A-kasseregler vid arbete över Öresund

Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta i syfte att skapa gränsöverskridande samordningsregler och en ändamålsenlig lagstiftning vid arbete utomlands. Först vill jag säga att Sverige precis som övriga EU/EES-länder omfattas av det inom unionen gemensamma regelverk som syftar till att samordna de olika nationella regelverken inom bland annat arbetslöshetsförsäkringen. IAF anser, precis som påpekats, att flera gränsproblem inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen delvis har sin grund i avsaknad av gränsöverskridande samordningsregler. Vidare konstateras att flertalet av de gränshinder som inspektionen belyser, i den rapport som genomförts på regeringens uppdrag, kan få en lösning genom förändrat regelverk och praxis. Flertalet av de gränshinder som IAF lyfter fram i rapporten kommer sannolikt att få en lösning inom en snar framtid, detta bland annat efter att Regeringsrätten konstaterat att ett medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa inte automatiskt upphör vid arbete utomlands. I övrigt anser jag att Sverige har ett ändamålsenligt regelverk inom arbetslöshetsförsäkringen för migrerande arbetskraft. Mot bakgrund av detta avser jag inte att vidta några åtgärder för att förändra i gällande regelverk.

Fru talman! Apropå debatten om upploppsstämning är det nog det som numera råder i Öresundsregionen, inte minst bland våra danska vänner som flyttat över Sundet och råkat bli arbetslösa när konjunkturen vänt nedåt. Som kuriosa kan nämnas att de helt plötsligt upptäckt att de inte får den danska a-kassan utan den svenska, vilket ger en väsentligt sämre trygghet inkomstmässigt än på andra sidan Sundet. Folk protesterar därför. De är oroliga för sin ekonomi. De trodde nämligen att vi även i Sverige hade ett bra flexicuritysystem som innebar en bra inkomsttrygghet och väsentligt mycket mer resurser för att stötta människor som blir arbetslösa. Så är det inte. Det är alltså ett dystert uppvaknande för många danskar som tog chansen att flytta till Sverige. Jag hade hoppats på ett mer aktivistiskt svar i stället för den passivitet och handlingsförlamning som Littorin ger uttryck för. Jag tror att det råder en samsyn om de goda möjligheterna till arbetstillfällen vad gäller Öresundsintegrationen men också att gränsregioner innebär arbete, tillväxt och möjligheter till fler jobb. Det uppstår också många problem. Vi har haft denna debatt förr. Två länder, två regelsystem, skatt och försäkringar - de går inte alltid riktigt ihop. Det behöver inte uppstå stora problem om det finns tillräckligt bra information och handläggningstiderna är bättre. Ett dilemma som Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringar tar upp i den rapport som de tog fram i augusti förra året är att handläggningstiderna fortfarande är långa, vilket till exempel drabbar dem som blir arbetslösa. Det tar alldeles för lång tid innan de får den inkomstförsäkring de betalat för; övergången från ett system till ett annat tar alldeles för lång tid. Sådant kan dock ganska lätt lösas om man satsar resurser på att det ska fungera och ser till att informationen finns på plats så att man vet vad man ger sig in på. Den här frågan dök upp i våras när Regeringsrättens dom kom om hur det var möjligt att anvisa arbetslösa - i det fallet gällde det gränsen mellan Sverige och Norge, en byggnadsarbetare från Sverige som sökte jobb i Norge. Hela den processen ledde till att vi fick en regeringsrättsdom som innebar att det var möjligt att föra över människor till ett annat system, att hänvisa dem dit; om man inte söker jobbet riskerar man sin ersättning. Vi hade en debatt om det, och Littorin hänvisade gång på gång till överenskommelsen, rapporten Öresundsregionen - två länder, en arbetsmarknad . Jag tog då upp Öresundsperspektivet eftersom jag såg framför mig att det kan vålla mycket stora problem för många människor i just den regionen där vi vet att integrationen har fortsatt att öka. Jag gick in och kollade den redovisning som gjorts om hur man skulle lösa problemen. En av de frågor som varit ett problem gäller de korta anställningarna och vad som då händer. I Sverige har vi ett system som innebär att man direkt måste gå över till det andra landets system medan man i Danmark har ett system som innebär att man kan vara kvar i det danska systemet sex månader. I sin redovisning från december 2007 säger regeringen att den frågan är löst, att den är klar för Sveriges del. Men så är inte fallet, för man hänvisar till en utredning. Hur är det egentligen med det, Littorin?

Fru talman! Littorin ägnade väldigt mycket av sitt anförande åt att upprepa det jag har sagt. I slutet kom han i och för in på att svara på frågan. Det finns all anledning att ändå hålla med Littorin om att den här domen svarar på en del av de frågor som IAF, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, ställde och pekade på i sin rapport. Det finns något som i efterhand är lite förvånande. När vi hade den här debatten - både Sven-Erik Österberg och jag hade en lång ingående diskussion kring konsekvenserna av domen i Norden - kunde Littorin inte ens hänvisa till att det här arbetet hade gjorts från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen. De föreslog då detsamma som vi sade i den debatten: Det är dags att utreda de här frågorna. Det är alldeles för många problem och frågeställningar. Littorin tog inte ens upp och hade uppenbarligen inte ens koll på att Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen faktiskt gjorde ett arbete kring det här och påtalade att det behövdes en utredning, precis som Sven-Erik Österberg och jag tog upp. Det är ju så att Littorin är allmänt känd för att vara rätt kreativ i sina lösningar både i det privata och i det politiska. (Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m): Fru talman! Det där ber jag att få protestera mot.)

Det ska handla om statsrådets tjänsteutövning.