Återrapportering

Herr talman! Europeiska rådet träffades torsdag och fredag i förra veckan för sitt sedvanliga vårtoppmöte. Vanligtvis ägnas detta möte åt att diskutera unionens strategi för tillväxt och sysselsättning, det som kallas för Europa 2020. Denna gång dominerades dock toppmötet av den allvarliga situationen i Ukraina och på Krim, och vi tog ett antal beslut med anledning av den ryska aggressionen mot Ukraina. Därutöver hade vi en första diskussion om kommissionens förslag till klimat- och energiramverk för perioden fram till 2030. Vi berörde också olika frågeställningar relevanta för industrins konkurrenskraft, för genomförandet av den europeiska terminen och för Europa 2020. Vi välkomnade överenskommelserna om den gemensamma avvecklingsmekanismen i bankunionen och om det så kallade sparandedirektivet. Slutligen stämde vi av förberedelserna inför toppmötet mellan EU och Afrika den 2-3 april. Herr talman! De senaste veckorna har vi kunnat följa hur Ryssland genom militär aggression har tagit kontrollen över Krimhalvön i Ukraina. I närvaro av ryska styrkor har en så kallad folkomröstning genomförts i strid med Ukrainas konstitution, följt av en självständighetsförklaring och ett införlivande av Krim i Ryska federationen. Sverige har tillsammans med en näst intill enad omvärld fördömt det ryska agerandet som ett brott mot folkrätten, krävt att de ryska militära styrkorna ska dras tillbaka samt kallat det ryska agerandet för en akt av aggression. Händelserna i Ukraina satte stor prägel på EU:s toppmöte förra veckan. Europeiska rådet förklarade att man inte erkänner den olagliga folkomröstningen på Krim och inte heller införlivandet av Krim och Sevastopol i Ryssland. Medlemsstaterna påtalade vikten av att EU står enat i sin kritik och sitt agerande. Som en reaktion på det ryska agerandet enades Europeiska rådet om att utöka sanktionslistan med ytterligare tolv personer från Ryssland och Krim, som beläggs med reseförbud och vars tillgångar fryses. Dessa personer har på olika sätt varit ansvariga för ockupationen och införlivandet av Krim i Ryssland. Nästa toppmöte mellan EU och Ryssland som skulle ha ägt rum i juni kommer att ställas in liksom medlemsstaternas bilaterala toppmöten med Ryssland. Vidare enades vi om att en ytterligare destabilisering av Ukraina ska leda till långtgående konsekvenser för Ryssland inom ett antal ekonomiska områden. Kommissionen och medlemsstaterna ombads att redan nu gå vidare med att förbereda sådana ytterligare möjliga åtgärder. Parallellt med detta uttalade Europeiska rådet ett starkt stöd för Ukraina. I anslutning till toppmötet undertecknades de politiska delarna av EU:s associeringsavtal med Ukraina. Ett första politiskt dialogmöte kommer att hållas under april månad. Vidare enades vi om att ge ukrainska produkter ensidigt tillträde till EU:s inre marknad. Vid sidan av detta pågår arbete inom IMF och EU för att inom kort kunna ge omfattande ekonomiskt stöd till Ukraina, dels genom lån, dels genom direkta bidrag. Det är mycket viktigt eftersom den ukrainska ekonomin befinner sig i en svår situation. Vid Europeiska rådet informerade jag EU:s medlemsstater om att alliansregeringen är beredd att i tillägg till detta undersöka förutsättningarna för ett bilateralt lån till Ukraina. Vi avvaktar nu rapporter från det IMF-team som befinner sig i Ukraina vad avser de olika behoven och hur stora dessa kan tänkas vara. Toppmötet fastställde också att om OSSE inte lyckas komma överens om att skicka observatörer till Ukraina i närtid ombeds EU:s höga representant att genast vidta förberedelser för att skicka EU-observatörer till landet. Det är glädjande att OSSE sent på fredagen kunde komma överens om att skicka internationella observatörer till Ukraina. För att föregripa eventuella påtryckningar från Ryssland kom Europeiska rådet också överens om att tidigarelägga undertecknandet av associeringsavtalen med Georgien och Moldavien till senast i juni 2014. Herr talman! Vi ser ett Ryssland som utan att tveka agerar i strid mot all internationell rätt. Från Sveriges och EU:s sida har vi varit tydliga med att folkrätten måste gälla och att dessa brott mot internationell rätt måste leda till tydliga reaktioner från det internationella samfundet. Det är positivt och ett styrkebesked att EU lyckats stå enigt i sitt fördömande och sin reaktion mot Ryssland. Inte minst gäller det enigheten om att föra upp fler personer på sanktionslistan och enigheten om att en ytterligare destabilisering av Ukraina ska leda till långtgående konsekvenser inom ett antal ekonomiska områden. Det är också välkommet att EU lyckades uttrycka ett så starkt politiskt och ekonomiskt stöd för Ukraina och dess regering - något som vi från svensk sida varit pådrivande för i förhandlingarna. Jag hoppas att fler länder kommer att följa efter det svenska initiativet och ge bilaterala lån. Med detta stöd kan förhoppningsvis den ukrainska regeringen vända den nedåtgående ekonomiska trenden och åter skapa tillväxt och sysselsättning. Detta skulle ge hopp inför framtiden. Herr talman! I januari presenterade kommissionen ett förslag till ramverk för unionens klimat- och energipolitik fram till och med 2030. Kommissionen föreslog ett övergripande mål för unionens utsläppsminskningar på 40 procent räknat från 1990. Detta mål ska sedan fördelas på medlemsländerna så att varje medlemsland får ett nationellt utsläppsmål på samma sätt som skedde förra gången då unionen kom överens om ett utsläppsmål för 2020. Kommissionen föreslog som en del av ramverket för 2030 också ett mål för EU-ländernas förnybara andel av energiproduktionen på minst 27 procent. Målet är tänkt att vara bindande på EU-nivå men inte bördefördelas nationellt på de olika medlemsländerna - detta för att ge större flexibilitet för hur medlemsländerna sedan väljer att uppnå målet. Kommissionen bad dessutom att få återkomma om ett eventuellt nytt mål för energieffektivitet när en översyn av energieffektiviseringsdirektivet gjorts senare under året. Herr talman! Regeringen välkomnar kommissionens meddelande om klimat- och energipolitiken till 2030. Regeringen ställer sig bakom kommissionens förslag på 40 procents utsläppsminskning inom EU jämfört med 1990, förutsatt att detta bördefördelas mellan medlemsstaterna på ett kostnadseffektivt sätt. Regeringen anser att ambitionen ska höjas ytterligare genom att EU därutöver åtar sig ytterligare 10 procents utsläppsminskningar i form av internationella utsläppsminskningsenheter, förutsatt att andra utvecklade länder tar sin del av ansvaret i de internationella förhandlingarna. Regeringen stöder också ett mål på minst 27 procent förnybar energi inom EU liksom förslaget att återkomma till energieffektivisering senare i år. Utsläppsmålet är överordnat förnybarmålet eftersom det viktigaste är att utsläppen minskar. Vid toppmötet var det dock flera medlemsländer som inte var beredda att ställa sig bakom vare sig kommissionens förslag eller en tydlig tidtabell. Flera betonade att det är svårt att komma överens om de övergripande målen innan man vet vad fördelningsnyckeln blir. För en del länder har Ukrainakrisen inneburit att motståndet ökat mot att ställa om den egna energiproduktionen från fossila källor. Andra menar att den ekonomiska krisen har gjort att man inte har råd att investera i ny teknologi. Vår ambition var att Europeiska rådet skulle ange den huvudsakliga inriktningen för EU:s klimat- och energipolitik till 2030. Jag argumenterade för att vi redan nu skulle kunna fatta beslut om de övergripande målen. Resultatet blev att vi i slutsatserna slår fast att kommissionens förslag ska utgöra grunden för de fortsatta diskussionerna. Detta är viktigt eftersom det innebär ett erkännande av såväl en 40-procentig utsläppsminskning som det 27-procentiga förnybarmålet, även om dessa mål ännu inte är överenskomna. Slutsatserna slår också fast de principer som det nya ramverket ska bygga på. Kostnadseffektivitet, samstämmighet och flexibilitet kan sägas utgöra ledord. Det är också glädjande att vi inför toppmötet lyckades snabba på tidtabellen så att vi kommer att stämma av arbetet vid vårt möte i juni och fatta slutligt beslut senast i oktober 2014. Med ett beslut i oktober kommer EU att kunna göra klart sin ambitionsnivå i början av 2015, då de utvecklade länderna har uppmanats att klargöra sina positioner inför klimatmötet i Paris i december 2015. Medlemsländerna och kommissionen kommer nu att arbeta vidare med kommissionens förslag som grund. I det arbetet ingår bland annat en analys av konsekvenserna för respektive medlemsland. Herr talman! På energiområdet bekräftade vi inriktningen att fullborda den inre marknaden för energi 2014 och utveckla länkar så att inget medlemsland är isolerat från det europeiska nätverket för gas och elektricitet till 2015. Det står klart att när vi på EU-nivå diskuterar klimatfrågan handlar det för flertalet medlemsländer främst om energi och försörjningstrygghet. Kommissionen ombads mot denna bakgrund att genomföra en studie av EU:s energisäkerhet och i juni presentera en plan om hur EU:s energiberoende kan minskas. Herr talman! Vi hade också en diskussion om olika förutsättningar för att öka industrins konkurrenskraft. Jag framhöll vikten av att etablera långsiktiga goda ramvillkor, till exempel stimulera forskning och innovation, skapa en väl fungerande inre marknad, motverka regelkrångel och fortsätta omställningen till ett koldioxidsnålt och hållbart näringsliv. Flera medlemsländer inklusive Sverige underströk betydelsen av att genomföra den europeiska planeringsterminen och EU:s strategi för tillväxt och sysselsättning, Europa 2020. Herr talman! Europeiska rådet berörde också kort förberedelserna inför det toppmöte mellan EU och Afrika som kommer att äga rum i början av april. Det fanns enighet om att utveckla ett brett och modernt partnerskap mellan EU och Afrika och att stärka relationerna inom bland annat handel, god samhällsstyrning, demokrati, rättsstaten och mänskliga rättigheter. Några av medlemsstaterna underströk vikten av att på toppmötet också betona vikten av att gemensamt motverka smuggling av illegala migranter. Herr talman! Jag är därmed redo att svara på kammarens frågor.

Herr talman! Jag tackar statsministern för redogörelsen från Europeiska rådet. Jag tänkte koncentrera mig på klimat och industripolitik. I nästa omgång kommer Anna-Lena Sörenson att diskutera Ukraina. Man är lite besviken men kanske inte så förvånad över hur regeringen har drivit klimatfrågorna på toppmötet och även hur den har drivit dem under nio månader. Regeringen har varit djupt splittrad. I Europaparlamentet har både Centerpartiet och Folkpartiet varit för bindande mål. Moderaterna har dock satt ned foten, och det gäller inte längre. Jag tycker att detta är väldigt tråkigt. Andra länder, till exempel Danmark, Storbritannien och Frankrike, har intagit en mycket mer progressiv hållning, medan den svenska regeringen nästan har satt sig på åskådarplats. Den har svikit det som traditionellt varit den stolta, svenska hållningen, nämligen att vara djupt drivande i miljöfrågorna. Vi socialdemokrater har tydliga mål som vi tycker att man ska driva: att minska klimatutsläppen med 50 procent, att EU ska bygga ut den förnybara energin med 40 procent och att man ska anta ett mål om ökad energieffektivisering. Tyvärr har regeringen inte ställt upp bakom detta utan ställt sig på de miljöovänliga krafternas sida. Det är också tråkigt att regeringen inte har anammat kommissionens mål och ansats att säga att industrin är väldigt viktig i Europa och borde ha ett mål för hur mycket den ska växa. Detta är väldigt viktigt för Sveriges tillväxt.

Herr talman! I den senare delen uttrycktes betydelsen av industrin i Europa och att den har fortsatt goda förutsättningar. Men det är nog ingen som tror på kommandoekonomiskt styrande där en sektor ska ha en viss storlek. Man ska dessutom akta sig för att inrätta mål som uppnås genom att andra sektorer går sämre och minskar. Den beskrivning Marie Granlund ger av klimatpolitiken är helt enkelt inte korrekt. Regeringen intog tidigt en position i synen på detta som ligger väl i linje med de länder som vill gå längst. Den enda avvikelse jag hittat är att Danmark vill ha ett något högre bindande förnybarmål, men detta ska ses i ljuset av att Danmark inte har kärnkraft. Det är allas bedömning att högre satta förnybarmål kommer i konflikt med den nationella suveräna rätten att själva bestämma över sin egen energimix. När man sätter målen så högt som Socialdemokraterna vill blir det i realiteten ett sätt att bakvägen avveckla kärnkraften - forcerat och utan att vi fattar egna beslut. Det finns säkert partier som välkomnar det. Mer oväntat är kanske att Socialdemokraterna på det här sättet meddelar sin avvecklingspolitik. Vi var redo att fatta beslut om dessa mål redan nu, men det finns länder som entydigt höll emot. Jag tycker att det är viktigt att vi fortsätter att driva på för att få en samling kring reduktionsmålet på 40 procent, vilket skulle kunna öppna upp för större framgångar när vi väl kommer till Paris i december 2015. Detta ska ses i ljuset av att andra utvecklade ekonomier som Japan och Australien har övergivit sina klimatpositioner. Nu lutar världen tungt på att Europa tar detta ansvar när andra länder backar. Därför vore det välkommet om Europa snabbt kan formulera målsättningarna. Det kommer i så fall att röra sig om den nivå där Sverige och de länder som vill gå längst befinner sig.

Herr talman! Jag tackar statsministern för svaret, även om jag inte tycker att det är till fyllest. Regeringens linje innebär helt enkelt att EU i praktiken avskaffar sitt mål om mer förnybar energi, eftersom medlemsstaterna nu slipper ett bindande nationellt krav. Det är en kraftig försämring av det system som gäller i dag. Om EU skrotar målet för förnybart innebär det i praktiken att man i stället stöder fossila energikällor. Detta är självfallet inte bra för miljön och friar inte EU från beroendet av importerad gas från bland annat Ryssland. När det gäller bördefördelningen vet statsministern mycket väl att det står i Lissabonfördraget att nationerna själva bestämmer över sin energimix. Det ska vi självfallet göra också i Sverige. Allt annat är osant.

Herr talman! Det är ofta så man gör: hittar på sin egen definition och därmed tror att man undgår kritiken. Jag var med vid de förra förhandlingarna då bördefördelningen gjordes. När förnybarmålet på 20 procent bördefördelades landade det på 49 procent för Sverige. Vi valde då att själva sätta målet 50 procent. I den presentation kommissionen gjorde inför Europeiska rådet är Sverige ett av få länder som överträffar sitt mål, nästan det enda i EU. Vi har redan passerat det och ligger nu på en 52-procentig andel förnybar energi - i helt ensamt majestät, långt före alla andra. Om man skulle bördefördela på den nivå som Socialdemokraterna nu säger, 40 procent, måste man först förhandla. Bedömningen är att vi förmodligen skulle landa på en svensk siffra på uppåt 70 procent. Enligt våra experter är detta inte möjligt att nå med mindre än att man lägger tryck på att avveckla kärnkraften. Beskrivningen att man enkom lägger tryck på fossila bränslen finns det alltså ingen som håller med om. Socialdemokratins besked är att de tänker forcera avvecklingen av svensk kärnkraft bakvägen. Det kan inte tolkas på annat sätt.

Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporten. I söndagens Agenda , som handlade om krisen i Ukraina, intervjuades bland andra den rysk-amerikanska författarinnan Masha Gessen. För ett par år sedan skrev hon boken Mannen utan ansikte , som handlar om Vladimir Putin. I boken ger hon en väldigt dyster bild av Putin och det Ryssland som växer fram. Hon förutspådde en hel del av den aggression vi nu ser. Jag rekommenderar alla som inte såg intervjun att göra det. Hon visar inte bara att mannen utan ansikte nu har visat förtryckets och aggressionens fula tryne utan pekar också på att där vi nu befinner oss är risken uppenbar att de tre möjliga vägar som står till buds för oss att reagera på samtliga leder till att konflikten trappas upp. Antingen kan vi göra ingenting alls. I så fall kommer den ryska ledningens bild av västvärlden som ineffektiv och löjlig att bekräftas, och sannolikheten är stor att de då kommer att fortsätta att agera på ett fullkomligt oacceptabelt sätt. Eller så inför vi kraftfulla och ekonomiskt kännbara sanktioner. I så fall står Ryssland, det ryska ledarskapet och den ryska ekonomin inför stora problem. Det kommer att vara kännbart och sannolikt eventuellt också tvinga fram en upptrappning. Det tredje alternativet är att vi till och med agerar militärt eller att vi på annat sätt höjer insatsen. Också det vore självfallet en olycklig upptrappning. Grundproblemet är att vi nu lever tillsammans med Ryssland och alltid kommer att få leva tillsammans med Ryssland men inte kan acceptera det ryska agerande som vi ser nu. Om vi inte agerar skarpt nu är risken stor att detta är slutet på drömmen om ett fritt och fredligt Europa, det vi formulerade som Europa: A Europe whole and free. Vi som tror på frihet och tror på Europa står nu inför svåra val, med mer eller mindre dåliga alternativ. Då är det viktigt att vi kan enas om att stå tillsammans i Europa i den allvarliga situationen. Nu har vi haft ett toppmöte där de här frågorna har diskuterats. Jag har ställt frågan tidigare och varit bekymrad över Europas förmåga att samlas kring en gemensam linje. Hur bedömer statsministern läget att vi nu samlas till en stark och tydlig markering mot det som nu händer i Ryssland och Ukraina?

Herr talman! Jag har också tagit del av hennes skrifter och såg intervjun. Jag tycker att det är viktigt att hon, som är Putinexpert, påpekar att den senaste utvecklingen är sedan ett eller ett och ett halvt år tillbaka i tiden. Jag är väldigt förvånad över alla som påstår att de vet exakt allt som sker i Ryssland och förutsåg allting, givet att jag tycker att det har varit en högst ryckig utveckling och att vi har haft flera faser där vi har varit mer hoppfulla om att det är ett land som har velat öppna upp men att de senaste ett och ett halvt åren har gått i annan riktning. Jag säger det eftersom detta är ett land som ligger där det ligger. Det är en nära granne till Sverige. Vi måste trots allt ha utgångspunkten att leva i fredlig samvaro med alla våra grannar. Det bör gälla nu, och det bör också gälla i framtiden. Det är med de glasögonen som vi måste bedöma hur vi ska hantera situationen. När Putin och Ryssland inte följer internationella regler och beter sig som de gör kan inte svaret vara att också vi släpper allt vad internationella regler heter och beter oss på samma sätt. Vi måste stå upp för internationella regler, för demokrati. Vi måste stå upp för öppenheten, för ett annat synsätt och komma ihåg detta också när det nu prövas. Bland annat är det därför viktigt att EU håller ihop och inte bara att vi håller ihop utan också att vi håller ihop kring de värden som vi håller högt. Vi ska inte återfalla i att nu hävda att människors tillhörighet kollektivt till befolkningsgrupper eller religioner är det som ska dela upp oss i Europa och att vi ska känna oss trygga bara om vi är med dem som är exakt likadana som vi själva och känna oro för dem som är avvikande och annorlunda, för det är den logik som ligger bakom det sättet att tänka. Vi har i stället sagt att Europa ska vara öppet. Det ska vara en smältdegel av människor som kommer från olika religioner, har olika etnicitet och har olika bakgrund - alla får plats, alla ska kunna leva sida vid sida med varandra. Och så ska vi skapa ett mer rörligt, öppet Europa. Det är det som utmanas - det håller jag helt med om. Därför ska EU hålla ihop. Därför ska vi vara tydliga kring våra värden. Därför ska vi tro på demokrati och på diplomati och fortsätta att trycka på, på det sätt som vi gör. Det görs, och det får verkan. Demokratin är ibland lite långsammare, men vi kommer långsiktigt att segra, för vi har den bättre tanken.

Herr talman! Jag tackar statsministern för svaret. Frågan handlar om vilka tydliga sanktioner vi kan enas om. En del av det som har nämnts är att vi skulle kunna stänga ute de statliga eller åtminstone de staten närstående bolagen i Ryssland från våra finansmarknader. De skulle få otroligt svårt att klara sin finansiering. Det handlar såklart också om att rikta om energipolitiken och att klara av en bättre försörjningstrygghet i Europa. Ett vapenembargo är en annan fråga som har varit uppe på tapeten och har diskuterats. Detta är tydliga sanktioner. Jag skulle välkomna många av dem, men jag skulle också vilja välkomna att vi i detta har en öppenhet, att vi värnar det öppna Europa som statsministern talar om, att vi gör det möjligt för vanliga ryssar att fortfarande se och njuta av Europa, att det är de som är ansvariga för besluten som hålls ansvariga. Carl Bildt tror jag sade att allt vi gör för att stödja Kiev är en motvikt mot Moskva. Jag tror att det ligger mycket i det. Vi måste visa solidaritet inte bara med Ukraina utan också med civilsamhället och den ryska befolkningen och se till att vi med öppenheten vinner. Hur lät de här tongångarna om att också värna öppenheten? Jag tror att det är viktigt i dessa tider, när Europa prövas.

Herr talman! Det uppenbara är att vi har listat 33 personer. Vi har valt metoden att se till dem som huvudsakligen är ansvariga för annekteringen av Krim och genomförandet av den illegala ockupationen. Amerikanerna har sedan gjort en listning av personer som har ekonomiska kopplingar till Vladimir Putin. Jag tror att detta är mer framgångsrikt och effektfullt än vad det beskrivs. När det kommer till andra typer av ekonomiska sanktioner ska vi vara tydliga med att de ofta är ett trubbigare instrument än de beskrivs vara, inte därför att alla är rädda själva för den ekonomiska konsekvensen för sin egen del utan därför att det, om man kraftigt isolerar ett land med 140 miljoner människor och stänger alla kontakter med omvärlden, finns en uppenbar risk att ledarna använder det som en tryckkokare och säger: Titta, vad ondskefulla de är i länderna här utanför - jag är det enda hoppet om att kunna stå upp mot den ondskan! Den typen av tryckkokare är livsfarliga i Sveriges och Europas absoluta närhet. Det ska man också komma ihåg när man utformar sanktionerna. Beträffande energi vill jag gärna instämma. Det har nog aldrig varit så populärt att föreslå att man ska hitta alternativa vägar till energi som det är just nu, i stora länder med stort beroende av Ryssland.

Herr talman! Jag vill gå direkt på Ukrainafrågan. Jag tycker att det är bra att slutsatserna visar på en enighet bland EU-länderna. Men jag måste också fråga av vilken anledning Sverige ska gå före just när det gäller lånet, när vi i alla andra sammanhang alltid säger att vi ska tala med en röst i EU-länderna. Jag har inte något emot lånet i sig, men jag vill gärna att det ska vara villkorat, så att vi ser till att pengar inte blir stöd för odemokratiska krafter i till exempel Ukraina. Det skulle jag vilja att statsministern utvecklar lite mer. Hur ska vi sätta hängslen och livrem på det stödet till Ukraina? En fråga som man också kan ta i det sammanhanget gäller just beroendet av gas från Ryssland. Då kommer vi direkt in på klimatmålen också. I slutsatserna finns det en punkt som handlar just om att minska gasberoendet, men det utgår mer från att hitta alternativa vägar till gasen än att faktiskt öka andelen förnybar energi. Miljöpartiet har en annan modell än regeringen. Vi vill ha 60 procent utsläppsminskningar, 45 procent förnybart och 40 procent energieffektiviseringar. När man då sätter utsläppsmålet över de andra målen hamnar man lätt i situationen att det i stället för kol och olja används gas, eftersom det blir mindre utsläpp på det sättet. Då binder vi oss vid gasberoendet och binder oss också vid att inte utöka mängden förnybart i många av länderna, eftersom man bygger in sig i de här systemen. Därför är det felaktigt att ha målet om utsläppsminskningar som helt överordnat alla de andra målen. Jag vill att statsministern utvecklar det.

Herr talman! Vi förutser omfattande behov av stöd till Ukraina. Jag tror att det är helt centralt för att Ukrainas befolkning ska tro på Ukraina som stat och på en utveckling som står i kontrast till det som Ryssland nu försöker provocera fram. De har betydande bytesbalansproblem och djupgående strukturella problem i sin ekonomi. EU-kommissionen har presenterat ett paket på 11 miljarder som innehåller en lång rad insatser. IMF är på plats och kommer snart att vara färdig med någon form av paket. Vi har sagt att vi kan tänka oss att bilateralt addera till det, förutsatt ett IMF-paket, vilket grundar att det blir ordning och kravställande som är kopplat till de här lånen - helt enkelt därför att vi ser att det inte kommer att räcka med det som EU och IMF förbereder. Vi tror att bilaterala lån behövs ovanpå det. Vår erfarenhet, när vi har gjort detta gentemot andra länder, som Island, Irland, Lettland och Brasilien historiskt, är att vi inte har förlorat pengar på det och detta oftast är mycket välkommet. Vi har också uppmuntrat inte minst den nordisk-baltiska kretsen inom IMF att agera tillsammans med Sverige. Jag är övertygad om att om vi inte gör detta kommer Ukraina helt enkelt att ha svårt att klara sin försörjning, framför allt på lite sikt. Beträffande de alternativa vägarna vill jag bara när det gäller förnybart återigen säga: Det är 28 demokratier som är medlemmar i Europeiska unionen. Sverige har strax över 50 procent av sin energiförsörjning i förnybart. Flera av de största ekonomierna ligger under 5 procent förnybart. När Sverige då säger till alla "Nu ska ni bli som Sverige" uppfattar de det som att vi lite grann pekar finger. Då säger de: Jaha, med era fantastiska förutsättningar är det lätt att säga detta - vi skulle gärna hitta annat än fossilbränsleberoende. Det är bara att lyssna på vad man säger just nu i östra Europa. Men alla har inte exakt samma förutsättningar. Alla har inte lika mycket vattenkraft. Alla har inte samma förutsättningar för vindkraft. I en hel del fall finns redan gasintroduktionen som ett faktum. Ökad energieffektivitet och växling mot mer förnybart där det går - vi uppmuntrar gärna det. Men jag tycker att Sverige ska akta sig för att säga att alla ska bli som vi, givet att vi ligger så långt före de andra. Annars kommer vi att bli betraktade som några som saknar ödmjukhet.

Herr talman! Problemet med lånen gäller ordning och kravställande, att det inte ställs några krav i IMF på det jag är ute efter, nämligen att inga pengar ska gå till odemokratiska krafter i landet. Det finns två punkter i slutsatserna. Den ena handlar om stöd och lån. Den andra handlar om minoriteter och rättigheter. Men det är ingen koppling däremellan. När vi ger våra bilaterala lån skulle jag vilja att vi kopplar ihop båda frågorna - stödet också till mänskliga rättigheter och respekt för minoriteter etcetera. Jag ska säga någonting mer om gasen. Det finns länder där det faktiskt går bakåt. Spanien är ett sådant land. Den nya regeringen där har bundit fast sig i gasberoende samtidigt som man inför straff för dem som faktiskt vill tillverka sin egen el. Det här går inte ihop. Därför måste man också ha målet förnybart som en hög målsättning, inte en minskad.

Herr talman! Jag vill understryka att kommissionen föreslår att vi ökar målet från 20 till 27 procent. Skälet till att man inte vill binda det via en bördefördelning är att när målet nu blir högre kommer det att komma i konflikt med den nationella suveräniteten att sätta ihop sin egen energimix. Den är viktig för många länder. De tycker nämligen att riksdagar ska få besluta om sådant och inte den makt som sitter i Bryssel. Det brukar för övrigt vara någonting som även Miljöpartiet påpekar i många olika sammanhang. Det är grunden. Det är ändå en förhöjd ambition. Man kommer att gå igenom att länder verkligen anmäler förhöjda ambitioner för att se att de matchar upp till 27 procent. Jag delar helt uppfattningen att alla länder bör driva på mot en bättre utveckling i dessa frågor och gärna titta på svenska exempel hur man kan använda certifikats- och subventionssystem för att uppmuntra detta. Sedan vill jag understryka att både IMF och Sverige jobbar med det som vi kallar konditionalitet, det vill säga att vi kopplar detta till villkor över styrningen av hur resurserna används - till reformer - och att de inte används på ett felaktigt sätt. Det tycker vi är en av grunderna för att få en dialog. De behöver vår hjälp och våra resurser. Det ger oss en möjlighet att påverka att de inte felanvänds. Samtidigt ska vi då ödmjukt påpeka att det är ett mycket korrupt land. Det är förmodligen svårare här än nästan någon annanstans att hitta rätt typ av krafter att understödja.

Herr talman! Det är klart att det känns som att vi har slungats tillbaka årtionden när vi ser Ukrainakrisen och Rysslands agerande att oprovocerat militärt invadera ett annat land i Europa och därefter annektera en del av Ukrainas territorium - Krimhalvön. Detta föranleder förstås motåtgärder från Europeiska unionens sida, från amerikanernas sida och från andra håll. Nu kan man skönja en sorts enighet kring sanktioner mot individer och mot ett antal banker och så vidare. Det är restriktiva åtgärder och sanktioner som säkert kan komma att skärpas. Men lika viktigt som detta är är det förstås att man på samma sätt måste ge ett mycket tydligt stöd, politiskt och ekonomiskt, till Ukrainas nya ledning. Jag är mycket positiv till att alliansregeringen har ställt ut detta bilaterala lån till Ukraina. Jag är förvånad över att Miljöpartiet uppenbart är emot detta. Att hjälpa länder som befinner sig i en sådan här akut situation borde förstås vara en viktig handling av solidaritet, även om vi inte ger bort pengar. Det är lån vi talar om. I den akuta situation som Ukraina befinner sig är detta mycket viktigt. Men vid sidan av dessa ekonomiska incitament har Europeiska unionen nu tillsammans med Jatsenjuk och Ukrainas nya regering undertecknat delar av det associationsavtal som Viktor Janukovytj inte ville underteckna tidigare när han utlöste hela den kris och proteströrelse som sedermera blev hans eget fall. Den andra delen av detta är det som kallas för DCFTA, frihandelsdelen av associationsavtalet. Finns det möjligheter att gå vidare och få det i hamn inom i alla fall detta år?

Herr talman! Det är korrekt, det är den politiska delen. Det är därför som jag också indikerar att inom ramen för det ska den politiska dialogen startas redan i april. Sättet att möta detta var att EU har förklarat att vi ensidigt öppnar våra marknader gentemot Ukraina, alltså en ensidig marknadsöppning. Vi bedömer att det betyder mycket för den ukrainska ekonomin. De får alltså access in i Europa med sina produkter. Det är ett land som trots allt har stort behov av att få avsättning. Sedan hoppas vi att vi så snart som möjligt ska kunna återkomma till att fullfölja också det övriga avtalet. Rimligen kommer detta att vara aktuellt inte minst efter att en ny president är på plats. Det välkomnas också av Jatsenjuk att man ändå har kommit så här pass långt och att denna ensidiga öppning faktiskt kommer på plats. Jag vill också understryka det som Fredrik Malm säger, nämligen att de är i akut behov av ett stöd. Den minnesgode kommer ihåg att Janukovytj hittade finansieringsstöd i Moskva och Ryssland, som Ryssland nu rimligen drar tillbaka. En av de största delarna av den skuld som Ukraina har mot sin omvärld är alltså till det ryska energibolaget Gazprom. De har sagt att de vill att dessa skulder ska återbetalas. Dessutom har de meddelat att de nu tänker höja priserna på den gas som levereras in i Ukraina. De sätter alltså en oerhört stor ekonomisk press på detta land vars medborgare redan lever under svåra förhållanden. Om Europa och länder som Sverige bilateralt nu finns till stöd väcker det hopp om att det finns en annan väg och en annan utveckling, bort från det som de nu upplever och in till någonting som de flesta av dem vill tillhöra. Det är så som vi har resonerat. Här är det viktigt att tidigt och tydligt vara på plats. Då kan Ukraina få fatta ett mer självständigt och riktigt beslut om sin framtid.

Herr talman! Det är ett positivt svar från statsministern. Vi har i mångt och mycket en samsyn i detta. Det är också viktigt att det finns enighet inom EU-kretsen kring detta. Då är det också viktigt att betona att ett lån - ett nödlån eller ett stödlån - till Ukraina i slutändan inte ska hamna i Moskva därför att de höjer priserna på gasen, så att man egentligen bara betalar fakturor till Vladimir Putin som har invaderat och annekterat delar av Ukrainas territorium. Det viktiga är att Ukraina samtidigt också genomför strukturella reformer av sin ekonomi, så att landet kan bygga upp sin industriella bas igen och bli ett produktivt land i den globala ekonomin som kan bygga upp sin egen ekonomi och inte vara i detta beroende till Ryssland. Men jag förutsätter att sådana mekanismer finns inbakade i detta.

Herr talman! Jag inser hur svårt detta är. Vi ska notera i sammanhanget att Sverige är ett av de länder som har absolut minst gasanvändning i hela Europa. Många länder har en mycket stor andel gasanvändning i sin energibalans. Jag tror att sex av EU:s medlemsländer till 100 procent är beroende av att dessa transporter kommer från Ryssland. Ytterligare tolv länder tror jag är till mer än 50 procent beroende av Ryssland. Ryssland har alltså använt olika tariffer. Det finns alltså olika priser till olika länder som ett sätt att markera att man har olika relationer. När Ukraina går från att ha betett sig på ett visst sätt till ett annat höjer Ryssland helt enkelt priserna. Det kan man ha många åsikter om. Men det är ett otvivelaktigt faktum att en av de stora skulder som Ukraina har är att betala detta till Ryssland. Det visar hur svårt det är när man ska diskutera lån och vad dessa resurser ska användas till. I sammanhanget påpekas det att denna annektering, illegal som den är, dessutom innebär att Ryssland helt enkelt tar en lång rad ukrainska statstillhörigheter och tillgångar som man bara stjäl utan att betala någonting för. Det kan möjligen vara ett argument gentemot Ryssland när det ska diskuteras betalning av gasräkningar.

Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporten från ett mycket viktigt europeiskt råd. EU är ett fredsprojekt i grunden. Ett öppet EU är någonting som vi alla vill se och inga nya murar i Europa. Nu prövas vår kapacitet och vår förmåga att leva upp till vår ambition. Det är då naturligtvis viktigt att EU klarar att hålla samman och också stå upp för folkrätten, som statsministern nämnde, och stå upp för allas mänskliga rättigheter. I detta perspektiv är det naturligtvis viktigt att se vad som händer i Ukraina under tiden fram till i första hand nyvalet till presidentposten den 25 maj. Man kan förvänta sig ambitioner från den ryska sidan att på olika sätt destabilisera Ukraina under denna tid. OSSE-missionen är naturligtvis viktig - ögon och öron på plats. Men det är också andra saker som är viktiga att klara av. Den överenskommelse som träffades om restriktiva åtgärder var bra. Samtidigt hör jag början på någonting mer. Är avsikten när det gäller de utökade restriktiva åtgärderna att de ska användas enbart om upptrappning sker från den ryska sidan och inte om man fortsätter på nuvarande aggressiva nivå?

Herr talman! När det gäller folkrätten tycker jag att det var viktigt att säkerhetsrådet på amerikanskt initiativ röstade om en resolution förra helgen där ju Ryssland var isolerat. Detta är mycket viktigt att notera. De har inte med sig andra i sin stridiga syn på hur man kan förhålla sig till folkrätten. OSSE-beslutet är mycket viktigt. Vi talar nu om till att börja med 100 observatörer, och det talas om att antalet ska växa ända upp till 500. Många av dem får nu åka till östra Ukraina så att vi har ögon och öron på plats för att se vad som sker i detta vidsträckta land. Man använder aktiva provokationer för att påstå en massa saker och sedan ursäkta våld eller militär intervention. Finns omvärlden på plats hoppas vi att detta ska minska. Vi har använt en trestegsraket där det första steget var att omedelbart ställa in en lång rad möten när de här oroligheterna började. Det andra var nu när annekteringen av Krim och den illegala folkomröstningen fullföljdes att koppla restriktiva åtgärder till den grupp av människor som är ansvariga för detta. Ännu fler möten har ställts in, och vi kan notera att det i Haag i går också beslutades att G8 återgår till sin gamla form, nämligen G7, alltså utan Ryssland. Det tredje steget, som vi nu har bett kommissionen att förbereda och som alltså innebär ytterligare handelssanktioner av mer omfattande slag, inleds om den ryska aggressionen fortsätter. Det beror på att vi ser mycket stora truppsammandragningar runt om i Ukraina. Jag vill också påpeka att flera kunde vittna om ryska provokationer kopplade till minoriteter också i andra länder än Ukraina. Det är klart att många nu känner en väldig oro för ett oberäkneligt beteende i strid med internationell rätt och den struktur som vi har använt några decennier till att bygga upp för hur vi ska umgås med varandra. När Ryssland avviker från det blir många oroliga. Det här är vårt sätt att förbereda för om det går vidare ytterligare i fel riktning.

Herr talman! Tack för svaret, statsministern! Om det tredje steget i restriktiva åtgärder eller i reaktioner på rysk aggression behöver tas är det naturligtvis avgörande om det handlar om en fortsättning av den aggression som pågår eller om den utvidgas. Det är en viktig signal. Jag tycker att det finns skäl att överväga att fortsatt aggression kräver nya svar. Jag skulle också i det sammanhanget vilja understryka vikten av den rättsliga process som borde eftersökas. Internationella domstolen i Haag, ICJ, borde också få pröva annekteringen av Krim från den ryska sidan. Jag hoppas att det också blir en fortsättning när det gäller diskussionen mellan Ryssland och EU när det gäller det strategiska partnerskap som vi i dag har och även att signalen sänds om att det krävs att man tar fram en ny syn i det här skedet.

Herr talman! Det här är inte ett sätt att försöka säga att vi accepterar det som har skett på Krim, utan man måste alltid ha beredskap för att det kan bli ännu värre. Det beror på att vi ser ett ryskt beteende som inte stannar av. De viker inte undan från beskrivningar, som ju Vladimir Putin gav i sitt tal, av folkrätten som att den som talar ryska, varhelst den befinner sig i världen, antingen under påstående av ryska medier eller med egna påståenden om att känna sig hotad, kan räcka upp handen och säga: Jag vill ha skydd. Det ska sedan ursäkta militär intervention. Det är ju så på tvärs mot allt vi har byggt upp. Många kan nämna att i så fall finns språkminoriteter i länder kopplade till en lång rad andra länder världen över. Tänk om alla helt plötsligt skulle börja följa den principen! Det blir en värld i kaos. Vi måste ha beredskap om detta ytterligare eskalerar. Det är så vi har försökt väga av det. Det är ingen lätt avvägning att göra. Det blir förmodligen, får vi beklaga, kring Krim en typ av fryst konflikt. Ryssland annekterar Krim och erkänner Krim. Omvärlden accepterar inte annekteringen, och sedan får vi ett fryst område, vilket vi har andra exempel på, tyvärr.

Herr talman! De allra flesta av oss känner nog till att EU har en hel del brister. En av de allra största bristerna är att EU leder till stora omkostnader, särskilt för Sveriges del. Sverige är en stor nettobidragsgivare till Europeiska unionen. Vi betalar till exempel via Europeiska unionen till studenter i EU i högre grad än i Sverige. Vi betalar infrastrukturen i EU i högre grad än i Sverige. Vi betalar för de problem som har uppstått i EMU-länderna, och i vissa fall är det en medfinansiering på upp till 95 procent. Vi betalar pengar till ungdomsinitiativet, vilket innebär att vi finansierar ungdomsarbetslösheten i andra länder i väsentligt högre grad än i Sverige. Med det som utgångspunkt tyckte jag att det var intressant att notera att man på toppmötet diskuterade reshoring. Det går ut på att man ska vidta åtgärder för att locka tillbaka företag till medlemsländerna och innebär att vi skulle kunna stärka företagsamheten i Europeiska unionen. I stället för att exportera företag kan vi importera företag och skapa arbetstillfällen. Problemet är bara att jag noterar att statsministern eller regeringen inte på något sätt har verkat för att Sverige ska stärka sin del i det här, utan med nuvarande inställning från regeringen kommer man med det här reshoringprogrammet som nu lanseras inom Europeiska unionen att finansiera återflöde av företag till de fattigare EU-länderna i Europa i stället för till Sverige. Jag kan bara konstatera att återigen saknar regeringen och statsministern en plan för Sverige och för svenska skattebetalare.

Herr talman! Det finns i många sammanhang anledning att diskutera kostnader och budget, men att en dag som denna hävda att det allvarligaste med EU är att det kostar pengar att man låter studenter komma till andra länder är något märkligt. Det känns som att Sverigedemokraterna tror att om bara Europa får stänga dörrarna till alla länder och alla förblir där de föddes har vi ett lugnt och tryggt Europa. Var är den historiska analysen? Var är förståelsen för vad som har skapat problem på den här kontinenten? Jag kan berätta att i går kväll satt jag med Rumäniens president som är mycket bekymrad över läget i Moldavien och en av de frysta konflikterna, nämligen den som handlar om Transnistrien. I Transnistrien finns nämligen en rysk dominans, och man är mycket orolig för att samma typ av ursäkt som användes gällande Krim nu ska användas i Transnistrien. Vad har Rumänien gjort för att försöka deeskalera detta? Jo, Johnny Skalin, man har erbjudit studenter i Moldavien att komma till Rumänien och läsa vid rumänska universitet. Vad händer med människor som reser över gränser och som läser på andra universitet? Jo, de får andra perspektiv, de lär om människor med annan bakgrund och de får respekt, nyfikenhet och förståelse. Jag tror att du har fel, Johnny Skalin, om du tror att det fungerar att stänga ned alla de där programmen och se till att ingen träffar någon som har någon annan bakgrund. Jag tror att det är precis så vi leder Europa tillbaka till alla de problem med elände, krig, fattigdom och förstörelse som har präglat den här kontinenten. Så, Johnny Skalin, jag kan svara att det är värt de resurserna. Det är värt det för att bygga ett tryggare och bättre Europa. (Applåder)

Herr talman! Nu var det inte så att jag föreslog att vi ska stänga de här programmen - vi har också själva varit med och ställt oss bakom dem - utan den höga medfinansieringsgrad som de medför, där vi ska finansiera andra länder mer än de ska finansiera oss, innebär en hög nettobidragsavgift för Sveriges del. Den kommer i år att landa på runt 26 miljarder kronor. Jag menar att det här är mycket pengar som vi skulle kunna finansiera svensk välfärd med. Det har över huvud taget ingenting att göra med att vi vill stänga några gränser eller på något annat sätt verka för någonting negativt i den mening som statsministern nämnde. Sedan vill jag påpeka att när det gäller reshoringprogrammet, med det system vi har nu, flyttade ett företag i Gislaved till Portugal 2002. Man fick 200 miljoner kronor från Europeiska unionen för att flytta de 771 jobben. Tycker statsministern verkligen att det här är en bra politik för Sverige?

Herr talman! Det har uttalats att försiktighet ska gälla med att använda resurser av det här slaget för att flytta produktion, utan det ska i så fall bedömas utifrån konkurrenskraft och vilka förhållanden som råder. Detta är inte minst viktigt när det gäller olika typer av konkurrenskraft. Det jämför vi bland annat i Agenda 2020 som jag redogjorde för. Ja, vi har en medlemsavgift. Vi är ett rikare land än snart sagt varje annat land som är medlem i EU. Vår rikedom har vi byggt på att vi handlar med andra, det vill säga att om Sverige hade varit en sluten nation utan kontakt med omvärlden hade Sverige inte varit så utvecklat och rikt som det är. Det är i grunden ett bättre Europa när vi kan handla med andra och stödja andra till att få det bättre. Det är bättre för dem, och det är också bättre för Sverige. Det är så vi resonerar, att det hänger ihop. Då finns också ett försvar för att rikare länder stöttar fattigare delar av världen. Låt mig påpeka det som många säger, att de ryska ambitionerna är mycket tydligt koncentrerade till det som förr var Sovjetunionen. Där fanns länder som var påtvingade ofrihet av Sovjetunionen. De har inte alls vår ekonomiska styrka, men i kraft av EU-samarbete och vårt stöd kan de nu välja en helt annan väg. Det säkrar dem för demokrati och en bättre utveckling.

Herr talman! Rysslands annektering och införlivande av Krimhalvön är helt oacceptabelt och i strid med folkrätten. I det avseendet delar jag statsministerns kritik fullt ut. Gustav Blix från Moderaterna tog upp frågan om ett möjligt vapenembargo mot Ryssland. Det är ett väldigt intressant förslag, i synnerhet när vi vet att det är flera stora vapenaffärer på gång från europeiska länder, till exempel Storbritannien, Frankrike och Italien. Avser statsministern att verka för ett vapenembargo ifall Ryssland fortsätter sina aggressioner? Det är viktigt att vi som land samt statsministern och utrikesministern kan kritisera de högerextrema krafter som i dag ingår i den ukrainska regeringen. Jag tänker på de fyra ministrar som kommer från partiet Svoboda. När jag lyssnar på utrikesministern förstår jag ärligt talat inte riktigt vad han säger i det avseendet. Jag tycker att det vore bra ifall statsministern kunde vara tydlig med att vi ogillar den formen av politik. Herr talman! Det var en stor besvikelse att Europeiska rådet inte kunde landa i de kraftfulla och ambitiösa beslut som klimatet kräver. Vi i Vänsterpartiet har lagt fram våra förslag. Vi vill att EU ska minska sina utsläpp med minst 60 procent till 2030, att andelen förnybart ska vara 45 procent och att energianvändningen ska bli 40 procent effektivare till 2030, detta utifrån perspektivet att Europa har ett historiskt ansvar. Europa och de andra industrialiserade länderna har historiskt sett stått för den största delen av utsläppen i världen. Därför måste vi gå före och ta vårt ansvar. Det är också inskrivet i klimatkonventionen, som ligger till grund för de internationella förhandlingarna. Därför skulle jag vilja fråga statsministern om inte Sverige borde verka för ambitiösare klimatmål i EU. Har inte Europa och den industrialiserade världen ett historiskt ansvar att gå före och minska sina utsläpp?

Herr talman! Carl Bildt har redogjort för att Sverige har tagit fram vapenembargo som ett möjligt initiativ i vad som har formulerats som steg 3. När kommissionen nu har fått i uppgift att förbereda detta är det naturligtvis en lång rad olika handelsområden som man har att förbereda. Låt mig uttrycka det som att ett vapenembargo onekligen vore en så kallat lågt hängande frukt att ta upp i det sammanhanget. Ja, vi har framfört den typen av krav, men som sagt är detta vad vi har kunnat enas om just nu. När det gäller sammansättningen av den ukrainska regeringen finns det först och främst en hel paragraf som handlar om våra förväntningar på hur den ukrainska regeringen nu ska agera i Ukraina för att skapa ett inkluderande samhälle, adressera minoritetsfrågor och motverka extremism, just för att visa medvetenhet om att det finns risker kopplade till vart Ukraina utvecklas och att den ukrainska regeringen har ansvar för detta. Samtidigt är vi försiktiga. Den ryska propagandan handlar bara om en enda sak, nämligen att Ukraina helt och hållet har tagits över av högerextremister och att det ursäktar all rysk våldsanvändning och allt de gör i brott mot den internationella folkrätten. Vi vill inte bli en del av Vladimir Putins propagandaspel genom att låta som att vi låter som Putin, därför att det sedan skulle ursäkta allt annat agerande. Ja, det finns krafter i Ukraina som man kan ha synpunkter på, men de är inte i närheten av att vara så omfattande, så mäktiga och så stora som de nu beskrivs i den ryska propagandan. Här är det svårt att hitta balansen. Jag tycker ändå att slutsatstexten i den delen talar för sig själv. Vi var beredda att nu slå fast de här målen, som är de mest långtgående som finns i världen. Andra delar av den utvecklade världen backar snarare. Problemet är att EU nu står för bara 10 procent av de globala utsläppen. Vi kan tyvärr inte ensamma uppnå tvågradersmålet. Vi ska absolut vara en del av ansvarstagandet, men vi måste lägga press på andra utvecklade länder, som nu backar, att också vara en del av det.

Herr talman! Jag tycker som sagt att det är synd att Europeiska rådet inte kunde anta slutsatser om klimat och energi. För varje månad som går tappar vi i momentum, och vi behöver verkligen minska våra utsläpp här och nu. Jag tycker inte att framställandet av den svenska positionen som mer långtgående än kommissionens förslag stämmer. Det som regeringen föreslår är att man ska kunna köpa utsläppskrediter i andra länder, utsläppskrediter som är osäkra i sin additionalitet, alltså att de verkligen leder till minskade utsläpp. De förhindrar också den stora och viktiga omställning som behövs i Sverige och Europa. Jag tycker att vi i stället borde hjälpa utvecklingsländer med ett additionellt klimatbistånd, alltså inte med pengar från biståndsbudgeten utan med nya pengar till klimatbistånd.

Herr talman! Det står naturligtvis varje parti och regeringsalternativet fritt att ta fram och finansiera den typen av förslag. Många utvecklingsländer ropar på den här typen av stöd och tycker att det är välkommet att det finns internationella krediter, bland annat så kallade CDM:er. Låt oss komma ihåg att Sverige står för 1 promille av de globala växthusgasutsläppen. Inget vore ju enklare än om vi ensamma fick fatta beslut, men vi har väldigt liten påverkan. EU:s 28 länder står samlat för 10 procent av utsläppen. Då måste man komma överens med 27 demokratier till, och alla vill inte samma sak. Det är så demokratin måste arbeta. Vi tryckte på, men det var inte möjligt den här gången. För att nå 100 procent av utsläppsmålen måste man tala med delar av världen som absolut inte är intresserade av att i närheten föra den klimatpolitik som Miljöpartiet eller någon annan i Sverige står för, men det är i denna värld vi måste lösa problemet. Man måste komma ihåg att det inte kommer att fungera att säga att i Sverige tycker vi så här och att alla sedan har att rätta sig efter det. Det handlar om att trycka på andra att föra fram sina bästa argument och att ligga före, och det gör EU.

Herr talman! Jag tackar statsministern för föredragningen. Den viktiga punkten om klimat och energi på dagordningen för Europeiska rådet brukar ju lyftas fram som en säkerhetspolitisk fråga, men nu tog diskussionen om energi en lite ny vändning på Europeiska rådet kring energioberoendet. Man kan säga att förnybar energi nu också har blivit en stor säkerhetspolitisk fråga. Det är lite intressant. Precis som statsministern säger ligger Sverige långt framme när det gäller förnybart. Som flera här har varit inne på är frågan hur vi ska få fler länder att bli lika framgångsrika som vi när det gäller det förnybara. Jag är lite intresserad av hur tongångarna gick på mötet kring just energioberoende kopplat till förnybart. Kan man se större öppningar för att fler länder nu börjar förstå vikten av de förnybara satsningarna? Det står i en annan del av slutsatserna att man ska koppla ihop olika EU-länder för att kunna öka oberoendet. Vi ska kunna försörja varandra energimässigt, som jag förstår det. Det står också att när det är relevant bör sammankopplingar även upprättas med tredjeländer. Min fråga är: Vilka länder har man i åtanke när man talar om tredjeland?

Herr talman! Det är viktigt att komma ihåg, apropå lågt hängande frukter, att för en hel del länder är ökad energieffektivitet kanske det som skulle göra mest. Till exempel när vi i Sverige hjälper till med resurser i Ukraina gör vi det bland annat genom att dämpa en del av det enorma läckage som finns i deras gassystem. Det är verkligen bara att göra dåligt för klimatet utan att det gynnar någon. Förutsättningarna ser väldigt olika ut i olika länder. Jag indikerade i min inledning att vi har en grupp av länder - och Sverige hör till dem - som gärna vill diskutera klimatambitioner. Jag tror att jag kan stå för att den större gruppen av länder snarare talar om energitillförsel, det vill säga hur man ska transportera energi. Då menar man det kopplat till ett beroende av Ryssland. Men man tittar också på andra alternativa ingångar till Europa genom eller runt Ukraina, eftersom väldigt mycket kommer österifrån. Jag har själv varit med och förhandlat och sett det enorma intresse som finns i Baltikum för att få en elkabel från svensk sida över till de tre baltiska länderna. Det är länder som i dag är väldigt ensidigt beroende av fossilbränsle från sin granne i öster och som med en elkabel från Sverige kan skapa ett alternativ som de säkert tycker är väldigt tacknämligt. Låt mig bara nämna några uppenbara länder som ofta håller långa inlägg på detta tema: Malta och Cypern. Det är två öar i Medelhavet som vill att vi säkerställer att det finns energitransporter till dessa öar. Det gäller också Iberiska halvön. Jag tror att jag har lyssnat på rätt ingående beskrivningar av geografin och att försöka ta sig igenom Pyrenéerna med energitillförsel ned till Portugal och Spanien. Till slut berättar alla exakt om de förutsättningar de har. Det de vill ha hjälp med är just energitillförsel så att ingen blir isolerad och inte har tillgång till flera alternativ, och så ser man gärna att EU är med och betalar. Till slut är det mycket vad det handlar om. Det är därför som vi tycker att vi ska vara lite försiktiga. Vem ska betala det? Vems ansvar är det? Det är oftast stora kommersiella resurser det handlar om kopplat till stora kommersiella intressen. Det är därför som dessa diskussioner är lite svåra. Det blir absolut en diskussion om klimat. Men det handlar också om energieffektivitet och energitillförsel. Man måste hålla isär alltihop för att kunna föra diskussionen.

Herr talman! Det var flera andra bra skrivningar när det gällde just Ukraina. Jag skulle ändå vilja ställa en fråga. Det var bra att ni reagerade mot Ryssland för aggressionen men för Ukrainas rätt att välja sin egen framtid. Det var tydligt. Det blev flera personer på listan för restriktiva åtgärder, och det var också bra. Jag tror att det är precis som flera säger. Det är bra att ha lite steg kvar i arsenalen och inte ta hela sanktionspaketet på en gång, eftersom man då inte har någonting kvar längre fram. Vi talade om vapenembargot innan statsministern åkte ned till Europeiska rådet. Interventionen mot Ryssland ger ändå en indikation på att EU:s gemensamma ståndpunkt när det gäller vapenexport ändå måste slå till eftersom det är en aggression. Ryssland är aktivt i ett ingrepp mot Ukraina. Vad är det som gör att inte alla länder i Europa står upp för EU:s gemensamma ståndpunkt och säger att man inte vill ha vapenexport till Ryssland?

Herr talman! Idén har varit att det finns tre steg. Det tredje steget är bevarat för att kunna agera på ytterligare aggression utanför Krim, såsom man får förstå det i det här sammanhanget. I det läget tror jag att alla inser att länderna har väldigt olika ekonomisk relation till Ryssland. Det finns förmodligen inte något annat exempel i världen på det omfattande genomslag det skulle få att ekonomiskt isolera ett så stort land med så omfattande kontakter med sin omvärld som Ryssland faktiskt har. Det är uppenbart att det påverkar länder på olika sätt. Väljer man att säga att vi bara tar ett handelsområde säger länder som är närmast det att vi i så fall också måste ta andra. Det är så resonemangen går. Sveriges uppfattning var att det hade varit det logiska att börja med detta och kunde tänka sig det redan nu. Men det gick inte att få enighet kring detta. I det kommissionen har att förbereda har man nu att titta på det breda fältet som handlar om alla typer av handelsområden. Men vi har inte ändrat uppfattning. Vapenembargo är det uppenbara och närliggande man i så fall borde göra först.

Herr talman! Tack, statsministern! Vi som socialdemokrater välkomnar naturligtvis EU:s stöd till ukrainska folket liksom fördömandet av den olagliga ryska annekteringen av Krim. Det ryska agerandet är ett flagrant brott mot folkrätten. Vi ser med oro på att Ryssland återigen har sänkt tröskeln för att använda militär makt i Europa. I det här sammanhanget är det viktigt att EU står enigt upp för folkrätten och att man genomför restriktiva åtgärder enligt de planer man har angett. Nu har statsministern svarat på flera frågor om sanktioner och restriktioner och eventuellt utvidgandet av dem. Men det skulle vara intressant om statsministern kommenterade något ytterligare förutsättningarna för en fortsatt enighet i Europa och i EU vid ett eventuellt utvidgande av sanktioner. Vi socialdemokrater vill också betona vikten av att hjälpa Ukraina att hantera den ekonomiska situationen och välkomnar därför undertecknandet av associationsavtalet mellan medlemsstaterna, EU och Ukraina. Vi stöder också både det svenska deltagandet inom ramen för IMF-lånet liksom de planerade bilaterala lånen. Samtidigt vill vi understryka vikten av att ställa motkrav på Ukraina på att motarbeta korruption, förtryck av minoriteter och odemokratiskt handlande. Jag undrar om statsministern avser att se till att rådets slutsatser om detta följs upp och hur det i så fall skulle gå till.

Herr talman! I den senare delen var premiärminister Jatsenjuk med, och vi hade möjlighet att föra samtal. Det framfördes också till honom just de delarna som handlar om det ansvar som nu ligger på den ukrainska regeringen. Detta markerade han stor förståelse för. Vi kunde bland annat gå igenom det ganska parallellt med det tal som Putin höll, där det fanns stora invändningar när det gällde hans sätt att hänvisa till folkrätten. Premiärminister Jatsenjuk höll ett tal till det ukrainska folket på ryska. Det är notabelt i sammanhanget. Dessutom markerade han väldigt mycket just den inkluderande strategin, viljan att ta ned konfliktnivåerna och att Ukraina ändå vill leva i god kontakt med Ryssland. Jag tycker att det på alla sätt var ett statsmannamässigt anförande som visade att han förstår vikten av detta. Annars kommer det att användas emot dem. I den delen tycker jag att han gav tydliga besked om att det är den strategi de väljer. När det gäller möjlighet till fortsatt enighet är det ett par saker som måste sägas om steg tre. Vi begär nu att det förbereds. Vi hoppas att vi inte hamnar där, men den här konflikten är ännu inte över. Det är fortsatt ett väldigt spänt läge. En så omfattande isolering av ett så stort land som Ryssland känner jag inte till några andra exempel på före detta. Det är en enorm integration finansiellt, ekonomiskt och energimässigt som Ryssland har med övriga Europa. Vi ska också komma ihåg att när USA talar om ekonomiska sanktioner med Ryssland har de inte samma relation till Ryssland som väldigt många av de europeiska staterna har. Det skulle vara en enormt stor åtgärd att genomföra på bredd och till djup. Det är ändå det vi förbereder. Jag vill återigen påminna om att vi är i tvivel om hur perfekt instrumentet egentligen är. Fungerar det verkligen? Skapar det en tryckkokare, eller får det dem att ändra inriktning? Det finns en risk att några få kring Putin fortsatt har koll på sina rikedomar men att det är en befolkning som försätts i fattigdom och förtryck och som tappar tron på sin omvärld. Den typen av avvägningar måste vi fortsatt diskutera även om vi kommer att välja att gå vidare om Ryssland fortsätter sin aggression.

Herr talman! Tack för återrapporten! Jag skulle vilja ställa ett par kompletterande frågor som gäller industripolitiken och klimat- och energipaketet. Först gäller det industridiskussionen. Jag blev lite förvånad över statsministerns svar när han säger att andra sektorer skulle få stå tillbaka. Kan statsministern utveckla vad han menar med det svaret? Vi partier som brukar tro på tillväxten tror på att ekonomin växer. Därigenom kan vi kanske ha en lite annorlunda uppfattning än vad man har haft tidigare om hur saker och ting ska växa. Det är väl snarare det som det ska gälla. Såvitt jag vet har inte någon påstått i diskussionen att någon sektor ska stå tillbaka för att industrisektorn ska öka sin andel. Det ska ske inom ramen. Detta är ett helt paket med flera olika komponenter och inte minst innovation, ny grön teknik och så vidare, som framgår av meddelandet. Jag vill veta hur statsministern menar. Jag har en annan fråga med anledning av klimat- och energipaketet. Statsministern säger att det finns olika uppfattningar i Europa. Det har jag stor respekt för. Men hur menar statsministern att vi på europeisk nivå - inte för att skydda den svenska kärnkraften, för jag förstår att det är statsministerns uppfattning - ska kunna komma så långt att vi når Färdplan 2050 till år 2050 om vi inte törs säga att vi ska öka det förnybara? Finns det någon annan väg än det förnybara för att komma till det målet?

Herr talman! Diskussionen gäller alltså det kommissionsförslag där man skrev in att man skulle ha som mål att industrins andel av bnp skulle vara 20 procent. Då sade jag att man ska akta sig för att sätta mål som i en recession kan uppnås mer av att andra sektorer krymper än att industrin växer. Jag sade inte att någon hade det som uttalad idé. Det vill jag inte säga, utan bara att man de facto skulle kunna uppnå detta mål på det viset. Vi bör också notera att en som har varit drivande är den italienske kommissionären Tapani. Han har förespråkat detta. När vi tittar på den grupp av länder som har fört resonemanget om att man möjligen ska intressera sig för ett 20-procentsmål noterar vi att det är länder som har en tradition av att mer tillåta subventioner, hålla icke lönsam industri under armarna och inte tillåta att man omstrukturerar industriell verksamhet för att möta en ny konkurrenssituation. Mer marknadsorienterade länder som ofta har tagit ansvar för stor omställning har mer misstrott målet. Det har vi tagit som utgångspunkt. Det förhindrar inte - vilket också står i slutsatstexten - att det är viktigt att industrins konkurrenskraft bevaras och utvecklas i Sverige och i Europa. Men själva målet, alltså tårtbitsutformningen, är det som vi tror mindre om. Återigen: Detta förnybara mål skrivs alltså upp. Däremot föreslår inte kommissionen att det ska bördefördelas. Det är skillnaden jämfört med förra gången. Det är absolut så att det påpekas att det bör bli en ökad förnybar energiandel. Skälet till att vi markerar just utsläppsmålet är att vi måste hålla fokus på att koldioxidutsläppen minskar. Det kan ske inte minst via ökad energieffektivitet, till exempel. Det finns naturligtvis olika vägar att nå målet. Totalt sett var det så att ju mer man trycker upp detta mål, desto mer av respekt för att Europas länder står på olika fot när det gäller hur stor förnybar energiandel de har och vilka förutsättningar de har. Det är grunden för att kommissionen har uttryckt sig så här.

Herr talman! Det talas om recession här. Jag var aktiv som ombudsman i hotell- och restaurangfacket när vi hade en recession i början av 90-talet. Jag kan säga att då krympte alla sektorer. Det vågar jag påstå. Det är inte den situationen det handlar om. Det är snarare när ekonomin växer som man kan diskutera dessa frågor. När det är recession är det recession, och då vet vi att de flesta sektorer minskar. Det gäller möjligen inte om man hanterar dessa konkurser; då kanske man växer. Detta var mer av en kommentar. Min fråga var egentligen: Hur ska man hantera detta? Låt mig i denna situation påminna om att när man började diskutera det som senare blev Lissabonfördraget var det en svensk ståndpunkt att vi inte skulle ha med energipolitiken över huvud taget. Det skulle vara på den nivå där det hade varit tidigare. Nu blev det inte så, och det får man ha respekt för. Min fråga är ändå: Hur ska man nå detta mål om man inte tillför mer förnybart i Europa?

Herr talman! Låt mig hovsamt påpeka att vi nog har sett lite olika recessionsförlopp. Vi hade ett år av recession 2009. Det var en lågkonjunktur som delvis faktiskt har lagt ett större tryck på exportrelaterad industri än vad som har gällt inhemska konsumtionsdelar. Vi har mycket nogsamt hållit konsumtionen uppe i Sverige, men vi har känt av den vikande efterfrågan från vår omvärld. Det kan alltså se lite olika ut. Återigen tror jag absolut att det behövs en ökad förnybar energiandel. Vad det försöker återspegla är kanske en respekt för vad som återigen är kommissionens förslag, men som vi står bakom: Det är skilda förutsättningar runt om i Europa för att utverka detta. En del har mer att göra när det gäller energieffektivitet. Sverige ligger väsentligt längre fram. Här har vi bättre förutsättningar och kan gå längre när det gäller det förnybara. Vi har inte uttryckt ambitioner. Frågan var huruvida det hela skulle bördefördelas och med vilka nycklar. Man har föreslagit att vi inte ska göra det med det förnybara, men däremot med växthusgasutsläppsreduktionsmålet.

Herr talman! Handeln mellan länder är i grunden bra för tillväxt och fred. Ryssland säljer mycket olja och gas till EU:s länder. Ryssland är beroende av exportintäkter, och många EU-länder behöver köpa energi. Riskerar EU att bli alltför beroende av ryska energileveranser, och hur ser statsministern på detta?

Herr talman! Det är fortsatt så att den globala energibalansen till alltför stor del handlar om fossila bränslen. Vi bör också notera att en del av den utveckling som sker i världen är skiften mellan olika fossila bränslen. Ta till exempel det faktum att det pågår en sorts skiffergasrevolution i USA. Man växlar bort från kolanvändning över till gas, vilket i realiteten sker i sådan omfattning att det nu trycker kol mot Europa. Det gör att vi känner en oro för att delar av Europa - kanske framför allt Tyskland, men det finns också andra exempel - ska återgå till att snarare öka sin kolanvändning. Sedan finns aspekten att vara kopplad till Ryssland. Jag delar beskrivningen. Ryssland är helt beroende av fossilbränsleförsäljning för att få sina statsfinanser och sin ekonomi att fungera. Det har funnits ambitioner att utveckla andra sektorer, men Ryssland är ensidigt beroende av gas- och oljeförsäljning. De största kunderna finns i Europa. Därför finns en ömsesidighet. Det är inte alldeles enkelt för en del länder som har varit totalt beroende av Ryssland att bara säga: Nu stänger vi av. Då stänger de ju av hela sin egen energitillförsel. Det kommer rimligen att leda till väldiga reaktioner. Men nu söker alla aktivt alternativ. Den genomgående diskussionen gäller hur man ska kunna skapa alternativ. Det är därför alla är uppfyllda av allt det som jag har svarat på tidigare - alla transportvägar, alla kablar och allt som kan komma från olika håll. Det är förståeligt i ljuset både av att ha alternativa tillgångar och att minska det ensidiga beroende av Ryssland som många har. Därför kommer ni att få höra mer om detta. Det kopplar in i EU-budget och det kopplar in i hur man ska se på de lånefaciliteter vi har i Europeiska investeringsbanken och på andra håll just för att skapa alternativ. Detta finns nära oss. Några av dem som talar allra mest om detta är de baltiska länderna, till exempel.