Vissa punktskattefrågor, m.m.

Fru talman! I detta betänkande behandlas en del kan det tyckas lite mindre frågor som rör företagan- dets beskattning. En allmän reflexion är att när rege- ringen föreslår förändringar som gäller företagandet är man allmänt sett ganska snabb i de fall det innebär restriktioner eller försämringar. När det gäller att föreslå förbättringar kommer inga förslag alls eller också ligger de längre fram i tiden, för de måste utre- das noggrant först. I det här fallet har man lagt fram ett förslag som har att göra med sanktionsavgifter vid försenad skat- tedeklaration, en deklaration som företaget ska skicka in varje månad. Det är bra att man föreslår en sänk- ning av nivån till 500 kr. Det kan i många fall vara på det viset för de allra minsta företagen att den skatt som man redovisar på den här deklarationen och som man ska betala in faktiskt kan understiga storleken på förseningsavgiften. Förseningsavgiften är tyvärr digital, dvs. en dag för sent så kostar det 1 000 kr, även om den inbetalda skatten i vissa fall t.o.m. är lägre. Med andra ord är proportionaliteten mellan det fel som har begåtts och den kostnad det kan innebära felaktig. Därför är det, som sagt, bra att man föreslår 500 kr. Men det hade varit lika bra att föreslå 500 kr ock- så vid andra tillfället. Om en företagare lämnar in sin deklaration för sent även andra gången skulle man kunna kosta på sig att också vid det tillfället ha 500 kr. Fördelen med att ha samma avgift hade nämligen varit att lagstiftningen hade kunnat träda i kraft redan om ett par månader, den 1 januari 2002. Nu kommer den dubbla avgift som regeringen föreslår, först 500 kr och andra gången 1 000 kr, att leda till att det här kan träda i kraft först 2003 på grund av att de admi- nistrativa rutinerna måste ändras hos Riksskatteverk- et. Klok politik hade därför varit, fru talman, att på en gång låta kammaren inte bara ta ställning till utan förhoppningsvis också rösta på reservation nr 1, som jag yrkar bifall till. Det hade nämligen lett till en liten, men dock viktig förbättring för många småfö- retag, och den hade ganska så snart, om mindre än två månader, kunnat träda i kraft.

Fru talman! Förslaget om sänkning av försenings- avgiften till 500 kr och att i vissa fall ta ut 1 000 kr står vi kristdemokrater bakom. Vi ser det som ett rimligt förslag. Frågan om vilken dag en skatteinbetalning ska an- ses ha skett kan måhända förefalla marginell, men för den enskilde småföretagaren är den här frågan trots allt betydelsefull. Det måste väl också vara vår mål- sättning i den här kammaren att de beslut vi fattar om lagar och regler leder till att livet blir lite lättare att leva för människor. I det perspektivet blir också detta en fråga av vikt. Det var i och med det nya skattekontosystemets införande som förfallodagens innebörd kom att änd- ras till den nuvarande, dvs. att en inbetalning anses ha skett först den dag pengarna kommit in på skatte- myndighetens konto. Tidigare gällde den dag betal- ningen skett till post eller bank. Det som gällde tidigare var lätt för en företagare att ha kontroll över. Missade man den här inbetal- ningsdagen var det obestridligen så att betalningen hade gjorts för sent. Det fanns en skarp och tydlig gräns. Här behövde man inte diskutera om det var för tidigt eller för sent. Den nya innebörden av förfallodagen ligger där- emot delvis utanför en företagares kontroll. Även om denne har gjort rätt för sig i stadgad tid kan han eller hon drabbas av försenad postgång, datakrångel eller liknande, saker man alltså inte har eget inflytande över. Vidare måste man vid varje inbetalningstillfälle fundera över vilken dag i veckan det är, om det ligger helgdagar eller klämdagar framför osv. Vi kristdemokrater begär i vår motion ett tillkän- nagivande till regeringen om en översyn av vilken dag som ska räknas som betalningsdag av skatter och avgifter. Vi tycker att det system vi har i dag i alltför hög grad utgår från de stora företagens förutsättning- ar. Påföljden för sen betalning blir också densamma för Volvo som för småföretagaren. Det komplicerade regelverk vi har t.ex. kring momskontot tvingar också ofta småföretagare att anlita dyr experthjälp. Fru talman! Vårt förslag om att medge inbetalning senast på förfallodagen är enkelt och entydigt. Kom- mer betalningen för sent beror det obestridligen på företagaren själv. I majoritetens förslag kan en före- tagare drabbas av omständigheter utanför hans eller hennes kontroll, och det är inte bra. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Fru talman! Vi har tidigare i dag haft en animerad diskussion om komplexiteten i skatteregler. Vi vill från Folkpartiet göra allt för att förenkla dem såväl i stort som i smått. Det här är onekligen ett ärende som hör till de mindre, som Carl Fredrik Graf sade. Regeringens förslag om förseningsavgiften är bra i dess första steg eftersom propositionen föreslår att avgiften sänks från 1 000 kr till 500 kr. Men sedan fullföljer regeringen inte sin linje utan ligger kvar på 1 000 kr om deklaranten inte bättrar sig. Det finns två rättsmodeller att fundera över. Är en gärning värre om den begås för andra gången och ska därmed bedömas hårdare, eller ska varje försummelse ses som en isolerad företeelse? Det är ganska intres- sant att fundera över. I trafiken har vi två olika system. Parkeringsboten är densamma hur ofta du än bryter mot bestämmel- serna medan straffet för fortkörning skärps om du upprepar förseelsen tillräckligt många gånger. Då dras körkortet in utöver böterna. Jag måste nog säga att i detta avseende liknar re- geln nog mera överträdelse mot parkeringsförbud än mot hastighetsbestämmelserna. Dessutom är det inte oväsentligt, som redan har påpekats, att Riksskatte- verket tycker att det är administrativt krångligare med två olika avgifter. Det är ju inte bara om deklaranten vid två på var- andra följande gånger slarvat med uppgifterna som den högre förseningsavgiften ska betalas. Enligt för- slaget ska avgiften på 1 000 kr tas ut även om dekla- ranten tidigare har slarvat med att lämna deklaration. Riksskatteverket måste hålla reda på de tre när- mast föregående redovisningsperioderna, och jag förstår dess invändning att det blir krångligare. Det kan också hända att deklaranten flyttar. Då måste uppgifter om tidigare försummelser föras över etc. Fru talman! Mot denna bakgrund yrkar jag bifall till vår reservation under mom. 1.

Fru talman! I skatteutskottets betänkande nr 9, som vi nu debatterar, behandlas regeringens proposi- tion 2001/02:29 som är rubricerad Vissa punktskatte- frågor, m.m. Eftersom det är en s.k. med-mera- proposition så finns i betänkandet förslag om provi- antering med animaliska livsmedel, proviantering av statsfartyg, statsluftfartyg och avfallsskattefrågor. Det som jag dock kommer att begränsa mitt anfö- rande till är förslaget om att förseningsavgiften i skattebetalningslagen fr.o.m. den 1 januari 2003 ska vara 500 kr i stället för 1 000 kr. Förseningsavgiften ska dock även i fortsättningen vara 1 000 kr i de fall den deklarationsskyldige inte följt ett föreläggande om att deklarera eller tidigare har låtit bli att lämna deklaration. Det gäller också om förseningen avser en periodisk sammanställning. I betänkandet avstyrker utskottet också en motion från Kristdemokraterna rörande skatteinbetalnings- tidpunktens innebörd. Detta avser jag också att kom- mentera i mitt anförande. I syfte att de skattskyldiga ska deklarera i tid finns en sanktion i form av en förseningsavgift. Samtidigt med skattekontot infördes en ny skattedeklaration med gemensam redovisning av mervärdesskatt, käll- skatt och arbetsgivaravgifter. Förseningsavgift inför- des på 1 000 kr om skattedeklaration inlämnas för sent. Regeringen har i den propositionen vi behandlar tagit fasta på Punktskatteutredningens sypunkter om att 1 000 kr i förseningsavgift kan uppfattas som alltför högt. Med det motivet föreslås därför nu en halvering när förseningen är av engångskaraktär. För att skattekontosystemet ska fungera är det dock viktigt att de skattskyldiga fullgör sin deklara- tionsskyldighet. Förseningsavgiften måste vara pre- ventiv och så hög att den skattskyldige är angelägen om att lämna in en deklaration i tid. Om det rör sig om upprepade förseningar eller om deklaration inte lämnas trots föreläggande delar ut- skottsmajoriteten regeringens uppfattning om att avgiften bör vara högre och tillstyrker därför förslaget om 1 000 kr. Fru talman! I reservation 1 menar reservanterna att en differentierad förseningsavgift ökar krånglet och byråkratin. Det är dags för reservanterna att be- stämma sig. Redan tidigare har jag i kammaren mött krav på sänkning av förseningsavgiften. Nu när den sänks för dem som är skötsamma och lämnar in sina deklarationer i tid så borde det uppskattas. Jag har också uppfattat det i tidigare inlägg. Däremot har jag svårt att förstå argumentationen att de som upprepar för sent inlämnande inte ska få någon ytterligare påföljd. Vi socialdemokrater har den bestämda uppfattningen att de som gör rätt, skö- ter sig och möjligtvis någon gång kommer in för sent ska premieras för att de har ordning och reda i sin administration. En enhetlig förseningsavgift som föreslås av re- servanterna skulle snarast stimulera att inte ta regel- verket på allvar. Åtminstone skulle det inte ge några positiva signaler till dem som vill sköta sig. Jag är uppriktigt sagt förvånad över den syn på efterlevnad av bestämmelser som reservationen andas. Enligt uppgifter jag fått från Riksskatteverket, som gjort mätningar under en 20 månders period, påfördes 55 000 skattskyldiga förseningsavgifter i drygt 220 000 beslut. Det belyser nödvändigheten av att ha avgifter som stimulerar till inlämnande i rätt tid och därmed en bättre efterlevnad av regelsystemet. Farhågorna om att förslaget leder till ökat admi- nistrativt krångel är, som jag ser det, överdrivna. En differentierad avgift ökar inte definitivt inte administ- rationen i det enskilda företaget. Skatteförvaltningen får genom att beslutet föreslås träda i kraft först den 1 januari 2003 tid för erforderliga förberedelser och bör därför kunna hantera avgiften utan några större pro- blem i sina datasystem. Reservation 2 om skatteinbetalningstidpunkt har jag ännu svårare att förstå. I reservationen sägs att regelverket kring momskonton är komplicerat och medför ett onödigt merarbete för småföretagare som ofta tvingas anlita stora revisionsbyråer då de betalt in moms på fel konto. Låt mig påminna om att sedan 1998 tillämpas ett nytt system för redovisning av och betalning av de mest frekventa skatterna. Syftet är att göra det enklare för företagare att betala skatter och avgifter samt att minska administrationen både för skattskyldiga och skattemyndigheterna. Det nya systemet omfattar bl.a. innehållen skatt, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och inkomstskatt. Företagen betalar in skatter och avgifter till sitt skat- tekonto via skatteförvaltningens postgirokonto. Ris- ken att betala in moms till fel konto föreligger knap- past. Om så sker torde det säkert vara lätt att tillrätta- lägga misstaget. Den andra delen i reservationen som tar upp skatteinbetalningstidpunkten finns det som jag ser inte heller någon grund för. Alltfler använder Internet för sina betalningar. Det torde göra det lättare att bevaka inbetalningsdagar. För dem som betalar via post eller bank torde också genom bra planering och ordning och reda i den egna administrationen hänsyn kunna tas till helgdagar m.m. som anges i reservationen. Praxis att betalning ska ha skett när pengarna kommit in på skattemyndighetens konto stämmer väl överens med den allmänna synen och former som tillämpas i andra betalningssammanhang. Av dessa skäl finns det som jag ser det ingen anledning att besluta enligt reservationen. I det här fallet borde riksdagen besluta enligt utskottsmajoritetens förslag. Fru talman! Med det som jag här anfört yrkar jag bifall till skatteutskottets förslag i betänkande nr 9 och avslag på reservationerna.

Fru talman! Jag vill först göra ett förtydligande beträffande mitt yrkande. Jag avsåg alltså reservation 1 under mom. 1 och ingenting annat. Per Erik Granström förde ett resonemang om be- hovet av en differentierad sanktionstaxa för dessa förseningar. För man ett principresonemang om detta borde det ha gällt när lagen infördes. Då kunde be- loppet ha varit t.ex. 1 000 kr första gången och 2 000 kr andra gången. Därmed faller det resonemang som Per Erik Granström för. Jag har egentligen bara en fråga. Hade detta kun- nat träda i kraft den 1 januari i år hade det inte inne- burit några administrativa merkostnader för Riks- skatteverket. Då hade sanktionen för företagaren stått i rimlig proportion till förseelsen. Hade det inte varit bättre att ha företagarperspektivet än att ha myndig- hetsperspektivet framför ögonen när man fattade beslutet?

Fru talman! Det var snarast den första delen i Carl Erik Grafs replik som jag försökte att fästa uppmärk- samheten på. De som sköter sig och de som lämnar in för sent som en engångsföreteelse bör premieras före de som återkommande gör fel. Att man vid det förra tillfället valde att inte ha den synen tycker jag inte att jag behöver bära ansvar för i dag. I dag bär jag ansvar för den syn som jag nu re- dogör för. Fru talman! Den fördröjning som Carl Fredrik Graf menar belastar företagarna tycker jag i stället ska upplevas som en förmån för de skötsamma före- tagare som senare får en bättre situation.

Fru talman! Den skötsamme företagaren som ald- rig lämnar in för sent behöver ju aldrig betala någon- ting i sanktionsavgift. På det viset är det inget pro- blem för dem. Vi ska inte behöva att orda så mycket mer om det här förslaget, men jag tycker sammanfattningsvis att det hade varit klokt att införa en enhetlig taxa. Det hade varit lätt att förstå, lätt att följa upp för myndig- heterna och en tydlig sanktion för den som lämnar in en deklaration för sent. Tydlighet och enkelhet i lagstiftningen är efter- strävansvärt. Det är därför som jag har yrkat bifall till reservation 1 under mom. 1.

Fru talman! Det vore bra om alla vore skötsamma, Carl Fredrik Graf. Då slapp vi föra den här debatten, och då kunde vi också minska både byråkratin och det administrativa krånglet. Men vi socialdemokrater har den klara uppfatt- ningen att det är viktigt att premiera de som sköter sig, och det bör också märkas i den lagstiftning vi beslutar om i kammaren.

Fru talman! Tydlighet och enkelhet bör naturligt- vis eftersträvas. De lagar som vi stiftar här i kamma- ren bör vara rimliga, begripliga och lätta att accepte- ra för dem som vi stiftar lagarna för. Nu gäller det förfallodagen för skatteinbetalningar. Per Erik Granström säger att det är lätt för en fö- retagare att planera att betala i tid. Ja, det är det kan- ske. Men även om företagaren planerar aldrig så väl kan ju han eller hon drabbas av omständigheter som ligger utom kontroll för planeringen. Per Erik Granström säger t.ex. att man kan betala över Internet. Men Internet kan krångla och post- gången kan krångla. Det finns omständigheter som företagaren inte råder över hur väl han än har plane- rat. Då drabbas han av förseningsavgift trots att han själv har uppfyllt det som han ska uppfylla. Därför tycker vi att det är rimligare att sätta grän- sen vid den förfallodag som är obestridlig. Har man betalat in för sent ska man betala avgift. Men har man drabbats av omständigheter som ligger utanför den egna kontrollen ska man inte drabbas.

Fru talman! När man betalar till andra ställen än till Riksskatteverket brukar det vara så att det är den tidpunkt när betalningen har nått betalningsmottaga- ren som är den avgörande. Jag har lite grann med företagsamhet att göra. Jag vet att man planerar sin likviditet, betalningsström- mar m.m. och samtidigt lägger upp rutiner för betal- ningsdagar. Med god planering och en bra administ- ration borde det här inte vara något bekymmer. Sven Brus vill här markera att det kan hända saker utanför såväl myndighetens som den betalandes möj- lighet att kontrollera. Det är naturligtvis rimligt att så kan ske. Men för min del måste jag säga att det inte har inträffat några sådana händelser åtminstone inte i min privata ekonomi. Jag har svårt att inse att det skulle vara svårare för ett företag än för en privatper- son. Bara för att det kan hända saker ser jag inga som helst skäl till att göra några förändringar i betalnings- rutinen.

Fru talman! Sådana incidenter hör naturligtvis till undantagen och är inte regel. Men vi skulle kunna undanröja de negativa effekterna av dessa undantag genom att gå på den enkla regeln att göra förfalloda- gen till inbetalningsdagen. Jag konstaterar att vi har lite olika perspektiv här. Jag tycker att lagar och regler ska vara till för att stödja och hjälpa företagen och inte utgöra något slags hinder för verksamheten. Det är de olika per- spektiv som vi har.

Fru talman! Då tolkar jag Sven Brus så att vi är överens om att oförutsedda händelser är ovanliga. Med det finner jag också att förslaget i betänkandet väl stämmer överens med de rutiner som vi har i betalningssammanhang i övrigt.