Behov av ökad spårkapacitet Stockholm-Uppsala

Herr talman! Niclas Malmberg har frågat mig om det är aktuellt med tilläggsdirektiv till Trafikverket för att utvidga Sverigeförhandlingarna även för snabbtåg norr om Stockholm.

Regeringen har inga planer på att utvidga Sverigeförhandlingens uppdrag för att titta på en snabbtågsförbindelse mellan Stockholm och Uppsala.

Alla åtgärder i Nationell transportplan kommer naturligtvis inte att hanteras inom ramen för Sverigeförhandlingen, och nu pågår ett förberedande arbete inför en ny nationell plan med bäring på perioden 2018-2029. Trafikverket kommer inom kort att få ett uppdrag att börja med inriktningsplanering inför den kommande åtgärdsplaneringen.

I Nationell transportplan 2014-2025 finns sträckan Skavstaby-Arlanda-Uppsala med som en utpekad brist, och Trafikverket har nu också startat en åtgärdsvalsstudie för att utreda kapacitetsbristen och ge förslag till åtgärder. Det är också avsatt 300 miljoner kronor för trimningsåtgärder på hela sträckan Uppsala-Stockholm.

Järnvägstrafiken på sträckan Stockholm-Uppsala är av vikt, inte minst mot den bakgrund som Niclas Malmberg själv lyfter fram, det vill säga den snabba befolkningstillväxten samt att pendlingen på sträckan ökar i båda riktningarna. Frågan om eventuella åtgärder återkommer vi till i den kommande åtgärdsplaneringen, och därmed anser jag interpellationen besvarad.

Herr talman! Stort tack för ett tydligt svar!

Frågan om att få en förbättrad kapacitet på järnvägen söder om Uppsala är inte ny. När vi för tio år sedan knöt ihop pendeltågstrafiken mellan UL och SL över länsgränsen var ambitionen att få till stånd tågstopp i nya orter, i Bergsbrunna och Alsike. Beskedet vi då fick från dåvarande Banverket var att spårkapaciteten tyvärr var otillräcklig. Det gick inte att stanna tågen i ytterligare kransorter.

Sedan dess har frågan varit av högsta politiska prioritet i regionen. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och andra partier från Uppsala län har drivit frågan. Det har bland annat handlat om att skapa bättre pendlingsförhållanden för dem som bor i dessa orter och att med hjälp av fler tågstopp arbeta med klimatsmart bostadsplanering. Vi behöver först få till stånd ytterligare tågstopp för att kunna utveckla orterna.

Tyvärr har positionerna inte flyttats fram dessa tio år. Trimningsåtgärder är inte tillräckliga. Visst löser de problem med förseningar, men de skapar inte förutsättningar att stanna tågen vid ytterligare orter. Vi i Uppsala län kommer naturligtvis att försöka vässa våra argument för att Trafikverket framöver ska få med även en förstärkning av spårkapaciteten söder om Uppsala i den kommande planeringen inför den infrastrukturproposition som ska läggas fram.

Herr talman! Precis som jag sa i mitt svar hanteras inte alla planerade infrastruktursatsningar de kommande åren inom ramen för Sverigeförhandlingen. Det pågår ett alldeles vanligt beredningsarbete inom Trafikverket som handlar om att identifiera brister och så småningom i den nationella planen lägga fram förslag på åtgärder som regeringen ska fatta beslut om.

Att inte lägga in ett uppdrag till Trafikverket om att utvidga Sverigeförhandlingen till att också bygga ut en höghastighetsbana - det är vad Sverigeförhandlingen i första hand gäller - är inte detsamma som att sträckan inte kommer att prioriteras alls i den kommande nationella planen. Det här är en bana som jag tror att de flesta är överens om att det finns stora kapacitetsbrister i.

Däremot är jag inte övertygad om att just en höghastighetsbana med många stopp skulle vara en så bra idé. Om en bana ska kunna ha en hög hastighet bygger det på att man stannar på ganska få ställen. Möjligen är det så att en höghastighetsbana är ett något dyrt alternativ och kanske inte det allra lämpligaste på lite kortare pendlingssträckor där det handlar om att få många stopp och kunna öka arbetspendlingen. Men som sagt kan det behövas åtgärder på sträckan; det tror jag att alla bedömare är överens om.

Herr talman! Det finns ett missförstånd som behöver klaras ut. Infrastrukturministern talar om att snabbhastighetståg inte skulle lösa problematiken med fler tågstopp. Sakerna hänger samman, fast på ett lite annorlunda sätt.

Om vi kan etablera snabbhastighetståg norr om Stockholm upp till Uppsala och kanske vidare ända upp till Gävle frigör det spårkapacitet på befintlig bana. Den ursprungliga tanken för tio år sedan, när vi först brottades med problematiken, var att komplettera nuvarande dubbelspår med ytterligare två spår för att kunna få fyra spår. När sedan själva projekten kring Sverigeförhandlingarna kom till stånd och en tanke om utbyggnad med snabbhastighetståg väcktes var det fråga om en alternativ lösning på problemet: att etablera snabbhastighetståg norr om Stockholm upp till Uppsala för att därigenom frigöra kapacitet på befintligt dubbelspår och lösa problemet på det sättet i stället. Naturligtvis är det inte då snabbhastighetstågen som ska stanna i de mindre kransorterna mellan Stockholm och Uppsala, men vi frigör kapacitet på befintligt spår.

Herr talman! Då blir det fråga om en lämplighetsbedömning. Det skulle innebära en stor kostnad att bygga höghastighetsbana. Det är naturligtvis ett väldigt stort ekonomiskt åtagande att bygga ut höghastighetsbanor över huvud taget. Innan man fattar ett sådant beslut ska man vara väldigt klar över att just den åtgärden är den som är mest rimlig och bäst löser de problem som man upplever i en viss region. I just det här fallet är det möjligt att andra lösningar är lika bra eller kanske till och med bättre för att komma till rätta med bekymren.

Som sagt återkommer vi så småningom, först i infrastrukturpropositionen 2016 och sedan i en nationell plan 2018, med åtgärder som förhoppningsvis ska lösa problem på lite olika håll i landet, inte minst norr om Stockholm mot Uppsala.

Herr talman! Det är två problem vi vill lösa, dels naturligtvis problemet med den snabba trafikeringen, att man från Uppsala eller Gävle ska kunna ta sig snabbt söderut mot Stockholm, Göteborg och Malmö, dels problemet med att kunna etablera fler tågstopp för pendlingstrafiken mellan Stockholm och Uppsala. Vi får återkomma gemensamt till hur vi löser båda dessa problem. Det är inte så att en snabbhastighetslösning bara tar fasta på att lösa det ena problemet, utan en sådan skulle kunna bidra till att lösa båda problemen. Därför tror jag att det är väl värt investeringen. Jag hoppas att vi gemensamt hittar en lösning framöver.

Herr talman! Även om önskemålen och behoven kan se lite olika ut finns det i alla fall en stor samstämmighet om att det behövs stora investeringar på järnvägsområdet i Sverige de närmaste åren. Det handlar om att öka kapaciteten genom att bygga nya banor, men i minst lika hög utsträckning om att vårda, underhålla och förbättra kvaliteten i de banor vi redan har; den kapacitetsbrist som finns beror delvis på att det är för dålig kvalitet på befintliga banor.

Den satsning som regeringen presenterar i dag, med 600 miljoner till järnvägsunderhåll under detta år och sedan 1,2 miljarder per år under resten av mandatperioden, kommer naturligtvis att göra stor skillnad för möjligheterna att åka med tåg och skicka gods med tåg i Sverige. Det är en satsning som är oerhört välkommen och dessutom helt nödvändig för Sveriges konkurrenskraft och möjligheter att ställa om till ett mer miljösmart resande. Just i dag kan vi vara nöjda med den åtgärden; så småningom får vi återkomma med ytterligare ambitioner.

Överläggningen var härmed avslutad.