Asylsökandes boende

Interpellationsdebatt 18 maj 2010

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 22 Tobias Billström (M)

Herr talman! Luciano Astudillo har frågat mig på vad jag grundar ställningstagandet att inte genomföra de förslag till åtgärder som lämnades av den utredning som jag själv tillsatte för att se över mottagandet av asylsökande, SOU 2009:19. Vidare har Luciano Astudillo frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att fler kommuner ska ta sitt ansvar för det ökande antalet asylsökande i arbetsför ålder och vilka insatser i övrigt jag avser att verka för att staten vidtar för att dels minska den ökade bostadssegregationen till följd av hur asylmottagandet fungerar, dels bidra till ett väl fungerande mottagningssystem. Låt mig först konstatera att i enlighet med regeringens prioritering av asylprövning i Migrationsverkets regleringsbrev har Migrationsverkets handläggningstider i asylärenden minskat kraftigt sedan betänkandet Aktiv väntan - asylsökande i Sverige presenterades i februari 2009. Förändringen har åstadkommits tack vare ett ändrat arbetssätt och en adekvat resursdelning inom asylprövningen hos Migrationsverket. I april i år var den genomsnittliga handläggningstiden 122 dagar, vilket kan jämföras med 230 dagar vid tiden för när betänkandet Aktiv väntan - asylsökande i Sverige lades fram eller de sju-tio månader som varit regel snarare än undantag under de senaste tio-tolv åren. Det nya arbetssättet och den positiva utvecklingen avseende markant kortare handläggningstider har givetvis betydelse för arbetsformerna i asylmottagandet och för hur mottagandet organiseras. Som ett led i detta pågående arbete har Migrationsverket bland annat startat två ankomstboenden, i Borås och i Boden, för att möjliggöra att en sökande som inte väljer eget boende i den inledande utredningsfasen ska finnas geografiskt nära asylprövningen och på så vis kunna vara tillgänglig med kort varsel. När asylutredningen väl har genomförts flyttar den sökande vidare till en vanlig mottagningsenhet. Med de kortare handläggningstiderna är det ännu viktigare än tidigare att kvalitativa insatser görs tidigt i asylprocessen. I betänkandet Aktiv väntan - asylsökande i Sverige lades ett antal förslag fram som rör mottagandet av asylsökande. Betänkandet bereds inom Regeringskansliet, och delar genomförs under året. I enlighet med vad som framfördes i betänkandet Aktiv väntan - asylsökande i Sverige är det viktigt att den asylsökandes utbildnings- och yrkesbakgrund kartläggs och dokumenteras. I regleringsbrevet för 2010 har Migrationsverket fått i uppdrag att tillsammans med Arbetsförmedlingen utveckla kartläggningsmetodiken och ta fram metodstöd för att förbättra kartläggningen av asylsökandes utbildnings- och yrkesbakgrund. Kartläggningsmetodiken ska kunna användas under tiden asylärendet prövas och kunna byggas ut vid de etableringssamtal som Arbetsförmedlingen kommer att genomföra med den som beviljas uppehållstillstånd. Informationen kommer att vara av stor betydelse för Arbetsförmedlingen i de fall myndigheten medverkar i bosättningsarbetet och strävandena att bistå den nyanlände med bosättning i en kommun där det finns förutsättningar för sysselsättning för den nyanlände. Regeringen anser dessutom att det är viktigt att den asylsökande genomgår en tidig introduktion. Detta är något som regeringen lyft fram i Migrationsverkets regleringsbrev. Introduktionen ska innehålla information om möjligheterna till arbete, tillgängliga praktikplatser och boende men också samhällsinformation. Detta är viktigt för att den sökande ska kunna göra medvetna val och vara välinformerad avseende exempelvis boende och möjligheterna till sysselsättning både under och efter asyltiden. Jag anser att det är bra att de flesta av Migrationsverkets enheter i dag bjuder in olika lokala aktörer, såsom Arbetsförmedlingen och intresseorganisationer, för att medverka i introduktionen för asylsökande och att introduktionen ges på ett tidigt stadium. Jag tror att en ansats som bygger på att individen ska kunna fatta egna medvetna beslut och vara välinformerad rörande sin livssituation, snarare än införandet av exempelvis olika former av tvångsreglering, motverkar de problem som interpellanten lyfter fram i sin interpellation. Jag följer utvecklingen på mottagandeområdet noggrant och har bland annat uppmärksammat att en större andel av de asylsökande i dag väljer att bo i Migrationsverkets anläggningsboenden än som varit fallet de senaste åren. Detta bidrar till en ökad spridning inom landet vad gäller asylsökandes boende. Mot den angivna bakgrunden har jag inte för avsikt att vidta några åtgärder med anledning av Luciano Astudillos frågor.

Anf. 23 Luciano Astudillo (S)

Herr talman! Inledningsvis vill jag tacka migrationsministern för svaret, men samtidigt tvingas jag konstatera att det är ett halvhjärtat svar. Det är inte ett svar på de strukturella problem som - där är jag och Billström helt överens - under en lång tid funnits när det gäller mottagningssystemet i vårt land. Låt mig senare återkomma till det. Först vill jag helt kort säga några ord om annat som migrationsministern säger i sitt interpellationssvar. När det gäller de kortare handläggningstiderna och det förfarandet råder en samsyn. Vi vet att Migrationsverket självt på generaldirektörens initiativ och i samarbete med McKinsey har jobbat fram ett nytt system för handläggningstiderna, det om kortare väntan. Men i dag är det för tidigt att se om vi nått framgång med det systemet. Dessutom är första steget, första processen, bara en del i själva asylförfarandet. Sedan finns möjligheten att överklaga till domstol och så vidare, så processen är fortfarande alldeles för lång. Det andra - att vi i dag förenas i synen att Arbetsförmedlingen så tidigt som möjligt ska komma in i processen för nyanlända - är, som sagt, positivt. Men det råder en stor osäkerhet kring den här reformen. Framför allt är det hela begränsat till ett litet fåtal av de nyanlända som Sverige tar emot. Väldigt få får en etableringsplan, och ännu färre beviljas etableringsersättning. Låt mig också markera en viss oro inför den signal som migrationsministern här skickar ut. Han säger att Arbetsförmedlingen nu också förväntas bli en form av bostadsförmedling för nyanlända - häpnadsväckande! Jag tror att jag och Billström förenas i en grundläggande slutsats: Vägen in i Sverige går genom jobb, var och hur du bor samt hur lång asyltiden är. Första tiden är helt central när det gäller att korta vägen till jobb och då inte bara för vuxna utan också för barn och ungdomar. För möjligheten att nå framgång i svenska språket till exempel är det helt avgörande var du hamnar. Den trångboddhet vi ser och den tilltagande bostadssegregationen men också det faktum att vi i dag har ett ökat, inte ett minskat, utanförskap är problematiskt. Det förstod oppositionspolitikern och Malmöbon Tobias Billström förra mandatperioden. Han var en av de mest pådrivande här i riksdagen när det gällde behovet av strukturella förändringar i mottagningssystemet. När det sedan blev regeringsskifte tillsatte han till och med en utredning, den om aktiv väntan. Men han har inte förverkligat utredningens ambitioner trots att han, som sagt, var den som tillsatte den. I dag står moderaten i Malmö fortfarande för samma ambition - att vi strukturellt måste förändra mottagningssystemet. I Regeringskansliet finns det en färdig utredning om boendet. Varför har ministern inte agerat i de frågorna? Vilka ställningstaganden har legat till grund för att man inte velat ta ett större grepp om bostadsfrågan? Och vilka åtgärder avser ministern att vidta så att fler kommuner är med och gemensamt tar ansvar för vår gemensamma flyktingmottagning? På de här frågorna har jag inte fått svar.

Anf. 24 Ulf Nilsson (Fp)

Herr talman! Hur asylsökande får en bra tillvaro under processen och hur de blir förberedda inför att gå vidare sedan de fått uppehållstillstånd är verkligen en viktig fråga. Området har varit sorgligt misskött i många år. Under 1990-talet och under första halvan av 2000-talet har det handlat om långa väntetider och om passivitet för den som är inne i processen. Ingenting eller väldigt lite uppmuntrar till att börja jobba eller till att läsa svenska. Ibland har det från olika socialdemokratiska företrädare kommit lite desperata utspel som handlat om att styra vart de asylsökande ska flytta. Och ibland har det från vissa ledande socialdemokrater till och med talats om vad som uppfattas som ett flyttförbud även för dem som fått uppehållstillstånd. Min och Folkpartiets inställning är naturligtvis att det ska löna sig att aktivt söka arbete. Det ska löna sig att söka sig dit där det finns jobb och att leva på jobb i stället för att leva på bidrag så snart detta är möjligt. Däremot är min grundinställning att det är helt främmande att hitta olika typer av lagregler som tvingar fria människor att bo på det ena eller det andra stället. Jag tycker att Luciano Astudillo i sin interpellation glömmer att väldigt många positiva förändringar har skett under Alliansens tid. Framför allt gäller det den första tiden med kraftigt nedkortade väntetider, vilket är oerhört viktigt. Allt fler slipper då en nedbrytande väntan - ibland, som det var tidigare, i många år. Redan nu har man fått större möjligheter att under väntetiden arbeta eller läsa svenska. Det har naturligtvis också betydelse för dem som inte beviljas uppehållstillstånd. Återvändandet är lättare om man inte har bott här och fastnat i en deprimerande passivitet under lång tid. Luciano Astudillo talar om att allt fler kommuner borde ta sitt ansvar. I första hand är det först efter uppehållstillståndet som kommunen ska göra avtal om flyktingmottagande, introduktionsprogram och så vidare. Där är det naturligtvis alltid bäst med frivilliga överenskommelser utifrån olika kommuners förutsättningar. Men jag kan säga, herr talman, att min och Folkpartiets uppfattning sedan gammalt är att det i längden inte ska vara möjligt att en kommun helt nekar att ta emot flyktingar till introduktionsprogram och annat. Det borde finnas ett slags lagligt redskap att ta till om en kommuns politiska ledning är helt osolidarisk med riksdagens flyktingpolitik. Tvång ska dock naturligtvis alltid vara en sista utväg och inte en huvudlösning. Detsamma gäller de ensamma flyktingbarn och flyktingungdomar som kommunerna länge varit upprörande negativa till att ta emot och ställa upp för. Detta har gällt oavsett politisk ledning. Tittar vi ut ser vi inget mönster; det är inte rödgrönt, allians eller andra konstellationer. Där ser vi återigen att regeringens initiativ med samordning och samtal med kommunerna äntligen har lett till att fler kommuner ställer upp. Jag gläder mig också väldigt åt att regeringen har tillsatt en utredning för att titta på vilka möjligheter som skulle kunna finnas om situationen blir alldeles hopplös. Jag tycker alltså att Luciano Astudillo glömmer att det har hänt väldigt mycket positiva saker inom detta område.

Anf. 25 Tobias Billström (M)

Herr talman! Jag börjar med att vända mig till interpellanten. Det som är viktigt att komma ihåg när vi diskuterar frågan om boendet är naturligtvis att det inte längre handlar om aktiv väntan, utan det handlar om kortare väntan. Regeringens fokus på tydligare och kortare handläggningstider har gjort skillnad. Med en tydlig prioritering och med tillräckligt mycket pengar har Migrationsverkets duktiga tjänstemän äntligen haft möjlighet att prestera det alla politiker på detta område har talat om i decennier: anständiga, kortare handläggningstider. Det är klart att man kan välja att bortse ifrån detta, men då bortser man också från det som många socialdemokratiska statsråd har pratat om under väldigt många år. Jag tänkte att vi skulle repetera det, bara för att försöka förstå varför denna fråga har varit så prioriterad för regeringen. Den 22 augusti 2000, alltså för tio år sedan, sade Maj-Inger Klingvall så här i riksdagen: Korta handläggningstider leder till minskade kostnader i asyl- och flyktingmottagandet samt gynnar den sökande, som slipper leva i osäkerhet så länge. Därför är det av stor vikt att myndigheternas verksamhetsmål uppnås. Året efter ökade tiderna med i snitt en månad. Den 2 maj 2002 sade Jan O Karlsson, dåvarande migrationsminister, så här: Låt mig inledningsvis understryka att kortare handläggningstider i utlänningsärenden, inte minst rörande anknytningsärenden, är en högt prioriterad fråga för regeringen. Kraftigt ökade resurser har därför tillförts utlänningsmyndigheterna under de senaste åren. Året efter ökade tiderna med i snitt en månad. Min omedelbara företrädare Barbro Holmberg sade i en intervju på regeringen.se den 21 oktober 2004, efter ett år som migrationsminister, som svar på frågan vad som är den viktigaste frågan för framtiden: Det är att få ordning och reda i asylpolitiken fram till 2006, att öka rättssäkerheten och få en mer tydlig och effektivare process. Att pröva ärenden ska ta kort tid, och om beslutet blir positivt måste vi snabbt integrera dessa människor i vårt samhälle. Herr talman! Jag säger detta därför att det handlar om att kunna visa leverans så här i slutet av mandatperioden, och det kan denna regering. Samtidigt ska jag säga att vi måste vara ödmjuka. Detta är bara en pusselbit, för en annan, oerhört kostsam, del i mottagandet är de som har lagakraftvunna beslut men inte lämnar landet. I slutet av förra året fanns 11 243 personer i mottagandesystemet med lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut. Under ett år genererar de en kostnad om 1,2 miljarder kronor. För att göra något åt denna kostnadspost måste vi få fart på återvändandet. Där är ni i oppositionen helt oense. De som sitter till vänster om dig i båten, Luciano Astudillo, vill helt och hållet slopa återvändandet. De drar in alla pengar i budgeten ifrån återvändandet. Hur ska ni finansiera detta, har ni tänkt er, och vilken signal sänder det? Jag tycker att det är angeläget att understryka detta, för bara genom att korta handläggningstiderna kommer vi under ett år att kunna spara 5,5 miljarder kronor under kommande mandatperiod. Det är bara på minskade kostnader för mottagandet under prövningstiden. Det är pengar som kan användas till integrationsinsatser och till en mängd andra saker. Det är alltså ingen liten fråga. Jag menar att vi naturligtvis ska fortsätta att diskutera boendefrågan - absolut. Det är, som Ulf Nilsson inledde sitt inlägg med att säga, en viktig uppgift att hantera boendet på ett bra sätt. Det tänker också regeringen göra. Men att helt bortse från detta, och framför allt att säga att det är för tidigt att se om det blir någon framgång när vi redan nu kan belägga att handläggningstiderna har minskat, är inte seriöst, Luciano Astudillo.

Anf. 26 Luciano Astudillo (S)

Herr talman! Det är precis tvärtom. Det är seriöst. Just på detta område aktar jag mig noga för att ägna mig åt partipolitisk pajkastning. Det handlar om praktiska lösningar på framtida utmaningar. Jag sade, och vi tycker, att det råder en samsyn kring de förändringar Migrationsverket gjort när det gäller att korta väntetiden. Det är helt centralt för att klara en snabbare väg till jobb. Men det är för tidigt att utvärdera. Detta med kortare väntan har inte ens fullt ut implementerats i Tobias Billströms gamla hemstad. Det är fortfarande många som är kvar i det gamla systemet. Effekterna totalt sett och rättssäkerheten kring detta nya system är inte utvärderat. Sedan har vi hela domstolsförfarandet därefter, som också är en tid i väntan på besked. Det är egentligen inte det denna debatt handlar om - min fråga rörde boendet - men det är viktigt att vara seriös och saklig. Ulf Nilsson, som också ägnar sig åt partipolitisk pajkastning, börjar med det gamla vanliga om hur sossarna har misskött detta. Nej, detta är problem som vi har dragits med ännu längre tillbaka, sedan början av 90-talet då vi gjorde förändringar i mottagandesystemet. Det är sant att det gamla system vi hade innan Balkankrisen inte var bra. Det är ingen som vill tillbaka till Hela Sverige-strategin, men någonstans, i all ödmjukhet, måste ni två också börja ta ansvar för de fyra år som har varit och se att boendesegregationen fortsätter att öka. Trångboddheten är ett reellt, verkligt problem i storstadsregionerna. Utanförskapet ökar. Det går inte att låtsas som att dessa fyra år inte har passerat. Boendet, var och hur du kommer till Sverige, vilka möjligheter du har att etablera dig på arbetsmarknaden, var dina ungar hamnar i skolan och deras möjligheter att nå framgång i att lära sig svenska språket är helt centralt. Ni har passat när det gäller att hantera boendefrågan i fyra år. Det bär ni ett ansvar för - ingen annan. Vi socialdemokrater har lagt fram ett förslag på hur detta skulle kunna förändras. Vi har gjort vår hemläxa - vi behövde också göra den - och vi har ett förslag som handlar om att se till att fler kommuner tar ett ansvar och att skärpa både socialtjänstlagen och bostadsförsörjningslagen för att förtydliga kommuners ansvar för att vara med och bidra till flyktingmottagandet. Vi har också lagt fram förslag som pekar på att de rika kommuner som oftast väljer att inte ta emot asylsökande och nyanlända flyktingar ska vara med och hjälpa till, åtminstone ekonomiskt, fram till att vi får en bättre balans. Vi vill pröva ett ansvarsbonussystem som ger stöd åt kommuner som Södertälje, Malmö - Billströms gamla hemstad - och många andra, som burit svensk flyktingmottagning. Vi vill också, sist men inte minst, att staten tar ett tydligare ansvar i början. Ankomstboendena är ett viktigt första steg. Ordnade boendeförhållanden är ett sätt att korta vägen till jobb, och det har ni valt att inte göra något åt under dessa fyra år. Det bär ni ett ansvar för, och det ska också utvärderas nu när vi går till val.

Anf. 27 Ulf Nilsson (Fp)

Herr talman! Luciano Astudillo talar om ödmjukhet. Det är naturligtvis viktigt att vara ödmjuk. Jag säger inte att det inte går att hitta ytterligare förbättringar i migrationspolitiken. Men faktum är att vi i varje fall från Folkpartiets sida tycker att vi har fått igenom mycket av det som vi har pratat om under flera år - tidigare aktivitet när det gäller introduktion, bättre möjligheter till att arbeta under väntetiden och kortare väntetider. Det är mycket det. Herr talman! Det som inträffar före och efter asylprocessen hänger ihop. Luciano Astudillo glömmer helt bort att tala om den stora reform för mottagandet efter det att uppehållstillstånd har beviljats som är på väg i Sverige och som riksdagen har beslutat om. Även om det gäller ett annat departement, herr talman, hänger det här ihop, så jag vill avsluta med att kort nämna att från och med i höst har alltså staten huvudansvar via Arbetsförmedlingen för både ersättning och arbete med de nyanlända flyktingarna i kommunerna. De kommer att få hjälp att flytta dit där jobben finns. De kommer att få en individuell etableringsplan. De kommer att få en ersättning som gynnar aktivitet och arbete och där det lönar sig att delta i introduktionsprogrammet. Alla som är med i detta program kommer att erbjudas en samhällsorientering med grundläggande information om hur det svenska samhället fungerar. Man kommer att få en etableringslots som hjälper en att söka arbete och bostad. Det här är aktiva åtgärder som kommer att betyda mycket, och det i kombination med de kortare väntetiderna och en aktiv introduktion redan under asylprocessen skapar betydligt bättre förutsättningar för våra nyanlända än tidigare.

Anf. 28 Tobias Billström (M)

Herr talman! Jag tycker visst att det är angeläget att vara ödmjuk, men det handlar också om att se till realiteten. Vi vet att handläggningstiden har minskat till 4,2 månader. Visst, det är ett mål som inte har uppnåtts - jag har gått tillbaka till statistiken - sedan 1998. Dessförinnan har vi inte varit i närheten av det här. Snittiden har varit någonstans mellan sju och tio månader. Det blir lite svårt, Luciano Astudillo, att bortförklara detta för dig som socialdemokratisk politiker trots att du gör ditt bästa här i kammaren i dag, i synnerhet som du har en så tydlig bäring på frågan om hur mottagandet ska utformas. Asylsökandes boende, framför allt det så kallade egna boendet, är kanske en av de frågor inom asylmottagandet som har blivit mest uppmärksammad. Det finns dock inga enkla lösningar kring det egna boendet även om det naturligtvis hade varit bekvämt. Att avskaffa det egna boendet, som vissa har föreslagit, skulle kräva omfattande tvångsregleringar i form av kommunarrest eller motsvarande. Dessutom skulle det vara ett stort intrång i de asylsökandes liv. Vi tror inte på att åtgärder som syftar till att hindra människor från att röra sig fritt kan vara en lyckad lösning på en eventuell framtida integration eller att sådana åtgärder ger en bra start vad gäller eventuellt nytt liv i Sverige. Jag noterar, Luciano Astudillo, att era tilltänkta samarbetspartner, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, fullständigt har avfärdat de här tankarna, sagt nej till dem och fortsätter att säga nej, med en tydlig och klar emfas. Frågan är: Vad är det du pratar för i dag? Är det någon sorts egna privata tankar, Luciano Astudillos privata asylpolitik? Eller är detta det socialdemokratiska alternativet eller det rödgröna alternativet du pratar om? Någonstans måste vi vara överens om vad det är vi diskuterar. Orsakerna till att många asylsökande väljer eget boende sammanfaller i stor utsträckning med de fördelar som vuxna individer upplever med ett eget boende. Exempelvis är förvärvsfrekvensen betydligt högre bland dem som väljer eget boende jämfört med dem som bor i anläggningsboende. Detta är belagt i många utredningar. Det är viktigt att en asylsökande tidigt får genomgå en bra introduktion där denne får aktuell och relevant information om bland annat asylprocessen, vikten av att styrka sin identitet, arbetsmarknaden, boende och bosättning, relevant svensk lagstiftning och återvändande. Allt detta är något som vi från Alliansen och regeringen har betonat i Migrationsverkets regleringsbrev. De här informationsinsatserna är angelägna och betydelsefulla. När man pratar om de här frågorna måste man försöka förstå att vi har genomfört andra åtgärder för att få människor att fatta rätt beslut. Till exempel trädde den 15 april i år den lag i kraft som ger ett nytt incitament att höja förvärvsfrekvensen för de nyanlända på arbetsmarknaden. Vi har introducerat ett försörjningskrav, vilket innebär att den som vill att anhöriga ska komma till Sverige måste uppfylla vissa krav för att de anhöriga ska få uppehållstillstånd. Exempelvis måste man kunna visa att man kan försörja sig själv samt att man har en bostad som är lämplig också för de anhöriga att bo i. När jag reser runt i Sverige, till Hallstahammar, Borlänge, Uppsala och inte minst när jag återkommer till min hemstad Malmö och pratar med människor som är asylsökande märker jag att man har tagit det här till sig. Det börjar ge effekt redan efter bara en så pass kort tid. Å andra sidan har vi haft en lång debatt före, och folk har haft tid att sätta sig in i det. Folk är medvetna om att det är det här kravet som gäller. Det kommer naturligtvis att innebära annorlunda incitament. Jag tycker i grund och botten att det är bra att vi har den här debatten. Men Luciano Astudillo försöker ibland göra en höna av en fjäder. 270 av landets kommuner har avtal med Migrationsverket om mottagande. Det är inte det som är problemet, utan problemet handlar om att få människor att fatta rätt beslut. Där är informationskomponenten helt avgörande.

Anf. 29 Luciano Astudillo (S)

Herr talman! Jag tvingas konstatera att det blev en väldigt spretig debatt eftersom varken Ulf Nilsson eller Tobias Billström vill hantera boendefrågan. Men låt mig få försöka bemöta en del av det som har sagts. Jag föreslår att ni som har hört den här debatten och lyssnat in ordet tvångslagstiftning läser det socialdemokratiska förslaget på det här området. Ni får bedöma vad ni tycker om det. Det ligger väldigt nära vad Folkpartiet föreslår. Det rödgröna samarbetet har kommit långt på området. Vi vill att fler kommuner ska ta ett ansvar. Vi är beredda att gå långt på det här området. Vi har slagit fast i budgetmotionen att principen om att alla som kommer till vårt land som nyanlända ska ha rätten till en etableringsplan ska gälla. Vi har avsatt extra resurser till det. Det du missar, Ulf Nilsson, i ditt anförande är att många lämnas utanför. Många anhöriga, Tobias Billström, kommer att fortsätta att komma trots försörjningskravet. Det var 33 000 anhöriga som kom till vårt land förra året. Med det försörjningskrav som ni inför för anhöriga - det är drygt 30 000 som kommer om vi har samma inflöde i fortsättningen - lämnar ni dessa anhöriga helt utanför arbetslinjen. Vi socialdemokrater samarbetar med De rödgröna och vill att alla ska ha rätt till en etableringsplan, och många fler ska ha rätt till en etableringsersättning, inte minst de många kvinnor som kommer efteråt. Försörjningskravet, såsom det blev, är kanske det största slaget i luften Billström har gjort den här mandatperioden. Men vi kan konstatera, tyvärr, att det blev för mycket partipolitisk pajkastning, återigen, i stället för att hantera det fundamentala strukturella problemet i boendesegregationen. Utanförskapet ökar, och segregationen ökar. Den här regeringen har inte hanterat det.

Anf. 30 Tobias Billström (M)

Herr talman! Jag noterar att alla andra ägnar sig åt pajkastning utom Luciano Astudillo. Så låter det från talarstolen, och så kan man naturligtvis resonera. Jag tycker att det är bra om människor läser det socialdemokratiska förslaget och jämför det med Miljöpartiets och Vänsterpartiets förslag, som ju är helt annorlunda och som innebär att man säger fullständigt nej till vad ni har föreslagit. Så sent som i går fick vi dessutom veta via Sveriges Television att den grupp som har ägnat sig åt att förhandla i de här frågorna i den rödgröna röran är nedlagd. Det gick inte att komma överens, sade Kerstin Holm i Sveriges Television. Så mycket var det för det. Därmed vet vi också vad som väntar, för vi har varit igenom det här en gång tidigare. Vi vet att i regeringsförhandlingarna kommer naturligtvis De rödgröna, era partner Vänstern och Miljöpartiet, att föra fram det ena konstiga förslaget efter det andra om flyktingamnesti. Och de kommer absolut inte att acceptera de förslag som du har presenterat här i dag. Vi har been there, done that, bought the T-shirt. Så är det. Vi vet precis vad det är vi får. Vi, däremot, har under den här mandatperioden tagit tag i de här frågorna. Vi har kortat handläggningstiderna, som var den kanske viktigaste och avgörande frågan för att försöka få kontroll på något som höll på att eskalera bortom all kontroll. Vi är i dag nere i 4,2 månader i snitt i handläggningstid. Det är en stor framgång för den här regeringen och någonting som jag och Ulf Nilsson är mycket stolta över. Utöver det har vi i dag sjösatt de förslag som Migrationsverket nu genomför om utökade informationsinsatser, och vi har fått försörjningskravet på plats. Det behövs mer. Jag är ödmjuk inför den här uppgiften. Det är inte lätt att få människor att fatta de rätta besluten om att bosätta sig i de regioner i Sverige där chansen till sysselsättning och boende är som störst. Men Luciano Astudillos idéer, som inte har någon som helst möjlighet att vinna framgång här i kammaren, var ju dödfödda innan de över huvud taget levererades. I sakfrågan har vi, tycker jag, möjligen en samsyn när det gäller omfattningen av problemet, men definitivt inte när det gäller lösningarna.

den 29 april

Interpellation

2009/10:354 Asylsökandes boende

av Luciano Astudillo (s)

till statsrådet Tobias Billström (m)

Antalet asylsökande väntas i år bli fler än vad regeringen bedömde i samband med budgetpropositionen för 2010. Det är främst antalet asylsökande från Somalia och Afghanistan som ökar. Som ett resultat av detta föreslås i vårpropositionen ökade resurser på närmare 1 miljard för i år.

Mottagandet av asylsökande är ett område som regeringen valt att negligera under hela mandatperioden. Inga initiativ av betydelse har tagits för att skapa bättre fungerande system för asylsökandes val av bosättningskommun och för att sprida ansvaret på fler kommuner med bra förutsättningar för framtida etablering i utbildning och arbete. Vellinge är det tydligaste exemplet på regeringens brist på ansvarstagande. Först när problemen blev akuta tvingades man hjälpligt hantera den uppkomna situationen.

Men frågan gäller inte bara ansvaret för de ensamkommande flyktingbarnen, en nog så viktig fråga. Ansvaret för mottagande även av vuxna asylsökande är i dag extremt skevt fördelat. Fyra kommuner svarar till exempel för 75 procent av mottagandet i Stockholms län och vi ser resultatet: ökande segregation och trångboddhet, skolor där en stor del av barnen inte klarar kunskapskraven, en väg till arbete och egen försörjning som förlängs och försvåras. I två av tre socialt utsatta områden växer nu utanförskapet. Arbetslösheten har under de senaste tre åren ökat nästan dubbelt så snabbt bland utrikes födda jämfört med inrikes.

Vägen till integration går via arbete och egen försörjning och då har det betydelse var och hur man bor under sin tid som asylsökande. Ofta permanentas bosättningen i samma kommun såväl före som efter beslutet om uppehållstillstånd. Vi har nu omprövat vår politik på området och har förslag och idéer inom detta breda område som vi tror krävs för att arbetslinjen för nyanlända på allvar ska kunna stärkas. Här ingår att fler kommuner måste ta sitt ansvar för mottagandet, särskilt kommuner med goda förutsättningar, ekonomiska såväl som när det gäller arbete och utbildning.

Jag vill mot denna bakgrund fråga statsrådet:

På vad grundar statsrådet ställningstagandet att inte genomföra de förslag till åtgärder som lämnades av den utredning som statsrådet själv tillsatte för att se över mottagandet av asylsökande (SOU 2009:19)?

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att fler kommuner ska ta sitt ansvar för det ökande antalet asylsökande i arbetsför ålder?

Vilka insatser i övrigt avser statsrådet att verka för att staten vidtar för att dels minska den ökade bostadssegregationen till följd av hur asylmottagandet fungerar och dels bidra till ett väl fungerande mottagningssystem?