Vissa åtgärder mot illegala vapen

Fru talman! Nu ska vi alltså debattera regeringens proposition Vissa åtgärder mot illegala vapen . Jag vill börja med att säga att vi från Socialdemokraterna självklart står bakom våra reservationer, men vi väljer att yrka bifall till reservationerna 3, 7 och 14. En av politikens absolut viktigaste uppgifter är att skapa trygghet i samhället. Jag behöver inte utveckla varför det är så otroligt viktigt. Socialdemokraterna har lagt fram flera olika förslag den senaste tiden för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Grov organiserad brottslighet och annan kriminalitet betyder ofta att det finns vapen i omlopp. Vapen i sig är naturligtvis ett reellt hot mot tryggheten och trygghetskänslan. I dag kan man säga att det är mer en regel än ett undantag att det finns skarpa skjutvapen i kriminella miljöer och när kriminella uppgörelser äger rum. Det är inget att diskutera. När vi tittar på siffror kan vi säga att vid kriminella uppgörelser har den dödliga utgången ökat med 50 procent sedan 90-talet. Det är givetvis otroligt allvarligt för de inblandade och även för andra. När kulorna viner i luften - om jag får använda uttrycket - kan oskyldiga hamna i eldstriderna. Det är naturligtvis djupt tragiskt. Alla som hänger med i nyheterna och ser vad som händer i den kriminella världen - låt mig förtydliga: den kriminella utvecklingen - vet att skottlossningar äger rum. Det gäller naturligtvis främst i de stora städerna. Under den senaste tiden har det funnits flera djupt olyckliga exempel på detta. Polisen berättar att det finns en hel del enhandsvapen och helautomatiska vapen ute på marknaden. Rikskriminalpolisen har sammanfattat läget som akut. Akut är naturligtvis otroligt allvarligt. Vi socialdemokrater anser att utvecklingen för att bekämpa illegala vapen är alldeles för långsam. Vi vill se en mycket större förskjutning från kontroll av de legala vapnen till bekämpning av de illegala vapnen. Vi vill se ett skärpt minimistraff från dagens sex månader till minst ett år för grovt vapenbrott. De av er som har sett tv:s bevakningsprogram har själva sett hur de personer som ägnar sig åt kriminell verksamhet med grova vapen inte tycker att det är särskilt allvarligt att behöva ta någon månads fängelse. Det är naturligtvis inte acceptabelt. Vi vill också ge polisen fler redskap för att bemöta utvecklingen. Där har vi föreslagit hemlig teleavlyssning vid misstanke om grovt vapenbrott. Det är otroligt viktigt att polisen kan hålla jämna steg med de kriminella. Först nu har justitieministern tillsatt utredningar för att titta på frågan. Vi kan konstatera att ingenting kommer att hända förrän troligen tidigast 2014. Det är olyckligt. Det finns några saker som kan göras snabbt och som inte kräver utredningar. En sådan sak är en vapenamnesti. Den kan genomföras inom en snar framtid och på ett enkelt sätt få bort en del vapen från marknaden. Jag tror inte att det är den enda lösningen, men det är definitivt en viktig åtgärd. En annan sak som kan gå snabbt är att styra Tullverkets prioriteringar så att det blir ett prioriterat ärende för verket att hitta de illegala vapnen vid gränsen, innan de hinner sprida sig på den svenska marknaden. Det kom ett nytt regleringsbrev till tullen i december, men där pekas inte illegala vapen ut som prioriterat, däremot till exempel tobak. Om man jämför dem med varandra kan man ju känna att även vapen borde finnas på den listan. Från Socialdemokraterna stöder vi ändå propositionen, men givetvis med hänvisning till våra egna förslag. Det är viktigt att skärpa synen på vapenbrott, men som ni har förstått av det jag har sagt tycker vi att det är ett otillräckligt förslag. Jag vill också peka på vikten av att utvärdera den nya lagstiftningen ett år efter att den har trätt i kraft. I detta anförande instämde Arhe Hamednaca (S).

Fru talman! Det första debattämnet för dagens justitieutskottsdiskussion utgår från betänkande nr 22, Vissa åtgärder mot illegala vapen . Egentligen säger rubriken allt om den kommande diskussionen. Regeringen gör några små steg - vissa steg - för att visa ett engagemang för de stora problemen med de 30 000-40 000 illegala vapen som man uppskattar kan finnas i landet. Inom oppositionen säger vi - det visar inte minst mycket av det Elin Lundgren nyss sade - att problemet är större än så, mer akut än så, och kräver mer genomtänkta åtgärder än så. Jag tror att riksdagspartierna egentligen är ganska överens om att det är ett mycket stort problem. Vi har ett stort inflöde till Sverige av illegala vapen, men tullen har inte lyckats upptäcka vapen vid gränserna utan det är snarare polisen som gör beslag. De öppna gränserna, som på många sätt är positiva, har också fört med sig att det är enklare att smuggla. Kriminella men också otrygga människor tror att de måste ha ett vapen för sin skumma verksamhet eller för att skapa en upplevelse av att de är tryggare. Jag och Miljöpartiet är övertygade om att kriminell verksamhet förutom att förstås vara olaglig också är ett symtom på ökade klyftor och ökande otrygghet i ett samhälle. När det upplevs som att det är väldigt långt till ett jobb eller när skolor inte fungerar ökar kriminaliteten. Det finns ett tydligt strukturellt samband, även om det inte förklarar all kriminalitet. Jag står naturligtvis bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för att spara tid kommer jag här i kammaren att yrka bifall bara till reservation nr 11 om vapenamnesti, reservation nr 12 om en handlingsplan för att minska vapensmugglingen och reservation nr 15 om skärpta straff för vapensmuggling. När det gäller frågan om vapenamnesti har de tidigare vapenamnestierna, som genomfördes några månader under 1993 och några månader under 2007, varit framgångsrika på så sätt att man under den tiden fick in stora mängder vapen. Samtidigt finns det en sorts idé om att sådana amnestier skulle vara verkningslösa om de genomförs för ofta. Jag har inte sett någon form av belägg för att en sådan teori skulle stämma. Jag har, som ni sett, inget emot att straffskalorna skärps på vapensmuggling. Men det finns också en tydlig poäng i att det inte är just när man väljer att göra någonting rätt som man ska straffas. Därför ser jag att det vore positivt att ha vapenamnestier lite oftare än vad vi har haft. Vi i Miljöpartiet tillsammans med de övriga rödgröna partierna vill att vi här i kammaren ska rösta för att snabba på införandet av en vapenamnesti och ser inget som helst logiskt argument för att vänta ytterligare ett år. Så går jag över till hur man bör jobba framöver och vår reservation nr 12. Tullverket har fått i uppdrag att samarbeta bättre med Rikspolisstyrelsen och med berörda myndigheter i andra länder. Man har också fått ett litet tillskott för att jobba med dessa frågor. Så långt är det bra, men jag tycker att regeringsuppdraget kunde vara betydligt tydligare. Jag tycker att problemen är så alarmerande att man behöver en riktig handlingsplan. Man behöver jobba fram en tydlig statistik, och man behöver i större utsträckning prioritera och jobba systematiskt med att minimera inflödet av illegala vapen i landet. Även på detta område tycker jag att regeringen gör en del som är bra men att man också kunde ta steget fullt ut och se till att vi får ett mer systematiskt arbete.

Fru talman! I propositionen hänvisas till Rikspolisstyrelsen som anser att användningen av enhandsvapen och helautomatiska vapen i kriminella sammanhang utgör ett stort och växande problem. Enligt myndigheten har antalet våldsbrott med dödlig utgång då skjutvapen använts ökat. Vidare menar man att mord och väpnade uppgörelser i kriminella miljöer på senare tid kommit att utgöra ett sådant problem att situationen kan betecknas som akut. Det är viktigt att vi politiker tar vårt ansvar och gör något åt denna situation innan den eskalerar ytterligare. En straffskärpning för grovt vapenbrott kommer att markera brottets allvar för dem som överväger att bryta mot lagen och kommer att bidra till att skydda samhället längre tid från grova brottslingar. När det gäller straffskalan är det positivt att de flesta verkar ha insett att någonting bör göras, men det negativa är att regeringen i stället tillsätter en utredning, trots att vi här i kammaren verkar vara mer eller mindre eniga om att straffet ska höjas. Även från polisorganisationen verkar de vara överens om att det bör höjas. Jag pratade med en högt uppsatt åklagare för några veckor sedan, och jag skulle vilja citera honom. Han sade: "I Sverige är politikerna så tandlösa att när ett akut problem uppstår så avvaktar man under år och år av utredningar innan man gör något. Och när man väl kommer med ny lagstiftning är man ofta så försiktig att lagstiftning knappt går att användas eller gör någon skillnad." Det var alltså vad en högt uppsatt åklagare i Sverige sade för bara några veckor sedan. Detta är talande för den utredning om straffnivån som nu ska tillsättas. Vi förstår givetvis att utredningar behövs när tid finns, men när situationen är akut, som alla verkar vara överens om, måste något göras. Därför yrkar vi att man ska höja minimistraffet till ett år och även öppna för att eventuellt höja det till två år lite senare. Vi vill också att det vid sidan av de tre nya rekvisiten ska införas ett fjärde rekvisit om när ett vapenbrott ska anses grovt. Under punkt 4.1 i propositionen föreslår regeringen tre förtydligande bestämmelser för vad som särskilt ska beaktas vid bedömande av huruvida ett vapenbrott ska anses grovt. Dessa berör förenklat om vapnet innehafts på allmän plats eller vid skolområde, om vapnet varit särskilt farligt samt antalet vapen. Förslagen i utredningen som föranledde propositionen överensstämmer inte helt med regeringens förslag. Utredningen föreslog i stället att hänsyn delvis ska tas till om "vapnet befaras komma till brottslig användning". Precis som regeringen samt flera remissinstanser anser vi att en sådan formulering kan vara för vidsträckt och att mer precisa formuleringar bör användas. Samtidigt menar vi att förslagen i propositionen kan vara lite för snäva. I det inledande stycket under 3.1 hänvisar regeringen till att kriminella personers användning av skjutvapen ökar och att de utgör en förutsättning för grova brott med svåra följder. På grund av denna problemformulering, som vi också delar, yrkar vi att en fjärde bestämmelse ska läggas till förslaget. Denna bestämmelse bör innehålla innebörden att hänsyn även ska tas till om den som gjort sig skyldig till vapenbrott tidigare gjort sig skyldig till grov brottslighet eller upprepad brottslighet av allvarlig karaktär. Vi kan till exempel tänka oss att ett illegalt handeldvapen hos en grov brottsling kommer till polisens kännedom. Eftersom vapnet hittas hemma hos brottslingen, endast är ett handeldvapen och därmed inte räknas som av särskild beskaffenhet, och endast är ett till antalet, är det med regeringens föreslagna rekvisit inte självklart att personen ska dömas för grovt vapenbrott. För oss är det däremot en självklarhet att grova brottslingar som tidigare dömts för grov och/eller upprepad brottslighet inte ska springa runt med vapen och att det är klart allvarligare om ett illegalt handeldvapen påträffas hos en sådan person än hos en tidigare helt ostraffad vanlig medborgare. Vi vill därför att detta fjärde rekvisit införs. Vi vill även införa ett krav på uppvisande av tillståndsbevis till tullen vid införsel av vapen. På Tullverket uppger man att majoriteten av dessa skjutvapen kommer från länder i Östeuropa utanför EU. Det är vapen som lätt smugglas in där Schengens gränsskydd för tillfället är som svagast och sedan obehindrat kan tas till Sverige. Mellan till exempel år 2000 och förra året, år 2011, har antalet personer som korsar våra gränser ökat med 11 miljoner. Samtidigt har tullens personalresurser minskat med nästan 500 personer, och antalet kontroller som utförs har minskat med runt 75 procent. Det är ganska intressant när man hör företrädare för bland andra Socialdemokraterna och Miljöpartiet som tidigare har pratat om tullen. Men de enda som har lagt fram förslag om ökade resurser för tullens brottsbekämpande del är Sverigedemokraterna. De två partierna har också varit mycket positiva till det fria och gränslösa Europa som regeringen nu själv har erkänt har bidragit till organiserad brottslighet, som vi kommer att diskutera i morgon. Mot bakgrund av denna utveckling är det märkligt att regeringen inte tillstyrker Tullverkets rekommendation att tillståndsbevis ska uppvisas vid införsel av vapen till Sverige eftersom detta, som Tullverket säger, skulle öka möjligheterna att kontrollera vilka vapen som förs in till Sverige och dessutom skulle underlätta att beivra en utebliven anmälan om införsel som smugglingsbrott. Regeringens och utskottets motargument är att nuvarande förslag om straffansvar vid utebliven anmälan utgör en tillräcklig åtgärd för att upprätthålla anmälningsskyldigheten. Motargumentet berör alltså anmälningsskyldigheten. Det motsäger inte Tullverkets argument om att uppvisande av tillstånd vid gränspassering skulle öka möjligheterna till kontroll av vilka specifika vapen som förs in och därmed också till straffrättslig uppföljning av utebliven anmälan. Med detta sagt vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer 1, 4 och 9 i betänkandet. Jag ska avsluta kort med att säga något om vapenamnesti. Alla partier i kammaren är mer eller mindre för vapenamnesti, förutom Sverigedemokraterna, som inte föreslår det specifikt. Senaste gången vi hade vapenamnesti var 2007. Jag är väldigt tveksam till vilken skillnad en vapenamnesti gör. Den kanske inte skadar så mycket. Men att det framhålls som en av de viktigaste lösningarna för att bekämpa illegala vapen är jag minst sagt mycket tveksam till. På Citypolisens vapengrupp sade till exempel polisinspektör Roger Ohlson: Idén är i grund och botten vettig, och jag förstår att den låter bra för till exempel politiker och lekmän. Men den typen av vapen som kommer in är mest gamla bössor som stått i garderober, sådant som folk ärvt i släkten. Busets vapen, de kommer inte in den vägen tyvärr. Jag delar hans uppfattning genom det jag har hört och sett. Lösningen heter i stället att skärpa straffen för vapenbrott, att göra det lättare att använda teleavlyssning, vilket vi har lagt fram förslag om, och framför allt att återupprätta det gränsskydd mot insmuggling av nya illegala vapen som Schengensamarbetet har nedmonterat. Alla de förslagen har vi tidigare fört fram.

Fru talman! Förekomsten av illegala vapen är ett stort och allvarligt problem i det svenska samhället. På senare år har vi sett hur kriminella uppgörelser med skottlossningar har utspelat sig på öppen gata. Inte minst min egen hemstad Malmö har varit särskilt utsatt för den typ av brottslighet där vapen har använts. Skottlossningarna under vinterhalvåret spred skräck i hela staden, och det var en stad som med både skräck och förtvivlan samlades i flera större demonstrationer för att gemensamt visa sin avsky mot skjutningarna men också för att stå upp för ett annat samhälle, ett samhälle präglat av samförstånd, samhörighet och respekt för varandra. Men det är inte bara Malmö som på senare tid har varit i fokus. Händelserna på Utøya i Norge, skolskjutningarna i Finland och skottlossningarna på allmän plats i Göteborgsområdet har alla visat vilka risker som finns när skjutvapen kommer i fel händer. Signalerna från rättsväsendet är också att våldsbenägna kriminella personers användning av skjutvapen ökar. Det är en allvarlig och oroväckande utveckling som måste stoppas och som vi i Alliansen tar på största allvar. Det är därför en angelägen fråga för Alliansen att motverka förekomsten av illegala vapen i samhället och förhindra att dessa används i kriminella sammanhang. Fru talman! Alliansen har sedan länge med kraft fokuserat på vapenfrågorna och vapens koppling till den grova organiserade brottsligheten. Redan i mars 2009 aviserades att ett större reformarbete skulle inledas, och en del av detta arbete har redan genomförts. Under 2011 fattade till exempel riksdagen beslut om lagändringar för att Sverige skulle kunna skriva under FN:s vapenprotokoll. Syftet med vapenprotokollet är att främja, underlätta och stärka samarbetet mellan staterna för att förebygga, bekämpa och utrota olaglig tillverkning och handel med vapen och ammunition. Innebörden av de svenska lagändringarna var krav på märkning av skjutvapen, vapendelar och ammunition, med straffansvar som följd för den som bryter mot reglerna. Den 8 juni 2011 beslutade regeringen också att ge Tullverket och Rikspolisstyrelsen i uppdrag att gemensamt kartlägga införseln av illegala vapen samt det tillvägagångssätt som vapensmugglarna använder sig av. Som ett led i detta arbete ska polisen och tullen fördjupa underrättelsesamarbetet mellan myndigheterna och vidareutveckla samarbetet med andra myndigheter i andra länder. Dessutom gavs i uppdrag att effektivisera kontrollverksamheten genom fler gemensamma operativa insatser för att på längre sikt kunna minska den illegala införseln av skjutvapen till Sverige. Insatserna är viktiga i kampen mot illegala vapen och den grova organiserade brottsligheten. Enligt Tullverkets statistik påträffas relativt få skjutvapen vid gränskontrollerna. I fjol beslagtogs till exempel vid Öresundsbron bara sju vapen. Samtidigt vet vi om att det i samband med husrannsakningar beslagtas ett stort antal illegalt införda skjutvapen varje år. Det innebär att insmugglingen sker på annat sätt än via de uppenbara gränsövergångarna. Av denna anledning är det bra att alliansregeringen har vidtagit konkreta och nödvändiga åtgärder för att kartlägga smuggelvägarna. Fru talman! I det nu aktuella betänkandet går Alliansen vidare i kampen mot illegala vapen och föreslår ett antal ändringar i vapenlagen. Det övergripande syftet med dessa ändringar är att ytterligare skärpa synen på illegala vapen och därmed förhindra att skjutvapen kommer till brottslig användning och att olämpliga personer får tillgång till vapen. För det första föreslås att det i 9 kap. 1 § vapenlagen specificeras ett antal omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av huruvida brottet ska anses vara grovt eller inte. Det rör sig om situationer där vapen anses särskilt farliga, såsom allmän plats, i ett fordon på allmän plats och inom ett skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs. Syftet med detta förtydligande är att skapa en mer informativ lagregel som ger bättre vägledning för domstolarna. Därmed ökar vi också förutsebarheten och enhetligheten i rättstillämpningen. Det är Alliansens avsikt att i lagtexten tydligt markera detta. Vidare uttrycks i samma paragraf att fall där vapen har varit av särskilt farlig beskaffenhet ska ligga till grund för bedömningen av huruvida brottet är grovt. Farlighetsbedömningen i sig ska alltså - oberoende av allt annat - kunna utgöra en omständighet som innebär att brottet är att anse som grovt. I denna bedömning är det främst vapnets eldkraft som är av betydelse. Dessutom ska det anses vara försvårande att gärningen har avsett flera vapen. De nu föreslagna ändringarna i 9 kap. 1 § vapenlagen innebär - tillsammans med de generella straffskärpningar för allvarliga våldsbrott som Alliansen genomförde 2010 och som bland annat tog sikte på brottslighet som bedrivits i organiserad form, där vapen ofta är vanligt förekommande - en väsentligt skärpt syn på användandet av illegala vapen. Socialdemokraterna föreslår i sin reservation en utvärdering efter ett år. Det får vi nog anse vara en alldeles för kort tidsperiod, eftersom det förmodligen inte ens kommer att finnas något prejudikat på området. För det andra föreslås ändringar i anmälningsplikten vid införsel av vapen. Enligt nu gällande regler finns inget straffansvar för en person som underlåter att anmäla införsel av vapen eller ammunition till Tullverket om vapnen har omfattats av ett giltigt införseltillstånd. För att förbättra kontrollen av skjutvapen föreslås därför att ett sådant straffansvar införs, både när brottet begås uppsåtligen och när det begås genom oaktsamhet. För det tredje blir det nu straffbart att utan tillstånd förvara vapen åt någon annan. Det är en välkommen lagändring, inte minst med tanke på den risk som annars finns att detta blir ett nytt område för så kallade målvakter. För det fjärde föreslås skärpta krav på vapenhandlare. Förutsättningarna för tillstånd stramas upp, och tillståndshavaren måste anmäla till polismyndigheten om det sker en förändring av vem som har ett betydande ansvar för verksamheten. Dessutom ställs krav på att föreståndaren för verksamheten ska uppfylla samma krav som tillståndshavaren. För det femte föreslås att skyldigheten för läkare att anmäla patienter som av medicinska skäl är olämpliga att inneha vapen utvidgas. Vidare införs en skyldighet för polisen att omhänderta tillståndsbevis i samband med att ett vapen tas om hand. Fru talman! De nu föreslagna ändringarna i vapenlagen är bara en del av en omfattande översyn av vapenlagstiftningen. Förekomsten av illegala vapen och deras användande vid grova våldsbrott måste stoppas. Alliansregeringen kommer därför att utreda och fortsätta att utreda och lämna förslag på ytterligare skärpningar vad avser grova vapenbrott. Dessutom har det sedan länge meddelats att det kommer att bli en ny tillfällig vapenamnesti under kommande år. Tillsammans med dessa åtgärder, tidigare åtgärder och framtida åtgärder innebär det en väsentlig skärpning av synen på grova vapenbrott. Det är bra. De illegala vapnen måste bort från gator och torg. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande. (Applåder) I detta anförande instämde Jan R Andersson och Carl-Oskar Bohlin (båda M).

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i justitieutskottets betänkande och avslag på reservationerna. Det är bra att riksdagen i dag kan ta ett litet steg framåt i ambitionen att ytterligare skärpa lagstiftningen när det gäller innehav och förvaring av vapen. På bara två år har det skett saker i vårt land som pressat fram ett uppenbart behov av att göra en ny bedömning av vapenlagstiftningen. Det gäller inte minst de händelser som nämndes tidigare i Göteborg, Malmö och Norge, men också i Södertälje. Redan 2009 gav regeringen hovrättsrådet Kazimir Åberg i uppdrag att se över vissa vapenfrågor. Det lämnades en skrivelse till regeringen våren 2010 där bedömningen var att det inte finns behov av att ändra straffskalorna för grovt vapenbrott. Det är alltså inte så att regeringen inte har tittat på detta tidigare; det kan låta så när man lyssnar på de rödgröna representanterna. Fru talman! Grov organiserad brottslighet ska bekämpas på alla sätt. Inte sällan har dessa kriminella gäng tillgång till en mängd vapen och ammunition. Dessa gäng är beredda att använda vapnen i syfte att allvarligt skada eller döda. Vi har följt flera fall där grovt kriminella använder vapen för utpressning och narkotikaaffärer, men också för otillåten påverkan som ytterst är ett hot mot demokratin och något som vi inte kan acceptera. Tillgången till vapen och insmugglingen av illegala vapen till Sverige är ett stort problem. Därför är det motiverat med en förnyad diskussion om ytterligare skärpningar i vapenlagen. Vi vet att tullen kan bli mer effektiv i sitt arbete om man till exempel förbättrar underrättelsearbetet. Fortfarande är det vanligare att man gör beslag i postflödet än vid fysiska gränskontroller. Tullen har också, som nämnts tidigare, ett särskilt uppdrag att tillsammans med Rikspolisstyrelsen kartlägga införseln av illegala vapen. Miljöpartiets representant hade kanske inte uppmärksammat detta. Regeringen föreslår i propositionen till exempel att man inte ska kunna förvara vapen åt andra personer som själva inte skulle ha fått tillstånd. Detta kriminaliseras nu. Det införs en anmälningsplikt till tullen vid införsel av vapen. Folkpartiet ser gärna att tullen också får starkare muskler att förebygga illegal import av vapen till Sverige; ett sätt kan vara mer riktade resurser exempelvis till tullen i södra Sverige. Vi förtydligar i lagen och lyfter fram de omständigheter som är rimliga att bedöma när man tittar på vilka typer av vapen man bär och var man finns, exempelvis utanför en skola. Fru talman! Vi kan notera utifrån utfallet av 2011 års verksamhet att polisens nationella satsning mot grov organiserad brottslighet, baserat på ett regeringsuppdrag från 2007, börjar ge effekt. Genom Samverkansrådet som leds av polisen, där ett tiotal myndigheter deltar, har man beslagtagit fler vapen 2011 än tidigare. Polisen beslagtog vid enbart ett par tre insatser 9 automatvapen och 43 pistoler eller revolvrar samt sprängmedel. Detta överstiger tullens totala vapenbeslag under hela 2011. Tillslagen mot lokaler och egendom har oftast koppling till kriminella gäng. Det som vi har uppmärksammats på och som har varit ett hinder för polisen med nuvarande lagstiftning är att det varit svårt att binda misstänkta personer till vapenbrott i samband med dessa beslag. Med detta förslag, som vi ska ta ställning till senare i dag, kommer det att bli möjligt, och det är positivt. Det viktigaste är att regeringen har lagt fram detta första förslag. Mer konkret kommer senare vapenamnestin som vi också tycker är viktig och som är planerad till 2013. Jag vill påminna om att det var borgerliga regeringar som genomförde vapenamnestierna 1993 och 2007, inte socialdemokratiska regeringar. Folkpartiet har aktivt verkat för en vapenamnesti. Vi har förståelse för att det behövs praktiska förberedelser. Vi inväntar också förslag om straffskalan när det gäller grovt vapenbrott - ett uppdrag som gavs en utredning den 22 mars i år. Utgångspunkten i direktivet är glasklart: Vi vill se en skärpning av straffskalan när det gäller grova vapenbrott. Utredningen om hemliga tvångsmedel har också fått ett tilläggsdirektiv av regeringen för att studera om polisen ska få använda hemliga tvångsmedel när det gäller grovt vapenbrott. Instrumentet i form av hemlig teleavlyssning, teleövervakning och kameraövervakning kan användas vid förundersökning om brottet ger lägst två års fängelse. I dag får det användas enbart om brottet ger minst två års fängelse. Det gör det inte i dag; därför täcker det inte in grovt vapenbrott. Det är det som utredningen ska titta på. Det tycker vi är jättebra. Det finns anledning att se över detta i samband med att vi också ser över straffskalan. Från Folkpartiets sida vill vi att polisen ska få använda hemliga tvångsmedel i syfte att kunna avslöja och förebygga kriminella aktioner. Regeringen bör också snarast återkomma med ett förslag på lagreglering av tillåtna provokativa åtgärder för att bekämpa grova brott. Trots alla dessa repressiva åtgärder vet vi från exemplet Malmö och andra städer att den stora utmaningen är att förebygga kriminalitet och se till att unga inte hamnar i en situation där man lätt ser kriminalitet som enda väg till försörjning. Det behövs därför dubbla tag med fokus på ungdomar och skola och dessa mer repressiva åtgärder som vi nu ska ta ställning till.

Fru talman! Jag blev ju apostroferad av Roger Haddad så jag vill förklara mig när det gäller tullen. Jag vill minnas att jag gav regeringen en hel del kredd för att man nu ger extra pengar, ser till att få till ett samarbete och gör en kartläggning. Men det är inte samma sak som att ta fram en handlingsplan och arbeta systematiskt och ha krav på att få fram en tydlig statistik. Det har inte Tullverket. Att vi inte längre vet hur stort problemet är utan måste gissa är lite problematiskt. Det är oerhört bra att Roger Haddad lyfter upp frågan om vapenamnesti. Jag misstänker att det är fler i Folkpartiet än Roger Haddad som har svårt att motivera varför man ska vänta på vapenamnestin i ett helt år.

Fru talman! Jag konstaterar återigen att det här är den tredje amnestin som genomförs i Sverige, och som genomförs av borgerliga regeringar. Vi har varit pådrivande i frågan. Enligt justitieministerns svar handlar det om flera förberedande åtgärder. Det är hemliga tvångsmedel, det är tullens verksamhet, säkerhetspolisens verksamhet, rikskriminalpolisens verksamhet och signalspaningens verksamhet. Det är ett batteri av åtgärder som planeras där vapenamnestin är en liten del. Som Agneta Börjesson också sade löser detta inte allt, men det är en viktig del. Det håller vi med om. När vi har ställt frågan varför det inte kan påskyndas har vi fått svaret att det handlar om praktiska frågor och förberedelser. Det får vi ha respekt för. Det är bättre att det införs 2013 än att det skjuts ännu längre fram. Agneta Börjesson efterfrågade snabba åtgärder och genomtänkta åtgärder. Det här är en snabb åtgärd, men den ska skötas på ett bra sätt. När det gäller de andra delarna som ni efterfrågar hoppas jag att vi genom de utredningar som är på gång får tillbaka bra och genomtänkta förslag, inte minst när det kommer till hemliga tvångsmedel, signalspaning och andra typer av åtgärder av integritetskränkande karaktär. Det är bra att vi inte hastar fram allt detta. Men det är viktigt att vi signalerar, och inte minst regeringen i denna proposition, att det finns fler åtgärder som är på gång, och det är det viktigaste.

Fru talman! Jag hoppas också att regeringen kan återkomma med tydliga krav på Tullverket att jobba mer systematiskt för att få fram en tydlig handlingsplan för hur man ska jobba. Jag ser gärna att det framöver också ställs krav på att Tullverket ska redovisa en tydlig statistik igen.

Fru talman! Jag tycker att det är bra att vi fokuserar på Tullverket. Flera av oss företrädare har också sagt att Tullverket har en viktig roll. Denna kartläggning är en del. Det som vi tar ställning till i denna proposition när det gäller anmälningsplikt är en annan del. Vi vet också efter våra samtal direkt med justitieminister Beatrice Ask att hon har haft fysiska möten med tullen och Tullverket för att bedöma vilka typer av stöd och vilka insatser som behövs. Det tycker jag är positivt.

Fru talman! Som en del tidigare talare har sagt är det en rad viktiga lagändringar som vi ska ta ställning till i dag. Den kanske viktigaste är vilka omständigheter som ska göra att ett vapenbrott kommer att bedömas som ett grovt vapenbrott i stället för bara ett vanligt vapenbrott. Det gör i sig att en lång rad brott kommer att leda till domar på en högre straffskala. Straffskalan för grovt vapenbrott är från sex månaders till fyra års fängelse. Det är ett betydligt högre straff än för vanligt vapenbrott. Vi gör ytterligare en del ändringar som jag skulle vilja nämna. Det blir straffbart att inte anmäla införsel av vapen och ammunition från ett annat EU-land. Det blir straffbart att förvara vapen åt en annan, vilket jag tror kan ha betydelse också i kriminella kretsar. Vi skärper kraven på vapenhandlare. Det är också en åtgärd som är viktig. Vi har sett problem med att kriminella övertar företag som bedriver vapenhandel, och i dag görs det inte en prövning av om det är en person som ska ha rätt att handla med vapen. Det är därför viktigt att tillstånd att få bedriva vapenhandel krävs även om man köper ett företag eller tar över ett företag som bedriver vapenhandel. Ytterligare en sak som jag skulle vilja nämna är att skyldigheten för läkare att anmäla patienter som är olämpliga att ha vapen utvidgas. Bakgrunden är, som många andra har varit inne på, att det finns alldeles för många illegala vapen i vårt samhälle och att det är alldeles för enkelt att få tag på illegala vapen i vårt samhälle. Det har visats inte minst av journalister men också i en rad rättsfall där vi har sett att helt vanliga personer som egentligen inte har något samröre i den kriminella världen och inte har den typen av kontakter ändå på ganska kort tid kan få tag på skjutvapen. Vi har också sett vad som har hänt i Malmö, men det har också varit skottlossningar i andra städer. Jag tror att man gör det för lätt för sig om man bara talar om storstäderna när det gäller var dessa problem finns. Precis som någon var inne på tidigare har vi sett den stora utredningen kring Södertäljenätverket, och där var det mycket vapen inblandade. Vad ska vi då göra ytterligare? Detta är såklart, som en del av oppositionen och vi själva från Alliansen säger, ett steg. Det är inte det slutgiltiga som vi tror löser alla problem med vapenbrott och illegala vapen i vårt samhälle, utan det är ett steg, och ytterligare steg kommer att tas. Det har tillsatts en utredning. Från oppositionens sida och inte minst från Miljöpartiets sida har vi tidigare i dag fått höra att det behövs mer genomtänkta åtgärder. Då borde man vara ganska nöjd med att vi faktiskt tillsätter en utredning och ser över vad det är som spelar roll och som vi kan få effekter av genom att förändra lagstiftningen och inte bara lägga fram ogenomtänkta förslag själv. Ett exempel är skärpt straff för vapensmuggling som Miljöpartiet har en reservation om utan att ha funderat på vad det egentligen skulle innebära. Vad skulle det innebära för en jägare som med felaktigt ifyllda handlingar tar med sitt vapen tillbaka till Sverige och blir dömd för vapensmuggling? Enligt Miljöpartiet ska det bedömas som grov vapensmuggling och ge minst två års fängelse. Det kanske inte var så genomtänkt. Tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har Miljöpartiet en reservation där man säger att det tämligen omgående ska bli en ny vapenamnesti. En ny vapenamnesti kräver en ny lagstiftning. Regeringen kan inte bara på ett regeringssammanträde besluta att man ska ha en vapenamnesti, utan det krävs en ny lag med allt det som en ny lag kräver. Det innebär att man tar fram en promemoria som sedan remitteras. Sedan blir det förmodligen en lagrådsremiss och därefter en proposition som ska gå den vanliga vägen genom riksdagen. Alla vet att det tar en tid. Även om Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets reservation skulle gå igenom här i dag blir det ingen vapenamnesti snabbare än vad vi kommer att genomföra i alla fall eftersom det tar lite tid att få igenom en ny lag i Sveriges riksdag, och det vet egentligen oppositionen. Vad ska vi mer göra? Jag håller delvis med Sverigedemokraterna om att det blir en överdriven tro på att en vapenamnesti ska lösa allt. Men samtidigt tror jag att en sådan är viktig, och den är inte minst viktig för dem som har vapen och som egentligen aldrig har tänkt använda dem till något - de kanske har fått dem genom arv - så att de på ett tryggt sätt kan lämna in dem. Det kan man egentligen med dagens lagstiftning också. Men genom en vapenamnesti under en viss tidsperiod blir det mycket tydligare. Det blir information, och fler kan lämna in denna typ av vapen. Det är givetvis bra med alla vapen som kommer bort från vårt samhälle. Vad gör vi vidare? För att minska inflödet har ett uppdrag getts till polisen och tullen tillsammans, men jag tänkte inte gå djupare in på det. Vi måste också minska antalet lagliga vapen som blir illegala. Där har vi ändrat lagstiftningen vad gäller märkning av vapen, vapendelar och ammunition. Vi ställer också nya krav på vapenhandlare. Men vi måste komma ihåg att det som vi ska bekämpa är de illegala vapnen. Det är oerhört lätt att hamna fel och stifta lagar som drabbar en massa människor som har vapen legalt. Vi har 260 000 jägare i Sverige - om det är de senaste siffrorna. Jag vet inte hur många vapen de har. De flesta jägare har ett eget vapen, och de flesta har säkert mer än ett vapen. Vi har runt 100 000 sportskyttar i Sverige. De allra flesta har säkert ett eget vapen, och på skytteföreningarna förvaras en mängd vapen. Det är inte dessa personer vi vill komma åt. Därför måste ändringarna av vapenlagarna vara genomtänkta. Vi ska inte göra det svårare för jägarna eller för sportskyttarna, utan vi ska göra det svårare för de kriminella som använder de illegala vapnen till att hota, misshandla eller till och med döda andra människor. Jag ska till slut säga att jag inte har någonting emot ett höjt minimistraff, som flera av oppositionspartierna talar om. Det finns också med i den utredning som redan har tillsatts. Men samtidigt är det nog naivt att tro att en höjning av minimistraffet från sex månaders till ett års fängelse för grovt vapenbrott skulle göra en så oerhört stor skillnad som oppositionen vill ge sken av. De människor i djupt kriminella gäng som bär på sig vapen och som är beredda att använda sina vapen begår brott när de använder sina vapen där straffskalan är långt mycket högre än för grovt vapenbrott. Är man beredd att använda sitt vapen på detta sätt och kanske dömas till livstids fängelse för mord kanske man inte är så värst rädd för att straffet för grovt vapenbrott höjs från sex månaders till ett års fängelse. Men med detta sagt kanske det ändå är en bra åtgärd. Men vi måste utreda saker ordentligt innan vi genomför dem. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Fru talman! Vi vill att alla ska känna sig trygga i vårt samhälle, och alla vill vi minska antalet brott och brottsoffer. Hur detta på bästa sätt görs har partierna lite olika syn på. Under vårens debatter om bland annat den grova organiserade brottsligheten har skärpta straff för vapenbrott lyfts fram som en viktig markering. Jag kan bara instämma i det. Som många här i dag redogjort för har vi under de senaste åren sett många tragiska exempel på vad som kan komma att hända om vapen kommer i orätta händer. Statistiken visar att skjutvapen i större utsträckning än tidigare förekommer i vårt samhälle. Det är viktigt att vi markerar mot detta dels genom att med skärpta regler för vapenbrott motverka förekomsten av vapen, dels genom att markera hur allvarligt det är att bära ett vapen på allmän plats, att se till att det blir straffbart att utan tillstånd förvara vapen åt någon annan och att genom att läkarna får en tydlig anmälningsplikt se till att de som är sjuka inte får ha vapen. Det finns, som sagt, en relativt stor tillgång på både legala och illegala skjutvapen. Redan i Alliansens rättsrapport sade vi: Bland grovt kriminella personer och grupperingar cirkulerar en mängd illegala skjutvapen. Det är viktigt inom den grova organiserade brottsligheten att kunna skrämmas genom att visa att man har vapen och att man inte tvekar att använda dem. Alliansen sade därför att det vid bedömningen av om ett vapenbrott ska bedömas som grovt särskilt ska beaktas om vapnet kan komma att användas för brott. De ändringar som nu föreslås innebär att det tydliggörs att vapenbrott ska bedömas som grova när det rör sig om flera vapen, vapen av särskilt farlig beskaffenhet, vissa miljöer och så vidare. Detta förtydligande innebär att fler brott än i dag kan komma att bedömas som grova. Det handlar om att ytterligare tydliggöra när det minsta man kan kräva är att straffet blir fängelse. Dessa ändringar gör vi nu för att förhindra såväl att unga kommer i kontakt med vapen som att vapnen används i kriminella gäng. Det är viktiga förändringar och satsningar som görs - också dessa ett led i att bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Men detta är bara början på den satsning som måste göras i kampen mot illegala vapen. Det krävs olika insatser på området. Därför är det bra att ha krav på anmälningsplikt till Tullverket när vapen och ammunition förs mellan EU-länder och att polisen blir skyldig att omhänderta även tillståndsbevis när ett vapen tas. Det har här i dag, bland annat från Miljöpartiet, talats om en handlingsplan när det handlar om införsel av vapen. Det stämmer att det stora problemet i dag visat sig vara att man har en väldigt dålig bild av vilka vägar vapnen kommer in och av vilka metoder som används när det gäller den mängd vapen som strömmar in i landet. Av det skälet har Alliansregeringen gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att tillsammans med Tullverket göra en kartläggning. Vi måste ha mycket bättre kontroll av och kunskap om på vilka vägar vapen kommer in. I dag har man en bättre kunskap till exempel om narkotika än om vapen. Om man vill gripa in måste man veta vad det är man griper in mot. Därför är det viktigt med en samverkan - att Tullverket tillsammans med polisen gör flera operativa insatser, vilket de på senaste tiden börjat göra. I uppdraget ligger, som sagt, att kartlägga införselvägar och att utveckla en metodik. Alliansen har även tillsatt en ny utredning för att gå vidare gällande vapenlagstiftningen - en utredning som ska se över behovet av ytterligare skärpningar beträffande grovt vapenbrott. Nästa år kommer en vapenamnesti. Det är en stor vinst för samhället att få bort de vapen som finns i omlopp och som andra kan komma över. Vartenda vapen som vi kan få bort från gatorna är ett vapen mindre som kan användas för att skada eller döda en annan människa. En vapenamnesti är också ett viktigt steg i bekämpningen av den grova organiserade brottsligheten. En sådan amnesti är ett sätt att minska den totala mängden illegala vapen, och ännu tydligare blir amnestin om den kan kombineras med signaler om skärpta straff för olaga vapeninnehav. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Fru talman! Naturligtvis står vi i Vänsterpartiet bakom alla våra reservationer. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 18. Angående det förslag om illegala vapen som vi diskuterar och som ligger på våra bord är det ingen överdrift att påstå att det under senare år smällt lite överallt och att problemet ökar. Mest intressant är hur man ska förebygga här. Vi är överens med regeringen om att det som nu föreslås är ett steg i rätt riktning. Men sedan kunde man ha önskat mer. Återigen får regeringen tillsätta en utredning. Utredningen ska se över straffskalorna för grovt vapenbrott. För Vänsterpartiets del kan jag säga att vi ser väldigt allvarligt på de grova vapenbrotten och det som nu händer i Sverige och på hur man ska förebygga här. I vår reservation säger vi att vi skulle vilja att minimistraffet är två års fängelse. Då har polisen möjlighet att använda sig av hemliga tvångsmedel. Detta har också Rikspolisstyrelsen uttryckt. Någon kan vara förvånad över Vänsterpartiets agerande här. Men det här är inte det enda vi vill göra, utan det brottsförebyggande arbetet som vi varit inne på här inbegriper också att titta på hur samhällsklyftorna ökar. All forskning visar att kriminaliteten ökar när samhällsklyftorna - de ekonomiska och de sociala klyftorna - ökar. Från Vänsterpartiets sida ser vi det som angeläget att vidta akuta åtgärder. På sikt måste politiken ändras så att vi får ett mer jämställt Sverige. Centerpartiet talar om att bekämpa förekomsten av illegala vapen - ja, absolut - och om att lagar och skärpningar inte ska presenteras som går ut till exempel över jägarkåren. Jag vill påstå att även legala vapen kan vara ett stort problem och att det också måste tas in nu. Jag hoppas att man gör det i utredningen. Talartiden för min del är kort, men jag skulle vilja hinna nämna en motion från allmänna motionstiden. Det är ganska väsentligt att vapenlicensgivning ska göras så lokalt som möjligt. Det har stor och avgörande betydelse om polisen på orten känner människorna. Man har större möjlighet att göra det om det inte centraliseras så som skett. Det här har jag diskuterat med många poliser. De tycker att det bästa vore att ha det på nämnda vis, för den dagen någonting otrevligt händer kan man ana sig till vem det skulle kunna vara fråga om och så vidare, så den reservationen yrkar jag bifall till. Det finns alltså problem även med legala vapen. Jag behöver nog inte tala om vem det var som hade licens i det senaste hemska fallet. Mycket mer kan göras för att förebygga här. Vi har en hel del reservationer, men nu är talartiden slut så jag ska inte ta upp det. Men det hade varit önskvärt med fler förslag på våra bord. Det som här föreslås är ändå ett steg i rätt riktning, så det får vara okej.

Fru talman! Med intresse noterade jag att Lena Olsson talade om att höja minimistraffet till två års fängelse för att polisen ska få möjlighet att tillgripa hemliga tvångsmedel. Jag blir aningen konfunderad över att Lena Olsson säger detta, för mig veterligt har Vänsterpartiet i alla andra sammanhang varit emot hemliga tvångsmedel. Är det här en ny politik från Vänsterpartiets sida? Är ni för hemliga tvångsmedel? Om svaret är ja skulle jag vilja veta vilka tvångsmedel som avses. Är det buggning, hemlig teleavlyssning eller vad?

Fru talman! Det är på det viset att Vänsterpartiet har bistått hemlig telefonavlyssning. Vi har sagt att vi tycker att det är okej när det gäller grova brott. Det är alltså ingen nyhet. Buggning har vi sagt nej till, men att det skulle vara en nyhet att vi tycker att det är nödvändigt att man vid grova brott får använda sig av hemlig teleavlyssning är inte sant. Det har vi nämligen stött.

Fru talman! Jag tycker att det är bra om Vänsterpartiet har kommit till insikt om att det finns många situationer där hemliga tvångsmedel faktiskt kan vara väldigt bra att ta till. Tidigare har vi oftast hört Vänsterpartiet tala om övervakningsstaten och att det är farligt att polisen får den här typen av möjligheter att övervaka. Därför blir jag lite konfunderad. Jag gläder mig dock åt detta. Då finns det kanske också möjligheter att Lena Olsson och Vänsterpartiet ändrar sig i många andra sammanhang när det gäller hemliga tvångsmedel framöver.

Fru talman! Ja, nu var det ju ingen nyhet, utan vi har stött det här med hemlig telefonavlyssning. Vi har fått ett övervakningssamhälle. Vi kan bara gå tillbaka och titta vad som har hänt sedan den 11 september. Man har tryckt igenom lagar utan att man över huvud taget har förberett eller tittat på proportionalitet, subsidiaritet och vad man har haft för nytta. Man har haft så bråttom att trycka igenom massövervakningslagar att man inte ens har haft tid att se hur stor nytta vi har av detta i förhållande till hur vi kränker individen. Det är inte riktigt samma sak. Vi menar att polisen måste ha medel och verktyg för att stävja grov organiserad brottslighet eller grov brottslighet, och hemlig telefonavlyssning har vi aldrig varit emot. Det vi säger här är att det finns en diskussion om att man ska få använda hemliga tvångsmedel redan vid ett straffminimum på ett år. Då är vi rädda för vad som blir nästa brott som ska klassificeras för att man ska få använda hemliga tvångsmedel. Vi tycker att det är väldigt viktigt att tvåårsregeln vidhålls, för vi ska värna integriteten så mycket som möjligt. Det brukar i alla fall justitieministern hävda. Åtminstone gjorde hon det väldigt ofta i opposition.