Frågestund

Fru talman! Vi har väg- och järnvägsplaner som håller på att revideras. Banverket har fått sina anslag nedskurna med så mycket att 71 olika projekt har stoppats upp. Det har inte funnits någon kompensation för ökade kostnader. När planeringen för dessa vägar och järnvägar gjordes byggde det på att oljepriset var 24 dollar fatet och skulle vara så framöver. Vilken förväntan finns på oljepriset framöver? Det har stor betydelse för vilka trafikvolymer man planerar för. 24 dollar fatet var rätt länge sedan. Det är ovanligt att en vara som minskar i omfång inte ökar i pris. Jag skulle vilja veta vad Åsa Torstensson menar att man ska tänka på när man planerar för vägvolymer och järnvägsvolymer i framtiden.

Fru talman! Det är en intressant fråga som Karin Svensson Smith ställer med tanke på att de investeringar som sker i dag, enligt den plan fram till 2015 med ekonomiska ramar som Karin Svensson Smith, Socialdemokraterna och Miljöpartiet angav, inte räcker. Det gör att den investering som skulle ha skett på järnväg och väg i dagsläget inte har den volym som många har trott. Arbetet i regeringen pågår i syfte att blicka framåt mot 2019. I det sammanhanget ska vi ha en omvärldsanalys av vad det är för trafikvolym vi ska ha och vad vi ska ha för smarta lösningar på infrastrukturen så att järnväg, väg och hamnstrukturer har en bra samverkan och därmed en bra logistik och smarta transportflöden i landet.

Fru talman! Jag noterar att statsrådet inte svarade på huruvida man tror att oljepriset kommer att gå tillbaka till 24 dollar fatet. Det har stor betydelse för volymen och om man tänker sig mer på järnvägar eller vägar. I er proposition står det att ni ska ändra i förhållande till nuvarande plan såtillvida att utrymmet för väginvesteringar ska öka. Jag undrar hur det går ihop med regeringens ambitioner att ha en ansvarsfull klimatpolitik. Jag undrar också om ministern kan säga om värdet på koldioxid kommer att förändras? Enligt nuvarande planer räknar man kostnaden för ett kilo koldioxid till 1 krona och 50 öre. Det finns ingen ekonom som någonsin tror att miljöskadorna kommer att kosta så lite. Har ministern för avsikt att ändra på detta värde?

Fru talman! Först och främst ska jag vara jättetydlig vad gäller regeringens ambitioner. De är att minska de regionala klyftorna i landet. Då handlar det mycket om att skapa bättre vägstandard i alla delar av landet. Det är därför vi lägger resurser på vägunderhåll på enskilda vägar för att skapa bättre vägar i landet. Vi är för vägar. Däremot är vi emot miljöutsläpp, och därför vidtar vi också åtgärder för att skapa bättre trafikflöden mellan gods och arbetspendling. Därmed satsar vi också framgent på att hitta smarta lösningar för övergångar mellan väg, järnväg och sjöfart, vilket är en inriktning för att möta de stora klimatutmaningarna.

Fru talman! Min fråga är till socialminister Göran Hägglund som har ansvar för de allmänna frågorna. Under många års tid har vi haft reallöneutveckling i Sverige. Det har varit en mycket positiv utveckling. Samtidigt har pensionärerna fått se att deras pensioner inte har ökat i samma takt. Klyftan mellan löntagare och pensionärer har ökat. Alliansregeringen har under det år som man har regerat vidtagit en rad åtgärder som har ökat klyftorna mellan löntagare och pensionärer. Man har infört en särskild skatt eller ett särskilt skatteavdrag, hur man nu vill formulera det. Men det är högre skatt på samma inkomster för den som är pensionär än för den som arbetar. Det har blivit dyrare att ha bil. Det har sagts att det är för att finansiera sjukförsäkringen som pensionärer inte har. För många har det blivit dyrare att ha hus. 200 000 hushåll får högre fastighetsskatt. Många av dem är pensionärer. Bensinen har blivit dyrare. Det kan man göra avdrag för om man arbetspendlar, vilket pensionärer inte gör. Vilka åtgärder tänker regeringen vidta för att ge pensionärerna mer i plånboken?

Fru talman! Ylva Johansson tar upp en mycket viktig fråga. Hur säkerställer vi att vi har en bra och stigande nivå på pensionerna för våra äldre medborgare? En första grund för att ha en positiv utveckling är att vi har många människor i arbete som gör att vi kan få en hög ekonomisk tillväxt och att vi har en ekonomi som är i växande. Med fler människor i utanförskap försvåras möjligheterna att säkerställa pensionerna för framtiden. Därför har regeringens inriktning under den första tiden av mandatperioden varit att få fler människor i arbete. Vi har vidtagit en lång rad åtgärder i syftet att säkerställa en positiv utveckling av pensionerna framöver. Regeringen kommer under den senare delen av mandatperioden att arbeta ytterligare för att utifrån de förutsättningar vi får förstärka situationen för grupper som riskerar att hamna efter.

Fru talman! Det är jättebra att allt fler människor arbetar. Det är en glädje som vi delar och en positiv utveckling för Sverige. Men det ger inte mer pengar i plånboken för dem som är pensionärer i dag. De flesta av dagens pensionärer har pension enligt det gamla systemet som följer konsumentprisindex. Vi är inte emot att fler arbetar, men det är inte ett svar till dagens pensionärer. Ni i regeringen, Göran Hägglund, har prioriterat andra grupper. Ni har till exempel avskaffat förmögenhetsskatten, vilket ger mer pengar till miljonärer. Samtidigt får pensionärer bara se ökade avgifter och inga ökade inkomster i något avseende. Vi socialdemokrater tycker att det är viktigare att ge pengar till pensionärerna än till miljonärerna. Frågan kvarstår: Vad tänker alliansregeringen göra för att dagens pensionärer ska få mer pengar i plånboken att röra sig med? (Applåder)

Fru talman! Jag är ledsen, men jag behöver komma tillbaka till att under en lång följd av år under en tidigare regering har vi haft alltför många människor som har stått vid sidan av arbetsmarknaden. Det leder till att vi långsiktigt får svåra problem att klara utvecklingen för vårt lands pensionärer. Svenska folket valde en ny regering för att få fler människor i arbete, och vi har tagit många viktiga beslut i det sammanhanget. Det handlar till exempel om att avskaffa förmögenhetsskatten för att få fler företag och fler jobb i vårt land. Jobbskatteavdraget syftar till att underlätta för människor att komma i arbete. Allt detta är alldeles nödvändigt för att vi ska kunna säkerställa en god ekonomisk utveckling också för pensionärerna. Skulle vi göra som den tidigare regeringen, nämligen avstå från att vidta de rätta åtgärderna, kommer vi att få en situation där vi inte har något annat att fördela än ständiga nedskärningar. Det är inte den utveckling vi vill ha. Därför bygger vi under för framtiden och planerar att återkomma för pensionärerna.

Fru talman! Min fråga är till Cristina Husmark Pehrsson. Den anknyter till vad socialministern sade alldeles nyss. Det är riktigt att vi har ett tungt arv med oss från den förra regeringen i form av över en halv miljon förtidspensionärer. Det är sant att kostnaden för dem fram till ålderspensioneringen ligger på över 700 miljarder kronor; det är alltså en häftig summa. Det är sant att unga förtidspensionärer inte minskar i antal utan just nu ökar i åldersgruppen 20-39 år. Det är mycket oroande att så sker. Det är också sant att rehabilitering lönar sig. Jag är medveten om att regeringen avser att satsa 3,4 miljarder kronor bland annat på medicinsk rehabilitering. Min fråga gäller vad som händer efter det. När folk är rehabiliterade, vilka jobb ska de gå till? Hur skapar man en alternativ arbetsmarknad?

Fru talman! Tack för frågan. Rehabilitering har varit en bristvara i det här landet. Många personer som har fått en sjukskrivning har befunnit sig i långa passiva sjukskrivningar. Efter ett år ska Försäkringskassan ha prövat om de möjligtvis ska ha sjuk- och aktivitetsersättning eller en förtidspension. Den prövningen tänker vi ta bort. Riksrevisionen har sett efter hur det står till med landets förtidspensionärer. De har skrivit en rapport som heter Förtidspension utan återvändo - 1 procent kommer tillbaka. Vi satsar 3,4 miljarder kronor på en rehabilitering och på företagshälsovård för att göra saker och ting i tid. Vi ger Försäkringskassan 700 miljoner kronor extra nästa år för att de ska kunna arbeta bland annat med ohälsan. Vi ger incitament såväl till dem som har befunnit sig länge i sjukskrivning och sjuk- och aktivitetsersättning som till arbetsgivare som får en stimulans för att vilja, kunna och våga anställa personer som har någon form av arbetshandikapp eller har varit borta länge från arbetsmarknaden.

Fru talman! Jag tackar socialförsäkringsministern för det beskedet. Jag hade väntat mig det, och är glad över det. Jag vill foga en fråga till den tidigare. Det handlar om finansiell samordning. Jag vet att det finns en farlig benägenhet att olika myndigheter spelar svartepetter, en "nånannanism". Det är alltid någon annan som ska betala. Så länge någon annan gör det är allt frid och fröjd, men inte vi. Jag är rädd att en samlokalisering under samma tak av Försäkringskassan och arbetsförmedlingen inte räcker. Att det är samma tak är bra, men om det var samma institutionella tak skulle det troligen leda längre. I Centerpartiet har vi idéer om en mer utvecklad finansiell samordning och kanske någon form av institutionell samordning. Vad anser socialförsäkringsministern om det?

Fru talman! Att vi behöver samverka är självklart helt riktigt. Jag vet inte om vi ska gå den väg som Norge har gjort där man har slagit ihop arbetsförmedling och försäkringskassa i en så kallad NAV-myndighet. Jag vet inte om vi ska börja med de stora gigantiska klossarna. Låt oss fundera på det. Men låt oss också börja på lokal, regional nivå. Det handlar om att Försäkringskassan och arbetsförmedlingen måste samarbeta på olika sätt. Därför måste vi ha samma uttryck för samma sak. Arbetsförmågan är en sådan sak. Ord ska betyda samma sak på båda ställena, annars blir det just så som frågeställaren säger: Man bollas från den ena myndigheten till den andra. Finsam med fyra aktörer, försäkringskassa, arbetsförmedling, hälso- och sjukvård och kommunen, är en sådan aktör som ska hjälpa tillbaka personer som har stått länge i sjukskrivning eller förtidspension. Nu ger regeringen möjlighet att bidra med olika mycket pengar till de försöken.

Fru talman! Jag har en fråga till EU-minister Cecilia Malmström med anledning av EU:s nya reformfördrag. Vår EU-minister har en statsvetenskaplig bakgrund. Det är en fördel nu när fördraget först ska undertecknas av regeringscheferna och sedan ratificeras nästa år. Statsvetare utgår ofta från demokrati- och maktaspekten när samhällsförändringar ska analyseras. För det första undrar jag hur ökade maktbefogenheter för olika EU-institutioner, till exempel när det gäller inrikesfrågor, kan kombineras med påståendet att fördraget innebär ökad makt i de nationella parlamenten. För det andra undrar jag hur svenska väljare ska kunna ställa ansvariga beslutsfattare till ansvar inom dessa inrikespolitiska frågor när beslutandemakten flyttas från Sveriges riksdag till Europeiska unionen.

Fru talman! Tack för frågan. Det finns ett växande antal frågor i vår värld i dag som vi inte kan lösa på egen hand, vare sig i Sveriges riksdag - med all respekt för ledamöterna här - eller på lägre nivå. Problemen är gränsöverskridande och måste därför lösas gränsöverskridande. De stora förändringarna i maktbefogenheter i det nya fördraget som vi kom överens om förra veckan handlar om det polisiära området och samarbete när det gäller brottsbekämpning. Vi ser ett växande problem. Stora ligor härjar över Europas gränser. De begår sina brott i ett land, planerar det i ett annat, utför det i ett tredje och har pengarna i ett fjärde. Då måste vi ha möjlighet att samarbeta med de polisiära myndigheterna. Med det nya fördraget får vi ett bättre verktyg att göra det. Dessutom förstärks riksdagens möjlighet att påverka frågorna genom att man lägger in ett slags spärr eller subsidiaritetskontroll, som jag vet att riksdagen har jobbat med under en längre tid, för att kunna tala om för kommissionen när man lägger fram för klåfingriga förslag. Det är en förstärkning i det nya fördraget jämfört med det som gäller nu.

Fru talman! Vi anser att reformfördraget ändrar det svenska EU-medlemskapet i grunden så att det innebär en förändring av den svenska grundlagen. Vi driver av den anledningen att svenska folket ska få sig den här frågan underställd i en folkomröstning. Regeringen vill ju inte lyssna på det, utan vill ta fram frågan i riksdagen. Därför vill jag veta hur regeringen tänker se till att denna förändring av det svenska statsskicket kommer svenska folket till del. Med andra ord: Hur ska ratificeringen med remissrunda äga rum för att åstadkomma största möjliga folkliga förankring?

Fru talman! Att Jacob Johnson och hans parti inte gillar det nya fördraget är inte förvånande. Ni har väl inte gillat något fördrag som kommer från Europeiska unionen. Det är ingen förändring i sak. Lagrådet tittade på det förra konstitutionella fördraget och konstaterade att det inte var en sådan maktöverföring att det påverkade det svenska konstitutionella skicket. Detta fördrag, som är en mindre förändring men i huvudsak det konstitutionella fördraget, kommer också att gå till Lagrådet för remiss och uttalande. Det kommer att bli en departementspromemoria som pågår nu. Det kommer att bli en lagrådsremiss. Sedan blir det en proposition till Sveriges riksdag där riksdagsledamöterna kan ta del av detta. Vi försöker från regeringens sida - inte minst jag själv - att vara ute och prata om det här fördraget och diskutera och resonera i skolklasser och olika offentliga sammanhang. Jag var i går i Visby och pratade på ett offentligt möte i biblioteket. Det kom mycket folk. Jag har varit i flera städer i landet och kommer att fortsätta med det och samtala och resonera med svenska folket om konsekvenserna av det nya fördraget.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till näringsminister Maud Olofsson. Energifrågan är ju en viktig hörnsten i vår klimatpolitik. Jag noterar att statsrådet är på väg till Kina för att marknadsföra svensk energiteknik. Det är uppenbart för oss alla, oavsett om vi verkar inom politiken eller näringslivet, att det saknas en långsiktig strategi och en långsiktig energipolitik. Den energiöverenskommelse som finns mellan alliansens partier har ju lett till att lamslå energipolitiken i stället för att stimulera energipolitiken. Det saknas långsiktiga spelregler. Min fråga är: Vad har näringsministern för avsikt att göra? När kommer en plan? När kommer besked om en långsiktig energipolitik som också inkluderar hanteringen av kärnkraften?

Fru talman! Tack för frågan! Att energifrågan är viktig håller jag med om. Jag tror att det är den fråga som jag diskuterar mest när jag reser i landet och runt om i världen. Det händer mycket intressant i Sverige som man i andra delar av världen är intresserad av. Att alliansöverenskommelsen om energipolitiken skulle lamslå svensk energipolitik håller jag inte med om. Är det någonting som händer nu så är det att det sker mycket stora investeringar i Sverige, och det kommer att leda till att vi kommer att ha ett överskott av energi framemot 2010, vilket har lugnat stora delar av basindustrin. Många inom basindustrin är beroende av att få en säker energitillförsel. Anledningen till det är att vi har en mindre konfliktyta när det gäller energipolitiken därför att klimatfrågan är det överordnade i detta sammanhang. Vi väntar nu på den energiöverenskommelse som man har kommit överens om inom EU för att se vad den får för ytterligare konsekvenser för svenskt vidkommande. Jag hoppas att denna fråga ska tolkas som en invit från Socialdemokraterna om att vara med i den långsiktiga diskussionen.

Fru talman! Den energipolitik som regeringen nu bedriver handlar om nedskärning i fråga om rådgivning och alldeles för lite pengar till forskning och därmed det som blir långsiktigt. Dessutom gömmer ni er bakom EU i stället för att visa att Sverige även fortsättningsvis kan gå före, precis som vi gjorde under den socialdemokratiska regeringens tid. Det är därför som vi möjligtvis kan få ett överskott av energi framåt 2010. Vi satsar 3,4 miljarder mer än regeringen på energipolitiken, bland annat på ett brett forsknings- och investeringsprogram. Min fråga blir därför: Är Maud Olofsson beredd att gå med på de socialdemokratiska förslagen? I så fall är det naturligtvis väldigt bra.

Fru talman! Berit Högmans formulering är lite underlig när hon säger att vi gömmer oss bakom EU. Det är tvärtom. Sverige och den svenska regeringen har varit pådrivande i fråga om EU:s målsättningar. Det är vi som har drivit fram de höga ambitionerna om att vi ska 20 procent förnybar energi, att vi ska minska energiförbrukningen med 20 procent och att vi ska ha 10 procent biobränsle. Det har Sverige drivit på likaväl som de stora klimatmålen. Det som har skett och sker efter maktskiftet är att de investerare som vi har säger: Nu vet vi att vi kan sikta på framtiden, nu vet vi hur de långsiktiga spelreglerna ser ut, och därför vågar vi investera. Det som vi också försöker göra är att hjälpa alla som vill investera i vindkraftsanläggningar, i kraftvärmeanläggningar och annat genom att snabba på tillståndsprocessen som har varit otroligt krånglig förut och som Socialdemokraterna själva har bidragit till att göra krånglig. Denna tillståndsprocess måste snabbas på så att vi får fram dessa investeringar. Utöver det har vi program både i små och i stora företag för energirådgivning på en högre nivå än den tidigare regeringen hade för att minska energiförbrukningen.

Fru talman! Min fråga är av allmänpolitisk natur, och jag vänder mig därför till Göran Hägglund. Vi har talat mycket om sjukskrivningar, förtidspensioneringar och så vidare i dag. Ett av de viktigaste förslagen är väl trots allt att försöka förebygga att folk blir sjuka och slits ut på arbetsplatserna. Vi fick denna vecka en rapport från Sif och HTF om att hälften av företagen i Sverige bryter mot arbetsmiljölagen. De har inget förebyggande arbetsmiljöarbete för att förebygga förslitningsskador. Det gäller tjänstemän men också inom sjukvården där många kvinnor i dag slits ut på grund av tunga lyft och så vidare. Samtidigt drar regeringen i sin budget förra året och i år ned väldigt mycket på Arbetsmiljöverkets anslag - närmare 100 miljoner. Man har tagit bort 100 arbetsmiljöinspektörer. Hur menar regeringen att ett bra arbetsmiljöarbete ska ske i Sverige för att man ska förebygga sjukdomar och förslitningsskador i arbetslivet?

Fru talman! Den fråga som Ulf Holm tar upp är av väldigt stor betydelse ekonomiskt, vilket möjligen kan sägas vara mindre viktigt än den rent mänskliga aspekten på det som handlar om att skapa en arbetsmiljö som är sådan att vi inte slits ut eller skadas utan att vi får goda arbetsförhållanden. Vi har tyvärr en sådan situation inom offentlig sektor, och det är våra kolleger inom våra respektive partier som i någon mening är de högsta ansvariga arbetsgivarna där och har ett särskilt ansvar som inte tas riktigt fullt ut. Vi i de politiska partierna och i de politiska instanserna har ett ansvar för att se till att vi skapar sådana arbetsförhållanden i till exempel vårdsektorn så att alla kan klara sitt arbete långsiktigt och inte riskera att drabbas av sjukdom eller skador till följd av det. Regeringen är naturligtvis väldigt angelägen om att vi upprätthåller de arbetsmiljöregler som finns, att vi har ett bra skydd för de anställda och att vi kan slå ned på de missförhållanden som förekommer.

Fru talman! Vi har tydligen samma uppfattning om problemet. Men frågan gäller lösningarna. Jag vill skapa en arbetsmarknad där alla kan vara med och som kanske går i olika takt, och där vi har en arbetsmiljöinspektion och arbetsmiljölagar som gör att vi förhindrar att folk slits ut på arbetsmarknaden. Jag får det inte att gå ihop när man säger att man vill skära ned på anslagen till Arbetsmiljöinspektionen och så vidare samtidigt som man säger att man jobbar jättemycket med detta. Jag får inte ihop den ekvationen. Nu när fler och fler människor är ute i arbetslivet, vilket är bra, skär ni ned på anslagen. Vem ska göra inspektionerna? Vem ska ta ansvar för det systematiska förebyggande arbetsmiljöarbetet?

Fru talman! Jag tror att det är viktigt att slå fast att de som har ansvaret är arbetsgivarna. Det är vi som arbetsgivare som har ansvaret när det är fråga om offentlig sektor, och det är privata arbetsgivare som har ansvaret när det är fråga om privat sektor, och myndigheter ska följa upp, ha tillsyn och slå ned på det som inte fungerar. Dessa myndigheter ska naturligtvis ha tillräckliga resurser för att kunna utföra sitt arbete. Vi har haft en situation då jättemånga människor genom åren har gått från arbete till sjukskrivning och ibland till förtidspensionering. Den utvecklingen är regeringen mycket angelägen om att vända. I det sammanhanget - det har förts resonemang om det tidigare här under frågestunden - satsar regeringen stort på rehabilitering och uppföljning. Väldigt mycket handlar om att man får ett väl fungerande samspel också med den företagshälsovård som står i nära samarbete med arbetsgivaren och som känner den lokala arbetsplatsen utan och innan.

Fru talman! Min fråga går till socialministern inom ramen för hans ansvarsområde hälso- och sjukvård. Health Consumer Powerhouse är ett av Europas ledande analys- och informationsföretag när det gäller hälso- och sjukvårdsinformation för vårdkonsumenter. Med filosofin att en aktiv vårdkonsument är bättre än en passiv patient genomför man omfattande årliga jämförelser i Europa av bland annat väntetider, service, inflytande, vårdkvalitet och informationstillgång som man sedan sammanfattar i ett vårdkonsumentindex. Resultatet för 2007 är nu klart och visar tyvärr att Sverige liksom tidigare år är extremt eftersatt vad gäller tillgänglighet till vården. I 16 av 29 europeiska länder träffar man en läkare samma dag, men i Sverige är man i strykklass tillsammans med bara fyra andra länder. Allra sämst betyg får vi också för exempelvis parametrarna att få träffa en specialist, att få tillgång till en icke-akut operation inom tre månader och att få en beställd skiktröntgen utförd inom en vecka. Det är uppenbart att vårdgarantin fullständigt har fallerat i vårt land. Min fråga till statsrådet är hur han och regeringen avser att åtgärda detta tragiska facit av en långvarig socialdemokratisk sjukvårdspolitik.

Fru talman! Den fråga som Finn Bengtsson tar upp är det kanske allra tydligaste problemet inom svensk hälso- och sjukvård. Den undersökning som Finn Bengtsson redovisar är en i raden som visar att människor i Sverige i regel är hyggligt nöjda med den vård som de får men att vägen fram till den vården ofta är alldeles för lång och mödosam. Man måste alltså vänta väldigt länge innan man får tillfälle att träffa läkare eller annan relevant sjukvårdspersonal. Detta är en av de viktigaste uppgifterna för regeringen på det sociala området, nämligen att ta itu med den bristande tillgängligheten. För den sakens skull vill vi bland annat stärka vårdgarantin, alltså stärka patientens ställning i vården gentemot de system som finns uppbyggda. Det handlar om att arbeta mer med öppna jämförelser för att få ett bättre underlags- och jämförelsematerial för att kunna förbättra för dem som av någon anledning inte kan leverera lika goda resultat som andra. Det handlar allmänt om att förstärka patientens ställning på olika sätt.

Fru talman! Tack för svaret, socialministern! En av de första åtgärderna som socialdemokratin vidtog när man tog makten 1994 var att avskaffa den fria etablereringsrätten för legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. Enligt alla undersökningar som visar på en ökad effektivitet i patient-vårdgivar-mötet är en större mångfald av konkurrerande yrkesutövare ett viktigt inslag. Avser socialministern och regeringen att göra någonting åt till exempel den brist som vi har när det gäller ersättnings- och etableringsmöjligheter i Sverige? Det är en brist när det gäller att få legitimerad sjukvårdspersonal att lättare efter eget huvud bedriva sitt eget arbete med en friare etableringsrätt, särskilt inom de specialiteter där vi har en allvarlig brist i dag och där tillgängligheten är den allra sämsta.

Fru talman! Jag tror att Finn Bengtsson sätter fingret på några viktiga områden som bör bli föremål för åtgärder. En sådan handlar om en fri etableringsrätt inom primärvården. Där förbereder regeringen förslag. Det handlar om de så kallade ersättningsetableringarna, alltså om läkare och andra vårdgrupper som går på ett gammalt avtal och som tidigare varit förhindrade att överlåta sin praktik till andra. Där avser regeringen att lägga fram ett förslag som är sådant att det blir möjligt för andra att ta över den verksamheten och som i regel leder till stor kontinuitet i verksamheten och en god tillgänglighet för patienterna. Jag tror också att det handlar om att vi förstärker läkarutbildningen. I jämförelse med 2006 innebär 2008 års budget att vi ökar antalet platser i läkarutbildningen med i storleksordningen 10 procent, vilket jag tror är betydelsefullt. Vi måste också bli bättre på att ta i anspråk personer med en utbildning från andra länder.

Fru talman! Jag tänker ställa en fråga till infrastrukturminister Åsa Torstensson. Effekterna av trängselskatten märks inte lika tydligt i den här regionen när man bor och lever här som det gjorde när vi socialdemokrater tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet för ett år sedan genomförde försöket. Det kan bero på att det inte görs så stora satsningar på kollektivtrafiken som tidigare och på att många av de infartsparkeringar som då fanns inte längre finns. Dessutom hämmar de skatter som regeringen lägger på den vägburna kollektivtrafiken också en utökad trafik. Jag vill därför fråga infrastrukturministern på vilket sätt den moderatledda regeringen är beredd att se till att kostnadsspiralen för kollektivtrafiken bryts så att vi får fler resenärer som åker klimatsmart - det vill säga tillsammans, kollektivt.

Fru talman! Det är en intressant fråga som Christina Axelsson några gånger har ställt till mig. Jag tror att det är viktigt för stockholmarna att förstå att det är alliansregeringen som satsar på den spårbundna trafiken i Stockholm. Det är vi som under 2007 lägger nya resurser på underhåll av järnvägsspåren i Stockholm just för att underlätta för pendlarna när det gäller möjligheterna att veta när tågen avgår och när tågen kommer tillbaka. Vi fortsätter med den satsningen under 2008, medan Socialdemokraterna över huvud taget inte har lagt någon energi på att sköta underhållet av den järnväg och de spår som stockholmarna dagligen möter. Det är ju förseningar just på grund av att underhållet inte har skötts.

Fru talman! Jag pratade om den vägburna kollektivtrafiken där man inför flera skatter. Men vad gäller spårtrafiken var det ju den här regeringen som för ett år sedan satte stopp för byggandet av Citybanan. Det ska vi väl också komma ihåg när vi pratar om satsningar på spårtrafiken. Det är en sorgens dag för kollektivtrafiken sade Svenska Bussbranschens Riksförbund när årets budgetproposition lades fram. Eftersom den moderatledda regeringen har beslutat att kompensera jord- och skogsbruket för de ökningar av koldioxidskatten som blir och eftersom privatbilisterna får höjda reseavdrag och dieselbilarna får sänkt fordonsskatt frågar jag igen: På vilket sätt ämnar infrastrukturministern stimulera till att fler åker klimatsmart - tillsammans, kollektivt?

Fru talman! Den här regeringens största ambition och mycket tydliga politiska inriktning är att prioritera just klimatfrågan, något som den tidigare regeringen - Socialdemokraterna samt Miljöpartiet och Vänstern - inte mäktat med. Vi höjer alltså skatten på det som är miljönegativa utsläpp, och vi förstärker när det gäller att byta ut den gamla bilparken i Sverige. Vidare tror jag att det är viktigt att se att man när det gäller våra bussar också väljer att satsa på bättre bränslen och på effektiva motorer. Jag tror att det för kollektivtrafiken som bransch är viktigt att ta sig an den stora utmaningen, för utsläpp av miljöfarliga partiklar kommer att kosta. Jag tror att den här regeringen med sina miljö- och klimatinitiativ mycket tydligt har visat på effekterna av en effektiv skattepolitik.

Fru talman! Också jag har en fråga till infrastrukturminister Åsa Torstensson. Bengt Owe Birgersson presentade nyligen sina utredningar om kombiterminaler och om prioriterade hamnar. Innehållet i de två utredningarna är centralt för möjligheterna att använda vårt transportsystem så effektivt som möjligt. Men nu krävs det både politiska beslut och ekonomiska resurser för att förslagen ska få genomslag i verkligheten. Därför är det oroande att varken Vägverket eller Banverket i dag har de ekonomiska resurser som krävs för att genomföra nödvändiga investeringar i anslutning till hamnarna och kombiterminalerna. Ännu mer oroande är att det cirkulerar uppgifter om att hamn- och kombiterminalutredningarna inte kommer att finnas med i den planerade infrastrukturpropositionen. Jag vill därför fråga vad Åsa Torstensson kommer att göra dels för att se till att de här utredningarna kommer med när en sammanhållen infrastrukturpolitik presenteras, dels för att ekonomiska resurser avsätts också till genomförandet.

Fru talman! Tack för frågan, Hans Stenberg! Kombiterminalutredningen är en av många utredningar som den här regeringen har valt att ta med och att ha som underlag för den kommande infrastrukturplaneringen gällande tiden fram till 2019. Den här regeringen har nämligen som ambition att hitta mycket tydliga och smarta transportlösningar i det här landet - lösningar som innebär att man just tar sig an klimatutmaningen. Då hör till exempel Kombiterminalutredningen, liksom andra utredningar som sammanhänger med detta - Hamnstrategiutredningen exempelvis - och vilka väg- och järnvägsinvesteringar vi gör väldigt tydligt ihop. Med en miljö- och klimatinriktning i den kommande infrastrukturpropositionen kommer min ambition också att vara att Kombiterminalutredningen mycket tydligt ska finnas med i den inriktningen.

Fru talman! Jag fick svar på första delen av det jag frågade om men inte på den andra delen, den om de ekonomiska resurserna. Vi ser ju hur det ser i dag på både väg- och järnvägssidan. En lång rad planerade projekt skjuts på framtiden. I min hemregion ser jag till exempel att planerade triangelspår, som är nödvändiga för att få till stånd en väl fungerande trafik till den prioriterade hamnen där jag bor, inte kommer till stånd därför att pengarna saknas. Jag anar att Åsa Torstensson kommer att säga att det beror på att den socialdemokratiska regeringen har angett för små ramar, men det är i så fall ett blindspår. Det handlar faktiskt om att bygga med pengar avsatta i budgeten. Både 2007 års budget och nästa års budget har den här regeringen ansvaret för. I ingen av de budgetarna finns det pengar till att genomföra nödvändiga åtgärder.

Fru talman! Det var intressant att höra Hans Stenberg erkänna att den socialdemokratiska regeringens löften mer har varit löften än ekonomiska resurser. Inte desto mindre har den här regeringen en stor ambition att hitta klimatsmarta transportflöden i det här landet. Då handlar det - som den ursprungliga frågan gällde - om kombiterminaler som en del i detta med att lägga inriktningen mot 2019. Men Kombiterminalutredningen har naturligtvis liksom en nod eller som ett nätverk ett samband med väginvesteringar, järnvägsinvesteringar och också den hamnstrategiutredning som ska ligga parallellt med detta. I infrastrukturpropositionen kommer det naturligtvis att finnas en budgetering i harmoni med de inriktningsmål som läggs fast.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Maud Olofsson. Jag bor i Norrbottens inland och är mycket bekymrad över den centralisering som sker när många statliga myndigheter omorganiserar sin verksamhet, inte för att jag inte ser nyttan med att man effektiviserar sin verksamhet utan för att det alltid tycks innebära att gles- och landsbygdsbor förlorar sina jobb. I första skedet flyttar jobben från inlandet ned till kusten, men flyttvågen brukar inte sluta förrän den stannar i någon storstadsregion. Det konstiga för mig blir att många av de här jobben sker via telefon, dator och Internet. Det borde passa alldeles utmärkt för jobb i Norrbottens inland. Där är kostnaden för lokaler betydligt lägre än i städerna, och pengar finns att tjäna på att personalomsättningen är låg. Därför vill jag fråga näringsministern vad hon tänker göra åt den här centraliseringsvågen bland statliga myndigheter, som innebär en utarmning av statliga jobb i gles- och landsbygd.

Fru talman! Tack för frågan! Jag vill påminna frågeställaren om att under den socialdemokratiska regeringsperioden försvann 3 200 statliga jobb från Norrlands inland. Det som nu har aviserats och som jag känner till rör sig om ett femtiotal. Dock är jag lika upprörd och besviken över att staten på det här sättet drar undan en del av servicen i de här områdena. Vi har en strategi för detta. Det handlar väldigt mycket om att samordna statlig service och samordna offentlig service. För medborgare är det viktigt att det finns en närvarande service som fungerar. Då kan jag tycka att man under lång tid har struntat i från statens sida att hitta samverkanslösningar som både ger bra service och är kostnadseffektiva. Vi ska se till att värna skattebetalarnas pengar och se till att vi har en effektiv service. Då kan vi samordna med kommunal verksamhet, med landstingskommunal verksamhet och med annan verksamhet, en bra service som finns nära människorna. Det arbetet pågår för fullt.

Fru talman! Tack för svaret! Jag vill påminna näringsministern om att den förra regeringen, den socialdemokratiska, tog ett mycket stort ansvar i bland annat försvarsbeslutet där man såg till att gles- och landsbygd var kompenserade för de jobb som försvann. Du är mycket välkommen till mina hemtrakter, till exempel Arvidsjaur, att se effekterna av socialdemokratisk politik. Jag hör vad du säger, men jag tror inte att gles- och landsbygdsbor nöjer sig med att få höra att det är bra med en samordning. Jag tror att vi som bor i Norrlands inland verkligen är intresserade av vilken politisk vilja Centerpartiet och näringsministern har när det gäller att se till att det finns statliga jobb även i gles- och landsbygd.

Fru talman! Den politiska vilja som vi har och som vi ger uttryck för är att det ska finnas jobb och tillväxt i hela landet. Arbetslöshetssiffrorna är fantastiska, inte minst i Norrlands inland. Så låga arbetslöshetssiffror som det är nu har det inte varit på många år. I min egen hembygd i Västerbotten ser jag glädjande nog hur den privata sektorn växer. Det ger skatteintäkter till kommunerna på ett helt annat sätt än tidigare. Det är grunden för att vi också ska ha råd med offentlig service. Vi ställer krav på den offentliga servicen att den ska vara effektiv och att den ska finnas runt om i hela Sverige. Men vi ställer också krav på att man samordnar servicen så att den finns tillgänglig. När det gäller försvarsbeslutet vill jag påminna om att Socialdemokraterna inte med ett finger hade lyft upp frågan om kompensation för de här orterna. Det var Centerpartiet som drev igenom det i försvarsbeslutet, och det vet jag därför att jag själv var med i den diskussionen. Det är glädjande att det resultatet uppskattas också av socialdemokrater.

Fru talman! Min fråga riktar sig till infrastrukturminister Åsa Torstensson. Vi diskuterar i alla sammanhang klimat, vi diskuterar miljö och infrastruktur. Senast i dag har vi suttit i en lång hearing i trafikutskottet och lyssnat på hur vi ska få ihop helhetsbilden. Då är min fråga till infrastrukturministern: Hur kommer regeringen att kunna prioritera upprustningen av befintlig infrastruktur? I veckan kunde vi läsa att SJ och Banverket säger att det nu är transportinfarkt. Kan man göra både kärlsprängningar och bypassoperationer för att klara av det här - för att nu fortsätta på det spår vi har haft av medicintermer här i dag? Hur ska vi kunna effektivisera användningen av de resurser som vi har till vårt förfogande för att rusta befintlig infrastruktur, inte minst järnvägsnätet, för att klara av de transporter vi måste klara av framöver?

Fru talman! Tack för frågan! Mycket riktigt är det en av de prioriterade inriktningarna i den kommande infrastrukturpropositionen. Det är stora utmaningar. Frågan som Irene Oskarsson ställer mig är hur vi kan förbättra det befintliga nätet. Den här regeringen har valt att inför det kommande året just göra investeringar i underhåll i befintliga vägar och järnvägar, av den anledningen att det är det som är snabbast och smartast att göra för att underlätta för människors pendlande så att man känner sig trygg i pendlandet. Det är också det som är smartast och snabbast att göra för att vi ska kunna möta näringslivets nya intresse att överföra gods från väg till järnväg. Då måste också järnvägen kännas trygg så att man vet var godset är någonstans. Den här regeringen har klimatfrågan högst på dagordningen, och därför har vi gjort den här prioriteringen. Vi vidtar åtgärder här och nu, även om vi har en historia med ett stort behov av underhåll.

Fru talman! Tack för svaret! Jag skulle vilja utveckla detta lite och säga att ska vi kunna klara av både transporter av gods och transporter av människor måste vi hitta system som är hållbara, och de måste fungera över hela landet. Även om vi har hjärtan som pumpar, det kanske vi har några stycken i det här landet, måste det fungera även i de mindre artärerna och venerna - om vi nu fortsätter med den bilden, för jag tycker att den är bra - för att hela Sverige ska kunna leva. Då är min fråga till infrastrukturministern: Hur kommer de här prioriteringarna att vägas? Vad är det som kommer att vara avgörande för investeringarna?

Fru talman! Inför den kommande infrastrukturpropositionen har man just framför sig arbetet med att göra prioriteringar mellan väg och järnväg, att hitta de prioriteringar där det är smartast att vidta åtgärder för att få godset på järnväg och att göra långsiktigt analyser av vilka insatser som behöver göras. Vi måste vara medvetna om att vi har problem i de tre största städerna. Löser vi inte den problematik som människor i det dagliga livet möter med pendlingen bemöter vi heller inte det behov som människor utanför dessa stora regioner har, för det blockerar väldigt mycket av det andra flödet, persontransportflödena och godsflödena.

Fru talman! Nyligen avslutades det informella toppmötet inom Europeiska unionen mellan stats- och regeringscheferna som innebar att ett nytt konstitutionellt fördrag är på väg fram. Det var ett styrkeprov att kunna samlas efter en del kriser längs vägen. Det var också en högtidsstund för oss alla som tror på Europatanken, på att Europa behöver mer och inte mindre samarbete. Jag skulle vilja fråga Europaministern vad det här nya konstitutionella fördraget innebär för Europas möjligheter att ta sig an vår tids stora utmaningar - kampen mot miljöförstöringen, klimathotet och också kampen mot den organiserade brottsligheten.

Fru talman! Tack, Tobias Krantz! Jag var lite inne på den frågan när jag resonerade med Jacob Johnson alldeles nyss. Jag delar förstås Tobias Krantz glädje över att vi kom överens i Lissabon sent i torsdags natt. En viktig förändring gentemot Nicefördraget är att man skriver in som ett mål för EU-samarbetet klimat- och miljöarbetet. Det behöver kanske inte göras med tanke på att vi jobbar så mycket med dem ändå, men det är en viktig signal att det står i några av portalparagraferna för vårt samarbete. Den största förändringen handlar om att man kan fatta beslut med kvalificerad majoritet i stället för med enhällighet, vilket främst får konsekvenser på det som tidigare låg inom den tredje pelaren, det vill säga polissamarbete och migrationssamarbete. Det är där vi ser de riktigt stora utmaningarna med den allt grövre gränsöverskridande brottsligheten. Polisen i Europa räknar med 1 000-1 500 stora ligor som handlar med barn, vapen, narkotika och andra saker. Där får vi nu nya möjligheter att fatta beslut.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Mycket tyder nu på att fördraget kommer att kunna träda i kraft under 2009. Det är ju flera trådar i det europeiska samarbetet som löper fram till 2009, åtminstone från svensk horisont. Vi har valet till Europaparlamentet på våren 2009, och Sverige har ordförandeskapet senare under samma år. Det är just den senare frågan som är viktig och spännande för oss att diskutera här i kammaren. Jag skulle vilja ställa frågan till statsrådet och Europaministern: Hur ser regeringens strategi ut inför det kommande ordförandeskapet? Vilka prioriteringar gör regeringen inför Sveriges ledning av Europeiska unionens arbete under andra halvåret 2009?

Fru talman! Jag skulle gärna vilja återkomma till riksdagen för en längre diskussion om detta. Men kort, på en minut, tar vi detta på mycket stort allvar. Några av de prioriteringar som vi nu lyfter fram i förhandlingarna med Tjeckien och Frankrike, som vi ska formulera ett 18-månadersprogram med, handlar framför allt om klimatarbetet, klimat- och miljöfrågan, både när det gäller det globala arbetet med en post-Kyotoregim och vårt europeiska ansvar, som näringsministern var inne på lite grann tidigare. Det handlar också om brottsbekämpningen, om ett säkrare och tryggare Europa, rättssäkerhetsfrågorna, där vi också får bättre möjlighet att fatta beslut, och om migrationsfrågorna. Det handlar om den inre marknaden, hur vi kan utveckla den, hur vi kan undanröja hinder, hur vi kan stärka konkurrenskraften, hur vi ska jobba vidare med de här frågorna efter Lissabonprocessen. Det handlar om utvidgningen och Europas roll i världen. Det handlar också om en fråga som vi särskilt vill lyfta fram rörande Östersjön. Vår ambition är att formulera en heltäckande strategi för Östersjösamarbetet både när det gäller miljö-, klimat- och fiskeutmaningarna och att ta vara på de möjligheter som finns att göra detta till ett tillväxtcentrum för hela regionen.

Fru talman! Min fråga går till näringsminister Maud Olofsson. I ett tidigare inlägg till Berit Högman sade ministern att vi nu vet vad vi kan investera för framtiden och att det är så företagarna ser på Sverige nu. Jag är inte säker på att alla småföretagare i Sverige riktigt känner så med tanke på det ökade regelkrångel som vi nu ser sakta håller på att växa fram efter beslut från regeringen. Vi ser det inom restaurangbranschen. Vi ser det inom besöksnäringen. Vi ser också hur många underleverantörer nu får en förändrad konkurrens mellan företagen. Restaurangbranschen får nedsättning av arbetsgivaravgiften medan hotell inte får det. Min fråga till ministern blir: Vad avser ministern att göra för att skapa rättvis konkurrens mellan småföretagen?

Fru talman! Den viktigaste politiska åtgärden är, precis om Göran Hägglund sade här tidigare, att skapa bra villkor för småföretagen. Det är så vi skapar nya jobb, och det är så vi skapar jobb och tillväxt i hela landet. När det gäller tjänstebeskattningen, som är föremål för diskussion tillsammans med kommissionen, har vi haft en diskussion om var gränserna ska gå. Kommissionen säger att man tycker att hotellsidan inte behöver vara med därför att den verkar på en större marknad och riskerar att förhindra bra konkurrensvillkor, medan man däremot tycker att restaurangbranschen är en sektor som kan finnas med. Jag har lyssnat till restaurangbranschen själv och de branschorganisationer som uttalat sig, och de är väldigt nöjda med den tjänsteföretagsbeskattning som nu kommer. Och om man minskar kostnaden med 20 procent för den här branschen tror jag att mycket av det svartarbete som finns i den här sektorn kommer att bli vitt, vilket också är syftet med många av de regler och skatter som vi har.

Fru talman! Att villkoren för företagen ska vara bra tror jag att vi kan vara överens om. Men på vilket sätt kan rättvisan öka och konkurrensneutraliteten bibehållas när man höjer arbetsgivaravgifterna? Många av de småföretag som finns hemma i Småland där jag bor, underleverantörer som jobbar med miljöteknik bland annat, får ju en höjd arbetsgivaravgift. På vilket sätt blir det bättre för företagen? Detta går inte ihop. Vi upplever att det har blivit ett ökat krångel för företagen. Det är också så att näringslivets egen regelnämnd har påpekat att under det senaste året har reglerna för småföretagarna ökat. Med tanke på att alliansregeringen säger att man gör det bra för småföretagen och att det handlar om att jobben ska öka går det inte ihop. Det vore bra om vi kunde få en förklaring av ministern.

Fru talman! Att saker och ting inte går ihop håller jag med om. Det som är så svårt för er socialdemokrater är att ni säger att ni vill ha bra villkor för företagen, men när vi föreslår alla de 55 åtgärderna för småföretagen säger ni nej till de allra flesta. Det är ju på totalen som den enskilde företagaren ser hur villkoren ser ut. Regeringens ambition är att minska regelkrånglet med 25 procent fram till 2010. Jag säger inte att det är en enkel uppgift, därför att det finns väldigt mycket regelkrångel på många områden. Låt mig nämna ett område där Andreas Carlgren gör ett ambitiöst arbete när det gäller miljölagstiftningen för att göra det enklare, för att snabba på tillståndsprocesser och ta bort en del av det krångel som finns. Skatteområdet är ett jätteviktigt område för många småföretagare, och där är förlängd momsinbetalningsperiod ett sätt att förenkla för småföretagen. På område efter område kommer vi att gå igenom de här sakerna. Alla statsråd som sitter här och andra statsråd är ansvariga för att det blir enklare regler. Det här gör vi tillsammans med EU, och jag hoppas verkligen att också småföretagen så småningom kommer att se den tydliga effekten av detta.

Fru talman! Den här regeringen är bland annat känd för att ha sagt en sak före valet och gjort en helt annan sak efter valet. Mindre krångel för småföretagen, fastighetsskatten, pengar till vägar och järnvägar samt pensioner är exempel på brutna löften. Cecilia Malmström har också sagt en sak när hon var EU-parlamentariker och nu en annan sedan hon blivit EU-minister. Det handlar om flytten mellan Strasbourg och Bryssel. Cecilia Malmström engagerade sig mycket i frågan före valet och har även skrivit debattartiklar i svenska tidningar om hur viktigt det är att vi jobbar för att få bort EU:s byråkratiska process och onödiga hantering, nämligen flytten mellan Strasbourg och Bryssel. Men när det kommer till kritan och Cecilia Malmström har möjlighet att påverka använder hon inte den möjligheten. Varför inte?

Fru talman! Monica Green och jag har samtalat om den här frågan flera gånger. Jag värjer mig absolut mot anklagelsen att jag skulle ha ändrat åsikt i frågan. Jag har som Europaparlamentariker engagerat mig mycket i frågan, inte med det stöd från Socialdemokraterna och Monica Green som jag hade hoppats på då. Men det är bra att det har kommit nu i stället. Det är en jätteviktig fråga. Vi är helt överens om det. Det är också mycket svårt att få till stånd en ändring, därför att det kräver en fördragsändring och därför att det är en fråga som uppfattas som mycket, mycket viktig för ett av länderna i Europa, nämligen Frankrike. En ändring kräver, tyvärr, att alla eller i alla fall väldigt många länder är överens om att driva frågan så att vi kan få upp den på bordet. Det stödet finns inte i dag. Jag fortsätter att tala om frågan, man fortsätter att driva opinion i Europaparlamentet och vi för en hel del informella samtal kring den, men det finns i dagsläget inte stöd för att driva frågan så att en fördragsändring kan komma till stånd. Jag tror att det på sikt kommer att lösa sig.

Fru talman! Det är just det att ministern engagerar sig på hemmaplan och säger att detta är viktigt och så vidare men att hon när det kommer till kritan, när högnivåmötena pågår och det verkligen finns möjlighet att försöka förändra, inte använder sig av den möjligheten. Det är bara läpparnas bekännelse på hemmaplan. Det tycker jag är tråkigt, för jag hade, och har, höga tankar om EU-ministern och tycker också att hon gör ett bra jobb på många områden men inte på detta. Det är ändå 20 miljarder svenska kronor som det handlar om. Det finns ett engagemang i många länder, och det har gjorts namninsamlingar i många länder - det vet Cecilia Malmström - bland annat i England. Mitt tips i våras var att man skulle försöka skapa nätverk och kontakter med många av dessa länder. Hittills har Cecilia Malmström valt att inte ta upp frågan. Jag är förvånad över det.

Fru talman! Det kostar väldigt mycket pengar, men rätt ska ändå vara rätt. Det kostar 2 miljarder svenska kronor om året, inte 20 miljarder. Men det är mycket pengar i sig. Det har dessutom en miljönota, har man kommit underfund med. Jag samtalar med många människor om den här frågan. Det finns ett nätverksbyggande och det finns många människor som tycker som vi, men det finns inga andra länder som i dagsläget är beredda att driva frågan. Sverige kan inte på eget bevåg driva frågan. Det sker samtal och nätverksbyggande på många olika håll, i Europaparlamentet och här. Och de samtal och det arbete som jag bedriver presenterar jag kanske inte alltid på presskonferenser, för det är inte alltid det mest effektiva när man vill påverka. De samtalen förs alltså, men hittills har vi inte fått tillräckligt många allierade för att kunna driva frågan med emfas. Det krävs som sagt ett enhälligt beslut om fördragsförändring för att det ska kunna gå igenom.

Fru talman! Jag ställer min fråga till socialminister Göran Hägglund. " Sicko har inget med oss att göra. I Sverige är alla överens om offentligt finansierad vård som ska ges efter behov." Så sade Göran Hägglund efter att ha sett Michael Moores senaste film. I går kom nyheten att ett privat sjukhus som tar emot barn med privat sjukförsäkring kommer att startas i Stockholm i höst. För mig är detta ett symtom på privatiseringssjukan som sprider sig i vårt land. När regeringen sänker skatterna för höginkomsttagare undandrar man pengar som skulle ha kunnat satsas på barnsjukvården. Inser socialministern att vi nu tar ett steg mot försäkringsbaserad vård?

Fru talman! I Sverige råder en bred enighet om att vi ska ha en gemensam finansiering av vården och att vården ska ges efter behov. Det har vi som politiker ansvar för. Det finns förstås en möjlighet för försäkringsbolag att erbjuda försäkringslösningar för till exempel anställda som vill ha en sådan försäkring. Nu meddelar också någon att man tänker sig försäkringslösningar för barn. Min uppgift är att se till att vi har ett offentligt välfärdssystem som fungerar så väl som möjligt och att i samarbete med landstingspolitiker se till att detta system fungerar så väl som möjligt. Då drar man undan mattan, det vill säga behovet som gör att detta skapas. Men så länge vi inte har en vård som fungerar fullt ut kommer det att finnas en öppning för sådana här lösningar. Under det socialdemokratiska styret, med stöd av Vänsterpartiet, ökade antalet privatförsäkrade kraftigt i vårt land.