Äldreomsorgens ekonomiska förutsättningar

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att Sveriges kommuner har de ekonomiska förutsättningar som krävs för att stärka äldreomsorgen och möta de växande behoven.

Sverige står inför en demografisk förändring där gruppen äldre, särskilt de allra äldsta, ökar i antal. Det är i grunden en positiv samhällsutveckling som speglar ökad livslängd, bättre hälsa och ett samhälle där fler kan leva ett långt liv. Detta är något vi ska vara mycket stolta över. Samtidigt innebär denna utveckling att äldreomsorgen behöver fortsätta utvecklas för att möta både dagens och framtidens behov.

I Sverige har vi en ordning med kommunalt självstyre. Äldreomsorgen ryms inom det kommunala ansvarsområdet. Kommunerna har genom den kommunala beskattningsrätten både ett långtgående ansvar för och en stor möjlighet att påverka finansieringen av sin verksamhet. Skatteintäkterna står för den allra största delen av kommunernas totala intäkter. Kommunernas ekonomiska förutsättningar är därför, liksom för övrig offentlig sektor, starkt kopplade till skatteunderlagets utveckling och den ekonomiska tillväxten. För att långsiktigt stärka kommunernas ekonomi och förutsättningar att finansiera äldreomsorgen har därför ökad tillväxt och en återupprättad arbetslinje stor betydelse.

Under 2023 och 2024 var det ekonomiska läget i kommunsektorn ansträngt på grund av den höga inflationen; vi ärvde som bekant en tioprocentig inflation. För att stärka kommunernas förutsättningar att utföra sitt välfärdsuppdrag höjde därför regeringen de generella statsbidragen med 6 miljarder kronor i budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1) och 10 miljarder kronor i budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1). Nivåhöjningarna var permanenta och gäller alltså även fortsättningsvis. Kommunerna får också fortsatt riktade statsbidrag för äldreomsorgen, såsom sektorsbidraget, som kommunerna kan nyttja utifrån sina egna förutsättningar och behov. Sektorsbidraget uppgår för äldreomsorgen till 4 miljarder kronor för 2026.

Kommunsektorns ekonomi stärktes under 2025, och denna förstärkning antas fortsätta under 2026, främst till följd av en förbättrad konjunktur och en ökad skatteunderlagstillväxt. För 2026 och 2027 förväntas skatteintäkterna öka ytterligare i takt med en stärkt konjunktur. Lägre pensionskostnader 2025 förbättrar de ekonomiska förutsättningarna i kommunsektorn, och resultatet bedöms därför stärkas. För 2026 förväntas kostnaderna öka i paritet med skatteinkomstutvecklingen.

Äldreomsorgen är en prioriterad fråga för regeringen, som fortsätter att arbeta med reformer på flera områden för en starkare och tryggare äldreomsorg i hela landet. Regeringen har i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) förstärkt och vidgat Äldreomsorgslyftet. Kompetenssatsningen föreslås förlängas till 2027 och omfatta 1,8 miljarder kronor per år för 2026 och 2027. Regeringen konstaterar att Äldreomsorgslyftet har fått ett omfattande genomslag i verksamheterna och bedömer att det är angeläget att kommunerna även efter 2027 fortsättningsvis får möjlighet att utbilda personalen inom ramen för detta. I juli i år träder lagförslag om ett språkkrav inom äldreomsorgen i kraft. För kommunernas arbete med den nya regleringen avser regeringen i enlighet med budgetpropositionen för 2026 att öka det generella statsbidraget med 90 miljoner kronor för 2026, 165 miljoner kronor för 2027 och 150 miljoner kronor för 2028 och framåt. Där tilläggs dessutom Äldreomsorgslyftet, där de satsningarna ingår.

Regeringen har nyligen tillsatt en utredning som ska lämna förslag för att stärka kompetensen hos chefer inom äldreomsorgen och förbättra deras förutsättningar att leda arbetet (dir 2026:26). Syftet är att säkerställa trygg och säker vård och omsorg för äldre genom att stärka förutsättningarna för en hållbar kompetensförsörjning. Uppdraget ska redovisas senast den 2 april 2027.

Herr talman! Jag ska faktiskt göra något som jag inte brukar göra. Jag vill i dag vädja om att vi ska ha en respektfull och civiliserad debatt. De senaste två gånger jag lyssnat på äldreministern har hon bedömt riksdagsledamöters förmåga och kompetens som att de inte har den. Jag tycker inte att det är rimligt. Jag tycker inte att man gör så. Vi talar om politiken och bedömer inte varandras förmåga.

Jag ville bara säga det inledningsvis. Nu till debatten och anledningen till att jag har ställt denna interpellation!

Detta är för många, också för mig, en av de viktigaste frågor vi har: de äldres rätt till en värdig omsorg och personalens möjlighet att använda sin kompetens för att ge den vård och omsorg som människor förtjänar. Har man arbetat, bidragit och byggt vårt samhälle under ett helt liv ska man också kunna känna trygghet när man blir äldre. Man ska veta att det finns en äldreomsorg som präglas av kvalitet, kontinuitet och värdighet.

Så ser dock verkligheten inte alltid ut i dag. Redan under pandemin var det mycket samtal om äldreomsorgen, för den blottlade brister som länge varit kända. Det talades mycket om bristande kontinuitet, otillräcklig bemanning och svaga organisatoriska förutsättningar. Men det uppvaknande som många hoppades på kom inte. De förhoppningarna har inte infriats under den här mandatperioden.

I dag minskar antalet undersköterskor inom äldreomsorgen samtidigt som behoven växer. Vi vet att antalet personer över 80 år kommer att öka med omkring 50 procent fram till 2030. Precis som äldreministern nämnde är det en framgång för vårt samhälle att många blir äldre. Många har också bättre hälsa längre upp i åldrarna. Samtidigt kommer naturligtvis många ändå att vara i behov av hemtjänst och äldreomsorg.

Bakom statistiken finns personal som springer mellan brukare utan att hinna stanna upp, många äldre som möter nya ansikten varje vecka i hemtjänsten och anhöriga som undrar om deras mamma eller pappa får den omsorg de behöver. Jag ser detta både som anhörig och som politiker. Jag gör många besök och befinner mig ofta i äldreomsorgen. Man gör allt vad man kan, men man måste springa allt fortare eftersom resurserna många gånger inte finns.

Statsrådet svarar som hon gjort varje gång vi haft debatt om äldreomsorgen att det är kommunerna som har ansvaret, och det är ju sant. Det är kommunerna som har ansvaret för organiseringen av äldreomsorgen. Vårt ansvar som riksdagsledamöter och som regering är att ge kommunerna förutsättningar att klara äldreomsorgen. Vi socialdemokrater anser att den här regeringen inte har gett de resurser som behövs för att stärka äldreomsorgen i hela Sverige.

Detta får effekter. Kommunals medlemsundersökning visar till exempel att 43 procent av personalen anser att bemanningen sällan eller aldrig är tillräcklig. Lika många upplever att bemanningen är så låg att det finns risk att äldre far illa minst en gång i veckan.

Tyvärr är också skillnaderna mellan kommunerna stora. Här har regeringen heller inte underlättat för de små kommunerna, som kämpar mycket hårt eftersom man tagit bort resurser till just dem.

Herr talman! Tack till riksdagsledamoten Lindh för den här viktiga interpellationen! Tack också till äldreministern för att hon är här och debatterar detta med oss!

Jag vill börja med att understryka hur viktigt det är med svensk äldreomsorg och att vi har tillräckliga resurser för att möta äldres behov. Jag tycker att interpellanten väldigt väl beskriver varför detta är så viktigt. Jag har själv arbetat i äldreomsorgen när jag var yngre, och jag är nu i den åldern att jag har en mamma med behov av hjälp på boende. Jag möter alltså äldreomsorgen i min vardag, och jag vet hur hårt personalen arbetar för att hjälpa våra äldre.

Samtidigt är det svåra utmaningar. Jag tänker inte minst på all den tid som många äldre befinner sig i ensamhet. Inte minst om man har stora vårdbehov blir man väldigt isolerad och är beroende av att det finns personal som har tid, inte bara för omsorgen utan också för att prata, gå den där promenaden och försöka hitta på något så att dagarna inte blir så fruktansvärt långa.

Med socialdemokratisk politik hade vi haft mer pengar till svensk äldreomsorg. Vi satsar nära 2 miljarder mer på äldreomsorgen. För oss är detta ett prioriterat område. Vi vill ha fler kollegor för äldreomsorgens personal.

Kommunal uppger att 43 procent av personalen säger att bemanningen sällan eller aldrig är tillräcklig. Man upplever press och stress och har inte alltid möjlighet att vara där för de boende eller hemma hos någon.

Vi vill att fler ska kunna äta en söndagsmiddag med lite guldkant. Vi vill att fler ska kunna komma ut på en promenad. Vi vill att fler ska uppleva att man kan ha ett samtal, att det inte bara handlar om att överleva.

Det är därför resurser spelar roll. Det är därför den här interpellationen är så viktig. Regeringen väljer nämligen att prioritera skattesänkningar för dem som har allra mest i samhället framför att ge kommunerna de förutsättningar som behövs.

Äldreministern beskriver hur hon brinner för de äldre och att de är det allra viktigaste för henne. Om det är på det sättet måste det pågå en ordentlig strid i regeringen om vad som är viktigast. Var gör pengarna mest nytta? Gör de mest nytta hos de allra rikaste i befolkningen, eller gör de mest nytta för alla de äldre som i dag inte får komma ut på en promenad, för alla vars dagar är oändligt långa och för alla som sitter ensamma och väntar på att någon ska komma och prata med dem?

(Applåder)

Herr talman! Tack till min kollega Eva Lindh, som här lyfter äldreomsorgens villkor! Tack också till ministern för det inledande svaret!

Varje dag utförs ett ovärderligt arbete i svensk äldreomsorg. Jag har själv fått se det på nära håll när jag följt med den kommunala hemtjänsten i Sätra i Gävle men också vid många andra besök runt om i mitt hemlän Gävleborg. Jag möter alltid medarbetare som med stort engagemang hjälper människor att leva trygga och värdiga liv. Ofta handlar det inte bara om omsorgsinsatser. Det handlar om att vara den som frågar hur dagen har varit, som ser när något inte står rätt till och som bryter den ensamhet som är vardag för så många äldre.

Det är därför äldreomsorgen är så viktig. Det är därför vi måste tala om hur den ska utvecklas och hur den ska finansieras när behoven snabbt ökar. Vi måste också vara ärliga med att det behövs ett systemskifte.

Kommunals undersökning visar att endast en tredjedel av omsorgspersonalen anser att det finns förutsättningar till god vård varje dag. 15 procent anser enligt undersökningen, som kom i januari i år, att bemanningen är tillräcklig. Krisen i äldreomsorgen har blivit vardag.

På många håll är också bemanningsläget svårt inför sommaren. I går kunde vi läsa att Älvdalens kommun har gått upp i stabsläge på grund av bristen på vård- och omsorgspersonal.

Mot den bakgrunden blir jag bekymrad när jag hör ministerns svar och när vi nu kan göra bokslut över SD:s och regeringens mandatperiod. Det som i mångt och mycket saknas är nämligen svaret på hur regeringen tänker ge kommunerna de långsiktiga ekonomiska förutsättningar som krävs.

När Socialdemokraterna har föreslagit att statsbidragen till välfärden ska inflationssäkras så att äldreomsorgen inte drabbas av dolda nedskärningar år efter år har regeringen sagt nej. När vi har föreslagit en riktad miljardsatsning på bemanning i äldreomsorgen har regeringen sagt nej. När vi velat ge långsiktiga förutsättningar för kompetensförsörjningen genom att göra Äldreomsorgslyftet permanent har regeringen sagt nej. När vi har föreslagit att avskaffa det orättvisa karensavdraget, som särskilt drabbar vård- och omsorgspersonal, har regeringen sagt nej. När vi föreslog en ny äldreomsorgslag sa regeringen nej.

Vi har konsekvent prioriterat större satsningar på välfärden medan Tidöpartierna prioriterat skattesänkningar för de mest förmögna. Det är prioriteringar som får konsekvenser.

Runt om i landet går personalen till jobbet varje dag, året om, dygnet runt för att ta hand om dem som har byggt vårt land. Personalen förtjänar respekt för sitt arbete, och de förtjänar också att vi lyssnar på dem och agerar. De äldre förtjänar en omsorg där det finns tid för människan – en omsorg utan minutjakt och med personal man känner igen och känner trygghet med.

Det finns en grundläggande motsättning i regeringens politik. Å ena sidan betonar ministern kommunernas ansvar genom deras beskattningsrätt efter väldigt tuffa år. Å andra sidan säger regeringen nej till flera av de reformer som skulle göra skillnad för landets kommuner i deras möjligheter att som arbetsgivare möta behovet av utveckling.

Dessutom har regeringen förvärrat det ekonomiska läget med sin obefintliga arbetsmarknadspolitik. Sanningen är ju den att utan mer resurser kommer det inte ens att gå att upprätthålla nuvarande nivå på äldreomsorgen i det här landet. Och vi vet ju alla att det behövs mycket mer.

Min fråga till äldreministern nu när bara 15 procent av personalen anser att bemanningen är tillräcklig är om det verkligen var rimligt att sänka skatten för de allra mest förmögna i stället för att investera i äldreomsorgen.

(Applåder)

Herr talman! Ministern beskriver att Sverige står inför en demografisk förändring där antalet äldre, särskilt de allra äldsta, ökar. Det understryker verkligen vikten av den här frågan.

Ministern beskriver också att Sverige har en ordning med kommunalt självstyre och att äldreomsorgen ryms inom detta. Det har än så länge inte hindrat regeringar från att ta initiativ till att påverka hur äldreomsorgen ska se ut. Under Socialdemokraternas tid i regeringsställning infördes Äldreomsorgslyftet, som gör att personal inom omsorgen kan vidareutbilda sig på betald arbetstid. Jag ser det som väldigt positivt att även ni har fortsatt med detta viktiga initiativ. Jag hade kanske kunnat önska mig att ni under den här mandatperioden hade permanentat Äldreomsorgslyftet.

Jag har lyssnat på ministern i flera debatter om våra äldre. Jag har också lyssnat på era Tidökollegor Sverigedemokraterna, som nu i veckan hade presskonferens här uppe och som har gått ut med vallöften om hur äldreomsorgen ska utvecklas om de får vara med och styra under nästa mandatperiod.

Jag är i riksdagen som ersättare på grund av kvittningshaveriet, och jag kanske inte är van att höra vad som sägs här. Men det som sades på Sverigedemokraternas presskonferens var nog det värsta jag har hört. Det var en total svartmålning av den personal som väljer att ställa klockan på morgonen, kliva upp och jobba hårt. Detta Tidöpartis omdöme om hela denna yrkeskår handlade om brist på personlig lämplighet, om att de inte skulle vilja vara på jobbet och om att många helt skulle sakna empati och respekt för människovärdet.

Det är alltså så Sverigedemokraterna beskriver den yrkesgrupp som är en av de hårdast arbetande i vårt samhälle. Det är så de väljer att beskriva den yrkesgrupp som alla applåderade under pandemin. Nu verkar applåderna ha tagit slut fullständigt – och även insatserna för att underlätta den här yrkesgruppens vardag. Inte ett ord sades om att lägga fram förslag för att personalen skulle få bättre arbetsmiljö och mer tid med de äldre.

Jag undrar om ministern delar Sverigedemokraternas syn på den här yrkesgruppen, och eftersom ni med emfas brukar framhålla att ni på er sida av politiken är fullständigt överens kan jag tänka mig att svaret är ja. Eller tycker ministern som Socialdemokraterna att de som jobbar inom äldreomsorgen, inom hemtjänsten och på äldreboenden snarare förtjänar bättre arbetsvillkor och att slippa betala sin egen arbetsutrustning och att de behöver få fler kollegor och mer tid med de äldre de möter och hjälper under sina arbetsdagar? Enligt mig är det en förutsättning att vi har den synen på den yrkesgruppen för att säkerställa trygghet och säkerhet för de äldre.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänker att det kanske inte är helt lämpligt att ställa folk till svars som inte kan vara här och försvara sin ståndpunkt. Jag svarar för min del, för mitt parti och framför allt för regeringens synpunkter när det gäller dessa frågor.

Jag kan inte nog understryka att i stort sett allting vi har gjort under den här mandatperioden inom äldreomsorgen har handlat om att öka tryggheten och säkerheten för äldre och se till att äldres integritet och självständighet kan värnas – och därmed också valfriheten och kvaliteten i alla delar. Det gäller alla de reformer vi går fram med.

Ett otroligt viktigt perspektiv har varit att stärka alla fantastiska medarbetare i deras arbete. De går varje dag till jobbet och sliter hårt. Jag vet att det är otroligt tufft på många ställen, givet att kompetensförsörjningen är den allra svåraste nöten att knäcka när det gäller äldreomsorgen men också det faktum att kompetensnivån i vissa fall är alldeles för låg. Men steg för steg höjer vi kraven för att få jobba inom svensk äldreomsorg, och då handlar det om att just stärka medarbetarna på arbetsplatsen.

Vi satsar på Äldreomsorgslyftet, som jag verkligen kan ge er en eloge för att ha infört. Det är kanske det enskilt viktigaste och bästa statsbidrag som har utformats i den här kammaren. Det ger pang för pengarna direkt, som jag brukar säga, och kommer dem till del som de är till för, det vill säga de äldre, och stärker medarbetarna på plats.

SKR har dragit slutsatsen att vi tack vare Äldreomsorgslyftet har lyckats bromsa upp kompetensbristen i svensk äldreomsorg. Det är klart att vi då fortsätter att utveckla det.

År efter år har vi dragit käppar ur hjulen för att kommunerna verkligen ska kunna nyttja detta statsbidrag. Tyvärr nyttjas än så länge bara ungefär 1,2 miljarder av 1,8. Därför har vi valt att inte gå vidare och utöka det ännu mer, nu när även språkkravet ingår. Men jag hoppas verkligen att varenda krona i Äldreomsorgslyftet används i kommunerna och kommer dem till del som behöver det bäst, det vill säga medarbetarna, för att stärka kompetensen och därmed öka kvaliteten för de äldre.

Vi har varit tydliga i vårpropositionen med att vi ser ett behov av att fortsätta stärka kompetensförsörjningen i kommunerna. Det är också regeringens uppdrag. Steg för steg har vi som sagt stärkt kompetensen. Vi inför nu språkkravet för att äldre ska kunna förstå och göra sig förstådda. Vi har i många år sett väldigt stora brister. Socialdemokraterna mäktade inte med att ta tag i dem, men det gör vi nu. Utgångspunkten är givetvis att äldre måste kunna förstå och göra sig förstådda.

Man får inte den valfrihet och den möjlighet att påverka sin livssituation som man förtjänar om man inte kan förstå och göra sig förstådd. Det är A och O. Det handlar givetvis, herr talman, även om medicinsk säkerhet, dokumentation och läkemedel och att det måste bli rätt. Men det handlar precis lika mycket om arbetsmiljön och att stärka alla dem som jobbar inom äldreomsorgen. Vi ska inte sparka ut dem som gör ett fantastiskt bra jobb men kanske inte pratar perfekt svenska utan snarare se till att de kan vara kvar och att stärka dem i svenska språket så att de kan göra sin fantastiska insats och de äldre kan förstå och göra sig förstådda.

Språkkravet är minst lika viktigt för arbetsmiljön som det är för den medicinska säkerheten. Där handlar det förvisso och liv och död. Men att säkra svenska språket och att ha språkkravet kommer att minska frustration och onödiga konflikter och framför allt bidra till en bättre och trevligare arbetsmiljö.

Herr talman! Finanspolitiska rådet har konstaterat att det har skett en ambitionsminskning inom välfärden. Ivo har påpekat allvarliga brister i äldreomsorgen. PRO:s kartläggning visar att kommuner redan nu tvingas göra neddragningar. Det sker samtidigt som behoven ökar. Det är inte hållbart.

Äldreomsorgen är inte bara en budgetpost bland alla andra. Den är, skulle jag vilja säga, ett löfte mellan generationer. Den äldre generationen som har varit med och byggt upp Sverige ska kunna känna sig trygg. Människor ska veta att de får det stöd som de behöver på ålderns höst med trygghet, kontinuitet och värdighet.

Vi socialdemokrater stannar inte vid att påpeka eller beskriva problemen. Vi har också förslag för att lösa dem. Vi vill genomföra en miljardsatsning för mer personal i äldreomsorgen. Det handlar om fler kollegor för den som redan arbetar i verksamheten, att minska stressen, att förbättra arbetsmiljön och att skapa bättre kontinuitet. Det handlar naturligtvis framför allt om att ge äldre människor den tid de förtjänar.

Omsorg handlar inte bara om att utföra insatser. Det handlar väldigt mycket om relationer, trygghet och mänskliga möten. Det kräver tid och också resurser. Det är därför som vi vill förstärka bottenplattan för statsbidragen till kommunerna så att kommunerna ska veta vad som gäller och kunna planera långsiktigt.

Vi har en särskild satsning på äldreomsorgen med nästan 2 miljarder. Vi vill permanenta Äldreomsorgslyftet. Där är vi överens; vi sjunger Äldreomsorgslyftets lov. Det är verkligen förtjänt. Det behövs inte bara nu utan också i framtiden.

Vi har sagt att vi behöver ha ett tydligare fokus på språkutbildning. Många gör ett bra jobb, men de behöver också förstärka kunskaperna i det svenska språket. Det är självklart. Precis som äldreministern säger handlar det om medicinsk säkerhet. Det handlar också om att kunna förstå och förmedla vad som behövs mellan personal och den äldre. Vi tycker att man ska kunna läsa svenska på arbetstid och få stöd att nå upp till de krav som verksamheten ställer.

Herr talman! Långsiktigt måste äldreomsorgen få mer pengar. Det är inte bara kommunernas ansvar. Det är också statens ansvar. Vi måste också avskaffa den minutstyrning som alltför länge har gjort omsorgen till ett schema snarare än ett mänskligt möte.

Där finns en skillnad. Flera av oss har jobbat i äldreomsorgen. Men minutstyrningen har blivit allt hårdare och styr nu väldigt mycket av verksamheten. Ibland handlar det om att kunna ta den där tiden till att sitta ned med den äldre, att lugna den personen och att göra den trygg. Man sparar oro och också tid för att man ska kunna göra någonting tillsammans, den äldre och personalen.

Jag tycker inte att vi får riktigt besked om huruvida statsrådet anser att äldreomsorgen behöver mer resurser och mer långsiktiga resurser för att kunna klara av det otroligt viktiga uppdraget. Det behövs både för de äldres skull och för att uppvärdera det arbete som personalen utför i äldreomsorgen.

Herr talman! Vi socialdemokrater tycker att det ska vara tryggt att bli gammal i Sverige. Du ska bemötas med respekt och värdighet, känna att det spelar roll och att det finns tid för dig som blir äldre. Jag tror att det är många som tycker så. Men frågan är hur man agerar för att det ska bli verklighet.

Jag tittade på en film som heter Det omätbara. Den beskrev hur utvecklingen i Sverige har varit under väldigt lång tid och hur många i hemtjänsten nu rusar för att hinna med minutschemat och hinna förbi väldigt många äldre under en dag. Det är väldigt långt från den värdighet, den respekt och den kvalitet som politiken säger sig vilja leverera.

Vi socialdemokrater vill ta tag i detta. Vi ser vilken utveckling Sverige har haft. Vi ser att de äldre i dag blir lidande av det. Vi ser, precis som interpellanten tog upp, att det finns ett generationskontrakt som i dag tyvärr många gånger är brutet.

Vi är också många som i vår vardag upplever att vi har äldre som sitter ensamma på boenden och undrar varför ingen kommer och pratar med dem eller varför det är så långa dagar. De får kanske inte heller hjälp med sin hygien under väldigt lång tid.

Vi behöver göra någonting åt det. Det behövs ett äldreomsorgslyft. Vi socialdemokrater vill ha ett äldreomsorgslyft. Vi vill stärka bottenplattan genom statsbidragsfinansieringen i den kostnadskris vi har. Vi vill också ha ett äldreomsorgslyft.

Vi gör en rad satsningar för att stärka livskvaliteten för de äldre i Sverige. Det är obegripligt varför regeringen inte tycker att det är viktigare att satsa på äldreomsorgen än på dem som har allra högst inkomster.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att det är fint att vi kan vara överens om att Äldreomsorgslyftet är väldigt bra. Jag önskar också att vi kunde vara överens om att göra det permanent. Vi vet att mer utbildning kommer att behövas under lång tid framöver.

Problemet är trots allt att resultatet av fyra år med regeringen är att 15 procent av personalen anser att bemanningen är tillräcklig i landets äldreomsorg. Frågan är heller inte om regeringen har gett några statsbidrag, utan varför den har gett för lite.

Om satsningarna hade varit tillräckliga hade vi inte gång på gång fått höra larmen om kompetensbrist, hög arbetsbelastning och svårigheten med att rekrytera personal.

I mitt hemlän Gävleborg visar den senaste skatteprognosen att kommunerna i år väntas kunna tappa 181 miljoner kronor i skatteintäkter. Det är den ekonomiska verkligheten i Tidösverige.

Herr talman! Vi har kunnat se att Moderaterna under våren har ägnat mycket tid åt att försöka förklara varför så många kvinnor är kritiska mot partiets politik. Jag tror inte att svaret är att kvinnor inte förstår regeringens och Moderaternas politik. De förstår den väldigt väl.

Det är till stor del kvinnor som arbetar i äldreomsorgen. Det är kvinnor som ofta tar ett större ansvar för anhöriga. Det är också kvinnor som ser att regeringen gång på gång säger nej till förslag som skulle stärka vår välfärd och äldreomsorgen. De ser att skattesänkningarna till stor del har gått till de allra mest förmögna i landet.

(Applåder)

Herr talman! Jag bad inte tidigare ministern att stå till svars för vad andra tycker. Jag bad om ministerns åsikt om den värdering som Sverigedemokraterna framförde om personalgruppen.

Som en av mina partikollegor nämnde är det 43 procent av personalen som sällan eller aldrig upplever att bemanningen är tillräcklig. I går läste jag i en annan artikel att sju av tio vill lämna yrket.

Jag skulle vilja påstå att den otillräckliga bemanning vi har i dag är en av de absolut viktigaste faktorerna. Detta måste vi råda bot på oavsett vem som sitter i regeringen. Om vi klarar det kommer vi att ge personalen en rimlig arbetsmiljö. De äldre får den tid de är förtjänta av och behöver, och yrket ökar i attraktivitet. Vi får fler kompetenta personer som söker jobben, och det är verkligen något vi behöver.

När man läser regeringens förslag ser man att det är mycket av hårda tag och väldigt lite om hur personalen ska stödjas i att hjälpa de äldre. Jag tänker på detta i kombination med det jag hörde i veckan – något jag aldrig kommer att glömma – om hur Sverigedemokraterna fullständigt gör ned en hel yrkesgrupp. Med den synen kommer vi inte att få fler som vill jobba inom äldreomsorgen.

Nu sa ministern ett par bevingade ord som jag tänker ta med mig: Vi har fantastiska medarbetare! Jag råder ministern att bjuda in Sverigedemokraterna, förklara vilket värdefullt jobb de som jobbar inom äldreomsorgen gör och uppmana Sverigedemokraterna att visa denna yrkesgrupp den respekt den förtjänar.

(Applåder)

Herr talman! Jag börjar där jag slutade, i det arbete som regeringen har utfört under mandatperioden för att steg för steg helt enkelt höja kraven för att få jobba inom svensk äldreomsorg.

Det sista steget i detta är utdrag ur belastnings- och misstankeregister. Det är något som jag tycker är otroligt viktigt, inte minst för att rensa ut dem som är direkt olämpliga att jobba där. De är inte många, men de förstör otroligt mycket för en hel yrkesgrupp och framför allt för den äldre som drabbas.

En viktig del i arbetet har varit just att medarbetare måste kunna lita på sina kollegor. När vi steg för steg höjer kraven för att få jobba inom svensk äldreomsorg förstår jag att vissa tycker att detta inte riktigt rimmar med den kompetensbrist vi har. Men det beror just på att vem som helst inte kan jobba inom svensk äldreomsorg. Det är ett väldigt avancerat yrke som kräver mycket. Det kräver kompetens, det kräver det svenska språket, det kräver otroliga mängder tålamod och empati och det kräver förmåga till bemötande.

Det handlar om att man behöver vara lämplig och kunna lita på sina medarbetare eftersom detta ofta är ett teamarbete. Dessa delar är först och främst till för att öka tryggheten och säkerheten för äldre och höja kvaliteten inom svensk äldreomsorg. Det handlar om att steg för steg helt enkelt öka attraktionskraften och statusen i dessa viktiga yrken, för vem som helst kan alltså inte jobba inom äldreomsorgen.

Det finns en annan del som jag har märkt under många av mina studiebesök. Vi pratar ibland om minutstyrning och hur dåligt det är för både stress, press och kultur i allmänhet. Jag håller helt med.

Det finns delar där man använder ett planeringsverktyg och samtidigt har ett uruselt ledarskap och en chef som inte ser och bekräftar sina anställda utan i stället styr med minuter. Det tas då ingen hänsyn till att Agda behöver längre tid på toaletten eller med duschningen för att hon har blivit så mycket sämre, och man har inte använt planeringsverktyget på det sätt det var menat att använda. Då blir det katastrof. Då får man sjukskrivningar och personal som går från heltid till deltid, och man får definitivt personal som lämnar yrket. Så kan vi inte ha det.

Om jag får frågan från mina kommunföreträdare om jag rekommenderar minutstyrningen säger jag alla dagar i veckan: Nej, det gör jag inte! Men jag tänker inte lagstifta mot ett specifikt planeringsverktyg.

Vad jag däremot tänker göra är att jobba för att stärka ledarskapet i svensk äldreomsorg. Alldeles oavsett om det handlar om privat regi, kommunal regi, en stor kommun, en liten kommun, norr eller söder sammanfaller ofta kvalitet i äldreomsorgen, låga sjukskrivningstal, lättare att rekrytera, många som jobbar heltid och är nöjda med sin anställning och framför allt äldre som känner sig trygga och säkra och som är glada och har en livskvalitet med en sak, och det är ledarskapet.

Just därför har jag nyligen tillsatt en utredning om att ta fram ett ledarskapsprogram, precis som det vi har inom skolan. Vi skulle ju aldrig drömma om att plocka bort rektor och biträdande rektor inom skolans och förskolans värld. Men inom äldreomsorgen finns inget liknande; det finns inga stödfunktioner till alla de duktiga socionomer och sjuksköterskor som jobbar som enhetschefer.

Jag tror att det är avgörande att stärka ledarskapet inom svensk äldreomsorg om vi ska få en bättre kvalitet. Vi ska ha ett ledarskap som ser och bekräftar sina medarbetare och som höjer statusen och attraktionskraften för de här viktiga yrkena. Framför allt ska vi ha ett ledarskap som när man får frågan ”Vem är ni till för?” svarar: de äldre.

Jag ser fram emot att ta emot denna utredning, inte den här mandatperioden men nästa, och att därmed också kunna sjösätta en ledarskapsutbildning inom svensk äldreomsorg.

Min fråga blir givetvis: Är detta något som Socialdemokraterna stöder?

Herr talman! Kvalitet uppstår inte av sig själv. Kvalitet kräver personal, kompetens och tid.

Det var därför jag frågade statsrådet vilka konkreta åtgärder som ministern avser att vidta för att kommunerna ska ha de ekonomiska förutsättningar som krävs för att stärka äldreomsorgen och möta de växande behoven. Inte en enda gång har jag hört statsrådet svara på den frågan.

Jag har hört statsrådet prata om att höja kraven. Absolut, vi ska ha höga krav. Hon pratar om att höja statusen för personalen. Ja, jag håller med. Hon pratar också om att höja kompetensen bland chefer. Jag håller med om detta också.

För att personalen ska kunna göra ett bra arbete krävs dock resurser och tid. Men varje gång vi har en debatt pratas det bara om kommunernas ansvar. Men vi har ett ansvar. Vi som sitter i regering och riksdag har ett ansvar för att ge kommunerna förutsättningar att öka kvaliteten inom äldreomsorgen. Det ska göras för personalens skull, för att man inte ska behöva springa sönder sin dag.

Det gör ont i hjärtat varje gång jag träffar undersköterskor, till exempel, som säger att de går hem med ont i hjärtat därför att de inte har kunnat ge de äldre som bor på boendet vad de behöver. Jag har talat med hemtjänstpersonal som kommer hem till någon äldre och inte har kunnat ge den omsorg och den vård som den äldre behöver. Det är det här det handlar om.

Om vi ska kunna prata om att vi verkligen satsar på äldreomsorgen behöver vi ge långsiktiga finansiella förutsättningar för en äldreomsorg av hög kvalitet. Det är de äldre värda, och det är all personal som kämpar hårt i äldreomsorgen också värd. Men jag har inte hört någonting om det från statsrådet.

(Applåder)

Herr talman! Med nya krav kommer också krav på medfinansiering. Så är det alltid. När det kommer nya lagar och regler för kommunerna är regeringen, och riksdagen som stiftar lagen, skyldiga att skicka med pengar.

Så är det också när det handlar om Äldreomsorgslyftet och att höja kompetensen. När det gäller språkkravet ligger pengarna just i Äldreomsorgslyftet, men det finns också andra pengar, som jag inledde med att redogöra för. Det är sådant som löper årligen för merkostnader för språkkravet.

Vi kommer att införa obligatoriskt, och inte bara frivilligt, utdrag ur belastningsregister och misstankeregister för att öka tryggheten och säkerheten för äldre. Det kommer också att kunna göras under befintlig anställning. Även detta kommer säkert att följas av krav på medfinansiering, men det återstår att se vad utredningen säger om det hela.

I dag, herr talman, har vi varit väldigt överens i många delar. Jag uppfattar att Socialdemokraterna också tycker att det är en bra idé att stärka just delarna kring ledarskapet för att öka attraktionskraften och statusen för detta viktiga yrke. Men det handlar framför allt om att höja kvaliteten och se till att tryggheten och säkerheten för äldre blir bättre.

Det finns dock en grundläggande motsättning, som vi inte har talat så mycket om. Vi pratar mycket om pengar och pengar som inte finns. Pengar som definitivt inte finns är pengarna i Socialdemokraternas budget.

När man nu står här och talar om allt man lovar och ger löften om saker och ting som ska förbättras trattar det ändå ned i det faktum att det i Socialdemokraternas budget, som man lade fram här, alltså saknas 50 miljarder kronor. Vi talade tidigare här om karensavdraget – där finns ingen finansiering över huvud taget. Om man skulle genomföra det skulle det kosta 20–40 miljarder.

Det är en sak att stå och lova och säga att man vill satsa och höja ambitionen. Men när man inte har finansierat löftena i sin egen budget blir det ganska tunt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.