Yrkestrafik och taxi

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Herr talman! Jag ska i huvudsak uppehålla mig vid tre saker i mitt anförande: rastplatser, kontroll av den yrkesmässiga trafiken och underhållet av vintervägar.

För yrkesförare är det viktigt att man kan ta sina raster och viloperioder på trygga rastplatser. Tyvärr är utbudet av rastplatser utmed landets vägar för litet, och de minskar dessutom i antal. Än värre blir det när vägkrogar tar bort parkeringsyta för tunga fordon och i stället placerar laddstolpar på den ytan. Även kommunerna inför parkeringsförbud i sina industriområden för den tunga trafiken. För yrkesförarna blir det här ett problem eftersom de enligt lag är tvungna att ta sina raster och viloperioder, annars riskerar de dryga böter.

För trafiksäkerheten är det viktigt att förarna får en god sömn, vilket ställer krav på en lugn och trygg miljö. Andelen kvinnliga yrkesförare ökar, vilket är glädjande, och det ställer ytterligare krav på trygga rastplatser för att erbjuda den rast och vila varje förare behöver.

Herr talman! Gränsen på max 24 timmars nyttjande av rast- och parkeringsplatser respekteras sällan av utländska aktörer, och det har blivit ett problem för de yrkesförare som måste ta sin rast eller dygnsvila. Många rastplatser nyttjas för långtidsuppställning i väntan på nya transportuppdrag. När föraren inte hittar en lämplig plats att stanna på riskerar även arbetsgivaren omfattande sanktionsavgifter eftersom Transportstyrelsen då anser att arbetsgivaren inte har planerat arbetstiden för sin chaufför. Med dagens situation blir det nästan omöjligt för förare och arbetsgivare att följa lagstiftningens krav när utbudet av rastplatser är så begränsat.

Här för vi i Tidöpartierna en tät dialog med Trafikverket, och redan nästa vecka har jag personligen ett möte med Trafikverkets generaldirektör.

Herr talman! Även om Trafikverket måste bli bättre på leverans när det gäller utbyggnaden av rastplatser finns det ytterligare en problematisk dimension, och det är den olagliga yrkesmässiga trafiken som rullar på våra vägar. Den otillåtna cabotagetrafiken är omfattande, och dessa fordon står ofta långtidsuppställda på rastplatserna.

Under de senaste åren har den seriösa åkerinäringens villkor debatterats flitigt, inte enbart här i riksdagen utan också hos gemene man. Allt fler människor förstår kopplingen mellan den olagliga godstrafiken och annan kriminell verksamhet. Det har uppmärksammats i medierna att det förs ut stöldgods ur landet motsvarande cirka 2 miljarder kronor årligen, och då talar vi enbart om det gods som är försäkrat. Vägen är de kriminellas viktigaste verktyg, och det är dags att sätta stopp för det.

Vi sverigedemokrater har under många år fört fram behovet av en väl fungerande kontrollverksamhet på väg. Nu har vi en bra dialog med regeringen om både behov och möjligheter att utveckla kontroller på väg. Tillsammans med ledamoten Sten Bergheden har denna fråga lyfts direkt med justitieministern.

En effektiv kontroll är viktig för att skydda det seriösa företagandet men också för att försvåra för de kriminella nätverken att skaffa sig ekonomiska resurser. Ett belysande exempel på omfattningen av de kriminellas verksamhet är beslaget i Helsingborg i januari då uppskattningsvis tre ton kokain beslagtogs. Det är det i särklass största narkotikabeslaget någonsin i Sverige och värderas till cirka 3 miljarder kronor. Vad som inte kom fram i medierapporteringen var att ytterligare tre och ett halvt ton var på väg till Sverige men att de beslagtogs innan de nådde hit. Då förstår man omfattningen av denna verksamhet. De tre ton som nådde Sverige var givetvis planerade att gå vidare på lastbil, och här har de kriminella hela logistikflödet i sin hand. Det är dags att grusa maskineriet för de kriminella.

Herr talman! Sverigedemokraterna vill rusta upp vägkontrollerna och se till att välutbildade tjänstemän kontrollerar den yrkesmässiga trafiken. Vi vill lägga kontrollverksamheten i en särskild enhet inom polisen, med egen budget och egen styrning. Enheten ska inte vara kopplad till den reguljära polisverksamheten utan ha sitt eget givna uppdrag: att utföra kontroller på väg. Till enheten ska även Transportstyrelsens företagskontroller läggas. Givetvis ska även lagstiftningen moderniseras och straffen skärpas.

Herr talman! En viktig del av yrkestrafiken är våra taxiföretag. De lever i en situation där konkurrensen från svarttaxi är stenhård. De seriösa taxiföretagen är i behov av stöd från samhället, det vill säga kontroller. Det är sannerligen dags att vi får en förändring. I flera tidningsreportage har vi kunnat läsa om det utbredda fusket inom taxiverksamheten, ett fusk som bokstavligt talat slår undan benen för det seriösa företagandet inom taxibranschen.

Vad jag förstår sitter det representanter för taxibranschen på läktaren under denna debatt.

Vi kan inte stillatigande se på när seriösa företagare slås ut från marknaden med resultatet att förare blir utan arbete och staten går miste om skatteintäkter. Staten har en skyldighet att bekämpa brott och skydda sina medborgare. Den skyldigheten måste också gälla företag och förare inom yrkestrafiken.

Att bekämpa den vägburna kriminaliteten är viktigt ur flera synpunkter. Givetvis handlar det om att skydda det seriösa företagandet, men det är också viktigt för att bekämpa de kriminella nätverken. Att öka kontrollerna på väg är en ren investering för samhället.

Herr talman! Med en effektiv kontroll på väg med välutbildade tjänstemän kan Sverige återigen erbjuda den seriösa transportnäringen sjysta villkor. Vi får dessutom tillfälle att begränsa de kriminella nätverkens möjlighet att nyttja vår infrastruktur för brottslig verksamhet.

Herr talman! Även om vintern är på väg bort blir det vinter igen. Var så säkra! Vi kan konstatera att underhållet på våra vintervägar har varit katastrofalt dåligt, med olyckor och stora störningar till följd av detta. Trafikverket har fått omfattande kritik från yrkesförarna, vilket är helt naturligt, för det är ju deras arbetsplats det handlar om.

Situationen är oacceptabel, och vi är många som har påpekat för Trafikverket att man misslyckas med det mest grundläggande i sitt uppdrag: att hålla våra vägar farbara. Visst, vädret kan ibland vara övermäktigt, men det kan knappast vara snökaos över hela landet samtidigt.

Men det ser ut att ljusna vid horisonten. De samtal vi har haft direkt med generaldirektören har varit konstruktiva. Underhållet av vintervägarna har varit en stående punkt under denna vinter, och nu ser vi fram mot förändringar inför nästa vinter.

Vägarna är en viktig del i försörjningen för vår industri. Stopp i trafiken innebär per automatik stopp i viktig produktion. Den yrkesmässiga trafiken är en viktig kugge i samhällets maskineri. Det är sannerligen något att tänka på!

(Applåder)

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Tack för ditt anförande gällande det här viktiga betänkandet, ledamoten Thomas Morell!

Jag begärde ordet när ledamoten Thomas Morell nämnde taxibranschen och den situation som råder där. Vi hade både Transportarbetareförbundet och Taxiunionen i utskottet på initiativ av oss i Socialdemokraterna samt Vänsterpartiet. Jag ser också att det finns representanter för Taxiunionen på läktaren.

Det här är en viktig fråga. Thomas Morell delar problembilden men presenterar tyvärr ingen lösning på problemet. Vi har under fyra år nu kommit med olika förslag och utskottsinitiativ i utskottet, men Sverigedemokraterna har ändå valt att rösta tillsammans med Tidöregeringen. Man vill till exempel inte göra en översyn för att kolla på hur situationen i taxibranschen ser ut.

Det är såklart glädjande att problembilden bekräftas i talarstolen, men politik handlar också om att presentera förslag. Min fråga till ledamoten Thomas Morell är: Varför röstade ni inte för Socialdemokraternas utskottsinitiativ för att råda bot på den ordning som råder i taxibranschen?

Herr talman! Svaret är oerhört enkelt. Det förslag som lades fram i utskottet var inte bra nog. Jag har vid upprepade tillfällen pratat med er i Socialdemokraterna. Jag kan hjälpa er att förstå lagstiftningen och vad som måste göras vid en kontroll. Ni föreslår hela tiden en yrkestrafikinspektion, men det är inte lösningen på problemet. Om man ska komma åt problemet ute på vägarna måste man ha hela lagstiftningens verktygslåda med sig. Där är det polisen som gör jobbet.

Helt plötsligt står man inför ett brott som ligger utanför vägtrafiken men som har en koppling till den. Då måste personalen där ute kunna vidta åtgärder. De kan inte stå där och säga: Ursäkta, vi kan ingenting göra. Vi har inte stöd i lagen, så du kan åka vidare.

Det duger inte. Ska vi ha en sådan kontroll på vägen måste vi ha personal som är välutbildad och har stöd i lagstiftningen, oavsett vad de träffar på. Då räcker inte yrkestrafiklagstiftningen. Ena stunden kan det lösas med sanktionsavgifter, men i nästa stund är det ett brottsbalksbrott. Då är det en helt annan lagstiftning som träder in. Det här har jag försökt förklara flera gånger för er i Socialdemokraterna. Ni måste styra upp det här, för ni visar och blottlägger att ni inte har koll på problembilden i dess helhet.

Jag har själv stått ute på vägarna och jobbat i tolv år, så jag vet vad som krävs för att man ska kunna göra ett bra jobb i samband med en kontroll på väg. Det räcker inte med att stoppa ett fordon, presentera sig och säga ”God dag”, utan jobbet börjar när man väl har fått stopp på fordonet. Då börjar det bli komplicerat, för man börjar i framändan och slutar i bakändan på ekipaget. Där räcker inte era förslag.

Herr talman! Jag ställde en fråga om varför ledamoten Thomas Morell från Sverigedemokraterna inte röstade för ett utskottsinitiativ som handlade om taxibranschen och om att göra en översyn och kolla på de problem i branschen som Transportarbetareförbundet, Taxiunionen och arbetsgivarsidan larmar om. Det var min fråga, men Thomas Morell valde att prata om åkerinäringen och yrkestrafikinspektionen.

Jag kan upplysa Thomas Morell om att vi såklart har koll på våra förslag och vad de innebär. Om Sverigedemokraterna inte tycker att Socialdemokraternas förslag är tillräckligt bra, vad är då Sverigedemokraternas förslag? Varför kommer inte ni med ett förslag eller ett utskottsinitiativ om taxibranschen?

(Applåder)

Herr talman! Men snälla nån! Jag förklarade ju precis för ledamoten varför vi inte stöttar det.

(KADIR KASIRGA (S): Taxibranschen!)

Det beror ju på att förslaget inte var bra nog. Man kan inte dela upp en kontroll på väg och säga att i dag kontrollerar vi lastbilar och nästa gång taxi. Personalen måste kunna hantera alla yrkesgrupper. Vi pratar om yrkesmässig trafik. Taxi är yrkesmässig trafik, precis som att köra lastbil. Då måste man ha stöd i lagstiftningen för vartenda steg man tar.

Ett bekymmer med taxinäringen är att den fortfarande har sagoboken att redovisa sin tid i. Redan när jag gick polisutbildningen var 1297:an en del av kontrollen, och det är precis samma lagtext i dag, 30 år senare. Den har inte utvecklats. Vi har lagt fram förslag – Sten var med mig inne hos justitieministern med en tjock lunta med förslag – om hur vi ska lösa situationen på vägarna. De innefattar lastbilar, budbilar och taxi.

Man måste ha personal på vägarna som kan hantera lagstiftningen i dess helhet. Att bara belysa en sak leder inte till en lösning.

Problemet är också – det vet jag sedan tidigare – att om man väl har fått en sak får man vara nöjd. Man måste göra en total översyn av hela den yrkesmässiga trafiken. Man måste skärpa och förbättra lagstiftningen. Framför allt måste man se till att man har en kontrollverksamhet som är rustad för uppdraget. Det har vi inte i dag, och det beror bland annat på den förra regeringen, som rent av misshandlade och avvecklade trafikpolisen.

När jag slutade i Skara var det tre turlag med nio personer i varje. I dag är de totalt fem personer. Hur ska de klara jobbet?

(Applåder)

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Det här är alltså en debatt om TU14 om yrkestrafiken.

Yrkestrafiken är landets blodomlopp. Den ser till att gods och personer kommer dit de ska, i tid och på ett tryggt sätt. Jag vill rikta ett stort tack till yrkestrafiken för det jobb den gör för att hålla landet igång och se till att företag och privatpersoner får de transporter som är nödvändiga för Sverige.

Herr talman! Det är ingen tillfällighet att Sverige har två av världens största lastbilstillverkare. Behovet av lastbilstransporter har varit, är och kommer att vara stort i Sverige.

Våra godstransporter är blodomloppet i Sverige. Det handlar om mjölken som hämtas på gården, körs till mejeriet och sedan körs från mejeriet till affären så att vi alla får mat på bordet.

Det handlar om massaved och timmer som körs från skogen till sågverket och massaindustrin och sedan därifrån som produkter ut till handeln. Detta kan inte skötas på något annat sätt än med lastbilar, men för att lastbilstransporter ska kunna fungera behövs farbara vägar både på sommaren och på vintern. Då går det inte att göra som den socialdemokratiska regeringen som, styrd av Miljöpartiet, minskade vägunderhållet och i stället försökte bygga olönsamma höghastighetståg. Vi har nu stoppat höghastighetstågen och satsar i stället på att underhålla våra vägar och järnvägar.

Herr talman! Vi moderater tänker se till att vägarna i Sverige underhålls och repareras så att person- och godstransporterna fungerar.

Jag och Moderaterna har jobbat länge med att försöka få till en bättre konkurrenskraft för vår svenska åkerinäring och yrkestrafik. Våra företag, våra arbetstillfällen och vår tillväxt är beroende av att vi har fungerande transporter i hela landet. Det är viktigt att vi har konkurrenskraftiga åkeriföretag och taxiföretag som verkar i hela Sverige och att chaufförer och företag betalar skatt i Sverige.

Det behövs fler rastplatser, och de måste vara säkrare och tryggare och fungera för både manliga och kvinnliga chaufförer. Trafikverket har ett tydligt uppdrag här, och vi försöker snabba på utbyggnaden av rastplatser ytterligare. Hastigheten för utbyggnaden av fler och säkrare trygga rastplatser behöver öka.

Konkurrenskraften för både åkerier och taxinäring är viktig. Sänkta drivmedelspriser har både stärkt konkurrenskraften och sänkt inflationstakten.

Herr talman! När vi tog över efter Socialdemokraternas regering var bränslepriserna höga, och inflationen låg på cirka 10 procent. Räntorna steg, och Sveriges konkurrenskraft var starkt hotad. Detta har vi nu vänt. Vi har sänkt bränsleskatterna och sänkt reduktionsplikten. Vi har fått ned inflationen och räntorna, vilket är helt nödvändigt för att skapa tillväxt här i Sverige.

Herr talman! Sänkta drivmedelspriser stärker konkurrenskraften och gör att utländska fordon nu hellre tankar i Sverige, vilket gör att vi får in skattemedel och minskar andelen dålig diesel från öststaterna.

Men, herr talman, för att klara konkurrenskraften måste också lagar och regler följas av alla. Här har alla våra myndigheter ett stort ansvar. Därför har vi gett stora resurser till polisen för att öka brottsbekämpningen, men polisledningen måste prioritera att bekämpa den olagliga godstrafiken på våra vägar ännu mer och se till att få bort olaglig taxiverksamhet.

Det är på våra vägar som transporter av stöldgods, knark och sprit sker, och det är det som underhåller den grova kriminaliteten ekonomiskt. Det är här, ute på vägarna, som polisen bör finnas för att kolla laster och trafikduglighet och att kör- och vilotider följs. Här har polisen en hemläxa att göra. Man har fått uppdraget och resurserna att bekämpa olagliga transporter. Här vill vi se mycket mer verkstad för att få bort den olagliga trafiken än endast pinnjakt på antal stoppade fordon.

Herr talman! Jag kan bekräfta det ledamoten Morell sa. Vi har haft samtal med ministern om det här. Det är en angelägen fråga för regeringen att komma till rätta med de olagliga transporterna och trafiken på våra vägar.

Herr talman! Inget lagligt åkeri eller taxibolag kan klara konkurrensen om andra tillåts köra olagligt och kontrollerna uteblir, så här vill jag se en skärpning från polisledningen. Sverige kan inte fortsätta vara ett transferland för narkotika. Detta måste polisen prioritera.

Det måste också till ett bättre samarbete mellan olika myndigheter såsom polisen, tullen, Kustbevakningen, Transportstyrelsen och även Skatteverket för att lösa detta problem.

Herr talman! I dag kan olagliga lastbilar med chaufförer som inte följer regelverket komma in i landet och konkurrera med de lagliga transporterna här i Sverige. Chaufförer och åkerier som kör i Sverige ska kunna leva på att köra lagligt, inte klara transportkostnaderna enbart på grund av att de förmedlar knark, sprit och prostitution. Alla lagliga åkerier och taxiverksamheter kommer att bli utkonkurrerade av de olagliga vägtransporterna om ingenting görs. Detta är helt oacceptabelt.

Herr talman! Polisen har fått både pengar och resurser till att bekämpa brottsligheten. Jag förväntar mig mer arbete för att stoppa den olagliga åkeriverksamheten som snedvrider konkurrensen.

Polisen måste också avsätta resurser för att bättre kolla upp de utländska åkerier som bosätter sig på landets rastplatser i väntan på nya körningar. Detta kommer att fortsätta om polisen inte får bukt med det. Det är inte acceptabelt att vissa transportörer använder befintliga rastplatser som camping- och boplatser i väntan på nya uppdrag. Reglerna måste följas, och efterlevnaden av reglerna måste kontrolleras bättre.

Herr talman! Transportstyrelsen har också fått ökade resurser, vilket har lett till personalförstärkning och fler kontroller. Det syns också i statistiken. Antalet varningar inom taxibranschen har fördubblats sedan 2022. Det är inte tomma ord, utan det är faktiska resultat.

Herr talman! För att stärka konkurrenskraften vill vi också öka både längd och tyngd på lastbilarna. Vägar byggs nu ut och förstärks för att klara både tyngre och längre fordon.

Herr talman! Vi vet ju hur Miljöpartiet och Vänstern aktivt har försökt att bekämpa lastbilstransporter. De vill minska antalet lastbilar och begränsa lastbilars längd. De har höjt bränslepriserna. De har tagit bort pengar till vägunderhåll. Den förra socialdemokratiska regeringen med stöd av Miljöpartiet var rent ut sagt lastbilsfientlig.

Problemet är att om man försvårar för våra lastbilstransporter försvårar man också för vår industri och våra jobb, och därmed försämrar man välfärden och tillväxten i landet. Transporterna måste fungera för Sveriges tillväxt och för våra jobb.

Herr talman! Vi har infört krav på vinterdäck för lastbilar och bussar från november till april för att försöka minska antalet stillastående fordon och olyckor. Sveriges åkerier har ofta bra utrustning medan utländska åkerier kan ha mer bristfälliga däck och även lastbilskombinationer och fellastade lastbilar som kan utgöra en stor trafikfara. Men oavsett utrustning måste det till en bättre vinterväghållning där man åtgärdar snö och halka i tid. Arbetet för att förbättra detta pågår.

Herr talman! Oppositionen vill ha en ny yrkestrafikinspektion, och det låter ju handlingskraftigt. Men att bygga upp en ny myndighet tar år, kostar pengar och riskerar att bli ett sätt att skjuta problemen framför sig.

Vi tror inte att fler myndigheter i Stockholm löser problemen för åkaren i Skövde eller taxichauffören i Linköping. Vi tror på att se till att de myndigheter som redan har den uppgiften också sköter den och gör det jobb som de ska göra, nämligen att bekämpa olagliga transporter. Uppdraget är tydligt och ska självklart genomföras.

Herr talman! Jag kan också konstatera att den samlade oppositionen här i dag inte är överens i någon av reservationerna, utan det är bara den samlade vänstern som är överens.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Herr talman! Tack så mycket, Sten Bergheden, för anförandet!

Jag tyckte att ledamotens anförande väckte en del intressanta frågor. Men det framfördes även en del saker som jag inte tycker stämmer.

Sten Bergheden var väldigt stolt över att den här regeringen har sänkt priset på fossila bränslen och anklagade samtidigt den tidigare regeringen för att ha höjt priset. Han tycks helt missa eller inte vilja förstå att de stora svängningarna både 2022 och nu beror på samma sak, nämligen världsmarknadspriset på olja. Om man inte förstår det blir agerandet kanske därefter.

Jag undrar varför Sten Bergheden är så otroligt angelägen om att Sveriges transporter, inte minst våra lastbilar, ska drivas med energi från mullornas Iran, Saudiarabien under sharialagar, Putins Ryssland och ett alltmer instabilt USA. Varför anser Sten Bergheden att det är viktigt?

Varför kan vi inte lika gärna köra på våra egna biodrivmedel? Vore inte det bättre och säkrare och dessutom något som gör att vi faktiskt når klimatmålen, till skillnad från vad den här regeringen lyckats åstadkomma?

Vore det inte bättre att vi gynnade våra egna lastbilstillverkare, som Sten Bergheden själv nämnde? De har utvecklat fantastiska produkter i och med elektrifierade lastbilar. Den här regeringen har förstört hemmamarknaden för två av våra viktigaste företag.

Frågan är inte om vi ska ha lastbilar. Frågan är vad de ska drivas med.

Herr talman! Tack för frågorna, ledamoten Lakso!

Jag får väl börja med att rätta ledamoten till viss del. Det handlar ju faktiskt om att vi har sänkt skatterna på diesel och bensin, och det är klart att vi sänkte skatterna från den nivå som Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade tidigare.

Vi har också sänkt reduktionsplikten från den nivå som den förra regeringen införde. Det har inneburit ungefär 10 kronor lägre pris. Hade vi haft den situation vi har i världen i dag, när transporterna inte kommer fram, och haft kvar en socialdemokratisk och miljöpartistisk regering hade priserna inte legat på 22 kronor utan snarare mellan 30 och 40 kronor litern i stället. Det är den situation vi hade landat i här i Sverige, och då hade vi också börjat slå ut företag.

Lakso resonerar vidare om att vi inte ska gynna saker. Bekymret är att om vi slår ut våra näringar i Sverige – våra transportföretag och andra företag – på grund av dyra transporter flyttar tillverkningen någon annanstans där det är helt andra miljöregler och helt andra krav på att ha en ren miljö.

Det kan väl knappast vara Miljöpartiets ambition att arbetstillfällen ska flyttas från Sverige till andra ställen för att verksamhet inte kan vara kvar eftersom vi ligger kvar på de högsta skatterna när det gäller bränslen och annat. Eller vill Miljöpartiet återinföra den höga reduktionsplikt som ni hade när ni dammsög hela Europa på biodrivmedel och drev upp priserna? Vill ni återgå till den politiken igen, om olyckan skulle vara framme i september, och då driva upp priset med ytterligare 10–15 kronor litern?

Herr talman! Sanningen är ju att det är den här regeringens politik som leder till att vi förlorar jobb i Sverige, för konkurrensen om nya ellastbilar och om elektrifieringen är stenhård inte minst från Kina. Vi har ett fönster på några år nu för att se till att våra viktiga företag, som Volvo och Scania, faktiskt får avsättning för sina nyutvecklade elektrifierade lastbilar.

Det är alltså den här regeringens politik som leder till att vi förlorar jobb i Sverige och Europa och att vi i stället gynnar Kina genom att hålla oss kvar i ett fossilberoende som dessutom indirekt gynnar Ryssland. Om vi ser till hela Europa skickar vi mer pengar till Ryssland via köp av fossila bränslen än vi stöttar Ukraina med. Jag undrar om Sten Bergheden är nöjd med det och om han inte ser att det undergräver vår egen säkerhet.

Sanningen är ju att vi hade varit bättre rustade för den prischock som vi nu ser om vi hade legat kvar på en högre elektrifieringstakt och producerat mer biobränslen i Sverige. Då hade det naturligtvis också funnits ett utrymme att faktiskt justera vissa skatter på kort sikt. Framför allt handlar det dock om att vi måste se det här som en strategisk fråga.

Jag vill fråga Sten Bergheden hur han tänker sig att vår fordonsindustri ska överleva om vi inte hänger med i elektrifieringen. Framför allt vill jag återigen fråga – eftersom jag inte fick något svar – om Sten Bergheden är nöjd med att vi är beroende av oljeproducerande länder som Ryssland, Saudiarabien, Iran och USA för våra transporter på lång sikt eller om vi kanske borde ställa om till våra egenproducerade bränslen och el.

Herr talman! Tack Linus Lakso, för följdfrågorna! Det är rätt intressant att höra diskussionen från en ledamot från Miljöpartiet, alltså från den gamla regeringen, om att man ska höja elektrifieringstakten i Sverige. Det den regeringen gjorde under tiden vid makten var att den stängde ned kärnkraften i Sverige så att vi minskade elproduktionen och så att vi drev upp elpriserna till nästan det dubbla!

Tror ledamoten då att folk i Sverige, företag och annat, i det läget satsar på att köpa elbilar, när de har en regering som är villig att driva upp elpriset till en nivå som gör att det inte längre blir lönsamt att köra omkring med elbilar? Vi måste sansa oss lite i den här debatten. Börja med att erkänna att det var ett stort misstag att stänga ned kärnkraftverken och driva upp elpriserna på en nivå som skrämde marknaden från elektrifieringen! Den hemläxan borde ni ha gjort.

Elektrifieringen fortsätter ju. Nu har vi fått ned inflationen, som var 10 procent under er tid, och vi har fått ned räntorna. Folk har fått tillbaka framtidstron och vågar investera igen. Vem vågar investera med en inflation på 10 procent och höga räntor när de ska fatta investeringsbeslut om lite dyrare lastbilar eller lite dyrare elbilar? Det handlar om totalekonomin, och det handlar om att vi ger människorna i landet en trygghet och en säkerhet gällande att de kan lita på regeringen och att den inte bara jobbar utifrån ideologiska skäl utan också faktiskt väger in de ekonomiska skälen.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 7.

Låt oss börja med det grundläggande: Yrkestrafiken är en av Sveriges mest samhällsbärande funktioner. En mycket stor del av allt gods transporteras på väg, och utan lastbilen stannar industrin, handeln och hela vardagen. Samtidigt står transportsektorn för ungefär en tredjedel av utsläppen. Det innebär att denna bransch är avgörande både för ekonomin och för klimatomställningen. Åkeribranschen har själv en vilja att ställa om, men investeringarna är dyra och förutsättningarna osäkra. När regeringen sänker ambitionerna och skapar otydlighet bromsas också klimatomställningen.

Herr talman! Ordning och reda på våra vägar borde vara en självklarhet, men verkligheten ser annorlunda ut. Fusk, oseriösa aktörer och osund konkurrens breder ut sig i yrkestrafiken och taxibranschen. Vad gör regeringen? Jo, man hänvisar till pågående utredningar och lutar sig tillbaka.

Det här betänkandet handlar i grunden om vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha en transportsektor där seriösa företag konkurreras ut av fusk, där chaufförer pressas till orimliga villkor och där säkerheten sätts på spel, eller vill vi ha ordning och reda och sjysta villkor som gäller för alla?

För oss socialdemokrater är svaret självklart. Vi har lagt fram konkreta förslag om en yrkestrafikinspektion för att få fler och skarpare kontroller, om åtgärder mot fusk, om en översyn av taxibranschen och om bättre arbetsvillkor. Allt detta avslås dock i betänkandet. Det är inte för att förslagen är felaktiga utan för att Tidöregeringen tillsammans med Sverigedemokraterna väljer att inte agera.

Herr talman! Låt mig vara tydlig: Den här passiviteten är inte ny, utan Sverige har haft fyra förlorade år där regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har valt att stå still i frågor som är avgörande för transportsektorn. Det handlar om fyra år där fusket har fått fortsätta, fyra år där kontrollerna inte stärkts och fyra år där klimatomställningen har bromsats in. Branschen vill ställa om, men regeringen möter detta med otydliga spelregler och sänkta ambitioner. Det är inte bara dålig klimatpolitik; det är också dålig näringspolitik.

Herr talman! Låt oss också titta på verkligheten i taxibranschen. Vi kunde nyligen läsa i en debattartikel i Expressen att man i dag sätter sig i en taxi och hoppas på det bästa. Det säger något om hur illa det fungerar. I en rapport från Transportarbetareförbundet och Tankesmedjan Tiden beskrivs utvecklingen ännu tydligare. Man talar om ett system där människor i praktiken tvingas köra på ackord. Vi har ett system där priserna är fria men svåra att förstå. Arbetsgivaransvaret är otydligt, och arbetsvillkoren pressas. Det är själva definitionen av ett marknadsmisslyckande.

Bakom varje taxi finns en människa – en chaufför med ansvar för människors säkerhet men ofta utan trygghet i sin egen arbetsvardag. Många arbetar på procentlön, och det betyder att de inte får betalt när de väntar på nästa körning. Det är som om personalen i en butik bara skulle få lön när det står en kund i kassan.

Herr talman! Konsekvenserna är tydliga: 74 procent arbetar mer än heltid, och många arbetar uppemot 60 timmar i veckan. Stressen påverkar både arbetsmiljö och trafiksäkerhet, och det här är inte värdigt ett land som Sverige.

Herr talman! Det vi ser är en växande gigifiering av arbetsmarknaden. Digitala plattformar organiserar arbetet, men utan att det tas något arbetsgivaransvar. Rapporten från Transportarbetareförbundet visar också hur styrningen sker via appar och algoritmer, samtidigt som ansvaret flyttas över på individen. Chauffören får ta risken, men inte de digitala plattformarna – och de slipper arbetsgivaransvar.

Det allvarligaste är att detta inte kommer att stanna vid taxibranschen, om inte politiken agerar. Den här affärsmodellen kommer att sprida sig till hela yrkestrafiken, om inte politiken sätter stopp. Då får vi fler gigjobb, färre fasta anställningar och pressade kollektivavtal. Det vore ett systemskifte bort från den svenska modellen.

Herr talman! Det här handlar inte bara om transporter, utan det handlar också om vilket arbetsliv vi ska ha i Sverige. Antingen accepterar vi en utveckling där ansvar flyttas från företag till individ, eller så står vi upp för trygghet, rättvisa villkor och ordning och reda.

Vi socialdemokrater nöjer oss inte med att bara beskriva problemen, utan vi vill också lösa dem. Därför vill vi skärpa kontrollen i taxibranschen, säkerställa kopplingen mellan appar, taxameter och redovisning, stärka arbetsvillkoren för förarna och framför allt återupprätta förtroendet för branschen. Det handlar om att återupprätta ordning och reda och konkurrens på lika villkor.

Herr talman! Taxi och hela yrkestrafiken är en del av vår samhällsbärande infrastruktur, och de måste behandlas så. Vi har inte råd med fler förlorade år, inte för jobben, inte för konkurrensen och inte för klimatet. Där är dags att gå från ord till handling.

(Applåder)

(forts. § 14)

Herr talman! Det var ganska intressant att lyssna på ledamoten och hans historiebeskrivning. Under förra mandatperioden hade jag nog närmare hundra debatter med olika ministrar från Socialdemokraterna om just problemet med kriminell verksamhet på vägarna. Ingenting hände, men nu ska man helt plötsligt göra något åt detta. Varför gjorde man ingenting under de första åtta åren? Den frågan kan vi ju ställa oss.

Jag går tillbaka till detta med yrkestrafikinspektionen. Jag förstår inte varför man envisas med att bara gå halva vägen i stället för att verkligen ta ett rejält grabbatag i frågan och få en lösning. Ska vi klara kontrollerna på väg måste den som utför dem ha stöttning i lagstiftningen. Vi måste ha hela paketet färdigt. Ska man skicka ut några civila? Det har vi i och för sig i dag; vi har bilinspektörerna som jobbar i polisorganisationen. Men här är det tydligen fråga om att starta en ny myndighet.

Då är det betydligt bättre att lägga det här i polisorganisationen, där detta redan finns, och utbilda personalen så att den kan göra jobbet från det att fordonet stannar till dess man är färdig och har gjort ett avslut. Ska vi ha en civil organisation som är ute och gör detta måste den hela tiden ha stöttning av polisen. Det är så det fungerar; det är bara att läsa på i lagstiftningen. Den är tydlig i regleringen av vem som får stoppa ett fordon och framför allt i regleringen av vad som får göras när ett fel upptäcks.

Här måste ni läsa på, Kadir Kasirga. Det blir lite lustigt att bara slänga ur sig någonting om att man ska ha en yrkestrafikinspektion. Den måste nämligen även ha verktygslådan.

Herr talman! Tack för frågorna, ledamoten Thomas Morell!

Jag är lite trött på retoriken att ledamoten Thomas Morell låtsas att han behärskar hela lagstiftningen och att vi ledamöter från Socialdemokraterna inte läser lagtexten, och så vidare.

Herr talman! Först och främst: Ledamoten Thomas Morell ägnar sig åt historieförvanskning när det gäller vad den förra regeringen gjorde. Vi såg faktiskt till att det blev skärpta regler. Vi införde hårdare sanktioner, och framför allt såg vi till att mobilitetspaketet kom på plats. Nu finns de här verktygen, men när det gäller mobilitetspaketet vill vi också följa upp hur implementeringen har gått. Det skulle vara väldigt intressant att se hur det funkar.

Anledningen till att vi envisas med en yrkestrafikinspektion är att vi har en regelbunden dialog både med arbetsgivarsidan och med arbetstagarorganisationerna, som Transportarbetareförbundet och Sveriges Åkeriföretag. De efterfrågar fler kontroller, och de förordar också en yrkestrafikinspektion.

Egentligen ser jag alltså ingen konflikt i den här frågan, för jag hör från regeringen och Sverigedemokraterna att man ska försöka inrätta en sektion eller enhet inom Polismyndigheten. Den tidigare utredningen, som vi tillsatte, förordade egentligen också det, men en yrkestrafikinspektion är väldigt viktig för näringslivet.

Herr talman! Det blir ju lite konstigt det här. Vi skulle arrangera ett möte med taxibranschen och diskutera villkoren där, men både Transportarbetareförbundet och Socialdemokraterna sa nej till mötet. Det är alltså inte ett så där jättestort engagemang man har för att komma åt problemen i en hel bransch. Ska vi verkligen göra någonting måste vi kroka arm och gå framåt.

Man måste dock ha lagstiftningen med sig; jag fattar inte att det ska vara så svårt att förstå. Det är tydligt att ni inte har koll på lagstiftningen, Kadir Kasirga. Ni pratar hela tiden om att ni har pratat med arbetsgivarorganisationer, arbetstagarorganisationer och så vidare. Ni har också pratat med Sveriges Åkeriföretag, och det är bra – det är en av mina gamla arbetsgivare. Jag hade deras vd hos mig förra veckan, och då diskuterade vi det här med kontroller på väg.

Vi var rörande överens om att vi måste ha en kraftfull organisation där ute. Då måste man nyttja den myndighet som i dag har allt lagstöd för att göra jobbet. Annars måste man gå in och göra om alltihop i hela trafiklagstiftningen för att förklara vem som får göra vad. I händelse av att ett fel upptäcks måste det finnas stöd i lagstiftningen för att gå vidare. Man slipper arbetet med att ändra alltihop i lagstiftningen när den myndighet som är utpekad för att utföra kontroller på väg organiserar arbetet. Då vinner man oerhört mycket.

Dessutom har man då hela registret tillgängligt, inklusive alla lagar som behövs för att kunna använda våld, om den situationen skulle uppstå. Ni måste förstå komplexiteten i att göra en kontroll på väg – det är inte bara att stoppa en bil och säga ”God dag!”, utan man måste ha stöd för i stort sett alla åtgärder man vidtar mot individen och företaget där ute.

Herr talman! Det här är väldigt anmärkningsvärt. Ledamoten Thomas Morell pratar om att kroka arm, men när Socialdemokraterna tillsammans med övriga oppositionen föreslår ett utskottsinitiativ om att göra en översyn av taxibranschen eller tillsätta en yrkestrafikinspektion för hårdare kontroller röstar Sverigedemokraterna med Tidöregeringen. Pratet om att kroka arm blir alltså lite genomskinligt.

Lagstiftningen kanske är föråldrad – så kan det vara. Det är precis därför vi ser att det är viktigt att vi gör en översyn av till exempel taxibranschen. Vad gör Sverigedemokraterna? Vilka förslag kommer Sverigedemokraterna med till utskottet? Vilka frågor har Sverigedemokraterna drivit på för gentemot regeringen?

Nu är vi på år fyra av den här mandatperioden, och det enda jag har hört från Sverigedemokraterna och ledamoten Thomas Morell är att man har en väldigt bra dialog med departementet och trevliga fikastunder. Det är tyvärr resultatet av SD-regeringens – Tidöregeringens – arbete.

(Applåder)

Herr talman! År 2019 fattade denna kammare beslut om att införa reduktionsplikt, och man gjorde det med en modell som var stegrande. Rätt så snabbt efter att det beslutet var fattat började jag bli uppvaktad av framför allt folk i transportsektorn men också av människor på landsbygden, som konstaterade att den prisbild som nu växer fram inte fungerar.

Jag noterar nu – dels i debatten i allmänhet, dels i den debatt som vi alla för med varandra på nätet, i tidningar och i andra sammanhang – att framför allt socialdemokratin, Miljöpartiet, Centern och Vänsterpartiet för fram att prisökningen som just nu sker beror på oljepriset.

Herr talman! Jag tycker ändå att det är rätt viktigt att vi i denna kammare håller oss till grundläggande fakta. Ett av de mest grundläggande är att detta beslut handlade om en stegrande modell. Om vi hade vi följt det beslutet hade vi i dag legat på ungefär 50 procents iblandning för diesel och någonstans runt 15 procent för bensin – det går nämligen inte rent tekniskt att blanda i lika mycket i bensin. Om vi hade legat på 50 procent med nuvarande oljepris och inte gjort skattesänkningar, och sedan lagt moms på detta, hade prisbilden just nu varit 35–40 kronor. Prisbilden är strax över 20 kronor. Då agerar vår regering.

Men jag måste ändå få ställa frågan till socialdemokratin: Ni röstade ju ja 2019. Ni har sedan inte svängt, som vi kristdemokrater – jag lyckades nämligen få mitt parti att svänga i den här frågan. Om faran är framme, kommer ni att höja reduktionsplikten till dessa 50 procent som ni en gång i tiden röstade ja till?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Jacobsson för frågan.

Jag känner inte till den 50-procentiga reduktionsplikt som vi socialdemokrater skulle ha förordat. Det stämmer inte. Under den här mandatperioden har vi kommit med förslag om Sverigebränslepriser. Under krisen i Mellanöstern och krisen kring Hormuzsundet har vi också kommit med förslag om att regeringen måste agera.

Det låter väldigt bra när ledamoten tar upp den här frågan och sätter fokus på drivmedelspriserna. Jag kan bara säga: Det är en kortsiktig lättnad för branschen. Vi pratar nu de facto om transportsektorn. Det är bra att man gör lättnader, men det löser inte de grundläggande problemen i branschen. Seriösa företag konkurreras fortfarande ut av fusk från oseriösa företag. Kontrollerna är fortfarande för svaga. Det krävs mer än billig diesel för att skapa en fungerande transportsektor.

Min fråga tillbaka till ledamoten Magnus Jacobsson blir: Varför röstar ni emot förslag som sätter fokus på hur man ska komma åt fusket i den här sektorn, exempelvis genom en yrkestrafikinspektion eller genom att tillsätta en översyn av taxibranschen?

Herr talman! Jag har stor respekt för att en ledamot som är ny i utskottet inte har följt exakt vad som hände under förra mandatperioden. Faktum kvarstår dock: År 2019 röstade socialdemokratin för en modell som i dagsläget, om inte vi hade upphävt denna modell, hade gett cirka 50 procents iblandning för diesel, och då hade vi haft ett bränslepris någonstans mellan 30 och 40 kronor. Detta kan var och en som är intresserad själv granska genom att titta i de protokoll som finns.

Men låt mig ta en annan fråga, herr talman. Den här regeringen avsätter 1 171 miljarder till infrastruktur – ungefär hälften järnväg, hälften väg. Hälften av den halvan är sedan underhåll. Vi avsätter 354 miljarder till underhåll. Varför gör vi det? Jo, vägen är ju yrkestrafikens viktigaste arbetsmiljö, tillsammans med hytten eller fordonet man jobbar i.

Det är många som glömmer det, men Trafikverket konstaterade för fyra år sedan att underhållsskulden skulle öka om den förra planen genomfördes. Med den strategi och den plan vi nu går fram med och med den budget vi har antagit kommer underhållsskulden att byggas bort på tolv år.

Döm då om min förvåning, herr talman, när socialdemokratin i sina budgetförslag lägger 45 miljarder mindre till underhåll. Det innebär alltså att underhållsskulden inte kommer att byggas bort på tolv år. Det är 13 procent mindre till underhåll på väg. Det innebär att arbetsmiljön fortsatt ska vara dålig. Omräknat i år skulle det ta 14–15 år innan underhållsskulden var borta.

Herr talman! Låt mig ställa frågan: Varför gör ni denna prioritering när det är så viktigt att vi tar itu med underhållsskulden?

Herr talman! Det är jättebra att regeringen satsar på underhåll av väg, men vi tycker också att det är jätteviktigt att man betar av den historiska underhållsskuld som finns på järnvägssidan. När vi träffar näringslivet är järnvägen jätteviktig. Och den är inte viktig bara för näringslivet; den är viktig för hela Sverige, både för persontransporter och för godstransporter.

Men vi pratar ju om yrkestrafik och taxi i dag, och frågorna kvarstår. Ja, man ska beta av underhållsskulden på vägen, men fusket på vägarna kvarstår fortfarande. De oseriösa aktörerna kvarstår. Hur ska vi komma åt detta? Vad har regeringen gjort i de här frågorna? Fyra år har gått, en hel mandatperiod.

Den här regeringen ägnar sig åt att sänka skatten för de allra rikaste. Man lånar 360 miljarder kronor för att sänka skatterna. Vi har fått 100 000 fler arbetslösa. Det är det facit vi har i handen när det gäller Tidöregeringen och Sverigedemokraterna.

Herr talman! Jag hoppas att ledamoten Jacobsson i sitt huvudanförande ger besked till de taxiförare som sitter på läktaren om vad ni tänker göra för deras situation. Kommer ni att tillsätta en översyn av taxibranschen och stoppa de oseriösa aktörerna?

(Applåder)

Herr talman! Det här blir en intressant diskussion. Socialdemokraterna föreslår att man ska inrätta en yrkestrafikinspektion som ska ta hand om olagligheterna ute på vägarna. Vi har i dag en polis som har våldsmonopol och kan ta hand om sådana delar där ute, plus en rad andra myndigheter som ska backa upp dem. Den delen tycker tydligen Socialdemokraterna inte håller. Nu ska ett antal tjänstemän som är anställda på någon form av yrkestrafikinspektion åka ut och stämma av vad som sker på vägen.

Då blir min fråga: Vad kommer de att ha för befogenheter där ute? Kan de gripa en person som gjort något olagligt? Kan de riva isär hela bilen och gå igenom den? Vad har de för befogenheter om det uppstår en situation där polisen behöver vara med? Ska de då stå där med sitt anteckningsblock och säga ”Snart kommer vi att kalla hit polisen”, eller har de någon form av befogenheter?

Detta känns som en ren skrivbordsprodukt från Socialdemokraterna som rätt mycket saknar verklighetsförankring. Vi har myndigheter som ska sköta detta. Vi sätter press på myndigheterna för att de ska klara detta. Vi ger polisen resurser och ekonomisk styrka för att klara av att växla upp och ta hand om den kriminalitet som ni efter åtta år lämnade efter er. Det var en situation som eskalerade ohejdat.

Nu har vi brutit en del av den biten. Vi är på god väg. Ert svar på detta är att en yrkesinspektion ska lösa de problem vi har ute på vägarna. Då vill jag ha reda på: Vad anser Kadir Kasirga att den här inspektionen ska ha för befogenheter? Vad ska den göra på vägen efter den här långa utredningen?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Bergheden för frågan.

Jag hör att också Bergheden ägnar sig lite åt historieförvanskning när det gäller vad tidigare regering gjort och inte gjort.

Sanningen är, som jag tidigare har nämnt, att vi såg till att mobilitetspaketet kom på plats. Vi skärpte straffen och reglerna och införde klampning, cabotage med mera. Det känner ledamoten Bergheden till, men ändå väljer han att sprida en annan version.

När det gäller yrkestrafikinspektion finns det väldigt många duktiga, kompetenta myndigheter i Sverige: Transportstyrelsen, Trafikverket, polisen och Skatteverket. Det är inte ledamoten Kadir Kasirgas uppgift att tala om vilka befogenheter de som ska jobba på yrkestrafikinspektionen ska ha. En utredning ska komma fram till hur det ska gå till. Vi ägnar oss inte åt detaljstyrning.

Jag vet att det går att ge befogenheter till personal och medarbetare. Det kommer ni faktiskt att göra snart. Det finns en proposition som kommer till riksdagen som gäller manipulation av färdskrivare. Bilinspektörer kommer att få mer kompetens och kunna agera. Det är bra. Det välkomnar vi. Varför skulle man inte kunna göra samma sak på en yrkestrafikinspektion? Det finns kompetenta myndigheter, och det finns kompetenta medarbetare. Detta går att lösa. Politik handlar om vilja, och den här regeringen saknar den viljan.

(Applåder)

Herr talman! Det är ju gott och väl att ledamoten tror att det går att lösa allting med vilja. Men i svaret hittade jag ingenting som den här yrkesinspektionen skulle ha befogenhet att göra. Det skulle en utredning titta på och efter ett antal år komma fram till något förslag om. Men det finns redan i dag myndigheter som faktiskt ska sköta om den här delen, och vi ser nu till att de får befogenheter och instrument för att klara av det. Ändå föreslår Socialdemokraterna att detta ska lösas med en utredning och en översyn. Då kommer någonting att hända, men vi vet inte riktigt var det kommer att landa. Det tycker jag, herr talman, är lite grann som en skrivbordsprodukt utan verklighetsförankring.

Jag vill gärna passa på nu när jag har Kadir Kasirga här att diskutera konkurrenskraft. Kommer Socialdemokraterna att återgå till den plan ni hade för reduktionsplikten och höja skatterna igen om ni tillträder? Det fattas ju en hel del i er budget. De grejerna behöver ni finansiera. Kommer ni att återgå till reduktionsplikten som till exempel innebär att dieseln ska upp i 66 procents reduktionsplikt 2030, som låg i er plan? Kommer ni att höja skatterna igen? Kommer vi att få 10–15 kronor dyrare diesel och bensin? Det behöver ni svara på inför valet. Hur har ni tänkt göra med detta?

Ni pratar ju ofta om miljömålen, och ett instrument för er del tillsammans med Miljöpartiet är att höja bränsleskatter och avgifter kraftigt, dammsuga Europa på biodrivmedel och annat. Jag vill veta om den planen ligger fast. Om man återtar en maktposition efter valet, återgår man då till den planen och höjer skatterna med 10–15 kronor för diesel och bensin, eller har man kommit på andra tankar? Hur ska man i så fall finansiera sin budget, där det fattas en del?

(Applåder)

Herr talman! Det finns inga besked från Socialdemokraterna om att höja någon reduktionsplikt med 66 procent. Jag vet inte varifrån ledamoten hämtar den informationen. Men jag vill påminna ledamoten Sten Bergheden om att vi också har förpliktelser gentemot EU. Det finns någonting som heter Fit for 55, som den här kammaren och även regeringen har ställt sig bakom. Menar ledamoten och regeringen att de kommer att frångå den överenskommelsen?

Branschen – nu pratar vi om transportsektorn och fordonsindustrin – skriker efter elektrifiering och tydliga politiska riktlinjer. Regeringen har spridit osäkerhet. Fordonsindustrin är orolig över att tappa mark i Europa och gentemot övriga världen. Men det är inte Bergheden eller Sverigedemokraterna intresserade av. De pratar om dieselpris och bensinpris. Det låter som om man snart kommer att lansera en parfym som luktar bensin. Så viktigt är det. Men framtiden är elektrifiering. Lyssna på branschen och näringslivet! Där finns svaret.

(Applåder)

Herr talman! I det betänkande vi i dag debatterar hanteras 31 olika yrkanden. Det handlar om yrkestrafik och taxi. Yrkestrafiken är blodomloppet i ett fungerande samhälle. På samma sätt som ungefär 90 procent av alla transporter till och från Sverige sker med båt transporteras cirka 80 procent av all godsvolym inom landet med lastbil. Många företag runt omkring i Sverige är helt beroende av dessa transporter då de i praktiken håller sitt lager på lastbilen. Det är också många butiker, framför allt matbutiker, som är helt beroende av att transportsystemet fungerar.

Skulle det gå bara några dagar utan att transportsystemet är igång innebär det stora problem för alla som bor i en större stad. Man kan helt enkelt konstatera att utan ett fungerande transportsystem står Sverige stilla. Detta är extra allvarligt med tanke på situationen i Ukraina. Vi har mycket vi behöver lära därifrån.

En annan viktig del, utöver de som gör jobbet och befinner sig i transportsystemet, är det vi till viss del redan har debatterat, nämligen att ta itu med underhållsskulden. Om man inte kraftigt satsar på att rusta upp våra vägar är det stor risk att det som halkar efter blir underhållet på landsbygden. Jag tror att vi är många som kommer från utanför de större städerna som har den känslan. De stora städerna tenderar att få det de behöver. Det är längre ut i systemet som det tar tid. Därför är jag väldigt oroad över socialdemokratins budget.

Jag har stor respekt för att man vill satsa på järnväg, och vi kommer snart att debattera även det. Men 80 procent av alla transporter sker på väg. Det är därför regeringen har satsat på underhåll. Det är därför regeringen har satsat på stöd till enskilda vägar. Det är också därför regeringen har satsat så oerhört mycket på att bygga upp BK4-systemet. Det handlar om att få ett fungerande transportsystem.

Vi är väl medvetna om att transportsektorn står för ungefär 36 procent av koldioxidutsläppen. Industrin står för 30–33 procent. Det är storheter. Ofta i debatten låter det nästan, herr talman, som om Sverige vore ett dåligt land. Men sanningen är den att vi står för 0,1 procent av världens totala utsläpp. Det ska jämföras med Kina som står för 33 procent, eller USA som står för 12 procent och Indien som står för 7 procent. Om vi med vår teknikutveckling skulle lyckas exportera vårt kunnande till Kina så att deras utsläpp minskar med en procentenhet är det en större miljöinsats än alla de straffåtgärder som den tidigare regeringen utsatte vanliga svenskar för på landsbygd och i städer.

Om vi lyckas med vår teknikutveckling och får bilar, flyg och sjöfart att fungera mer miljövänligt har det otrolig effekt på miljön. Det är det som gör att vi kristdemokrater stolt säger att vi står för en svensk miljöpolitik, men att den bygger på samarbete inom EU. I dag finns Carbon Border Adjustment Mechanism, där man helt enkelt tar betalt för CO2-utsläpp. Här har vi kristdemokrater med Peter Kullgren i spetsen lagt fram ett förslag om att inkludera varor som produceras med kolkraft. Skillnaden är att vi anser att man ska kunna lägga tull på detta. Den röda sidan tenderar att säga att medborgarna i Sverige ska räkna in CO2-avgift eller CO2-utsläpp i de varor de köper. Det innebär att våra medborgare ska ta ansvar två gånger för miljöutsläppen. Först ska vi ta ansvar för våra egna, och sedan ska vi ta ansvar för andra länders utsläpp. Det är en fullständigt orimlig hållning.

Den rimliga hållningen är att vi tar ansvar för våra miljöutsläpp. Sedan beskattar vi via tullar i ett gemensamt europeiskt arbete så att Kina och andra länder börjar ta ansvar för sina utsläpp. Det är den rimliga hållningen, inte att vi ska straffbeskatta våra transporter och våra medborgare.

En annan åtgärd som regeringen har jobbat mycket med är BK4-vägar. Syftet är längre och tyngre fordon. Kan vi få fram sådana – jag tycker personligen att Finland är en förebild med detta – skulle förbättrad miljö bli resultatet.

Vi från kristdemokratiskt håll håller fast vid Fit for 55 och nettonollutsläpp fram till 2050, men vi vill jobba inom det europeiska systemet. För att vara helt ärlig: Sverige är ett föregångsland. Vi har ingen anledning att skämmas. Det hindrar dock inte att vi fortsätter att jobba med bränslen och elektrifiering. Men om vi ska lyckas med det här har vi nästa problem, herr talman.

Alla inom transportsektorn pratar i dag om elektrifiering. Alla partier är överens om att vi ska försöka få yrkestrafiken och godsflödena att gå över till elektrifiering eller vätgas, som är en annan variant av elektrifiering. Det finns bara ett litet problem: Ska vi lyckas med detta måste det finnas kraftöverföring och kraft i rättan en tid.

Det är därför vi kristdemokrater lyfter fram vattenkraften – den småskaliga vattenkraften – och kärnkraften. Vi kan inte lita på tillfälliga vindpustar eller daglig sol utan lagringsförmåga.

Herr talman! Vi kommer att fortsätta kämpa för en miljöpolitik som gör att vi har en stark yrkestrafik och en stark miljöprofil, men det ska ske gemensamt med näringslivet, samtidigt med en energiutveckling och gemensamt inom EU.

En fråga som jag har lyft många gånger här i kammaren och har anledning att lyfta igen är avståndsbaserad beskattning. Här har vi kristdemokrater däremot inte med oss alla våra vänner i regeringen, men det här är trots allt en debatt som också handlar om vad enskilda partier tycker.

Jag var rätt ensam om att lyfta frågan under förra mandatperioden. Jag var för övrigt rätt ensam när jag sa att vi också måste lämna idén med överskottsmål, men jag är glad över att vi i dag har ett balansmål. Man måste ha mål och ekonomiska system som gör att man kan investera inför framtiden.

Vad är fördelen med det avståndsbaserade? Jo, man kan avveckla dagens fordons- och bränsleskatt och ha en beskattning som bygger på avstånd. Det är vad tyskarna har gjort. Vi har i dag Eurovinjettsystemet. Det har i princip alla utom Sverige och Schweiz lämnat. Förr eller senare kommer vi att vara tvungna att hitta en ny modell. Då har tyskarna redan jobbat fram en ny sådan.

Fördelen med en sådan avståndsbeskattning är att man kan stoppa in andra saker, exempelvis fordonets miljöprestanda. Man kan stoppa in vägtullarna så att de inte behöver sitta på en kamera, utan man jobbar med dem digitalt. Jag och vi kristdemokrater hoppas att det förr eller senare blir fler som kommer att titta på denna fråga.

Sanningen är ju att om vi lyckas med elektrifieringen och om vi får fler att köra elbil blir det färre som betalar för vägen. I dag är det de som tankar med bensin och diesel som betalar vägunderhållet. Men när du kör en elbil sliter du också på vägen, herr talman. Denna fråga kommer vi förr eller senare att vara tvungna att titta på.

Det finns ytterligare något som är viktigt att lyfta fram, nämligen våra rastplatser och tryggheten för dem som jobbar i systemen. Jag har vid åtskilliga tillfällen tagit upp mina resor till Ukraina, och jag kan konstatera att Polen är ett föregångsland. I sina vägsystem har de byggt upp bensinstationer, parkeringsplatser och möjligheter att duscha. Man kan stanna och sova tryggt en natt, för man vet att det finns människor som är i rörelse. Här har vi oavsett färg på flaggan, det vill säga partierna, något att titta på.

Herr talman! I debatten har det ställts frågor om taxibranschen. Här vill jag vara tydlig. Kristdemokraterna är generellt sett positiva till teknikutveckling. Det pågår en fantastisk utveckling. Olika appar och system växer fram. Med största sannolikhet kommer det snart att finnas självkörande fordon, vilket kommer att förändra en hel del av branschen.

För egen del tror jag att vi behöver titta på den danska modellen. Om jag inte svarade i replikskiftet tidigare är mitt svar nu att jag tror att vi kommer att vara tvungna att titta på den danska modellen. Där har man kopplat apparna till taxametern. Det blir väldigt konstigt om vissa betalar korrekt skatt och andra inte gör det.

Det finns andra förslag som taxibranschen har lyft fram om hur man exempelvis ska styra priser. Det är jag betydligt mer tveksam till; jag är klassiskt borgerlig. Men om en enskild medborgare ska kunna bedöma om ett taxipris är skäligt kanske det skulle vara ett förslag som hade ett rekommenderat kilometerpris. Om det sedan är Konsumentverket eller någon annan som gör det spelar mindre roll. I dag är det väldigt svårt att vara kund i Sverige. Man vet inte vad ett normalt kilometerpris för taxi är.

Det är likadant när kommuner upphandlar, herr talman. Då kan man välja att inte ta det lägsta priset, utan man tar pris med kvalitet. Om man som kund ska kunna göra rätt bedömning bör man veta vad som är ett kvalitetsmässigt pris. Det skulle Konsumentverket kunna fundera över.

Herr talman! Vid den här tiden förra året blev jag apostroferad av Heie. Frågan handlade om funktionsnedsatta och fenomenet med färdtjänst. Jag svarade vid tillfället att jag faktiskt inte hade någon aning. Jag kanske lindade in det lite mer, men det var vad jag egentligen sa.

Det här året har jag, herr talman, roat mig med att försöka få en aning. Jag har lyssnat till dem som jobbar med det här, bland annat de synskadades förening, och jag är lite förvånad över att vi inte kommer snabbare fram här. Jag delar nog den uppfattning som har lyfts fram: Om man är synskadad behöver man kunna få hjälp från dörr till dörr.

Det här är något som jag lovar – inte att regeringen genomför det, för det kan jag inte lova, men jag lovar att jag själv kommer att fortsätta att lyfta fram frågan. Jag kan tänka mig in i situationen om man är synskadad och blir lämnad på fel plats. Då är det inte så lätt att komma rätt. Det här är en fråga man behöver ta med sig.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på alla motioner.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Tack, Magnus Jacobsson, för anförandet! Det innehöll många olika delar. Tack också för svaret på förra årets undring! Det lämnar dock en del i övrigt att önska, och jag har några frågor att ställa.

Jag hörde inte ledamoten nämna dispenser för vissa fordonstransporter. Vi vet att möjligheten till specialtransporter av olika slag är viktig för hela näringslivet. Det finns ett tillkännagivande från 2020 och resultat från 2024. Det finns skrivningar i betänkandet från 2025, och nu har vi 2026. Trafikverket sa 2025 att om regeringen någon gång ändrar på reglerna kommer det att ta ytterligare två år innan det blir genomfört.

Vi börjar tala om tioårsperioder för att kunna åtgärda problem som dessa. Jag ser att ledamoten nickar och verkar också tycka att det här inte är okej. Det finns dock möjligheter att göra mer på relativt kort tid.

Accelerationskontoret, en funktion under regeringen, har pekat på att tid är pengar. Det här är kostnader som är väldigt stora, och även dessa saker nämndes i förra årets debatt. Därför är en av mina frågor: När kommer dispens för vissa fordonstransporter? Man är så glad att man nu har det.

Det finns en oro där ute över att man ska behöva installera färdskrivare för internationella transporter i både tunga och lättare fordon. Ledamoten bor ju själv i gränsbygder, och då är det grannkommunen som man många gånger vänder sig till när man så behöver. Här har vi ett antal hästtjejer och hästkillar som åker på tävling från Bohuslän till Norge, och en del från Skåne till Danmark. Man ska alltså behöva installera färdskrivare för att det rör sig om internationell godstransport. Jag har hört den oron från hästbranschen, och jag undrar om ledamoten kan räta ut frågetecknen.

Herr talman! Avseende hästtransporterna kan jag inte räta ut frågetecknen, för detta är ett arbete som pågår både nationellt och internationellt inom EU. Jag tror inte mot bakgrund av det jag känner till att detta är färdigprocessat än, så där blir jag dig svaret skyldig.

När det gäller dispenserna har jag gjort ett stort antal studiebesök. Jag har själv varit ute och tittat i bland annat Göteborg. Det är en fantastisk stad, och det byggs överallt. Det kan handla om bara det att få in eller ta bort en kran. Jag delar helt enkelt ledamotens uppfattning: Detta är något vi borde ha kommit fram snabbare med. Jag tror egentligen inte att det har budgetpåverkan.

Man kan ibland tycka att fyra år är en lång tid. Jag kan tycka att fyra år är en kort tid. Man bildar en regering, och sedan ska man sätta sig och börja jobba med de första frågorna – och så kommer det fler och fler frågor. Jag skulle nog vilja säga att vi får ta med oss det där med dispenserna in i nästa mandatperiod, när vi har vunnit valet.

Det är samma sak med färdtjänstfrågan. Jag tror inte att man kommer att hinna nu; propositionslistan är tämligen stängd. Men det är en fråga som åtminstone jag kommer att bära med mig i valet och in i det framtida arbetet. Det är samma sak med färdtjänst – det är inte en fråga som kostar staten pengar. Det är en fråga som däremot kommer att kosta kommuner och regioner pengar. Det kommer att vara en ansvarsfråga. Men om vi ska ha ett likvärdigt samhälle måste även de som är synskadade ha likvärdiga förutsättningar.

Båda dessa frågor kommer jag alltså att ta med mig. När det gäller frågan om de här transporterna pågår som sagt ett arbete, och jag har inget svar innan det är färdigt.

Herr talman! Reglerna för internationella transporter och transporter med lättare fordon börjar gälla den 1 juli 2026. Det brinner alltså lite i knutarna när det gäller att komma till rätta med detta.

När det gäller att dispens för vissa fordonstransporter inte skulle vara budgetpåverkande säger Trafikverket att det ändå skulle gå på cirka 12 miljoner att införa den tjänsten från deras sida, om de skulle ta ansvar för det helt och hållet. Så det är klart att det ändå har viss budgetpåverkan.

Jag skulle vilja gå vidare till ytterligare en fråga. Ledamoten säger att vi inte har någon anledning att skämmas när utsläppen från trafiken har ökat så pass rejält som de har gjort – må så vara. Men när det gäller den tunga trafiken upplever jag att det finns en oro. Ledamoten är mycket inne på yrkestrafiken, men vi har också våra två stora lastbilsleverantörer. Det finns en oro för att det inte är tillräcklig fart i arbetet med att gå över till elektrifiering, för det kommer att drabba branschen hårt.

Ledamoten nämnde själv hotet från Kina på olika sätt. Både Volvo och Scania lyfter senfärdigheten från regeringens sida och att systemet för att få stöd för att köpa tyngre lastbilar är knöligt. Jag undrar hur ledamoten ser på fortsättningen. Finns det i regeringens arbete delar som man nu tittar på, som kanske till och med bereds, för att på olika sätt snabba upp möjligheten till stöd för den som väljer att köpa en elektrifierad lastbil? Vad säger företrädaren för ministerns parti om detta? Tar ledamoten Volvos och Scanias oro på allvar?

Herr talman! Jag har lite svårt att förstå frågan, om jag ska vara helt ärlig. När det gäller våra två lastbilstillverkare går 90–95 procent av alla fordon på export – jag har sett den siffran någonstans. Det är inte den svenska marknaden som avgör deras teknikutveckling.

Vad som däremot är ett problem är när varje enskilt land har särregler, på samma sätt som när enskilda kommuner går in och skapar särregler. Det gör man ofta på både bostads- och transportsidan. Varje enskild kommun tycker då att de är mer miljövänliga än grannen, och enskilda länder tycker att de är mer miljövänliga än andra länder.

Det är detta som har gjort att Europa har halkat efter ekonomiskt. Man kan titta på hela den europeiska situationen, jämfört med situationen i exempelvis USA – vi har halkat efter ekonomiskt. Det är korrekt att vi har vidtagit fler miljöåtgärder än amerikanerna, även om de faktiskt också har minskat en del av sina utsläpp och jobbat med dem. Men de är fortfarande en av de stora utsläpparna i världen.

Om vi ska gynna våra företag ska vi göra det genom att vara benhårda när det gäller att vi ska ha gemensamma spelregler på den europeiska marknaden. Att ha särregler i varje enskilt land försvårar för branschen. Att ha olika regler i olika länder för vad man har för kopplingar eller vad man har för iblandningar etcetera gör det svårt för näringslivet.

Svaret på din fråga är att vi ska hålla fast vid de europeiska målen. Vi ska förhandla inom EU. Sedan ska vi arbeta utifrån de gemensamma målsättningarna. På så sätt gynnar vi svenskt näringsliv, och på så sätt kommer vi i förlängningen också att förbättra klimatet.

(Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi yrkestrafik och taxi. Jag vill använda min tid i talarstolen i dag till att prata om taxibranschen, för det finns mycket att säga och mycket som behöver göras.

Att den svenska taxibranschen har stora strukturella problem bekräftas samfällt av branschens olika aktörer. Transportföretagen, alltså arbetsgivarsidan, beskriver taxibranschen som en bransch som uppvisar alla tecken på att bli ett allvarligt samhällsproblem. Transportarbetareförbundet beskriver en kraschad taxibransch. Taxiunionen, som organiserar förare som jobbar åt plattformsbolagen, beskriver arbetsvillkoren som modernt slaveri. När Taxiunionens ordförande besökte trafikutskottet tidigare under våren, i mars, sa han: Jag har aldrig jobbat i en bransch som är så trasig som taxibranschen – jag kan knappt tro att det här är Sverige.

Problemet finns alltså tydligt och klart beskrivet sedan länge. Det som saknas är det politiska svaret. Taxibranschen behöver inte ännu en debatt där vi beskriver problemen, utan det som behövs är en tydlig politik som adresserar problemen och förändrar det som inte fungerar i dag.

Herr talman! Svensk taxibransch avreglerades 1990, och då gick man på kort tid från en strikt reglering av branschen till en väldigt långtgående avreglering. Redan 1991, alltså året efter avregleringen, lämnade vi från Vänsterpartiet in en motion där vi pekade på att det snabbt behövdes åtgärder för att komma till rätta med avregleringens negativa konsekvenser. Vi lyfte då, 1991, försämrade arbetsvillkor samt överetablering på vissa platser och underetablering på andra. Vi lyfte också fram en situation där seriösa aktörer riskerade att konkurreras ut.

Det rör sig alltså om i stort sett samma problem som i dag, 35 år senare, fortfarande väntar på en lösning. Det är också därför vi från Vänsterpartiet driver att det behöver göras en större översyn av taxibranschen för att komma till rätta med de strukturella problem som har koppling till avregleringen.

Herr talman! Avregleringen förändrade taxibranschen i grunden, men det har också plattformsbolagens etablering på svensk arbetsmarknad gjort. Plattformsbolagen bygger sin affärsidé på en kombination av höga serviceavgifter och låga priser, samtidigt som de tar noll arbetsgivaransvar. Det är en kombination som skapar en helt ohållbar arbetssituation och det som Taxiunionen beskriver som modernt slaveri.

Vi vet hur det ser ut. Vi vet att det finns förare som tvingas köra tolv timmar om dagen, sju dagar i veckan, och ändå har svårt att få det att gå ihop.

Vi vet att det inte är värdigt, och vi vet att det inte är trafiksäkert. Plattformsupplägget i dess nuvarande form innebär också att det inte finns någon motpart som kan ställas till svars. Det finns bara algoritmer och en plattform. Detta leder till exploatering, och det urholkar också den svenska modellen. Det leder också till en osund konkurrenssituation där plattformsbolagen dumpar villkor och priser för en hel bransch.

Nu är det jätteviktigt vad man gör med utredningen om plattformsdirektivet och hur det ska omsättas i svensk lagstiftning. Regeringen har tidigare, när man gav utredningen dess uppdrag, klargjort att personer som jobbar åt plattformsbolag ska ha goda arbetsvillkor. Det har regeringen sagt. Här håller jag helt med regeringen, men vi kan alla konstatera att vi är väldigt långt ifrån den målbilden i dag.

Den nya lagen om plattformsarbete måste komma på plats snabbt. Lagen måste också innehålla tydliga regler som tvingar plattformsbolagen att ta arbetsgivaransvar när det i praktiken är de som styr arbetet. Detta är vad som måste ske nu.

Men också en annan sak behövs, herr talman, och det handlar om prissättningen på taxiresor. Efter avregleringen av taxibranschen råder fri prissättning på taxiresor i Sverige. I dag kan samma resa variera mycket kraftigt i pris. Prisskillnaden är så stor att den inte går att beskriva som något annat än antingen överpris, alltså ockerpris, eller prisdumpning. För att motverka överpriser behöver kravet på transparent jämförelsepris förtydligas, och för att motverka prisdumpning behöver det införas ett minimipris, alltså ett prisgolv. Det handlar om ett lägstapris för vad en taxiresa får kosta. Detta behövs därför att för låga priser alltid kommer med en kostnad. Det är alltid någon som får betala priset.

Prisdumpningen påverkar arbetsvillkoren i allra högsta grad. Men den påverkar också trafiksäkerheten och kvaliteten. Att införa ett minimipris är alltså ett sätt att skydda sund konkurrens, återupprätta förtroendet för taxibranschen och stärka trafiksäkerheten – allt i ett.

Minimipris är ett jätteviktigt verktyg som redan borde ha varit infört. Men det är också fullt möjligt att ta det beslutet här i dag genom att bifalla Vänsterpartiets reservation nummer 9, vilken jag härmed yrkar bifall till.

Herr talman! I en motion som Vänsterpartiet har väckt i det här betänkandet är man åter inne på detta med en yrkestrafikinspektion. Men man kan inte utläsa hur Vänsterpartiet har tänkt att det hela ska fungera, vem som ska göra vad och vilka åtgärder man ska vidta om man upptäcker fel. Det är gott och väl.

Problembeskrivningen när det gäller taxi håller jag med om. Det som pågår är modernt slaveri. Jag tyckte att ledamoten var lite blygsam när hon sa att de bara körde 12 timmar på dagen. 12 timmar är vad de kör före rasten. Det går betydligt längre än så i vissa fall.

Vi behöver vidta kraftfulla åtgärder för att komma åt detta. Det är ren och skär människohandel. Man utnyttjar människor å det grövsta.

Den här frågan har jag tagit upp, bland annat med polisen. Jag pratar ju ofta med mina gamla kollegor inom trafikpolisen. Nu skulle vi ha haft ett taxiseminarium här i riksdagen, men det fick ställas in, för det var två parter som valde att inte komma dit. Men då hade polisen kunnat vara där och berätta vad de gör för att komma åt det här problemet.

Jag vill nog påstå att det inte är polisen som är det egentliga problemet, utan det är den fortsatta beredningen hos åklagaren. Det ställs väldigt höga beviskrav för att man ska kunna komma åt svarttaxibolagen. Vi behöver gå på djupet i de frågorna och framför allt skärpa lagstiftningen där luckorna finns. Här står det vidöppet, vill jag påstå. Man måste göra något åt detta.

Men jag är lite nyfiken och vill ha svar på frågan hur man har tänkt när det gäller yrkestrafikinspektionen.

Herr talman! Tack, Thomas Morell, för repliken!

Frågorna kring yrkestrafikinspektionen besvarades relativt väl av en tidigare talare, Kadir Kasirga, så ledamoten har redan fått en hel del svar. Det handlar om att strama upp inspektionen av en yrkestrafik som är i stort behov av inspektioner. Där tror jag att jag och ledamoten är helt överens. Det är detta som det syftar till. Detta är också, precis som Kadir Kasirga redogjorde för, någonting som branschen också efterfrågar.

Hur det ska gå till har också beskrivits här tidigare. Jag lade hela mitt anförande på taxibranschen. Jag uppskattar också att ledamoten bemöter anförandet och innehållet i det. Jag tycker att det är den diskussionen vi behöver ha.

Vi har en taxibransch som samfällt beskriver stora strukturella problem. Politiskt behöver vi presentera en lösning på de strukturella problemen. Här har också ledamoten Morell, som representerar Tidöpartierna, ett särskilt ansvar. Han representerar ett parti som har en tät dialog med regeringspartierna.

Vi har under fyra år varit uppe i talarstolen här i kammaren och beskrivit problemen om och om igen. Men det som har hänt är snarare att problemen har ökat i stället för att minska.

Ledamoten blir på något vis också svaret skyldig. Han instämmer i problembeskrivningen men kan inte presentera några förslag eller åtgärder för att komma åt detta allvarliga problem, annat än att prata om yrkestrafikinspektionen om och om igen. Jag säger inte att det är en oviktig fråga, men här har vi allvarliga, stora problem som kräver en skyndsam lösning.

Herr talman! Ja, förslag har redan lagts fram för justitieministern och infrastrukturministern. Jag kan delge ledamoten ett exemplar av det, så kan hon själv läsa hur resonemanget går när det gäller hur man ska bygga upp verksamheten så att man verkligen kommer åt det som är ett bekymmer.

Det är verkligen ett jättebekymmer. Det är slaveri av den värsta sorten. Ofta går det tillbaka till de kriminella nätverken som skor sig och skapar ekonomiska förutsättningar för att bedriva annan kriminell verksamhet. Vi ser det dagligen. Det är skjutningar, sprängningar och allt vad det nu är. De handlar också med människor. Man kan gå och sätta sig vid datorn och beställa en kvinna om man känner sig lite ensam en fredag, och det blir levererat precis som det vore en varutransport. Det är en verksamhet som är så mörk att den är fullständigt obeskrivlig.

Detta måste vi sätta fokus på. Vi måste skärpa lagstiftningen. Och framför allt måste vi väcka en del trötta poliskommissarier, vill jag säga, för de har inte förstått allvaret i det här.

Sedan måste jag fråga om det som ledamoten sa om toaletterna på polisens kontrollplatser. Polisens kontrollplatser inte är ju inte lokaler som är tillgängliga för allmänheten. I de lokalerna kan det faktiskt pågå ett förhör, och då kan man inte släppa in ytterligare människor där. Polisens kontrollplatser är alltså inte möjliga att använda för allmänhetens toalettbesök, av naturliga skäl.

Sedan kan jag hålla med om att det är galet att stänga kontrollplatserna så att allmänheten inte kan stanna där. Men det är en annan fråga. Det viktiga är egentligen att få Trafikverket att rusta de rastplatser vi har och framför allt att bygga ut och öka säkerheten på dem.

Herr talman! Tack, Thomas Morell, för inspel! Kontrollplatser, fungerande rastplatser och också säkra uppställningsplatser kan vi prata länge om, för där har vi mycket att säga.

Vi kan konstatera att vi inte har tillräckligt med rastplatser längs våra vägar i dag, speciellt inte för tunga, stora transporter. Och det är också därför som kontrollplatserna fyller en funktion i nuläget. Det känner ledamoten säkert väl till. Det är också därför som frågan om toaletter kommer upp i sammanhanget. Sedan är det absolut inte idealiskt. Men att stänga kontrollplatser får precis den effekt som också ledamoten var inne på. Därför blir det ett problem.

Här måste också ansvarsfördelningen förtydligas. Det finns massor som behöver göras på det här området.

Herr talman! Jag skulle vilja återknyta till taxibranschen. Nästan varje gång ledamoten Morell är uppe i talarstolen hör jag honom säga att vi måste få ut mer uniformerad polis på vägarna. Det är ledamotens budskap i den här kammaren, i väldigt hög grad.

Det som vi föreslår i vår motion är en bredd av olika verktyg. Jag har aldrig på något vis hört ledamoten Morell beskriva någonting annat än mer uniformerad polis på vägarna. Vi har ett tydligt förslag som också drivs stenhårt från branschen, framför allt från de förare som jobbar åt plattformsbolagen. Inför minimipris nu! Säkra förutsättningar för en sund och rättvis konkurrens!

Här behöver också ledamoten och ledamotens parti svara.

(Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi yrkestrafik och taxi.

Herr talman! Åkerinäringen i Sverige har mycket stor betydelse för Sveriges tillväxt och välfärd. Åkerinäringen står för den stora majoriteten – 80 procent – av alla godstransporter i Sverige. Åkerierna hanterar svenska företags gods och stärker de andra företagens konkurrenskraft. De ser samtidigt till att butiker och mataffärer får regelbundna leveranser.

Yrkestrafiken finns i hela Sverige, och den ger därför många jobb runt om i Sverige. Jag kan inte nog betona vikten av att vi har en fungerande marknad för godstransporter i Sverige – också med svenska åkerier – sett ur ett beredskapsperspektiv. Samtidigt vill jag faktiskt börja med att rikta ett tack till alla de chaufförer som ligger ute på vägarna och som försakar sitt familjeliv för att leverera till företag och till handeln runt om i landet. Tack så jättemycket!

Liberalerna vill se en sund åkeribransch i Sverige och värnar därför sjysta konkurrensvillkor och framför allt att regelverken efterlevs.

Godstransporterna är gränsöverskridande, och det råder stenhård konkurrens inom transportnäringen. Därför är EU:s direktiv och regleringar genom mobilitetspaketen viktiga för att vi ska ha ett regelverk som även gäller utländska företag och som stöder seriösa åkerier. Det handlar till exempel om kravet på smarta färdskrivare i både tunga och lätta lastbilar. Det innebär att man kan se när en lastbil passerar en landsgräns och att man därmed får bättre möjligheter att följa lastbilarnas rutter. Vi måste stärka arbetet mot utländska och svenska åkerier som bedriver illegal verksamhet. Regelverk utan uppföljning gör att många struntar i reglerna.

Herr talman! Polisen har fått ökade befogenheter. Vi behöver ytterligare skärpa kontrollerna för att förhindra fusk med cabotage, kör- och vilotider och rattfylleri. Vi behöver också kontrollera fordonen så att de är trafiksäkra och innehåller rätt utrustning. Utöver de rent trafikmässiga kraven handlar det om att lastbilar också används för kriminell verksamhet, som frakt av narkotika och stöldgods in och ut ur landet.

Utöver fler trafikpoliser som kan utöka antalet kontroller behöver landets kontrollstationer och behovet av teknisk utrustning ses över för att underlätta trafikpolisernas vardag. Utredningen om effektivare kontroller av yrkestrafik på väg för att motverka brottslighet inom transportsektorn innehåller många bra förslag. Trafikverket arbetar nu bland annat med att identifiera behov av nya kontrollplatser och behov av utrustning på de befintliga.

Säkra rastplatser är en förutsättning för att öka trafiksäkerheten på våra vägar. En förare måste kunna lita på att man kan rasta enligt de kör- och vilotider som gäller utan att bli utsatt för stölder. Rastplatserna ska heller inte kunna användas som uppställningsplatser över många dygn och därmed blockera möjligheten för övriga yrkesförare att få plats. Trafikverket har därför i uppdrag att successivt se över våra rastplatser och öka säkerheten.

Herr talman! Åkeribranschen behöver ställa om till fossilfria vägtransporter. Samtidigt kan inte åkerierna göra det på egen hand. Marginalerna är små i åkeribranschen, och differensen i pris mellan en ellastbil och en fossildriven lastbil är fortfarande betydande. För att öka efterfrågan på fossilfria transporter har regeringen i vårändringsbudgeten lagt 100 miljoner för att de statliga myndigheterna ska kunna beställa fler fossilfria transporter. Samtidigt måste alla aktörer inom godshanteringen – från varuägarna, över transportören och ända till kunden – komma samman och se hur de kan bidra för att kunna öka takten i omställningen. Dessa företag kan då också använda de sänkta utsläppen i sin marknadsföring.

Försäljningen av nya personbilar har ökat snabbt, och elbilar var cirka en tredjedel av de sålda bilarna 2025. Antalet ellastbilar ökar i långsammare takt. Här görs det ett flertal aktiviteter i dagsläget för att stimulera omställningen. Regeringen har fortsatt en premie för inköp av tunga och lätta ellastbilar, parat med ett stöd för laddinfrastruktur. Utöver depåladdning behöver laddinfrastrukturen längs våra vägar och på rastplatser byggas ut. Även nätverket av biogasstationer måste successivt byggas ut för att möta det ökande behovet.

Herr talman! Vägnätet för längre och tyngre lastbilar ökar successivt. I dag har vi 600 mil öppna för längre lastbilar, och cirka hälften av de statliga vägarna klarar 74 ton tunga lastbilar. Det är viktigt både ur klimatsynpunkt och av konkurrensskäl. Vägunderhållet har under en lång rad av år fått stå tillbaka, men nu återtar Liberalerna tillsammans med regeringen och Sverigedemokraterna hela underhållsskulden på tolv år genom regeringens proposition om den nya infrastrukturplanen. Det är viktigt både för industrins transporter och för den militära mobiliteten.

Vår vinterväghållning börjar äntligen bli bättre. Utöver att Trafikverket tillsammans med andra statliga myndigheter under den senaste vintern haft större förberedelse inför dåligt väder har Trafikverket börjat samarbeta med fordonstillverkare för att få data om vägarnas tillstånd och snabbare få information om nedisning, så att man kan skicka ut salt- och plogbilar i tid.

Herr talman! Förarbristen är ett stort problem för branschen. Det gäller både lastbilar, bussar och taxi. En grundförutsättning är att fler tar det vanliga B-körkortet för personbil, då det är en inkörsport till lastbils- och busskörkort. Tyvärr ser vi problem med att allt fler inte är redo vid första uppkörningen; de klarar då inte förarprovet. Men glädjande nog ser vi en uppåtgående trend vad gäller antalet körkort bland unga.

Nu lägger regeringen fram ett förslag om att ta bort introduktionsutbildningen. Anledningen till det är att man vill underlätta för dem som ska ta körkort att övningsköra med fler vuxna i sin närhet.

De flesta lastbilar och färdtjänstbussar blir tyngre när de utrustas med batterier. Det har ytterligare spätt på problemet med förarbristen. Med ett vanligt B-körkort har man nämligen maximalt fått köra en lastbil som väger 3 500 kilo. Regeringen drev i EU på för att man skulle kunna få köra en eldriven lastbil på 4 250 kilo med ett vanligt B-körkort. Nu finns det med i det beslutade körkortsdirektivet.

Något annat som finns i det direktivet är sänkt ålder för att få köra buss – 21 års ålder. Det ger bussbranschen tillgång till fler förare.

Den nuvarande regeringen har drivit på hårt för att detta ska bli verklighet.

Herr talman! Slutligen gäller det taxibranschen. Den tyngs under konkurrens från illegala taxiföretag. Så kan det inte få fortgå. Regelefterlevnaden måste öka. Transportstyrelsen har under mandatperioden fått mer resurser för tillsyn. Man har också utvecklat en starkare samverkan mellan en lång rad myndigheter för att identifiera företag som inte följer reglerna. Det görs fler kontroller på väg, som tyvärr stärker bilden av en bransch som inte följer reglerna.

Kontrollerna på väg behöver bli fler och tillsynen öka. Det är nödvändigt för att vi ska kunna få en sund taxibransch med en bra arbetsmiljö.

Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motioner.

(Applåder)

Herr talman! I kväll debatterar vi yrkestrafik och taxi.

Taxibranschen spelar en väldigt stor roll i det svenska transportsystemet, inte minst när det gäller tillgänglighet. Det handlar om samhällsresor och vardagsmobilitet i hela landet. Därför är det viktigt att uppmärksamma frågan om sjysta villkor och rättvis konkurrens inom den här sektorn.

Uppgifter om bristande arbetsvillkor, låg ersättning och en växande förarbrist är återkommande. Samtidigt förekommer det problem, inte minst i samband med offentliga upphandlingar av samhällsresor där skattemedel i vissa fall riskerar att tillfalla aktörer som konkurrerar genom orimligt låga löner, ohållbara arbetsvillkor eller bristande regelefterlevnad.

Den här situationen skapar en snedvriden konkurrens på marknaden. Seriösa företag som följer lagar och gällande lagstiftning, betalar svenska löner och erbjuder rimliga villkor riskerar att slås ut av aktörer som inte gör det. Det är helt orimligt att det är på det sättet. Utvecklingen har dessutom kraftigt förstärkts av framväxten av den så kallade gigekonomin, där förare ibland saknar den grundläggande trygghet och kollektivavtal som stabila anställningsformer har.

Otrygga anställningar och ekonomisk press på förare kan också äventyra trafiksäkerheten och resenärernas trygghet. Det finns risk för att kvaliteten i verksamheten försämras när förare förväntas arbeta mycket långa arbetspass för att få ekonomin att gå ihop.

Mot bakgrund av detta, herr talman, ser vi att det behövs en rejäl genomlysning och översyn av taxibranschen i syfte att uppnå en bättre regelefterlevnad, stärkt trafiksäkerhet och en rättvis konkurrens med förbättrade villkor för anställda i branschen. Därför står vi också bakom reservation 7.

Även inom åkerinäringen finns det mer att göra, inte minst vad gäller arbetsmiljön. Även här finns problem med osjyst konkurrens från dem som väljer att inte följa gällande lagar och regler. Det skulle bland annat kunna avhjälpas med en så kallad vägslitageskatt, som faktiskt skulle kunna jämna ut villkoren åkare emellan.

Sedan har vi också själva fordonen. Jag var själv och provkörde en av Scanias nya tunga ellastbilar på deras provbana i Södertälje. Därefter fick jag provköra den fossildrivna motsvarigheten. Jag upplevde en mycket trevligare arbetsmiljö i elfordonet, vilket ju är ytterligare en vinst med elektrifieringen – naturligtvis jämte att vi de facto gör oss oberoende av fossila bränslen från skurkstater, minskar våra utsläpp och gynnar ledande svenska företag.

Jag vill passa på att bemöta Sten Berghedens senaste påstående i vårt replikskifte. Jag hade inte fler repliker och hann därför inte bemöta det.

Regeringens havererade elektrifiering beror absolut inte på elbrist. Vi har tvärtom haft ett konstant ökande elöverskott i Sverige, framför allt under den rödgröna regeringen. Höga el- och energipriser berodde på Rysslands invasion av Ukraina och det faktum att Europa är tungt beroende av fossila bränslen, inte minst från Ryssland.

Regeringens politik har dock totalt tvärnitat elektrifieringen. På personbilssidan har vi blivit omsprungna av både Danmark och Finland, som har haft en offensiv politik, och det gör att vi är mer beroende av fossila bränslen från skurkstater än om vi hade haft en fungerande politik för elektrifiering. Ännu värre är det för tunga fordon, där vi ser en väldigt låg andel ellastbilar i nybilsförsäljningen.

Sten Bergheden nämnde att det handlar om totalkostnaden. Man har alltså lagt ungefär 60 miljarder på att subventionera fossila bränslen samtidigt som man inte har stöttat inköp av tunga fordon. Där kan man laborera som man vill; det viktiga är som sagt totalkostnaden. Det måste ju löna sig att köpa en ellastbil när man står och väljer lastbil. Därför hade man kunnat svara med att ytterligare höja investeringsstödet för en ellastbil. Då har vi sänkt skatt å ena sidan, och sedan behöver vi satsa ännu mer skattepengar på att stötta inköpen, vilket leder till höjd skatt, något som Moderaterna inte brukar gilla. Därför har jag lite svårt att få ihop den logiken.

Sist men inte minst är det otroligt viktigt med en fungerande infrastruktur. Vi har lagt en offensiv investering för att återta det eftersatta underhållet på både väg och järnväg.

Herr talman! Ytterligare en viktig fråga där flera partier är överens är att det ska finnas bra rast- och uppställningsplatser som är välhållna och med faciliteter för både manliga och kvinnliga yrkesförare. Därför yrkar jag bifall till reservation 4.

Herr talman! Jag är tvungen att gå upp och ta en diskussion här. Det känns nämligen lite grann som om Miljöpartiet är ute på ett gungfly när det gäller åkerinäringens villkor. Det är ju inte så att regeringens politik har slagit undan benen för Scania och Volvo när det gäller att sälja bilar. De säljer trots allt en hel del elektriska fordon. Men merparten av det de producerar går faktiskt på export. Det var också lite trevligt att du faktiskt hade tagit dig tid att vara ute hos Scania och provköra lastbilar. Det var ju bra, för då har du fått känna på lite grann hur arbetsmiljön är för förarna där ute.

Hur är det då ute på landets vägar? Det som sätter villkoren för svensk åkerinäring är helt enkelt den öppna marknaden som man verkar på. Politiker talar inte om för ett åkeri vad de ska göra och inte göra, utan åkeriet anpassar sin verksamhet till vad kunderna är villiga att betala. Vi har en situation i landet där den olagliga cabotagetrafiken slår undan villkoren både för den seriösa åkerinäringen och för godstransporter på järnväg.

Jag har flera gånger tagit upp med representanter för just godstrafiken att de utsätts för konkurrens av den olagliga trafiken. Att den olagliga trafiken tar sådana marknadsandelar beror ju inte på att de är jätteduktiga på att transportera gods, utan det handlar om att de inte betalar någonting för transporten. Det finns även en annan del i detta, och det är att följer med lite annat i transporterna som finansierar det som saknas i själva transportuppdraget.

Här måste ni titta på villkoren och på vad som är orsak och vad som är verkan. Då är vi tillbaka i att vi måste se till att få kontroller på väg.

Herr talman! Jag tackar för frågorna, Thomas Morell. Jag uppfattade i och för sig inte så många frågor, och vi tycks vara hyfsat överens. Men det är klart att näringsvillkor påverkas av de lagar och regler som regering och riksdag beslutar. Där har vi definitivt en påverkan. Det är alldeles självklart att vi måste få bukt med oseriösa företag och olaglig verksamhet så att vi får sjyst konkurrens.

Sedan var det frågan om elektrifieringen. Visst är det absolut så att våra lastbilsproducenter Volvo och Scania finns på en världsmarknad, men förklara för mig hur de ska marknadsföra sina produkter om de inte fungerar på hemmamarknaden? De får trovärdighetsproblem även på världsmarknaden om deras produkter säljer i Sverige. Det blir ett viktigt lackmustest för någon i ett annat land som vill köpa en lastbil. Det är klart att det spelar stor roll, och det är klart att vi hjälper inte minst Volvo och Scania genom att ha en offensiv strategi för elektrifiering i Sverige. På så sätt visar vi att det går bra att elektrifiera.

Till detta behöver vi dessutom bygga ut laddinfrastrukturen betydligt fortare än i dag. Det är många oroliga för. Jag skulle vilja veta Sverigedemokraternas inställning vad gäller att snabbare bygga ut laddinfrastrukturen för tung trafik.

Herr talman! Låt mig direkt ställa en rak fråga. Kommer ni att driva på för att höja reduktionsplikten om det skulle vara så olyckligt att ni kommer in i regeringen till hösten? Vi får innerligt hoppas att det inte sker.

Men låt oss prata fakta. En elektrisk lastbil, ett fullstort ekipage, ligger på ungefär två till två och en halv gång mer i pris än vad en traditionell bil gör. Men en åkeriägare är inte en scoutledare, utan verksamheten måste gå runt; man måste få betalt för det arbete man utför. Är inte kunden villig att betala merkostnaden kommer man att förlora affären. Det är ett problem med att man inte får ut de elektriska bilarna, det vill säga att marknaden inte är villig att betala. Kunden betalar hellre bulgaren som kör för kaffepengar än för det seriösa svenska åkeriet som har en elektriskt driven lastbil – eller gas eller vad det kan vara.

Grundproblemet är att vi har släppt marknaden fri för dem som verkligen rundar lagstiftningen. Det slår undan alla rimliga förutsättningar för seriösa företagare att bedriva sin verksamhet. Det här är ett av de grundläggande problemen. En åkeriägare kan inte lägga så mycket pengar på en elektrisk bil om man inte får tillbaka dem i form av transportuppdrag. Ni måste förstå det sambandet.

Ännu ett stort åkeriföretag gick omkull häromdagen. Det är kruxet. Vem ska köpa de elektriska bilarna om ingen är villig att betala? I stället sponsras kriminell verksamhet – det är vad vi pratar om i klartext. Här måste ni vara med på banan och förstå sambanden.

Herr talman! Jag tror att det är Thomas Morell som behöver reda ut sambanden. Jag förstår det som att han menar att ellastbilar leder till mer kriminell verksamhet. Det blev väldigt snurrigt på slutet. Om det är några som behöver förstå att kalkylen måste gå ihop är det den här regeringen. Man har lagt över 60 miljarder på subventioner till fossila bränslen, men man har inte gjort någonting för att göra det billigare att köpa en ellastbil. Då är det självklart att det säljs för få ellastbilar. Det är snarare Thomas Morell som behöver förstå den ekvationen.

Om man sänker skatten på det fossila behöver man kraftigt öka investeringsstödet för en ellastbil. Vi har för övrigt fler förslag. Branschen har själv föreslagit ett grönt skatteavdrag som ett sätt att ändra kalkylen så att det blir mer lönsamt att investera i en ellastbil. Man skulle mer offensivt kunna använda offentlig upphandling. Det gick regeringen i och för sig fram med, men sent omsider efter fyra år, för sent och för lite.

Man skulle vidare kunna införa en miljözon 3 för tunga fordon i större områden i våra stora städer för att gynna elektrifieringen. Men inget av detta har regeringen gjort.

Jag kan passa på att bemöta en del andra stolligheter som har sagts. Nej, dieselpriset hade inte varit 30–40 kronor. Det här handlar om att vi behöver få igång en produktion av hållbara biobränslen i Sverige. Det tycks vara svårt för regeringen att förstå det. Här har man slagit undan benen på dem som vill göra investeringar i Örnsköldsvik och Skellefteå för att producera egna bränslen.

Herr talman! Det är alltid lika intressant att lyssna på Miljöpartiets Linus Lakso. Just i fråga om skatter framför Lakso att när man sänker skatter subventionerar man bränslet med ett antal miljarder kronor.

Herr talman! Enligt Miljöpartiets syn på det hela ska skattetrycket vara jättehögt. Allt som görs därunder blir i så fall subventionering av verksamheten. Hur högt skattetryck kan man tänka sig ha i landet? Ni har drivit upp reduktionsplikten, den tidigare skatten som vi har sänkt. Precis som flera andra har sagt har vi inte fått svar från Socialdemokraterna om var de står. Det verkar som att de nu vill sänka skatterna. De trycker på om att vi behöver anpassa oss, gå till EU och sänka skatterna på bränsle.

Var står Miljöpartiet? Ni har ändå tänkt att regera ihop med Socialdemokraterna efter valet, om det skulle vara så illa. Kommer ni att återgå till den norm som vi satte upp om att ha en inblandning av diesel till 66 procent fram till 2030? Kommer ni att trycka på om den biten? Hur har ni förhandlat detta med Socialdemokraterna? Vad kommer bränslet att kosta för åkerinäringen om Miljöpartiet tar över makten i september? Kommer man att återgå?

Sedan var det frågan om elbrist. Jag var med förrförra vintern när det var chockhöga priser på el. Att vi kör igång Karlshamnsverket och kör ut olja, eller köper tysk kolkraft, är inte så mycket bättre för miljön. Jag kan inte förstå varför Miljöpartiet hela tiden är emot kärnkraft, som är koldioxidneutralt i dessa lägen. Man driver på en utfasning av rent bränsle och vill i stället köpa kolkraft från Tyskland.

Herr talman! Jag börjar bakifrån. Återigen kommer det en lång rad av historieförfalskningar från Sten Bergheden. Fakta är nämligen att när alliansregeringen styrde var vi beroende av import. Då var det ett elunderskott, och vi var beroende av import från tysk och polsk kolkraft.

Sedan fick vi en rödgrön regering som kraftigt ökade produktionen av el i Sverige. Vi gick till ett stort överskott. År 2022, när vi lämnade över regeringsmakten, var Sverige Europas största exportör av fossilfri el. Det är fakta.

Vad gäller Karlshamnsverket har regeringen själv upphandlat det för reservkraft med fossil olja som bränsle. Det är Sten Berghedens parti som har sett till att det är just olja som eldas i Karlshamnsverket. Det påhoppet blir ett rent självmål av Sten Bergheden.

Så kommer vi till reduktionsplikten och bränslepriser. Det verkar lite svårt för Sten Bergheden och andra ledamöter att förstå att det inte finns något självändamål med högre bränslepriser, i alla fall inte från Miljöpartiet. Målet är naturligtvis att inte behöva vara beroende av fossila bränslen av flera olika skäl. Men att vi behöver minska utsläppen av koldioxid är naturligtvis ett av de tyngsta skälen.

Vi ser också hur dumt det är för Sveriges säkerhet att vara beroende av fossila bränslen, inte minst indirekt från Ryssland. Det underminerar vår egen säkerhet när vi via köp av fossila bränslen skickar mer pengar till Ryssland än vi stöttar Ukraina med.

Tillsammans med en kraftig elektrifiering och en reduktionsplikt på en lagom nivå – det ser ut att behövas kanske 20 procent för att nå klimatmålen – kan vi få en transportsektor som ställer om och hållbara bränslen med rimliga priser.

Herr talman! Jag ska ställa en rak och enkel fråga som borde vara enkel att svara på: Vad har Miljöpartiet emot kärnkraft, i och med att man hela tiden vill stänga ned den? Det vore bra om vi fick svar på den frågan. Man har varit med och stängt ned sex kärnkraftverk i Sverige.

Den andra delen som Linus Lakso tar upp här är överskott. Ja, det blir överskott när det blåser eller när solen skiner. Men i Sverige kan vi inte köra industrin eller åka på vägarna bara när det blåser eller solen skiner. Både industrin och annat måste fungera även andra dagar under året. Därför måste vi ha bättre reglerkraft, för att täcka upp för den delen. Den reglerkraften får vi nu köpa in eller producera genom oljekraftverk, på grund av att man tidigare stängde ned kärnkraftverk. Då landar vi i att köpa in från kolkraftverk, bland annat från Tyskland, som också har stängt ned sin kärnkraft, påhejade av den gröna rörelsen i Tyskland.

Är ni verkligen för att klara miljön? Eller är det viktigare att vi lägger ned fungerande kärnkraftverk och får bort bilarna på det sättet? Vad är tanken hos Miljöpartiet?

Jag tror att det är viktigt att Miljöpartiet redovisar var de står i frågan nu. Socialdemokraterna vill passa på den frågan och försöker få det att verka som att de vill ha låga bränslepriser, medan Miljöpartiet tycker att det är en subventionering när vi sänker skatten på bränsle.

Var står Miljöpartiet? Vore det inte rimligt att ni redovisar någon form av gemensam ståndpunkt? Vilka priser kan väljarna i så fall förvänta sig efter valet när det gäller diesel och bränsle? Det är rätt viktigt för såväl åkerinäring som företag, landsbygd, lantbruk och annat att de får den redovisningen före valet, så att vi inte vaknar upp efter valet och får chockbeskeden då.

(TALMANNEN: Den här debatten handlar om yrkestrafik och taxi.)

Herr talman! Ja, det är helt otroligt att det nästan inte finns någon debatt som inte kan bli en kärnkraftsdebatt i slutändan. Men jag ska ändå kort bemöta det. Det var marknaden som lade ned den kärnkraften. Vi driver inte på politiskt för att lägga ned kärnkraft. Det får marknaden sköta.

Som jag precis nämnde var vi beroende av import av tysk kolkraft senast Sten Berghedens parti styrde. Nu är vi inte det, tack vare Miljöpartiets politik. Det är fakta. Vi har effektöverskott ungefär 96 procent av tiden. Det är Miljöpartiet som har lagt fram förslag för att få mer effekt, det vi kallar grön baskraft. Moderaterna har i och med Kraftlyftet kopierat Miljöpartiets politik. Grattis till det!

Jag har väl i mångt och mycket svarat vad gäller bränslepriser. Det finns inget självändamål med höga bränslepriser. Man måste fråga sig vad man tror att svenska folket egentligen vill ha om de får välja. Vill de vara beroende av fossila bränslen från Putin, Trump, Iran och Saudiarabien? Eller vill de att vi ser till att alla kan transportera sig på ett hållbart och kostnadseffektivt sätt med energi som vi själva kan producera?

Det är precis därför det behövs en offensiv elektrifiering. Med det elbilsstöd för låginkomsttagare på landsbygd som vi föreslår blir bränslekostnaden motsvarande 5 kronor litern. Det är väl mitt svar till Sten Bergheden: Motsvarande 5 kronor litern kommer det då att kosta att transportera sig.

Vi vill också se betydligt billigare kollektivtrafik. Eftersom vi lägligt nog kommer in på det i nästa debatt kan jag avrunda där.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation nummer 2.

Vi debatterar yrkestrafik och taxi. Sverige är ett land som bygger på rörelse och på innovationer. Vi lever på vår export, på den uppfinningsrikedom som finns och på vår förmåga att knyta samman stad och land. Ibland lyfts enbart problemen fram, men låt mig i dag visa också på möjligheterna.

I centrum av allt detta står just yrkestrafiken. Tidigt varje morgon sätter sig tusentals människor bakom ratten för att köra varor till våra livsmedelsbutiker, för att köra skolbarn till skolan och för att se till att våra industrier har komponenter av olika slag. Yrkestrafiken är en del av blodomloppet i Sverige, i den svenska ekonomin.

Vi måste dock vara ärliga och säga att det blodomloppet är ansträngt i dag. Under lång tid har infrastrukturen varit eftersatt, och vi ser en hisnande stor underhållsskuld. Nog för att regeringen har tillfört medel för att komma till rätta med underhållsskulden, men yrkestrafiken lider av effekterna av den. Det handlar inte bara om gupp på vägen. Det handlar om osäkerhet, ökade kostnader för trasiga fordon, en försämrad arbetsmiljö och mycket mer.

Centerpartiet vill se ett Sverigelyft, så att vi på allvar kommer till rätta med de här delarna. Det räcker inte att lappa och laga. Hela Sveriges vägnät måste hålla en lägsta godtagbar standard, oavsett om vägen ligger i Stockholms innerstad eller i inre Norrland.

Just nu, när det är tjällossning i Norrbotten, stängs uppemot 400 mil väg av. Där får det inte köras någon tung trafik, eftersom vägarna inte håller för det. Det drabbar yrkestrafiken, och det drabbar alla de företag, inte minst inom skogsnäringen, som på olika sätt behöver transportera.

Vi kan inte avskaffa tjällossningen. Det är inte det jag menar. Men mycket underhåll av våra vägar behöver förbättras. Norra Sverige behöver ses över på ett annat sätt. Mycket underhåll har nämligen gått till de vägar som har mer trafik. Men norra Sverige är extremt viktigt för hela Sveriges konkurrenskraft när det gäller både vår gruvnäring och vår skogsindustri men också när det gäller vår säkerhet. Vi behöver kunna transportera tungt gods på de vägarna.

Herr talman! Centerpartiet vill se en tanka-svenskt-politik. Det är en del av svaret på Tidöregeringens frågor om vad som ska hända med reduktionsplikten. Vi behöver se till att det finns svenskproducerade biodrivmedel, så att vi kan ställa om på ett bättre sätt.

Herr talman! Jag vill också nämna taxinäringen. Den är en absolut livsnerv, inte minst på vår landsbygd. Färdtjänsten har vi redan pratat lite grann om inom detta område, och vi ska tala mer om den i nästa debatt. Men taxifrågorna är viktiga. Taxi är en integrerad del av den svenska kollektivtrafiken och av framtidens kollektivtrafik, när vi pratar om delad mobilitet.

Herr talman! Från Tidöpartierna hör vi ord, ord och ord, men vi ser alltför lite handling. Hur kan man vara så nöjd när så mycket är ogjort? Det är nämligen vad vi ser i den svenska regeringens politik i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 april.)