Autonoma fordon på svenska vägar

Fru talman! Erik Ottoson har frågat mig hur jag och regeringen ställer oss till att tillåta autonoma fordon på svenska vägar, vad regeringen har gjort och vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att skapa en modernare trafiklagstiftning och modernare trafikförordningar, som möjliggör för autonoma fordon att färdas på svenska vägar, vilka kontakter med kollegor i och företrädare för Europeiska unionen jag har haft i frågan om autonoma fordon samt vilka åtgärder inom ramen för det europeiska samarbetet jag avser att vidta för att möjliggöra för autonoma fordon att färdas på våra vägar.

Utvecklingen av förarstödjande teknik och självkörande fordon går snabbt. Redan finns det automatiska system för avancerat förarstöd, till exempel för parkering och automatisk inbromsning. Jag har stora förhoppningar om att smartare och mer uppkopplade fordon snart ska kunna ge ytterligare fördelar i form av högre trafiksäkerhet, lägre emissioner från trafiken och ett bättre kapacitetsutnyttjande av infrastrukturen. Sverige verkar aktivt för att möjliggöra detta. Jag följer också med intresse den internationella utvecklingen när det gäller uppkopplade och självkörande fordon.

Tranportstyrelsen har i en förstudie om automatisk körning konstaterat att fordon med avancerat förarstöd redan kan framföras utan några förändringar av regelverket. När det gäller att introducera självkörande, förarlösa fordon måste vi däremot få till stånd ändringar av regelverken. Både de övergripande reglerna inom FN och EU och svenska bestämmelser utgår från att det finns en fysisk förare som ansvarar för körningen.

Ju mer utvecklad tekniken blir, desto fler frågor uppstår kring regleringen av fordonsteknik, behörigheter och trafik. Sverige arbetar därför inom FN:s arbetsgrupper och inom EU för att det ska tas fram regelverk som möjliggör autonom körning och avancerad förarstödjande teknik. I dessa frågor har vi ett nära informationsutbyte och samarbete med likasinnade länder inom EU.

Kommissionen startade förra året en plattform för C-ITS. Sverige är, i samarbete med svensk industri, mycket aktivt i arbetet, där även kopplingen mellan autonoma fordon och samverkande ITS ingår som en del.

Fru talman! Frågan om autonoma fordon är mycket intressant och något som jag tror börjar intressera fler och fler, framför allt eftersom det med tiden blir en alltmer påtaglig möjlighet också för vanligt folk, alltså när dessa fordon lämnar experimentstadiet.

Jag vill tacka statsrådet för hennes svar. Det gläder mig självfallet att det bedrivs ett internationellt arbete och att Sverige är aktivt för att komma vidare även på lagstiftnings- och regelsidan. Det jag dock saknar i statsrådets svar och i beskrivningen av hennes ambitioner är vad vi redan nu kan göra i Sverige och hur vi redan nu kan vara ett föregångsland på det här området.

Vi har i Sverige en lång tradition vad gäller fordonsindustri och utveckling. Om jag inte minns helt fel var det svenska bilföretag som kom på vindrutetorkarna och säkerhetsbältet. Jag tror att vi kan vara ledande även på det här området om vi verkligen vill. Men då krävs det att vi som nation, som stat, bestämmer oss för att ligga i framkant vad gäller regeländringar, sådant som vi kan göra på nationell nivå.

Min följdfråga till statsrådet blir därför: Vad kan vi göra och vad avser hon att göra innan de internationella processerna är klara, så att vi är först på bollen?

Fru talman! Det pågår ett intensivt arbete där bland annat Transportstyrelsen och Trafikverket är involverade. Det gäller arbetsgrupper på EU-nivå men också andra internationella sammanhang. I våra bilaterala kontakter, till exempel vid främjanderesor, lär vi oss om ny teknik men talar naturligtvis också om att Sverige ligger i framkant på det här området.

Det finns flera delar i det här. Först och främst har vi själva teknikutvecklingen. Där pågår ganska mycket forskning och produktutveckling, och där ligger ett svenskt företag, Volvo, verkligen i framkant. Det finns även andra företag i världen som är långt framme. Redan år 2017 kommer vi inom försöksprojektet Drive Me att ha självkörande fordon på det allmänna vägnätet, visserligen som ett avgränsat försöksprojekt men dock. Transportstyrelsen och Trafikverket medverkar aktivt i det arbetet för att kunna få fram ett regelverk som gör att försöksverksamheten kan genomföras inom de regler och lagar som finns.

Parallellt pågår andra saker. Man tittar på vilka regeländringar som skulle behövas i det svenska systemet, men här behövs även en växelverkan för att få ett internationellt regelverk på plats samtidigt som vi i Sverige behöver vara beredda på att ligga långt framme och snabbt kunna justera de regler som behöver justeras här.

Sammantaget vill jag säga att vi ligger långt framme. Det finns från statens sida ett mycket aktivt understödjande av utvecklingen både i form av myndigheter som aktivt bidrar i regelutformningen och följer den tekniska utvecklingen och i form av att exempelvis Vinnova stöder projektet Drive Sweden, som är ett forsknings- och innovationsprogram och handlar om just autonoma fordon och det som kallas intelligent infrastruktur.

Det finns helt självstyrande fordon men också det som kallas vehicle-to-vehicle, det vill säga där fordon talar med varandra, och vehicle-to-infrastructure, där fordon talar med infrastrukturen. På alla dessa områden pågår ett intensivt arbete som vi försöker understödja både genom att ta fram den nya tekniken och genom att se till att regelverket hänger med.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för det uppföljande svaret.

Det har tidigare förts diskussioner om hur vi ska utforma vårt regelverk för hur man får och inte får framföra fordon i Sverige. Bland annat har det förts en debatt mellan mitt parti å ena sidan och statsrådets parti å andra sidan om vilka regler vi ska ha för förbud mot körning med mobiltelefon och allt vad det nu kan vara.

Ska jag tolka statsrådets svar som att Socialdemokraterna och regeringen nu släpper den linje man tidigare har haft i fråga om regelverket för att göra andra saker vid ratten än explicit att köra bil? Köper man nu den linje som mitt parti har fört fram - att vi ska ha en teknikneutral lagstiftning som reglerar förmågan att framföra fordonet utifrån de förutsättningar som ges i stället för att förbjuda folk att prata i mobiltelefon när bilen ändå kör sig själv?

Fru talman! Jag skulle vilja säga att det är en väsentlig skillnad mellan å ena sidan att framföra ett fordon där det är föraren som ska ha ansvar för att ha full kontroll över hur fordonet framdrivs samt vilka regler som ska styra hur man ska agera som förare och å andra sidan ett system där föraren i praktiken inte har möjlighet att ingripa eller åtminstone inte behöver göra det, utan där fordonet på egen hand justerar hastighet, bromsar för fotgängare och andra hinder och så vidare. Det är två helt olika frågeställningar.

Jag tycker att det är givet att så länge man inte har en bil som kör själv ska man ha full koncentration på att framföra fordonet. När vi däremot har bilar som inte längre kräver detta behöver vi ett helt nytt regelverk. Då handlar det om sådana saker som ansvarsfrågan. Om en olycka inträffar, vem är ansvarig? Det är ju svårt att ställa ett fordon till svars. Är det tillverkaren, är det ägaren eller är det trots allt föraren? Den typen av frågor behöver redas ut.

Man behöver också se till att den lagstiftning och de regelverk som tas fram är teknikneutrala, det vill säga att de tar sikte på fenomen snarare än på enskilda tekniska lösningar. Det kommer att krävas ett ganska ordentligt arbete för att komma fram till lagstiftning och regelverk som säkrar att vi kan hålla någon ansvarig om det inträffar saker och hur det ska se ut.

Till detta finns det kopplat frågor som inte staten direkt ansvarar för. Det handlar till exempel om försäkringsfrågor, där detta att kunna fastställa vem som är vållande till en händelse är i allra högsta grad väsentligt. Hela försäkringssystemet, hela försäkringsbranschen, jobbar parallellt med att fundera på hur man kommer att hantera den här typen av frågor framöver.

Man kan ändå konstatera att det här är en otroligt spännande utveckling. Det finns en enorm potential i att kunna använda vägar och gatumiljöer mer effektivt eftersom man kan ha kortare avstånd mellan bilar, smalare vägrenar och så vidare med autonoma fordon, i att kunna minska utsläpp eftersom de här fordonen kör ekosmart alldeles av sig själva och inte minst i trafiksäkerhetshänseende. Men då bör vi veta att den teknik som finns också fungerar i praktiken. Det finns en hel del som handlar om att säkerställa att man inte får intrång i de datorer som kommer att vara involverade i att styra trafiken.

Även om tekniken har kommit långt är vi alltså fortfarande i början av en spännande utveckling. Jag tror att det är viktigt att vi ser till att ligga långt fram men också att vi agerar på ett sådant sätt att vi inte undergräver förtroendet för den nya tekniken utan ser till att vi har regelverk som gör att människor känner sig trygga med det nya.

Fru talman! Tack, statsrådet! I diskussionen om ansvar och vem som ska avkrävas ansvar håller jag helt och hållet med statsrådet om att det är en viktig fråga. Vi får inte hamna i samma situation som i Vatikanen när en mask hade ätit sig in i påvens stolsben så att stolen föll och man ställde masken inför rätta för detta eftersom påven självfallet inte kan ligga på golvet. Jag tror inte att vi ska behöva hamna där. Det blir liksom en absurd situation.

Jag tror att vi kommer att kunna hitta vägar framåt i detta. Då måste Sverige ligga i framkant. Det är lite grann därför jag ställer den tillspetsade frågan till statsrådet om det här med att tala i mobiltelefon. Vi har hela tiden försökt vara tidiga på bollen för att se till att vi har ett regelverk som så tidigt som möjligt kan hantera de innovationer som kommer så att vi inte är tvåa på bollen och hela tiden reaktiva gentemot den utveckling som vi ser.

Jag minns inte vem det var, men någon intelligent person sa att detta att hålla på med politik handlar mycket om konsten att se runt hörn. Det är det vi måste ägna oss åt här. Då duger det inte riktigt att bara invänta internationellt tillsatta utredningar eller att bara förlita sig på att andra driver utvecklingen framåt, utan vi måste vara först på bollen. Vi måste hela tiden vara de mest progressiva på detta om vår svenska bilindustri men också vår svenska marknad ska vara den som är mest mogen för den utveckling som nu kommer.

Jag tycker att vi lämnar den vatikanska lagstiftningsfrågeställningen därhän och hoppas att vi tillsammans, oavsett vilket parti vi tillhör, kan sikta på att se till så att Sveriges lagstiftning är den mest moderna på området.

Fru talman! Till all lycka är det ju inte så att vi sitter med armarna i kors och inväntar att andra ska göra någonting. Tvärtom är Sverige och svensk industri oerhört aktiva i att driva på regelförändringar och att framhålla vikten av att regelverk, lagstiftning och konventioner av olika slag hänger med i utvecklingen. Där är vi pådrivande i internationella sammanhang. Vi är ytterst aktiva genom våra myndigheter och andra aktörer i de arbetsgrupper som finns, så det är inte alls så att vi sitter här hemma på kammaren och väntar på att någon annan ska göra det - tvärtom.

Vi har också i framför allt Volvo en aktör som ligger oerhört långt fram i den tekniska utvecklingen, och vi understöder det genom att aktivt medverka i de försöksprojekt som nu rullas ut. Där ligger vi långt fram.

Jag har varit i såväl Japan och Sydkorea som Indien och berättat om det här och att vi faktiskt ska ha självkörande fordon på det allmänna vägnätet i Sverige 2017. Det väcker ett enormt intresse, för det är vi först med i världen. Det är jättespännande. Vi ska naturligtvis se till att vi drar nytta av att vi ligger så långt framme och att vi inte i onödan bromsar utvecklingen. Samtidigt måste vi säkerställa trafiksäkerhet, att ansvarsfrågor är utredda och att det finns en trygghet med att det nya fungerar på riktigt.

Överläggningen var härmed avslutad.