Åtgärder mot varsel

Herr talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att överbrygga och motverka lågkonjunkturens konsekvenser för företag och enskilda individer. Jennie Nilsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att möta den alltmer oroande arbetsmarknadssituationen i Hylte och i Hallands län. Peter Persson har frågat mig vilka extra insatser jag avser att göra för Jönköpings län mot bakgrund av varselvågen. Han har vidare frågat mig om jag avser att ta initiativ till att regeringen ändrar den felaktiga bedömning av tillväxten och arbetslösheten som finns i budgetpropositionen för 2013. Jag väljer att svara på de tre interpellationerna i ett sammanhang. Vi ser nu att arbetsmarknadsläget försämras med ett ökat antal varsel om uppsägningar. Det är oroande, och regeringen följer utvecklingen noga. I budgetpropositionen för 2013 gjorde regeringen bedömningen att skuldkrisen dämpar den svenska ekonomin och att det råder stor osäkerhet om den framtida konjunkturutvecklingen. Regeringen har också föreslagit en rad åtgärder för att möta den svagare utvecklingen. I budgeten satsar regeringen 23 miljarder kronor extra som stärker den svenska ekonomin på lång sikt och som stödjer återhämtningen i ekonomin. Det handlar om reformer för att öka möjligheterna att driva företag och stärka svensk konkurrenskraft, bland annat en sänkning av bolagsskatten och införandet av ett investeraravdrag. Regeringen har också nyligen presenterat såväl en forsknings- och innovationsproposition som en infrastrukturproposition. Även dessa insatser stimulerar jobb och företagande runt om i Sverige. För att motverka att arbetslösheten biter sig fast föreslår regeringen att de arbetsmarknadspolitiska insatser som i dag görs tidigt i arbetslösheten tillfälligt förstärks. Regeringen har därför föreslagit bland annat fler praktik- och utbildningsplatser avsedda för personer som riskerar långtidsarbetslöshet. Även i samband med budgetpropositionen för 2012 genomfördes satsningar för att förhindra långtidsarbetslöshet. Det innebar bland annat förstärkt förmedlingsstöd, ökad uppföljning av arbetslösas arbetssökande och fler programinsatser. Dessa satsningar följs nu upp och fortsätter under 2013. När det gäller åtgärder som utformas särskilt för Hylte, Hallands län, Jönköpings län och andra delar av landet är svaret följande: Både för samhället och individen är det olyckligt och beklagligt att drabbas av varsel. Detta innebär också en ökad utmaning för Arbetsförmedlingen på regional nivå, men det finns resurser, erfarenhet och väl upparbetade rutiner hos Arbetsförmedlingen för att hantera detta. Det kan exempelvis innebära att skriva in arbetssökande direkt på plats eller att genomföra matchningsinsatser som ger snabb hjälp åt den arbetssökande. Det är Arbetsförmedlingens uppdrag att se till att de medel som myndigheten förfogar över fördelas så effektivt och bra som möjligt. Avslutningsvis vill jag poängtera att det finns beredskap och att regeringen följer den bekymmersamma utvecklingen noga.

Herr talman! Jag tackar för svaret. I oktober 2011 varslade Outokumpu 330 personer i Avesta och Hedemora. Då ville kommunledningarna ha hjälp med utbildningsinsatser, så att man skulle kunna överbrygga konjunkturen och behålla yngre arbetskraft. Det blev inget av detta. Man bjöd in ministern till Avesta och Hedemora för att få möjlighet att diskutera dessa frågor. Detta blev heller inte av. Nu har vi varsel inom SSAB gällande 450 personer inom koncernen, varav 200 i Borlänge. På det lokala planet har man nu tagit ett mycket stort ansvar för att klara ut situationen. Man har gjort ett avtal som handlar om att minska lönen med 10 procent och arbetstiden med 20 procent. Det finns ett löfte om att man ska få tillbaka pengar när företaget börjar gå bättre igen. En del av pengarna ska gå till pensionsavlösningar, så att de yngre kan vara kvar på jobbet. Man vill ta ansvar för att företaget inte ska dräneras på framtida kompetens. IF Metall på SSAB i Luleå ställde sig bakom avtalet i går. Järnbruksklubben på SSAB i Borlänge har möte nu i kväll. I morgon ska man ta ställning inom IF Metall i Oxelösund. Så här ser alltså vardagen ut när det lokala facket är med och tar ansvar för att klara situationen. Det handlar om att hitta lösningar för arbetskamrater och trotjänare och bana väg inför framtiden genom att de unga kan vara kvar. Men detta är bistra saker. Det handlar om lägre lön och en organisation som är i en tvångssituation. Men var finns regeringen i allt detta? Har man vidtagit en enda åtgärd som underlättat förhandlingarna och de svåra diskussionerna mellan SSAB och de fackliga organisationerna? Jag vet att man vill ha utbildningsplatser. Det ville man ha i Avesta och Hedemora också när det gällde Outokumpu. Man ville ha en möjlighet att genom utbildning överbrygga konjunkturen, underlätta situationen, stärka kompetensen hos de anställda och på det viset undvika varsel. Jag vet att det finns önskemål om detta från den fackliga sidan. Har regeringen över huvud taget brytt sig om den typen av krav och vidtagit någon form av åtgärd som kan ge resultat? Jag blir oerhört bekymrad. Här vill jag verkligen ha ett svar av ministern. Det har tydligen varit en brevväxling mellan departementet och länsmyndigheterna i Dalarna om ett ministerbesök. Man har först förklarat att man vill komma till Avesta och Hedemora. Senare har man sagt att man inte är beredd att göra det. Sedan skulle man komma till Falun och Borlänge. Då ska man ägna sig åt ungdomars och nyanländas inträde på arbetsmarknaden. Det är väl inget fel på det. Men det står också i brevväxlingen: Däremot vill hon inte direkt diskutera varsel och dess konsekvenser. Det är alltså vad man ska ha meddelat från departementet. I ett läge när vi har en varselsituation som gastkramar hela bygden, är det då ministerns allvarliga mening att inte vilja diskutera varsel när hon eventuellt anländer till Borlänge och Falun? De sitter i kväll och diskuterar lönesänkningar och hur man ska klara det under en övergångsperiod. Är det ministerns uppfattning? Jag skulle vilja ha det utklarat här i kväll. Om det är sant att man ska ägna sig åt skräddarsydda propagandabesök i ett sådant svårt läge är situationen synnerligen allvarlig.

Herr talman! Tack så mycket för svaret, ministern. Men jag måste erkänna att jag blev besviken. Jag blev det av flera olika skäl. Jag blev besviken över att fokus är på förstaåtgärder som är väldigt allmänna. Sänkt bolagsskatt är väl trevligt även om vi kanske tycker att man inte borde sänka den mer än vad man har råd med och inte ska låna till det. Men faktum är att sänkt bolagsskatt inte hjälper någon som är drabbad och i dag är arbetslös eller varslad här och nu. Jag blev snarare konfunderad när jag sedan hörde förslagen till åtgärder och det ministern säger att man har gjort. Man visar en märklig nöjdhet med politiken och resultatet av politiken så här långt. Man hänvisar till att man bland annat gjorde åtgärder i budgeten 2012 och tycks vara nöjd med det och med resultatet. Jag har skrivit en interpellation om varselsituationen i Hylte kommun, som är väldigt hårt drabbad och är i en region som dessutom är hårt drabbad. Jag är personligen väldigt bekymrad över det läge som är. Jag kan lite kort konstatera att Hylte kommun redan i dag innan varslen faller ut i verklighet har en arbetslöshet som är klart över riksgenomsnittet. Tittar man på långtidsarbetslösheten ser det ännu värre ut. De arbetslösa som har varit arbetslösa i mer än sex månader har ökat med 35,3 procent sedan oktober månad förra året. För dem som har varit arbetslösa mer än tolv månader är ökningen 39,1 procent. För dem som varit arbetslösa i mer än 24 månader är ökningen 53,6 procent. Vi ser redan innan varselkrisen slår till en väldigt oroande utveckling på arbetsmarknaden i kommunen och i regionen. Tittar man sedan specifikt på exempelvis gruppen unga som har varit arbetslösa i mer än tolv månader är ökningen hisnande 166,7 procent det senaste året. I det läget säger man: Vi gjorde vissa saker i budgeten förra året. Vi satsar lite mer på praktik och annat i denna budget. Det gör mig både ledsen och bekymrad. Det är inte minst utifrån att det kanske inte är nya pengar som i första hand är det viktigaste. Jag kommer från en region där Arbetsförmedlingen det här året enligt prognos skickar tillbaka 29 miljoner kronor. Det var kanske inte i första hand brist på pengar som var bekymret, utan det var brist på en aktiv arbetsmarknadsminister, en aktiv politik och tydliga signaler som visade på vad man skulle göra. I svaret hänvisar ministern till att det är Arbetsförmedlingens roll och uppgift att göra det som är bäst. Den följer väldigt strikta regler och förordningar som ministern ansvarar för. Det är att krypa ur sitt eget ansvar. Det gör mig väldigt bekymrad i det läge som vi nu går in i. Min förhoppning om resten av debatten är att vi ska få höra en minister som kanske är lite mer ödmjuk och utgår från facit av sin förda politik. Hon är kanske också förhoppningsvis beredd att diskutera: Vad gör vi för de drabbade regionerna? Vad gör vi för Halland och Hylte? Med vilka verktyg ska vi rusta Arbetsförmedlingen så att den faktiskt kan använda de pengar som den åtminstone har för omställning och utbildning? Hur satsar vi på strukturomvandling? Detta är en region med mycket industri. Givetvis finns det andra sektorer som går bättre. Hur ställer vi om? Hur satsar vi på bredbandsutbyggnad, eller vad som nu kan vara nödvändigt? Det är den debatt jag skulle önska att vi hade här i kväll.

Herr talman! Tack för svaret, Hillevi Engström, men kanske särskilt för att vi får vara inne denna mörka och regniga kväll. Det är mörkt där ute. När jag åkt runt i mitt hemlän de senaste veckorna har jag träffat en stor oro hos de många som bär upp ett näringsliv som har stor betydelse inte bara för länet utan för landet. Jönköpings län är en viktig leverantör av underentreprenörskap in i tung stor industri. Det betyder mycket för värdeskapande som leder till förutsättningar för så mycket annan verksamhet i vårt land. Jag interpellerade nyligen näringsministern Annie Lööf om regeringens unika misslyckande. Man har inte i hyggligt goda tider byggt näringspolitik och arbetsmarknadspolitik i förening för att ta ned den massarbetslöshet som snart har varat i två mandatperioder. Nu går vi in i en konjunkturavmattning med en arbetslöshet på 400 000 personer i vårt land. Det är 400 000 personer där allt fler har blivit långtidsarbetslösa och saknar utbildning och vidaremöjligheter. De har dessutom fått sin trygghet förstörd genom en pulvriserad och havererad arbetslöshetsförsäkring. Det är inte minst den oron som möter de människor som ställs inför varsel. I min hemkommun Jönköping är det en ökning med nära 1 600 personer i år. Jag ställde frågan: Vilka extra insatser avser statsrådet att göra för Jönköpings län mot bakgrund av varselvågen? Jönköpings kommun är sannerligen inte ensam. Jag får inget svar. Jag vet att den moderata kommunledningen i Jönköping har ställt krav. Jag vill fråga ministern: Vilka har kontakterna varit? Vilket svar har du lämnat till den moderata kommunstyrelseordföranden? Hur hög ska arbetslösheten bli för att du ska säga att du vill ingripa och lätta på trycket? Tycker du att det är ditt ansvar att agera på ett sådant sätt att du stillar den oro som griper omkring sig i Dalarna, Gävleborg, Halland, Jönköping och andra län? Tycker inte arbetsmarknadsministern att dessa kommuner förtjänar ett stöd eller i varje fall en dialog som nu är mycket utsatta, får ett växande tryck på försörjningsstöd, vikande skatteintäkter och i nästa våg får börja spara inom vård och omsorg? Jag förväntar mig ett svar på vilka kontakter som har varit med Jönköpings kommun och Jönköpings län och vilka åtgärder hon avser vidta.

Herr talman! I dag är drygt 10 000 hallänningar arbetslösa. Deras framtid ser inte särskilt ljus ut då länet drabbas av varsel, uppsägningar och nedläggningar av hela industrier. Bara under den senaste tiden har Stora Enso meddelat att man permanent stänger en av pappersmaskinerna i Hylte. Det är 140 människor som förlorar sitt jobb där. Pilkington i Halmstad lägger ned hela fabriken med 240 direktanställda, men nedläggningen berör betydligt fler. Man beräknar att ungefär 500 jobb totalt sett försvinner i Halmstads kommun på grund av denna nedläggning. En viktig förklaring till nedläggningarna kan vara regeringens industripolitik. Förra hösten infördes fyra elområden med olika pris på energi i landet. Priset är allra högst i södra Sverige. Detta har kraftigt höjt företagens kostnader för energi. Därutöver får flera exportföretag framöver kraftigt höjda kostnader för sjötransporter om regeringen inte agerar. Nu när beställningarna till industrin kraftigt minskar ligger detta den elintensiva exportindustrin i Halland i fatet när koncerner ska besluta om huruvida investeringar eller nedläggningar ska göras i Halland eller på något annat håll runt omkring i världen. För detta har regeringen ett ansvar. I dag är som sagt 10 000 människor arbetslösa i Halland. Siffran kommer att stiga betydligt när varslen nu har övergått till uppsägningar. Trots detta kommer Arbetsförmedlingen i Halland inte att använda 29 miljoner kronor av sitt anslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder i år. De skickas tillbaka till regeringen. Av dessa 29 miljoner är 15 miljoner avsatta för att ge arbetslösa utbildning eller andra insatser för att de lättare ska kunna få ett arbete. Det finns halländska företag som efterlyser kompetent arbetskraft, och pengarna ligger oanvända på Arbetsförmedlingen tills de skickas tillbaka till regeringen. När man då frågar arbetsförmedlare hur det kan vara på detta vis är svaret tveklöst: Det är regeringens regelverk som bakbinder oss. Reglerna för hur pengarna får användas är så strikta att de inte kan användas för att bekämpa arbetslösheten, och därför skickar man tillbaka dem till regeringen. Herr talman! Det är ett totalt haveri vi ser när det gäller regeringens näringspolitik för nya jobb och när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Vad är arbetsmarknadsministerns besked till de 10 000 arbetslösa i Halland? När ska de få ett jobb? Vad är regeringens besked till dem som nu blir arbetslösa när företagen lägger ned sin produktion i länet? Och kanske framför allt: Vad är regeringens besked till de elintensiva exportföretagen i Halland, som kanske just nu sitter och räknar på om de ska göra investeringar i Halland eller i fabriker i andra länder?

Herr talman! Flera socialdemokrater är bekymrade över varselvågen. Så långt är jag med; detta är vi överens om. Men hur ska vi bemöta den? Låt mig börja med att säga att varsel inte är detsamma som uppsägning. Men jag vet att hos den som blir varslad skapas en oro. Hans Hoff nämnde elprisområdena. Också jag tycker att det är bekymmersamt. Men jag tror att det finns andra anledningar till att varslen ökar. Det beror dels på den svaga internationella tillväxten, dels på minskad orderingång för de svenska exportföretagen. Men jag håller som sagt med interpellanterna om att det är bekymmersamt med varsel. I detta sammanhang tycker jag också att det bör nämnas att Arbetsförmedlingen har resurser. Vi har hört att de har skickat tillbaka pengar. Men detta är till för att Arbetsförmedlingen ska kunna ställa om och omfördela resurserna just när det gäller varsel. Man har startat den nationella beredningsorganisationen. Man kommer att vara behjälplig på de platser där det behövs och där varsel är lagda. Jag tycker att det är viktigt att ta upp att det samordnas även i regioner och mellan regioner och kommuner med fokus på framtiden. I mitt och den tidigare interpellantens län, Halland, träffas i Hylte kommun representanter från kommunen och Region Halland med fokus på framtiden. Givetvis måste företagen själva först ta ett ansvar, men det är viktigt att representanter för kommuner och region träffas med fokus på framtiden. Jag tycker att det är lite ohederligt att det inte framkommer i denna debatt från de socialdemokratiska interpellanterna att de på punkt efter punkt, även här i dag i kammaren, vill riva upp arbetslinjen. Skattehöjningar på mer än 30 miljarder kronor för företagen ger knappast några ökade förutsättningar för företagen vare sig i Hylte eller i Halland eller, för den delen, i övriga landet. Hur skulle ökade kostnader för företagen i Hylte kunna leda till fler jobb? Och på vilket sätt ökar den höjda arbetsgivaravgiften chansen för unga att komma i arbete? Herr talman! Låt mig bara backa bandet ett par månader. När Alliansen presenterade en budget med 23 miljarder för att stärka tillväxt för företagande och för att motverka att arbetslösheten skulle bita sig fast var Socialdemokraterna snabbt ute och kritiserade regeringen för att satsningarna i budgeten var för stora. Vi såg att det var nödvändigt att göra dessa satsningar för att möta den vikande konjunkturen och just för att motarbeta att arbetslösheten biter sig fast. Nu är retoriken lite annorlunda: Regeringen gör för lite! Problemet är kanske inte Socialdemokraternas ambitionsnivå, utan att den socialdemokratiska politiken inte matchar retoriken. (Applåder)

Herr talman! Om de socialistiska partivänner och broderpartier som Socialdemokraterna och de andra rödgröna har ute i Europa hade hört denna debatt tror jag att de hade blivit mycket förvånade. Det finns de som har det oerhört svårt med mycket hög arbetslöshet och kris i ekonomin där man får dra in på det ena efter det andra. I Sverige har det gått väldigt bra. Vi är inne på ett femte år av kris och djup lågkonjunktur, och vi har klarat oss mycket väl. Likväl har vi en opposition som står här och låter som om det vore eländet på jorden i Sverige. Jag tycker att det är lite magstarkt. Självfallet är vi lika oroliga för alla andra när det nu kommer varsel efter varsel. Vi är helt beroende av omvärlden. När omvärlden - Tyskland och andra - drar ned påverkar det efterfrågan på svenska produkter. Det är bekymmersamt. Därför har Alliansen lagt fram en mycket stark och offensiv budget med 23 miljarder i satsningar. Vad gör då Socialdemokraterna? De lägger fram en mycket stramare budget med lägre satsningar. Likväl står de nu och kräver mer av regeringen. Jag tycker att man ska titta på sina egna förslag i första hand. Vi satsar på forskning, innovationer och infrastruktur. Vi gör ett ungdomspaket på 8 miljarder med lärlingsutbildningar och stärkta gymnasieutbildningar. Vi satsar på yrkeshögskolan och annat. Vad Socialdemokraterna gör är att öka kostnaden för unga. De höjer restaurangmomsen och andra skatter. De tar nästan 20 miljarder och ger tillbaka 5 miljarder. Den största delen, 60 procent, av Socialdemokraternas budget går till ersättningar och bidrag. 15 procent går till utbildning. 8 procent går till företagande. Och likväl står ni här i kammaren och kräver svar av arbetsmarknadsministern om vad regeringen gör. Vad gör ni själva? Det vore intressant att få höra hur ni har tänkt när det gäller detta. Vi satsar i dag 2 miljarder mer än vad Socialdemokraterna gjorde 2006 på vuxenutbildning. Vi kanske lägga det åt sidan att vi inte satsar på vuxenutbildning. De kraftiga höjningar som Socialdemokraterna vill göra hotar ju fler jobb än de varsel vi redan har sett. Jag tycker att man ska se om sitt eget hus innan man kräver ännu fler svar här i dag. Det är en offensiv budget som vi har lagt fram. Vi har ordning och reda. Vi har utrymme i ekonomin att kunna satsa i Sverige. Det är ytterst få länder i hela Europa som har det. Varför satsade aldrig Socialdemokraterna på yrkesutbildningar? Många av dem som blir varslade i dag har oftast inte någon utbildning alls efter grundskolan. De har visserligen en yrkeserfarenhet, men de har svårt att få andra jobb. Vad gjorde ni när ni hade ansvaret för utbildningarna? Jag tycker att man ska se om sitt eget hus. Man ska vara trovärdig när man kritiserar andra. När man har lagt en sämre och mindre budget, när man säger att man ska avskaffa långtidsarbetslösheten för ungdomar - det är stora löften - och när det mesta i den egna budgeten går till ersättningar och bidrag tycker jag att man ska vara lite varsam med kritiken mot regeringen.

Herr talman! Hvornaar smager en Tuborg bedst? Hvergang! Var är det besvärligast att bli arbetslös? Var som helst och överallt! Så är det därför att det skapar oro hos den enskilde var än detta sker. Detta är en intressant debatt. Ingen talar om Stockholms län, och jag är väl ganska ensam därifrån utöver Ingela Nylund Watz, som jag ser här i kammaren, och statsrådet. Låt oss konstatera att en ort som Hallstavik ligger i det här länet. Där är det nu aviserat att 230 jobb ska bort. Ursäkta att blir mycket siffror här, herr talman. Jag hörde att det också gäller 140 personer i Hylte. Det är lika allvarligt. Det är mycket svårt på de små orterna där strukturarbetslösheten slår till när en pappersmaskin ska stängas av. 230 jobb i Hallstavik motsvarar ungefär 140 000 jobb i Stockholms län. Det är otroliga siffror. Jag tror att det är viktigt att skilja på strukturarbetslöshet och konjunkturarbetslöshet i det här sammanhanget. Vi såg vad som hände i Trollhättan. Trollhättan, Landskrona och Eskilstuna är de tre kommuner som har högst arbetslöshet i det här landet. De har drabbats otroligt hårt av strukturarbetslöshet, vill jag påstå. Det gäller kanske inte Landskrona så mycket. Där måste Arbetsförmedlingen satsa mycket hårt, och det visade man också att man klarade förhållandevis bra i just Trollhättan. Där har många ändå fått sysselsättning relativt de väldigt många som blev arbetslösa där. Det är naturligtvis mycket svårare i Hylte eller Hallstavik. Det som är bra med Hallstavik är att pappersmaskinen ska stängas av först andra halvåret 2013. Varseltiden är ohyggligt viktig. Jag skulle vilja höra vad statsrådet har för råd till de företag som ska varsla. Tiden spelar en mycket stor roll för att Arbetsförmedlingen ska kunna göra någonting i de fall strukturarbetslösheten slår så hårt. Men man måste också vända på det hela och se var vi ska göra stora insatser på lång och kort sikt. Och ingenting har varit så allvarligt på lång sikt som en annan nedskärning i Stockholms län under det senaste året, nämligen att Astra, som nästan ingen bryr sig om, tar bort 2 000 forskningstjänster. Det har inte bara betydelse för Södertälje, utan det har betydelse för hela landet och för hela branschen under lång tid framöver. I Lund har det försvunnit tjänster från Sony och Ericsson på samma sätt. Det är oerhört viktigt. Vi har tidigare i dag diskuterat finansieringsfrågor med statsrådet Björling. Det är en annan del av detta som vi måste ha ökad uppmärksamhet på. Hur ska vi få ett ökat företagande? Utan ökad efterfrågan på varor och mer företagande kommer åtminstone konjunkturarbetslösheten att vara ett gissel framöver, och inte bara i Stockholms län där det finns så många arbetslösa - det är 79 000 som är drabbade just nu - utan i hela landet.

Herr talman! Jag känner mig föranledd att delta i den här diskussionen eftersom det lät på Gunnar Andrén som om det inte är så stort och allvarligt att bli arbetslös i Stockholms län. Men ur ett personligt perspektiv skulle jag vilja påstå att de 12 500 personer som har blivit varslade i Stockholms län hittills i år känner precis samma sorg, oro och ångest inför framtiden som alltför många gör runt om i resten av landet, och jag hoppas att arbetsmarknadsministern delar den uppfattningen. Jag har ställt en interpellation till näringsministern som ska diskuteras senare i dag, men när arbetsmarknadsministern ändå är här tänker jag passa på att formulera en fråga som har att göra med det som Gunnar Andrén är inne på, nämligen konjunktur respektive struktur. Jag skulle vilja fråga arbetsmarknadsministern om hon har noterat det som nu händer i Stockholmsregionen, nämligen att it-branschen och tjänstesektorn dominerar inom de varsel som är lagda. Har arbetsmarknadsministern insikt om att en strukturförändring är på väg att ske också i Stockholmsregionen? Eftersom utgångsläget på arbetsmarknaden i Stockholms län är så dåligt och arbetslösheten redan är hög, 6,7 procent i Stockholms län - massarbetslöshet enligt statsministerns definition 2006 - är också utgångsläget att klara den strukturförändring som sker i Stockholms län mycket sämre än den var förra gången krisen slog till eftersom tjänstesektorn, basnäringarna och industrin är så intimt sammankopplade. Har arbetsmarknadsministern den insikten? Har regeringen någon tanke om hur man ska klara de förändringar som nu också slår hårt mot Stockholms län?

Herr talman! Vi hade också en intressant debatt om varsel för en vecka sedan. Varslen är oroande, och de drabbar många delar av Sverige. De drabbar många städer och många kommuner. Det är precis som Gunnar Andrén säger, arbetslöshet är lika allvarlig var den än inträffar och för vem som helst. Då gäller det att göra flera saker samtidigt. Vi kan inte inrikta alla resurser på dem som är varslade och nyarbetslösa. Vi måste också mota långtidsarbetslösheten och hjälpa människor som har varit arbetslösa i många år, till exempel personer med utrikes bakgrund, funktionsnedsatta och unga utan utbildning, tillbaka till arbetsmarknaden. Det är det som vår politik går ut på. Arbetsförmedlingen är numera en nationell myndighet. Det innebär att de har möjligheter att allokera resurser där de bäst behövs. Det är också en viktig förändring under senare år. I mitt interpellationssvar nämner jag förändringarna i 2012 års budget. Det handlar om ett nytt arbetssätt. Det innebär att personer som nyligen har blivit uppsagda kommer in på Arbetsförmedlingen om man bedömer att de riskerar långtidsarbetslöshet utifrån olika variabler som till exempel kan vara låg skolunderbyggnad. De har rätt till insatser från den första dagen. Det gäller såväl personer som har yrkesarbetat länge som ungdomar. Man gör en bedömning utifrån ett professionellt verktyg, kan man säga. Det är det nya arbetssättet, och det innebär att nyarbetslösa ska ha en handlingsplan och bli individuellt bedömda. Till Peter Hultqvist vill jag säga att jag kommer att besöka Dalarna. Tyvärr var morgondagens resa tvungen att ställas in av skäl som jag inte själv rådde över, men jag kommer att besöka Dalarna. Det är självklart så att det dyker upp en mängd olika frågor. Jag var senast i går i Trollhättan, och besöket hade fokus på en hög ungdomsarbetslöshet, men visst tog vi upp frågan om varselsituationen. Det går inte att säga att vi inte ska diskutera frågor som är viktiga och som berör många människor. Självklart ska vi diskutera dem. När regeringen lade fram budgeten tog vi också höjd för att det var ett skakigt och osäkert läge. Vi kan se nu att varslen inte är på samma nivå som 2008-2009. Jag hoppas verkligen att de inte heller kommer dit. Vi följer det här noga, nedbrutet per län och per gren, och jag kan se när vi tittar på varselstatistiken för till exempel Stockholms län per 1 000 sysselsatta att augusti-oktober låg man i mitten. De som är värst drabbade om man ser till befolkningsmängd är Kronoberg, Östergötland, Värmland, Kalmar, Örebro och Jönköping i den ordningen. Därför kan vi inte ha paket för varje ort, även om många efterfrågar det när jag besöker orter där det varslas. Det ska vara en generell arbetsmarknadspolitik som säger att en uppsagd arbetstagare från SSAB är minst lika viktig som en från Husqvarna eller från Holmen Paper. Alla ska ha rätt till samma professionella stöd. En viktig del att understryka är det viktiga arbete som omställningsföretagen gör. Vi har nu en dialog med Arbetsförmedlingen och omställningsföretagen om hur de på ett bättre sätt ska kunna samarbeta så att uppsagda personer får ett stöd från dessa två institutioner så att en insats plus en insats blir tre, om man får uttrycka sig så. Det finns ännu mycket mer att göra där, och jag följer den här frågan noga. Jag träffar Arbetsförmedlingen på regelbunden basis och följer upp att det finns resurser. Det är viktigt att se att alla människor har rätt till samma form av stöd utifrån sina individuella behov. Därför kan vi inte ha särskilda paket just för specifika orter, för då är vi snart uppe i hundra olika paketlösningar. Generella insatser och lika för alla utifrån den personliga situationen tror jag är det viktiga och att människor möter en arbetsförmedling som verkligen stöttar och hjälper tillbaka till arbete.

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för beskedet att hon avser att besöka Dalarna. Men jag tänker ändå läsa upp ett stycke ur brevet jag talade om, för jag tycker att det bör understrykas så att vi sedan kan avföra det här ordentligt från diskussionen och kanske till och med strukturera om statsrådsbesöket på ett sådant sätt att det ligger i linje med den verklighet som många upplever. Så här står det: Häromdagen ringde statsrådets stabschef och meddelade att ministern nu planerar en resa till Falun-Borlängeområdet. Hon kommer att ägna sig åt ungdomars och nyanländas inträde på arbetsmarknaden. Hon vill besöka företag som särskilt arbetar med och anställer ungdomar och/eller nyanlända och träffa företrädare för näringsliv, arbetsförmedling med mera. Däremot vill hon inte direkt diskutera varsel och dess konsekvenser, har man sagt. När man läser sådant här blir man fundersam, och då ställer man naturligtvis frågan. Nu har jag fått beskedet att ministern trots det som står här är beredd att diskutera varsel. Då kanske det skulle vara lämpligt att planera in exempelvis ett besök på SSAB under resan till Falun-Borlänge då man skulle kunna träffa både Järnbruksklubben och företagsledningen. Man skulle också kunna göra ett stopp i Avesta-Hedemora och träffa kommunledningen där och kanske också träffa kommunalrådet i Hedemora för att diskutera hur det har varit efter varslen i Outokumpu i oktober 2011, då det handlade om 300 personer. Sedan vill jag säga att beskedet att ministern tänker lägga upp politiken så att man inte ska kunna göra riktade insatser ser jag definitivt inte som positivt, därför att man kan undvika varsel och problem för både företag och enskilda personer om man är beredd att gå in med utbildningsinsatser för att överbrygga konjunkturen. Man kan göra trepartsöverenskommelser där både facket, företaget och samhället är med och på det sättet hitta överbryggningsåtgärder. Det måste väl vara en rätt så begåvad politik, för då stärker man näringslivet långsiktigt, man klarar strukturen och man höjer kompetensen. Man använder samhällets resurser på ett, tror jag, oerhört konstruktivt sätt. När det gäller det som ministern säger om bedömning av risk för långtidsarbetslöshet om man kommer in på Arbetsförmedlingen tycker jag att risken med den typen av formuleringar är att de låter mer än vad de betyder i praktiken. Om man tittar på den upplevelse många har av Arbetsförmedlingen och hur det fungerar kanske bedömningen ministern gör inte omedelbart upplevs som någonting positivt av de arbetssökande eller någonting som leder till resultat i praktiken. Jag tycker att det återstår en hel del innan man kan tala om att man har en arbetsmarknadspolitik eller en syn på näringslivets utveckling som verkligen är utvecklande och möter de krav som råder i den tid vi lever i. Bolagsskattesänkningen har exempelvis ingen effekt på den situation som vi nu upplever i Borlänge och som man har upplevt i Hedemora. Det är inte den typen av problematik som det handlar om. Det är samma sak med sänkningen av restaurangmomsen. Den har ingen som helst effekt på basindustrins villkor. Jag skulle vilja ha ytterligare besked när det gäller detta. Är det verkligen så att regeringen inte kan tänka sig någon form av smidigare trepartsuppgörelser för att lösa överbryggningsproblematik i samband med varsel?

Herr talman! Det här blir en stundom delvis rörig debatt, men det är också intressant och kul att många vill delta. Min spontana reflexion kring det är att det delvis är ett tecken på att det kommer få förslag från regeringen med tanke på den tid som råder både på det näringspolitiska och på det arbetsmarknadspolitiska området. Det som är tänkt att vara en debatt mellan oppositionen, som får lov att ställa frågor, och ministern blir i någon mening till en allmän debatt där många känner ett stort behov av att gå upp och lufta sina åsikter. Man kanske ska ta med sig detta och fundera på vad som är syftet med debatterna och om det kanske finns brister någon annanstans. Det är givetvis alltid kul att diskutera och debattera, och jag tänkte kort beröra några av de saker som togs upp av moderata företrädare kring frågeställningen och som var lite annorlunda än de som ministern redogjorde för. Det handlade bland annat om att vi ville riva upp arbetslinjen, höja skatten med 30 miljarder, öka kostnaderna för att anställa unga och att vi hade anklagat regeringen för att göra för stora satsningar. Det här blir nästan lite humoristiskt, dels på grund av den affekt som man pratar om det här med, dels för att det faktiskt är regeringen som regerar. Det är regeringens politik som är grunden till den situation som vi ser i dag. Det är regeringen som har ansvaret. Våra förslag är just bara förslag. De blir konsekvent nedröstade i Sveriges riksdag. Man pratar upprört om att vi vill riva upp arbetslinjen. Ja, det är ju för att den inte fungerar. Vi har inte haft en så här hög arbetslöshet under så här lång tid och över både låg- och högkonjunktur någonsin i Sverige tidigare. Politiken fungerar inte. Tacka fanken för att vi kritiserar den! Man säger att vi vill höja kostnaden för att anställa unga. Ja, vi vill ta bort den ineffektiva nedsättningen av arbetsgivaravgiften för unga som kostar 15 miljarder, eftersom arbetslösheten ligger konstant på ungefär 20-25 procent i högkonjunktur och i lågkonjunktur. Den fungerar bevisligen inte. Vi vill använda de pengarna till aktiva åtgärder för dem som är arbetslösa. Det är, enligt både forskning och erfarenhet, mer effektiva åtgärder än de som regeringen nu vidtar. Det är klart att vi kritiserar den förda politiken. När vi anklagade regeringen för budgetsatsningarna handlade det inte om att vi i första hand anklagade dem för att satsa för mycket utan för att satsa fel. Det är våra kritikpunkter. Avslutningsvis vill jag säga något till Hillevi Engström, arbetsmarknadsminister, om det som den här debatten egentligen skulle handla om. Jag tycker att debatten där blir lite bättre. Jag upplever att man försöker vara konstruktiv i diskussionen och förklara hur man ser på saker och ting. Det är positivt. Jag önskar mer av det. Jag tror att Sverige är för litet för att vi inte ska försöka hitta ett antal minsta gemensamma nämnare. Några sådana minsta gemensamma nämnare borde vara inte att hitta ett paket ort för ort utan inse att Sverige är ett avlångt land med många olika förutsättningar. Man behöver hitta en stomme och en ram som bygger på en politik för omställning, för utbildning gentemot tillväxtbranscher. Vi vet att det finns företag som vill anställa men inte hittar kompetens, trots att vi har en hög arbetslöshet. Vi behöver stöd för omställning till drabbade regioner. Vi behöver verktyg till de aktörer som Hillevi Engström lyfte fram. Om vi kan samsas om att det är så tror jag att det finns förutsättningar för att kunna landa i några konstruktiva förslag om hur vi faktiskt tar Sverige framåt från det läge där vi är i dag, där vi jämför oss med dem som är bättre och inte med dem som är sämre.

Fru talman! Jag förstår av arbetsmarknadsministerns svar att hon inte haft några särskilda kontakter med Jönköpings kommun och inte heller önskar ha det. Hon är emot särskilda insatser i arbetsmarknadspolitiken. Jag tror att det borde vara tvärtom. Det är just särskilda insatser som behövs för att bristyrkesutbilda beklädnadsarbetare och kantpressare. Det behövs särskilda insatser för att hålla metallare kvar på verkstäderna när de är specialutbildade i stället för att kastas ut. Detta säger jag bara för att ta något exempel. Det är särskilda insatser som behövs på arbetsmarknadspolitikens område. Sedan kan jag inte låta bli att bemöta det sämsta ur nybörjarkursen, första kvällskursen, med Schlingmann. Jag tänker på Orwell och 1984 , krig är fred. Om Socialdemokraterna går emot en skattesänkning anses vi ha en mindre offensiv politik. Ni moderater har nu genomfört fyra så kallade jobbskatteavdrag till ett värde av snart 100 miljarder, och arbetslösheten har bara ökat. Sedan har ni en hemgjord ekonomisk teori som ska dölja era urgamla klasståndpunkter. Jag hörde arbetsmarknadsministern säga i lördagsintervjun häromveckan att om man förbättrar arbetslöshetsförsäkringen kommer arbetslösheten att öka med 30 000. Till de människor i Jönköpings län och på andra platser i landet, till de tusentals som nu är varslade, är signalen: Oroa er icke över villan ni inte kan betala räntorna på. Oroa er icke. Er situation underlättas när ni får försämrad arbetslöshetsförsäkring. Då måste det väl vara så, Hillevi Engström, att av de 13 000 arbetslösa i Jönköpings län har de 5 000 som helt saknar arbetslöshetsförsäkring med din ekonomiska logik mycket lättare att få jobb. Tillåt mig inte bara att tvivla utan tillåt mig att säga att ni försöker drapera era djupt ideologiska systemskiftande förslag med att skattesänkningarna skapar jobb och att den arbetslösa har lättare att få jobb om hon eller han förnedras och plågas ekonomiskt. Jag tror att det är precis tvärtom. Jag vet att de stora neddragningar som ni gjort på arbetsmarknadspolitikens område har lett till att vårt land i en hygglig ekonomisk konjunktur inte fått ut människor på arbetsplatser, utan vi har cementerat en massarbetslöshet. Det är den massarbetslösheten som nu möter en ny varselvåg. Det är därför vi socialdemokrater är så djupt oroade, och det är därför vi talar om att det behövs särskilda åtgärder för att rädda industrier och människor i vårt land. Men arbetsmarknadsministern verkar inte särskilt intresserad.

Fru talman! 10 000 människor i Halland är arbetslösa i dag. Varsel läggs, företag läggs ned och här i kammaren får man från moderata riksdagsledamöter höra: Det är mycket värre på andra håll. Stå inte här och gnäll och kräv att regeringen ska göra någonting. Det är ju mycket värre på andra ställen. Sedan säger man att regeringen gör en jättestor satsning i budgeten för att pressa ned arbetslösheten. Ja, det är en jättestor satsning på att sänka bolagsskatten, och det finns säkerligen skäl att göra det, men det finns ingen ekonom i Sverige som skulle säga att det på något sätt påverkar situationen för de 10 000 som är arbetslösa i Halland i dag eller för de totalt 400 000 arbetslösa i Sverige. Inte i dagsläget. På kanske fem till tio års sikt kan det ha effekt. Tog höjd i budgeten, sades det. Jag är lite osäker på om det var budgeten för 2013 eller för 2012, men om det var för 2013 kan man konstatera att de prognoser som regeringen gjorde i sin budget för 2013 och som lades fram för en månad sedan, de optimistiska prognoserna för ökad sysselsättning, nya jobb, tillväxt och så vidare, var det ingen som delade, ingen, inte någon ekonom eller något fristående organ. Nu säger Borg att han ska komma tillbaka och revidera den. Det betalas tillbaka tusentals miljoner kronor i år som skulle kunna användas för att pressa ned arbetslösheten. Det finns företag som behöver anställa. Det finns människor som är arbetslösa. Det finns pengar. Det skulle vara oerhört bra om arbetsmarknadsministern i riksdagen i kväll kunde säga att hon ska gå tillbaka och se till att de pengar som finns används, varenda krona, för att pressa tillbaka arbetslösheten, att regeringen ska göra allt den kan för att göra det. Jag hoppas på det.

Fru talman! Självklart är det oppositionens roll att kritisera regeringens politik. Det tillhör politikens spel. Jag menar inte att man inte får kritisera. Jag menar bara att man kanske ska vara lite ödmjuk när man säger att ingenting görs och att det saknas allt från regeringens sida. Det blir inte riktigt trovärdigt. Därför tycker jag att man ska jämföra med sin egen politik, vilka förslag man själv lägger fram, och man kanske också ska jämföra med andra länders politik för att se vad som händer där. Det var det jag försökte säga. Min roll är en annan än arbetsmarknadsministerns. Jag kan kanske gå hårdare fram när det gäller vad Socialdemokraterna gör och säger eller inte gör och säger. Till Peter Hultqvist måste jag ställa frågan: Vill ni att regeringen ska gå in i enskilda företag med riktade insatser? Är det en regerings uppgift? Varsel är ju inte detsamma som arbetslöshet. I normalfallet brukar inte mer än en tredjedel bli arbetslösa, och de som blir arbetslösa brukar komma tillbaka till jobb inom sex till tolv månader. Det är alltså inte där de största hoten ligger för att arbetslösheten ska bita sig fast. Den stora utmaningen är de som står långt från arbetsmarknaden samt ungdomarna. Här har vi nu en jobbpakt på gång. Arbetsgivarorganisationer, arbetstagarorganisationer och regeringen kommer med förslag där man ser till att det blir bättre för ungdomarna. Det är viktigt att en regering skapar förutsättningar för jobb. Det har regeringen gjort genom RUT, ROT, jobbskatteavdrag och den satsning som nu görs i budgeten. Det ska inte vara högre kostnader eller högre skatter. Där måste ni socialdemokrater gå tillbaka och titta över de förslag ni lägger fram om ni ska vara trovärdiga i er kritik av alliansregeringen. Det är viktigt vad man säger och gör för att det ska vara trovärdigt.

Fru talman! Jag noterade att arbetsmarknadsministern var mycket tydlig med att understryka att vi inte kan ha olika arbetsmarknadspolitik för olika regioner. Peter Persson var också inne på detta. Jag delar nog i högre grad Peter Perssons uppfattning i denna fråga än arbetsmarknadsministerns. Sedan är det självklart att grundvalarna i arbetsmarknadspolitiken måste vara generella. Men samtidigt måste man också i ett läge när man har regerat i så många år som denna regering har gjort börja fundera över om de verktyg som man har plockat ned i verktygslådan verkligen är verksamma. Det som gör mig en aning fundersam ska jag gå vidare med. Men arbetsmarknadsministern får gärna ta upp frågan nu. Det finns tid kvar. Hur kan det komma sig att arbetsmarknadsministern är så otroligt benhård när det handlar om att man inte ska vidta särskilt riktade insatser mot delar av landet eller regioner som är mycket hårt drabbade, medan näringsministern har en helt annan hållning? Det är bara att läsa näringsministerns svar på min interpellation som vi ska debattera senare i kväll, där näringsministern tydligt pekar ut att regeringen har givit regionerna ett stort ansvar för att arbeta med strukturförändringar och konjunkturarbete. Varför ser inte arbetsmarknadsministern möjligheten här att kombinera en aktiv arbetsmarknadspolitik med de försök till näringspolitik som näringsministern ändå försöker antyda?

Fru talman! Den sista frågan här gällde arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförmedlingen är en sammanhållen myndighet. Det är mycket viktigt att alla personer i hela Sverige får hjälp och stöd att komma tillbaka till arbete. Oavsett om man bor i Hylte eller i Hallstavik ska det vara en individuell bedömning utifrån vars och ens behov. Det tror jag är viktigt, och det var det som jag ville understryka. Men Arbetsförmedlingen kan sedan flytta medel och personal mellan olika kontor. Det gjorde man till exempel i Trollhättan. Man startade en helt egen industriarbetsförmedling mellan de tre kommunerna för att hjälpa friställda Saabmedarbetare. Man jobbade mycket framgångsrikt med detta. Jag ska sedan vända mig till Peter Persson. Jag brukar säga att socialdemokrater är oerhört pålästa i fråga om arbetsmarknadspolitik, men det finns också undantag. Jag tror att man måste titta i statistiken hur det ser ut. Peter Persson är mycket bombastisk. Han talade om att människor förnedras och plågas och att massarbetslösheten har cementerats fast. Det är inte så, Peter Persson. Jag vet inte om du har tittat på den aktuella arbetsmarknadsstatistiken. Vi kan till exempel titta ett år tillbaka i tiden. Vi har haft många varsel, och många har blivit uppsagda. Hur mycket har befolkningen, alltså antalet människor i arbetsför ålder mellan 15 och 74 år, ökat under ett år? Jo, det har skett en ökning med 38 300 personer. Antalet personer i arbetskraften har ökat med 43 000. Vi kan se att vi har en liten ökning av arbetslösheten på 0,2 procent under en mycket allvarlig kris. Det kallar jag inte att cementera fast långtidsarbetslöshet. Jag tycker att det är ganska fräckt att köra med ett sådant resonemang eftersom det skrämmer människor. Vi kan till exempel se att efter Saabs konkurs i december 2011 - det har inte gått ens ett år - är de allra flesta tillbaka i jobb. Vissa har fått bättre jobb med högre lön. Vi har en förmåga i detta land att ställa om. Vi har gott om resurser. Men vi måste satsa på att fler företag växer och vill stanna i Sverige. Därför är det viktigt med reformerna i nästa års budget. Visst har arbetslösheten ökat med 1,1 procent från oktober 2006 till oktober 2012. Det är inte bra. Det håller jag med om. Men det är inte att cementera fast långtidsarbetslösheten, Peter Persson. Läs därför på bättre nästa gång. Då blir det en intressantare debatt. När man tittar på varselstatistiken kan man också se att det är en ganska stor del av varslen som inte leder till uppsägningar. Av uppsägningarna är det också en del som inte leder till arbetslöshet. Detta handlar många gånger om mycket kompetenta industriarbetare till exempel som hittar nya arbeten. Därför kan vi inte satsa alla resurser på dem som är varslade eller som nyss har sagts upp. De som är långtidsarbetslösa och i sysselsättningsfasen och våra ungdomar måste också få hjälp och stöd att komma tillbaka. Jag vågar hävda att våra reformer har lett till att vi har en lägre arbetslöshet än vi hade haft om vi inte hade genomfört dem när vi tog makten 2006. (Applåder)

Fru talman! Det brukar vara så att när argumenten är lite svaga kommer detta med att regeringen är så bra och har gjort allt man kan och att det inte finns någon som kan göra någonting bättre. Sedan låser man sig mot omvärlden och vill inte ta emot verkligheten och kritiken. Jag har försökt föra en diskussion rätt så konsekvent här om förhållandena på ett par tre orter i mitt hemlän. Det har handlat om idéer och uppslag om hur man skulle kunna möta konkreta problem där. Men jag har uppfattat att ministern inte har uppfattningen att man kan gå in och göra exempelvis utbildningsinsatser för att överbrygga en situation i en sådan här lågkonjunktur för att framför allt ungdomarna i företagen, som man kanske har lagt ned rätt mycket resurser på att skola upp, ska kunna vara kvar i företagen och komma igen med stor kraft den dag som beställningar och order kommer in igen. Här har vi helt skilda uppfattningar. Vi anser att trepartsöverenskommelser, där även samhället ställer resurser till förfogande för särskilda utbildningsinsatser i speciella lägen, kan vara ett rimligt sätt. Det kan vara ett av många instrument som man kan använda. Poängen med en arbetsmarknadspolitik som fungerar är att man inte blir så att säga fyrkantig och systemens fånge. Det är lite grann det som jag tycker att jag spårar när jag hör ministern och en del andra företrädare som lite principfast och möjligen bombastiskt försöker förklara att de har sett ljuset och har rätt i fråga om allting. Problemet nu när det gäller exempelvis Avesta, Hedemora och Borlänge är att man i dag sitter och ska förhandla fram ett avtal för att klara hem en situation genom att använda sig bland annat av lönesänkning som ett hot temporärt. Det är vad facket har tvingats in i. Här tycker jag att regeringen faktiskt skulle ha öppnat för en trepartsöverenskommelse också med utbildningsinsatser. Men jag har nu förstått att jag aldrig kommer att få se en sådan önskan bli infriad från denna regering. Det har jag fått bekräftat i flera anföranden. Men ministern har en chans till att ändra sig.

Fru talman! Lika imponerad som jag blev av ministerns förra anförande när hon faktiskt försökte resonera sakligt, lika besviken blev jag nu återigen. Här pendlar vi tyvärr mellan hopp och förtvivlan. Man försöker hävda att utan regeringens reformer hade det sett värre ut. Hur och var någonstans? Jag har förstått att denna regering älskar att försöka tricksa, trolla och bolla med siffror. Men tittar man på hur statistiken faktiskt ser ut kan man konstatera att antalet långtidsarbetslösa mellan 18 och 24 har ökat med 500 procent i Sverige sedan 2006. Hur kan det vara facit på en lyckad politik? Hur och varför skulle det ha sett värre ut med en annan politik? Om vi jämför oss med jämförbara länder - länder som är intressanta att jämföra oss med och som vi borde kunna hålla hyfsat jämna steg med, som Tyskland, Danmark, Norge, alltså sådana länder i vår omvärld som vi brukar ligga i paritet med - har utvecklingen på arbetsmarknaden sett sämre ut i Sverige än i samtliga dessa länder. Det borde ge någon form av indikation till ministern att haja till: Har vi verkligen rätt politik på området? Jag tycker att resonemanget verkligen är mycket märkligt. Om ministern nu blir besviken på Peter Persson, tror jag att vi blir minst lika besvikna på ministern när hon har den typen av argumentation. Jag kan bara konstatera att i det läge som vi har i Halland med en hög arbetslöshet och jättemånga varsel lämnar Arbetsförmedlingen tillbaka 29 miljoner enligt prognosen i år. I den senaste undersökning som Svenskt Näringsliv gjorde bland företagare, med frågan om dessa kunde hitta rätt kompetens, uppgav samtidigt fyra av tio i augusti månad att man tvingades avstå från att anställa för att man inte hittade personal med rätt kompetens. Då är det någonting som inte fungerar, och det borde vi kunna kräva att en minister tar ansvar för.

Fru talman! När jag hör arbetsmarknadsministern tänker jag: Kan du inte ändra på verkligheten, försök ändra på historieskrivningen. Jag minns hur Moderaterna jagade den dåvarande socialdemokratiska regeringen 2003-2006. Man sade: Massarbetslöshet! Utanförskap! Katastrof! Gång på gång stod Reinfeldt där och upprepade detta. Nu är det 8 procent, och ni säger att ni har klarat politiken. Vad är detta, Hillevi Engström? Erkänn ert stora misslyckande! Misslyckandet ligger i att ni bara kände en enda politik: skattesänkning, skattesänkning, skattesänkning. Därför missköttes näringspolitiken, bostadsbyggandet, infrastrukturen, forskningen och utbildningen - motorer för att skapa tillväxt. Därför slog ni hål på de arbetsmarknadspolitiska resurserna och står nu nakna inför varselvågen. Vi socialdemokrater använder inte resurserna till skattesänkningar. Vi har i vår höstbudget en buffert på 5 miljarder som vi kan ta fram i morgon och använda till arbetsmarknadspolitik - just sådana särskilda åtgärder som kan gå in i bristyrkesutbildning och hålla människor kvar på de arbetsplatser där de har förkovrats, utvecklats och haft en långvarig utbildning. Det kan vi göra i stället för att de ska gå ut i en havererad arbetslöshetskassa. Så här inför jul: Förklara nu! Du har chansen. Hur kan sänkt och försämrad arbetslöshetsförsäkring ge bättre förutsättning för en femtioåring att få ett jobb?

Fru talman! Jag tackar för en intressant debatt som, måste jag säga, faktiskt blev mer frejdig än den aktuella debatten om varslen. Jag tror att det är viktigt att vi ser på vad som händer i vår omvärld och i andra länder, men det är också väldigt svårt att jämföra. Vi kan titta på till exempel Tyskland, som jag besökte ganska nyligen, och deras lärlingssystem. Ja, det är klart att de får ut många ungdomar i jobb genom lärlingssystemet, därför att företagen tar ett väldigt stort ansvar av hävd. Det är fantastiskt bra. Å andra sidan har man löner på 300-400 euro i månaden för de här lärlingarna. Det är ett system vi inte vill ha i Sverige. De har Hartzreformen, 400-euro-jobben och så vidare. De har ett annat system. Vi vill inte få alla i sysselsättning på vilket sätt som helst; det ska vara någon sorts decent jobs. Det ska vara sjysta villkor, och löner ska sättas av arbetsmarknadens parter i förhandlingar. Det vill jag vara tydlig med. Avslutningsvis kan man säga att det är en svår tid vi har just nu. Jag tror dock att man om man tittar på de förslag Socialdemokraterna lägger fram i sin budget ser att de är ganska jobbfientliga. Titta på neddragningar av RUT- och ROT-sektorn, till exempel; där har vi väldigt många tjänsteföretag och jobb som växer fram. Det är där den stora sysselsättningen ökar - i privat tjänstesektor. Vi kan till exempel se på restaurangsektorn, där många unga sysselsätts, och de höjda arbetsgivaravgifterna för unga. Tror ni att det blir fler arbetsgivare som behåller ungdomar som i dag har ett arbete om det finns andra som kostar hälften så mycket, till exempel? Det finns ingen quick fix. Det gäller att göra många saker samtidigt och ha en ganska stor ödmjukhet. Till syvende och sist handlar det om att företag ska tycka att det är bra och vilja anställa fler. Jag sade i mitt tidigare replikskifte att vi hade varit i ett sämre läge - jag är övertygad om det, alldeles utan tvekan - om vi inte hade infört dessa förenklingar och lägre skatter för företagen samt de jobbskatteavdrag som har lett till att det lönar sig bättre för människor att arbeta. Tack för en intressant och frejdig debatt!