Antalet vargar i Sverige

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Lars Beckman har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att riksdagens intentioner om antalet vargar i Sverige ska följas. Vidare undrar Beckman varför jag inte har återkommit till riksdagen med ett nytt förslag till beslut och vilka konkreta åtgärder jag har vidtagit för att vargstammen i Sverige ska ha en annan koncentration än bara Gävleborg, Dalarna och Värmland.

Jag håller med om Lars Beckmans uppfattning att det är viktigt att vi har en rovdjurspolitik som har folklig acceptans. För att vi ska ha en snabbare, effektiv och likvärdig beslutsprocess har regeringen infört skyndsamhetskrav i ärenden och mål om jakt efter stora rovdjur. Förvaltningsrätten i Luleå har gjorts till specialdomstol för överprövningen i sådana mål. För att beslut om licensjakt på varg ska kunna överprövas innan jakttiden startar ska länsstyrelsernas beslut som huvudregel numera meddelas senast den 1 oktober.

Den dåvarande regeringen angav i sin proposition En hållbar rovdjurspolitik från 2012 att efter riksdagens behandling av frågan om referensvärdet för vargens populationsstorlek bör Naturvårdsverket slutföra rapporteringen till EU-kommissionen av arter och livsmiljöers bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet. Vidare ska Naturvårdsverket, i enlighet med gällande regler, ange en bedömning av var referensvärdet ligger inom intervallet 170-270 vargar.

Förslagen utgick från Naturvårdsverkets redovisningar av sårbarhetsanalyser om minsta livskraftiga population för varg. Naturvårdsverket rapporterade 2013 att referensvärdet för vargpopulationen var 270 vargar.

Den svenska vargstammen har dock haft en högre inavelsgrad än vad som anses acceptabelt. Efter att sårbarhetsanalysen kritiserats för att inte beakta de genetiska aspekterna fick Naturvårdsverket under 2015 i uppdrag att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera den befintliga sårbarhetsanalysen för varg. Med den som grund skulle Naturvårdsverket utreda vad som krävs för att vargpopulationen i Sverige ska anses ha gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet.

Analysen utgick från två vetenskapliga rapporter, från två forskargrupper i Sverige respektive USA, om när den svenska vargpopulationen anses ha gynnsam bevarandestatus. Den visade att givet att de svenska och skandinaviska vargarna utgör en del av den nordeuropeiska vargpopulationen behövs det minst 300 vargar i Sverige och att minst en invandrad varg från Finland eller Ryssland reproducerar sig med en skandinavisk varg under naturliga förhållanden varje femårsperiod.

Naturvårdsverket har det övergripande nationella ansvaret för rovdjursförvaltningen. Verket har delegerat rätten att besluta om vargjakt till berörda länsstyrelser. Regeringen kan inte ha några synpunkter på länsstyrelsernas bedömning i ärenden om skyddsjakt och licensjakt på varg.

Fru talman! Om vi ska ha en vargstam i Sverige - vilket Sveriges riksdag har beslutat att vi ska ha - är det viktigt att det finns folklig acceptans och ett brett stöd för rovdjurspolitiken, även utanför Stockholm och Södermalm. Det gäller framför allt i de län som berörs. Den tilldelning för vargjakt i Gävleborg som länsstyrelsen har beslutat om motverkar målet om folklig acceptans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Förra mandatperioden lade Alliansen, precis som miljöminister Karolina Skog säger, fram en rovdjursproposition. I samband med det arbetet reste vi runt mycket i Gävleborg. Vi samlade dem som var intresserade av viltvård - jägare, Svenska Rovdjursföreningen, länsstyrelser, polisen och kommuner. Vi gjorde ett bra arbete. Kanske förstod man inte just då hur bra det var. Jag tror att statsrådet nämnde det man kom fram till, bland annat att det ska tas socioekonomisk hänsyn och att tamdjurshållning inte ska försvåras påtagligt.

Det väcker naturligtvis anstöt när inventeringar av varg i Sverige visar att det kan finnas uppemot och kanske till och med fler än 400 individer. När det står, precis som statsrådet sa, att vi ska ha 170-270 individer blir det ganska lätt matematik; 400 minus 22 blir väsentligt fler än 170-270.

Antalet individer är den ena saken. Den andra saken är vargens utbredning, som gör mig bekymrad. Jag vet inte hur ofta statsrådet läser Ljusdals-Posten, men om hon gör det läste hon kanske nyheten för ungefär ett år sedan om förskolan som inte vågade ha barnen ute på grund av vargen. De undrade vad de skulle göra om det skulle komma en varg och de var en personal på tolv barn. Det om något visar väl att man måste ta mer socioekonomisk hänsyn. Jag kan förstå de föräldrar som är rädda för att ha sina barn på Linblommans förskola, när det var ett antal vargattacker.

Vi har inte ens pratat om de 14 får som dödades i två vargattacker på en vecka. Det är ett jättebekymmer för småföretagare i Ljusdal som föder upp får när dessa blir attackerade av rovdjur, i det här fallet vargar.

Det har många gånger gått för långsamt att besluta om licensjakt och skyddsjakt. Även om statsrådet säger att man har snabbat upp processerna har det uppenbarligen inte gått tillräckligt fort.

Fru talman! I dag har en gråhund dödats av en varg i norra delen av Gävle kommun. I dag på förmiddagen har en jaktkamrat, en hund, fått somna in efter att ha blivit attackerad av en varg.

Jag tror att det är jätteviktigt att regeringen anstränger sig för att se till att våra ansvariga myndigheter följer riksdagens intentioner så att vi kan ha en acceptans för vargen, även i Gävleborg och i de tre fyra län det handlar om.

Fru talman! Jag tycker att miljöministern i sitt svar förhåller sig ganska märkligt till sitt och regeringens uppdrag, nämligen att tillse att svensk lagstiftning efterföljs. Vi hade, som interpellanten Lars Beckman har nämnt, en rovdjursproposition 2013. Där siffersatte man antalet vargar. Man definierade gynnsam bevarandestatus och sa också i propositionen att bevarandestatusen skulle upprätthållas.

Nu närmar vi oss snart en situation där vi har dubbelt så stor vargpopulation som den som fastslogs i propositionen. Då är det anmärkningsvärt att miljöministern står i talarstolen och säger att regeringen inte kan ta något som helst ansvar för det här.

Det är regeringen som styr riket. Det är naturligtvis så att regeringen har att ta ansvar för att den lagstiftning som finns också efterlevs. Det går inte att skylla på förvaltningsmyndigheter i detta sammanhang, för det är regeringen som ytterst styr förvaltningsmyndigheterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan också tycka att det i detta sammanhang är anmärkningsvärt att miljöministern tidigare, i oktober, på en skriftlig fråga från Erik Ottoson meddelade att Naturvårdsverket har fått ett nytt direktiv från regeringen, trots att Sveriges riksdag - Sveriges högsta beslutande organ - har siffersatt antalet vargar som ska anses motsvara gynnsam bevarandestatus. Det förefaller mig mycket märkligt att regeringen på eget bevåg kan överpröva det beslut som har fattats i denna kammare och ge ett nytt direktiv till Naturvårdsverket - mycket märkligt.

Min fråga är därför helt enkelt vilka åtgärder miljöministern tänker vidta för att se till att svensk lagstiftning och den proposition som vi röstade igenom här 2013 faktiskt efterlevs i praktiken.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Vargfrågan är oerhört engagerande runt om i landet. När jag åker runt i Sverige märker jag hur människor börjar att ge upp och ledsna. De vågar inte ha kvar sin tamboskap. De har förlorat hundar. De har förlorat jakten - det finns bara varg i vissa områden. Människor har helt enkelt av olika anledningar ledsnat på att vara kvar ute på den svenska landsbygden.

Det här är allvarligt, med tanke på att vi nyss har antagit en livsmedelsstrategi som säger att vi ska öka livsmedelsproduktionen i landet. För att kunna satsa på den delen måste vi ha mer tamboskap och föda upp fler djur i Sverige, och då är vargen helt klart begränsande i vissa områden.

Detta var anledningen till att vi fattade ett gemensamt beslut om att vi i Sverige skulle ha en vargstam som omfattade 170-270 vargar. Vid den efterföljande inventeringen konstaterades att antalet vargar som det finns någon form av dokumentation på är uppåt 430. Vi vet inte om det utöver dessa finns ytterligare vargar i landet, men det är inte helt osannolikt - det finns säkert fler vargar än vad inventeringen kom fram till.

Fru talman! Ministern sa i sitt svar att hon håller med interpellanten om att vi måste ha en vargstam som har folklig acceptans. Vi har nu dubbelt så mycket varg som riksdagen en gång i tiden har sagt kunde vara en rimlig nivå för Sverige, eller kanske ännu mer än detta. Anser ministern att det är rimligt att vi har dubbelt så mycket varg, och anser ministern att det finns folklig acceptans för den vargstam som finns i Sverige?

När jag åker runt i Sverige känner jag av att det inte finns en sådan folklig acceptans. Då pratar jag framför allt om de områden som har varg. Jag kan tänka mig att de områden i Sverige som inte har varg inte bekymras särskilt mycket av att vargen finns någon annanstans i landet.

Detta är ett stort problem. Vi står här i riksdagen och pratar om att den vargstam som vi har skulle vara fördelad över hela Sverige på ett annat sätt. Då hade de 170-270 vargarna landat på en helt annan nivå i täthet.

Vargstammen i Sverige är dock väldigt koncentrerad till Mellansverige och mot Norge, vilket gör att vargstammen i dessa områden är bland Europas tätaste. Då är det inte svårt att förstå att just de områdena har problem. Dessa områden talar om att de inte klarar av det här vargtrycket och att någonting måste göras åt det.

Min fråga är om ministern är beredd att ge andra direktiv eller att förändra regelverket för länsstyrelsen med ett direktiv om att vi behöver se över detta och nå det som riksdagen en gång i tiden har fattat beslut om: 170-270 individer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Är ministern beredd att ta någon form av initiativ för att vi ska landa på den nivå som Sveriges riksdag har ställt sig bakom? Riksdagen är faktiskt det beslutande organet i Sverige - är ministern beredd att se till att detta verkställs?

Fru talman! Jag återvänder till den fråga jag ställde till ministern inledningsvis: Har den vargstam som vi har i dag folklig acceptans i Sverige?

Fru talman! Mycket klokt har sagts här av mina tre moderata kollegor. Det är tydligt att frågan om svensk rovdjurspolitik och frågan om förutsättningarna för att bo och leva på landsbygden är en fråga som berör och engagerar Moderaterna.

Jag är invald av och boende i Värmlands län. Det är ett län som inte bara har varg utan ungefär hälften av den svenska vargstammen, som alltså är långt större än den vargstam som riksdagen har beslutat om. Det innebär att den vargstam som riksdagen har beslutat om i grunden finns i Värmland.

Om vi går ut och tittar utanför riksdagens dörrar är vargen naturligtvis inte något stort problem. Det är den inte heller i våra andra storstadsområden eller i andra städer, utan det är på landsbygden i delar av Sverige som den är ett problem, vilket har sagts tidigare i debatten. Det rör sig i grunden om ett band över Mellansverige, och detta inkluderar inte Stockholms stad.

För att hela Sverige ska ha förutsättningar att leva, för att det ska vara attraktivt att leva och för att folk ska känna trygghet är det viktigt att vi har en fungerande rovdjurspolitik. Det är viktigt att vi har en rovdjurspolitik och en lagstiftning som det finns folklig acceptans för samt att vi kan säkerställa att lagstiftningen följs upp och efterlevs och att folk gillar den.

Den viktiga frågan i grunden är dock en annan. Jag reagerade på att det utifrån vad ministern sa tidigare förefaller som att beslut som fattats av Sverige högsta politiska organ, riksdagen, inte är någonting som regeringen tar notis om. Regeringen förefaller ha en egen linje utan folkligt stöd.

Nu är det miljöministern, som representerar regeringens ena parti, som är här. Jag får kanske skriva en liknande fråga till landsbygdsministern och se om det råder samma uppfattningar om politiken inom regeringen eller om man är på kollisionskurs.

Är det så att Miljöpartiet, Socialdemokraterna och den samlade regeringen faktiskt tycker att vi i stället för att leva upp till det som riksdagen har fattat beslut om bör öka vargstammen? Jag kan inte tolka ministerns svar på något annat sätt än att detta är hennes och regeringens ambition.

Detta är min konkreta fråga till miljöministern: Är det så att ministern anser att det beslut som riksdagen har fattat inte ska följas? Och är det så att ministern anser att antalet vargar i Sverige bör vara större än det som riksdagen har fattat beslut om och möjligen också större än det antal vargar som finns i landet i dag?

Fru talman! Både människor och rovdjur ska kunna leva i Sverige. Därför är det viktigt att vi gör vad vi kan på alla plan för att det ska fungera så bra som möjligt. Vi måste ha en politik som värnar både människan och djuret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen anser att Sverige ska ha en långsiktigt livskraftig vargstam. Det övergripande målet för rovdjurspolitiken är att varg och andra rovdjur ska ha en gynnsam bevarandestatus samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och annan socioekonomisk hänsyn kan tas.

Det formella regelverk som vi arbetar utifrån i rovdjursfrågor innefattar bland annat art- och habitatdirektivet, som syftar till att bidra till en hållbar utveckling genom att främja biologisk mångfald samtidigt som hänsyn tas till ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov.

Vad regeringen har gjort vad gäller rovdjursfrågorna är att skapa ordning och reda och att regionalisera besluten om jakt. Detta skapar en förutsebarhet och säkrar en saklighet i hanteringen av frågan om antalet vargar för jakt, som baseras på fakta om bevarandestatus.

En kritisk faktor, som vi måste ha koll på om vi ska ha en livskraftig vargstam i Sverige, är inavel. Inaveln hotar den svenska vargen, och vi måste följa inavelskvoten för att kunna säkerställa att vargarna mår bra.

Inför det beslut som riksdagen fattade under förra mandatperioden fanns ett underlag från Naturvårdsverket. Underlaget fick vetenskaplig kritik. Det som man här i riksdagen nu ojar sig så mycket över är att regeringen gav den myndighet som hade lämnat underlaget, som fått vetenskaplig kritik, i uppdrag att utsätta underlaget för vetenskaplig granskning. Man tog in två forskarlag, ett från Sverige och ett från USA, för att granska en kritisk punkt som just handlade om inavelskvoter.

Efter deras analys kom expertmyndigheten till slutsatsen att det behövs 300 vargar i Sverige och en reproduktion av gener från populationer från Finland eller Ryssland varje femårsperiod för att vargstammen ska kunna leva vidare. Den typen av rationell hantering i nära samarbete mellan expertmyndigheter och forskning är den typ av krav som regeringen ställer för att upprätthålla en god ordning i rovdjurspolitiken. Det skapar förutsebarhet och saklighet.

Detta står emot ett annat synsätt där man politiserar frågor som är av vetenskaplig karaktär och gör politik av det som ska bedömas av experter. Det är en tydlig skiljelinje i vår syn på de här frågorna. Självklart - det ska inte behöva sägas - är detta regeringens samlade politik.

Fru talman! I fyra minuter står miljöministern och pratar, men hon svarar inte på en enda av de frågor som har ställts här.

Huvudfrågan för denna interpellationsdebatt är naturligtvis: Varför säkerställer inte regeringen att myndigheterna följer riksdagens beslut? Det är en provokation mot landsbygden, fru talman.

I en annan debatt som jag hade med miljöministern konstaterade jag att det pågår ett landsbygdsuppror i Sverige. För många - de som inte bor i Stockholm, på Södermalm, och inte åker tunnelbana - är det ett straff att bo på landsbygden. De har fått chockhöjda bensinskatter. Man ska införa kilometerskatt, och man skär ned på infrastrukturen. I Gävleborgs län ska vägar göras om från asfaltvägar till grusvägar. Och regeringen respekterar inte riksdagens beslut.

Det är en grov provokation, eftersom alliansregeringen under förra mandatperioden tog fram och skapade den ordning och reda som Karolina Skog och regeringen hade att förvalta. Det här skapar så stark frustration, fru talman, att jag till och med har sett folk i Ljusdals-Posten säga: Skjut alla vargar! Det säger man naturligtvis i ren frustration som är framprovocerad av den här regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har full respekt för att Miljöpartiet inte vill ha jakt, jakt på varg eller något annat. Vi var många som varnade för vad det skulle innebära när Miljöpartiet fick ansvaret för viltvården i Sverige. Vad innebär det att vi har fattat ett beslut om att vi ska ha 170-270 vargar för gynnsam bevarandestatus? Som Sten Bergheden konstaterade har vi kanske 430 vargar i Sverige, och myndigheterna beslutar om en licensjakt på 22. Det är en ren provokation mot landsbygden.

Det är ren provokation för den hundägare som i dag fick sin hund dödad i Gävle och som Gefle Dagblad skriver om - en jaktkamrat som blev uppäten av två vargar. Det är en provokation mot förskolläraren Marie Envall i Ljusdal, och Ljusdals-Posten berättar ungefär så här: Det är inte riktigt det svar som Marie Envall, som helst vill se en minskad vargstam i området, vill ha.

Det är precis detta beslut som Sveriges riksdag har tagit. Som Christian Holm Barenfeld Holm sa innebär beslutet att vi ska sprida rovdjuren över hela Sverige, utom på Gotland och i renbetesland.

Vad tror ni hade hänt om personalen på en förskola i Nacka hade sagt att man inte kunde ha barnen ute på grund av varg? Med stor sannolikhet hade det varit en stor riksnyhet. Vad hade hänt, fru talman, om en varg hade tagit en hund på Södermalm i dag på eftermiddagen? Med stor sannolikhet hade det varit en stor nyhet.

När en eller ett par vargar tog en hund i Gävle i dag blir det en notis i Gefle Dagblad. Men det är ingen notis för dem som bor och verkar i Gävleborg. Det är ingen notis för dem som rör sig i skog och mark. Det är ingen notis för dem som anser att regeringen ska säkerställa att riksdagens beslut följs. Det är faktiskt en hygienfaktor att Sveriges regering säkerställer att våra myndigheter följer intentionerna i riksdagens beslut. Det är er skyldighet.

Att skriva i ett interpellationssvar till Sveriges riksdag att ni inte kan fatta beslut är inte rimligt.

Fru talman! Tack, ministern! Vi måste ha en rovdjurspolitik, men den kan inte stå över alla andra mål på landsbygden. Den kan ju inte stå över en levande landsbygd om vi vill att fler människor ska kunna bo och verka där ute, ha mer tamboskap och kunna jobba med skogs- och lantbruk. Vi har en livsmedelsstrategi som säger att vi ska öka produktionen. Det är klart att vi har många mål. Då kan man inte säga att rovdjurspolitiken är så viktig att den får slå ut den övriga verksamheten. Precis som med alla andra vilda djur vi har i landet måste vi reglera vargstammen. Det gör vi med älgar, rådjur, hjortar och andra. Vi lämnar över ansvaret till jägarna, som sköter detta på ett utomordentligt bra sätt. Självklart måste vi göra precis på samma sätt när det gäller vargen. Så gör övriga Europa.

Det påstås ofta att vargen är ett utrotningshotat djur. Vi har över 200 000 vargar i världen. Vi har fullt av varg i hela Europa. Man jagar varg i Europa. Man har till och med fri jakt i delar av Europa, och man vet att man måste hålla vargstammen på en rimlig nivå. Det är bara häruppe i Sverige som vi har fått för oss att vi ska hålla på med något experiment för att skapa någonting som inte kommer att lyckas om vi inte har med oss landsbygdsbefolkningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har varit ute hos människor på landsbygden som har förlorat sina får, ihjälskrämda och ihjälbitna får. Andra tackor har kastat sina foster och har inte blivit dräktiga året efter på grund av vargattacken. De här människorna överväger om de över huvud taget ska fortsätta med fåravel i de här områdena. Det är klart att de funderar på att göra något annat, och det är det vi inte vill. Vi vill att de här människorna ska fortsätta att satsa där ute.

Vi ville också inrätta en ny viltmyndighet som skulle ta hand om vargfrågan, men inte heller denna fråga har regeringen brytt sig om.

Fru talman! Det var inte mycket svar jag fick på några väldigt tydliga frågor, så jag ska upprepa frågorna till ministern och hoppas att jag kan få svar på dem.

Av det jag hör förefaller det som att regeringen konstaterar att beslut fattade av Sveriges riksdag inte är något som nödvändigtvis måste följas. Det tycker jag låter allvarligt. Därtill har riksdagen fattat beslut om ett etappmål på 170-270 individer i landet.

Med tanke på bedömningen av hur många vargar som i dag finns i landet skulle jag vilja lägga till en fråga. Om det enligt miljöministern behövs 300 individer för att det ska vara en livskraftig och hållbar förvaltning av vargarna, är ministern då beredd att kraftigt öka antalet individer som får skjutas av i kommande vargjakt?

Det blir lite konstigt när man läser detta. Som jag och mina kollegor har sagt handlar det om att vargen finns på en begränsad yta i Sverige och att vi vill att folk ska kunna leva i hela landet och känna respekt för våra lagar.

Min konkreta fråga är: Anser ministern att beslut fattade av Sveriges högsta politiska organ, Sveriges riksdag, ska följas?

Låt mig följa upp detta med en fråga om det beslut som alliansregeringen levererade före förra valet och som vi fortfarande står fast vid i opposition: att vi vill ha en viltmyndighet. Vad säger ministern om det?

Fru talman! Jag tackar Karolina Skog för svaret, och jag tackar interpellanten och hela det band av moderater som har varit uppe och säger sig värna svensk landsbygd. Det låter ju bra, men landsbygden fick ta del av vad åtta år med borgerlig regering innebar. Vi lärde oss att det inte var någon framtid i det.

Vad gäller förvaltning av det stora rovdjuren har jag fått lära mig att man måste vara ödmjuk. Man kan ha en stark personlig vilja om både det ena och det andra, men vi måste vara ödmjuka. Framför allt måste vi vara ödmjuka inför vår vilda fauna.

Vi måste också vara ödmjuka inför drabbade näringsidkare, fårägare, hästägare och så vidare. Eftersom riksdagen har beslutat att vi ska ha en hållbar rovdjursförvaltning har näringsidkarna rätt till stöd och åtgärder för att förhindra skador. Det är viktigt, men det ser vi inget av i den moderata budgetmotionen. Det är överstruket; där har man dragit en rödpenna över alltihop. Detta kan man ha med sig. Det kan bönderna ha med sig som jobbar med att uppfylla regeringens livsmedelsstrategi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man behöver vara ödmjuk inför de människor som förlorar en jaktkamrat och över att jakten förändras. Det ska vi definitivt vara; det är jätteviktigt.

Jag stod i denna talarstol och debatterade med ett centerstatsråd som inte hade något stöd av den moderatledda regeringen. Det tog ganska lång tid innan man fick fram rovdjurspropositionen, som när den kom hade fokus på antal snarare än åtgärder.

Låt mig fråga berörda moderata riksdagsledamöter: Hur många vargar fälldes på licensjakt valåret 2014, efter att riksdagen hade antagit rovdjurspropositionen?

I den fantastiskt fina rapporten från SVA finns en karta där varje punkt är ett dödat rovdjur. På licensjakt var det noll vargar 2014. Det sköts förvisso ett antal på § 28 och skyddsjakt. Året efter, 2015, sköts det nästan 44 stycken på licensjakt, alltså när denna regering hade tagit över. Moderaterna hade nog inte trott att det skulle gå att genomföra med en miljöpartistisk miljöminister, men se det gick.

Under följande år är antalet ungefär detsamma. Det måste man också ha med sig. Det är ganska många på skyddsjakt, bland annat inom renbetesområdet, vilket är helt riktigt. Några stycken blev också trafikdödade. Detta måste man också ha med sig i den samlade bedömningen av rovdjurstrycket.

Vad har vi då för underlag? Här gör jägarna ett bra jobb med att samla in till exempel vargskit och björnskit för att öka underlaget vad gäller genetiken. Det är viktigt att vi har med oss alla delar i arbetet så att vi får ett bra underlag.

Regeringen har också tagit fram ett underlag så att vi kan börja använda åtelkameror, vilket i dag är förbjudet. Bild efter bild från markerna ute på landsbygden visar att man har rovdjur, men man kan inte använda sig av dessa.

Regeringen vidtar åtgärder som har betydelse.

Fru talman! Isak From tydliggör på ett bra sätt komplexiteten i frågorna om rovdjuren. Att reducera det till en fråga om antal och dra slutsatsen att politiker är bäst lämpade att svara på frågorna om antal och annat är att förenkla frågorna på ett sätt som de inte alls förtjänar och som de som engagerar sig i rovdjursfrågorna från olika synsätt absolut inte förtjänar.

Precis som Isak From tar upp ska givetvis de tamboskapsägare som får problem med varg ha stöd från samhället med stängsel och så vidare, och vi ska ta frågorna på allvar.

Vi ska också ta hela intentionen i riksdagens beslut att vi ska ha en livskraftig vargstam på allvar. Det allvaret saknar jag från Moderaternas sida i dagens debatt. Att reducera frågan om en livskraftig vargstam till en fråga bara om antal är inte att ta de beslut som riksdagen har fattat på allvar.

Flera av debattörerna har också refererat till riksdagsbeslutet på ett felaktigt sätt, trots att det står i interpellationen att riksdagen har beslutat att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus ska vara 170-270 individer. Det är inte en definition, det är inte ett mål, det är inte ett tak - det är ett referensvärde. Detta referensvärde baserade sig på ett antal faktamässiga slutsatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samma myndighet har sedan reviderat och justerat referensvärdet utifrån en vetenskaplig granskning och kommit fram till att det med hänsyn till genetiken behövs 300, och genetik är ju en av de aspekter man ska ta hänsyn till.

Det görs också en misstolkning då man antyder att riksdagen har beslutat att det ska vara en jämn spridning över hela landet. Det ska kunna finnas varg i hela landet, men det står inte i riksdagens beslut att det vara jämnt fördelat. Vargen är ett vilt djur som rör sig fritt på våra marker. Ingen politik och inga myndigheter kan styra det - och det står inte heller i något beslut från vare sig riksdag eller regering att vi ska försöka styra det.

Riksdagen har beslutat om särskilda hänsyn i renbetesland, i skärgården och i områden med mycket tamboskap. Denna hänsyn tas genom dels stöd, dels möjlighet till både skyddsjakt och licensjakt.

Rovdjuren spelar en väsentlig roll i det ekologiska systemet i Sverige och världen. Vi behöver rovdjuren för att vårt ekosystem ska hänga ihop. Man kan inte plocka bort dem. Om vi plockade bort dem som är högst upp i näringskedjan skulle det få stora konsekvenser.

Man kan inte ha ett seriöst arbete med biologisk mångfald utan att också ha en seriös och vetenskapligt grundad politik för rovdjur. Det står denna regering för, och det har vi genomfört genom att föra ned besluten om jakt på regional nivå och skapa ordning och reda.

Fru talman! Jag förstår att Socialdemokraterna anmäler sig till debatten. De är nog väl medvetna om hur förtroendet för Miljöpartiet är på den svenska landsbygden. De är nog väl medvetna om att subvention av elcyklar inte är den viktigaste frågan i Hälsingland, utan det är att det finns ett drivmedelspris man har råd att betala. Jag har alltså full respekt för att Socialdemokraterna skyndade sig att anmäla sig.

Fru talman! Denna debatt har visat att Miljöpartiets representant, statsrådet, inte svarar på de frågor som handlar om att man ska respektera riksdagens beslut. Man kan raljera över att vi har fattat ett antalsbeslut. Man kan raljera över det beslut som fattades i riksdagen, men då får man faktiskt komma tillbaka till Sveriges riksdag och lägga fram en annan proposition. Då får man komma tillbaka till denna riksdag och söka stöd för en annan politik. Om riksdagen har fattat ett beslut är det regeringens och våra myndigheters skyldighet att följa det beslutet.

Det finns väsentligt fler vargar i Sverige på en väldigt begränsad yta. Vi behöver inte ha högläsning, men det framgår klart och tydligt av det beslut som antogs i riksdagen att vargstammens koncentration ska minskas där den är som tätast.

Statsrådet har fått frågor från alla mina kollegor här. Vad gör statsrådet för att se till att riksdagens beslut följs? Vi kan konstatera att det raljeras över riksdagens beslut, men vi får inget svar på frågan om hur regeringen via regleringsbrev eller andra åtgärder ska säkerställa att riksdagens beslut följs. Detta tycker jag är bekymmersamt, och vi får säkert anledning att återkomma till denna fråga under senare debatter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Lars Beckman säger att det behövs en ny proposition. Jag fasar för en ny proposition. Ska vi riva upp allt vi har jobbat med?

När det gäller det slutgiltiga beslut som var så viktigt för detta, med grunden i det arbete som regeringen gjorde, kunde vi få till en juridiskt hållbar förvaltning och ett beslut i Högsta förvaltningsdomstolen som säger att det beslut som Sveriges riksdag och regering har tagit, där man har gett myndigheterna rätt att delegera för att regionalisera jakten, är hållbart och ska kunna genomföras.

Ska vi riva upp beslutet och börja om från början? Jag fasar för att Moderaterna ska styra igen, om man ska börja genomföra både det ena och det andra utan någon som helst tanke på vad det får för följder och konsekvenser. Då ska vi börja om med en juridisk cirkus en gång till. Är det vad vi eftersträvar?

Vi måste faktiskt sansa oss och ha lite respekt för att det som genomförs nu faktiskt ger resultat. Sedan måste vi också genomföra åtgärder. Vi kommer att kunna följa utvecklingen och samla mer underlag för att bedöma storleken. Vi kan nu i dag säga att vargstammen var mycket större än vad man kunde säga 2013, till exempel, tack vare att människor där ute - Jägareförbundet, naturintresserade och så vidare - samlar underlag för hur stor vargstam, hur stor björnstam, hur många järvar, hur många lodjur vi har och så vidare.

Det är helheten man måste ha, och det måste man ha respekt för. Kom inte här och dra i ett enskilt populistiskt snöre och tro att det ska lösa sig i framtiden! Denna regering står för helheten. Det funkar, och det har regeringen visat.

Fru talman! Varje gång jag har en debatt med Lars Beckman blir det mer och mer trumpistiskt. Att citera den interpellation som Lars Beckman har ställt och påpeka att det är detta som riksdagen har beslutat och inget annat kallas att raljera. Jag citerade och läste innantill från riksdagens beslut och interpellationen, där det står att riksdagen har beslutat om ett referensvärde för bevarandestatus, och jag redogjorde för det arbete som har följt efter detta.

Det finns två skillnader mellan den politik som regeringen för - den goda ordning och reda vi har skapat i rovdjurspolitiken - och det förslag som Lars Beckman förespråkar.

Regeringen har regionaliserat besluten om viltförvaltning, men Lars Beckman vill föra dem till Stockholm. Lars Beckman tycker att han själv och riksdagens ledamöter är bättre lämpade att fatta detaljerade beslut om viltförvaltningen än representanter från Jägareförbundet och experter i Gävleborg och andra län. Det tycker inte regeringen. Vi tycker att regionerna där ute är bättre lämpade.

Varför svarar jag inte? Jo, för att jag har lämnat över förtroendet och ansvaret till en regional viltförvaltningsordning som fattar den typen av beslut. Jag sätter mig inte över den ordningen, för jag vet inte bättre än dessa regionala experter. Men det anser Lars Beckman att han gör, och det är en stor skillnad.

Den andra är att vi har ett systematiskt arbete och en nära koppling mellan våra expertmyndigheter och vetenskap och låter kritik från vetenskapligt håll eller ny information påverka expertmyndigheternas arbete. Om man får ny information kan man ändra sig och anpassa besluten efter det. Detta är ett vetenskapligt förhållningssätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.