Vissa censurfrågor

Fru talman! Vi behandlar nu ett motionsbetänkan- de från den allmänna motionstiden. Det handlar om frågor om censur, vilket vi har behandlat vid åtskilli- ga tillfällen tidigare. Om jag ska kommentera Göran Magnussons in- lägg om deltagandet i kammaren kan man kanske tro att dessa frågor har diskuterats och debatterats så många gånger att våra kolleger kanhända tycker att de kan dem och av den anledningen inte sitter och lyss- nar på denna debatt. Med censur menar vi numera en av offentliga myndigheter gjord förhandsgranskning av innehållet i t.ex. brev, böcker, teaterpjäser, tidningar, telegram, radio- och TV-sändningar och annat. Det kan leda till att ett förbud meddelas för spridning, helt eller delvis, av ett alster eller av ett program. Censuren har gamla anor. Redan kort efter det att boktryckarkonsten uppfanns på 1400-talet införde kyrkan censur genom granskning av skrift innan den trycktes eller spreds. Detta fick en efterföljd i till- komsten av politisk censur i början av 1500-talet. I Sverige fick vi politisk censur på 1600-talet, men den avskaffades i princip i samband med 1766 års tryck- frihetsförordning. Denna tryckfrihetsförordning skyddades, och skyddas, av 1809 års grundlag. Motivet för att ta bort censuren var att den kunde verka hämmande på samhällsutvecklingen. Generellt anses numera censur strida mot demokratiska princi- per och mot tryck- och yttrandefrihet som bärande mänskliga rättigheter. Detta gäller i demokratiska stater till skillnad från diktaturer som fortfarande i stor utsträckning tillämpar censur. Ett undantag i Sverige är filmcensuren som utövas av Statens biografbyrå. Denna censur består i att undanröja alltför råa och sadistiska inslag i filmer och video, och att vid behov bestämma en tillåten nedre åldersgräns vid offentlig visning av film. Vi moderater tycker att det är dags att förhands- granskning av film för vuxna avskaffas. Vuxencensu- ren har spelat ut sin roll. Genom straffbestämmelser i brottsbalken och YGL ges i dag en viss garanti för att filmer som visas offentligt inte innehåller olaga våldsskildringar. Det enda skälet till att granska film ska vara för att fastställa en åldersgräns för den granskade filmens publik. Utan granskning ska filmer inte få visas för barn och ungdom. Vi anser att de nuvarande ålders- gränserna därvid ska bibehållas, men vi menar alltså att vuxencensuren ska tas bort. Därmed yrkar jag bifall till reservation 1. Om jag i mitt anförande också nämnde videofil- mer så är det inte riktigt sant, utan den kommentaren ska bort.

Fru talman! I det här betänkandet tas många prin- cipiellt intressanta frågeställningar upp. Dessvärre befinner jag mig i tidsnöd. Jag får därför nöja mig med att helt kort beröra reservation 5, som jag ber att få yrka bifall till. Den handlar om införande av en 18- årsgräns för inköp av film och tidningar med porno- grafiskt innehåll. När det gäller tobaksvaror och alkohol försöker vi skydda barn och ungdomar i de längre åldrarna med åldersgränser. Vi har 18-årsgräns för inköp av tobak, och vi har ett par åldersgränser för inköp av alkohol. Därför borde man kanske när det gäller inköp och uthyrning av material med pornografiskt innehåll utreda frågan om en åldersgräns för detta. Många länder har just den typen av åldersgräns. Det är inne- hållet i reservation nr 5.

Fru talman! Vuxencensuren har spelat ut sin roll, och enligt min mening bör därför förhandsgranskning av biograffilmer för vuxna avskaffas. Jag kan in- stämma i vad Inger René från Moderaterna nyss framförde. Jag gör det med samma motivering, men med en skillnad. Vi vill från Folkpartiets sida att det i samband med avskaffandet av vuxencensuren bör införas ytterligare en åldersgräns på 18 år för offent- lig visning av filmer. Fru talman! Ulla-Britt Hagström, riksdagsledamot för Kristdemokraterna och ordförande för deras kvin- noförbund, föreslår i en motion som KU har behand- lat en ändring av censurbestämmelsen så att förråande sexualskildringar inte tillåts. KU avstyrker motionen med hänvisning till pågående beredningsarbete i Regeringskansliet. Fru talman! Jag är ordförande för Liberala Kvin- nor, och jag vet att pornografifrågan engagerar kvin- nopolitiker i alla läger. Jag stöder utskottets svar på motionen men vill också redovisa mina funderingar på denna mycket svåra fråga. Alla har en åsikt om pornografi. Kanske är det så att vissa deltar i porrfilmer för att de vill det. Men säkert är det många som av olika omständigheter känner sig tvingade. Kanske är det så att vissa porr- konsumenter har ett normalt förhållande till det andra könet. Men säkert är det många som får en snedvri- den syn på sex och på kvinnor. Jag är ju själv kvinna, och jag arbetar aktivt med kvinnofrågor. Under mitt arbete i den parlamentariska sexualbrottskommittén här i riksdagen såg jag många exempel på otäcka brott begångna av män som sett kvinnan som ett avpersonifierat objekt. Jag tycker illa om pornografi, och jag vill göra vad jag kan för att arbeta mot den, men inte genom censur och förbud. Vi får inte låta våra spontana och ogenomtänkta reaktioner inför denna så laddade företeelse förblinda oss för de kon- sekvenser som ett felaktigt agerande skulle medföra. Censur är en allvarlig inskränkning av yttrande- friheten. Att leva i en demokrati innebär att tolerera andras smak, idéer och uppfattningar. Att uppehålla en demokrati innebär ibland att slåss för sådant man tycker genuint illa om. Porren har sitt skydd i grund- lagen, och om vi börjar nagga på det skyddet vet vi inte vart det leder. Det finns så många människor som tycker så illa om så många saker. Nästa gång kanske det gäller en kulturyttring, en musikstil eller en reli- gion. Var dras linjen mellan pornografi och konst med erotiskt innehåll? Censur av denna typ riskerar att medföra godtycklighet och otrygghet för konstnärer och för andra som befinner sig inom vad man kan betrakta som gränslandet. Måste dessa personer bevi- sa att det de håller på med är konst och inte porr, och hur ska det gå till? Med dagens tekniska möjligheter finns det dess- utom stor chans att censurregler skulle bli ytterst tandlösa och tomma gester, gester vilkas enda effekt är att fjärma både konsumenter och producenter av porr ifrån oss och flytta verksamheten under jorden. Vissa tror sig kunna öka respekten i samhället ge- nom förbud och censur. Jag menar att detta skulle få motsatt effekt. Det enda sättet är att få människor att behandla varandra med respekt och som individer med människovärde. I stället för att förbjuda symto- met bör vi finna orsaken och åtgärda den. Varifrån kommer det stora behovet av porr i samhället? Varför respekterar människor inte varandra? Detta är stora och svåra frågor, men att försöka förenkla dem för att få enkla svar är farligt och självbedrägligt. Först när vi lyckas minska människors vilja att köpa pornogra- fiskt material kan vi komma åt problemet. Jag tycker att det är viktigt att inte bara kvinnor utan även män i ledande positioner tar sitt ansvar och föregår med gott exempel genom att ta avstånd från porr och kvinno- förnedring i alla dess former. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till Folkpartiets reservation när det gäller vuxencensuren.

Fru talman! Till detta betänkande har jag fogat två reservationer. En reservation handlar om obligatorisk förhandsgranskning av videogram. Statens biografby- rå förhandskontrollerar filmer och videogram. Men när det gäller videogram är det frivilligt. Med tanke på hur den världen ser ut i dag, och då menar jag den videovärld som barn och ungdomar kommer åt och, vilket jag vill poängtera, som de inte är psykologiskt mogna att hantera, nämligen det förråande våldet ofta ihop med pornografiskt förråande uttryck, är detta någonting som jag menar att vi är skyldiga att skydda barnen ifrån. Man kan säga att man när det gäller offentliga visningar har en kontroll men att man inte ska gå in i det privata. Man hänvisar till att det är väldigt viktigt när det gäller yttrandefriheten. Jag tycker också att yttrandefriheten är oerhört viktig. Men det finns, precis som i många andra samman- hang, gränser för saker och ting. När jag ser att barnen utsätts för saker som de inte klarar av, och när jag ser att föräldrarna inte kan ta det ansvar som de borde kunna ta när det gäller att skydda barnen från intryck som de inte klarar av, behövs det hårdare tag just när det gäller detta. Jag kan inte se hur yttrandefriheten skulle skadas av att man tar bort de svåraste våldsskildringarna, speciellt de som är av spekulativ karaktär eller den barnporno- grafi som flödar i dag. Därför yrkar jag bifall till reservation 3 om obligatorisk förhandsgranskning av videogram. Vi i Miljöpartiet har, precis som flera andra här, åsikten att man borde höja åldersgränsen till 18 år. Det beror bl.a. på att de flesta biobesökare i dag är mellan 15 och 24 år. Och just den gruppen blir utsatt för detta alltmer förråande, sexualiserade och kom- mersialiserade våldet. Om man höjer gränsen till 18 år blir det inte lika intressant att göra filmer med dessa inslag, eftersom man trots allt vill tjäna pengar på detta. Och om det är färre som kan se dessa filmer blir det klart ointressant att bygga vidare på bl.a. det sexualiserade våldet. Jag tror att det i förebyggande syfte är väldigt bra att höja åldersgränsen. Sedan finns det en annan fråga, nämligen vuxen- censuren. Det tycker jag är en komplicerad fråga som i dag, åtminstone för mig, betyder att vuxencensuren egentligen inte har den effekt som den var tänkt att ha, och den betyder inte så mycket. Jag kan därför tänka mig att den inom en snar framtid kommer att försvinna, att man kommer att ta bort den. Men då krävs det att man också höjer åldersgränsen till 18 år. Jag tänkte också nämna något om det som våra barn utsätts för. Det är inte bara film, det är inte bara videogram, utan det är numera i stor utsträckning dataspel och Internet. Nu har vi talat om Internet i ett tidigare betänkande, men det finns ett utbud som nu sprider sig via olika medier. Och vi som vuxna måste aktivt ta ansvar för att våra barn, de som inte kan skydda sig mot detta, inte råkar ut för detta. Det går an när man har kommit till åren och blivit lite livser- faren. Men ett litet barn har inte en chans att värja sig, och det är vår skyldighet att se till att detta barn slip- per råka ut för detta.

Fru talman! Censuren måste ständigt sättas i rela- tion till vår grundlagsfästa yttrandefrihet. Yttrandefri- heten innebär i detta sammanhang att det inte får förekomma någon förhandsgranskning av något som är avsett att framföras i radioprogram eller annan teknisk upptagning. Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätten att i radio, TV och liknande överföringar samt via film, video, ljudupptagningar osv. uttrycka tankar och åsikter och att i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst. Det får genom lag förekomma granskning av bl.a. filmer och videogram som ska visas offentligt. Därför har vi en obligatorisk förhandsgranskning av filmer och videogram för offentlig visning. Det finns även en frivillig förhandsgranskning av alla videogram som även är ämnade för uthyrning och försäljning för privat bruk. Frågan om censur fick stor uppmärksamhet i sam- band med visningen av filmen Shocking Truth för ett par år sedan. Vi var många som blev bestörta över en av filmsekvenserna där en drogpåverkad kvinna ut- sätts för ett hänsynslöst sexuellt utnyttjande av flera män. Filmen blev föremål för debatt om eventuella lagändringar inom censurområdet. Frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet, och vi avvaktar ytterligare initiativ. Fru talman! I betänkandet finns det ett antal reser- vationer som jag tänkte kommentera. Moderaterna och Folkpartiet vill att all förhands- granskning av biograffilm för vuxna ska avskaffas. Man anser att den är svårförenlig med yttrandefrihe- ten och en onödig inskränkning i människors fria val. Förhandsgranskningen av filmer och videogram för vuxna är på sätt och vis en form av ingrepp i ytt- randefriheten - det är riktigt. Men det känns väldigt angeläget att förhindra offentlig visning av mycket extrema våldsskildringar av spekulativ karaktär eller t.ex. av barnpornografi. Vi anser inte att detta är någon fara för yttrande- friheten. Samhället måste på något sätt sätta gränser för vad som kan tolereras när det gäller offentligt visade skildringar med våldsinnehåll och direkt förrå- ande inslag. Vi kan inte förringa att den granskning av filmer och videogram som förekommer kan ha en viss återhållande effekt på våldsskildringar. Därför anser vi att filmcensuren ska finnas kvar. Miljöpartiet framför i en reservation förslag om att införa obligatorisk förhandsgranskning för alla videogram. Miljöpartiet föreslår också att ytterligare en åldersgräns på 18 år på biografer ska införas. Obligatorisk förhandsgranskning för alla video- gram är en sådan form av censur som innebär ett alltför stort ingrepp i yttrandefriheten. Förhands- granskning av filmer och video även för privat bruk skulle innebära ett betydande avsteg från de principer som gäller för yttrandefriheten. För en sådan censur krävs det mycket starka skäl. Vi anser att det finns andra och bättre metoder som vi kan använda för att komma till rätta med problemet med våldsskildringar. Våldet är ett mycket allvarligt samhällsproblem. Det är vi alla i denna kammare medvetna om. Våld i medierna kan påverka ungdomar att begå våldshand- lingar eller andra brott. Vi har därför vidtagit en rad åtgärder för att begränsa skadeverkningarna av vålds- skildringarna i medierna. Våldsskildringsrådet är ett organ som har i uppgift att samordna verksamhet med skadliga våldsskild- ringar i rörliga bilder. En grundläggande uppgift är att verka som samarbetsorgan för flera institutioner som har anknytning till området. Våldsskildringsrådet gör dessutom utredningar och rapporter. Sedan år 1997 finns också International Clearing- house on Children and Violence on the Screen - ett informationscentrum för spridning av forskning kring barn, ungdomar och medievåld En av idéerna bakom detta informationscentrum är att förståelsen för frågor som rör barn, ungdomar och medievåld måste bred- das och fördjupas via en effektiv kunskapsspridning. Spridningen av information och kunskap om barn och medier är viktiga arbeten som vi vill fortsätta att utveckla. Vi anser att medievåldet främst ska angripas genom information och frivilliga åtgärder, inte i för- sta hand genom förbud och censur. Den förhands- granskning som sker av filmer och videogram har sannolikt en viss återhållande effekt på utbudet av våldsskildringar - det ska man inte förringa. Med anledning av detta anser vi inte heller att Kristdemokraternas förslag om att införa en 18- årsgräns för filmer och tidningar med pornografiskt innehåll är rätt väg att gå. Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkande KU31.

Fru talman! Först vill jag slå fast att jag, precis som Anders Bengtsson och de flesta andra, tycker väldigt illa om alla former av beteendeavarter när det gäller våld och så. Men vi har i dag straffbestämmel- ser i brottsbalken och yttrandefrihetsgrundlagen som gäller filmer eller videogram som skildrar sexuellt våld eller tvång mot människor och djur. Det ger ändå en viss garanti för att sådant inte får visas. Frågan är om man utöver detta behöver ha någon typ av vuxen- censur. Anders Bengtsson talade om Våldsskildringsrådet. Redan år 1993 kom man med en rapport där man föreslog att vuxencensuren skulle tas bort och att det skulle vara en extra gräns vid 18 års ålder - precis som vi i Folkpartiet har föreslagit. Vi har tagit fasta på vad Våldsskildringsrådet sagt. Nu är det snart tio år sedan den här utredningen kom. Men regeringen har ännu inte kommit med något förslag med anledning av utredningen. Jag skulle gärna vilja höra vad Anders Bengtsson tror är skälet till att regeringen inte kan bestämma sig och komma med ett förslag.

Fru talman! Jag tar det sistnämnda först. Jag vet faktiskt inte varför regeringen inte har kommit med ett förslag. Det får vi fråga regeringen om. Jag kan gärna åta mig att göra det. Sedan har vi detta med vuxencensuren. Det här är, som Per Lager var inne på i sitt anförande, en kom- plicerad fråga. Detta är alltså inte alldeles enkelt. Jag kan som liberal socialist hålla med om att man myck- et väl skulle kunna släppa detta fritt. Men samhället måste ändå sätta en gräns för vad vi ska tillåta att visas. Helena Bargholtz kommer säkert ihåg t.ex. den debatt som var kring filmen Motorsågsmassakern på 80-talet. Vi vet att det i dag är mycket värre saker på film som visas i form av videogram och på andra sätt offentligt. Samhällsbilden förändras hela tiden, och våldet ökar. På något vis måste vi ha koll på vad som sprids t.ex. offentligt för att hålla igen på våldet i samhället.

Fru talman! Det var roligt att höra att Anders Bengtsson betecknar sig som liberal socialist - ett uttryck som jag inte tidigare hört. Eftersom jag själv är socialliberal tycks vi kunna komma varandra när- mare, så vi borde kunna enas i de här frågorna. Vi tycker väldigt illa om de här avarterna. Jag talade tidigare om porren, som i vissa avseenden också kan ses som en avart. Frågan är hur man kommer åt detta. Gör man det genom censur, eller kan man göra det på annat sätt? Jag tror mer på möjligheterna att påverka varandra att inte tycka om sådant här. När det gäller de förråande filmerna kan det kon- stateras att gränserna tyvärr hela tiden flyttas. Det tycks bli en allt större acceptans för grövre våld, mer av kvinnoförnedring etc. Det är fruktansvärt att detta inträffar, så där tycker jag att vi som politiker har ett ansvar för att påverka opinionen och ändra inrikt- ningen i detta avseende. Vad gäller framför allt videgrammen finns det en enorm "undergrundsmarknad", så även om man har censur på området förekommer det en mängd filmer som visas för väldigt många människor i mer eller mindre slutna sällskap. Det är det som gör att jag tror att vi måste hitta andra vägar och gå via annan lag- stiftning, t.ex. brottsbalken, för att komma åt de här företeelserna.

Fru talman! Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Jag håller med om att bästa sättet för oss att påverka våldsspiralen och det som visas i videogram, filmer och liknande är just, som vi nu gör, att ha en debatt om det och att bemöta argumenten. Som Helena Bargholtz själv var inne på handlar det också mycket om brottsbalken och liknande. Helena Bargholtz säger att acceptansen för våld har ökat trots att vi har censur. Jag hävdar ändå att i och med att vi har censur har vi också en offentlig debatt. Genom censuren lyfter filmerna oss så att säga upp till debatt på ett annat vis. Myndigheter och offentligheten kan diskutera ut- ifrån att vi har vissa kriterier. Statens biografbyrå sätter ju upp vissa kriterier när man ska avgöra vad som ska bort eller inte. På det viset är det ett inslag i debatten.

Fru talman! Anders Bengtsson säger att man inte ska lagstifta om förhandsgranskning i första hand - över huvud taget inte lagstifta i första hand i de här frågorna. Men jag skulle vilja påstå att det snarast är i sista hand när det gäller en obligatorisk förhands- granskning av videogram med tanke på att det har gått så många år och utvecklingen ser ut som den gör. Jag skulle vilja använda samma argument som ut- skottet använder sig av sedan tidigare för vuxencen- suren, att man inte kan hävda att en lagstiftning som går ut på att hindra våldsskildringar av spekulativ karaktär eller av barnpornografi, utgör en fara för yttrandefriheten. Det tycker jag är en bra skrivning och talar om någonting som är väldigt viktigt, nämli- gen att yttrandefriheten är en stor sak för oss men att det finns gränser. De gränserna borde sättas just när det angår barn. Det är barnen som är utsatta. Det är därför vi också talar mindre om de vuxna. Därför undrar jag om Anders Bengtsson kan se idén med att skydda barnen just när det gäller videogrammen, eftersom utvecklingen där är betydligt starkare än inom själva filmområdet.

Fru talman! Jag är den första att hålla med om att vi naturligtvis ska skydda barnen. Det känns som ett lite olustigt argument att jag inte skulle vilja skydda barnen i detta sammanhang. Just i fråga om privata videofilmer som man kan hyra och se i hemmen mot- sätter vi oss den offentliga censuren. Det tycker vi är ett för stort ingrepp i yttrandefriheten.

Fru talman! Det var inte meningen, Anders Bengtsson, att det skulle låta som ett billigt argument. Jag tror givetvis att Anders Bengtsson är mån om barnen. Men han nämnde att man tar till lagstiftning- en i sista hand, att det finns mycket annat man skulle kunna göra innan, ha debatt, se till att föräldraansva- ret ökar osv. Javisst, men då måste vi ha det. Då måste vi ha en aktiv debatt, och vi måste pressa fram den. Vi vet att det är alldeles för många föräldrar i dag som inte kan - jag vill inte säga vill för de vill säkert - ta ansvaret att skydda barnen i hemmen. Därför är lagstiftningen vår hjälp i förhållande till barnen. Därför tror jag inte att det betyder någonting att det går över till den privata sektorn. Det viktiga i det här fallet är att man skyddar en grupp som inte kan skydda sig själv.

Fru talman! Jag håller återigen med Per Lager om att vi självklart måste skydda barnen. Däremot håller jag inte med Per Lager om att införa censur på de filmer som visas eller används privat. Som jag sade i mitt anförande är det enda sättet att fortsätta debatten och diskussionen, men också såda- na saker som ökade resurser till skolan. Per Lager nämnde de barn om har föräldrar som inte har möj- lighet eller vill, eller hur man nu ska uttrycka det, ta ansvar för vad barnen ser. Där har t.ex. skolan en oerhört stor betydelse. Det är ofta i skolan man lär sig att tänka kritiskt. Det är också i den åldern - Per La- ger vill höja åldersgränsen - 15-17 år man lär sig att tänka kritiskt. Vad det framför allt handlar om är att lära barnen att tänka kritiskt och bedöma det de ser på film utifrån eget omdöme som de lär sig. Argumenta- tion, utbildning och debatt är det sätt varpå vi kan möta det här.

Fru talman! Jag tror att vi alla är överens om att i just det här sammanhanget är barn en skyddsvärd part. Vi är överens om att vi som lagstiftare i det sammanhanget har ett särskilt ansvar för barnen. Men jag tycker att vi i diskussionen tenderar att glömma bort att det faktiskt finns de som har ännu större an- svar när det gäller barn, och det är föräldrarna. För- äldrarnas ansvar för vad deras barn tar del av, inte minst genom TV och videofilmer, tycker jag är det fundamentala. Där tror jag att vi nära nog är överens. Däremot är vi inte överens om vuxencensur. Det beror till mycket stor del på att den som vill titta på den typ av material som de flesta av oss i allra högsta grad tar avstånd ifrån har alla möjligheter att göra det på alla de möjliga och omöjliga - höll jag på att säga - sätt, inte minst genom Internet och annat som ore- glerat väller över landets gränser. Då är jag lite nyfiken på vad Anders Bengtsson menade när han sade att samhällsbilden förändras - där är vi överens - och att det gäller för oss att ha koll på det som sprids. Det är det som min nyfikenhet grundar sig på. Hur i all världen kan vi ha koll på det som sprids worldwide i dag?

Fru talman! Det gäller att svänga om snabbt här. Den ena vill ha mer censur, den andra mindre. Där står man mittemellan och försöka förklara situatio- nen. Vad jag menar med kontroll gäller inte staten i sig, utan det är vi som opinionsbildare som har ansva- ret. Oavsett om vi har censur eller inte har vi ändå ansvar för att få mindre våld i samhället. Våldet har ökat eller rättare sagt blivit förråande, enligt mitt sätt att se det. Inger René var själv inne på att det våld som visas och som sprids på andra sätt har ökat. Som jag sade i ett tidigare replikskifte med Helena Berg- holtz har det hänt oerhört mycket sedan Motorsågs- massakern. Tack vare att vi har Statens biografbyrå, som har hand om censuren, får vi en debatt om det som händer på film, video och liknande. Det är bra att frågan kan lyftas upp på det sättet så att man kritiskt kan granska. Det är bra att vi har en central myndig- het som granskar det som visas så att vi andra, här i riksdagen, i tidningar och TV, kan diskutera det som visas. På det viset får vi en offentlig diskussion om det.

Herr talman! Jag ska verkligen inte opponera mig mot att det är viktigt att vi som beslutsfattare försöker driva debatten och diskutera de här frågorna. Men jag kan inte förstå vad det har att göra med vuxencensur av film. Det är i dag en mycket liten del av vålds- skildringar som visas på biograferna och kommer ut via filmer. Det beror inte på att filmerna är granskade och att de värsta avarterna har tagits bort, utan det beror på att de värsta avarterna finns på andra medie- områden, om jag får kalla det så, i samhället som är tillgängliga för var och en. De finns på TV, på alla de tusen och en kanalerna, och också på Internet. Därför menar jag att en vuxencensurlagstiftning i dag är obsolet. Det är farligt att ha lagar som har spelat ut sin roll. När det dessutom, som i det här fallet, är en lagstiftning som kolliderar med de lagar som vi an- nars sätter högt, alltså tryckfrihetsförordningen, ytt- randefrihetslagen, är det en nackdel för samhället att bevara denna lagstiftning.

Herr talman! Jag vill säga till Inger René att det ju inte är fråga om en uttalad vuxencensur. Censuren sätter gränser för de filmer som ska visas, så det handlar inte enbart om en vuxencensur. Som Inger René själv var inne på är det väldigt lite som stryks i filmerna, framför allt när det gäller de filmer som ska visas för den åldersgrupp som är över 15 år. Men censur innebär också att sätta gränser för 7-åringar, 11-åringar och 15-åringar. Som Inger René inledde med är det ju bra att vål- det i de filmer som visas offentligt har minskat. Det är kanske censuren och den offentliga debatten som har gjort att våldet på film har minskat.