Arbetslöshetsmålet

Fru talman! Lars Beckman har frågat mig om jag kan redogöra för min analys av varför arbetslöshetsmålet inte ser ut att nås och vad jag hade kunnat göra annorlunda för att vi ska kunna nå det mål för arbetslösheten som regeringen har satt upp.

Arbetslöshetsmålet har fungerat som en styråra för regeringens politik, och under den förra mandatperioden utvecklades den svenska arbetsmarknaden mycket starkt. Sysselsättningen ökade med över 300 000 personer, varav 200 000 utrikes födda. Hela jobbtillväxten har kommit till i reguljära jobb, inte genom subventionerade anställningar.

Vi har den högsta sysselsättningsgrad Eurostat någonsin uppmätt i ett EU-land och den högsta i Sverige på över 25 år. Inget annat EU-land har en större andel av sin befolkning i arbetskraften. Etableringen av nyanlända på arbetsmarknaden går allt snabbare.

Arbetslösheten är nästan nere på 6 procent och minskade med över 1,5 procentenheter under den förra mandatperioden. Drygt halva minskningen av arbetslösheten bedömdes i budgetpropositionen för 2018 kunna hänföras till den finanspolitik som regeringen förde.

Ungdomsarbetslösheten minskade med ca 6 procentenheter under samma period. Andelen som befinner sig i ersättnings- och försäkringssystemen är den lägsta sedan 1981. Det underskott på ca 60 miljarder som den tidigare borgerliga regeringen lämnade efter sig har vänts till ett stort överskott. Statsskuldkvoten sjunker och hamnade under 2018 på sin lägsta nivå sedan 1977.

Fru talman! Först vill jag gratulera statsrådet till det fortsatta uppdraget som arbetsmarknadsminister. Statsrådet får naturligtvis skänka en tanke till sitt regeringsunderlag: Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna.

Fru talman! Jag ställde denna fråga utifrån de påståenden som statsrådet gjorde i början av året om att regeringen nu tar bort Stefan Löfvens viktigaste vallöfte - det vallöfte som han gav i samband med valet 2014 och det löfte han gav i samband med att den socialdemokratiska regeringen tillträdde 2015.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som alla kunde höra nyss, fru talman, fick jag inte svar på de två enkla frågor jag hade ställt, nämligen: Kan ministern redogöra för sin analys av varför arbetslöshetsmålet inte ser ut att nås? Och den kanske viktigaste frågan, fru talman, inför den kommande mandatperioden: Vad hade ministern kunnat göra annorlunda för att Sverige skulle kunna nå det mål för arbetslösheten som hade satts upp?

Jag noterar att statsrådet måste vara filmintresserad. Jag antar att statsrådets favoritfilm är Tillbaka till framtiden. Om det är Tillbaka till framtiden 1, 2 eller 3 får vi väl reda ut i den här debatten.

Sverige låg 2014 på plats 12 i Eurostats rankning, och 2018 låg vi på plats 19. Då är det ganska magstarkt att säga att regeringen skrotar ett mål på grund av Moderaternas och Kristdemokraternas alliansbudget.

Så här har det varit, fru talman. Man kan bocka av de socialdemokratiska löftena. Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet. Det nådde man inte, så då strök man det. Arbetslösheten skulle vara under 6 procent 2018. Det vet vi att den inte är. Arbetsförmedlingen skulle bli en matchningsspecialist. Det kunde vi bocka av; det blev inte så. Det är inte okej med 70 000 långtidsarbetslösa, sa statsministern 2012. I december 2018 hade 78 000 gått arbetslösa i mer än två år.

Nyanlända ska vara i jobb inom två år, sa arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i Ekot 2015 - hon tyckte att det var en realistisk målsättning. Det är 7 procent av de nyanlända som arbetar utan subventionerad anställning.

Traineejobben var ett av Stefan Löfvens viktigaste vallöften vid valet 2014. Man skulle skapa 32 000 traineejobb. När jag gick in och tittade på Arbetsförmedlingens statistik i december 2018 var det 27 personer som fått traineejobb. Fru talman! Det är väldigt stor skillnad mellan 32 000 traineejobb och 27.

Regeringen lovade 5 000 moderna beredskapsjobb. Det var 2 017 personer som hade beredskapsjobb, varav ungefär hälften hade det på Arbetsförmedlingen. Så här kan vi göra, fru talman, med löfte efter löfte från Socialdemokraterna: bocka av och konstatera ett misslyckande.

Mina två frågor kvarstår. Den viktigaste är: Vad hade statsrådet kunnat göra annorlunda så att man hade kunnat nå det mål som man satt upp?

Fru talman! Jag blev sugen på att slänga mig in i den här diskussionen därför att Lars Beckman från Moderaterna överraskande nog hade en ganska intressant fråga. Hur skulle man ha kunnat göra för att få ännu lägre arbetslöshet? Jag återkommer strax till det.

Det kommer ganska många missvisande påståenden och funderingar från Lars Beckmans sida, som det är viktigt att kommentera för någon som är intresserad av arbetsmarknadsfrågor. Det socialdemokratiska arbetslöshetsmålet har inte varit mitt, och jag tycker inte att man behöver försvara det.

Däremot är det intressant att fråga sig vad det är för typ av utveckling som Lars Beckman och Moderaterna tycker är relevant och intressant. Jag kan tycka att det är relevant och intressant om färre har blivit arbetslösa eller inte - om det har förts en politik i Sverige för att öka den andel av befolkningen som är i arbete och får lön eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi är några som minns hur Moderaterna inför valet 2006 intresserade sig väldigt mycket för statistik. Då var diskussionen från deras sida i princip den motsatta. Det spelade ingen roll vilken typ av arbetslöshetsstatistik man använde sig av, för det intressanta var hur många som går till jobbet en vanlig dag. Vi minns en del ganska misslyckade försök att sprida missuppfattningar om detta. Man räknade med folk som var på semester eller gjorde värnplikt eller så.

Till sist kunde man i alla fall konstatera att det är viktigt att diskutera arbetslöshet och den andel av de arbetssökande som inte har ett jobb. Men det är naturligtvis minst lika viktigt att diskutera det tillsammans med frågan hur stor andel av befolkningen som arbetar. Som ministern var inne på är det en mycket hög andel som gör det i Sverige. Kan andelen då vara högre? Ja, absolut. Då är vi inne på den ursprungliga frågan som Lars Beckman ställde men som han inte verkar vara så intresserad av egentligen.

Om man tittar på historiska fakta och så vidare kan man säga att det är viktigt med investeringar i utbildning och infrastruktur. Det gjordes en hel del sådant under förra mandatperioden. Vi får se vad som händer den här perioden.

Det är jätteviktigt att man har resurser i kommunerna, där mycket arbete görs som är nödvändigt och som måste finansieras genom det offentliga. Där har jag en stor oro för att den nya koalition som styr inte kommer att kunna göra den typ av prioriteringar som är nödvändiga just för att man sänker skatterna för dem som har de högsta inkomsterna. Vi får se.

En annan sak som man bör undvika att göra är att till exempel förstöra Arbetsförmedlingen. Det finns kanske risk för att det sker, men det finns det en annan interpellation om.

Låt mig sammanfatta det. Vad ska man göra för att få ned arbetslösheten? Om man tittar både på förra mandatperioden och på Sveriges moderna historia är svaret ganska tydligt: Gör inte som Moderaterna vill, för då går det dåligt! Man kan förstås fråga ministern hur man trots samarbetet med Centern och Liberalerna kan undvika att göra som Moderaterna vill. Det ska bli intressant att följa den diskussionen.

För min del tycker jag att det är viktigt att arbetslösheten måste ned. Vi kan konstatera att vi har en mycket hög sysselsättningsgrad i Sverige, alltså många som arbetar för lön. Det är inte tack vare moderat politik utan för att man har undvikit att föra den.

Fru talman! Målet att ha den lägsta arbetslösheten i Europa är och har alltid varit svårt att nå. Det var det redan när det sattes upp, och det har blivit ännu svårare. Den stora skillnaden är naturligtvis hur stor andel av befolkningen som är i arbetskraften. Det slår direkt mot arbetslöshetsstatistiken.

Jag är stolt över att vi har en väldigt hög andel av befolkningen i arbetskraften. Det är en stadigt ökande andel. Det är bra för Sverige. Men det påverkar också arbetslöshetsstatistiken. Jag skulle aldrig ägna mig åt att försöka få bort folk från arbetskraften för att klara ett arbetslöshetsmål. Det är helt fel väg att gå.

Jag kan bara påverka i Sverige, och i Sverige har arbetslösheten sjunkit och arbetskraftstalet ligger verkligen rekordhögt. Det ligger imponerande högt, måste jag säga. Vi har en rekordhög sysselsättningsgrad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När Sverige under flyktingkrisen tog emot fler flyktingar - mycket fler flyktingar - än andra EU-länder var det många som gjorde bedömningen att detta skulle leda till en ökad arbetslöshet. Men vi lyckades klara det och ändå sänka arbetslösheten.

När jag tillträdde var det, tror jag, ungefär 19 procent som var i arbete efter två år i etableringen. Nu är vi uppe i över 32 procent. Jag är förstås inte nöjd med det, men vi har styrt väldigt tydligt mot att få kortare tid till arbete.

Under många år tog det nio år innan hälften i en grupp av flyktingar var etablerade på arbetsmarknaden. Nu är vi nere i fem år. Jag är förstås inte nöjd med detta, men vi har nått betydande framgångar under den gångna mandatperioden.

Alla grupper har ökat sin sysselsättningsgrad, men allra mest har den ökat för utrikesfödda kvinnor. Det är särskilt glädjande. Den gruppen ligger fortfarande lägst, men tidigare låg den väldigt mycket lägre än andra grupper. Nu närmar sig de utrikesfödda kvinnorna de andra grupperna, trots att de andra grupperna också har ökat sin sysselsättningsgrad.

En annan grupp som har ökat mycket är de över 65. Det är också väldigt glädjande, för vi behöver folk som kan och vill jobba längre.

Jag tycker att målet har fungerat väl som en styråra för den ekonomiska politiken och arbetsmarknadspolitiken och har gett goda resultat. Men jag ska ändå ta seriöst på Lars Beckmans fråga: Vad hade kunnat göras annorlunda? Det jag kan se är att fler borde vara i utbildning. Med de stora kompetensbrister som finns på arbetsmarknaden är det ännu fler i arbetskraften som borde gå en yrkesutbildning. Det har naturligtvis tagit tid att bygga upp utbildningarna med Kunskapslyftet. Det har vi gjort successivt. Men det är fortfarande en för liten andel av de kortutbildade arbetslösa som går in i utbildning. Där tycker jag att man behöver göra ännu mer.

Fru talman! Det hade naturligtvis varit en sensation om arbetslösheten i Sverige hade stigit kraftigt i en högkonjunktur. Jag tror inte att det är detta som statsrådet menar. Men det intressanta i det här sammanhanget är naturligtvis: Vad är det i regeringens politik som har gjort att arbetslösheten skulle minska?

Jag tror faktiskt att det kan finnas väljare som trodde på Stefan Löfven. Jag tror att det kan finnas väljare som trodde på statsrådet Ylva Johansson när de gick och röstade. I valrörelsen fick de höra att vi ska ha Europas lägsta arbetslöshet, och det kan faktiskt finnas de som trodde på det.

Då är det klart att det måste vara en besvikelse när till exempel Tyskland har en arbetslöshet på 3 procent och Storbritannien har en arbetslöshet på 4 procent. Land efter land har gått förbi Sverige, och nu ligger vi på plats 19.

Sedan kan man alltid diskutera om målet var rätt. Man hade ju kunnat nå målet om det hade blivit väsentligt högre arbetslöshet i de andra länderna. Då hade naturligtvis Sverige klättrat i rankningen. Det var kanske detta regeringen hoppades på; vad vet jag.

Vi kan titta på gruppen nyanlända. Statsrådet sa i en intervju år 2015 att hon tyckte att det var en realistisk målsättning att nyanlända invandrare ska vara i jobb inom två år. I dag är det 7 procent av de nyanlända som arbetar utan subventionerade anställningar. Det är klart att det inte är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Snabbspåret har också varit ett slags paradnummer för statsrådet. Jag kan ta ett exempel: kockar. Det saknas 5 000 kockar i Sverige. I december 2018 var det 32 personer som deltog i snabbspåret för att bli kockar. Så här kan vi fortsätta. Jag rabblade ju upp en del i mitt förra inlägg. Här finns det stora brister i regeringens politik.

Det verkligt intressanta kommer vi inte att få reda på. Men om man inte hade höjt skatterna med 60 000 miljoner under förra mandatperioden, om man inte hade fördubblat arbetsgivaravgifterna för unga och om man inte hade gjort breda skattehöjningar riktade mot näringslivet, hur hade det sett ut då? Vi hade kanske till och med nått målet om EU:s lägsta arbetslöshet.

Jag tror att det är viktigt för demokratin - inte minst kommer detta upp i nästa interpellationsdebatt, då vi ska debattera Arbetsförmedlingen - att politiker efter ett val gör det de före valet har sagt att de ska göra. När man sätter upp mål ska de vara realistiska och genomförbara. Annars tror jag att det kan skapa besvikelse och frustration hos svenska folket. Om ytterkantspartier växer på grund av människors frustration är det naturligtvis djupt olyckligt.

Jag såg att Stefan Löfven i Aftonbladet nu i veckan sa: "Sysselsättningen är min stora grej." Om man säger det måste det också hålla ihop politiken. Man måste ha en politik för fler i jobb. Man måste ha en politik för ett bättre företagsklimat. Man måste ha en politik för, precis som statsrådet sa, bra infrastruktur.

Jag var i Ljusdal i går, och där berättade det framgångsrika företaget Peges hur beroende de är av infrastruktur. De är beroende av att plåten kommer från SSAB i Borlänge, och de kör ned produkterna till Skåne. Till och med en sak som halkbekämpning är alltså viktig för att få ned arbetslösheten i Ljusdal. Ska man kunna finnas i hela landet måste hela Sverige kunna leva.

Fru talman! Vi som har följt den allmänna debatten har kunnat konstatera att Moderaterna är ett parti med stora problem. Det är ett parti som är drabbat av en hel del kriser. Det kanske är det som avspeglas i att man inte intresserar sig så mycket för vad som händer i verkligheten eller för politikens innehåll. Man intresserar sig mer för hur man kan spinna saker runt politiska motståndare.

Det verkar vara väldigt tydligt nu, ännu tydligare efter detta inlägg, att Lars Beckman inte är så intresserad av om det är fler eller färre som är arbetslösa, om det är fler eller färre som arbetar, i Sverige. Han är mer intresserad av hur Stefan Löfven kanske formulerade något slags mål 2014.

Jag tycker att det är intressant om arbetslösheten ökar eller minskar. Jag tycker att det var bra att arbetslösheten minskade med den förda politiken under förra mandatperioden. Jag tycker också att det är bra att Sverige har en hög sysselsättningsgrad. Sverige är alltså det land i Europeiska unionen som har högst andel av befolkningen i avlönat arbete.

Tror jag att det kan bli bättre? Ja, absolut, det finns mycket man kan göra för att förbättra detta. Som vi var inne på tyder det mesta på att det handlar om att undvika att göra det som Lars Beckman och Moderaterna i andra sammanhang tycker att man bör göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det var intressant att Lars Beckman nämnde halkbekämpning och annan infrastruktur - att det på något magiskt sätt ska förbättras samtidigt som man står för en politik med stora skattesänkningar. Det är en fråga som kanske förtjänar en egen debatt eller till och med ett seminarium. Det är väl också där min oro finns när det gäller den tillträdda regeringen. Hur ska man få möjlighet att genomföra de stora satsningarna när man för en skattesänkningspolitik? Men det får vi återkomma till i andra sammanhang.

Fru talman! Det var intressant att Lars Beckman lyfte upp de, enligt honom, alternativa sätten att bekämpa arbetslösheten, nämligen sänkta skatter och halverad eller sänkt arbetsgivaravgift för ungdomar. Det intressanta med de förslagen är att de har prövats. De fungerade väldigt dåligt. Trots otroligt dyra subventioner - det var nästan 20 miljarder per år i subventioner till ungdomarna - hade vi en ungdomsarbetslöshet som var bland de högre i Europa. Den var så hög att vi fick EU-stöd.

Vi lade om politiken. Vi återställde arbetsgivaravgifterna och började jobba på ett annat sätt med ungdomsarbetslösheten - med mycket gott resultat. Ungdomsarbetslösheten har sjunkit dramatiskt och är den lägsta sedan 2001.

Det går alltid att säga att man kan göra mer, men det handlar inte om att gå tillbaka till den politik som både misslyckades och fick väljarna att vilja ha ett regeringsskifte. Det var ju jobbpolitiken som gjorde att Moderaterna förlorade regeringsmakten. Det känns väl inte heller som att det i det senaste valet var just Moderaternas politik som lockade särskilt många nya väljare.

Det kanske är därför som Lars Beckman är lite bitter. Jag förstår faktiskt inte riktigt denna vurm för att se det som ett misslyckande att ungdomar inte har subventionerade anställningar eller är i arbetsmarknadspolitiska åtgärder utan i stället faktiskt har osubventionerade jobb. Det är det vi har lyckats med. Det är mycket färre ungdomar i olika typer av åtgärder. Det tycker jag är en framgång.

Jag anser inte alls att ungdomar borde ha ett traineejobb om de kan ha ett vanligt jobb. Om de kan ha ett vanligt jobb, som inte är ett traineejobb, tycker jag att det är mycket bättre. Jag är inte den som föraktar subventionerade anställningar. De är bra verktyg, till exempel för dem som är nya i Sverige. Jag tycker att det är ganska naturligt att många, innan de har lärt sig svenska ordentligt och innan de har lärt sig hur det fungerar på en svensk arbetsplats, tar ett arbete med en subvention. Det tycks också fungera väldigt väl.

Jag sa när jag tillträdde för drygt fyra år sedan att jag tycker att man i normalfallet ska bli etablerad på arbetsmarknaden eller komma in i utbildning under den tvååriga etableringsperioden. Det tycker jag fortfarande. Det är fortfarande det jag styr mot.

Vi har gått från 27 procent upp till 44 procent under de gångna fyra åren, trots att det har varit otroligt många fler i etableringen. Det är ett gott resultat, men jag är inte nöjd. Jag ser fortfarande att det tar alldeles för lång tid. Det är för långa ledtider. Jag är säker på att detta, under fyra år, går att snabba upp och göra ännu fortare och att det går att få en ännu större andel människor som är etablerade på arbetsmarknaden eller som är inne i studier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har väldigt få som går till studier. Jag skulle vilja se att fler nyanlända går in i studier. Där har vi sett en mycket marginell ökning. Nästan hela ökningen gäller människor som kommer i arbete.

Det finns naturligtvis enstaka individer som kan ha särskilda svårigheter - jag är medveten om det. Då får man tänka sig att det kan ta lite längre tid. Men i normalfallet, om de inte har många andra problem, till exempel sjukdomar, funktionsnedsättningar eller annat, menar jag att man bör styra mot att detta ska ske inom två år.

Vi kommer att komma med fler förslag inom detta område för att ytterligare snabba upp det och för att få fler etablerade på arbetsmarknaden inom kort tid.

Fru talman! Vänsterpartiets attack mot att man sänker skatten för de rikaste är väl en debatt som Vänsterpartiet får ta med Socialdemokraterna, som avser att ta bort hela värnskatten från den 1 januari.

Göran Greider är kanske inte så läsvärd alla gånger, men han har en rubrik i Dala-Demokratens ledare. Jag tror att den är publicerad i papperstidningen i dag. Han ställer ungefär den här frågan: Kan man lita på Ylva Johansson? Han gör det utifrån ett vänsterperspektiv, men frågan är lika relevant för mig som moderat och inte minst för svenska folket.

De nio löften som Socialdemokraterna har satt upp har man alltså inte hållit. Man har tyvärr misslyckats med löfte efter löfte. Vi är helt överens om att fler måste komma i jobb. Vi är helt överens om att Sverige måste ha en aktiv näringspolitik och en politik för ett bättre företagsklimat. Men det är klart att det måste vara bekymmersamt när man lovat svenska folket att vi ska ha EU:s lägsta arbetslöshet. När man gav det löftet låg vi på plats 14, och nu ligger vi på plats 19.

Sverige har en arbetslöshet på över 6 procent trots att Stefan Löfven lovade att den skulle vara under 6 procent. Man kan titta på länder som liknar oss i något avseende: Tyskland och England. De har väsentligt lägre arbetslöshet.

Det är klart att varje person i Sverige som går arbetslös trots att man vill eller skulle kunna jobba är ett misslyckande, särskilt med tanke på att jag möter många företagare som säger: Jag skulle kunna anställa personer.

Det är ett gigantiskt misslyckande för den gamla regeringen. Jag hoppas verkligen att den nya regeringen, med ett nytt regeringsunderlag, kan föra en bättre politik för Sverige som gör att arbetslösheten sjunker och att fler kommer i jobb.

Fru talman! Det är intressant att Lars Beckman anser att det är ett misslyckande om man inte har 32 000 ungdomar i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och de i stället har fått arbete på den reguljära arbetsmarknaden. I stället för att ha en så hög ungdomsarbetslöshet att man får EU-stöd når man den lägsta ungdomsarbetslösheten på 18 år. Det uppfattar Lars Beckman som ett misslyckande. Jag har precis motsatt syn på detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetslösheten har minskat år efter år som jag har varit arbetsmarknadsminister samtidigt som sysselsättningen och sysselsättningsgraden har ökat. Det är jag stolt över.

Det finns många likheter mellan Sverige, Tyskland och England, som Lars Beckman tar upp. Men det finns också olikheter. En av de stora olikheterna är att man i dessa båda länder har en väsentligt lägre andel av befolkningen i arbetskraften. Jag tänker aldrig styra mot och ha som mål att vi ska ha färre människor i arbetskraften. Det är det inte värt för att få en bättre arbetslöshetsstatistik. Jag tänker alltid se till att föra en politik som gör att så många människor som möjligt är i arbetskraften. Den svenska politiken har lyckats. Andra länder får svara för hur de lyckas.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.