Arbetsmiljö och arbetsvillkor för Samhallanställda

Herr ålderspresident! Ali Esbati har frågat arbetsmarknadsministern om hon avser att ta något initiativ för att initiera en översyn eller utredning för att med lämplig metodik kartlägga arbetsmiljö och arbetsvillkor för anställda vid Samhall.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Regeringen ser Samhall som ett viktigt och väl fungerande verktyg för att personer med funktionsnedsättning som står utanför arbetsmarknaden och som inte kan få annat arbete eller stöd genom andra insatser ska kunna ges möjlighet till ett jobb. Jag delar Ali Esbatis uppfattning att Samhall sedan starten har spelat en viktig roll för många människor med olika typer av funktionsnedsättning och för den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Vad gäller arbetsmiljö har vi höga förväntningar på de statligt ägda bolagen om att de ska agera föredömligt. Det inkluderar självfallet en sund och säker arbetsmiljö, samt goda och anständiga arbetsvillkor. Under 2018 och 2019 genomförde Samhall en förstärkt samverkan med de fackliga parterna. Samhall bedriver ett systematiskt arbetsmiljöarbete på samtliga arbetsplatser, vilket innefattar att undersöka arbetsmiljön, upptäcka risker i arbetet och att åtgärda brister.

Jag utgår naturligtvis från att bolaget följer lagar och regler vad gäller en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor. Om det finns delar i verksamheten som behöver förbättras med beaktande av arbetsmiljön så är det självklart viktigt att det tas upp och åtgärdas vidare. Det ligger i min roll att följa verksamheten och genom en aktiv dialog med Samhall tydliggöra de förväntningar som finns från regeringens sida. Det kommer jag att fortsätta göra.

Herr ålderspresident! Tack, näringsministern, för svaret! Jag måste tyvärr säga att jag är lite besviken på att svaret dessvärre är så pass själlöst och intetsägande. Man skulle kunna sammanfatta ministerns ganska korta svar ännu lite kortare.

Det är att regeringens svar på att det finns saker som fungerar dåligt är att regeringen anser att det är bättre om saker fungerar bra. Man utgår från att det är så, eftersom man uttalat att det är så det bör vara. Det är klart att jag håller med om att det är bättre om det är bra än om det är dåligt. Men det är inte en särskilt kraftfull eller för den delen inkännande och resonerande reaktion från statsrådets sida.

Min interpellation i det här ämnet är inte konfrontativ eller polemisk. Jag har ställt frågor eftersom det är vår uppgift som folkvalda att följa de verksamheter som samhället har ett ansvar för. Det ställer ytterligare krav på hela samhällsorganisationen att bry sig om och följa upp de verksamheter där människor i utgångspunkten befinner sig i en ganska utsatt position.

Det är ofta så det är på Samhall. Samhall utför, som vi var eniga om, en mycket viktig verksamhet på sina håll. Men de personer som behöver det stödet och finns i den verksamheten har inte alltid de högsta rösterna i samhällsdebatten.

Jag har inte påstått, och påstår inte heller nu, att jag sitter med all information om det som sker på Samhall. Jag presenterade flera exempel och farhågor som gäller den här viktiga delen av svensk aktiv arbetsmarknadspolitik. Det finns ingen konkret reflektion kring de frågorna i ministerns svar.

Eftersom de inte refererades till i svaret ska jag säga att det till exempel handlar om en serie artiklar som har funnits i tidningen Fastighetsfolket. Där pratar man om verksamheten i Köping som exempel. Det är trånga personalutrymmen och avsaknad av duschar och vilrum. Det ordnades sedan upp, men först efter att skyddsombuden anmälde det enligt det som kallas för 6:6a-anmälan i arbetsmiljölagen med hot om vite.

Det har varit exempel från Kalmar där man har konstaterat att personal har jobbat i ett tvätteri under mycket varma förhållanden. Det har varit uppåt 39-40 grader, och utan separat duschrum. Man har fått äta i värmen, och det har varit lukt från smutstvätt och avföring i det rum där man ska äta.

Det här är saker som har uppmärksammats. En sak som också har uppmärksammats i artiklarna och som jag har upplevt när jag har varit ute och träffat människor i Samhalls verksamhet är att även om det finns människor som är mycket nöjda och mycket glada över sin situation drar sig de som inte är det väldigt ofta för att över huvud taget vilja säga ifrån.

De är rädda för att de ska bli bestraffade med omplacering på ett dåligt sätt. De kan bli av med den trygghet som de har. På det svarar ministern inte alls. Det gäller om det finns ytterligare saker att göra för att den här situationen inte ska uppstå. Det handlar om att de personer som i utgångspunkten har ett svårt läge när de inte vågar säga ifrån ges en röst i verksamheten.

Herr ålderspresident! För att inte vilja polemisera måste jag säga att det var ett väldigt polemiskt inlägg i en fråga där jag är tämligen säker på, herr ålderspresident, att vi är helt överens. Som både före detta fackligt engagerad och före detta regionalt skyddsombud kan jag konstatera att den här typen av frågor är oerhört centrala.

Det är precis som Ali Esbati säger. Det gäller dessutom människor som har funktionshinder av olika slag och som ofta är väldigt glada över att ha ett jobb att gå till med allt vad det innebär för självkänsla, försörjning med mera. Det är någonting man värnar och vårdar.

Herr ålderspresident! Det innebär inte att de därmed ska behöva leva under några andra omständigheter än enligt de lagar och förordningar om arbetsmiljövillkor som vi andra har. Om detta är vi helt överens.

Samhall har i dag 25 000 medarbetare och verkar på över 13 000 arbetsplatser. Jag tror att vi är helt överens om att de gör en oerhört värdefull insats såväl för de människor det handlar om som för vårt samhälle.

Det har bevisligen förekommit brister. Ledamoten är fullt medveten om att jag som minister inte bör kommentera enskilda fall. Men jag kan ändå konstatera att i de fall som har varit omnämnda i medierna har man också vidtagit åtgärder. Det är bra.

Efter en dialog med regeringen har man också tillsammans med de fackliga företrädarna genomfört systematiska genomgångar för att se över hur arbetsmiljön ser ut och vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas. Det tror jag är oerhört centralt.

Även om resultaten av genomgångarna visar att utvecklingen går åt rätt håll betyder inte det att man ska slå sig till ro, utan tvärtom. Jag kommer att som ansvarig i regeringen för ägarsamordningen fortsätta att följa upp den här typen av frågor. Varför? Jo, för att det är väldigt viktigt för de människor det handlar om. Det är klart som korvspad att man inte ska behöva stå ut med den typ av arbetsmiljö som har beskrivits i medierna och som har tagits upp här. Det gäller människor över huvud taget i vårt land och i allra högsta grad för Samhallanställda.

Det handlar naturligtvis också om att värna och utveckla verksamheten, för detta är en oerhört viktig verksamhet. Det gäller särskilt för en arbetsmarknad där just funktionshinder gör det alldeles för svårt för människor att kunna komma in på arbetsmarknaden i dag. Det är mot den bakgrunden regeringen har vidtagit ett antal andra åtgärder, till exempel att höja stödet via lönebidrag.

Herr ålderspresident! Jag tror inte att det finns någon anledning till polemik i detta. Jag känner starkt för den här typen av frågor. Jag har jobbat med dem under ett antal år såväl när det gäller arbetsmiljö som fackligt, och jag vet att det kan förekomma brister. Då är det viktigt att man har system för att snabbt åtgärda dessa. Självklart är det så, Ali Esbati, att vi bör göra vårt yttersta för att människor ska kunna känna att man kan säga till utan att det behöver drabba ens möjligheter till arbete.

Detta är en viktig del, där vi ställer krav på den statliga bolagsportföljen att man ska vara föredömlig. Man ska jobba med den här typen av frågor. Min bild är att man nu också verkligen gör detta. Innebär det att det inte förekommer brister? Nej, det tror jag inte. På 13 000 arbetsplatser med 25 000 anställda kommer det tyvärr att uppstå brister också i framtiden. Men då ska man se till att åtgärda dem så fort det sker och att det också sker på ett sådant sätt att de anställda känner att de när som helst antingen kan vända sig till sin fackliga företrädare eller till arbetsgivaren och få problemet åtgärdat.

Herr ålderspresident! Det jag menade med det polemiska var inte frågorna i den interpellation som jag skickade till regeringen. Men jag blev något mer polemisk därför att jag tyckte att svaret var så tomt på innehåll, i alla fall det skriftliga svar som först lästes upp av ministern.

Jag tycker att det är viktigt att regeringen agerar i större utsträckning än man har gjort. Jag vill understryka att jag inte i min fråga eller i diskussionen har efterlyst att ministern på något vis ska gå in och lösa enskilda arbetsmiljöproblem på arbetsplatser runt om i Sverige. Det jag efterlyste i min fråga var något slags initiativ till en översyn eller utredning för att med lämplig metodik kartlägga arbetsmiljö och arbetsvillkor för anställda vid Samhall.

Skälet till att jag formulerade mig på det sättet är att jag flera gånger tidigare har lyft fram frågorna, och när jag har varit i kontakt med Samhall och ledningen där hänvisar man till att olika medarbetarundersökningar visar bra siffror.

Men det finns skäl att inte bara förlita sig på den typen av undersökningar, just därför att metodiken kan spela stor roll för vilket resultat man får fram. Det handlar om ifall personer vågar, vill eller förmår yttra den kritik som man har och som på andra sätt kan fångas upp. Ibland har den också fångats upp av duktiga skyddsombud, och det är något som vi uppenbarligen är överens om är bra.

Jag återkommer till frågorna lite mer konkret. I ministerns svar framhålls att Samhall genomförde en vad man kallar förstärkt samverkan med fackliga parter under 2018 och 2019. Det låter utmärkt, men jag har inte hört något från de fackliga organisationerna. Jag har inte heller noterat några signaler - i alla fall inga som jag har kunnat uppfatta - från de personer som jag har kontakt med inom det här systemet om att detta har gett några tydliga resultat.

Jag tror att det finns ett problem med detta. Det görs bra saker på toppnivå och på ledningsnivå. Man är överens om bra grejer. Men sedan kommer den krassa verkligheten. Och den krassa verkligheten kanske är att man har valt en väg där det till exempel är väldigt mycket av verksamheten som handlar om upphandlade städtjänster som inte passar alla. Det kan passa en del utmärkt, men inte alla. Då blir det en press som sätts på mellanchefer som har oförenliga mål att arbeta med, och det kan gå ut över de Samhallanställda.

Det jag efterfrågar är: Finns det någon avsikt att verka för att samverkan med de fackliga parterna förstärks? Ska man höra närmare från regeringens sida med de fackliga parterna vad de har kommit fram till och vad de föreslår? Det är någonting som jag gärna vill ha en kommentar till.

Ministern talar om en aktiv dialog. Det skulle vara intressant att höra vad denna aktiva dialog har gett för resultat på departementet. Det är inte heller något som jag hör någonting konkret om från ministerns sida.

Herr ålderspresident! Det framkom med all önskvärd tydlighet att samsynen är stor. Det gäller verksamheten men också det viktiga i att följa upp arbetsmiljön. Trots att det naturligtvis är mer komplicerat i en verksamhet med 13 000 arbetsplatser och 25 000 anställda är det ingenting man bör tumma på.

Vad innebär då detta? Vi har kontinuerlig dialog med företaget. I min roll som näringsminister värnar jag verkligen den kontinuerliga dialog med de fackliga parterna man har. Detta av ett mycket enkelt skäl, nämligen precis det som Ali Esbati nämner: Ibland får man en annan bild och ett annat perspektiv. Det är viktigt att man som representant i det här fallet för ägaren har hela bilden när man till exempel ska göra någon förändring.

Vad har de här dialogerna då medfört? De har medfört att man har vidtagit ett antal åtgärder. Innebär det att allt är perfekt? Nej, tyvärr är det inte det. Jag har varit med tillräckligt länge för att veta att man aldrig ska låta sig luras att tro att en verksamhet är perfekt. Det kommer alltid att ske förändringar, och det kommer alltid att komma nya problem.

Det vi däremot ser - och det tycker jag inte att Ali Esbati ska underskatta - är ändå en viss positiv trend när det gäller såväl psykosocial miljö som arbetsmiljö och hälsa. Då är det viktigt att man håller i detta och fortsätter att jobba med det. Man ska åtgärda de fall som kommer fram där det här inte fungerar, för det är så man ska göra.

Vad innebär det då när jag talar om det här? Självklart är det så att när det förekommer exempel där det inte stämmer överens med de mål, lagar och förordningar vi har tar vi upp det och går igenom det med företagsledningen av ett mycket enkelt skäl: Vi har väldigt höga krav på att de statliga verksamheterna ska agera som ett föredöme.

Det gäller hållbarhet, och då talar jag om hållbarhet utifrån miljö, arbetsmiljö och det sociala. Men det gäller också långsiktigheten i hur man hanterar sina medarbetare. Det handlar om det som Ali Esbati tar upp om att man ibland kan hamna i ett läge som blir nästan omöjligt. Då bör man fundera på hur en sådan verksamhet i så fall ska förändras. Denna typ av dialog har vi kontinuerligt med de bolag och företag som finns i den statliga bolagsportföljen.

Vi kommer naturligtvis att följa upp detta. Låt mig vara personlig en liten stund: Jag tycker att det här är en av de viktigaste verksamheterna vi har. Skälet är mycket enkelt, nämligen att vi har en arbetsmarknad som i allt högre grad inte tolererar att man inte kan gå för hundra, ibland till och med över hundra, procent. Då blir Samhalls verksamhet extra viktig, och då blir det ännu viktigare att den sker under villkor som man stolt kan stå upp för.

Utan tvekan är Ali Esbati och jag här helt överens. Vi kommer att följa upp detta och försöka göra vårt yttersta för att se till att utvecklingen fortsätter.

Innebär det att det aldrig någonsin kommer att förekomma brister? Nej. Så fungerar inte verkligheten. Det tror jag att också Ali Esbati vet.

Herr ålderspresident! Det finns en stor samsyn i detta, det är jag övertygad om. Ministern nämnde tidigare höjningen av lönebidragen. Den var ju resultatet av en konkret samsyn under förra mandatperioden i budgetsamarbetet med Vänsterpartiet.

Det jag har noterat när jag följt dessa frågor under ett antal år är att det är lätt att nå samsyn när väl frågorna ställs, eftersom detta är behjärtansvärt och bra. Ofta handlar det dock om att över huvud taget uppmärksamma att denna verksamhet existerar och att dessa personer finns där och har behov och krav.

Om man tittar i mediearkiv, exempelvis, ser man att de gånger som dessa frågor uppmärksammas är det ofta fackpressen som lyfter upp dem. Annars förekommer Samhall ofta i diskussioner om hur upphandlingssystem och sådant ska se ut. Det är inte en oviktig fråga, men villkoren för de människor som jobbar behöver finnas i fokus både för Samhall och för regeringen, som har ett ansvar.

När jag har yttrat mig om Samhall offentligt har jag ofta, också nu i det här fallet, blivit kontaktad av Samhalls ledning, som bjudit in till dialog och diskussion. Jag ska träffa personer på Samhall, och det tycker jag är bra. Jag gör gärna det. Jag skulle dock vilja att den sida som handlar om arbetstagaren och arbetstagarnas organisationer kunde uppmärksammas mycket mer i den offentliga och den politiska diskussionen.

Det för mig tillbaka till min första fråga. Jag tror att man behöver utveckla större känslighet och större metodik från makthavarna för att nå de verkliga uppgifterna och den verkliga situationen på Samhall.

Herr ålderspresident! Tack, Ali Esbati, för en väldigt angelägen fråga! Jag tror som sagt att vi i grund och botten är helt överens om inställningen till Samhalls verksamhet och att de anställda i likhet med alla andra anställda ska ha rätt till en god arbetsmiljö. Att det ibland förekommer brister i en verksamhet med 13 000 arbetsplatser och 25 000 människor är helt uppenbart, men när det förekommer sådana uppgifter är det väldigt viktigt att man åtgärdar dem och också tillsammans med de fackliga företrädarna ser till att vidta åtgärder för att förebygga denna typ av händelser eller arbetsmiljöer. Detta är vi helt överens om, och det kommer vi att fortsätta driva. Det är väldigt viktigt, både för att värna verksamheten och i allra högsta grad också för att värna de anställdas möjlighet till en egen utkomst och en bra arbetsmiljö.

Vi fortsätter alltså, och så får vi göra vårt yttersta för att detta ska bli ännu bättre än vad det är.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.