Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regeringschefer

Fru talman! Europeiska rådet möttes för ett informellt möte i onsdags. Därefter följde i går ett möte med den europeiska politiska gemenskapen, EPC, som det heter på EU-språk. På dagordningen stod Ukraina, säkerhet och försvar. Diskussionen dominerades naturligtvis av det allvarliga säkerhetsläget och det ryska hybridhotet, inte minst de senaste veckornas allvarliga incidenter med drönare och luftrumskränkningar.

Just Danmark och Köpenhamn hade bara dagarna före mötet plågats av drönare som skapat stor oro och stört dansk flygtrafik. Jag talade med Danmarks statsminister Mette Frederiksen samma dag som kränkningarna blev kända, och jag erbjöd svensk hjälp. Danmark återkom och bekräftade sitt intresse för att få svensk hjälp, inte minst för att säkerställa kapacitet med antidrönarförmåga för att skydda mötena i Köpenhamn.

Ett svenskt förband skickades efter ett regeringsbeslut till Köpenhamn med den senaste teknik som vi har utvecklat mot drönare inom den svenska försvarsindustrin och den svenska Försvarsmakten. När vi försvarar danskt luftrum och dansk suveränitet försvarar vi också Sverige, inte bara av geografiska skäl utan också av gemensamma europeiska skäl.

Jag vill i dag rikta ett särskilt tack till de svenskar som deltog i uppdraget och som möjliggjorde onsdagens och torsdagens möten. Att fria demokratier kan genomföra gemensamma möten är självklart men blev ifrågasatt. Nu har de – ni – bidragit till att garantera den rätten.

President Zelenskyj deltog på länk i inledningen av onsdagens möte och underströk, precis som vi själva brukar göra, att fler länder måste göra mer för att stötta Ukraina av solidaritet men också av egenintresse.

Volodymyr Zelenskyj lyfte också upp Ukrainas EU-närmande och underströk att Ukraina nu har genomfört de reformer som behövs för att ta nya steg i EU-anslutningsprocessen. Nu är det EU som ska uppfylla sin del av det löftet.

Ukrainas plats är i EU. Jag och många av mina kollegor på plats underströk det här för Ungerns premiärminister Viktor Orbán, men Ungern fortsätter precis som väntat att blockera Ukraina.

Europa måste nu ta ett större gemensamt ansvar för stödet till Ukraina. Välvilja och goda ord är mycket bra, men det är handling som räknas. I dagsläget är det totalt sett lite för mycket prat och lite för lite handling hos rätt många. Sverige och våra nordisk-baltiska vänner ligger som ni vet i framkant. Det är bra, men andra måste nu ta ett större ansvar.

Jag hade därför ett eget möte med president Zelenskyj under gårdagen. Vi diskuterade naturligtvis många saker men bland annat frågan om en långsiktig möjlighet till samarbete mellan Ukraina och Sverige om nya luftförsvarsförmågor. Ett starkt ukrainskt flygvapen skulle bidra till att stärka säkerheten i hela Europa.

Ukraina har sedan länge uttryckt intresse för svenska Jas 39 Gripen – det flygplan som vi har i det svenska flygvapnet – både på kort och på lång sikt.

På kort sikt är Sverige en del av det som ibland kallas F16-koalitionen, som har bidragit med amerikanska F16-flygplan på plats i Ukraina. Vi enades med andra länder om att det inte var lämpligt att introducera två nya flygvapensystem samtidigt till ett Ukraina i krig. Sveriges bidrag i projektet är just nu två radarspaningsflygplan som ökar F16-flygplanens kapacitet att operera.

På längre sikt och efter kriget skulle däremot Gripen kunna vara en viktig del av ett långsiktigt starkt ukrainskt flygvapen. Det här är naturligtvis en lång resa som inte minst handlar om stora gemensamma europeiska finansieringsfrågor, men regeringen ställer sig mycket positiv till denna framtida möjlighet till ett samarbete mellan Ukraina och Sverige om långtgående försvarsfrågor.

Här och nu handlar stödet till Ukraina också i hög grad om pengar. Därför är kommissionens nya förslag om att underlätta användningen av de frysta ryska tillgångarna till förmån för Ukraina både viktigt och välkommet. Det fattades inget beslut på det här mötet – det var ett informellt möte – men det fanns ett brett stöd för att gå vidare i den riktning som kommissionen har stakat ut, dock inte utan invändningar, som alla här känner till. Inte minst Belgien reser ett antal juridiska frågor. Men attityden och tonläget var mycket mer positivt den här gången än vid tidigare diskussioner om de frysta ryska tillgångarna.

Det finns en bred enighet om att pressen på Ryssland måste fortsätta öka. Det är bra att förhandlingarna om ett 19:e sanktionspaket nu är i gång. Sverige driver på för konkreta åtgärder mot skuggflottan, inte minst ytterligare listningar av de fartyg som inte borde vara vare sig i Östersjön eller på andra ställen över huvud taget. Frankrike agerade häromdagen mycket resolut mot ett falskflaggat fartyg i skuggflottan.

Vi talade också om säkerhet och försvar. EU har en viktig roll i att hjälpa och underlätta för medlemsstaterna att stärka sin försvarsförmåga. Den här diskussionen syftade till att ge vägledning till kommissionen inför den färdplan som ska läggas fram och som ska beslutas vid mötet om tre veckor.

Många förslag och initiativ diskuteras just nu. Skydd av östra flanken är en sådan viktig fråga. Större europeisk antidrönarförmåga är en annan sådan fråga. Regelförenklingar för att underlätta ett bredare europeiskt försvarsindustriellt samarbete är en tredje. Alla länder har dessutom sina hjärtefrågor och sina prioriteringar, ibland betingat av speciell geografi, ibland betingat av speciella ekonomiska frågor och ibland betingat av speciella försvarsindustriella brister eller tillgångar.

Vi är överens om några grundläggande saker. Först och främst måste arbetet som görs för att stärka vår försvarsförmåga vara målmedvetet och sammanhängande nationellt och EU-mässigt. På det nationella planet bär medlemsstaterna ansvar för upprustning av ett eget nationellt försvar. På det europeiska planet gäller det allt som Europas muskler kan användas till för att stärka samarbeten, snabba på processer, öka standardisering och förbättra upphandling. Och för de flesta av oss kan de också användas av oss som Natoallierade.

Jag säger ”de flesta av oss”, för EU består som ni vet också av ett antal länder som inte är Natomedlemmar. EU-samarbete och Natosamarbete kompletterar varandra men ersätter inte varandra.

Vi har varken resurserna eller tiden för dubbelarbete eller otydlighet om vilken organisation som ska göra vad. EU:s roll är tydlig: underlätta medlemsstaternas upprustning och bidra till att nå de förmågemål som beslutas av och i Nato.

Ukrainas försvarsindustri har sedan inledningen av den ryska invasionen utvecklats och ligger i dag i absolut framkant, inte på alla områden men på stora områden.

Titta bara på hur drönarförmågan har utvecklats! I dag är det vi som lär oss av Ukraina, inte Ukraina som lär sig av oss andra. Vi har mycket att hämta från deras erfarenheter från slagfältet – tyvärr, måste vi säga. Därför är det självklart att de åtgärder som EU nu och framöver beslutar om öppnar för deltagande också av Ukraina. Det är både en viktig del i vårt stöd till Ukraina och ett viktigt utbyte för våra och Ukrainas olika försvarsindustrier.

Fru talman! Under gårdagen deltog jag också i EPC-mötet, som samlade 44 eller möjligen 45 europeiska stats- och regeringschefer. Det var i princip hela EU plus hela vårt grannskap – både kandidatländer och andra länder som ligger nära EU.

Jag deltog i en plenarsession och i ett rundabordssamtal och hade flera bilaterala möten med mina kollegor. Vi fick en intressant rapport från Moldaviens president Maia Sandu, som berättade om erfarenheterna från söndagens parlamentsval i Moldavien, där det var omfattande rysk infiltration och där man försökte men misslyckades med att störta regeringen.

Presidenten var både lättad och stolt över att det moldaviska folket hade klarat en tredje prövning i form av ryska påverkansförsök, och hon beskrev i detalj hur de två dagar före det moldaviska valet upptäckte rysk teknisk infiltration i de datasystem som skulle hantera valresultatet. De upplevde att de lyckades stoppa det med utländsk hjälp, och hon tackade alla länder, inklusive Sverige, som hade hjälpt till.

Vi har vissa skäl att känna oss stolta i detta. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Sida, Folke Bernadotteakademin och Myndigheten för psykologiskt försvar gjorde betydelsefulla insatser för att stötta Moldavien inför valet. Dessa erfarenheter ska vi nu bygga vidare på. Vi gjorde det för att hjälpa Moldavien men också för att skaffa oss riktiga hands-on-erfarenheter av hur det går till när andra länder försöker ge sig in och påverka ett grannlands val.

Med allt detta avslutar jag återrapporten från mötet, fru talman, men innan jag gör det vill jag säga att jag skulle ha haft ett bilateralt möte också med Storbritanniens premiärminister Keir Starmer. Av mycket sorgliga skäl ställde han dock in sina bilaterala möten och åkte hem för att hedra offren för de förfärliga attentaten i Manchester och vara med i allt som följer av det.

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporten!

Först vill jag säga att det är viktigt att EU:s medlemsländer nu verkar vara närmare en lösning för hur man kan använda de frysta ryska tillgångarna. Det återstår en del frågetecken, men om vi kan få en lösning kanske redan till nästa toppmöte vore det en stor framgång.

Veckans toppmöte präglades av de senaste veckornas rapporterade händelser med drönare över flygplatser och militära anläggningar i Danmark, Polen och Rumänien. Att EU snabbt behöver kunna bygga upp en förmåga att skydda sig mot intrång av drönare är uppenbart.

Att döma av rapporteringen i inte minst medierna kom man dock inte så långt vid mötet i diskussionerna om hur en europeisk drönarmur eller ett drönarförsvar ska kunna utvecklas. Statsministern själv tonade ned förväntningarna om en europeisk drönarmur ganska rejält inför men också efter mötet. Jag vill därför be statsministern om lite mer konkretion. Tycker statsministern att EU bör bygga upp en gemensam drönarmur?

Fru talman! Jag börjar med de frysta tillgångarna, där jag håller med om att det togs ett rejält steg framåt. Det är ett annat tonläge, framför allt från ett antal länder som har euron som valuta. Jag har inte hört något från Europeiska centralbanken, men det är som sagt ett annat tonläge – gott så.

Att jag inte går längre än så är för att det fanns betydande invändningar från framför allt Belgien. En del av invändningarna är av juridiskt slag, och dem måste man sannolikt ha svar på. Jag underskattar dem därför inte. Belgiens premiärminister reste dem med en kraft som jag inte tror att man ska läsa som ett veto utan som starka invändningar mot den tekniska lösningen. Jag vet att kommissionen kommer att arbeta vidare med detta, och i bästa fall kan man landa i ett förslag som väcker enighet och där de rimliga frågetecknen om de juridiska regelverken är utklarade. Det vore väldigt bra.

När det gäller drönare handlar det om två saker. Den första är att det finns lite missuppfattningar i det här. Drönarkapacitet är jätteviktigt. Det fanns skäl till att Sverige var på plats med ett militärt förband och hjälpte Danmark rent fysiskt. Jag såg själv detta förband, som är alldeles nyutvecklat, på Gotland i somras. Det är ett otroligt imponerande samarbete mellan svensk försvarsindustri och Försvarsmakten. Det råder alltså ingen tvekan om detta, och många länder, framför allt de som har haft påhälsning, inser vikten av det.

Drönarmur är nog rätt uttryck om man talar om nationell nivå. EU har inga förutsättningar att bygga upp en drönarmur. Det är 3 000 mil gräns. Det är inte aktuellt. Detta påpekade inte bara jag utan även Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Tanken är rätt. Vi ska bygga drönarkapacitet i Europa. Vi ska göra det nationellt. Vi ska göra det inom ramen för Nato. EU kan bidra och facilitera en del av dessa saker, inte minst ekonomiskt och regelmässigt, men EU som organisation bygger ingen drönarmur.

Fru talman! Jag fortsätter nog att envisas med att söka ytterligare lite konkretion om vad statsministern och Sverige anser och driver. Det här är viktigt; det handlar ju om svensk säkerhet.

Natochefen och flera andra experter har pekat på behovet av att EU bygger upp en gemensam förmåga att försvara oss mot drönarintrång, som ett komplement till nationellt drönarförsvar.

Sveriges geografiska plats och tekniska kompetens och förmåga, som statsministern lyfte fram, är starka skäl till att Sverige ska vara med i diskussionen och driva på, men efter att ha lyssnat på statsministern här och nu och inför mötet är mitt intryck att vi sätter oss lite i baksätet och väntar på att andra länder ska driva frågan om ett gemensamt drönarförsvar vidare. Varför? Vad är skälet till detta?

Sverige har väl allt att vinna på att ge signalen att vi är förberedda och beredda att göra allt vi kan för att försvara oss och mer därtill. Vad är skälet?

Fru talman! Varför letar Socialdemokraterna alltid konflikter där de inte finns? De gör det med ofelbar precision – det är nästan lite charmigt. Det finns ingen konflikt i detta. Jag påpekar bara att EU är ett europeiskt samarbete som kan skapa förutsättningar bland annat för olika länder att bygga upp en bättre drönarkapacitet, till exempel genom standardiseringar, gemensam upphandling, en massa regelverk – allt detta.

EU är inte en försvarsorganisation. EU kommer inte att överta Natos ansvar för militär drönarförmåga vare sig på östra flanken eller någon annanstans. Däremot har EU ett viktigt gränsbevakningsuppdrag, vilket vännerna från Italien och Grekland påpekade, alldeles oavsett om det handlar om militära syften eller flyktingsmuggling, till exempel. Allt detta är EU:s uppgift.

Jag kan garantera att Sverige ligger i framkant när det gäller drönarförmåga. Det var därför vi blev tillfrågade och fanns på plats i Köpenhamn. Vi agerar gärna tillsammans med andra för att öka kapaciteten, men EU kommer alltså inte att bygga ett militärt drönarförsvar.

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporten!

Det informella mötet hade en lite kortare dagordning än brukligt på Europeiska rådet. I mediernas rapportering spretar det lite i hur man ser på mötet.

Det ena mediebolaget rapporterar att stora framsteg nåddes på alla områden och att det ser ut som att man kommer att ha konkreta förslag att ta ställning till på nästa möte, medan det står i Politico att kommissionen kraschade med verkligheten när det gäller drönarförsvar, att frågan om frysta tillgångar inte löstes, att det var motstånd från Ungern, att Belgien hade skarpa invändningar och att det inte fanns något stöd för att gå över till kvalificerad majoritet för att gå framåt i Ukrainas medlemskapsförhandlingar.

Min fråga till statsministern är helt enkelt: Är det den mix av reaktioner som vi har tagit del av i medierna som ligger närmast verkligheten, eller hur skulle statsministern beskriva det?

Fru talman! Det är en intressant fråga. Till skillnad från de här medierna var jag på plats, så jag kan berätta hur det var. Det är ganska enkelt att sammanfatta.

Gällande frysta tillgångar kom man inte i mål, som jag sa, men det var en entydig framgång. Belgien, och kanske andra bakom Belgien, kommer nu med juridiska invändningar i ett helt annat tonläge. De stora länderna, som tidigare sa att frågan var utesluten, är nu tvärtom för. Kommissionen gjorde ett utmärkt arbete och fick verkligen vatten på den kvarnen. Man kan nu gå vidare med frysta tillgångar. Det är ett otroligt viktigt steg – fråga Ukraina!

EU-förhandlingarna innebar inga framsteg över huvud taget. Ingen hade heller väntat sig detta. Det fördes en diskussion om huruvida man skulle kunna tänka sig att ta små steg mellan de stora stegen med kvalificerad majoritet för att i praktiken komma runt Ungern. Man kan väl säga att Ungern med viss förväntad tydlighet stängde den dörren. Det gjordes inga framsteg över huvud taget.

Drönarfrågan tycker jag att man ska beskriva så här: Ja, kommissionen fick en del kritik för att ha antytt något som är felaktigt, nämligen att EU skulle ta över militära uppgifter. Jag tror inte att det var illa ment av kommissionen; man ville understryka vikten av en bred europeisk förmåga att möta drönare, just nu framför allt med militära syften. Man var förstås påhejad av flankstater som tycker att det här är extremt viktigt, antagligen av ekonomiska skäl. De vill ha loss pengar för att kunna skapa detta, och där kan EU kanske bidra.

Man fick alltså lite kritik för att man hade antytt att EU skulle överta Natos uppgifter. Jag kan garantera att de stora länderna stängde den dörren med betydande kraft. Det är inte aktuellt. Men det finns stort intresse för att bygga drönarkapacitet. Det finns stort intresse för det som Ukraina har lyckats med och för det som vi fysiskt hade på plats i Köpenhamn.

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaren. Jag nöjer mig så. Jag har inga vidare frågor.

Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporten. Även jag vill instämma i det positiva med att EU nu verkar kunna enas om hur de frysta ryska tillgångarna ska användas och hur de i högre grad ska komma Ukraina till del.

Skuggflottan verkar däremot vara svårare att komma åt. Den är både ett miljöhot och ett sätt för Ryssland att komma runt blockader och sälja olja. Nu finns det också misstankar om att skuggflottan används för medvetna kränkningar av andra länders territorier. Även om det inte är bekräftat kan man misstänka att skuggflottan används för drönare. Oavsett om det är så eller inte behöver vi se skuggflottan som ett möjligt medel för Ryssland att hota EU:s medlemsstater och inte bara som en flotta som riskerar miljön i Östersjön och rundar blockader. Jag vill fråga vilka diskussioner som fördes om åtgärder mot skuggflottan. Kan fler till exempel göra som Frankrike?

Mer måste också göras för att EU:s medlemsstater ska frigöra sig från beroendet av Rysslands olja och gas. Som det är nu bidrar EU:s medlemsstater till Rysslands krigföring. Vilka mått och steg diskuterades för att minska beroendet av rysk olja och gas? Diskuterade rådet också hur man förhindrar att produkter som tillverkas inom EU säljs vidare till Ryssland, till exempel svenska kullager?

Vid EU-nämndens möte inför Europeiska rådet tog statsministern upp Gaza. Därför vill jag fråga om Gaza kom upp under rådets möte.

Fru talman! Jag delar helt den multipla beskrivningen av skuggflottans risker: pengaströmmen till Ryssland, de akuta miljöhoten och de dåliga fartygen. Hoten om avsiktliga och oavsiktliga skador på infrastruktur har vi sett, men också det militära hot som man kan tänka sig med drönarbärande fartyg. Allt detta är dåligt. Därför återkommer vi och andra hela tiden till nya listningar. Nu har vi listat många hundra fartyg, och fler finns att lista. Allt som går att lista ska vi verkligen anstränga oss för att lista.

Frankrike tog upp skälen till hur de hade agerat mot ett sådant fartyg – jag ska inte citera exakt vad man sa. Jag tycker att detta är mycket intressant. Olika länder har lite olika tolkningar av havsrätten. Många länder, inte minst sjöfarande länder, har en extremt stram tolkning, för de vill inte själva bli utsatta för en frimodig tolkning. Det kan man naturligtvis förstå – som man själv behandlar andras fartyg kan man misstänka att andra kommer att behandla ens egna fartyg. Men jag tycker att det franska exemplet verkligen tål att analyseras mycket noggrant, för de hade ett antal väldigt tydliga skäl till att de valde att agera mycket kraftfullt. Ju fler sådana fartyg som får möta det agerandet, desto högre blir kostnaden för att fortsätta agera skuggflotta.

Vi kommer att gå vidare med alla tänkbara sanktioner. Vi har lagstiftning i Sverige mot de företag som kan försöka kringgå dem. Det vore bra om fler hade det. Sedan finns det också piratverksamhet, berättar ganska många. Det handlar inte om sjöpirater utan om piratkopiering av saker. Det kommer in produkter som ska se ut som ett speciellt företags produkter men är tillverkade illegitimt av andra företag.

Gaza var förstås uppe i marginalen som ett samtalsämne av vikt men var inte uppe alls på själva dagordningen. Varje möte handlar inte om varje fråga.

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret.

Det är synd att frågan om stöd till Gaza inte kom upp. Vi behöver kraftsamla för att få stopp på folkmordet och för att bygga upp Gaza igen efter att det här tar slut. Gaza ska vara en självständig stat inom ramen för en tvåstatslösning. EU behöver nog diskutera mer hur man ska åstadkomma det än vad man har gjort hittills.

På samrådet inför detta möte tog jag också upp Marocko och Västsahara. Kommissionen har lagt fram ett förslag om ett handelsavtal med Marocko där Västsahara ingår. EU-domstolen har upphävt avtalet, men det nya förslaget uppfyller inte fullt ut den internationella rätten och det EU-domstolen säger, till exempel att befolkningen i Västsahara och Polisario ska komma till tals och vara med och besluta. Statsministern sa att man lyssnar på EU-domstolen, men ändå röstade Sverige ja i onsdags. Kan statsministern kommentera det?

Fru talman! Det kan jag inte göra närmare. Jag har självklart all respekt för att ledamöter vill diskutera alla viktiga frågor i hela världen. Men detta är en återrapport från det halvdagsmöte på informell basis som vi hade i Europeiska rådet i Köpenhamn. Det är de saker som var på den agendan som vi diskuterar. Sedan har vi många tillfällen att diskutera Marocko, Gaza och helt andra frågor. Men de var alltså inte uppe på Europeiska rådets toppmöte häromdagen.

Fru talman! Jag tackar statsministern så mycket för redogörelsen och svaren på frågorna.

Först vill jag uppmärksamma den fruktansvärda händelsen i Manchester. Att en våg av antisemitism sköljer över Europa är oerhört tragiskt.

Å andra sidan måste man också uppmärksamma Moldavien och det beundransvärda som har hänt: att man har lyckats genomföra tre val och motarbeta den ryska påverkan. Det var väldigt intressant att höra statsministerns reflektion över detta.

Nu hörde jag att fredsplanen för Israel uppenbarligen inte var uppe för diskussion på mötet. Samtidigt har man, som jag uppfattar det, gjort ett uttalande som EU:s ledare ställt sig bakom. Jag undrar ändå om inte det här var någonting som diskuterades i korridoren bakom, så att säga – hur man förhåller sig till fredsplanen, vad man anser om det paket som Ursula von der Leyen har presenterat och som överensstämmer med den svenska linjen, hur man tänker runt rättssäkerheten och så vidare. Jag undrar om det här över huvud taget var uppe för diskussion på något sätt.

När det gäller de frysta ryska tillgångarna är det fantastiskt att höra att det går så pass mycket framåt nu. Jag undrar om statsministern gör bedömningen att man före årets slut skulle kunna fatta ett beslut om att det här ska genomföras.

Jag undrar också om jag uppfattade det rätt att det är först efter kriget som det blir aktuellt med Jas Gripen.

Fru talman! Det var många legitima frågor.

Det var verkligen en otroligt tagen brittisk premiärminister som lämnade mötet när vidden av det som hade hänt framgick. Jag tror att många inte bara kände med honom, offren och britterna utan också kände att det här kan hända i nästan vilken storstad som helst. Vi tar detta på riktigt stort allvar, och jag förstår de judar i Sverige som nu är rädda på riktigt.

Moldavien har vi pratat om, och det var som sagt en glädje. Hon satt på scenen och fick beskriva detta ganska rejält. Det är klart att det var en oväntat stor framgång. Sedan får vi väl se om Ryssland nu släpper Moldavien – man kan verkligen tänka sig dominoeffekterna som hade inträffat om Ryssland hade vunnit. Då hade man haft nyval snart igen för att utesluta exilmoldavier från att rösta, för att byta majoritet.

Som jag sa var fredsplanen inte uppe alls. Agendan var ganska komprimerad, och det går inte att prata om allt – inte ens alla viktiga saker. Men det var många sidosamtal, och jag tolkar dem som avvaktande positiva.

Det finns en massa frågetecken, inte minst hur Hamas kommer att ställa sig till detta. Alla förstår ju att det inte finns någon plan om inte Hamas svarar ja på de mest fundamentala sakerna, som att det ska vara en framtid utan Hamasstyre och att hela gisslan ska släppas villkorslöst. Men många uppfattar nog ändå inte minst Gulfstaternas stöd till och framtida ansvar för detta som oväntat löftesrikt, liksom att den amerikanska administrationen den här gången har varit konstruktiv i sitt arbete. Det återstår alltså att se vad som händer, och jag har ingen prognos.

När det gäller de frysta tillgångarna kan vi i bästa fall landa i ett beslut. Jag vågar inte lova att det händer. Man vet aldrig förrän det är dags, och det kan finnas fler länder än Belgien även om de inte sa någonting. Det var dock ett fall framåt.

När det gäller Gripen tar jag det i nästa inlägg.

Fru talman! Jag tackar statsministern så mycket för svaren på det som egentligen var mina huvudsakliga frågor. Möjligen undrar jag om möjligheten att öppna några kapitel för Ukraina och Moldavien, men statsministern bedömde att det såg väldigt mörkt ut. I övrigt lämnar jag över till statsministern att svara.

Fru talman! Innan vi går in på frågan om Gripen: Varken Moldavien eller Ukraina vill separeras från varandra, och det vill inte EU:s medlemsstater heller. Det är klart att Moldavien tycker att det är tråkigt att ge efter för Ungerns veto mot just Ukraina, men man har respekt för detta.

Det fanns som sagt inga förutsättningar alls för en ökad flexibilitet att fatta beslut om de små delstegen i Ukrainas process. Vi bedömer också att alla försök att göra det här på 26-basis, informellt, är dömda att misslyckas. Ukraina tror inte heller på det själva. Det är otroligt olyckligt att det är på det här sättet, och för varje möte som går skulle jag säga att Ungern får allt hårdare kritik rätt upp i ansiktet.

När det gäller Gripen är det alldeles riktigt att det inte är några förändringar i den kortsiktiga synen. Där har vi våra radarspaningsflygplan som är kompatibla med F-16. Detta handlar uteslutande om en långsiktig uppbyggnad av ett ukrainskt helt eller halvt flygvapen. Det är alltså en mycket stor potentiell affär på lång sikt.

Fru talman! Jag tackar statsministern för dragningen och återrapporten.

Jag vill börja med att prata om Ukraina och ge Miljöpartiets stöd i arbetet med det nittonde sanktionspaketet. Det är av yttersta vikt att vi kan komma vidare och även fasa ut all rysk energi från EU:s marknad snarast. Det är det som skulle bli kännbart för den ryska ekonomin. Jag välkomnar förstås också de framgångar som nu redovisas kring de ryska frysta tillgångarna. Det är verkligen på tiden. Vi är inte riktigt framme än, men att framsteg har gjorts är ändå värt att glädjas över.

Det är naturligtvis så att man håller fokus på det som sker här och nu. Att helt utgå från Ukrainas behov tycker jag är helt rätt och klokt, men jag vill återigen påminna om att det kommer en tid efter kriget och att Ukraina även då kommer att vara i stort behov av stöttning av olika slag, inte minst finansiellt. Det kommer att finnas ett väldigt stort arbete att göra med återuppbyggnad, minröjning och restaurering.

En fråga jag har till statsministern är om någon typ av återuppbyggnads- och återhämtningsfond för Ukraina har diskuterats redan nu. En följdfråga är om statsministern bedömer att Sverige skulle kunna spela en roll i utformningen av detta. Jag tror att vi i Sverige skulle ha mycket att bidra med.

Skuggflottan nämndes också. Där kan vi se att man från svensk sida har kritiserat och utvärderat brister i kommunikationen och ansvarsfördelningen mellan myndigheter efter oljeutsläpp. Har man i säkerhetsdiskussionerna diskuterat hur olika länder kan samarbeta effektivt för att få stopp på ett utsläpp om ett utsläpp skulle ske gränsöverskridande?

Fru talman! Jag börjar bakifrån.

På frågan om vi sammanlagt har diskuterat alla de här viktiga frågorna konkret är svaret nej. Det handlar inte om ointresse, men vi är inte där än. Sedan kan man nog ändå, vilket jag tycker mig höra indirekt, ha blicken både på det som sker här och nu och på det som sker på lång sikt. Det håller jag med om.

För egen del tänker vi en del på hur en långsiktig återuppbyggnad av Ukraina ska se ut. Jag tror ju att Sverige har god potential att delta i alla möjliga saker, från att lösa allvarliga miljökonsekvenser till statsbyggnadsfrågor och att bygga upp ett ukrainskt flygvapen. Det finns en bredd av saker där vi har gemensamma nämnare, men där är vi inte just nu.

Till del handlar detta om att alla är väldigt fokuserade på att varje dag vinna dagens krig, så att säga. Gör man inte det har man ingen framtid att prata om, så det är ingen oviktig prioritering. Det handlar dock naturligtvis också om att vi inte är ens i närheten av de långsiktiga finansieringsfrågorna och den långsiktiga Marshallhjälpen till Ukraina. Halva budgeten för Ukraina 2026 är inte klar, i alla fall inte utan den potential som finns i frysta tillgångar.

När det gäller det nittonde sanktionspaketet är det alldeles riktigt: Nyckeln nu är att komma åt de länder som i praktiken drar nytta av bland annat skuggflottan. Det är inte lätt. USA ventilerar idén att man plötsligt skulle ha hundra procent tullar på allt, vilket jag tror att väldigt få länder uppfattar som en framkomlig väg. I stället är precisa sanktioner mot dem som kringgår detta det allra bästa. Det går framåt, men det går frustrerande långsamt framåt.

Fru talman! Efter ett informellt möte med en relativt smal agenda kan det vara svårt att komma med de relevanta frågorna eftersom man inte riktigt har koll på hur diskussionerna går. I en andra runda här tänker jag dock ändå berömma regeringen och statsministern personligen för de framsteg som jag har kunnat glädjas åt i frågan om ekocidlagstiftningen.

Inför mötet nämnde statsministern att Sverige ser positivt på att komplettera Romstadgan med ett femte brott gällande ekocid. Det vore en möjlighet för Ukraina att få juridisk hjälp att ställa Ryssland till svars och få hjälp att städa upp all denna oreda och de stora skadorna på miljön. Jag önskar därför lycka till även i de frågorna. Jag vet inte på exakt vilken agenda de kommer upp, men när de kommer upp hoppas jag att man får framgång.

Fru talman! Jag tackar Rebecka Le Moine för det och kvitterar det. Jag tycker att det bekräftar det jag har sagt här: Alla riktigt stora frågor är inte med varje gång, och det här är en av de frågor som inte diskuteras på agendan men som utan tvekan kommer att vara med i en större diskussion om Ukraina långsiktigt.

Fru talman! Tack, statsministern, för redogörelsen för mötet!

Under EU-nämndens sammanträde inför rådet pratade statsministern om budskapet till de länder som kanske inte riktigt drar sitt strå till stacken. Detta är ju centralt, eftersom det har att göra med huruvida vi kan använda hela Europeiska unionens slagvolym för att stötta Ukraina i det mycket svåra läge som landet befinner sig i.

Det här är en helt ny form av krig. De nattliga terrorbombningarna av civilbefolkningen fortsätter, tre och ett halvt år senare. Det är klart att detta tär väldigt mycket på det ukrainska folket och dess sammanhållning, inte minst när det kommer beska piller i form av att Ungerns veto består när det gäller EU-processen och medlemskapet för Ukraina.

Upplevde statsministern någon rörelse från de länder som kanske har störst hemläxa, eller är det fortsatt många ord och lite verkstad?

Fru talman! Är glaset halvfullt eller halvtomt? Tyskland är EU:s största ekonomi. Frågar man oss om de gör tillräckligt mycket i relation till sin storlek är vårt respektfulla svar nej. Samtidigt gör de oändligt mycket mer än någon hade väntat sig att Tyskland skulle göra för bara några år sedan. Det är både och.

Budskapet från de nordiska och baltiska länderna, Polen och kanske även Tjeckien, som går till val nu och som har haft ett stort ammunitionsprogram, är att fler måste göra mer. Detta är just nu inpå bara huden för länder som ligger nära Ryssland, men ytterst är det en angelägenhet för oss alla. Jag tycker att det möts med respekt, men det möts också lite för ofta med bara politiska deklarationer.

Låt mig nyansera lite. Sydliga länder, som Spanien, Grekland och Italien, är med viss rätt måna om att understryka att det finns fler hot mot den europeiska kontinenten. Inget av dem skulle på något sätt förringa Ryssland som det definierande krigshotet, men de menar att det även finns andra gränser som är viktiga. Det finns andra problem. Det finns hybrida hot som inte märks lika mycket. Jag tycker att vi har en anständig diskussion där.

Frankly speaking: Olika länder har olika väljare. De väljare som tycker att detta är ett mer akademiskt problem långt borta är inte villiga att göra stora ekonomiska insatser.

Olika länder har också alldeles uppenbart ekonomiska förutsättningar. En del länder har usel ekonomi och handlingsförlamade budgetprocesser. Då är det svårare. Detta förändrar inte våra krav på att de ska agera efter vad de säger, men man förstår ändå hur det ser ut.

En del länder har dessutom dysfunktionella politiska förutsättningar och samlar inte majoriteter på ett vettigt sätt i sina parlament. Då är det svårt. Det är till exempel mycket lättare för en fransk president att vara utrikespolitisk än att anslå stora budgetmedel.

Fru talman! Så är det tveklöst – alla har vi våra olika konstitutionella förutsättningar. Det finns ju också länder som är militärt neutrala och av den anledningen har inrikespolitiska problem när det gäller att kunna ta i med full kraft. Som statsministern säger har alla heller inte riktigt lika nära till Ryssland.

Det senare, att alla inte har riktigt lika nära till Ryssland, är någonting som påverkas av denna förändrade form av krigföring. Beroende på teknikutveckling och vägval blir målytan för ett ryskt angrepp betydligt mycket större när det inte längre handlar om hur långt man skjuter med en haubits utan om hur långt man kan flyga en drönare och, som antyddes tidigare här i kammaren, från vilka plattformar. Kan skuggflottan användas? Kan ytterligare kapaciteter skapas för Ryssland utan några enorma kostnader? Det krävs inte några hangarfartyg – man kan skjuta drönare från gamla skorvar.

Gör detta att man kommer närmare de insikter som krävs även om man inte ligger så nära den ryska gränsen?

Fru talman! De neutrala staterna ställer väldigt tydligt upp på den gemensamma Ukrainapolitiken. De kan ha valt olika allianser, men jag tycker inte att det finns något skäl till kritik där.

Däremot ser jag ett antal risker. Det finns politiska risker i ett antal länder. Vi får se hur det tjeckiska valet utvecklar sig. Det finns betydande risker i ett antal länder där det uppenbarligen finns en marknad för anti-ukrainsk propaganda. Det är riskabelt.

En del av dessa länder är också känsliga för vad Ryssland tycker och tänker. För oss är det ganska främmande att rysk propaganda skulle ändra vår uppfattning om vad som är rätt och fel, men i ett antal länder är det inte på det sättet. De är känsliga för rysk propaganda. De har delbefolkningar som är känsliga för rysk propaganda. De har historiska erfarenheter som gör att de är jätterädda för att stå upp hårt och entydigt.

Där finns det verkligen en fara. Vi ska inte ta den europeiska enigheten för given.

När det gäller drönarförmågan finns det en bred insikt om att drönare ritar om kartan för luftförsvar i Europa.

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporten och svaren på de tidigare frågorna!

Jag börjar med några kommentarer.

Som svensk är jag givetvis väldigt stolt över att vi kunde ha ett antidrönarförband på plats som gjorde gott ifrån sig. Det är väldigt fint att vi kunde göra det.

Vi är också väldigt glada över utvecklingen i Moldavien. Det som de klarade av där är imponerande. Jag vet att de har fått samarbeta med många andra stater, men jag tror att länder som samarbetar med Moldavien också måste lära sig av dem så att de kan hantera sådana hot på ett bra sätt i framtiden.

Vad gäller ryska tillgångar ser vi äntligen framgång i något som Sverige har drivit väldigt länge. Det här är en väg framåt för att finansiera Ukraina i den fortsatta kampen och återuppbyggnaden med allt vad det kan innebära i framtiden. Givetvis vill vi också se ett beslut om detta.

Det är ju tydligt att det finns länder som just nu inte gör tillräckligt för Ukraina utifrån den situation som råder. Det är väldigt viktigt att man gör någonting just nu. Statsministern har varit inne på att vissa länder pekar på andra saker. En sak som bekymrar mig är att många av de länderna också är de som stoppar en del av de förslag som ligger på bordet när det gäller konkurrenskraft, som ju är en jätteviktig fråga för att vi långsiktigt ska kunna stödja Ukraina. Det är även jätteviktigt för det svenska näringslivet, inte minst det västsvenska. Det är dessutom viktigt för Sveriges försvarsindustri och för att Sverige ska kunna ge det stöd som behövs.

Fru talman! Jag delar upp detta i två distinkta delar.

Jag börjar med att gå tillbaka till drönarna och antidrönarförmågan. Jag tackade i dag personligen det svenska förband som var på plats i Köpenhamn för att de var där. Det är visserligen deras jobb, men det är otroligt bra. Vi har haft en snabb utveckling av den tekniska förmågan, snabb kontakt med Danmark, snabba beslut och snabb logistik. När vi är bra är vi riktigt bra. Då kan vi röra oss med en hastighet som få andra länder skulle klara av. Det har varit ett otroligt bra samarbete, och jag uppskattar verkligen det.

Här finns också någonting annat. Jag har personligen under tre års tid sett vad vi har lärt oss från Ukraina, både när det gäller själva drönarna och när det gäller förmågan att hantera dem. Det har skett en dramatisk utveckling där en kombination av etablerade svenska försvarsindustriella företag som har verkat mycket länge – jag säger inga namn här, men det finns många – har kunnat samarbeta med techbolag som är bra på den absolut senaste spetsteknologin. Här använder vi i Sverige våra gamla styrkor och våra nya styrkor på ett helt unikt sätt. Sverige kan bli ett av världens ledande länder för precis detta. Jag tycker att det är bra – dock av väldigt tråkiga skäl, ska jag säga.

Jag vill också säga något om konkurrenskraftsfrågan, som jag glömde ta upp i min återrapport.

Det är alltid så att talmannen i parlamentet inleder. Hon uttryckte ett mått av frustration som jag tror att många regeringschefer delar. Det går för långsamt i EU-parlamentet. En enig rådskonstellation har kommit överens om att göra förenklingar, kapa red tape, som det heter på engelska, och göra en massa saker som stärker europeisk konkurrenskraft i ett kritiskt läge. Då drar en del fötterna efter sig i EU-parlamentet. Jag tänker inte säga att det gäller hela parlamentet – parlamentet består alltid av ledamöter, och jag vill inte ägna mig åt kollektiv kritik – men det går för långsamt. Talmannen var själv mycket medveten om detta och manade regeringschefer att prata med parlamentariker hemmavid för att öka hastigheten i konkurrenskraftsfrågorna.

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret på min fråga.

Jag fortsätter där statsministern slutade och håller med om att det är jätteviktigt att förenklingsprocesserna i EU går mycket snabbare. Vi kan inte bara se det som en administrativ fråga eftersom det handlar om att Europa tappar i kraft, och om Europa tappar i kraft tappar Ukraina i kraft och även alla som står för den regelbaserade världsordningen. Det är jätteviktigt att vi gör detta arbete tillsammans, och jag hoppas att vi kan få med oss såväl Europaparlamentet som de EU-länder som har haft det lite svårare att ta steg framåt.

Fru talman! Låt mig avslutningsvis ta ett exempel. På kommissionens förslag, som har ett enigt ministerråd i ryggen, har det i parlamentet lämnats in 1 000 ändringsförslag. Det har man sin demokratiska rätt att göra, men om man gör det vill man inte få resultat. Det är motsatsen till sense of urgency. Jag tycker att det är dåligt. Att bara stoppa, förhala och försena är en dålig strategi när Europa prövas på så många olika sätt.

Fru talman! Jag tackar statsministern för redogörelsen och tidigare svar.

Jag instämmer i kören som välkomnar framstegen med de frysta tillgångarna. Det är verkligen på tiden och välbehövligt.

Det är dock inte lika välkommet att man inte kommer framåt när det gäller ett ukrainskt respektive moldaviskt medlemskap. Denna fråga har statsministern och jag talat om tidigare, och läget är frustrerande.

Det skulle vara intressant att höra något ytterligare om vad statsministern ser för möjliga vägar framåt för Moldavien och hur ett svenskt och europeiskt stöd skulle kunna se ut. Jag delar givetvis statsministerns förhoppning att Ryssland backar och slutar lägga sig i, men det är tveksamt om det kommer att bli så.

Hur avser statsministern och regeringen att öka det rent svenska stödet men också stödet på europeisk nivå för att fortsätta att stötta de moldaviska demokratiska institutionerna?

Fru talman! Jag tror att Moldaviens president Maia Sandu, som var på plats, känner ett starkt stöd. Man kan alltid göra mer, men det är en stark uppslutning kring detta. Hon är inte buskablyg, och om hon behöver mer kommer hon utan tvekan att be om mer.

Vi kan inte alls utesluta att Ryssland kommer att fortsätta; det är snarare troligt. Men det är tre distinkta valsituationer som har varit i fokus för Rysslands aktiviteter: folkomröstningen om ett EU-närmande, presidentvalet och parlamentsvalet. Alla tre har vunnits av EU-förespråkare. Min misstanke är därför att Ryssland åtminstone för stunden tappat momentum eftersom det inte föreligger en konkret valsituation framöver.

Jag tror dock att Moldavien är helt medvetet om att detta inte kommer att sluta, men man fortsätter sitt reformarbete medveten om att vi just nu inte kan öppna några nya kapitel eller kluster i medlemskapsförhandlingarna och att det ytterst är Ungern som blockerar Ukraina.

Både Ukraina och Moldavien tar dock detta med visst jämnmod, för de känner det starka stödet från andra och fortsätter ändå. Allt fortsätter, och de är medvetna om att det är en viktig formalitet som står i vägen.

Vi ska inte inteckna något, men även i Ungern är det val. Allt detta ska därför givetvis också ses i ljuset av ungersk inrikespolitik eftersom allt som händer i EU blir ungersk inrikespolitik. Även detta har alltså ett slutdatum. Att ha lite is i magen och inte bidra till den ungerska inrikespolitiska valkampanjen tror jag är en bra tumregel.

Fru talman! Då uppkommer en ny fråga. Inför valet i Ungern, vad kan vi dra för lärdomar av det vi har sett i Moldavien och andra länder avseende rysk infiltration och ryskt påverkansarbete? Det ligger väl i farans riktning att vi kommer att se dessa tendenser även där?

Fru talman! Jag tror att man ska se det som en blandning av lärdomar. Det ska bli intressant att höra vad de svenskar som var på plats har att säga. En del erfarenheter är kanske mer specifika och lokala och inte användbara medan andra kan vara mer generella.

Min bild är att Ryssland använder urgamla metoder såsom rena mutor. Du får kontanter i handen om du lovar att rösta på ett visst parti, och Ryssland fraktar in resväskor med kontanter i Moldavien. Men man använder också digital teknik. Det handlar om systematisk desinformation på nätet, systematiskt missbruk av sociala medier, massor av anonyma konton och massor av bottar som göra det fula jobbet. Ryssland använder detta plus allt däremellan.

Har man en befolkningsgrupp som av många olika skäl är känslig för ryska narrativ ökar riskerna, men har man färre i befolkningen som lyssnar på ryska avsändare minskar riskerna. Men vi är alla utsatta för dessa försök.

Återrapporteringen var härmed avslutad.