Frågestund

Herr talman! Min fråga till statsministern gäller den orättvisa beskattning som regeringen utsätter landets pensionärer för. De äldre människor som har byggt upp landet och som har slitit hela sitt yrkesverksamma liv väljer den moderatledda regeringen att straffbeskatta. En människa som har en pension på 12 500 kronor betalar i Moderaternas Sverige 722 kronor mer i skatt än en löntagare med samma summa i inkomst. Det är djupt orättvist. Min fråga till statsministern är en enkel ja-eller-nej-fråga. Anser statsministern att det är rätt att pension beskattas högre än lön?

Herr talman! Jag anser att det är rätt att förvärvsinkomster beskattas lägre än andra typer av inkomster som kan vara pension men också andra socialförsäkringsinkomster av olika slag. Det är till och med den bärande delen av hur regeringen har valt att genomföra sina inkomstskattesänkningar - som nu är i nivån 70 miljarder. Jag tror att den senaste uppdateringen är att Socialdemokraterna har accepterat 50 miljarder av detta. Det är lätt att kritisera, men det är väl i sanning så att stora delar av detta har accepterats brett här i riksdagen. Vad är då syftet? Jo, att det ska vara stöd för vår arbetslinje. Det ska löna sig bättre att arbeta. Störst lättnader har de som är över 65 år och fortsätter arbeta. Det har också varit en grund för att vi långsiktigt ska ha större sysselsättning i Sverige och möta den demografiska förskjutning som Sverige är inne i, det vill säga det faktum att vi får fler äldre. Fler som jobbar tryggar välfärd och pensioner för dem som inte arbetar.

Herr talman! En bärande del av vår skattepolitik, kallar statsministern den orättvisa skatteskillnaden mellan löntagare och pensionärer. Nu vidgar ni klyftan ytterligare. Statsministern och jag får en skattesänkning på 12 000 kronor enligt den nya skattetabell som infördes vid årsskiftet. En pensionär med medelpension får nöja sig med 68 kronor. Något som gör mig långsiktigt orolig är att vi enligt Konjunkturinstitutet är på väg in i ett budgetunderskott. Det innebär att vi lånar till dessa hutlösa fortsatta skattesänkningar för dem som har det bäst ställt, medan landets pensionärer får nöja sig med 68 kronor och vidgade klyftor. Jag tror att statsministerns svar intresserar många av de äldre som tittar på diskussionen och hör statsministern säga: Ja, att straffbeskatta pensionärer är en bärande del av vår skattepolitik.

Herr talman! Det är kanske inte så förvånande att regeringschefen försvarar regeringspolitiken. Den syftar till att det ska löna sig bättre att arbeta. Det sade vi före valet och genomförde efter valet. Det som är en större nyhet är att Socialdemokraterna i stor utsträckning har accepterat detta. Därför låter det lite märkligt när det kritiseras på det sätt som framförs här. Eller menar Veronica Palm att Socialdemokraterna kommer att gå till val på att ta tillbaka 70 miljarder i inkomstskattesänkningar brett över alla löntagargrupper i Sverige? Det tror jag på först den dag jag hör det. Det är bra om man anpassar sitt sätt att fråga till vad man faktiskt föreslår. Jag försvarar detta av ett mycket tydligt skäl. Det är bra för landets äldre att de som är yngre jobbar. Ju mer de jobbar, desto säkrare kan vi vara på att vi kan bära välfärd, pensionssystem och alla de satsningar vi vill se för äldre. Det är så samhällsekonomin hänger ihop. Eftersom vi har en växande grupp av äldre framöver blir det ännu viktigare att föra en politik som säkerställer att de som är i arbetsför ålder också arbetar.

Herr talman! Jag har en fråga till statsministern angående den kris som Sverige befinner sig i. Finansministern sade i går på nyheterna att vi har en nationell kris och att det är viktigt att bankerna tar sitt ansvar och att företagen tar sitt ansvar och vågar investera för att lågkonjunkturen inte ska förstärkas ytterligare. Finansministern sade också att det är viktigt att medborgarna i Sverige tar sitt ansvar och vågar investera, reparera och bygga om. På ett område gav finansministern och statsministern i går ett besked. Det gäller den sektor som politiken ansvarar för och där regeringen har möjlighet att omedelbart sätta in åtgärder för att inte förstärka lågkonjunkturen, nämligen kommuner och landsting där varslen ökar dag för dag vilket drabbar välfärden. Där var statsministerns och finansministerns svar: Vi återkommer eventuellt i vårpropositionen. Vad har regeringen för ansvar för att inte förstärka lågkonjunkturen?

Herr talman! Det är en global finanskris som har övergått i en nedgång världen över. Det känner vi av tungt i Sverige, men det är faktiskt ännu värre i vår omvärld. Detta måste lösas med koordinerade insatser för att häva finanskrisen och för att koordinera också våra finanspolitiska ambitioner. Större delen av de varsel och det som sker i ökad arbetslöshet sker i tung industri och privat tjänstesektor. Det finns en oro för att det ska följa också bland offentliga tjänster, men det är i mindre tal än om man jämför med det som sker på industrisidan. För innevarande år har vi i budget nära 9 miljarder i förstärkningar till kommuner och landsting. Det är en viktig lättnad för denna sektor med bland annat sänkta arbetsgivaravgifter för dem som är offentliganställda och halverad arbetsgivaravgift för dem under 26. Vi avser att återkomma, men jag vill också påpeka en annan sak. När krisen drabbar alla får alla också anpassa sig till detta. Det gäller såväl i offentliga miljöer som bland privata. Det finns ingen ändlös skattkista att ösa ur. Det finns ingen mirakelkur, inte heller för kommuner och landsting.

Herr talman! Vi ser redan att varsel har lagts inom kommuner och landsting. Det är inget som eventuellt kommer att ske. På Sahlgrenska i Göteborg har man varslat 500. Här i Stockholm är det 900. Enligt Kommunal ökar de tysta varslen, alltså när man slutar använda sig av timanställda, vikarier och den typen av anställningar. Där försvinner 7 500 i välfärdens kärna, i äldreomsorg, barnomsorg, skola och sjukvård. Dessa varsel läggs trots att de pengar som statsministern hänvisar till redan finns ute i kommunerna och man har kunskap om dem. Statsministern säger att man måste vidta åtgärder i takt med hur krisen utvecklas. När det gäller bankkrisen, bilkrisen och till och med länder runt omkring har regeringen vidtagit åtgärder och man har behandlat det snabbt. Men när det gäller kvinnors arbete och välfärdens kärna har regeringen ingen brådska alls.

Herr talman! Jag vill understryka att vi fortsatt följer utvecklingen i kommuner och landsting. Alice Åström nämnde Sahlgrenska. Jag noterar att Västra Götalandsregionen levererade ett plusresultat. En del av de underskott som diskuteras är kända sedan länge. Man får ibland hålla isär vad som är hushållning med resurser inom ett enskilt landsting och det som är konjunktureffekter. Som jag sade lägger vi 9 miljarder innevarande år på förstärkningar i kommuner och landsting. Vi återkommer säkert till frågan. Det är dock inte så att ansvaret för kommuner och landsting att hålla ihop och sköta sin budget har flyttat någon annanstans. Man kan inte vänta sig att staten ska axla det av det enkla skälet att alla med politiska förtroendeuppdrag har detta ansvar nu. Vi ska återkomma till vilket utrymme som kan finnas. Men det finns också en risk att Sverige följer efter andra och bygger upp stora underskott, stora obalanser i ekonomin. Det kommer att slå mot kärnan i den svenska välfärden. Det tycker jag att man ska visa lite större respekt för när man ropar på stora paket i stort sett varje dag.

Herr talman! I dag kom energistatistik från energimyndigheten som visar att elanvändningen minskar och elproduktionen ökar i Sverige. Vi har ett tydligt elöverskott. Vad gäller vindkraften skriver regeringen i sitt eget förslag om energipolitiken att ambitionerna för utbyggnad ska höjas kraftigt. Den nivå som beräknas möjlig till år 2020 motsvarar ungefär hälften av det som kärnkraften i dag producerar. Vi vet att det utöver det finns planer för en stor utbyggnad av kraftvärme från biomassa de närmaste åren. Vi ser nu en framtid med stor utbyggnad av förnybar energi på elsidan. Varför vill regeringen i det läget öppna för utbyggnad av ny kärnkraft?

Herr talman! Så fort diskussionen handlar om kärnkraft lämnar Miljöpartiet klimatambitionerna. Då blir huvudmålet återigen att bekämpa kärnkraft. För mig är det väldigt tydligt att klimathotet är överordnat. Ren el utan utsläpp av växthusgas är att föredra framför till exempel användning av fossila bränslen. Vi har fortsatt mycket stor fossil bränsleanvändning i Sverige. Det är ännu tydligare i länder som Polen och Tyskland och i Baltikum. Om ren el i Sverige kan användas för att trycka tillbaka detta både där och här hemma är jag för det. Jag är också för att vi ska ha försörjningstrygghet och har också, precis som Maria Wetterstrand, konstaterat att vi kommer att se en snabb ökning av investeringar i framför allt förnybar el de kommande åren. Men det är under kort tid som den ekonomiska livslängden för kärnkraften kommer nära i tiden. Jag vill inte utsätta Sverige för vågspelet att det förnybara inte tillräckligt mycket har hunnit växa ut när snabbavvecklingen i så fall följer.

Herr talman! Sverige är ett av de länder i världen som har allra bäst förutsättningar att producera el från förnybara energikällor. Vi är ett stort land. Vi har redan i dag mycket utbyggd vattenkraft. Vi har på många håll i landet fantastiska lägen att bygga stora vindkraftparker på. Vi har biomassa. Vi har ett glest befolkat land med väldigt stora tillgångar. Att ett land som Sverige väljer att öppna för att bygga tio nya kärnkraftsanläggningar med alla de miljöproblem som det innebär menar statsministern skulle vara svaret på klimatkrisen. Den kopplingen finns inte mellan kärnkraft och klimat att det går att säga att vi ska ersätta det ena miljöproblemet med att skapa det andra miljöproblemet. Vi har sådana fantastiska förutsättningar, som inget land i hela världen kan motsvara, tror jag, att klara elproduktionen med förnybart med ett överskott så att vi kan exportera förnybar el till andra länder så att de kan avveckla sin kolkraft. Det ser jag som framtidens lösning. Regeringen backar 20 år tillbaka och väljer att satsa på kärnkraften. Jag tycker att det är mycket beklagligt.

Herr talman! På Maria Wetterstrand låter det som om vi ensamma i Sverige ska lösa det globala klimathotet, som om våra goda förutsättningar att producera förnybar energi ser likadana ut över hela Europa och i andra delar av världen. Min poäng var att det är bra om ren el i Sverige trycker tillbaka fossil bränsleanvändning i andra länder. Jag vet hur det just nu låter i Litauen och Lettland. I Litauen ska man stänga Ignalina, systerreaktorn till Tjernobyl, den sista december i år, utan att ha klarat av att ta ställning till vad man ska ersätta den med. Valet är rysk gas eller svensk ren el. Är alltså beskedet från den svenska vänstern: Hellre rysk gas i Litauen än att vi engagerar oss i att exportera ren el från Sverige? Så löser man inte ett globalt klimathot. Det är inte så att ett land med 0,2 procent av de globala utsläppen löser problemet ensamt. Vi finns i världen tillsammans med andra. Jag tycker att vi ska ta ett globalt ansvar på bland annat det sätt som vår energiöverenskommelse lägger grunden för.

Herr talman! Det finns en undersökning från Ungdomsbarometern som visar att över 60 procent av unga flickor har blivit kontaktade på Internet av groomare, alltså män som låtsas vara något annat än vad de är och söker kontakt för sexuella syften. Därför är det bra att det nu kommer ett lagförslag om kriminalisering av groomning. Det är välkommet. Allra bäst vore det förstås om förövarna kunde nås innan flickor blir utsatta för dem. Det betyder att ge polisen möjlighet att provocera misstänkta groomare att begå brott genom att vara på nätet och låtsas vara Sandra tolv och ett halvt och locka fram dem att spela med. Det skulle maximera polisens möjligheter. Hur ser statsministern på att medverka till att polisen får laglig rätt att provocera fram brott för att på det sättet medverka till att unga flickor slipper bli utsatta för övergrepp?

Herr talman! Det är ett allvarligt och växande samhällsproblem att man uppträder på Internet under falska förespeglingar. När man pratar med unga, inte minst unga tjejer, märker man att det är så här de upplever det. Den som beskriver sig som Lisa 16 kan vara Per 45. Det tror jag skapar underlag för brister i tillit till samhället om man alltid ska förutsätta att den som utger sig för att vara någon egentligen är någon annan, ibland i syfte att få kontakt och till och med nå fram till sexuella kontakter med unga flickor. Jag tycker att det är viktigt att ta detta första steg, att kriminalisera det som vi kallar för groomning och naturligtvis också se till att polis och åklagare har resurser att upprätthålla den lagstiftningen. Huruvida det sedan är nödvändigt att gå längre tycker jag att vi ska ta efter det att denna lagstiftning är på plats. Vi vet att det här samhällsproblemet existerar. Det är också viktigt att påpeka för föräldrar och för flickor och pojkar att de själva ska vara mycket aktsamma och vaksamma. Det kanske är den bästa garantin för att stå emot det här fenomenet.

Herr talman! Förra veckan slöt alliansregeringen en överenskommelse om den framtida klimat- och energipolitiken. Det är mycket glädjande att nu se hur det skapas ypperliga förutsättningar att skapa ny förnybar energi och förutsättningar för att ställa om till ett fossilfritt samhälle. Jag vill fråga vilken bedömning statsministern gör när det gäller hur det kommer att påverka jobben i Sverige och vilka förutsättningar det skapar för den svenska basindustrin.

Herr talman! Jag hade den diskussionen också med Maria Wetterstrand. Vi förutser att det blir en utbyggnad framför allt av vindkraft. Vi har, via de gröna certifikat vi använder, talat om en utbyggd andel till 25 terawattimmar. Vindkraftsindustrin i Sverige har beskrivit det som förmodligen 10 000 arbetstillfällen kopplade till vindkraften. Det finns också annan förnybar energi. Jag tycker i det sammanhanget att mer kraftproduktion i Sverige med ren el som kan ge sysselsättning här och till och med leda till investeringar i Sverige - så fungerar också de europeiska klimatöverenskommelserna - bidrar till klimatlösningar på ett bra sätt. Jag är övertygad om att ju bättre försörjningstrygghet vi har i Sverige, ju mer vi står på de tre ben vi har talat om och om alla ben är fungerande - det förnybara, vattenkraft och kärnkraft - desto mer trygg kan man vara med att investera i och utveckla tung industri och företagande här i Sverige. Vi har bättre förutsättningar än andra att göra det på ett klimatriktigt sätt. Det är då också säkrare att våga investera i Sverige.

Herr talman! Den 1 januari infördes euron som valuta i Slovakien och i min mycket vackra och progressiva hemkommun Höganäs i nordvästra Skåne. Då blev euron nämligen en parallellvaluta till kronan. Det innebär att när ni kommer till Höganäs kan ni betala i euro. Ni kan plocka ut era pengar ur automaterna i form av euro. Vi har också en egen eurokurs som regleras varje vecka. Ni är välkomna dit. I år fyller euron tio år. Det är över 300 miljoner européer som använder euron. Fler länder är på gång. Danmark kommer troligen snart att ha en folkomröstning. Euron är snart den dominerande valutan i Östersjöregionen. Folkpartiet är fullständigt övertygat om att EU behövs och att euron är en viktig del av det samarbetet. Därför beslutade vi i helgen att vi vill ha en folkomröstning till stånd senast 2011 för att Sverige ska kunna ta del av valutasamarbetet så snart det någonsin går. Hur ställer sig statsministern till ett införande av euron och vilka steg planeras i den riktningen?

Herr talman! Jag befann mig på ja-sidan i folkomröstningen 2003 då svenska folket med ganska tydlig majoritet röstade nej till införande av euron i Sverige. Dåtidens partiledargeneration sade kort tid före folkomröstningen att resultatet skulle respekteras i minst tio år. Jag har noterat att oppositionsledaren Mona Sahlin har sagt att frågan inte är aktuell under nästa mandatperiod. Jag ska säga det uppenbara: Vi kommer inte att få ett ja till någon euro i Sverige med mindre än att samma konstellation som sade ja 2003 också kampanjar för det vid ett nytt sådant tillfälle. Fortsatt förblir, tyvärr, får jag säga, opinionen i Sverige inte helt övertygad om eurons förtjänster, trots Folkpartiets starka kampanjande. Jag tror att det vore ett oönskat vågspel att försätta oss i en folkomröstning som leder till ett andra nej. Därför är jag mer avvaktande och mer mån om att vi också kommer överens över partigränserna innan vi sätter ett nytt datum för en folkomröstning.

Herr talman! Enligt en kartläggning som Datainspektionen har gjort är 63 000 obetalda skulder redan i dag registrerade på minderåriga. Sms-lånen fortsätter att öka. Hos kronofogden finns i dag 35 000 obetalda sms-lån bara för 2008. En fjärdedel av de obetalda sms-lånen är tagna av 18-25-åringar. Dessutom har det kommit en rapport från Rädda Barnen som visar att en väldigt utsatt grupp är barn med utlandsfödda föräldrar. Vart fjärde barn som har två sammanboende föräldrar där minst en av dem är utlandsfödd lever i relativ fattigdom. Av dem som lever med en ensamstående förälder som är utlandsfödd lever hälften i relativ fattigdom. Jag vet att regeringen redan har vidtagit många åtgärder för att minska det finansiella utanförskapet. Men min fråga till statsministern är: Avser regeringen att vidta några särskilda åtgärder för att komma till rätta med dessa bekymmer och för att se till att inte fler barn hamnar i ett finansiellt utanförskap?

Herr talman! Det handlar rent allmänt om de ekonomiska förutsättningarna till stöd för dem som har svårt att klara sin försörjning. För detta finns olika ersättningssystem. Det är viktigt att upprätthålla det också nu i sämre tider. Vi kommer att se att den ekonomiska standarden blir sämre i Sverige och i hela världen till följd av den svåra krisen. Sedan finns den särskilda kopplingen till att myndiga personer med eget ansvar tar lån som ges med hutlösa villkor och som har mycket höga räntor. Det är klart att vi försöker informera om det. Jag har noterat att det skrivs en hel del om detta och att man avråds från att ta den typen av lån. Uppenbarligen behöver vi göra mer när det gäller själva informationen. Det är fortsatt så att man bär ansvar för sina egna beslut. Vi säkerställer att man upplyses om hur villkoren verkligen ser ut, även om jag tror att det i hastigheten ibland glöms bort. Där kan vi säkert göra mer.

Herr talman! Kommunernas och landstingens ekonomi befinner sig i ett mycket bekymmersamt läge. Man bedömer att det behövs omkring 8 miljarder i ökade statsbidrag bara under de närmaste två åren för att klara grundläggande åtaganden som skola, vård och omsorg. 20 000 jobb riskerar att försvinna. En halv miljon människor har redan lämnat a-kassorna, och det är en direkt effekt av regeringens försämring av desamma. Fakturan skickar regeringen nu till kommunerna. När arbetslösheten nu snabbt stiger ökar socialbidragskostnaderna i en rasande takt. Nu har regeringen dessutom i sin infrastrukturproposition aviserat att man avser att hämta hem över 30 miljarder kronor från kommun- och landstingssektorn för att finansiera statlig infrastruktur. Min fråga är: Anser statsministern att det är hållbart att i det läge som nu råder vältra över infrastrukturkostnader på över 30 miljarder kronor på kommuner och landsting som pressas hårt av ökade socialbidragskostnader och ett kraftigt vikande skatteunderlag?

Herr talman! Initiativet har många gånger kommit från kommuner och regioner som tycker att infrastrukturen byggs ut för långsamt. Då har vi beskrivit det som att vi, trots stora volymökningar till infrastrukturen i Sverige, inte kan möta all den efterfrågan som finns på ökad infrastruktur. I ett sådant läge har kommuner och regioner förklarat sig villiga att själva vara med och finansiera. Det är klart att vi är beredda att lyssna om någon nu säger sig vilja ompröva detta och koncentrera sina resurser till kärnan av välfärden. Det är för övrigt någonting som jag uppmuntrar alla som är aktiva i kommuner och landsting att nu överväga - att säkerställa att kärnverksamheterna har sina resurser och att annat får stå tillbaka. Dessutom kommer vi med lättnader motsvarande 9 miljarder för innevarande år till kommun- och landstingssektorn som ska vara ett stöd för dem när de har svårigheter. Men jag sade också i ett tidigare frågesvar att man inte får undgå att se att den stora varselvågen och ökade arbetslösheten sker i privat sektor. Det kan naturligtvis få följdverkningar, som redan är på väg, i de offentliga verksamheterna. Men de stora talen kommer nu i industri och i privat sektor.

Herr talman! Vi har under de senaste veckorna sett missförhållanden inom polisen uppmärksammas på flera olika sätt. Något som de alla har haft gemensamt är poliser som ger uttryck för diskriminering och faktiskt rasism. Poliser hetsar varandra till att utöva så mycket våld som möjligt mot medborgare. De kallar en del människor för blattedjävel och apadjävel. De sänker det förtroende som polisen faktiskt med rätta åtnjuter hos medborgarna. Tyvärr vet vi från forskningen att kränkning av människor på grund av etnicitet, religion, kön, sexualitet med mera är vanligt inom rättsväsendet. Är statsministern beredd att med strukturella åtgärder bekämpa de strukturella problem som finns?

Herr talman! Jag är beredd att göra det som behövs för att trycka tillbaka denna typ av nedsättande omdömen som är avskyvärda varhelst de uppträder. Men det är än allvarligare när de används av svensk polis. Dels är det kränkande i sig, dels kommer det att försvåra möjligheterna att göra ett bra arbete. Eftersom jag har träffat närpolisenheten i Rosengård väldigt många gånger vill jag säga att de som jobbar närmast befolkningen i Rosengård och som har försökt förändra bilden av svensk polis säkert också är mycket upprörda. Senast jag var där och träffade Malmö boxningsklubb och en grupp invandrargrabbar var också en nyutexaminerad polis med annan etnisk bakgrund än svensk närvarande. Som uppvuxen i Rosengård var han hemma i denna miljö. Det är sådana poliser som vi behöver. Det är då som polisen vinner respekt, och det är då som vi kan få en förändrad attityd på plats. De som har uttalat detta har inte förstått vad det innebär att vara polis och ska möta ett kraftfullt fördömande för detta. Det finns också ett behov av strukturella åtgärder på olika sätt för att detta ska försvinna.

Herr talman! Nu är vi i varseltider. En fråga som har kommit bort gäller de deltidsarbetslösas situation. Tyvärr är det många som förlorar arbetstimmar nu. Jag hörde talas om en ung kvinna som jobbade 20 timmar. Redan det är svårt att försörja sig på. Nu hade hon fått veta att hon bara skulle få jobba 10 timmar. Tyvärr kan man bara deltidsstämpla under en begränsad period. Det har regeringen bestämt. Motiveringen till det var att arbetsgivarna då skulle ge människor heltid. De flesta vill faktiskt ha heltid för att kunna försörja sig. Men vi ser nu att det går i motsatt riktning, inte minst inom Handels där många kvinnor jobbar. De får ännu kortare arbetstid och ännu svårare att försörja sig. Dilemmat är att när deltidsstämplingen tar slut tvingas man välja mellan att säga upp sig och leva på a-kassa eller att leva på de få timmar som man får jobba. Min fråga till regeringen är: Kan man ändra dessa regler, eller vad kan man göra?

Herr talman! Skälet till att vi genomförde den förändring som bland annat Pär Nuder och Socialdemokraterna drev i förhandlingar med Miljöpartiet och Vänsterpartiet innan vi tillträdde är att vi i grunden tycker att det förstärker vår arbetslinje. A-kassan är en omställningsförsäkring mellan två arbeten. Den ska inte vara ett sätt för olika arbetsgivare att kunna kräva kortare arbetstid som sedan kompletteras med a-kassa. Det är ingen lönepåfyllnad som fritt kan användas. Jag förstår av alla de reaktioner som har varit att det finns en annan syn på a-kassan som är folkligt förankrad i delar av Sverige. Men så tycker jag inte att den ska användas. Jag vill gärna säga att när det är ont om offentliga resurser, när kärnan i välfärden hotas om vi ska klara sjukvården och omsorgen om våra äldre tycker jag att jag har prioriterat rätt som säger att de resurserna måste garanteras och att det i så fall är viktigare att minska på felanvändandet av a-kassan och därmed också konsekvent hävda vår arbetslinje.

Herr talman! Sparsamhet i statsbudgeten är en kärnfråga för alliansregeringen. I debatten hörs ofta att skenande läkemedelskostnader skulle vara ett problem inom sjukvården. Mot varje statsutgift av detta slag står förhoppningsvis en alternativ kostnad som är större om inte utgiften erläggs. Statens årliga bidrag till läkemedelsersättningen har nu passerat 20 miljarder kronor. Läkemedelskostnaden i vården är 5 procent av utgifterna för sjukdom. Socialdemokraterna har under sitt tidigare regeringsinnehav aldrig förstått att analysera det här problemet på rätt sätt: att möjligen se en utgift kopplad till en investering för att spara statsutgifter på lång sikt. Min fråga till statsministern är: Hur ser alliansregeringen på hanteringen av läkemedelsutgifterna givet möjligheten att spara pengar i förlängningen av en sådan investering?

Herr talman! Ja, det sker väldigt mycket spännande inom sjukvården. Vi hittar nya metoder att agera mot kända sjukdomar. I en del fall innebär det att man går från att, som förr, operera och låta folk ligga länge på sjukhus till att i dag i stället använda medicinering. På det sättet kan man visa att det är en sorts investering som totalt sett dämpar kostnaderna. Vi är fullt beredda att föra sådana resonemang. Samtidigt såg jag häromdagen att det rapporterades att tanken på att ibland byta till billigare läkemedel än de läkemedel som ibland är de marknadsledande inte fullt ut har fungerat. Det är också en viktig del i hur man ska ta hem denna tänkta besparing. Det är även en diskussion som det är viktigt att föra när vi utformar de här läkemedelsersättningarna. Vi ska inte underskatta att det i en del fall är en form av övermedicinering. Alla som har haft kontakt med många äldre vet att det väldigt ofta är välfyllda medicinskåp, ibland med mediciner som dessutom motverkar varandra. Det finns alltså mycket att säga när det gäller att pricka rätt beskrivning av hur läkemedel ska hanteras i Sverige.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill att kraven på att upprätta jämställdhetsplaner och genomföra lönekartläggningar ska skärpas. Det var Reinfeldts regering som sänkte kraven till att lönekartläggningar ska ske enbart vart tredje år, något som jag tror kommer att visa sig vara förödande om man vill ha jämställda löner. Nu har jag noterat att det finns en intern kritik inom Moderaterna. Moderatkvinnornas ordförande anser just nu, enligt ett TT-meddelande i går, att årliga lönekartläggningar ska återinföras. Därför undrar jag om vi socialdemokrater kan hoppas på att Moderaterna och statsministern är beredda att ompröva sitt beslut och återgå till krav på årliga lönekartläggningar.

Herr talman! Jag kan lova att jag i denna del ska lyssna på Magdalena Andersson och de argument som hon för fram. Det finns många som gör olika former av lönekartläggningar. Vi har ju hävdat att bland annat vårt jobbskatteavdrag fungerar på det viset att det minskar inkomstskillnaderna i samhället. Det i sig är bra. Det innebär också att det blir en mindre inkomstskillnad mellan män och kvinnor eftersom det är kvinnor som oftare har lågavlönade jobb. Den procentuella inkomstskattesänkningen är nämligen väsentligt större för dem som tjänar lite, oftast kvinnor i offentliga verksamheter, än för, oftast bättre betalda, män i den privata tjänstesektorn. Det är alltså viktigt att också vidta åtgärder som dämpar de långsiktiga inkomstskillnaderna, vilket regeringen har gjort.

Herr talman! Förra veckan besökte jag och några kolleger Orrefors i Kalmar län. Som alla vet är Glasriket och Kalmar län ett väldigt populärt och vackert turistmål. Tyvärr har även denna region drabbats hårt av den lågkonjunktur som vi nu befinner oss i. En glasarbetare ger jobb till ungefär fem personer i regionen. Förutom det tillhandahåller regionen ett enormt stort kulturhistoriskt värde för Sverige. Orrefors har även ett stort och nästan ovärderligt glasarkiv i fabriken. När de senaste varslen omfattande ungefär 200 anställda verkställs kommer ingen som är under 50 år att finnas kvar i fabriken. Till saken hör att det tar ungefär tio år för en glasarbetare att bli färdigutbildad. Min fråga blir därför: Vad avser statsministern att göra för att denna på så många sätt ovärderliga industri i Sverige ska kunna finnas kvar även i framtiden?

Herr talman! Långsiktig överlevnad måste bygga på att man är konkurrenskraftig och på att man producerar varor och tjänster som människor vill ha. Det är väldigt svårt att med politiska medel rätta till det om grundläggande förutsättningar inte finns. Denna regering har agerat för att sänka kostnaderna för företag och verksamheter i Sverige. Vi har sänkt arbetsgivaravgifter, och vi har lättnader särskilt riktade till dem som är under 26. Men jag har noterat att oppositionen här vill ändra tillbaka via en särskild ungdomsskatt. Det är också viktigt att visa på ett stöd till omställning för att möjliggöra rörlighet på den svenska arbetsmarknaden, något som vi bland annat nu gör och som sedan kan tas tillbaka ifall ägare och andra långsiktigt försöker satsa på glasverksamheten - någonting som jag följer med intresse, för jag har noterat att huvudägaren haft en hel del uppfattningar om det. Något annat är, menar jag, svårt att göra om man menar att man ska lägga en grund för långsiktig överlevnad.

Herr talman! I början av veckan var ju statsministern i Bryssel och träffade bland annat ledningen för EU-kommissionen. I samma veva var jag själv i Prag och träffade dem i ordförandelandet Tjeckien tillsammans med EU-nämndsordförandena från alla EU-länder. I alla fall i vårt gäng blev det mycket snack om protektionism eftersom risken nu finns att den ökar. Den franske presidenten hade nyligen sagt att han tyckte att Frankrike skulle sluta göra bilar i just Tjeckien, vilket upprörde till och med den tjeckiske premiärministern. Från olika länder kommer nu signaler om att man när det krisar vänder sig inåt. Men jag vet att statsministern håller med de flesta partierna i denna kammare om att det inte var att sitta hemma hos sig och sura och stänga dörren utan tvärtom att visa öppenhet som gjorde Europa rikt. Nu är det viktigt att slåss för öppenhet och mot protektionism. Det gör Sverige alltid. Men hur kan vi ännu mer göra det nu när Sverige snart blir ordförandeland?

Herr talman! Det finns just nu en stor uppfinningsrikedom runt om i Europa och, skulle man kunna säga, i världen för att hitta vägar till protektionism och för att gå runt statsstödsregler av olika slag och fästa den typ av villkor som frågeställaren nämner vid att man får skattemedel förutsatt att man begränsar produktionen eller till och med tar hem produktionen till ett enskilt land. Det där kan i någon mån vara förståeligt i en tid när man är orolig för en ökad arbetslöshet. Men långsiktigt är det oklokt av det enkla skälet att det visar att vi inte har förstått vår egen historia. Inte minst ett land som Sverige har byggt sin rikedom på att handla med andra. Vi har också lärt oss att vi är bra på olika saker. Det är bra om vi fortsatt visar respekt för det. Vi hoppas kunna agera för att statsstödsregler respekteras och att vi fortsätter att trycka på för att få frihandelsavtal i världen på plats. Vi kommer att behöva föra en dialog med den nya amerikanska administrationen om detta. Frihetens vänner har blivit lite färre, men de behövs likafullt. Vi kommer att arbeta tillsammans för att stå emot den här vågen av rop på protektionism.

Herr talman! Försäkringskassan uppskattar att 20 000 personer kommer att utförsäkras under år 2010 på grund av en ny övergångsregel. Dessutom bedömer man att 10 000 personer löpande under samma år kommer att utförsäkras. Slutligen räknar man med att 19 000 personer kommer att utförsäkras från sjuk- och aktivitetsersättningen under samma år. Det är alltså 50 000 personer som kommer att utförsäkras. Detta är definitivt inte bra, och det är en direkt konsekvens av regeringens egen politik. Statsministern har här ett personligt ansvar. Vilka åtgärder avser regeringen och statsministern att vidta med anledning av Försäkringskassans egna utredningar?

Herr talman! När vi tillträdde fanns det 550 000 förtidspensionärer i Sverige. Det hette då att man levde med sjuk- och aktivitetsersättning. 250 000 personer var långtidssjukskrivna - 800 000 individer i ett land med 9 miljoner invånare är ohyggligt mycket. Så mycket värre blir det sedan man lärt sig att av de 800 000 hade en stor andel kvar arbetsförmåga men fanns ändå i system där de beskrevs som sjuka och därmed arbetsoförmögna. Det vi har gjort handlar om att förändra regelsystem och attityder och att via Försäkringskassan få fram en ordning som innebär att den som är sjuk ska vara sjukskriven och att den som har arbetsförmåga ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Vi försöker nu rätta till efter gamla misstag och slutar stämpla "arbetsoförmögen" i pannan på människor som kan jobba. Sedan innebär inte det att alla dessa automatiskt får jobb, men de ska åtminstone komma till arbetsförmedling och andra insatser där utgångspunkten är att de har arbetsförmåga. Att faktiskt börja med rätt utgångspunkt är ett sätt att ta hand om människor, inte att stöta ut dem ur samhället.

Herr talman! Energifrågorna har berörts här i debatten efter alliansregeringens uppgörelse förra veckan. Presentationen har fokuserats väldigt mycket på kärnkraft, trots att tyngdpunkten i överenskommelsen, såsom jag läser det, har en annan inriktning, nämligen mot en långsiktigt hållbar försörjning där förnybar miljöanpassad energi kommer att spela en allt större roll och kärnkraften sannolikt en allt mindre roll. Det offensiva målet är att vi år 2020 ska ha 50 procent förnybar energi, och det är vi naturligtvis särskilt glada för i Centerpartiet. Beträffande kärnkraftens ekonomi på andra sidan vattnet i Olkiluoto ser vi att det blir tiotals miljarder dyrare än beräknat och många års försening. Det är inte något skolexempel för den som vill ha mer kärnkraft. Efter uppgörelsen har det diskuterats hur det blir med svensk uranbrytning. Hemma i mitt län Gävleborg finns provborrningar i Nianfors, och det väcker stor oro. Jag skulle vilja att statsministern ger besked om hur det blir med det kommunala vetot när det gäller uranbrytning i fortsättningen.

Herr talman! Först bara om energiöverenskommelsen: Den stora skillnaden jämfört med svenskt 70-tal är att politiken då användes för att styra så att det skulle byggas ut mer kärnkraft. Nu på 2000-talet används politiken för att styra mot att det byggs ut mer förnybart. Sedan överlåter vi åt marknaden att göra prövningen om det långsiktigt är lönsamt att återkomma i nya investeringar kring kärnkraften. Då kommer fördyringar av det slag som beskrivs inte att bäras som en risk av skattebetalarna utan i så fall av dem som bygger och äger svensk kärnkraft. När det gäller tillämpningen av minerallagstiftning och förutsättningar för uranbrytning har jag inget annat besked än det som jag vet att näringsminister Maud Olofsson har givit i olika sammanhang, nämligen att vi där följer svensk lagstiftning. Som sagt har jag inget annat besked att ge.

Herr talman! I Örebro län varslades 24 personer i går på Procordia Food i Kumla och 49 personer i Hallsberg på Green Cargo. Det är 22 000 fler arbetslösa i januari. Offentlig sektor har nu börjat komma med varsel. Anders Knape, partikamraten till statsministern, säger den 19 december att den offentliga sektorn, kommuner och landsting, behöver pengar, och de behöver pengar nu. En och en halv månad senare säger statsministern: Vi följer utvecklingen. Trots att alltså kommuner och landsting är överens om att de behöver pengar för att de inte ska behöva säga upp personer säger statsministern: Nej, vi tänker inte göra någonting. Han hänvisar till arbetslinjen när allt fler anställda inom offentlig sektor blir arbetslösa. Min fråga till statsministern blir: Är det inte dags att ompröva inställningen till offentlig sektor och se att det kan bidra till att bibehålla en arbetslinje att man inte gör människor arbetslösa?

Herr talman! Det som skett mellan den 19 december och i dag är att vi har ett nytt år, och en ny budget har trätt till med satsningar på nära 9 miljarder till kommuner och landsting som kommer som en välkommen lättnad för många av de offentliga arbetsgivare som ser över sin situation. Det är ökade varsel. Vi tar detta på stort allvar. Men de stora varslen, den stora ökningen av arbetslösheten sker bland privata arbetsgivare. Bara för att säga det än en gång: Det finns inga mirakelkurer. Det finns inte något enskilt paket som löser detta. Det är en global nedgång, det är en finanskris som har sitt grepp över hela världen. Den som vill ställa upp och säga till svenska väljare: Vi har en enkel lösning, vi har ett enkelt paket och sedan är det fixat kommer att märka, om de får makt att försöka genomföra det, att det inte stämmer med verkligheten. Jag tycker att man ska ha lite mer ödmjukhet inför allvarligheten i den här situationen. Vi följer det här löpande, gör korrigeringar löpande och kommer att återkomma till situationen för kommuner och landsting.

Herr talman! Jag har en fråga som gäller våra barn och FN:s barnkonvention som Sverige tillsammans med många andra länder har förbundit sig att leva efter. Det finns också en barnrättskommitté som FN har utsett som granskar länderna och ser om de lever upp till konventionen. Man menar att konventionen tydligt ska återspeglas i nationella lagar och praxis, att rättigheterna ska kunna åberopas i domstol och att bestämmelserna tillämpas av myndigheterna. Det visar sig gång på gång att barnens rätt kommer i andra hand. Därför vill jag ställa en fråga till statsministern: Är statsministern beredd att ta upp frågan om att inkorporera FN:s barnkonvention i svensk lagstiftning?

Herr talman! I så fall ska jag föra en diskussion med ansvariga statsråd som tillhör ett oss näraliggande parti i alliansen och se hur förutsättningarna ser ut. Jag tycker nog att vi visar att vår utgångspunkt är att se hur det påverkar barn när vi diskuterar olika förändringar i trygghetssystem eller förutsättningarna för den ekonomiska politiken. Men jag känner inte till exakta detaljer i utformandet av detta, men jag känner ett ansvarigt statsråd som har hand om detta, så jag får föra samtal med honom.