Åtgärder beträffande cannabisbruk

Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig vad jag avser att göra för att motverka de skadeverkningar som cannabisbruk kan föra med sig.

Det är nu snart fem år sedan riksdagen antog regeringens proposition om en samlad strategi för alkohol, narkotika, dopnings- och tobakspolitiken för åren 2011-2015. Det är därför dags att ta nya steg, och regeringen kommer inom kort att lägga fram en förnyad men fortsatt samlad ANDT-strategi för kommande femårsperiod.

Under våren 2015 inbjöd jag till fyra hearingar för att föra dialog med berörda aktörer om framtida utmaningar inom ANDT-området. Vid hearingarna deltog representanter från myndigheter, forskarsamhället, kommuner och landsting liksom civilsamhällets organisationer. Dessa, tillsammans med andra underlag, har legat till grund för mål och inriktning för strategiperioden 2016-2020.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Cannabis är den narkotika som missbrukas mest. Bruk av cannabis är vanligare bland unga människor än bland äldre. Därför är barn och unga den viktigaste målgruppen för det cannabisförebyggande arbetet. Cannabisbruket bland unga är lågt jämfört med andra länder i Europa, och vi ser ingen ökning. Men vi vet samtidigt att cannabis är vanligare bland unga människor i storstäderna jämfört med riket i övrigt. Därför finansierade staten under 2012-2015 en satsning i de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Syftet var att främja ett gemensamt preventivt arbete mot cannabis bland annat genom kompetenshöjande insatser bland dem som arbetar med unga och inom vård- och behandling.

Folkhälsomyndigheten fick samtidigt i uppdrag att ställa samman forskningsresultat och utvärderingar av genomförda insatser som rör framför allt cannabismissbruk och att sprida kunskapen om effektiva metoder och strategier när det gäller såväl förebyggande som tidiga insatser.

Genom att ta till vara och sprida den kunskap som vi nu har fått liksom att fortsätta följa upp och utvärdera de insatser som görs skapas goda förutsättningar för en fortsatt utveckling av det cannabisförebyggande arbetet i hela landet. Länsstyrelsernas ANDT-samordnare och de processledare som finns för att utveckla missbruks- och beroendevården utgör viktiga resurser för att stödja kommunernas och även landstingens arbete för att motverka cannabisbruk och missbruk, framför allt bland barn och unga.

Sverige verkar även för en folkhälsobaserad politik genom samarbetet inom EU och FN, men också i bilaterala kontakter med andra länder. Sverige har också förstärkt WHO genom att finansiera en svensk nationell expert som arbetar inom områdena prevention samt vård och behandling till och med april 2016. För att ytterligare stärka kunskapen inom cannabisområdet har Sverige vid två tillfällen stått värd för internationella forskningsmöten om skadliga effekter på hälsan för dem som använder cannabis.

Min ambition är att öka engagemanget och aktiviteten inom ANDT-området för att bidra till regeringens mål om att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation.

För att uppnå detta ambitiösa och viktiga mål måste både jämlikhets- och jämställdhetsperspektivet tydliggöras och genomsyra det fortsatta ANDT-arbetet på alla nivåer. Insatser för att skydda barn och unga mot eget och andras skadliga bruk utgör fortsatt grunden för det hälsofrämjande och förebyggande ANDT-arbetet.

Herr talman! Tack för svaret! Anledningen till att jag tog upp frågan inför att strategin ska presenteras om ett par veckor är att inställningen till cannabis och dess risker varierar i samhället och varierar också över tid. Jag kände att det är väsentligt att cannabis inte kommer bort i strategin. Vi har ju alkohol, tobak och annat drogmissbruk att diskutera.

Låt oss se historiskt på cannabis. Under 60-talet fick vi en topp. Då var det 15-16 procent av pojkar och flickor, unga människor, som använde cannabis. Det var under hippieperioden. Sedan tog man tag i frågan, och siffrorna sjönk. I dag ligger det ganska lågt, omkring 10 procent, men det är ändå inte så få i årskurs 2 i gymnasiet och i 9:an i skolan som har prövat cannabis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag möter, tyvärr inte minst i mitt eget partis ungdomsförbund, krav på legalisering. Det finns ungdomar i andra grupperingar som också reser detta krav. Vi är frihetsälskande, och vi ska fritt kunna välja hur vi lever våra liv, säger de. Sedan har de inte en aning om, herr talman, att om man blir drogberoende är man ofri. Då har drogen tagit makt över ens fria vilja.

Om man tittar på cannabis och jämför det med alkohol tycker många att det är samma sak. Men alkohol förbränns fort i kroppen, medan cannabis däremot ligger kvar i veckor. Det kan också förorsaka flashbacks flera veckor efter användning, då man kanske inte ens kopplar ihop symtomen med att man använde cannabis några veckor tidigare.

Om man tittar på den övriga biverkningslistan ser man beroendeframkallande, fördubblad risk vid bilkörning, panikångest och diskussion om huruvida det kan framkalla schizofreni eller om det bara har schizofreniliknande effekter. Där finns också missbildningar hos nyfödda. Om vi i dag hade fått cannabis som preparat för smärtlindring - det finns en del som hävdar att det är bra för smärtlindring - är jag tveksam till att vi hade registrerat det som läkemedel. Vi kanske hade försett det med väldiga varningstexter, eller det hade eventuellt bara kunnat få förskrivas på licens. Det här är ingenting att leka med.

Det finns rapporter, som inte är forskningsmässigt dokumenterade, om att en del vansinnesdåd som har begåtts i Sverige har skett under haschpåverkan. Jag skulle vilja se mer forskning. Är det här en hypotes som kan avfärdas, eller är det sant?

Det jag gärna skulle vilja höra mer om är vilken informationsstrategi man ska ha för att nå ut till dagens ungdomar. Jag skulle gärna vilja höra ministern, som är ganska ung själv, ta upp frågan.

Herr talman! Jag vill tacka Barbro Westerholm för att hon lyfter frågan. Den är oerhört viktig, och jag är glad att vi kan diskutera den också innan regeringen lägger fram ANDT-strategin.

Däremot vill jag direkt säga att när det gäller de konkreta åtgärderna och aktiviteterna som egentligen ligger något under ANDT-strategins abstraktionsnivå får vi återkomma till debatten.

Det som jag skulle vilja lyfta upp som en förutsättning för den debatt som behöver föras - snarare än att tala om vad vi skulle behöva göra i informationskampanjer i skolan och liknande - är det övergripande ansvar som jag tycker att den nationella politiken har för att kunna föra en debatt och en offensiv politik på internationell nivå. Jag tror nämligen att med tanke på den globaliserade tid vi lever i och med tanke på hur vi alla - inte bara unga människor utan alla - får oss till livs debatter och influenser från andra länder och andra kontinenter är det viktigt att se vad Sverige kan spela för roll på en internationell nivå för att stävja den liberaliseringstrend som vi har kunnat se under ett stort antal år.

Jag skulle vilja hävda att den liberaliseringstrend som vi har sett har framför allt två olika karaktärer. Den ena kommer ur ett slags resignation inför en utveckling som man tycker har gått över styr. Det gäller kanske framför allt länderna i Mellanamerika och Latinamerika, där man är drabbad av stora brottssyndikat som delvis har sin grund i fattigdom och tycker att det kanske är dags att legalisera eftersom kriget mot knarket helt enkelt har misslyckats. Den andra grogrunden till den liberaliseringsvåg vi kan se kommer från mer ideologiskt övertygade hemvister, där en del delstater i USA men också en del länder i Europa driver på för en legalisering med just den motivering som Barbro Westerholm tar upp om individens fria val.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Var har då Sverige befunnit sig i den internationella debatten? Jag skulle vilja hävda att ett misstag från svensk sida har varit att vi har låtit oss utpekas som en extremist i sällskap av länder som Saudiarabien, Ryssland med flera. Man har misstänkliggjort Sveriges intentioner just för att Sverige många gånger har intagit samma ståndpunkt som nämnda länder. Därmed har också Sveriges engagemang för de mänskliga rättigheterna ifrågasatts.

Jag tror att det blir viktigt, inte minst inför det möte, Ungass, som ska hållas i FN nu under våren och inför det fortsatta arbetet, att Sverige kan förflytta sig från det hörn som man har låtit sig målas in i till att bli en brygga och föra en dialog mellan de olika intressen som finns i världen - inte för att vi ska göra avkall på våra principer, inte för att vi ska rucka på de goda och i grunden väldigt bra konventioner som finns på internationell nivå, utan för att vi inte kan låta debatten föras utifrån extrema ståndpunkter. Vi måste föra den utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet, och vi måste hitta vad vi kan göra för att komma framåt för att värna folkhälsan i första hand.

Herr talman! Det här var musik för mina öron. Min nästa fråga till ministern handlade nämligen om det internationella, men ministern föregick mig här.

Vi har en stolt historia när det gäller att arbeta mot droger i olika former. Bror Rexed, generaldirektör för Socialstyrelsen på 70-talet, blev ju verkligen ett stort namn inom FN-systemet och WHO när det gällde att komma åt missbruk av narkotika men även av psykotropa ämnen. Jag är glad om Sverige återtar den här stafettpinnen och gör sig ett namn, därför att drogliberaliseringen som finns i vissa länder i Mellanamerika och andra länder - Nederländerna hör ju dit - är någonting som vi tydligt måste ta avstånd från internationellt.

Herr talman! Jag är nöjd med svaret, och kvällen är sen. Jag tror att vi båda som står här gärna går över till nästa fråga. Men har ministern någonting att fylla på med hör jag på.

Herr talman! Jag är glad att vi kan lyfta fram det internationella perspektivet, därför att det här hänger som sagt ihop. Jag har ända sedan jag tillträdde som minister för drygt 15 månader sedan haft nöjet att träffa mellan 20 och 30 av mina hälsoministerkollegor världen över. Vid varje tillfälle har jag lyft upp narkotikafrågan - hur man ser på de internationella konventionerna och hur man ser på det arbete som vi står inför. Jag har varit glad över att kunna konstatera att de farhågor som har funnits från flera håll - man tänker sig att det kommer att bli en bred anstormning mot konventionerna och att det nu kommer att finnas en vilja att riva upp dessa för en mer liberal tolkning - har kommit på skam. Det finns ingen sådan ambition på bred front. Däremot sitter många av hälsoministerkollegorna mer eller mindre i en sits där det finns en stark inhemsk opinion som driver på för legalisering. Man behöver ha argument och råg i ryggen för att stå emot detta. Jag tror att Sverige kan göra det, men då måste Sverige i ökad utsträckning just fungera som den här bryggan mellan olika perspektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig också säga att på samma gång som vi måste ha ett internationellt perspektiv när vi pratar om de här frågorna måste vi också kunna se på de svenska metoderna och den svenska politiken. Vi måste kunna vara självkritiska när det gäller det som inte har fungerat.

Det som vi pratar om här, cannabis och att förebygga att barn och unga över huvud taget börjar pröva cannabis, har Sverige varit framgångsrikt i. Samtidigt måste vi konstatera att när det gäller de tunga missbrukarna och den narkotikarelaterade dödligheten har vi varit sämre. Jag tror att för att kunna upprätthålla ett förtroende för den svenska narkotikapolitiken och ett folkligt engagemang för och stöd bakom narkotikapolitiken måste vi koncentrera oss på de delar där vi inte har varit lika framgångsrika.

Det är inte minst därför som regeringen nu har lagt förslag på att göra om lagen om sprututbyte i syfte att underlätta för fler sprututbyten. Det är också därför vi har gett i uppdrag till Socialstyrelsen att se över varför den narkotikarelaterade dödligheten ökar - inte bara konstatera att det är ett problem utan verkligen gå ned på individnivå och se vad vi skulle kunna göra annorlunda.

Som sagt, genom att få politiken att hänga ihop, från det förebyggande arbetet som beskrivs i ANDT-strategin till vården och det internationella arbetet, tror jag att vi bättre kan möta den utmaning som vi står inför.

Herr talman! Jag tolkar det här som att det kommunala vetot mot sprututbyte kommer att tas bort. Jag som har jobbat med sprututbytesfrågan sedan slutet av 80-talet ser med glädje att man nu kan hjälpa människor som är fast i ett narkotikamissbruk att inte drabbas av hepatit C och hiv.

Herr talman! Jag hoppas att allt går vägen och att det blir resultatet.

Överläggningen var härmed avslutad.