Herr talman! Jag vänder mig till arbetsmarknadsministern med mina frågor. Regeringen har misslyckats med att bekämpa arbetslösheten. Efter snart sex års regerande är arbetslösheten högre än när den moderatledda regeringen tillträdde. Man har genomfört jobbskatteavdrag som enligt forskarna inte har några mätbara effekter på arbetslösheten. Man har gjort de arbetslösa fattiga, men långtidsarbetslösheten ökar. Fas 3 är snart landets största arbetsgivare. Inte någon av regeringens åtgärder har gett den önskade effekten. Regeringen har även genomfört den ineffektiva, dyra och av forskarna utdömda halveringen av arbetsgivaravgiften för ungdomar. Arbetslösheten bland unga ökar. Nu erkänner statsministern att den åtgärden varit verkningslös. Delar arbetsmarknadsministern statsministerns uppfattning att sänkningen av arbetsgivaravgiften är verkningslös? Om så är fallet, vad tänker arbetsmarknadsministern göra för att fler unga ska få jobb? Om arbetsmarknadsministern inte delar statsministerns uppfattning, vilken är då regeringens hållning och vad får det för konsekvenser att regeringen är så splittrad i centrala arbetsmarknadsfrågor?

Herr talman! Jag delar inte Patrik Björcks uppfattning. Tvärtom har sysselsättningen sedan 2006 ökat med ungefär 240 000 personer. Trots den allvarliga lågkonjunkturen har vi förmått hålla sysselsättningen på en hög nivå. Dessutom har utanförskapet minskat med ungefär 165 000 personer. När vi kommer in på ungdomsarbetslösheten vill jag säga att det är en angelägen fråga för regeringen. Där har vi ett brett batteri av åtgärder. Det är viktigt att det blir billigare för arbetsgivaren att anställa en ung person. Det Socialdemokraterna föreslår är att det ska bli dubbelt så dyrt att anställa ungdomar. De vill höja arbetsgivaravgiften för ungdomar med 16 miljarder. På vilket sätt kan det leda till att fler unga får jobb? Regeringen tycker att det ska vara enkelt och billigt att anställa ungdomar. Sedan ska vi satsa ännu mer på en bra skola så att alla ungdomar får chansen att förverkliga sina livsdrömmar.

Herr talman! Nu frågade jag inte om arbetsmarknadsministern delade min uppfattning. Det vet jag att arbetsmarknadsministern inte gör. Jag frågade om arbetsmarknadsministern delade statsministerns uppfattning att den åtgärden är resultatlös. Att ungdomsarbetslösheten är ett stort gissel för samhället kunde vi läsa om i tidningen så sent som i dag där Svenskt Näringsliv konstaterar att regeringen är resultatlös när det gäller ungdomsarbetslösheten. Min fråga har inte fått något svar. Jag tycker att den kräver ett svar. Delar arbetsmarknadsministern statsministerns uppfattning att den åtgärden inte fungerar? Om arbetsmarknadsministern gör det, vad tänker man i så fall göra för att minska ungdomsarbetslösheten? Om arbetsmarknadsministern inte delar statsministerns uppfattning, vad får det för konsekvenser att regeringen är så splittrad i centrala arbetsmarknadspolitiska frågor?

Herr talman! Som utgångspunkt delar jag alltid statsministerns uppfattning. Regeringen har samma uppfattning i den här frågan, det vill säga att det är viktigt att bekämpa arbetslösheten så att alla som kan arbeta ska få göra det. Särskilt viktigt är det för våra ungdomar. Låt oss komma ihåg att av de arbetslösa ungdomarna är mer än hälften heltidsstuderande. Vi talar om ungdomar mellan 15 och 24 år. En del går i grundskolan, en del går i gymnasieskolan, en del går på universitet och högskola. Det är ett bekymmer, Patrik Björck, vad gäller de ungdomar som slutat skolan utan godkända betyg. För dem erbjuder vi nu en möjlighet att gå tillbaka till skolan. De får ett förhöjt studiebidrag på 6 500 kronor per månad som en motivering för att de ska gå tillbaka till skolan. Det tillsammans med att det är billigare att anställa och att vi inför lärlingsutbildningar i gymnasieskolan är några exempel på hur vi angriper ungdomsarbetslösheten. Svaret på frågan är att regeringen har en enad hållning. Det här är viktiga frågor, jobblinjen ligger fast, och jag delar statsministerns uppfattning att vi ska prioritera att alla som kan arbeta ska få göra det.

Herr talman! Vi har de senaste åren gått igenom en finanskris och är just nu också inne i en skuldkris i Europa. Samtidigt har vi sett att sysselsättningen ökat mycket starkt, och vi har sett ett minskat utanförskap. Men vi ser också ett stort samhällsproblem, nämligen en hög ungdomsarbetslöshet. Det finns de som i den politiska debatten nu talar om att avveckla många av de reformer som redan har gjorts för att öka ungas sysselsättning. Jag skulle vilja fråga arbetsmarknadsministern hur hon vill utveckla fler reformer för att vi ska minska ungdomsarbetslösheten.

Herr talman! Det är ett mycket angeläget område. Jag tror att det är mycket viktigt - och det visar också forskningen - att vi gör bryggan från skolan till arbetslivet bättre. Vi måste förstärka lärlingsutbildningarna, för det skiljer Sverige från länder som Danmark, Tyskland, Nederländerna och Österrike. Lärlingsutbildningarna måste vara ett inslag även i Sverige. Nu inför vi mer praktik i gymnasieskolan med lärlingsutbildningar där ungdomarna är halva tiden i skolan och halva tiden på en arbetsplats. Sedan är det viktigt att även näringslivet gör mer genom att ta emot ungdomar på praktikplatser. Det behöver alltså vidtas flera olika åtgärder. Där är skolan den absolut viktigaste delen, men det är också viktigt att arbetsgivarna inser att det är möjligt att anställa en långtidsarbetslös person. Som exempel kan jag nämna för Tomas Tobé att om man anställer en ungdom som länge varit borta från arbetsmarknaden kostar det arbetsgivaren, med de stöd vi har möjlighet att ge, mindre än 3 000 kronor per månad ifall en ungdom får ett särskilt anställningsstöd. Det finns alltså många drivkrafter för arbetsgivarna att faktiskt anställa dessa ungdomar.

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Jag tror att det är oerhört viktigt att arbetslinjen fortsätter att utvecklas. Sverige har haft stor ungdomsarbetslöshet under lång tid, och den kommer inte att lösas med någon enskild åtgärd. Många av de åtgärder som arbetsmarknadsministern presenterar låter lovande, men jag skulle ändå vilja lyfta upp en sak som jag tycker att det vore viktigt att arbetsmarknadsministern kommenterade. Det finns på den svenska arbetsmarknaden en del avtalsområden som öppnat upp för lärlingsanställningar. Regeringen har aviserat att en utredning pågår om lärlingsprovanställning. Jag skulle därför vilja veta ifall arbetsmarknadsministern anser att man under mandatperioden kommer att kunna införa en sådan anställningsform.

Herr talman! Vi kommer mycket riktigt att under hösten få förslag på hur ungdomar under 23 år ska kunna erbjudas anställning som lärlingar ute på företagen, med ett utbildningsinnehåll. Å ena sidan vill vi att ungdomarna ska gå tillbaka till skolan och få det förhöjda studiebidraget på 6 500 kronor i månaden. Å andra sidan vill många ungdomar komma ut och jobba. De både kan och vill visa vad de går för. Då är det viktigt att vi har en annan anställningsform, denna lärlingsprovanställningsform. Vi kommer alltså att få förslag om det under hösten, och ambitionen är att kunna genomföra den under mandatperioden. På så sätt har vi ännu fler verktyg i verktygslådan - utbildning, praktik, lärlingsutbildning. Vi sänker trösklarna in, gör det billigare att anställa och ser till att det också finns en arbetsrätt som stöder detta så att det exempelvis blir enklare att visstidsanställa. Det gör att fler ungdomar kommer in på arbetsmarknaden.

Herr talman! Mina frågor går till finansmarknadsminister Peter Norman och berör många kommuner och det kommunala utjämningssystemet. Finansmarknadsministern och jag har haft en dialog om detta tidigare, men jag saknar fortfarande besked. Just i dagarna sitter man i många kommuner i vårt avlånga land och gör sin budget för 2013. De vet inte hur de ska räkna, för regeringen förhalar beslut, besked, vad som gäller. Det innebär att kommunerna i dag kanske till och med måste avskeda folk eftersom regeringen inte ger besked om när det nya utjämningssystemet kommer att börja gälla. Mina frågor till finansmarknadsministern är mycket enkla: När kommer regeringen att föreslå att det nya systemet kommer att gälla? Finns det någon tid över huvud taget? Om inte, hur kan ni försvara er gentemot kommunerna?

Herr talman! Ett kommunalt utjämningssystem är per definition ett nollsummespel - hälften förlorar, hälften vinner. Nu råkar det vara så i just det här förslaget att väldigt många fler vinner än förlorar. Det kanske är 80-90 procent av kommunerna som vinner och 10-20 procent som förlorar. Men det är fortfarande ett nollsummespel. Det betyder att 80-90 procent vinner lite grann och 10-20 procent förlorar ganska mycket. Det naturliga är då förstås att det i 80-90 procent av remissvaren från kommunerna står att detta är bra och i 10-20 procent att det är dåligt. Nu finns det några andra remissinstanser som har ett övergripande synsätt och inte tittar exakt hur det går för den egna plånboken. Ett sådant exempel är Statskontoret, där man allvarligt ifrågasätter systemets karaktär vad gäller tillväxtpotential i Sverige. Detta måste vi ta på största allvar. Frågan bereds därför fortfarande i Regeringskansliet.

Herr talman! Jag är väl medveten om att det är ett nollsummespel och att det är 90 procent som vinner och 10 procent som förlorar. Nu är det en tillfällighet, tycks det, att de 10 procenten verkar vara moderatstyrda kommuner i Stockholms län som på detta sätt bromsar eller förhindrar att man får besked. Jag säger inte att jag vill att det som utredningen föreslår ska gälla från den 1 januari 2013, men regeringen borde komma med ett besked om när det nya systemet ska börja gälla. Det är det som landets alla 290 kommuner vill veta. Vad regeringen sedan lägger fram för proposition är regeringens ensak, men när börjar det nya systemet gälla? Är det 2013, 2014 eller 2015, eller kommer det inget alls? Det beskedet vill landets kommuner ha, så att de kan klara sin ekonomi, vilket borde vara av intresse för finansmarknadsministern.

Herr talman! Det är av intresse för mig, regeringen och riksdagen att vi har ett väl fungerande kommunalt utjämningssystem. Jag har viss förståelse för att man som lokalredaktör på en tidning i glesbygden driver den egna kommunens intressen. Jag har också viss förståelse för att man gör det som lokalpolitiker. Men när vi kommer till riksdagen och framför allt regeringen måste vi ta mer övergripande hänsyn. Om det är så att den remissinstans som har gått mest på djupet i detta säger att tillväxtpotentialen riskerar att minska dramatiskt med det föreslagna systemet, vilket också överensstämmer med våra egna slutsatser, måste vi ta det på allvar. För kommunerna är det förstås så att gällande system råder tills annat påkallas. Men jag lovar att vi ska komma fram med ett förslag så fort som möjligt. Jag förstår att kommunerna väntar ivrigt.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till EU-minister Birgitta Ohlsson. För drygt två veckor sedan hölls ett val i Burma, granne till Thailand. In i det sista var det oklart om NLD:s representant Aung San Suu Kyi över huvud taget skulle få ställa upp i valet. Men den här gången var det inget aprilskämt, utan man genomförde ett parlamentsval. Notera dock att det är ett fyllnadsval till ett stort parlament med över 600 ledamöter. Resultatet är på marginalen kring vad NLD:s representanter kan få gehör för. Men det är ett positivt steg som Burmas regim har tagit, trots att de har befunnit sig i diktaturställning sedan 1962. Det är väldigt intressant att få höra regeringens bedömning av situationen i Burma, eftersom detta med all sannolikhet kommer att påverka Sveriges ställningstaganden i EU snart, när man omprövar den så kallade common position.

Herr talman! Jag tror inte att Roger Haddad var den enda person som jublade när Aung San Suu Kyi blev folkvald med sitt parti National League for Democracy. Det som är viktigt att förstå är att man inte ska ropa hej förrän man kommit över bäcken. Det stora lackmustestet för Burmas utveckling blir förstås de stora valen 2015. Trots att vi erkänner den historiska framgången - det var 1990 som det var flerpartisystem i landet senast, och vi vet hur Aung San Suu Kyi och hennes parti har lidit under dessa år - finns det stora problem. Vi har fortfarande många politiska fångar. Burma är ett av de länder i världen som kränker press- och yttrandefriheten allra mest. Etniska minoriteter förtrycks och kränks. Det är gigantiska utmaningar. Vi ska erkänna den demokratiska framgången, men som ledamoten själv påpekade är detta bara en liten del av landets kommande demokrati. Vi får följa detta oerhört noga.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det som oroar mig lite grann är att både USA och vissa europeiska länder, även enskilda statsråd, redan nu har talat om att man ska börja lätta på sanktioner. Någon har till och med föreslagit att man ska upphäva samtliga sanktioner. Jag vill varna för en sådan inriktning så kort tid efter detta fyllnadsval, eftersom det är ett litet antal platser det handlar om, precis som statsrådet säger. Det påverkar inte situationen för de politiska fångarna eller medierna och definitivt inte för den demokratiska oppositionen. Jag skulle gärna vilja höra en kommentar om sanktionerna mot Burma.

Herr talman! Det stämmer att inte minst EU tillsammans med USA och flera andra har haft oerhört tuffa sanktioner. Det kommer man att fortsätta med på många fält. Men sanktionerna har lättat redan nu. När vi såg vissa öppningar 2010 upphävdes en del sanktioner mot militärregimens ledarskikt. Jag håller med ledamoten om att man ska vara oerhört försiktig. Det gäller inte bara sanktioner mot Burma, utan det är ur ett globalt perspektiv. Man måste alltid lyssna noga på vad den legitima demokratiska oppositionen i landet vill ha. Aung San Suu Kyi har inte uttryckt någon tydlig vilja. Det är också väsentligt att oppositionen i Burma inte bara består av National League for Democracy. Det finns flera andra partier, som är väldigt oorganiserade och extremt svaga. Det är viktigt att ha ett brett perspektiv. Jag tycker att det är viktigt att vara försiktig. Vi ser en del öppningar, men man får inte fatta några förhastade beslut. Exempelvis vill Asean, som organiserar länder i Asien, lätta på alla sanktioner, och det tycker jag är totalt fel väg att gå.

Herr talman! Jag har en fråga till arbetsmarknadsministern. I en rättsstat är principen om allas likhet inför lagen en självklarhet. I Sverige har staten när det gäller det arbetsrättsliga området gett långtgående befogenheter till arbetsmarknadens parter. Dessa ansvarar inte bara för de gemensamma regelverken, som kollektivavtalen, utan också för deras tillämpning och rättskipning genom de mekanismer som finns för konflikthantering. Nu har vi en situation på arbetsmarknaden där vissa fackföreningar, framför allt Transportarbetareförbundet, väljer att utesluta medlemmar som är politiskt aktiva i partier som förbundsledningen ogillar. Detta gör man med hänvisning till föreningsfriheten och rätten att själv välja ledning, medlemmar, stadgar samt mål för verksamheten. Man är också mycket tydlig med detta på sin egen hemsida. Även om uteslutna medlemmar skulle omfattas av kollektivavtalen missgynnas de när det gäller tillämpningen och rättskipningen på det arbetsrättsliga området, menar jag. Är det regeringens uppfattning att arbetsmarknadens parter har rätt att begränsa vissa arbetstagares rättigheter på det arbetsrättsliga området?

Herr talman! Jag tackar för frågan. Min uppfattning är att fackliga organisationer är ideella föreningar som har stadgar och en demokratisk uppbyggnad. Jag vet också att det oftast sker väldigt långa processer innan en medlem blir utesluten ur en facklig organisation. Det är en viktig fråga för de här föreningarna liksom andra föreningar att bestämma om regler för medlemskap i sina respektive föreningar.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Naturligtvis har jag ytterligare några följdfrågor. Man säger klart och tydligt på sin hemsida att man utesluter alla medlemmar som är aktiva i Sverigedemokraterna. Jag menar att en fackförening inte är en vanlig förening. De verkar ofta under monopolliknande förhållanden, och de har tillsammans med arbetsgivarorganisationerna fått av staten inte bara befogenheter utan också ansvar och förtroende att hantera stora delar av arbetsrätten. Uppenbarligen vill Transports ledning skrämma sina medlemmar att inte engagera sig politiskt i bland annat Sverigedemokraterna. Jag hade själv turen att vara medlem i en demokratisk fackförening den dag jag sades upp på grund av mitt politiska engagemang i Sverigedemokraterna. Hade jag däremot varit medlem i Transport hade jag själv tvingats att civilrättsligt driva frågan vidare i tingsrätten och Arbetsdomstolen med stora ekonomiska åtaganden och möjligtvis ett skralt resultat som följd. Är regeringen beredd att vidta åtgärder för att förmå arbetsmarknadens parter att ta sitt ansvar och förvalta det förtroende som staten har gett dem på det arbetsrättsliga området?

Herr talman! Jag uppfattade att Sven-Olof Sällström uttryckte något om att han sagts upp från sin anställning. Politiskt engagemang är inte saklig grund för uppsägning enligt lagen om anställningsskydd, såvitt jag kan se. Däremot styrs organisationerna av demokratiskt fattade beslut. En medlem i en organisation kan påverka demokratiskt fattade beslut genom att till exempel skriva motioner till sin förening, region, stämma eller vad det kan kallas inom respektive organisation. En medlem som omfattas av kollektivavtal har de rättigheterna alldeles oavsett om han är medlem i en organisation eller inte. Det är en viktig fråga för facken och deras medlemmar att hantera och inte en fråga för regeringen.

Herr talman! Det är arbetslinjen som gäller för arbetsmarknadsministern i dag. Även min fråga går till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Sedan alliansregeringen tillträdde har vi på många områden uppmuntrat att vi har öppenhet och flexibilitet. Vi har många olika aktörer som finns med så att man ska kunna välja i samhällets olika välfärdstjänster. Vi har öppnat inom Arbetsförmedlingen för olika typer av förmedlingstjänster som coachning och åtgärder i olika former. Det är lite intressant att fundera kring om det inte är dags att gå ytterligare ett steg. Jag vet att arbetsmarknadsministern har varit på besök i Australien åtminstone före sin tid som minister och tittat på den modell som man har där. Jag konstaterar även att Svenskt Näringsliv i dag presenterar en rekryteringsenkät. En av de saker de tittar på är att företagen har problem att rekrytera rätt personer. Skulle arbetsmarknadsministern vara intresserad av att öppna för att privatisera Arbetsförmedlingen?

Herr talman! Jag tackar för frågan. Det är väldigt viktigt att de som i dag är arbetslösa och arbetsgivare som söker arbetskraft kan hitta varandra så att matchningen blir ännu bättre. En av Arbetsförmedlingens allra viktigaste områden är matchningen på arbetsmarknaden. Man kan å ena sidan säga att Arbetsförmedlingen har ett uppdrag att arbeta med de grupper som står allra längst från arbetsmarknaden. Vi talar då om unga utan utbildning, personer födda utanför Sverige och Europa och funktionsnedsatta personer. Det är deras huvudgrupper tillsammans med arbetsgivare som är en kundgrupp. Jag är öppen för andra modeller. Vi har också gett ett uppdrag till Arbetsförmedlingen att jobba mer mot ett valfrihetssystem. Man ska ta till vara de goda erfarenheter som finns från andra länder men utan att slänga ut babyn med badvattnet. Det finns många olika modeller man kan titta på. Jag är dock bekymrad när en del arbetsgivare uttrycker att Arbetsförmedlingen har stora brister utan att de själva har använt Arbetsförmedlingens tjänster. Av de arbetsgivare som anlitar Arbetsförmedlingen är åtta av tio nöjda med den service de får. Jag vill understryka att jag tycker att Arbetsförmedlingen gör ett bra jobb. Men det kan ändå finnas utrymme för andra aktörer.

Herr talman! Tack för svaret, arbetsmarknadsministern! Det finns ändå en skillnad. Det vi har gjort tillsammans är att ge Arbetsförmedlingen en möjlighet att öppna på vilka områden man ska kunna använda sig av lagen om valfrihet. Man har fortfarande kvar makten hos Arbetsförmedlingen att göra det. Det som Centerpartiet skulle tycka vara intressant att pröva är att ge den arbetslöse makten att rösta med fötterna. Vem tror jag skulle vara bäst att hjälpa mig komma i arbete? Det kan vara någon som har specialiserat sig på ungdomar, dem som är 55-plus eller på bageribranschen. Jag träffade en bagare för inte så länge sedan som ringde till Arbetsförmedlingen och behövde en bagare "i morgon". Fyll i formulären så ska vi se om vi inte kan ordna någon om två veckor, var svaret hon fick. I detta finns det många bitar som måste fungera bättre. Det finns de som är nöjda med de tjänster som erbjuds. Men för dem som inte är det vore det oerhört viktigt att öppna för de arbetssökande att själva kunna välja. Vem vill jag ha till hjälp för att komma ut på arbetsmarknaden?

Herr talman! Det är intressanta idéer. Det finns också möjlighet att titta närmare på det. Arbetsförmedlingen har redan i dag tjänster med nationell platsbank och cv-databas där man jobbar på ett ännu bättre sätt mot arbetsgivare. Regeringen har i år varit väldigt tydlig med att man måste förbättra relationerna med arbetsmarknadens parter och arbetsgivarna så att man förbättrar matchningen ännu mycket mer. Det tror jag är det allra viktigaste steget just nu. Vi har en oroande arbetslöshet inom vissa grupper, som Annika Qarlsson också nämner. Arbetsförmedlingen har uppdraget att titta närmare på detta med valfrihetssystem. Det blundar vi inte alls för. Det behövs fler aktörer och fler som matchar de arbetslösa med de lediga jobben.

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till kulturministern. Jag utgår från entitans princip. Entitan är en liten envis fågel som samlar dubbelt så mycket frö om hösten. Om vintern blir hård och den blir hungrig ska den kunna hitta ett frö. Jag undrar om ministern tillämpar lite grann av den principen när det gäller Kulturarvslyftet som har pågått ett tag. Det är en jättestor och viktig satsning på digitalisering, inventering och vård av vårt kulturarv. Jag tror att man har lagt in 800 miljoner. Som ett nav i detta fungerar Riksantikvarieämbetet. Det har varit en stor diskussion om detta, eftersom det också blev ett arbetsmarknadsprojekt. Det är i och för sig vällovligt. Men man har frågat efter expertisen och den fackliga kompetensen i detta vidlyftiga företag. Jag och många med mig skulle gärna vilja få en liten lägesrapport om hur landet ligger.

Herr talman! Det gläder mig att även Bengt Berg ser att det är en väldigt viktig satsning. Det är ett samarbete, som Bengt Berg också påpekar, mellan Arbetsmarknadsdepartementet och Kulturdepartementet. Det är en treårig satsning. Det handlar om 800 miljoner kronor. Om jag tolkade Bengt Bergs fråga rätt frågade han om kompetensen hos handledarna. Den kompetensen står Riksantikvarieämbetet för. Det har fått 270 miljoner kronor avdelade inom denna satsning för tre år. Det kan handla om att anställa konservatorer, antikvarier, bibliotekarier, byggnadsvårdare och många andra. De har den kompetensen sedan gammalt. Det är också de personerna som ska handleda de arbetslösa. På Riksantikvarieämbetets hemsida och Arbetsförmedlingens hemsida finns också mer information. Jag frågade för någon vecka sedan hur långt man har kommit. Jag kommer att få en rapport om några veckor. Men jag vet att det har kommit in ansökningar till Riksantikvarieämbetet.

Herr talman! Jag tackar för det. Det som är intressant att veta är hur lång framkörningssträckan är med utbildningen. Om jag har förstått det hela rätt är det per år en viss grupp som jobbar med detta och de tidigare arbetslösa. Jag har för mig att man hade tänkt sig att sammanlagt 4 400 skulle få en vettig sysselsättning. Min fråga är: Hur många är det som har kommit in i detta som också jag tycker väldigt viktiga arbete? Finns det någon uppgift om det vore jag tacksam.

Herr talman! Jag frågade efter precis samma sak för en tid sedan. Jag kommer att få en sammanställning eller en rapport om det i början på maj, tror jag det är. Jag vet att det har kommit in ansökningar. Jag vet också det finns en sträcka från det att man skickar in en ansökan. Det kan vara en ideell förening likväl som ett museum, en hembygdförening eller annat. Det går inte på en dag. Den formen av snabba lösningar har vi inte i ett land som Sverige med omfattande regler. Det ska också vara bra arbetsplatser och välkomnande arbetsplatser. Jag vet att arbetet pågår. Jag skulle själv önska att det gick fortare. Under dessa tre år är det tänkt att drygt 4 000 personer som står långt från arbetsmarknaden men som vill och kan jobba ska kunna utföra dessa viktiga uppgifter inom kulturarvet. Under år ett hoppas man att drygt 1 000 personer ska kunna få jobb. Det gäller hela landet, ideella föreningar, länsmuseer, bibliotek och naturligtvis även statliga institutioner. Jag återkommer gärna till Bengt Berg.

Herr talman! Min fråga är till statsrådet Peter Norman. Skatteutjämningssystemet är en lång följetong i svensk politik. Utredningarna har närmast avlöst varandra. Den senaste utredningen hade det unika att den var helt enig. Det gällde alla partier och ledamöter från olika delar av landet. Det fanns ingen reservation och inget särskilt yttrande. När SKL-styrelsen gav sitt yttrande var också det ett enigt yttrande. Det fanns ingen reservation och endast två protokollsanteckningar. Vi vet att det finns behov av förändringar när det gäller utjämningssystemet. Många har påtalat detta. I Dagens Samhälle kan vi i dag läsa: Systemet i dag värderar barn i rika förortskommuner högre på glesbygdsbarnens bekostnad. Detta är självklart ett bekymmer för kommunpolitikerna. För mig är det största bekymret orättvisan gentemot barn och vuxna i ett stort antal kommuner. Min fråga till statsrådet är: Vilka är motiven till att det ännu inte har blivit någon proposition på det som är unikt, en enig utredning från Skatteutjämningsutredningen 2008?

Herr talman! Detta verkar vara gränsande till den förra frågan. Men tack för frågan i alla fall! Min utgångspunkt är att vi måste ha ett kommunalt utjämningssystem i Sverige som inte hindrar tillväxt i hela Sverige. Om det är så att vi har ett kommunalekonomiskt utjämningssystem som förhindrar tillväxt drabbar det alla kommuner - även dem som skulle gynnas av dagens utredningsförslag. Detta är vad frågan handlar om. De remissinstanser som har gått på djupet och som inte har några speciella intressen i frågan tar just upp denna poäng vid ett flertal tillfällen kombinerat med att det finns ett problem med att systemet är så enormt komplicerat. Ett av uppdragen till utredningen var att om möjligt göra systemet lite enklare att förstå, vilket utredningen över huvud taget inte har gjort. Detta är alltså problemen: eventuell risk för tillväxthämmande faktorer och ett komplicerat system som borde kunna bli lite enklare.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Anledningen till att vi upprepar frågan tror jag är angelägenheten. Jag vill forma detta utifrån medborgarnas perspektiv. Jag vill inte heller ha något system som hindrar tillväxt, och jag vill påstå att det till och med finns lösningar som skulle kunna exkludera Stockholms län och oss i det övriga landet i ett utjämningssystem för att se till att skapa en ökad rättvisa. Det som vi kan läsa i Dagens Samhälle i dag är väl ändå inte rimligt - att barn i Berg utnyttjar förskolan lika mycket som barn i Sollentuna, men att utjämningssystemet ger Sollentunabarnen 60 procent mer resurser. Det beror på att beräkningsgrunderna i det nuvarande systemet är felaktiga. Det har två utredningar, den förra och den senare, påtalat. Jag ställer min fråga till statsrådet igen eftersom jag tror att det är angeläget ur ett medborgarperspektiv att inte få ett förhindrande av tillväxt men att få en ökad rättvisa för medborgare i hela landet. Hur länge tycker statsrådet att det är rimligt att vi har kvar ett utjämningssystem som skapar denna obalans och som har beräkningsgrunder som är direkt ålderdomliga?

Herr talman! Det finns åtminstone tre sätt att lösa denna fråga på. Ett är att gå på utredningens förslag. Ett annat är att göra en djupdykning i tillväxtfrågan. Ett tredje är att göra en liten del av utredningen där man uppfattar att bristerna är som störst. Jag håller med Anders Andersson om att det finns orättvisa framför allt i frågor om barnomsorg och andra typer av verksamhet i kommunerna. Detta ska vi komma till rätta med. Men för oss handlar det om att lägga fram ett paket när det gäller kommunalutjämning som inte hämmar tillväxt och som i bästa fall även är lite enklare. Jag kan tyvärr bara upprepa mitt svar på den tidigare frågan. Frågan bereds i kansliet, och vi kommer så fort som möjligt att komma med ett svar.

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till bostadsminister Stefan Attefall. Regeringen har tagit bort stödet för byggande av hyresrätter och även gjort det lättare att ombilda från hyresrätt till bostadsrätt. Tyvärr är konsekvensen att det har blivit ett ännu mer akut behov av hyresrätter, inte minst för ungdomar som behöver flytta hemifrån och som inte har råd med en bostadsrätt. Samtidigt kan kommunerna ställa rätt höga krav i detaljplaner när de planerar byggande. De kan till exempel föreskriva hur höga byggnader ska vara och vilken växtlighet som ska finnas i anslutning till byggnader. Till och med färgen på byggnader kan man ställa krav på. Däremot kan man inte ställa krav på upplåtelseformen. Där skulle till exempel många kommuner behöva ställa kravet att det ska vara hyresrätter i stället för bostadsrätter och i vissa fall tvärtom. Min fråga är: Vad tycker ministern om detta förslag?

Herr talman! Jag delar Hillevi Larssons beskrivning av problemen både med bostadsbrist generellt och att vi behöver bygga fler bostäder av alla sorter, inte minst hyresrätter. Regeringen har i dag presenterat en rad förslag för att underlätta och stärka hyresrätten, för att underlätta nyproduktion och för att underlätta möjligheten till andrahandsuthyrning. Vi har också ett brett arbete på gång på många olika områden. Bland annat tittar vi på planprocesser och liknande saker för att se till att vi skapar så enkla, tydliga och bra regler som möjligt för att få till stånd ett ökat bostadsbyggande. Det handlar också om att korta tiden från idé fram till dess att huset är färdigt. Tid är pengar. Vi har också ett kommunalt planmonopol. Det ger kommunerna en stor möjlighet att styra hur mycket som ska byggas men också vad som ska byggas. Jag delar inte uppfattningen att kommunerna är maktlösa på området när det gäller att styra vilken typ av boende som ska tillskapas i kommunen. Det finns stora kommunala möjligheter redan i dag. Men i de generella spelreglerna gör vi allt för att underlätta både allmänt byggande och hyresrätten, inte minst med dagens förslag.

Herr talman! Det är mycket som behöver göras för att stärka hyresrätten. Vi måste öka stödet för byggande av hyresrätten. Vi borde försvåra ombildning från hyresrätt till bostadsrätt och skattemässigt stärka hyresrätten, som är diskriminerad jämfört med bostadsrätten. Men det konkreta förslag som jag har här i dag är att kommunerna borde ha rätt att redan i detaljplanen när de planerar byggnaden inte bara föreskriva färg på byggnaden och liknande frågor utan även upplåtelseformen. Man kan till exempel kräva att det ska vara hyresrätt. Detta steg vidare som jag gärna skulle vilja se är dels att kommunen kan kräva hyresrätter där det finns behov av det, dels att man ska kräva att det förblir hyresrätter. Det får inte bli så att ett byggbolag bygger hyresrätter för att få billig mark och sedan säljer dem för att det ska bli bostadsrätter. Detta krav ska finnas kvar även vid försäljning.

Herr talman! Jag menar att kommunerna har stora möjligheter att styra byggandet och karaktären på byggandet. Man har ett kommunalt planmonopol. Det handlar om hur man använder detaljplanerna men det gäller också självfallet när man äger marken själv, vilket många kommuner gör i stor utsträckning. Då har man möjlighet att också styra vilken form av byggande det ska bli. Problemet är de ekonomiska spelreglerna och att tiden från idén till dess att huset står färdigt kostar pengar. Denna tid måste vi förkorta, och vi måste underlätta det hela. De förslag som regeringen har presenterat i dag innebär de facto att vi sänker skatten både för hyreshus generellt och för nyproduktion. Vi ska skapa bättre ekonomiska förutsättningar, och vi får större möjlighet att få ett snabbare utbud av hyreslägenheter via andrahandsmarknaden. Vi måste göra mycket mer, och regeringen har som sagt ett brett arbete på gång där vi tittar på planfrågor och på många andra frågor för att successivt komma med förslag som innebär långsiktigt goda spelregler för ett ökat bostadsbyggande och en minskad bostadsbrist.

Herr talman! En fastnaglad massarbetslöshet, en skyhög ungdomsarbetslöshet och en undermålig arbetsmarknadspolitik - det är dagsformen för den förda borgerliga politiken. Som om det inte räckte till har den borgerliga regeringen infört ett regelverk som både har brister och som gör det möjligt för människor att bli utnyttjade på svensk arbetsmarknad. Jag talar om reglerna för arbetskraftsinvandringen. Det sorgliga och sanna är att det med jämna mellanrum kommer vittnesmål från människor som grovt luras och utnyttjas. Nu senast har vi sett en ny form av människohandel där försäljningen av arbetstillstånd till Sverige är lockbetet. Därför blir min fråga till statsrådet Birgitta Ohlsson: När tänker den borgerliga regeringen täppa till hålen i regelverket för arbetskraftsinvandringen så att svenska folket slipper skämmas över att det finns människor från andra sidan jordklotet som utnyttjas på svensk arbetsmarknad?

Herr talman! Först och främst är jag stolt som minister i alliansregeringen över att vi tillsammans med Miljöpartiet har fått en arbetskraftsinvandring. Det är någonting som är oerhört positivt. Men det är såklart viktigt att vi också ser till de brister som har varit. Här har Migrationsverket sedan början av året jobbat mycket för att se till att man exempelvis kan samköra register mot Skatteverket med flera. På så sätt kan man till exempel se om det finns företag som utnyttjar systemet. Men själva principen i sig - att andra människor från jordens olika hörn kan komma hit och arbeta - är någonting vi ska bejaka. Här ser vi att Sverige som så många andra länder i Europa för att klara vår välfärd i framtiden kommer att behöva få fler personer som kommer hit och arbetar inom olika sektorer. Det kan vara alltifrån vård till industri, it, teknologi och utveckling. Det är någonting som vi tycker är väldigt positivt.

Herr talman! Inte med ett ord nämner statsrådet hur man kan täppa till de hål i lagstiftningen som omöjliggör att det finns skrupelfria arbetsgivare som utnyttjar människor från andra sidan jorden. Det är människor som kommer hit med en önskan om att kunna arbeta sig till ett bättre liv. Inte med ett ord nämner statsrådet hur det skulle kunna vara möjligt. Vi socialdemokrater tycker att det är bra att människor kan komma till Sverige och arbeta, men vi motsätter oss starkt att man kan komma till Sverige och bli utnyttjad på svensk arbetsmarknad. Det var ett reportage i går om att det har utvecklats en ny form av människohandel där arbetstillstånd är det lockbete som gör att människor kommer hit och hamnar i mycket dåliga förhållanden. Frågan kvarstår: När tänker den borgerliga regeringen täppa till hålen i lagstiftningen och omöjliggöra att skrupelfria arbetsgivare utnyttjar människor från tredjeland?

Herr talman! För det första råder det en stor ideologisk skillnad mellan socialdemokratin i Sverige i dag och alliansregeringen med stöd av Miljöpartiet när det gäller synen på att människor över huvud taget ska komma hit och arbeta. Ni har varit emot att man ska öppna för arbetskraftsinvandring och varit väldigt hårdnackade i den frågan. Det kan självfallet finnas brister, och där jobbar Migrationsverket mycket tydligt. Man ska se över det hela. Migrationsminister Tobias Billström debatterade den här frågan senast i går i tv med Ylva Johansson. Detta ska man ta på allra största allvar. Varje individ som blir utnyttjad i systemet är en individ för mycket, men principen att bejaka att människor kommer hit med sin kompetens och bidrar på den svenska arbetsmarknaden tycker vi är någonting bra och positivt. Det vill vi inte sätta käppar i hjulet för.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Attefall. Regeringen har genomfört en rad reformer på bostadsområdet. Man har avskaffat fastighetsskatten, infört ägarlägenheter och avskaffat ineffektiva subventioner, och en ny plan- och bygglag gäller sedan ungefär ett år tillbaka. Jag har noterat att regeringen i dag, precis som bostadsministern har nämnt här tidigare i ett svar, har presenterat en rad förslag på förbättringar när det gäller bostadssituationen i Sverige. Det handlar om ändrade regler för uthyrning av privatägda bostäder, sänkt fastighetsavgift och förlängd avgiftsfrihet vid nybyggnation. Jag skulle vilja fråga bostadsministern vad han tror att dessa förändringar kommer att göra för att förbättra bostadsmarknaden i Sverige.

Herr talman! Jag tror att det får stora effekter genom att vi helt enkelt skapar bättre ekonomiska spelregler för investeringar i hyresrätten genom att vi sänker fastighetsavgiften för hyresrätten och även genom att vi har en avgiftsbefrielse från fastighetsavgift under 15 år i stället för dagens 5 år. Vi har också ett förslag på en regelförändring som innebär att om man kommer överens med Hyresgästföreningen kan man också få ha så kallade presumtionshyror i 15 år i stället för i 10 år. Det innebär att man kan få sätta en hyra som verkligen täcker de kostnader som man har för nyproduktion. Det här är viktiga reformer för att öka produktionen av bostäder i allmänhet. Avgiftsbefrielsen gäller alla typer av bostäder, och specifikt hyresrätten. Sedan kommer också förslag om att förbättra när det gäller andrahandsuthyrningen för att snabbt få loss lägenheter som i dag inte utnyttjas på ett effektivt sätt. Det är ett sätt att inte minst skapa möjligheter för studenter som snabbt behöver en lägenhet under en kortare tidsperiod, till exempel ett, två eller tre år. Jag tror att dessa reformer kommer att ha stor betydelse för att underlätta problemen på bostadsmarknaden.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Det är bra förslag för att öka produktionen. Det är inte bara lönsamheten som är ett problem med bostadssituationen i dag utan även de utdragna planprocesserna. Min andra fråga blir om bostadsministern har några förslag på hur man kan skynda på planprocesserna.

Herr talman! Vi har en ny plan- och bygglag. Den innebär en rad olika förbättringar och förenklingar. Nu har vi till exempel regler för att det får gå max tio veckor innan en kommun måste lämna ett bygglov. Vi åtgärdar en del problem som fanns förut. Man kunde till exempel överklaga beviljade bygglov långt efteråt. Reglerna har blivit tydligare och enklare. Men det finns också en del frågetecken kring den nya plan- och bygglagen. Jag reser just nu runt till stadsbyggnadskontor och samtalar med kommunala tjänstemän och kommunpolitiker om hur de uppfattar lagen och vad som fungerar bra. Vi vet också att det finns delar av plan- och bygglagen som inte utretts ordentligt i den förra genomgången. Nu har vi en speciell utredare som tittar på plangenomförandeprocessen. Vi har en plan från det att detaljplanen är antagen till dess att huset står färdigt. Det handlar om exploateringsavtalens utformning och en rad olika saker som kanske upplevs krångliga av en utomstående men som är oerhört centrala för att förkorta tider och öka transparens och tydlighet och därmed också öka möjligheten för olika aktörer att vara med och tävla om mark och tilldelning av mark för att kunna bygga i kommunerna. Det är viktiga frågor som kommer att bidra till en snabbare och effektivare byggprocess.

Herr talman! Jag har en fråga till Peter Norman. Trots regeringsdeklarationer om att återupprätta arbetslinjen och bryta utanförskapet har utbetalningarna av ekonomiskt bistånd, det vi kallar socialbidrag, ökat i mer än hälften av landets kommuner det senaste året. Kommunernas nota för 2011 landade på 10 miljarder. Färsk statistik från Socialstyrelsen visar att den höga bidragsnivån består och att drygt var fjärde mottagare uppger arbetslöshet som den främsta orsaken. Utgifterna för bidragen är givetvis betungande för kommunerna och konkurrerar dessutom med satsningar på förskolan, gymnasieskolan och äldreomsorgen. Därför undrar jag vilka åtgärder Peter Norman och regeringen tänker vidta för att få bukt med de skenande socialbidragskostnaderna. Det är kostnader som gräver djupa hål i kommunernas ekonomi och som därmed begränsar satsningar på kärnverksamheter.

Herr talman! Jag är väl medveten om att vissa kommuner, inte alla, är pressade av både kostnader för socialbidrag och andra typer av kostnader. Regeringens generella syn på dessa frågor är kort och gott att arbetslinjen ska gälla. Folk ska komma i arbete. Folk ska komma i högre utbildning för att därigenom lättare få arbete och för att trösklarna att komma in på arbetsmarknaden ska sänkas. Vi ser fortfarande att trots ett stort antal jobbskatteavdrag är marginaleffekterna uppåt 80 procent för till exempel en invandrarfamilj där den andra vuxna ska börja arbeta. Arbetet med att sänka trösklarna fortsätter. Jag vill påstå att även om vissa kommuner upplever detta som stora problem, vilket jag har full förståelse för, ska vi vara klara över att det svenska kommunala systemet och det svenska samhället har klarat den ekonomiska krisen betydligt bättre än vad man har gjort i många andra länder.

Herr talman! Jag skulle kunna sammanfatta det här som ett icke-svar. Det här var inget svar till alla kommuner som brottas med de enorma problem som socialbidragskostnaderna faktiskt utgör. Över hälften av landets kommuner har ökade kostnader för socialbidrag, Peter Norman. Det gör att man inte kan satsa på förskolan och gymnasieskolan och se till att fler klarar sina gymnasiestudier och att fler undersköterskor och sjuksköterskor kan få jobba inom äldreomsorgen eller inom sjukvården. Detta är ett bekymmer som borde oroa finansmarknadsministern mycket mer. Peter Norman väljer att prata om arbetslinjen och om att fler ska komma i jobb, men var lite självkritisk, ministern! Varje åtgärd ni har vidtagit har försämrat läget. Varje åtgärd ni hävdar ska sänka arbetslösheten har ökat socialbidragskostnaderna. Det är oroväckande. 50 000 personer i detta land har fått socialbidrag utbetalt de senaste tre åren. I mer än tre år har 50 000 personer fått socialbidrag. Vad gör ministern åt detta?

Herr talman! För fem sex år sedan hade vi en regim i Sverige som förtidspensionerade ett stort antal hundra människor om dagen. Detta var ett slöseri med resurser av Guds nåde. Som väl är har vi inte den regimen nu. Jag är väl medveten om att det finns problem med socialbidragen i ett antal kommuner. Till stor del beror detta på den ekonomiska kris som hela västvärlden har upplevt de senaste åren. Vi har inte sett maken till en sådan kris sedan depressionen. Regeringens förslag är till exempel, som arbetsmarknadsministern presenterade här i dag, att om man anställer en långvarigt arbetslös ungdom får företagen bara betala 3 000 kronor. Detta gäller även kommuner. Det är generella typer av insatser som krävs, till exempel utbildning och stöd för dem som står långt från arbetsmarknaden, för att även komma till rätta med kommunernas problem.

Herr talman! Min fråga går till kultur- och idrottsministern. De svenska folkbibliotekens roll för landet och för människors utveckling är oomtvistad, men samhälls- och teknikutvecklingen har förändrat bibliotekens roll. Det är upp till varje kommun att utforma sina bibliotek efter intresse och ekonomi. Men vad vill vi egentligen med våra bibliotek i ett globalt kunskapssamhälle? Sverige saknar en nationell biblioteksstrategi. Det leder till otydligheter om bibliotekens roll, uppdrag och uppgifter. Det finns ingen samlad bild av vilka samhällsmål biblioteken ska bidra till, ingen sammanvägd uppfattning om vilka hinder och svårigheter som ska övervinnas och framför allt ingen samlande nationell strategi för utveckling. Min fråga till kulturministern blir därför: Tänker ministern ta initiativ till en nationell strategi för våra bibliotek? Och när kan det i så fall ske?

Herr talman! Kerstin Engles fråga gällde biblioteksstrategin, och jag tänkte börja med att beskriva lite grann vad som händer just nu. Vi utlovade i budgetpropositionen, tror jag det var, 2011 att se över bibliotekslagen. Det har vi också gjort, och en departementsskrivelse kommer att gå ut på remiss nu under våren. Det kommer att ge svar på en del av de frågor som Kerstin Engle ställer. Vi har också i den nya skollagen skrivit in att alla skolor ska ha skolbibliotek. Det kom en rapport om att det fortfarande saknas skolbibliotek på sina håll, och det är inte bra. Där finns alltså också ett krav, för inte minst är det viktigt att nå barn och unga. När det gäller en biblioteksstrategi finns det olika uppfattningar om huruvida en sådan verkligen skulle gynna biblioteken eller inte. Bibliotekens roll är stark, den är oomtvistad och den behandlas också i den litteraturutredning som ska läggas fram den 1 september. Men det är inte säkert att en strategi som ska gälla hela landet skulle gagna biblioteken.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Jag vet att bibliotekslagen har ändrats, men den fungerar ju mer som en ramlag. Alla kommuner ska ha bibliotek, det ska vara avgiftsfria lån, man ska främja läsning och litteratur och så vidare. Men Kulturutredningen 2009 pekade på splittringen inom biblioteksstrukturen. Jag vet också att Kungliga biblioteket har fått ett uppdrag med samordnings- och utvecklingsansvar. Det är bra så långt, men det saknas fortfarande en övergripande analys av i vilken sorts samhälle biblioteken ska fungera på lång sikt och hur de kan bidra till en positiv samhällsutveckling. Det bidrar också till brister i resursutnyttjande och sämre effektivitet. Jag undrar om kulturministern inte någon gång har reflekterat över varför Danmark, Norge och Finland har ansett det vara nödvändigt att ha biblioteksstrategier men inte Sverige.

Herr talman! Nej, vi har inte ändrat i bibliotekslagen. Däremot kommer det förslag på vissa ändringar, och det är de förslagen som nu ska gå ut på remiss. Kungliga biblioteket har precis, som Kerstin Engle påpekar, ett nytt samordnat ansvar, vilket också är någonting som har efterlysts länge från bibliotekens sida. Jag kommer att träffa den nya riksbibliotekarien Gunilla Herdenberg nu under våren för att diskutera hur långt arbetet gått, vad som kommer att hända härnäst och de behov som hon ser finns. Litteraturutredningen ska se över bibliotekens ställning, och det är angeläget att det finns bibliotek, men de behöver inte se likadana ut. Behoven är olika i glesbygd, i storstad, i norr och i söder. Det här ska kommunerna även fortsatt avgöra, tycker jag. Men en viktig princip är den som gäller om avgiftsfriheten, och den kommer jag att försvara.

Herr talman! Min fråga går till EU-minister Birgitta Ohlsson. Efter en lite lugnare period på Europas finans- och kapitalmarknader börjar stormarna blåsa igen, och den här gången är det väldigt mycket Spanien och i viss mån Italien som återigen står i fokus. Det belyser återigen att den europeiska krisen ännu inte är över utan att vi behöver vidta ytterligare åtgärder för att komma till rätta med den sviktande konkurrenskraft som jag menar har präglat Europa under flera decennier. Ett bevis på detta är att när man tittar på Europas sammantagna ekonomiska frihet bedöms Europa vara ungefär lika ekonomiskt fritt som Costa Rica och Colombia. Men det finns även andra saker än avregleringar som kan lämna viktiga bidrag till att få förnyad konkurrenskraft i Europa. En sådan sak är EU:s långtidsbudget som ju EU-ministern ansvarar för i den svenska regeringen. Min fråga till statsrådet är helt enkelt: Hur går förhandlingarna, och hur ser det ut för möjligheterna att få till stånd den modernisering och effektivisering av EU:s budget som Sverige vill se och som stärker tillväxtkraften samtidigt som vi inte släpper fram vare sig nya EU-skatter eller kraftigt ökade utgifter?

Herr talman! Man kan inleda med att konstatera att det inte är ett nytt EU-möte eller en ny EU-fond som kommer att få Europas ekonomi på fötter. Det handlar väldigt mycket om hemläxan vi har, alltså vad vi gör på hemmaplan. Gustav Blix nämnde själv flera reformer som är viktiga att göra. Framför allt handlar det om att se till att många marknader i länder avregleras. De reformer som Sverige gjorde på 1990-talet kopieras nu friskt, inte minst i Italien. Mario Monti har en otroligt ambitiös agenda där. Det är ett land där taxinäringen, advokatnäringen, bensinstationer och till och med julrean är starkt reglerade av politiker och inte av en fri marknad. Det finns verkligen reformer att göra där. Jag tycker också att det är viktigt att lyfta blicken lite på europeisk nivå. Vi har den fantastiska inre marknaden med 500 miljoner konsumenter som tillsammans kan uträtta stordåd. Men då måste den bli bättre. Här har vi också enorma hemläxor att göra. Den digitala marknaden, tjänstemarknaden med mera måste vi få mer fart på.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Jag delar helt statsrådets åsikt om vikten av att få till stånd förändringar i de nationella regeringarna vad gäller avregleringar. Här tror jag att Sverige har mycket att erbjuda i form av erfarenheter. Om vi tittar på den gemensamma europeiska kartan ser vi att det även här finns saker vi kan göra, inte bara i form av reformen av den inre marknaden, som är viktig. Vi behöver också få en budget som stärker EU:s konkurrenskraft och som handlar om rätt saker - forskning och infrastruktur, alltså saker som har ett tydligt europeiskt mervärde. Här vill jag understryka vikten av mervärde, för vi som nettobetalare får också annars stå för notan för saker som vi faktiskt skulle kunna göra bättre själva eller inte göra alls. De tre prioriteringar som regeringen har lyft fram är att hålla efter utgifterna, säga nej till EU-skatter och att få till stånd en modernisering av viktiga utgiftsområden som jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken. Min fråga till statsrådet är: Hur bedömer statsrådet läget i förhandlingarna, och vilka förutsättningar finns för att se svenska framgångar inom det här området?

Herr talman! Långtidsbudgeten som nu förhandlas ska ju löpa fram till 2020, och jag är väldigt glad över att ha ett starkt förhandlingsmandat från väldigt många partier i denna kammare att driva modernisering, reformering och satsa på rätt saker som ger europeiskt mervärde. När kommissionen presenterade sitt förslag i slutet av juni sade man att det här inte är en revolution, men jag skulle säga att det här är ren och skär konservering. I dag går ungefär 42 procent av budgeten till jordbruksstöd, och det är inte stor skillnad i kommissionens förslag. Den andelen måste ned. Förutom att Sverige jobbar i en likasinnad grupp som företräder tre femtedelar av unionens medborgare - där ingår Storbritannien, Frankrike, Tyskland, alltså de stora länderna med tyngd i EU - jobbar vi också i en ny grupp som har kommit till när det gäller att få ned jordbruksstödet. Här har vi bildat en allians med länder som Polen, Portugal och andra länder i Öst- och Centraleuropa som också vill att direktstöden pressas ned, för de är oerhört skadliga för Europas konkurrenskraft. Vi kommer aldrig att kunna konkurrera med Asien i framtiden om vi inte genomför de svåra, tuffa och nödvändiga reformer som vi måste göra de närmaste åren.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till EU-minister Birgitta Ohlsson om EU:s inställning till förhandlingarna som kommer att ske i sommar mellan Västsahara och Marocko. Jag besökte över påsken de västsahariska flyktinglägren i Tindouf i Algeriet. Förra året lyckades jag ta mig in i de ockuperade områdena, och jag har vid båda dessa tillfällen lagt mig vinn om att tala med alla - marockaner, regimtrogna västsaharier, självständighetsaktivister och alla däremellan. Slutsatsen av båda mina besök är att det är väldigt bråttom att komma till skott med folkomröstningen. Västsahara är det enda landet i Afrika som aldrig avkoloniserades. I stället utsattes det för en ockupation, och den pågår än i dag. Men enligt Haagdomstolen har Marocko ingen historisk rätt till området. Att ockupationen ändå består beror väldigt mycket på Frankrike och det ständiga stöd som Frankrike har gett Marocko i den här frågan. Jag skulle vilja veta: Vad är EU:s inställning med tanke på att Frankrike också har en framträdande plats i EU-samarbetet?

Herr talman! Jag delar mycket av beskrivningen som Bodil Ceballos ger. Västsahara är onekligen Afrikas sista koloni. Det största problemet är att det västsahariska folket inte fullt ut fått säga sin mening om hur de vill att det egna territoriet ska styras. Det finns flera spår som löper parallellt, och FN-spåret är nog trots allt viktigare än EU-spåret. I slutet av april månad, om jag inte missminner mig, löper Minursos mandat ut. Det är säkerhetsrådet som beslutar, och där sitter tyvärr inte Sverige med, men vi driver väldigt hårt att det ska bli en tydlig människorättsprofil i deras nya mandat. Det här kommer troligen att förlängas med något år i taget. Vi sitter inte i säkerhetsrådet, men vi försöker på olika sätt att påverka att det ska gå i rätt riktning. När det gäller om EU har en gemensam position är det här en typisk fråga där många EU-länders åsikter spretar åt olika håll, där Sverige exempelvis röstade nej till fiskeavtalets förlängning för en tid sedan.

Herr talman! Tack, det var bra att få veta det, för på utskottet i dag hade vi en text uppe där vi föreslås ställa oss bakom EU:s arbete i den här frågan. Det kan jag då naturligtvis inte göra utifrån det svar jag nu har fått, för det pågår alltså inget gemensamt arbete. Det som jag upplever är att vi på sistone har fått mycket påtryckningar från väldigt många olika håll. Det sägs att det pågår positiva diskussioner och att vi inte ska lägga oss i processen utan låta den ha sin gång. Men de påtryckningarna kommer i huvudsak från Marocko, medan Polisario säger precis tvärtemot. För dem är det inte acceptabelt att de den dag det blir en folkomröstning, om man gör som Marocko vill, bara ska få lov att rösta om autonomi eller fortsatt ockupation. Det måste finnas en folkomröstning där också självständighet är ett av alternativen, annars har man verkligen inte någon form av självbestämmande. Jag skulle vilja att Sverige är väldigt tydligt i sin hållning när det gäller Västsaharafrågan och att vi inte låter oss påverkas av Frankrike och andra större länder i Europa.

Herr talman! Som jag nämnde tidigare handlar det om flera olika brickor när det gäller ett nytt löpande avtal mellan EU och Marocko. En ny handlingsplan är på gång och diskuteras, men länder glider åt olika håll. Jag nämnde också i mitt tidigare inlägg att fiskeprotokollet, som antogs i början av året och som Sverige har röstat nej till, nu har fortsatt att gälla. Vi var inte tillräckligt många länder som kunde se till att detta blev stoppat. Det finns starka, olika intressen. Jag tror att det är viktigt att vi parallellt med att vi får försöka vara den klara och tydliga rösten i EU trycker på vad gäller FN-spåret. Det finns andra länder som står något närmare Sverige, men vi är faktiskt tämligen ensamma. Vi känner till Bakerrapporten tidigare som bland annat USA pushade på. Får vi ingen tydlig koppling till det globala spåret tror jag aldrig att vi kommer att lösa frågan. EU kan vara en pusselbit i detta, men vi måste också få upp detta på global nivå.