Åtgärder för att förebygga och förhindra terrorism

Interpellationsdebatt 6 mars 2015

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 79 Statsrådet Anders Ygeman (S)

Herr talman! Anti Avsan har frågat mig hur PNR, passenger name record, ska implementeras på effektivast möjliga sätt. Han har också frågat mig på vilket sätt man ska kunna säkerställa att relevanta underrättelser sorteras ut i rätt tid ur den stora mängden information som kommer att ackumuleras med tiden. Anti Avsan undrar även vilka andra åtgärder jag och regeringen ser för att kunna förebygga och förhindra terrorhandlingar.

Flera länder, inom och utanför EU, har eller håller på att bygga upp egna PNR-system. Brottsbekämpande myndigheter i Sverige kan redan i dag begära in och använda PNR-uppgifter för brottsbekämpningsändamål, till exempel för att upptäcka narkotikasmuggling, människosmuggling och annan grov brottslighet.

Enligt förslaget till EU-direktiv om reglering av PNR-uppgifter ska varje medlemsstat inrätta en särskild enhet - passenger information unit, PIU - som ska vara ansvarig för insamling, sparande och analys av PNR-uppgifter samt för vidarebefordran av uppgifterna och analysresultaten till de brottsbekämpande myndigheterna. Ett samlat EU-regelverk för insamling och användning av PNR-uppgifter kan öka rättssäkerheten genom att skapa enhetlighet mellan medlemsländernas olika regelverk och bidra till att underrättelser på ett snabbt och effektivt sätt når dem som är mest lämpade att bedöma dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringens grundläggande inställning till användning av PNR-uppgifter för brottsbekämpande ändamål är positiv, förutsatt att de används på ett rättssäkert sätt och med hänsyn till den personliga integriteten. Utgångspunkten är därför att i konstruktiv dialog med Europaparlamentet nu föra förhandlingarna i hamn. När direktivet är antaget och dess slutliga utformning således är klar och känd avser regeringen att påbörja arbetet med att analysera hur direktivet bör implementeras i Sverige för att på bästa sätt utnyttja effektiviteten i ett PNR-system och samtidigt uppnå ett adekvat skydd för den personliga integriteten.

Regeringen har tillsatt en nationell samordnare för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism. Detta uppdrag pågår till juni 2016. Regeringen har också för avsikt att ta fram en ny nationell strategi mot terrorism. Den nya strategin ska redovisa en heltäckande bild av problematiken och de åtgärder som bör vidtas, inklusive förebyggande åtgärder.


Anf. 80 Anti Avsan (M)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det som möjligtvis är lite beklagligt är att det är en tid sedan jag ställde interpellationen, men jag har full respekt för att det blir så ibland.

Just när det gäller de här frågorna händer det ganska mycket hela tiden. Utgångspunkten för min fråga var ett justitieministermöte inom ramen för EU, där man träffades och diskuterade olika åtgärder med anledning av händelserna i Paris. Det gamla direktivförslaget om PNR var en av de frågor som diskuterades. Förslaget har legat ganska länge i Europaparlamentet.

Anders Ygeman deltog i mötet och gav i olika medieintervjuer ett mycket starkt stöd för förslaget. Jag kan väl säga att frågan om terrorismbekämpning är mycket viktig och att det är viktigt att ha effektiva, välfungerande och rättssäkra åtgärder. Jag tror inte att vi i grunden har olika uppfattning om det, utan det som möjligen bekymrar mig är hur man rent realistiskt ska kunna genomdriva förslag som kan antas och som är tillräckligt effektiva.

Jag blir särskilt bekymrad när jag tittar på hur regeringens förutsättningar ser ut. Jag betvivlar inte Anders Ygemans ambitioner, men låt oss titta på behandlingen i Europaparlamentet.

Frågan behandlades 2013 i LIBE-utskottet, och då röstade hela den socialdemokratiska gruppen ned förslaget. Vilka svenska socialdemokrater som var närvarande då vet jag inte, om nu någon över huvud taget var närvarande, men såvitt jag vet agerade den socialdemokratiska gruppen samfällt i PNR-frågan.

Efter behandlingen i LIBE-utskottet 2013 blev förslaget liggande. Efter julen 2014 accepterades det då föreliggande förslaget, och beslut fattades av Europaparlamentet i plenum med ambitionen att komma i mål under 2015.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Anders Ygeman har sagt att efter att ärendet är färdigbehandlat och ett beslut beträffande direktivet har fattats ska regeringen analysera hur det ska implementeras i Sverige. Det är klart att arbetet måste ske i den ordningen, men tidshorisonten kommer i värsta fall att vara väldigt långt fram.

Min fråga är hur man i den konstruktiva dialogen med Europaparlamentet ska kunna föra förhandlingarna i hamn.

För en vecka sedan diskuterades förslaget i LIBE-utskottet för första gången på två år. Såvitt jag vet var stämningen och framför allt den allmänna inställningen i den socialdemokratiska gruppen okonstruktiv. Den enda närvarande socialdemokratiska ledamoten var Anna Hedh, och hon sa ingenting.

Om regeringen har den ambition som Anders Ygeman har gett uttryck för blir jag lite förvånad över att Anna Hedh inte sa något när man ändå har stött förslaget i plenum om att detta ska föras i hamn till slutet av 2015. Jag undrar vad Anders Ygeman säger om det.


Anf. 81 Statsrådet Anders Ygeman (S)

Herr talman! Det stämmer som Anti Avsan säger att såväl RIF-rådet, bestående av både inrikesministrar och justitieministrar från Europeiska unionens medlemsländer, som Europeiska rådet, där statscheferna deltar, vid ett flertal tillfällen har diskuterat terrorism och passenger name record, alltså biljettinformationen.

Jag delar Anti Avsans uppfattning att flertalet partier i den svenska riksdagen har en grundläggande gemenskap i kampen mot terrorism.

Vill Anti Avsan ställa frågor om enskilda EU-parlamentsledamöters agerande gör han det bäst genom att ställa frågorna till dem personligen och inte i riksdagens talarstol. Men låt mig säga så mycket att jag och Anna Hedh är överens om att det behövs ett biljettinformationssystem och att det är viktigt att det är rättssäkert och att det är effektivt för de rättsvårdande myndigheterna.

Förutom att träffa Anna Hedh från min egen grupp har jag bokat in träffar med andra ledamöter. Jag har också personligen sammanträffat med LIBE-utskottets ordförande, som är från Storbritannien, för att säkerställa att vi efter två års stillastående ska kunna börja gå framåt i dessa frågor.

Jag har också i medierna gett utryck för att det är viktigt att vi i den konstruktiva dialogen förstår varandras bevekelsegrunder. Jag har stor förståelse för att LIBE-utskottet i EU-parlamentet vill göra så mycket som möjligt för att säkerställa ett skydd för den personliga integriteten. Det måste vi från ministerrådet och de nationella parlamenten förstå.

Men det är också viktigt att de som sitter i LIBE-utskottet förstår vilket viktigt verktyg biljettinformationen är för att kunna bekämpa grov och allvarlig brottslighet såsom terrorism, droghandel och människosmuggling.

Om vi förstår varandras bevekelsegrunder tror jag att det är möjligt att göra ett skarpt och bra biljettinformationssystem som värnar den personliga integriteten.

Anti Avsan är fullt medveten om detta, men det bör påpekas för protokollet att användandet av biljettinformation är oreglerat i dag till stora delar. Biljettinformation används på väldigt olika sätt i olika länder. Det betyder att när vi får ett EU-gemensamt biljettinformationssystem kommer det i många fall att leda till skärpning av den personliga integriteten. Det kommer att innebära en begränsning av vem som har tillgång till informationen, hur länge den kan lagras och hur den kan behandlas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det sämsta man kan göra för den personliga integriteten och för värnandet av de fria, demokratiska och öppna rättigheterna är att bromsa behandlingen av PNR-systemet, för då kommer osäkerheten för den personliga integriteten att bestå. Men här tror jag att jag och Anti Avsan har samma uppfattning.


Anf. 82 Anti Avsan (M)

Herr talman! När det gäller en sådan här angelägen fråga, som statsrådet säger att man i konstruktiv dialog med Europaparlamentet vill föra förhandlingarna i hamn om, har jag nog fortfarande uppfattningen att jag ändå kan ställa frågan med anledning av vad jag vet om Anna Hedhs agerande i LIBE-utskottet. Att hon inte har sagt något har hon för övrigt, om jag skulle fråga om det, säkerligen inga svårigheter att bekräfta.

Vad gäller tillgången till denna typ av underrättelseinformation i olika biljettsystem finns möjligheten att reglera det i nationell lagstiftning. Det är precis därför vi har ett system i Sverige som används för att upptäcka narkotikasmuggling, människosmuggling och annan grov brottslighet, precis som statsrådet påpekar.

Straffprocessuella tvångsmedel kan användas i situationer där det inte finns någon reglering. Det finns exempel på att man har använt sådana metoder och hämtat uppgifter ur forskningsbaserade register när det har funnits ett tillräckligt starkt skäl för det.

Vad som är viktigt i ett övergripande perspektiv är givetvis att förhindra internationell terrorism på olika sätt. Det verksamma medlet då är samarbete.

Det har lite anknytning till min andra fråga och handlar om dem som ska föra detta i hamn. Socialdemokraterna är kanske inte det största problemet i Europaparlamentet, utan det är miljöpartisterna. Miljöpartiet är nu ett regeringsparti och har i olika sammanhang uttalat sig otroligt negativt om ett sådant här system. Carl Schlyter har exempelvis sagt att man inte ska skapa höstackar att leta nålar i. Att han sedan har tigit still under EU-nämndens sammanträden är en annan sak.

Hur påverkar detta möjligheterna att komma i hamn på ett konstruktivt sätt?

Om man ska skapa ett sådant här system är det viktigt att det inte bara blir en pamflett. Om vi ska ha ett system för att inhämta uppgifter, hur ska vi skapa systemet så att vi får fram den relevanta informationen vi vill ha?

Det är skälet till att man i vissa situationer kan acceptera integritetsintrång under rättssäkra former. I annat fall blir det inte balans i systemet så som det ska vara i alla sådana system som uppfyller de krav man rimligtvis bör ställa i en rättsstat.

Det finns exempel på detta. Jag kan nämna ett exempel som jag själv har studerat närmare. Efter elfte september började New York-polisens terroristenhet att samla in information om alla som åkte över broarna till Manhattan. Den informationen är så detaljerad att man på kamerabilderna kan se exakt vilka som sitter i bilarna. På min fråga om hur informationen användes svarade de: Vi har inte bestämt det än.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte bra. Man måste veta vad man vill. Man måste också anpassa systemet efter vad man vill nå för mål. Därför är det viktigt att utforma systemet på ett sådant sätt att man får ut den information som man verkligen behöver. Det får inte bli så att man bara säger: Nu man har vi infört systemet och vidtagit verksamma åtgärder mot terrorism.

Jag tror inte att statsrådet resonerar på det sättet, men jag tror att det kan finnas en fara i att man ser det lite på det sättet i andra länder.

Mina frågor är: Hur ska statsrådet säkerställa att detta blir effektivt? Och hur ska vi hantera miljöpartisterna?


Anf. 83 Statsrådet Anders Ygeman (S)

Herr talman! Jag vill för sakens skull påminna Anti Avsan om att interpellationsdebatter är ett forum för att ställa frågor till statsråd. Vill man ställa frågor till EU-parlamentariker, riksdagsledamöter eller andra icke närvarande personer får man använda andra forum.

Låt mig också påminna om att regeringen är helt enig i frågan om biljettinformation. Vi har dessutom samrått, det vill säga fattat riksdagsbeslut i justitieutskottet efter överläggning, om vilken syn Sverige ska ha på PNR-information.

Vi har vid ett annat tillfälle informerat justitieutskottet om PNR-systemet, och vi har vid två tillfällen haft samråd med EU-nämnden i frågan.

Som Anti Avsan säkert väl känner till är vi helt eniga i regeringen och regeringspartierna. Detsamma kan dock inte sägas om allianspartierna. Centern har efter regeringsskiftet valt att motsätta sig ett biljettinformationssystem. Om vi mot förmodan skulle få en annan regering är det inte säkert att vi kan få detta viktiga verktyg i hamn för att kunna hålla ordning på dem som reser in och ut ur landet.

Hur kan vi då säkerställa att systemet blir så effektivt som möjligt? Som jag förstod det var detta Anti Avsans andra fråga. Det kan vi genom att ta sikte på den faktiska uppgiften. Vad är det viktigaste för oss i systemet? Det är att ha koll på dem som reser in och ut ur landet och på deras resemönster så att vi kan hindra människor med dåliga avsikter såsom narkotikasmuggling, människosmuggling och terror. Det är kärnan.

Där måste vi använda oss av de så kallade biljettinformationsuppgifterna. Vi måste också använda oss av det vi kallar API, advance passenger information - inte advanced, utan advance, i förväg. Genom det ger vi såväl polisen och tullen som Säkerhetspolisen bra verktyg att kunna göra sitt absolut bästa när det gäller att skydda Sverige mot brottslighet och terrorism.


Anf. 84 Anti Avsan (M)

Herr talman! Om det var så enkelt att frågan bara var nationell kanske det skulle vara lättare att föra förhandlingarna och också ett resultat i hamn.

Europaparlamentet har en central roll i denna fråga, och det har legat ett förslag där under många års tid som inte har kommit vidare. Nu har man i alla fall uttryckt ambitionen att man vill komma vidare och också komma i mål. Det fordrar trots allt att det finns stöd för att på ett konstruktivt sätt göra detta i till exempel LIBE-utskottet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utan att nämna några namn finns det ledamöter som representerar Miljöpartiet som mycket aktivt motverkar den utvecklingen i Europasammanhang. De omfattas väl inte av det som Anders Ygeman pekar på, nämligen att man vid överläggningar med justitieutskottet har varit överens om förhållningssättet.

Detta är möjligtvis ett problem i sammanhanget, för om man ska nå bästa tänkbara resultat i den här situationen har jag svårt att föreställa mig att man inte skulle ha den nuvarande regeringens partier med sig i Europaparlamentet. Jag menar att ambitionerna måste sträcka sig lite längre ut i den politiska världen, utanför Sveriges gränser, för det är en internationell fråga.

I så fall finns det kanske skäl att tala lite om att parallellerna till implementeringen av datalagringsdirektivet inte är helt relevanta. Ytterst handlar det om nationell lagstiftning, och vi måste leva upp till de rättssäkerhetsgarantier som inte finns direkt i direktivet.


Anf. 85 Statsrådet Anders Ygeman (S)

Herr talman! Jag kan bara hålla med Anti Avsan om att denna fråga har stått stilla under många år. Det var, som av en händelse, under den moderatledda tiden. Nu har vi bytt regering, och nu rör sig frågan framåt. Det är positivt i Sveriges parlament, och det är positiva signaler från EU-parlamentet.

Jag vet inte vilka Anti Avsan har träffat och samtalat med, men jag har personligen fört samtal med flera av LIBE-utskottets ledamöter, inklusive dess ordförande, för att personligen vinnlägga mig om att de faktiskt rör sig framåt.

Jag tror att den tidigare approachen, där man försökte peka på skillnader mellan EU-parlamentets åsikter och ministerrådets ståndpunkter, var kontraproduktiv och gjorde att frågan inte rörde sig framåt. Man satt i var sitt dike och pekade finger åt varandra, och ingenting hände.

Nu har vi lämnat den hållningen. Nu sitter vi tillsammans och ser vad vi kan göra för att föra den här frågan framåt och få ett effektivt biljettinformationssystem men också värna om den personliga integriteten och bra skyddsmekanismer. Jag tror att det är ett bra mycket konstruktivare sätt att få frågan på plats än att peka finger åt enskilda ledamöter eller partier.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2014/15:219 Åtgärder för att förebygga och förhindra terrorism

av Anti Avsan (M)

till Statsrådet Anders Ygeman (S)

 

Efter de fruktansvärda terrorangreppen i Paris i januari 2015 har EU:s justitieministrar träffats och diskuterat bland annat förslaget om automatisk utväxling av passagerarupplysningar, passenger name record (PNR), som en av flera åtgärder för att kunna förebygga terrorism. Sveriges inrikesminister, Anders Ygeman, deltog på mötet och har i olika medieintervjuer uttryckt starkt stöd för förslaget. 

Unionens medlemsstater har redan godkänt förslaget om PNR, men förslaget har sedan 2011 saknat stöd i Europaparlamentet. Ministrarna har, mot bakgrund av Parisdåden, uppmanat parlamentet att skynda på behandlingen. 

PNR-förslaget handlar bland annat om att information som namn och passnummer ska kunna lagras i upp till fem år. Tanken är att EU ska samordna uppgifter om flygpassagerares namn, biljettbokningar, kreditkort, hotellbokningar och andra data. I grunden handlar förslaget om att upptäcka misstänkta mönster i personers resande och på det sättet stärka det förebyggande arbetet mot terrorism. Förslaget borde kunna bli ett redskap för medlemsstaternas arbete för att motverka terrorism och under vissa förutsättningar kunna ge säkerhetstjänsterna värdefulla underrättelser som kan bidra till att förhindra att nya terrordåd sker, men det är i dagsläget oklart hur förslaget ska genomföras i praktiken. 

EU:s antiterrorchef, Gilles de Kerchove, menar att mer än 2 000 medborgare i EU:s medlemsländer ska ha åkt till Syrien för att delta i kriget mot regimen. I Sverige gör Säpo bedömningen att 300 personer kan ha åkt för att delta i kriget. Det är av yttersta vikt att stärka arbetet med att kartlägga dessa individer och på olika sätt vässa verktygen när det gäller hur polis och säkerhetstjänst ska kunna kontrollera dem som återvänder hem.

 

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Ygeman följande:

Hur – enligt statsrådets och regeringens uppfattning – ska PNR implementeras på effektivast möjliga sätt? 

På vilket sätt ska man kunna säkerställa att relevanta underrättelser – i rätt tid – ska kunna sorteras ut ur den stora informationsmängd som med tiden kommer att ackumuleras? 

Vilka andra åtgärder vill statsrådet och regeringen se för att kunna förebygga och förhindra terrorhandlingar?