vårt land. Det kan säkert finnas andra exempel på jorden där man har gett sig in på den här typen av samhällsomvandlingar, men jag känner inte till något.

Man får ha full respekt för alla känslor som detta kan utlösa och som Mattias Karlsson ger uttryck för. Jag tror inte att det går att förstå förrän man är där. Därför är det oerhört viktigt att det här sker ordentligt och i enlighet med de regler och lagar som finns. Även om det är unikt och i en omfattning som vi inte har sett tidigare är det inte helt ovanligt att den här typen av förändringar sker i mindre skala, för enskilda fastighetsägare.

För att kunna sköta sådant har vi också lagar och förordningar så att det inte blir något godtyckligt från gång till gång. I LKAB:s instruktion finns dessutom ett väldigt tydligt direktiv, och det har riksdagen, inte regeringen, fastslagit. Det ska tilläggas att både moderater och socialdemokrater tillsammans med andra partier i bred enighet står bakom detta direktiv som går ut på att bolaget ska skötas kommersiellt.

Mot bakgrund av den komplicerade samhällsomvandlingen, de känslor som är förknippade med detta och de lagar och regleringar som finns har Riksrevisionen, som 2017 tittade på det hela, gått igenom hur det här sköts, inte minst från LKAB:s sida. Då menar jag inte bara utifrån de åtaganden man har enligt lag och förordning, utan Riksrevisionen har även velat klargöra huruvida man har gått för långt utifrån det direktiv som finns från riksdagen om att bolaget ska drivas på affärsmässiga grunder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Denna rapport finns att läsa. Den levererades till regering och riksdag 2017. I den konstateras att bedömningen då var att man hade skött detta utifrån de förutsättningar som fanns. Det fanns ett frågetecken om att man utifrån riksdagens direktiv hade gått för långt, men det var inte alltför tydligt. Detta har regeringen även sedermera svarat på.

Nu befinner vi oss i detta läge, och då efterfrågas en statlig samordnare. För egen del tror jag att det i ett komplicerat läge som detta är viktigt att de parter som har direkt ansvar för det här sätter sig ned och hittar lösningar. Jag har oerhört svårt att tro att det finns en enkel lösning som någon annan kan komma med. Vad gäller kravet på att regeringen borde agera på ett annat sätt finns inget lagligt utrymme för det utifrån bolagets direktiv som ägare. Det skulle i så fall förutsätta någon form av samhällsuppdrag, och några sådana förslag har varken Moderaterna, Mattias Karlsson eller något annat parti lagt fram här i kammaren.

I det komplicerade läge som råder betvivlar jag att ytterligare aktörer skulle vara till någon större hjälp. Jag tror att det viktigaste och bästa för såväl Kiruna som Norrbotten och vårt land är att hitta lösningar och att inte ägna sig åt att hota varandra. Det hjälper inte i längden. Bortom samhällsomvandlingen kommer Kiruna och LKAB att vara väldigt viktiga för att se till att det blir en bra utveckling för både LKAB och Kiruna som stad. Därför vore det allra bäst om man tillsammans kunde hitta konstruktiva lösningar. Jag tror inte att någon annan kan hitta en annan lösning än det som de som är närmast berörda och som bäst känner till situationen själva bäst kan göra.

Fru talman! Låt mig än en gång betona att Kirunaborna till nästan 100 procent, eller åtminstone 98 procent, trots allt är väldigt positiva till hela stadsomvandlingen. De har varit beredda att låta sina hus lösas in, och trots vad de kanske har känt i hjärtat har de varit beredda att flytta till den nya staden. Detta är inte det stora problemet. När de väl hade fattat det känslomässiga beslutet och var beredda att flytta till en ny stad ville de också att den nya staden skulle ha samma funktioner som den gamla.

När kommunledningen och kommunfullmäktige i Kiruna fattade beslut om att flytta staden var det inte villkorslöst. De insåg att LKAB var oerhört viktigt för stadens fortlevnad. Samtidigt hade man dock ställt upp vissa villkor för att tillåta att stadens mark skulle bli industrimark och att LKAB skulle kunna fortsätta sin resa som ett starkt statligt bolag. Man hade satt upp tre tydliga villkor för att gå med på stadsomvandlingen och ge mark till LKAB.

För det första skulle stadsomvandlingen inte belasta Kiruna kommuns skattebetalare. Detta var det första villkor man ställde upp.

För det andra skulle utvecklingen av den nya staden föregå avvecklingen av den gamla. Först skulle man utveckla den nya, sedan avveckla den gamla.

För det tredje skulle de funktioner och miljöer som avvecklades ersättas med motsvarade funktion, volym och kvalitet.

Kommunen och Kirunaborna känner nu att LKAB inte lever upp till allt detta och att staten som ägare inte lever upp till att i den nya staden ersätta de gamla funktioner som man avvecklar. De känner att de kommer att bli dragna vid näsan. Kirunaborna känner sig lurade på hela stadsomvandlingen. Det handlar bland annat om, som vi tidigare har varit inne på, den nya järnvägsdragningen. I och med flytten av staden behövs en ny järnvägsdragning. Den behövs inte bara för att den ska gå genom den nya staden som ska ha en centrumnära järnvägsstation, utan också för att sprickor kommer att uppstå. Som det i dag ser ut har staten och Trafikverket inte förhandlat fram detta. Kommunen känner därför att det kanske aldrig blir verklighet och att man kanske aldrig får en centrumnära järnvägsstation i det nya Kiruna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Efter att konflikten hade briserat i medierna i mitt hemlän Norrbotten tog man kontakt med dig, Ibrahim Baylan, som näringsminister och frågade: Kommer regeringen att agera på något sätt eftersom parterna har låst fast sig i diskussionen? Du svarade på följande sätt i ett mejl till Norrbottens Media den 17 maj angående om regeringen skulle agera i frågan: "Ärendet ligger inte hos regeringen. Föremålet är en fråga mellan kommunen och bolaget."

I samma artikel vänder man sig till LKAB och säger att regeringen inte kommer att agera utan att frågan har landat hos dem. LKAB hänvisar då till att bolaget inte äger frågan.

Jag vill därför fråga ministern: Vilket mandat har bolaget LKAB från regeringen att agera för att lösa detta? Vilket mandat har man att föra en konstruktiv dialog med kommunen för att lösa de sista frågeställningarna? Kan näringsministern lova att LKAB tar det ansvar som åligger ett statligt bolag?

Fru talman! Interpellationsverktyget är riksdagens sätt att kunna granska vad regeringen gör, och det har jag djup respekt för. Men när man som riksdagsledamot medvetet väljer att feltolka något blir det inte lika enkelt.

Mattias Karlsson vet mycket väl att regeringen kan bli instans för en överklagan från någon av parterna. Om jag på förhand uttalar mig om detta skulle jag gå utanför mina befogenheter som statsråd - för hur gör man om det sedan skulle komma en överklagan från någon part, oavsett om det handlar om en kommun eller ett bolag? Utifrån detta kom svaret om att det inte ligger något sådant på regeringens bord, och därmed är det heller inte lämpligt att svara på.

Jag fick ytterligare en fråga från Mattias Karlsson, som han mycket väl vet svaret på. Han frågade om direktivet, och det är ju ett direktiv som Mattias Karlsson tillsammans med riksdagen i bred enighet står bakom. Det innebär att LKAB ska drivas kommersiellt, affärsmässigt. Något samhällsuppdrag i likhet med en del andra statliga bolag har LKAB inte. Därmed kan regeringen heller inte ålägga något som går emot riksdagens vilja. Det vet Mattias Karlsson också mycket väl.

Vilka regler är det då som gäller? Jag redogjorde för det i mitt interpellationssvar. Det handlar om de lagar som finns. De kostnader som man orsakar har man enligt lag skyldighet att också ersätta. Det gäller inte bara i detta fall, utan även i många andra fall.

Har då LKAB gjort det? Enligt den riksrevisionsrapport vi fick 2017 gjordes bedömningen att bolaget har gjort det i ett stort antal fall. Innebär det att man är överens i alla frågor? Nej, det är helt uppenbart att man inte är det. Det framgår inte minst av de medierapporter som Mattias Karlsson hänvisar till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan är om det blir bättre om ytterligare kockar kommer in i detta. Jag betvivlar det. I grund och botten handlar det inte bara om det som pågår just nu, utan det handlar också om fortsättningen och framtiden. Det här är ett bolag som vi alla tillsammans med Kiruna hoppas ska fortsätta utvecklas inte bara de kommande åren utan även de kommande årtiondena till gagn för Kirunaborna, Norrbotten och vårt land.

Jag tror att frågan tjänar väldigt lite på att partipolitiseras på detta sätt. Det absolut bästa vore nog att hitta vägar framåt inom ramen för de direktiv som riksdagen har beslutat om och de lagar och förordningar som finns. De styr väldigt strikt hur sådant som detta ska gå till. Det är ju inte ett laglöst land, så att man bara kan välja och vraka, utan man har den typen av åtaganden och skyldigheter.

Skulle det visa sig att det av olika anledningar inte går finns det möjligheter till överklaganden och annat, som Mattias Karlsson mycket väl vet. Det är i så fall i det läget som såväl regering som domstolar har att uttala sig. Skulle jag göra det på förhand tror jag att det skulle föranleda en KU-anmälan om ministerstyre, kanske till och med från Mattias Karlsson själv.

Fru talman! Statsrådet återkommer hela tiden till att det här bolaget ska drivas kommersiellt - som att det är överordnat allt annat. Men ska man inte ta hänsyn till alla de Kirunabor som nu är mitt uppe i en stadsomvandling och känner att den håller på att gå dem förbi genom att de funktioner som avvecklas i gamla Kiruna inte kommer att bli ersatta? Här har väl ändå staten som ägare av LKAB ett större ansvar än om det bara hade varit ett kommersiellt bolag på den öppna marknaden? Här måste, tror jag, regeringen ta ett steg framåt. Den princip som LKAB och kommunen har kommit överens om tidigare är att det som avvecklas i det gamla ska utvecklas i det nya.

Stadsomvandlingen pågår just nu. En ett par år gammal riksrevisionsrapport om att allting har gått bra tycker jag inte att statsrådet ska hänga upp sig på. Detta är en fortgående process som det är viktigt att följa ända till slutet.

Nu har man kommit till ett moment 22-läge, där man inte klarar av att förhandla om avveckling av vissa saker därför att man inte vet om man får de nya till sig. Bland annat har man ett ställverk som måste flyttas. Det kostar ungefär 100 miljoner. Man vet inte om man vågar ta den kostnaden, eftersom man inte vet om exempelvis en centrumnära järnvägsstation kommer att bli verklighet.

Regeringen hänvisar till LKAB. LKAB slår ifrån sig och säger: Det här är inte vårt ärende. Trafikverket säger: Vi bygger enligt nationell standard. Det innebär att det inte kommer att bli en centrumnära järnvägsstation.

Det här är ett moment 22 där alla slår ifrån sig. Jag hade hoppats och trott att statsrådet kunnat ta det ansvaret.

Jag vill bjuda upp statsrådet till Kiruna att på plats se hur det ser ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tillåt mig att vara lite personlig och säga att jag nog har väldigt bra koll på hur norra Sverige ser ut. Innan jag fick den stora förmånen att vara politiker på heltid jobbade jag över stora delar av norra Sverige, såväl Västerbotten som Norrbotten. Jag tror att jag har varit på de allra flesta ställen och vet ungefär hur det ser ut. Därtill har jag naturligtvis som statsråd - och även privat - många gånger haft möjlighet att besöka Norrbotten. Inte minst det faktum att jag är gift med en norrbottniska gör att det finns goda anledningar att åka upp. Det kommer jag naturligtvis också att göra i fortsättningen, av ett mycket enkelt skäl: Som statsråd ska jag naturligtvis ta del av erfarenheterna från hela vårt land.

Fru talman! Jag tror att vi alla i grund och botten vill att den här samhällsomvandlingen ska gå bra. Jag tror också att vi alla i grund och botten har allt att tjäna på att dra ned på tonläget och inte partipolitisera detta på något sätt utan se till att de parter som ska driva detta, i det här fallet Kiruna kommun och LKAB, hittar lösningar framåt. Hade det funnits någon enkel lösning där någon kunde komma in med ett magiskt slag och bara lösa det hade det naturligtvis skett.

Nu låter det som att det bara har varit konflikter. Men man ska vara medveten om att det har ingåtts ett stort antal samförståndsavtal. Man har avtalat om olika delar av den här samhällsomvandlingen. Jag tror att det i grund och botten är det som är vägen framåt, tillsammans med de lagar och förordningar som finns.

Mattias Karlsson säger att jag hänvisar till direktivet från riksdagen men minsann borde kunna göra mycket mer. Sanningen att säga styrs inte vårt land så. Antingen har man ett samhällsuppdrag som statligt bolag eller så har man det inte. I det här fallet är det fråga om helt kommersiell affärsmässighet, och det står Moderaterna till fullo bakom. Jag har då inte hört ett skvatt om något annat.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.