Frågestund

Herr talman! Jag vill börja med att gratulera Alliansen till gårdagens festliga och färgstarka konvent. För landets tågresenärer blir nationaldagsfirandet dock inte lika festligt. En nedriven kontaktledning totalstoppar i dag all trafik mellan Göteborg och Stockholm. Sedan flera dagar är resenärerna på norra stambanan också drabbade av en nedriven kontaktledning. I Trafikverkets underlag till regeringens infrastrukturbeslut har Trafikverket missat hälften av landets alla kontaktledningar. 600 mil kontaktledning saknas. Det gör att 10 miljarder kronor saknas i regeringens underhållsplan för järnvägen. Jag vill därför fråga Anders Borg vilka åtgärder han tänker vidta för att täppa till detta enorma budgethål i regeringens underhållsplan för järnvägen.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Anders Ygeman för att han vill diskutera infrastrukturpolitik. Den är ju väldigt central för Sverige och för det val vi har framför oss. Vi har ökat anslagen till infrastrukturen med ungefär 100 miljarder och fördubblat drifts- och underhållsanslagen för järnvägen, så det finns goda förutsättningar att hantera de olika svårigheter som kan uppkomma. Sedan får naturligtvis myndigheten svara för sina olika beräkningar. Den allra mest centrala infrastrukturfrågan är naturligtvis vad som ska hända om vi får en regering baserad på Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ. I Stockholm kommer vi att få ett stopp på huvuddelen av de infrastrukturinvesteringar som nu ligger i plan när man drar undan benen för Förbifarten. Då faller tunnelbaneutbyggnaden, och då stoppas byggandet av 78 000 lägenheter. Den relevanta frågeställningen inför valet är: Vad händer om man drar undan benen för svensk infrastruktur med en rödgrön röra?

Herr talman! Jag tror att ingen av de resenärer som inte får fira nationaldagen för att tågen står still i Anders Borgs Sverige nöjer sig med svaret. De undrar: Var är pengarna? Anders Borg är nöjd med de pengar han har satsat på järnvägen, samtidigt som det bygger på ett faktafel. Det är 10 miljarder kronor som saknas. 600 mil kontaktledningar är inte medräknade. Och då står Anders Borg och talar om Feministiskt Initiativ i Stockholm. Vad ska han göra för att täppa till hålet i den egna budgeten? Det vill Sveriges resenärer ha svar på.

Herr talman! Det besvärliga för Anders Ygeman är att alla vet att skälet till att vi har fått fördubbla anslagen för drift och underhåll inom järnvägen är att vi hade eftersatt drift och underhåll under de tolv år då Socialdemokraterna underinvesterade i svensk infrastruktur. Det är därför det är så relevant nu, när vi har tre månader kvar till valet, att diskutera alternativen. Socialdemokraterna tänker sig att regera ihop med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ. Det är partier som säger nej till vägar och som säger nej till att vi ska klara av en förbifart i Stockholm och därmed sparkar undan benen för hela det infrastrukturpaket som nu har lagts på plats för Stockholmsregionen. Anders Ygeman kunde åtminstone försöka beskriva hur detta tvärstopp för infrastruktur inte skulle vara relevant för väljarna.

Herr talman! Nyligen varnade Livsmedelsverket för att minst 3,4 miljoner svenskar kan få sitt dricksvatten från dricksvattentäkter som är eller misstänks vara förorenade av PFAS, en grupp hormonstörande kemikalier som misstänks kunna skada bland annat levern, sköldkörteln och immunförsvaret. I en av de drabbade orterna, Kallinge, har man uppmätt förhöjda halter av det här giftet i barnens blod. Gifterna misstänks ha läckt från ett numera förbjudet ämne som använts i brandskum vid brandövningar, och då det är extremt svårnedbrytbart kommer vi att få leva med konsekvenserna länge. Det här har fått en rad ledande kemikalieforskare att tala om en av Sveriges allvarligaste kemikalieolyckor. Häromveckan gick forskarna ut och krävde en haverikommission. Vad hände egentligen, hur kunde det hända, hur ska vi hantera konsekvenserna, och hur ska vi undvika att något liknande händer igen? Är miljöministern beredd att tillsätta en sådan haverikommission?

Herr talman, ärade ledamöter och ärade åhörare! Det här är en oerhört allvarlig fråga. De här kemikalierna är farliga och stannar kvar länge i kroppen. I det här fallet handlar det om redan förbjudna ämnen. Icke desto mindre har man hittat det i grundvatten åtta år efter förbudet eller till och med efter längre tid på ett antal orter i vårt land. Jag delar helt forskarnas oro. När brevet inkom till Miljödepartementet hade vi dock redan satt i gång arbetet med exakt samma frågor. Det innebär att Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket har jobbat med de här frågorna egentligen ända sedan detta upptäcktes. Det är Livsmedelsverket som har haft ansvar för att se till att analyser görs. I arbetet deltar berörda myndigheter, forskare, länsstyrelser, kommuner och vattenproducenter. De har redan haft både ett förplaneringsmöte och ett stort möte, så arbetet är i gångsatt.

Herr talman! Jag vet också att berörda myndigheter och aktörer har ett pågående arbete. Det vet rimligen de här forskarna också, men de har ändå gjort bedömningen att det är en så allvarlig kemikalieolycka som har drabbat Sverige att vi faktiskt behöver göra något mer, att vi behöver en haverikommission. Det allra viktigaste för framtiden är såklart att vi inte ska ha sådana här kemikalier i användning över huvud taget, men fortfarande finns det många miljögifter där ute som läcker och som vi måste kunna ta hand om. Det handlar om sanering, det handlar om skydd för dricksvattentäkter, och det handlar om att se till att sådant här inte händer igen. Det finns även andra frågor som aktualiserar om vi verkligen har ett tillräckligt skydd för vårt dricksvatten i Sverige i dag. Jag tänker inte minst på domen tidigare i veckan om Ojnareskogen, där det funnits allvarliga tveksamheter kring påverkan av dricksvattnet. Vi behöver verkligen titta lite bredare på hur vi kan lära av den här olyckan och se till att en sådan inte händer igen. Därför tror jag fortfarande att det vore bra om vi kunde ha en haverikommission. Kan vi förvänta oss en sådan?

Herr talman! Det här är en mycket allvarlig händelse, och det är dessutom oerhört svårt att sanera. Jag delar därför helt Helena Leanders oro för hela situationen. Nu är expertmyndigheterna i gång. Berörda forskare, kommuner och vattenproducenter deltar i arbetet. Jag har för avsikt att kalla till mig gruppen så fort de gjort en kartläggning och har, hoppas jag, en del svar på de frågor som också jag ställer. Samtidigt är det här ett problem som inte bara är svenskt. De här ämnena har använts i hela Europa. Jag har anmält och också informerat EU-nämnden på morgonen om att jag kommer att informera mina miljöministerkolleger i Europa om att jag kommer att kräva att kommissionen startar ett arbete med en europeisk handlingsplan för de perfluorerade ämnena, just mot bakgrund av deras farlighet och att de förmodligen finns i grundvatten på flera ställen i Europa där användningen av den här sortens brandskum har varit mycket utbrett. Vi arbetar alltså med frågan och lyfter den också till europeisk nivå.

Herr talman! Min fråga är till finansminister Anders Borg. Miljöpartiet har nu haft kongress och fattat beslut om att man vill införa 35-timmars arbetsvecka. Min fråga är hur finansministern ser på ett genomförande av en sådan generell arbetstidsförkortning och hur den skulle kunna påverka pensionsnivåerna. Skulle det kunna innebära att mindre pengar kommer in i pensionssystemet?

Herr talman! Det finns relativt väl belagt vad arbetstidsförkortningar har för effekter. Konjunkturinstitutet gav tidigare Arbetstidsförkortningskommittén, om jag minns det rätt, ett uppdrag att titta på frågan. Den visar, precis som man kan vänta sig, att det har dramatiska effekter på svensk ekonomi. Det leder till i storleksordningen 2-3 procent lägre bnp och följaktligen också en rätt kraftig reduktion av sysselsättningen. Det har vi också kunnat se när det har gjorts ett realtidsexperiment i Frankrike där man har tappat kraftigt i konkurrenskraft och sedan haft en mycket svag sysselsättningsutveckling. Det är klart att skatteintäkterna faller, och det betyder att också pensionsintäkterna faller. När tillväxten blir lägre och vi har den indexering vi har sänks pensionerna för alla i det system vi har. Det betyder att den generella indexeringen för samtliga pensionärer blir lägre.

Herr talman! Kan jag alltså ta med mig att detta till pensionärerna? Pensionsgruppen frågar ju mycket om de ekonomiska frågorna. Är 2-3 procent en generell siffra som även kan gälla pensionerna?

Herr talman! Det svenska pensionssystemet är indexerat till inkomster minus 1,6 procent. Tänker man sig att Miljöpartiet får genomslag för sin idé om nolltillväxt betyder det att pensionerna behöver sänkas med i storleksordningen 1,5 procent per år. Det kanske inte låter så mycket, men det är en 15-procentig sänkning under en tioårsperiod som då skulle bli nödvändig. Om man ovanpå det skulle lägga en arbetstidsförkortning talar vi om en relativt kraftig sänkning av pensionerna.

Herr talman! Jag har en fråga till Eskil Erlandsson. Jag besökte nyligen en grisbonde i Lidköping. Han förklarade läget för svensk grisnäring på ett pedagogiskt sätt. Han visade med händerna att europeisk lägstanivå för grisnäringen ligger i mitten. Men han måste ligga i toppen när det gäller djurvälfärd, vilket givetvis kostar pengar. Samtidigt konkurrerar han med bönder som inte ens uppnår EU:s lägstanivå utan ligger i botten. Hur ska det gå till? Hur ska man få framtidstro, och hur ska man få ungdomar att vilja ge sig in i denna bransch när det ser ut på detta sätt? Vi har sett att enskilda butiker har börjat bojkotta till exempel danskt griskött. Är det inte rimligt att Sverige ser över om importen av det olagliga köttet som inte ens uppnår EU:s lägstanivå kan stoppas?

Herr talman! Grisbranschen i Europa befinner sig i ett allvarligt läge. Det finns flera orsaker till det. Ett av skälen till att läget är allvarligt är att Ryssland har stoppat den import som man tidigare har haft i ganska stor omfattning. Därtill är det som frågeställaren säger att vi har vissa krav i vårt land som inte finns i andra delar av Europa. Min ambition är att den europeiska djurskyddsnivån ska höjas generellt. Självklart ska alla leva upp till den nivå som redan är beslutad i Europeiska unionen. För att så ska göras har jag haft speciella kontakter med både EU-kommissionen och min danska kollega, kring vilken det kanske har varit allra störst debatt.

Herr talman! Jag tackar för ministern för svaret. Min frågeställning är hur rimligt det är att vi importerar kött till Sverige som inte ens uppnår EU:s lägstanivå, vilken är betydligt lägre än svensk lägstanivå på djurskydd. Hur rimligt är det att bondens barn får detta kött och inte pappas kött i skolan? De får kanske kött importerat från Tyskland eller Danmark, eller var det nu kommer från, där man använder metoder för framställning som inte ens är lagliga på europeisk nivå. Det är inte rimligt. Man borde åka ned till Bryssel, sätta ned foten och säga: Det här är inte okej. Vi kan inte importera detta kött, för vi slår ut våra egna grisbönder som håller en mycket hög nivå i en internationell jämförelse.

Herr talman! Jag upprepar att om det finns en gemensam europeisk lagstiftning, vilket det finns på grisområdet, ska alla självklart leva upp till den lägstanivå som finns. Den som inte gör det ska givetvis åläggas att leva upp till nivån och därtill påföras sanktioner som är så kännbara att det verkligen biter när kommissionen säger ifrån, vilken är den som ska säga ifrån i detta sammanhang. Vad gäller eventuella importrestriktioner eller liknande har vi en gemensam harmonisering vad gäller standarder på livsmedelshygien inom Europa. Så länge en produkt lever upp till denna standard går det inom Europeiska unionen inte att förvägra denna produkt tillträde.

Herr talman! Jag har en fråga till miljöministern. Mark- och miljödomstolen har i veckan gett klartecken till en storskalig kalkbrytning i Bunge på norra Gotland. Om kalkbrytningen blir av kommer ett 25 meter djupt hål att kunna grävas på ett område som är 170 hektar. Det är två gånger så stort som Visby innanför murarna. Här ligger Ojnareskogen där det finns arter som är mycket speciella för detta område, och skogen omringas av ett Natura 2000-område. Området är också Gotlands största dricksvattentäkt. Jag vill veta vilka åtgärder miljöministern är beredd att ta för att världsunika naturområden inte ska bli utsatta för exploatering. Är ministern beredd att ta några sådana åtgärder över huvud taget?

Herr talman! Jens Holm har varit med ett tag, så jag vet att han kan ställa frågor till mig om detta. Jag kan dock inte svara eftersom det är ett pågående rättsärende som enligt uppgift är överklagat. Området runt omkring är Natura 2000-område. När det utpekades till det av den socialdemokratiska regeringen med stöd av Miljöpartiet valde man att inte plocka in detta område. Det kan naturligtvis diskuteras fram och tillbaka, men det är den situation som är nu. Domstolen prövar nu och försöker genom miljöbalken hitta en balans mellan de olika avvägningar som ska göras i den sammanhållna miljöprövningen. Jag kan konstatera att man i överklagandetexten har satt 27 olika miljövillkor, men utöver det kan jag inte uttala mig. Det vore ministerstyre, och det ska vi inte ha.

Herr talman! Min fråga löd om ministern var beredd att vidta åtgärder för att världsunika naturområden inte ska bli utsatta för exploatering. Jag gick alltså inte in på det konkreta fallet utan det fick illustrera vilket svagt stöd miljön har i svensk rättspraxis. Detta kan ha något att göra med regeringens eget agerande. Fram till 2009 hade vi nämligen något som kallades stoppregeln. Det innebar att man inte fick anlägga täkter i områden med höga skyddsvärden där det fanns till exempel rödlistade arter. En framkomlig väg skulle kunna vara att vi tog tillbaka stoppregeln. Vänsterpartiet var det enda parti som röstade emot borttagandet av stoppregeln. En annan framkomlig väg skulle kunna vara att utvidga områden som är Natura 2000 eller anlägger fler nationalparker. Jag vill höra om miljöministern har några konkreta förslag.

Herr talman! Jens Holm försöker åter att få mig att uttala mig om den pågående rättsliga prövningen av Nordkalks tillstånd vid Ojnare myr och Bunge. Men hur man än ställer frågan kan jag inte göra det eftersom en minister i en demokrati inte kan gå in i en pågående rättsprövning och genom uttalanden försöka styra utfallet. Det strider mot alla demokratiska grundprinciper. Jag kan dock säga att när Natura 2000-området utpekades av den socialdemokratiska regeringen fanns inte detta område med. Vidare fanns det en enighet i riksdagen om att stopplagen inte fungerade utan slog fel. Vänsterpartiet var dock emot borttagande, så här har Jens Holm en poäng. Alla övriga partier i riksdagen röstade dock för förslaget eftersom de bedömde att reglerna i miljöbalken var mer konkreta och bättre. I övrigt får vi alla avvakta den slutliga prövningen i denna omgång.

Herr talman! Jag riktar min fråga till statsrådet Maria Arnholm. Vi har nu fått fram statistik som visar att antalet kvinnor med låga pensioner är betydande. Man räknar med att drygt 140 000 kvinnor har en inkomst som ligger under EU:s fattigdomsgräns, det vill säga 10 800 kronor per månad före skatt, bostadstillägget inkluderat. Det är kvinnor som har jobbat deltid i tuffa låglöneyrken. Vad har regeringen för planer? Hur kan man förbättra de kvinnornas ekonomiska situation?

Herr talman! Ledamöter och åhörare! Tack för frågan, Barbro! Du pekar på en av de allra största oförrätterna vi har kvar. Det handlar om kvinnor som har jobbat i vård och omsorg och som har tagit huvudansvaret hemma. De har jobbat för låga löner där de har arbetat och slitigt och tagit huvudansvaret på hemmaplan. Vi har ett väldigt stabilt pensionssystem i Sverige som vi har kommit överens om i stor enighet. När vi för ungefär 20 år sedan enades den senaste gången byggde vi systemet för ett rättvist samhälle. De här kvinnorna har inte levt i ett rättvist samhälle, och det märks också i deras pensionskuvert i dag. Regeringen har höjt bostadstillägget. Vi har sänkt skatten. Vi behöver naturligtvis också titta framöver på vad vi mer kan göra för att de här kvinnorna ska ha rimliga levnadsvillkor.

Herr talman! Vi är stolta över att vi har ett finansiellt stabilt pensionssystem, men med broms och så vidare är det inte alldeles stabilt för de enskilda människorna. Här måste man överväga insatser i både det korta och det långa perspektivet. Jag tror att vi ska akta oss för att röra i pensionssystemet. Däremot kan man fundera över om man kan minska utgifterna. I dag är till exempel tandvårdskostnaderna väldigt tunga att bära. De här kvinnorna har inte 20 000 kronor för till exempel ett implantat. Det är en post som man kan fundera över. Det finns också andra utgifter. Det handlar också om boendekostnaderna. Vi vill gärna att människor ska flytta dit de kan bo och klara sig hela livet. Men bostadskostnaderna och hyrorna är väldigt höga. Är det något som man funderar över?

Herr talman! EU-kommissionen har nyligen lämnat en lång rad kommentarer på ett antal olika områden till medlemsstaterna. Inte minst när det gäller jämställdhet har de pekat ut saker som närmar sig den svenska jämställdhetspolitiken som flera medlemsstater behöver rätta till eller göra. De har inte haft någon kommentar till oss men har ändå velat påpeka att när det gäller just äldre kvinnors situation i Sverige finns det mer kvar att arbeta med. Jag tycker att vi ska ta fasta på det fundera över de idéer som Barbro Westerholm kommer med här och andra idéer. Men som en bottenplatta för att det ska vara möjligt är det nödvändigt att föra en ekonomisk politik som gör att det finns överskott och att det finns välfärd att fördela. Därför känner jag mig övertygad om att vi behöver en alliansregering även efter den 14 september.

Herr talman! Skolan ligger väldigt många av oss varmt om hjärtat. En av de viktigaste förutsättningarna för att våra barn ska kunna få tillgång till den kunskap de behöver är att vi har kunniga och engagerade lärare. Just nu pågår arbetet med att utfärda lärarlegitimationer. Och jag vet att frågan om avgifter och liknande har diskuterats tidigare. Men nu har jag snubblat över ett problem som jag undrar om regeringen är medveten om och ifall regeringen har för avsikt att göra något åt detta. Personer som har utländska examina kan råka ut för ganska betydande kostnader i samband med ansökan om lärarlegitimation då de förväntas lämna in alla sina handlingar översatta till svenska. Det kan kosta upp till 35 000 kronor att kunna ansöka om lärarlegitimation. I just det konkreta fall som jag tänker på blev personen redan 1991 godkänd att jobba som lärare av UHÄ. Har regeringen några idéer på detta område?

Herr talman! Jag tvingas tillgripa den nödutgång som statsråd har i det här sammanhanget och säga att frågeställningen är så specifik och så speciell att jag får be frågeställaren att ställa den specifika frågan till ansvarigt statsråd. Det går ju att göra i form av fråga eller interpellation.

Herr talman! Jag kommer med nöje att framställa en skriftlig fråga till berört statsråd. Men jag tycker ändå att synen på utländska examina och i det här fallet examen från ett annat EU-land där personen faktiskt har en tysk lärarlegitimation också ställer en intressant fråga kring synen på den fria rörligheten för människor inom Europa. Jag kan tipsa om att tala om för berört statsråd att det kommer att komma en skriftlig fråga i ämnet.

Herr talman! Det ska framföras till berört statsråd.

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth. Regeringen har infört en fritidspeng för barn för att de ska kunna ta del av bland annat idrottsverksamhet och kulturverksamhet. Man har nämligen kunnat se att barn från fattiga familjer är med i sådana aktiviteter i låg utsträckning. Och de har ofta en svår situation i andra avseenden också. Problemet med utformandet av fritidspengen är risken att barnen kommer att känna sig utpekade när de måste gå till exempelvis en kulturförening eller idrottsförening och hämta intyg för att familjen ska få ut fritidspengen. Risken är att barnen kommer att skämmas, att hela familjer kommer att skämmas. Risken är också att många, på grund av skammen, kommer att avstå helt från möjligheten. Skammen är en viktig komponent när det gäller barnfattigdom. Kan regeringen tänka sig en annan utformning av det här?

Herr talman! Jag är väldigt glad över att regeringen fattade beslut om att man från den 1 juli i år kommer att kunna ta ut 3 000 kronor per barn för att de ska få möjlighet att delta i fritidsaktiviteter; det kan vara i kulturskolan, och det kan vara i idrotten. Jag tror inte att det finns något annat land inom Europeiska unionen som har så många barn som är aktiva inom kultur och idrott. Men som Hillevi Larsson säger har en del familjer inte råd, exempelvis familjer som har försörjningsstöd. Det är ingen skam att ta emot försörjningsstöd. Man kan ha drabbats av sjukdom eller arbetslöshet. Det är ingen skam att få stöd; det är en rättighet. Jag tycker också att det är en rättighet för barn att få delta i de aktiviteter som finns. Och det finns barn som inte har de möjligheterna. För att det ska vara möjligt har regeringen beslutat att ge de här barnen det. Då blir 3 000 kronor i månaden väldigt mycket. Det finns ingenting skamligt i att ha rätt att kunna delta i kultur och idrott, tvärtom.

Herr talman! Jag håller fullständigt med om att det inte är någon skam. Det är en rättighet. Och även för dessa barn borde det vara en rättighet att få ta del av fritidsaktiviteter. Om vi tittar tillbaka i historien på fattigvården och hur den såg ut förr kan vi dock konstatera att barn från en fattig familj då hade möjlighet att uppvisa intyg om att man skulle slippa betala skollunchen. Det här upplevdes som att man hade mössan i handen och som en stor skam. Problemet med det här förslaget är att barnen och familjerna riskerar att känna sig utpekade. Det visar också att försörjningsstödet behöver förstärkas när det gäller barnfamiljer. Förslaget riktas nämligen just till familjer med försörjningsstöd. Det visar att man borde utöka barndelen i riksnormen. Man borde också kunna ge stöd direkt till kulturföreningar och idrottsföreningar så att de kan sänka avgifterna och till och med avskaffa dem på vissa håll.

Herr talman! Jag är visserligen född 1955, och jag vet inte vilken tid som Hillevi Larsson hänvisar till. Men åtminstone sedan jag började skolan 1962 har vi haft fri skollunch. Det är bra med historiekunskapen, men så långt tillbaka behöver vi faktiskt inte gå. Detta är ett välfärdssamhälle. Vi har höjt stödet till idrotten. Inga idrottar så mycket som våra barn och ungdomar. Vi har också höjt barnbidraget. Just det extra stödet till de barn som inte har möjlighet att ta del av kultur- och fritidsaktiviteter kommer att betyda jättemycket. Jag är tacksam om Hillevi Larsson inte bidrar till att skambelägga de föräldrarna utan snarare uppmuntrar dem att söka det stödet, så att även de får rätt att idrotta och spela ett musikinstrument, om de vill det.

Herr talman! Jag skulle vilja vända mig till biträdande utbildningsminister Maria Arnholm. I beskrivningen av ditt ansvarsområde står det att läsa om yrkeshögskolan: "Yrkeshögskolan (YH) är en eftergymnasial utbildningsform som bygger på samarbete mellan arbetslivet och utbildningsanordnare." Behovet av yrkesinriktad utbildning växer snabbt. Den har stor efterfrågan och leder ofta till arbete. Trots regeringens utökning av antal platser är resurserna begränsade. Inte minst i årets hantering kunde vi se en kraftig prioritering och utbildningar som inte fick vara med. Min fråga är: Hur görs och vem gör prioriteringarna av vilka ansökningar som ska beviljas?

Herr talman! Tack, för frågan, Anders Ahlgren! Yrkeshögskolan är lite av en framgångssaga i det svenska utbildningsväsendet. I dag är det 28 000 människor som studerar på yrkeshögskolan över hela landet till olika utbildningar som, precis som Anders Ahlgren säger, tas fram tillsammans med branscher för att de i första hand ska vara i bristyrken. En sökande till yrkeshögskolan är inte i första hand en student utan en utbildningsanordnare. Hela idén med detta är att det inte ska vara långsiktigt och väldigt fastrotat. Samtidigt har det lett till att det ibland blir för dyrt att investera i en utbildning, och det har fått en del andra negativa effekter. Därför har vi nu en intern utredare som tittar på bland annat detta och ett antal andra barnsjukdomar som myndigheten lider av.

Herr talman! Jag tycker att det är bra att den utredningen är tillsatt, för när man träffar utbildningsarrangörer i dag är det många som ifrågasätter de korta perioder som en del utbildningar får. Det blir svårt att hitta tillräckligt bra kvalitet i utbildningen, svårt att rekrytera duktiga lärare, köpa in maskiner etcetera. Det finns också en geografisk aspekt i den fördelning som har skett. Vi har sett en omsvängning i årets fördelning, där det har fallit ut mycket utbildning söderut i Sverige. Det är svårt att leverera bra utbildning med hög kvalitet, men vi har också den här ryckigheten. Det finns många exempel där man får lägre kvalitet än vad som skulle vara nödvändigt om man hade en större flexibilitet i upplägget. Du talade lite grann om hur du ser på en möjlig framtid för att få en större uppdelning, en större fördelning av framför allt längderna på utbildningen, och det vore intressant att höra om du har möjlighet att utveckla det ytterligare.

Herr talman! Anledningen till att vi har tillsatt en intern utredning är att vi ser ett antal problem i den väldigt höga flexibiliteten. Det får tills utredningen är färdig vara svar nog. Vi ska överväga: Kan man ha längre perioder? Finns det ett antal utbildningar som kanske ska vara permanenta? Med det sagt vill jag ändå understryka att hela idén, nerven och meningen med yrkeshögskolan är att vi ska ha en utbildningsform som är flexibel och som är ett bidrag och lyckas bättre med det som vi har svårt att lyckas med på svensk arbetsmarknad i dag, nämligen matchningen. Jag vill inte lova för mycket. Det faktum att det finns missnöje och besvikelse tror jag att vi ska lära oss att leva med när det gäller denna mycket populära skolform. Den kommer att behövas, och den kommer att behöva vara flexibel också i framtiden.

Herr talman! I regeringsförklaringen här i kammaren år 2011 gav statsminister Fredrik Reinfeldt ett mycket betydligt besked. Beskedet till svenska folket och skattebetalarna var: Det är tid för ansvar. Jag har inte räknat hur många gånger han uttalade det, men det sägs att det var ett tjugotal gånger. Det var ett väldigt tydligt besked. Med det som bakgrund och med anledning av ansvarsutkrävandet i den så kallade Nuonaffären, som har blivit en mycket dyr affär för Sveriges medborgare och skattebetalare, vill jag ställa en fråga till finansminister Anders Borg. Finansministern har i detta ansvarsutkrävande förnekat ansvar, liksom alla inblandade statsråd. Min fråga till finansministern är: Gäller det besked som gavs 2011, om tid för ansvar, endast svenska folket och svenska skattebetalare?

Herr talman! Sven-Erik Bucht har säkert rätt i att det kan behöva mer av ansvarsutkrävande. Det har varit en tydlig process i konstitutionsutskottet kring Nuonaffären och vad den har inneburit. Där har det tydligt klarlagts att de förluster som har gjorts där beror på att vi helt enkelt har fått andra kolpriser i Europa än vad vi hade när affären gjordes, precis på samma sätt som de nedskrivningar och förluster vi har gjort på tysk kol och kärnkraft har att göra med förlopp som har inträffat därefter. De socialdemokratiska regeringar som bar ansvar för de förlusterna har precis samma ansvar som den nuvarande regeringen har för Nuonaffären. Låt oss vara klara över att Socialdemokraterna inte riktade en mening av kritik mot Nuonaffären när den genomfördes, utan man delade till fullo den bedömning som gjordes av Vattenfalls styrelse, med Anders Sundström som styrelseledamot, när affären genomfördes. På den punkten har jag lite svårt att se på vilken stol Sven-Erik Bucht sitter när han kräver ansvar. Gäller det Socialdemokraternas ansvar för kärnkraftsförluster och kolförluster i Tyskland, eller gäller det medansvaret man har för Nuonaffären?

Herr talman! Finansministern sitter i den regering som hanterar detta ärende. Regeringen utövar sitt inflytande på det statliga bolaget också genom beviljandet av ansvarsfrihet för bolaget. Men tydligen är det så att det besked som kom 2011, att det är tid för ansvar, gällde bara Sveriges folk och Sveriges skattebetalare, som får betala mycket dyrt för affären.

Herr talman! För att undvika missförstånd vill jag påpeka att Vattenfall har gjort betydligt större utdelningar under den tid som vi har styrt än under perioden 2002-2006. Sven-Erik Bucht kanske inte är medveten om att Vattenfall vid den tidpunkten delade ut 1, 2 eller 3 miljarder per år och att vi därefter har fått ut 6-7 miljarder per år från Vattenfall och också kommer att få det framöver. Men det ändrar inte frågeställningen: På vilken stol sitter Sven-Erik Bucht när han utkräver ansvar, och av vem gör han det? Utkräver han det av de tidigare socialdemokratiska regeringarna, som köpte upp sig på enorma koldioxidutsläpp i Tyskland och kärnkraftsverk som därefter har stängs, eller av den här regeringen, som genomförde affären med Nuon? Ansvarsutkrävande, Sven-Erik Bucht, tycker jag bör gälla alla som man utkräver det av.

Herr talman! I dag har vi i ett pressmeddelande från Arbetsmiljöverket kunnat läsa att arbetsskadorna fortsätter att öka för fjärde året i rad och att kvinnor är oerhört hårt drabbade. Den största ökningen av antalet anmälda arbetsskador sker bland kvinnor. Tunga lyft, stress och påfrestande relationer inom områdena vård, skola och omsorg står för den största ökningen. En av Alliansens paradgrenar innan de bildade regering var att de skulle få alla i arbete och att sjukskrivningarna skulle gå ned. Men efter det att villkoren har skärpts sedan 2008 och man har dragit ned på arbetsmiljöarbetet visar statistiken precis det motsatta: Sedan 2010 har trenden vänt, och antalet kvinnor som sjukskrivs ökar år efter år. Tidigare har jag fått svaret att regeringen följer frågan. Men att man följer frågan gör det inte lättare för de kvinnor som knappt kan försörja sig månad för månad. Jag undrar vad jämställdhetsministern tänker göra på det här området.

Herr talman! Jag tackar Carina Ohlsson för frågan. Den anknyter lite grann till Barbro Westerholms fråga. Det handlar i stor utsträckning om samma kvinnor som jobbar under villkor som inte är tillräckligt goda. Sjukskrivningstalen gick till en början ned, men sedan 2010 har de vänt. Det har skapat stor oro i regeringen, och socialförsäkringsminister Ulf Kristersson har tillsatt flera utredningar för att ta reda på vad det beror på och vad vi mer kan göra åt det. Jag vill också nämna att Arbetsmiljöverket har fått särskilda medel för att se över inte minst på kvinnors arbetsmiljö. Jag hoppas att det därifrån ska komma fler handlingsvägar. Men självklart finns det här mycket kvar att göra.

Herr talman! Det handlar precis om det som ministern tar upp, nämligen arbetssituationen och otrygga anställningar. Regeringen har infört ytterligare en otrygg anställningsform - allmän visstidsanställning. Vi vet att det är inom de yrkesgrupper där man har otrygga anställningar som arbetsskadorna och sjukskrivningarna ökar. Därför vore det bra om svaret inte bara är att man utreder frågan och bara sitter och tittar på under tiden som detta ökar år efter år. Det är inte någon form av lösning eller någon form av tröst för de kvinnor som inte kan försörja sig från månad till månad. Jag antar att Maria Arnholm som jämställdhetsminister också möter de kvinnor som dagligdags sitter och väntar på att få ett par timmars jobb, och stressen bara ökar. Det är därför inte anständigt att säga att man bara följer frågan. Vilka konkreta förslag finns?

Herr talman! Jag kan försäkra Carina Ohlsson att jag också träffar dessa kvinnor. Det som jag som politiker känner allra mest är ett dåligt samvete. Nästan samtliga av dessa kvinnor har oss politiker som arbetsgivare inom den offentliga sektorn. Det är vi i kommuner och landsting som genom åren har byggt upp deras arbetsmiljö, deras avtal och deras villkor. Som arbetsgivare i kommuner och landsting har vi oerhört mycket kvar att göra. Det handlar om rätten till önskad arbetstid som jag vet att man i ett antal kommuner av olika politisk färg har lyckats med på ett bra sätt. Men det handlar också om väldigt mycket annat i deras arbetsvillkor, nämligen om arbetskläder, scheman, vidareutbildning, personaltäthet och en massa andra uppgifter som jag menar att vi tillsammans har ett stort ansvar för att fortsätta utveckla.

Herr talman! Min fråga går till kultur- och idrottsministern. En av Sydsveriges mest kända och omtyckta kulturinstitutioner hotas av nedläggning. Jag talar om Marinens Musikkår i Karlskrona. Kåren har verkat sedan 1680 och är därmed Sveriges näst äldsta orkester och en av de sista delarna av det militärmusikaliska kulturarvet. Det gör frågan till någonting som man skulle kunna betrakta som ett nationellt kulturellt intresse. Musikkåren gör ca 150 framträden per år, både i Sverige och utomlands. En nedläggning skulle innebära en stor förlust för Sveriges musiktradition och kultur. Jag undrar helt enkelt hur statsrådet ser på en eventuell nedläggning av Marinens Musikkår i Karlskrona?

Herr talman! Föga förvånande har jag varit i Karlskrona ett antal gånger. Flera gånger under årens lopp har man lyft fram frågor som har rört Marinens Musikkår. Jag känner därför väl till både engagemanget och oron som finns inte bara i Blekinge utan även i andra delar av landet. Musiken är förvisso en del av Kulturdepartementets ansvarsområde. Däremot är själva frågan, som handlar om Marinens Musikkår, ett ärende som naturligtvis närmast hör hemma hos försvarsminister Karin Enström. Hon är inte här i dag, och jag kan inte riktigt gå in på detta. Detta är ett förslag som har kommit från Försvarsmakten, alltså att man vill spara de 20-30 miljoner kronor som Marinens Musikkår har i sin budget årligen. Det är inte något beslut fattat, och frågan ligger inte hos mig. Jag kan säga så mycket som att jag förstår engagemanget och att jag hoppas att det, om man beslutar om en nedläggning, finns möjligheter lokalt eller regionalt att ta över det som Marinens Musikkår gör och gläder många med. Men det är inte en fråga på Kulturdepartementet.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag är medveten om att detta är en fråga som kanske primärt ligger på Försvarsdepartementet. Men samtidigt ligger den någonstans i gränslandet mellan kultur och försvar. Det skulle vara oerhört tragiskt om det skulle leda till en nedläggning bara för att detta faller mellan stolarna. Att lägga hela ansvaret lokalt eller regionalt tycker jag inte heller är en rimlig lösning. Som jag sade tycker jag att detta snarare är att betrakta som en fråga av nationellt intresse. Jag undrar därför om det inte är möjligt för statsrådet att tillsätta en utredning skyndsamt eller tillsammans med det statsråd som är ansvarig, Karin Enström, för att titta närmare på detta och se till att det blir en lösning som blir bra.

Herr talman! Jag tror att försvarsminister Karin Enström har två interpellationsdebatter här i riksdagen nästa vecka. När det gäller frågan om var vi kommer in från Kulturdepartementet har jag under de åtta år som jag har varit minister varit mycket angelägen om att säga att kulturen aldrig bara kan bli en fråga för Kulturdepartementet. Kulturen måste finnas på många andra departement och politikområden också. Jag ska ta ett aktuellt exempel. Jag läste i tidningen att man nu från Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen, tror jag, vid inventering har upptäckt att många fornlämningar har skadats vid röjningsarbeten i skogen. Det kan aldrig bli en fråga bara för Kulturdepartementet bara för att det handlar om kulturarv. Det är också en fråga för andra delar av området. Jag vet att jag kommer att få följa denna fråga, och jag vet att engagemanget är starkt. Därför tackar jag för även ditt engagemang i frågan, Magnus Sjödahl.

Herr talman! I dag den 5 juni firas FN:s världsmiljödag. Ett enkelt sätt att bidra till en mer hållbar värld är att satsa på det ekologiska - ekologisk odling och ekologisk mat. Produktion av ekologiska produkter minskar nämligen vår klimatpåverkan och förbättrar den biologiska mångfalden eftersom kemikalier inte används. Efterfrågan på ekologiska produkter ökar också. Men tyvärr har inte den svenska produktionen av ekologiska produkter lyckats haka på den trenden. Här finns det spännande ekojobb att hämta hem. Min fråga går självklart till landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Hur kommer det sig att landsbygdsministern så bestämt avvisar det ekologiska?

Herr talman! Det sista påståendet är felaktigt. Regeringen har under de år som jag har varit minister lagt i storleksordningen 500 miljoner kronor varje år på den ekologiska produktionen. Vi har dessutom satsat specifika medel på forskning och innovation för att vi ska få fram bättre sortmaterial och så vidare inom växtodlingen. Därför vill jag direkt och skarpt dementera det påståendet. Den ekologiska produktionen är viktig av många skäl, dels därför att många av oss i dag vill ha frisk och hälsosam mat, dels därför att ekologisk produktion kan vara ett föredöme för den vanliga konventionella produktionen för att få fram metoder, sorter och liknande som passar även för den vanliga konventionella produktionen. Till detta ska läggas att vi i den övergång som vi nu har inom jordbrukspolitiken, mellan den period som snart är slut och den nya, faktiskt har förlängt specifikt den ekologiska produktionen därför att den är så viktig.

Herr talman! Jag ska läsa upp vad Eskil Erlandsson sade i Blekinge Läns Tidning i mars i år. Han sade: Det är inte så viktigt för mig om maten är ekologisk, kravmärkt eller rättvisemärkt. Det spelar inte så stor roll. Till skillnad från ministern tror jag att ekologiskt är viktigt. Allt fler bryr sig om den mat som man själv vill äta och som man ger sina barn. Allt fler bryr sig om vår gemensamma miljö, inte minst en sådan här dag när vi firar FN:s världsmiljödag. Om citatet är felaktigt, om ministern inte avvisar ekologiskt, när kommer då initiativet för ett nytt mål för Sverige om hur mycket ekologiskt odlad mark och hur mycket ekologisk konsumtion vi ska ha i Sverige, så att vi styr politiken rätt?

Herr talman! Produktionen av saker och ting bestäms ju bland annat av hur mycket Matilda Ernkrans och jag köper av en produkt. Det är vi konsumenter som bestämmer vad som ska produceras och finnas på marknaden. Sedan är det min skyldighet att se till att all produktion av mat på marknaden är sund och säker. Det gäller också den produktion som vi kallar för konventionell eller vanlig. Det ska inte finnas någonting på butikshyllan som inte uppfyller de säkerhetskrav som man måste ställa på vår mat, eftersom vi alla äter mat varje dag. Vill man därtill bidra till en bättre miljö, bättre djurvälfärd och så vidare kan man välja olika saker utifrån de certifierings- och märkningssystem som finns på marknaden. Men jag vill inte att det ska finnas något på en butikshylla som inte är sunt och säkert eller innehåller saker som inte är nyttiga för mig och min kropp.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Maria Arnholm. När det gäller könsfördelning eller kvotering i bolagsstyrelser är det en fråga som har varit aktuell under en väldigt lång tid. Jag tror att vi här i kammaren kan vara överens om att utvecklingen går lite för långsamt inom det privata näringslivet. Nyligen kom Andra AP-fondens kvinnoindex för 2014 som visade att andelen kvinnor i bolagsledningarna ökar och uppgår nu till 24,7 procent. Vi har inte någon kvoteringslagstiftning i Sverige, men det finns en svensk kod om bolagsstyrning. Jag tror på självreglering, och jag vill helst inte se kvotering. Men, som sagt, vi har inte hunnit så långt som vi vill. Vi vet att det finns många bolag som skulle tjäna på att ha mer mångfald i sina styrelser. Jämställdhetsministern har här i kammaren vid flera tillfällen sagt att hon i första hand tycker att detta är ägarnas ansvar och inte politikernas. Jag vill då fråga jämställdhetsministern om hon redan i dag vågar göra någon tolkning av de nya siffrorna. Vad mer kan vi göra för att skynda på utvecklingen?

Herr talman! Tack för frågan, Jessika Vilhelmsson. Frågan om jämn könsfördelning i maktens rum är viktig på alla områden, också i det privata näringslivet. Vi har med stigande irritation sett hur långsamt det har gått. SIS ägarsiffror och nu Andra AP-fondens siffror visar att man nu visserligen går lite framåt, men med futtiga 2 procentenheter. Det tycker jag känns väldigt magert. Min tröst i detta är att styrelsen som står bakom den svenska bolagskoden för första gången har uttalat en 40-procentsregel och ett årtal när detta ska vara uppnått. Jag har i förstone valt att tolka det väldigt positivt. Nu vill jag rikta in mig på oss i politiken och på de kommunala bolagen som inte är speciellt jämställda.

Herr talman! Ja, det är fortfarande magert, det kan jag verkligen hålla med om. Jag hoppas fortfarande att man inte behöver gå så långt som till kvotering. Men jag tycker fortfarande att det går för långsamt, och "magert" är ett väldigt bra ord. Men om jag förstår ministern rätt av hennes andra uttalanden i både tidningar och här i kammaren finns det goda exempel som kan lyftas fram. De statliga bolagen gör ju väldigt mycket bra saker. Finns det anledning att titta vidare på vad man kan göra på den här sidan?

Herr talman! Det som har åstadkommits i staten kan utgöra en förebild när det gäller styrelserepresentationen och styrelseordföranden. Men det återstår fortfarande en del att jobba med när det handlar om ledningsgrupperna och de verkställande direktörerna. I det politiska systemet och inom de statliga myndigheterna - där Stefan Attefall har ansvaret - har man kommit ännu längre när det gäller ledarskap och ledningsgrupper. Men jag tror att det som håller på att bli den kvarvarande bromsklossen är de kommunala bolagen som har en omsättning på 850 miljarder. Det är inte rimligt att vi tillsammans inte klarar av att ta ansvar för att sätta upp gränser och att sätta press på de kommunala bolagen. Jag ska träffa partiernas partisekreterare tillsammans med finansmarknadsminister Peter Norman om några veckor för att se om vi kan hitta en strategi så att vi i varje fall inte ligger efter bolagskoden.

Herr talman! De svenska tågresenärerna fick ju inget svar av Anders Borg genom Anders Ygemans fråga tidigare här när det gäller budgethålet på 6 miljarder på grund av det stora räknefelet som har skett. Om nu Anders Borg längtar sig bort till opposition må det väl vara en sak. Men det kan vara bra att påminna om att när ni var i opposition föreslog ni alltid lägre anslag till järnvägsunderhållet än vad vi hade. Dessutom har Anders Borg sagt att svensk järnväg är överinvesterad. Ni har ju höjt anslagen sedan dess. Ni har kommit till insikt och det är bra, men det är alldeles för lite. Trots att det finns ett budgethål och ett stort behov av underhåll, till exempel på västra stambanan där tågen i dag står stilla, är det 700 järnvägsunderhållsarbetare som blir varslade. Ska ni ta ansvar för budgethålet, Anders Borg?

Herr talman! Låt mig för Monica Green redovisa att vi har lagt fram två infrastrukturpropositioner som innehåller väsentligt större anslag än de som gällde under de socialdemokratiska åren. Det är alltså en höjning av anslaget med 100 miljarder kronor. Det är alltså en mycket kraftig uppskalning av anslagen. Detta gäller särskilt på järnvägsunderhållssidan där vi har fördubblat anslagen för drift och underhåll på järnvägen. Sedan finns det mycket som behöver betalas av - bara så att man förstår bakgrunden. När Socialdemokraterna och Miljöpartiet samregerade stoppade de ett stort antal högst viktiga väginvesteringar. Det gjorde att vi under vår första mandatperiod fick prioritera att jobba ifatt med till exempel Förbifart Stockholm, östlig förbindelse och annat som då var eftersatt. Det gör att vi inte kommer ifrån frågeställningen: Hur kan Socialdemokraterna tänka sig att lägga grunden för ett tvärstopp för svensk infrastruktur tillsammans med Miljöpartiet? Det är ju det som kommer att hända om det skulle ske en olycka i september och Miljöpartiet stoppar Förbifarten, tunnelbanan och 78 000 lägenheter i Stockholm.

Herr talman! Det är i dag som tågen står stilla på västra stambanan. Sveriges tågresenärer är fruktansvärt irriterade på att det blir sämre och sämre på järnvägen. Jag vet att ni har höjt anslagen, Anders Borg, men det är för lite. Det är ni som sitter i regeringen och det är ni som ska ta ansvar. Nu har det visat sig att det finns ett budgethål på grund av ett stort räknefel. Dessutom är det 700 järnvägsunderhållsarbetare som har avskedats eller blir avskedade under er regeringstid, trots att ni säger att ni satsar. Med andra ord är er politik jobbfientlig. När det är så många olika aktörer på marknaden som inte samverkar blir underhållet ineffektivt. Nu säger man upp järnvägsunderhållsarbetare. Det har ju lett till att detta budgethål har uppstått. Jag undrar fortfarande: Tänker du som finansminister ta det ansvaret?

Herr talman! Sverige har nu de högsta offentliga investeringarna bland jämförbara EU-länder. Vi har alltså accelererat upp i toppen när det gäller att lägga pengar på att bygga vägar, järnvägar och att underhålla desamma. Sedan har de facto den socialdemokratiska, miljöpartistiska och vänsterpartistiska regeringen åsidosatt infrastrukturen. Då halkade vi efter, och då löstes inte trafikproblemen i storstadsområdena. Det enda man gjorde var att gräva Hallandstunneln för miljard efter miljard som aldrig kom fram någonstans. Det vi har gjort är att vi har fördubblat anslagen för drift och underhåll: Återigen: Vi riskerar alltså att få en regering i september som sätter tvärstopp i infrastrukturen när Miljöpartiet drar undan benen för Förbifarten, stoppar östlig förbindelse och stoppar 78 000 lägenheter i Stockolmsområdet. Det är en mycket märklig politik som naturligtvis kommer att kosta tusentals människor jobbet och tusentals timmar i förseningar.