Verksamheten i Europeiska unionen under 2025

Fru talman! Vi debatterar i dag utrikesutskottets betänkande Verksamheten i Europeiska unionen under 2025. Det är en bred skrivelse som speglar ett år som i hög grad präglats av det allvarliga säkerhetsläget i vårt närområde: Rysslands fortsatta angreppskrig mot Ukraina, ett instabilt Mellanöstern, ökade hybridhot, ekonomisk osäkerhet och en tilltagande geopolitisk konkurrens.

För Sverigedemokraterna är EU-samarbetet viktigt, men det måste vara ett samarbete mellan självständiga medlemsstater. EU ska vara starkt där EU gör verklig nytta, till exempel i stödet till Ukraina, i sanktionerna mot Ryssland, i arbetet för Europas säkerhet, i den fria handeln, i skyddet av den inre marknaden och i försvaret av den regelbaserade världsordningen.

EU ska inte utvecklas i en riktning mot en centraliserad federation så att allt fler beslut flyttas från medlemsstaterna och deras folkvalda parlament. Ett starkt europeiskt samarbete kräver respekt för nationell suveränitet, subsidiaritet och medlemsstaternas legitima intressen.

Det är mot denna bakgrund som Sverigedemokraterna har lämnat ett särskilt yttrande i betänkandet. Vi delar i huvudsak utskottets bedömning men vill tydliggöra två principiellt viktiga utgångspunkter: synen på beslutsfattandet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och vikten av en ansvarsfull och meritbaserad utvidgning.

Fru talman! När det gäller de övergripande frågorna delar vi utskottets bedömning att EU:s utvidgning är en geostrategisk fråga. Det är uppenbart att Europas säkerhet påverkas av utvecklingen i Ukraina, Moldavien och delar av västra Balkan. Att dessa länder närmar sig EU kan bidra till stabilitet, reformer och ökad motståndskraft mot ryskt och annat auktoritärt inflytande. Men just därför måste processen vara trovärdig.

Sverigedemokraterna vill understryka vikten av en ansvarsfull och meritbaserad utvidgning. Kandidatländerna måste uppfylla Köpenhamnskriterierna, däribland kraven på stabila demokratiska institutioner, rättsstatens principer, mänskliga rättigheter, en fungerande marknadsekonomi och en förmåga att fullgöra medlemskapets skyldigheter.

EU ska hjälpa kandidatländerna i deras reformarbete, men medlemskap kan aldrig bli en symbolhandling eller genväg. Det måste bygga på faktiska, påtagliga och oåterkalleliga framsteg. EU får inte låta geopolitiskt tryck ersätta faktiska reformer.

Fru talman! En annan övergripande fråga gäller EU:s budget. Sverigedemokraterna ser positivt på att regeringen driver linjen om en mer återhållsam och prioriterad EU-budget. EU-medel ska användas där de gör verklig nytta. Säkerhet, konkurrenskraft, stöd till Ukraina och åtgärder med ett tydligt europeiskt mervärde bör prioriteras framför ständigt växande budgetramar och nya utgiftsområden.

För Sverige är det också centralt att värna en rimlig svensk avgift. Svenska skattebetalare ska känna förtroende för att EU-resurser används ansvarsfullt och effektivt.

Fru talman! När det gäller utrikespolitiken konstaterar utskottet att den regelbaserade världsordningen utmanas. Det ser vi varje dag i Ukraina. Rysslands fullskaliga invasion är inte bara ett angrepp på Ukraina utan ett angrepp på hela Europas säkerhetsordning och på principen att gränser inte får ändras med våld.

EU måste därför fortsätta att vara en stark och uthållig aktör i stödet för Ukraina. Det gäller militärt, ekonomiskt, humanitärt och politiskt. Sveriges linje ska vara tydlig: mer stöd till Ukraina och ökad press på Ryssland.

Samtidigt behöver EU:s säkerhetspolitiska arbete stärkas på rätt sätt. Europa måste ta ett större ansvar för sin egen säkerhet, bygga upp sin försvarsindustriella bas och öka sin försvarsförmåga. Men detta arbete måste vara medlemsstatsdrivet och utgå ifrån Nato som grunden för Europas kollektiva försvar. EU ska komplettera Nato, inte konkurrera med Nato.

Det är också här som frågan om EU:s beslutsfattande blir viktig. Utskottet konstaterar att effektiviteten i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken under 2025 har utmanats av ökade svårigheter att finna konsensus och att fler beslut har hindrats av enskilda medlemsstater. Det är ett reellt problem. I en tid av krig, hybridhot och auktoritär maktpolitik behöver EU kunna agera snabbt och samlat.

För Sverigedemokraterna är slutsatsen inte att man utan vidare ska göra permanenta ingrepp i EU:s beslutsordning. Utrikes- och säkerhetspolitiken rör kärnan i medlemsstaternas suveränitet, nationella säkerhet, strategiska intressen, militära avvägningar och relationer till omvärlden. Därför anser Sverigedemokraterna att kravet på enhällighet fortsatt ska bibehållas i de delar av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken där medlemsstaternas nationella inflytande och säkerhetspolitiska intressen särskilt berörs.

Detta betyder inte att vi blundar för problemen eller accepterar att enskilda medlemsstater missbrukar sitt inflytande. Men problem som ytterst bottnar i en regerings agerande bör inte utan starka skäl bemötas med permanenta förändringar av EU:s beslutsordning. Innan man förändrar balansen mellan unionen och medlemsstaterna bör andra möjliga åtgärder prövas.

Fru talman! Sanktioner är ett av EU:s viktigaste verktyg för att sätta press på stater, aktörer och individer som bryter mot folkrätten, undergräver internationell säkerhet eller begår allvarliga övergrepp. Sverigedemokraterna välkomnar att regeringen verkar för att öka trycket på Ryssland, bland annat genom fler effektiva åtgärder mot den ryska skuggflottan och dess möjliggörare och mot sanktionskringgående. Det är avgörande att det inte bara beslutas om sanktioner utan att dessa också efterlevs. Ryssland ska inte kunna finansiera sitt krig genom kryphål, mellanhänder eller skuggstrukturer.

Sverigedemokraterna ser också positivt på att sanktioner används mot personer och aktörer som bär ansvar för allvarliga människorättsbrott. Samtidigt är det viktigt att sanktioner är väl avvägda, rättssäkra, proportionerliga och effektiva.

När det gäller Mellanöstern bör EU kunna stödja ansträngningar för en varaktig fred och samtidigt använda restriktiva åtgärder där det är motiverat. Sverigedemokraterna välkomnar arbetet med riktade sanktioner mot extremistiska bosättare på Västbanken. Det är viktigt att EU upprätthåller trycket på alla parter att respektera folkrätten.

Fru talman! Den gemensamma handelspolitiken är ett område där EU har stor betydelse för Sverige. Sverige är ett exportberoende land. Vårt välstånd, våra företag och många svenska arbetstillfällen bygger på öppen, regelbaserad och rättvis handel. Sverigedemokraterna ser positivt på en offensiv frihandelsagenda som öppnar marknader för svenska företag och stärker Europas konkurrenskraft.

Samtidigt måste EU:s handelspolitik ta hänsyn till säkerhet, sårbarheter och strategiska beroenden. Vi ska inte vara naiva inför auktoritära stater som använder handel, investeringar, energi eller teknik som geopolitiska verktyg. EU:s handelsavtal ska bidra till ekonomisk tillväxt och bättre villkor för svenska och europeiska företag. Handelspolitiken ska stärka Europa, inte göra oss mer beroende av regimer som inte delar våra värderingar eller säkerhetsintressen.

Fru talman! När det gäller EU:s bilaterala och regionala relationer visar betänkandet på bredden i unionens utrikespolitiska engagemang.

Ukraina är den mest akuta frågan för Europas säkerhet. EU måste fortsatt bidra till att Ukraina kan försvara sig, hålla samman sin statsförvaltning och stå starkt i varje framtida förhandlingsläge. En fred kan inte bygga på att angriparen belönas. En fred måste vara rättvis, varaktig och förankrad i folkrätten.

I förhållande till Ryssland och Belarus behöver EU samtidigt fortsätta att stödja demokratiska krafter, oberoende medier och civilsamhälle. Det är viktigt både för människorna i dessa länder och för Europas säkerhet.

När det gäller Israel och Palestina behöver EU verka för konkreta steg mot en varaktig fred och en trovärdig process. Hamas kan inte ges en framtida roll i styret av Gaza, och civila måste skyddas. Humanitärt bistånd måste nå fram. Samtidigt måste extremistiska bosättare och bosättarvåld som underminerar möjligheterna till en varaktig fred motverkas.

Fru talman! Sammanfattningsvis visar detta betänkande att EU-samarbetet under 2025 präglades av stora, allvarliga frågor: krig i Europa, ett försämrat säkerhetsläge, ökade geopolitiska spänningar och behov av stärkt konkurrenskraft och av en mer sammanhållen utrikespolitik.

Sverigedemokraternas utgångspunkt är tydlig: EU ska vara starkt där EU behövs – när det gäller stödet till Ukraina, sanktionerna mot Ryssland, arbetet för Europas säkerhet, skyddet av den inre marknaden och försvaret av den regelbaserade världsordningen. Men EU ska också respektera medlemsstaternas självbestämmande och principen att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Denna balans, som präglar Sverigedemokraternas syn på EU, innebär ett starkt europeiskt samarbete där det behövs men inte ett EU som steg för steg tar över mer av medlemsstaternas nationella beslutsmakt.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Det är ändå intressant att lyssna till Sverigedemokraterna – ett parti som egentligen inte riktigt tror på att vi ska samarbeta med andra länder och som nog egentligen inte ens tycker att vi ska sitta där runt bordet i EU. Ledamoten sa också att man ska ta beslut så nära människor som berörs som möjligt, och det håller jag med om.

Ledamoten lyfte dessutom fram att Sverigedemokraterna tycker att man borde ha jobbat mer med sanktionerna mot Ryssland. Då vill jag ställa en fråga. Sverige utmärker sig fortfarande som ett av få EU-länder där inte ett enda åtal väckts för brott mot sanktionsbestämmelserna, trots att vi haft sanktionssystem på plats. Vad är anledningen till detta?

Fru talman! Inledningsvis gjordes påståenden som att Sverigedemokraterna inte tror på samarbete med andra länder. Detta avfärdar jag som trams, för det har ingen koppling till verkligheten över huvud taget. Sverigedemokraterna tror på samarbete på lika villkor mellan olika länder och på mellanstatligt samarbete.

När det gäller sanktioner och åtal gällande sanktioner är Sverigedemokraterna det parti som allra tydligast i Sveriges riksdag har drivit på för ökade sanktioner och ökad press på Ryssland. När det gäller det som Matilda Ernkrans beskriver, att inget åtal har väckts fast det i många fall finns starka skäl att göra det, är det domstolar som fattar besluten om åtal. Det är inte vi politiker här i Sveriges riksdag som tar de besluten.

Fru talman! Det var inte svar på min fråga. Sverige är ett av få EU-länder där inte ett enda åtal har väckts för brott mot sanktionsbestämmelserna, trots att vi har haft sanktionssystem på plats.

Det finns många saker som en regering skulle kunna göra för att snabba upp det arbetet. Man skulle kunna samla myndigheter, näringsliv och transportsektor för att intensifiera arbetet med att täppa till luckorna och se till så att kringgående av sanktionerna mot Ryssland upptäcks tidigare, förhindras oftare och straffas hårdare. Här kan Sverige göra mer och har egen rådighet. Min fråga kvarstår alltså: Varför har Sverige inte gjort detta?

Jag vill lägga till en andra fråga. När den här mandatperioden inleddes fick vi höra att Sverigedemokraterna inte skulle delta i regeringens beslut när det gäller EU-arbetet. Det framkom bara några veckor senare att detta inte var sant; Sverigedemokraterna är i allra högsta grad en del av regeringens EU-arbete. Vilka har Sverigedemokraternas tydligaste hängslen och livremmar gentemot den svenska regeringen varit när det gäller EU-samarbetet, enligt ledamotens mening?

Fru talman! Jag instämmer i det Matilda Ernkrans säger om att det är viktigt att de brott mot folkrätten som har begåtts av Ryssland leder till åtal och fällande domar.

Sedan talar Matilda Ernkrans om vad regeringen har gjort i den här frågan och vad en regering skulle kunna göra. Nu sitter Sverigedemokraterna själva inte i regeringen, men vi har ett nära samarbete med regeringen. Nu har vi dessutom EU-ministern på plats i dag. Frågor om vad regeringen gör är väl lämpliga att ställa till just regeringens representant här.

Matilda Ernkrans frågar också om Sverigedemokraternas samarbete med regeringen när det gäller EU. Men vad regeringen och Sverigedemokraterna diskuterar i de möten som vi har oss emellan är inget jag tänker berätta för Matilda Ernkrans i den här debatten. Men det är klart att vi har ett samarbete och pratar med varandra även när det gäller utrikespolitik och EU-frågor. Allt annat vore väldigt konstigt.

Fru talman! Europa står i en tid som kommer att prägla vår kontinent under lång tid framöver. Kriget i Ukraina fortsätter. Den geopolitiska konkurrensen hårdnar. Demokratier utmanas av auktoritära krafter. Samtidigt pågår den gröna och digitala teknikutvecklingen som kommer att avgöra framtidens jobb, investeringar och välstånd.

I ett sådant läge behöver Sverige vara en stark och aktiv kraft i det europeiska samarbetet. Europeiska unionen är inte ett mål i sig utan ett verktyg för att skapa trygghet, säkerhet, jobb och framtidstro för människor i Sverige och i Europa.

Därför behöver vi ett EU som kan agera när säkerheten hotas, som kan stå upp för demokratin när den utmanas och som kan investera i framtidens konkurrenskraft när andra delar av världen springer snabbare.

Det finns också ett starkt stöd för det europeiska samarbetet bland svenska folket. SOM-institutets mätningar visar att stödet för EU-medlemskapet nu är högre än på många år.

När krig rasar i vårt närområde, när handelskonflikter hotar vår ekonomi och när den organiserade brottsligheten verkar över nationsgränserna ser allt fler att svenska intressen bäst försvaras tillsammans med andra europeiska länder.

Men det ställer också höga krav på Sveriges ledarskap i Europa. Vi behöver vara ett land som bygger allianser, driver på för lösningar och tar initiativ när Europas framtid står på spel.

Fru talman! Den största och mest akuta uppgiften är Europas säkerhet. Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina fortsätter. Varje dag försvarar ukrainare inte bara sitt eget land. De försvarar också den europeiska fredsordningen. De försvarar demokrati mot diktatur och frihet mot förtryck. Därför måste Europas stöd till Ukraina fortsätta så länge det krävs.

Vi socialdemokrater vill se ett starkare europeiskt säkerhetssamarbete. Vi vill stärka Europas försvarsförmåga. Vi vill stärka vår motståndskraft mot cyberattacker, desinformation och hybridhot.

Vi måste också vara ärliga om att sanktionerna mot Ryssland fortfarande har brister. Det ekonomiska trycket på Putin måste öka.

Den ryska skuggflottan fortsätter att transportera olja runt om i världen. Sanktioner kringgås. Intäkter fortsätter att fylla den ryska krigskassan. Här behöver regeringen vara betydligt mer offensiv.

Sverige utmärker sig fortfarande som ett av få EU-länder där inte ett enda åtal väckts för brott mot sanktionsbestämmelserna, trots att vi har haft sanktionssystem på plats. Regeringen borde samla myndigheter, näringsliv och transportsektor för att täppa till luckorna och öka insatserna för att upprätthålla sanktionerna. Regeringen behöver agera omgående för att kringgående av sanktioner mot Ryssland ska upptäckas tidigare, förhindras oftare och straffas hårdare. Här kan Sverige göra mer och därmed driva på för hårdare åtgärder inom EU.

När Europas säkerhet står på spel räcker det inte att följa utvecklingen. Man måste också leda den.

Vi socialdemokrater står bakom samtliga våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 7.

Fru talman! Europas ansvar stannar inte vid Ukrainas gräns.

Under det gångna året har vi sett hur den internationella rättsordningen satts under hård press. Krig och konflikter har fortsatt att skörda liv i Mellanöstern, i Sudan och i östra Kongo. Samtidigt har vi sett hur stormakter allt oftare agerar utifrån makt snarare än rätt.

När Donald Trump återigen ifrågasätter grundläggande delar av det internationella samarbetet, lämnar Europa och agerar på ett sätt som bara bidrar till att stärka Ryssland, när anspråk framförs på Grönland och när handelskonflikter riskerar att fördjupas – då måste Europa vara en stabil kraft för säkerhet, folkrätt, diplomati och internationellt samarbete.

Nu är inte tid för passivitet. Nu är tid för europeiskt ledarskap.

För oss socialdemokrater är utrikespolitik inte något som sker långt borta. Det handlar ytterst om vilka värden Europa ska stå för i världen. Det handlar om säkerhet där som här.

Det handlar om ett Europa som försvarar demokratin när den hotas, ett Europa som står upp för mänskliga rättigheter när de kränks och ett Europa som står fast vid folkrätten även när andra väljer att överge den. Det är den roll Sverige ska ta i Europa. Och det är den roll Europa måste ta i världen.

Fru talman! Samma sak gäller Europas konkurrenskraft. I dag pågår en global kapplöpning om investeringar, teknik och framtidens jobb. Europa kan inte vinna den kapplöpningen genom att konkurrera med lägre löner eller sämre villkor. Vi ska vinna genom innovation, utbildning och grön industri.

Sverige har alla förutsättningar att gå i täten, men då krävs politiskt ledarskap. Låt mig ta ett par exempel.

EU:s utsläppshandel är ett av Europas viktigaste klimatverktyg. Det är ett system som har minskat utsläppen, drivit fram klimatinvesteringar och stärkt omställningen i industrin.

Sverige spelade en avgörande roll när systemet reformerades. Det som 2027 kom att kallas The Swedish Proposal bidrog till att rädda utsläppshandeln och göra den effektiv – att ge den en klimatryggrad. Men i dag ser vi något annat.

När flera länder vill urholka utsläppshandeln borde Sverige samla allierade, bygga koalitioner och driva på. I stället ser vi en regering som talar varmt om systemet men lyser med sin frånvaro när striden ska tas.

Vi ser detsamma i förhandlingarna om EU:s långtidsbudget, som kommer att prägla Sveriges och Europas utveckling under många år framöver. EU:s resurser ska i högre grad ska användas där de gör störst nytta – för Europas säkerhet, för stödet till Ukraina, för klimatomställningen och för investeringar i forskning, innovation och konkurrenskraft liksom för demokrati och rättsstatens principer.

Samtidigt ska skattebetalarnas pengar användas ansvarsfullt. Nya prioriteringar måste i första hand mötas genom omprioriteringar och en bättre användning av befintliga resurser. Starka krav måste ställas på att EU-medel bara ska gå till medlemsstater som respekterar demokratin och rättsstatens principer. Sverige kan inte riskera att få en höjd EU-avgift på över 60 procent. Sverige måste göra jobbet där striden står som hårdast, också i de förhandlingarna.

Fru talman! Vi socialdemokrater tror på ett Europa som växer. Vi blir starkare tillsammans. Därför står vi bakom en utvidgning av unionen.

Ukraina, Moldavien och länderna på västra Balkan hör hemma i Europas gemenskap. Albanien och Montenegro är nära, som frontrunners, och vi hoppas verkligen på att Ukraina och Moldavien ska få öppna sina första kapitel i förhandlingskluster här inom kort.

Men utvidgningen måste vara ansvarsfull. Köpenhamnskriterierna ska gälla. Rättsstaten principer ska respekteras. Korruption ska bekämpas. Fackliga rättigheter ska värnas.

EU behöver reformeras för att fungera effektivt i en större union. Och Sverige behöver förberedas för en union som vidgas. Här är regeringen märkbart passiv.

Ska vi bygga ett starkare Europa för framtiden som är bra för Sverige och Europa måste också Sverige vara förberett för det.

Fru talman! Kriminella nätverk känner inga nationsgränser. Vapen som används på svenska gator smugglas över gränser. Pengar tvättas mellan länder. Rekryteringen sker på digitala plattformar som når unga över hela Europa.

Därför måste också kampen mot den organiserade brottsligheten vara europeisk. Vi behöver ett starkare polissamarbete, stärkta tullmyndigheter och effektivare informationsutbyte. Tryggheten måste försvaras gemensamt.

För oss socialdemokrater är valet enkelt. Vi vill se ett Europa som håller ihop, som bygger säkerhet och försvarar friheten. Vi vill se ett Europa som investerar i framtidens jobb och ett Europa som står på Ukrainas sida. Vi vill se ett Europa där Sverige återigen tar ledartröjan.

Sverige är som starkast när vi leder tillsammans med andra. Därför är det dags att ta Sverige på allvar.

Fru talman! I dag debatterar vi regeringens skrivelse om verksamheten i Europeiska unionen. För oss moderater är utgångspunkten för det europeiska samarbetet glasklar: EU ska fokusera på de stora frågor som medlemsstaterna inte kan lösa på egen hand. Det handlar om vår gemensamma säkerhet, om att stärka Europas konkurrenskraft och om att värna de grundläggande demokratiska värderingar som hela unionen vilar på.

När vi nu blickar tillbaka på det gångna året ser vi en omvärld präglad av djup osäkerhet. Rysslands illegala och brutala anfallskrig mot Ukraina fortsätter att hota hela den europeiska säkerhetsordningen. I detta allvarliga läge har Europeiska unionen visat prov på en historisk enighet och handlingskraft. Där har också Sverige varit en stor pådrivande kraft.

Det militära, ekonomiska och humanitära stödet till Ukraina måste fortsätta så länge det krävs. Ukraina kämpar inte bara för sin egen frihet. De kämpar också för Europas säkerhet och frihet. Att säkra och skydda unionens yttre gränser, samtidigt som vi stöttar våra grannländer i öst, är kanske vår tids viktigaste uppgift.

Fru talman! Säkerhet handlar dock inte bara om militärt försvar. Det handlar även om att bekämpa den gränsöverskridande organiserade brottsligheten, som också har ätit sig in i Sverige. Den grova kriminaliteten känner inga nationella gränser. Knarksmuggling, vapenhandel och penningtvätt äter sig in i våra samhällen. Här har EU tillsammans med nationsstaterna en viktig nyckelroll. Vi måste fortsätta att stärka det operativa samarbetet genom bland annat Europol, skärpa kontrollerna vid de yttre gränserna och se till att brottslingar inte kan gömma sig undan rättvisan i ett annat medlemsland. Trygghet på gator och torg i Sverige kräver ett resolut agerande även på EU-nivå.

Samtidigt måste vi bygga ett ekonomiskt starkt Europa. Den inre marknaden är motorn också i svensk ekonomi. För att klara den globala konkurrensen, inte minst från USA och Kina, måste EU prioritera regelförenklingar och frihandel. Det stora arbete som pågår kring regelförenklingar måste fullföljas. Vi måste se mer frihandelsavtal. Vi ska inte möta globala utmaningar med protektionism eller betungande överregleringar som kväver våra företag. I stället måste vi satsa på innovation, forskning och en fossilfri energiförsörjning som säkrar både klimatomställningen och vår konkurrenskraft.

Fru talman! Jag vill också passa på att lyfta fram vikten av EU:s utvidgningsprocess. Ett större EU är strategiskt viktigt för både fred och stabilitet i vår region. Men utvidgningen får inte ske på bekostnad av kraven på rättsstatens principer, korruptionsbekämpning och grundläggande fri- och rättigheter. De länder som vill bli medlemmar måste genomföra de nödvändiga reformerna. Vi ser att många länder vill. Vi ser också att många länder genomför förändringar som leder till att de kommer att kunna bli medlemmar.

Sverige ska fortsätta att vara en pådrivande, konstruktiv och tydlig röst i det europeiska samarbetet. Vi ska värna den fria marknaden, stå upp för säkerheten och se till att skattebetalarnas pengar används där de gör störst nytta.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman, EU-ministern och åhörare! EU har i dag ett stort inflytande över politiska beslut i Sverige, och EU har under flera decennier påtvingat medlemsländer en politik som har inneburit privatiseringar och marknadsanpassningar. Regeringar i Sverige har saknat ambitionen att göra något åt dessa problem och har i stället valt att föra en skadlig EU-politik i Sverige och att gömma sig bakom hänvisningar till EU – detta för att låta bli att agera.

Efter valet i juni 2024 – för två år sedan – fick Europaparlamentet en ny sammansättning. Inte minst har representationen av konservativa och främlingsfientliga krafter ökat, vilket har fått negativ effekt på flera politikområden. Det gäller inte minst områden som klimat, jämställdhet och migration. Detta har vi sett tydligt under de senaste två åren.

Men, fru talman, jag vill prata om situationen i Libanon, i Gaza och på Västbanken, för den är en mardröm. Det är svält och död. Det är barn som dör. Vår värld har misslyckats med att agera. En blind tilltro till Benjamin Netanyahus högerextrema regering har lett oss till denna punkt, där barn dör och extremism frodas.

Vänsterpartiet är tydligt. Vi kräver att Sverige och EU ökar pressen maximalt på Israel. Det är Israel som stoppar hjälp från att nå fram till civila i nöd. Det är Israels militär som bryter mot folkrätten. Det är israeliska bosättare som sätter skräck i människor med sitt våld på Västbanken.

Israels ockupation av Palestina hade aldrig varit möjlig utan EU:s förmånliga handelsavtal med Israel och utan USA:s militära bistånd till landet. EU-kommissionen riktar år efter år lam kritik mot Israels politik utan att det förändrar situationen för palestinierna. Israel har kunnat ignorera EU:s kritik utan några som helst konsekvenser. EU måste sätta tyngd – press – bakom sina budskap. Samarbetet mellan EU och Israel är omfattande. EU är Israels största handelspartner, men för EU betyder Israel knappt någonting ekonomiskt.

Associeringsavtalet mellan EU och Israel är till exempel villkorat med respekt för de mänskliga rättigheterna. Associeringsavtalet innehåller förmånliga handelsvillkor som ger det israeliska näringslivet stora ekonomiska fördelar. På så vis bidrar EU till att stärka den ekonomiska basen för ockupationspolitiken. Sverige måste driva på för att EU ska suspendera associeringsavtalet med Israel. Vi måste stoppa folkmordet, avbryta blockaden av Gaza, avveckla bosättningar och vägspärrar, riva muren på den ockuperade Västbanken och få ett slut på kriget i Libanon.

Till och med Donald Trump har nu kommit fram till insikten att Benjamin Netanyahu är galen. Han sa några ord till, men dem tänker jag inte yttra i denna kammare.

En av dem som är ytterst ansvarig för det israeliska våldet är den högerextrema ministern Itamar Ben-Gvir. Han är en ledande bosättare och arkitekten bakom lagstiftningen om dödsstraff. I månader har han gått runt med en snara på sitt kavajslag, och när lagen gick igenom bjöd hans hustru på en tårta med en snara på. Det här är en lagstiftning som går ut på att mörda palestinier, införa dödsstraff enbart för palestinier.

Så länge Israel vägrar respektera palestiniernas grundläggande mänskliga rättigheter kommer det inte att vara möjligt att uppnå fred.

De sanktioner som EU har antagit mot extremistiska bosättare inom ramen för sanktioner för brott mot de mänskliga rättigheterna är välkomna men långt ifrån tillräckliga för att utgöra en kraftfull markering mot den israeliska bosättarpolitiken. Det rimliga vore att terrorstämpla de militanta bosättarna.

Vi behöver också strypa vapentillförseln – det är ett effektivt verktyg för att sätta press. I dag förekommer ingen vapenexport från EU till palestinska parter. Men flera EU-länder, inklusive Sverige, exporterar vapen till Israel. All vapenexport från EU till Israel måste upphöra, och Sverige bör ta initiativ till att EU ska införa ett vapenembargo mot Israel.

Begångna krigsbrott måste utredas, och de ansvariga måste ställas till svars i Internationella domstolen, ICJ, och Internationella brottmålsdomstolen, ICC. Sverige bör driva på för att EU ska vidta åtgärder för att underlätta ansvarsutkrävande när det gäller de begångna krigsbrotten och skydda domstolen från de sanktioner som Donald Trump har infört mot den. Det är helt enkelt dags att arrestera Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Sverige och EU måste arbeta för att Israels ockupation av Palestina nu ska upphöra.

Fru talman! I Iran har USA:s president Donald Trump verkligen kört fast. Något snabbt regimskifte efter dödandet av ayatolla Khamenei blev det inte. Den iranska regimen visade sig starkare än vad USA och Israel trodde, och nu har alla tre länderna – USA, Israel och Iran – brutit mot folkrätten om och om igen.

Samtidigt som folkrätten undergrävs ser omvärlden konsekvenserna av kriget i våra ekonomier. Osäkerheten kring bränsle- och energipriser som en följd av USA:s och Israels attack på Iran fortsätter, och i går röstade det amerikanska representanthuset igenom en resolution mot Donald Trump och kriget.

EU sitter i nuläget på sidlinjen, vilket kanske inte är helt fel med tanke på att det här är Trumps och Netanyahus krig. Samtidigt har europeiska ledare haft otroligt svårt att ens i det lilla kritisera Trumps startande av kriget och ännu mer hans oförmåga att avsluta kriget med ett fredsavtal. De globala konsekvenserna av USA:s och Israels krig mot Iran lär bli stora och långvariga.

Fru talman! I dag tar riksdagen emot Turkiets talman. Turkiet är det land som längst har suttit fast i EU:s anslutningsprocess. Numera har man i praktiken frusit fast, men samtidigt ger EU fortfarande ett omfattande ekonomiskt stöd till Turkiet.

Under Erdoğans styre har utvecklingen i Turkiet tagit tydliga steg i fel riktning. Tusentals människor har blivit arresterade och åtalade för vad de gillar eller publicerar i sociala medier, och det är inte ovanligt att journalister blir frihetsberövade eller fängslade för terrorbrott på grund av sitt journalistiska arbete. Den svenske journalisten Joakim Medin är en av dem. Nästan alla medier ägs av företag nära Erdoğan, och de undviker att kritiskt granska regimen.

Aktivister som kämpar för mänskliga rättigheter slås ned. Inte minst drabbas organisationer som kämpar för kvinnors rättigheter. Våld mot kvinnor legitimeras i statliga medier, kvinnor som demonstrerar för sina rättigheter fängslas och företrädare för regeringspartiet AKP hävdar att kvinnor och män inte är jämställda enligt naturlag.

Turkiet har också valt att lämnat Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpande av våld mot kvinnor och våld i hemmet.

Utöver regimens repressiva agerande mot det turkiska civilsamhället har även militära attacker utförts, särskilt mot den kurdiska befolkningen och deras områden. Turkiet har upprepade gånger genomfört territoriella kränkningar av sina grannländer, och man har genomfört både flyg- och markanfall mot kurdiska områden i grannländerna Syrien och Irak.

Till detta Turkiet skickar EU och Sverige betydande ekonomiskt stöd. En del består av ett förmedlemskapsstöd, som Turkiet tar emot för att förhandla om EU-medlemskap. Mellan 2014 och 2020 uppgick det till omkring 50 miljarder kronor.

I dagsläget är det uppenbart att Turkiet inte uppfyller de krav på demokratiska och mänskliga rättigheter som ställs på de länder som vill bli medlemmar i EU. Läget är så pass svårt att förhandlingar om medlemskap totalt måste frysas tills vidare. Det innebär att alla de förmåner som förmedlemskapsprogrammet ger, såväl politiskt som ekonomiskt, omedelbart borde dras in.

Dessutom har Turkiet hittills tagit emot över 60 miljarder kronor från EU för att upprätthålla flyktingläger. EU har inte vågat agera mot Turkiet av rädsla för att Erdoğan ska säga upp det skamliga avtal som hindrar flyktingar att ta sig från Turkiet till Europa. Regeringen bör verka för att EU avbryter detta flyktingavtal med Turkiet och i stället agera för att våldet och repressionen mot oppositionella i Turkiet upphör och att alla som fängslats på politisk grund friges.

Till detta kommer den nu pågående utvecklingen som öppnar för fredssamtal. På Abdullah Öcalans förslag har PKK beslutat att upplösas. Fred är nu möjlig, men då måste det finnas vilja – vilja från Erdoğan men också vilja från omvärlden. Ett EU som arbetar för fred och som inte understöder Erdoğans regim skulle kunna göra skillnad både i Turkiet och i regionen.

Fru talman! Utvecklingen i världens folkrikaste land, Kina, med 1,4 miljarder invånare låter sig inte enkelt sammanfattas. Men Vänsterpartiet har i alla fall försökt i vår Kinamotion som vi lämnade under allmänna motionstiden detta riksmöte.

Utvecklingen i Kina är komplex, motsägelsefull och i många delar djupt oroande. Kina är fortfarande en hårdför diktatur som systematiskt kränker grundläggande mänskliga rättigheter: yttrandefriheten, föreningsfriheten och religions- och övertygelsefriheten. Samtidigt har hundratals miljoner människor lyfts ur fattigdom under de senaste decennierna. Men parallellt med detta har klyftorna ökat och repressionen mot oliktänkande hårdnat.

Vi ser ett land som ligger i framkant när det gäller grön teknik men också ett land som släpper ut mest koldioxid i världen och fortsätter att bygga ut kolkraften. Vi ser ett land som investerar i infrastruktur globalt och därigenom skaffar sig en ny global säkerhetspolitisk position.

Kinas kommunistiska parti har styrt landet i över 70 år, och under president Xi Jinping har situationen för de mänskliga rättigheterna försämrats tydligt. Det redan begränsade utrymmet för civilsamhälle och politisk debatt har krympt ytterligare.

Samtidigt hör vi ofta kinesiska företrädare tala om mänskliga rättigheter i internationella sammanhang. Det handlar dock inte om att stärka dessa rättigheter utan om att omdefiniera dem och fylla begreppet med ett helt annat innehåll.

Det har länge funnits en förhoppning om att ekonomisk utveckling och ökad handel skulle leda till demokratisering av Kina. Den förhoppningen har visat sig felaktig. Tvärtom har utvecklingen gått bakåt under många år.

Samtidigt är EU och Sverige beroende av Kina inte minst för kritiska råvaror och avancerad teknik. Kinas investeringar, inte minst inom grön teknik, sker ofta genom lån som riskerar att göra mottagarländer ekonomiskt beroende. Det ger Kina ett värdefullt säkerhetspolitiskt inflytande globalt.

Mot denna bakgrund menar vi att Sverige måste vara en tydlig och konsekvent röst för mänskliga rättigheter i relationen med Kina. Våra ekonomiska intressen får aldrig gå före demokrati och mänskliga rättigheter. Vi måste alltid prioritera demokrati och mänskliga rättigheter före ekonomiska relationer.

De omfattande och grova brotten mot mänskliga rättigheter måste stå högst upp på dagordningen i våra kontakter med Kina. Tyvärr har svenska regeringar, oavsett färg, alltför ofta varit otydliga i dessa frågor. Det märktes inte minst när en svensk utrikesminister för första gången på över ett decennium valde att resa till Kina förra hösten. Hon valde då ett sällsamt dåligt datum: samma dag som den svenska bokförläggaren Gui Minhai greps av Kina för tio år sen.

Och hon är inte ensam. Alltför många så kallade världsledare åker i skytteltrafik till Peking just nu medan Xi Jinping lugnt kan vänta in deras ankomst.

Detta resande sker samtidigt som Kina och Ryssland talar om en multipolär världsordning. I praktiken handlar det just om att försvaga internationella regelverk och avvisa kritik mot övergrepp som interna angelägenheter. Samtidigt ser vi hur Kinas militära kapacitet snabbt växer. Upprustningen, inte minst av kärnvapen, är djupt oroande och bidrar till ökad global osäkerhet.

Vi behöver därför en tydlig strategi från EU, ett EU som sätter mänskliga rättigheter före ekonomiska intressen i sin Kinapolitik, annars saknas trovärdighet i den kritik som Sverige och framför mot Kina. Vi måste driva på för att det här ska stå i centrum i EU:s utrikespolitiska relation med Kina.

Fru talman! Vänsterpartiet har väldigt många yrkanden och reservationer i detta betänkande. Mer än hälften av alla förslag kommer från oss. Jag har dock landat i att yrka bifall endast till reservation 5 om utrikespolitik.

(forts. § 9)

Herr talman! I dag behandlar vi regeringens skrivelse om verksamheten i Europeiska unionen under 2025. Det gångna året har tydligt visat varför det europeiska samarbetet är så viktigt. Europa står inför den största säkerhetspolitiska utmaningen sedan andra världskriget. Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina fortsätter, den regelbaserade världsordningen utmanas och auktoritära krafter försöker flytta fram sina positioner. I ett sådant läge behöver Sverige och Europa mer samarbete, inte mindre.

För oss kristdemokrater är EU ett samarbete mellan fria demokratier som tillsammans kan skapa fred, säkerhet och välstånd. Det är också utifrån dessa värden vi ska bedöma unionens utveckling. Under 2025 har EU fortsatt att stödja Ukraina politiskt, ekonomiskt och militärt. Sverige har varit en drivande kraft för skärpta sanktioner mot Ryssland och Belarus. Det är rätt väg att gå. Ryssland måste förstå att aggression får konsekvenser och att Europas stöd till Ukraina kommer att bestå så länge det krävs. Ukrainas kamp är inte bara en kamp för det egna landets frihet utan även en kamp för Europas säkerhet och för internationell rätt.

Herr talman! EU-utvidgningen är kanske den viktigaste strategiska investeringen för Europas framtid. Länderna på västra Balkan, liksom Ukraina och Moldavien, måste få veta att dörren till den europeiska gemenskapen står öppen. Men utvidgningen får aldrig bli en genväg. Den måste bygga på reformer, respekt för rättsstatens principer och uppfyllandet av medlemskapskriterierna. Just därför är det viktigt att EU fortsätter att kombinera ett tydligt stöd till kandidatländerna med tydliga krav. Några av oss som nyligen besökte Ukraina fick återigen höra från civilsamhällets aktörer hur viktigt det är att man håller kraven tydliga.

När länder genomför reformer och stärker demokrati och rättsstat ska de också mötas av framsteg i processen. Det är så vi bygger ett starkare och mer sammanhållet Europa.

Herr talman! En tredje fråga gäller demokratin och rättsstaten. EU är mer än en marknad och mer än bara ett ekonomiskt samarbete. Unionen bygger på värden: människovärde, frihet, demokrati, rättsstat och respekt för mänskliga rättigheter. I en tid då dessa värden utmanas både inom och utanför Europa måste EU stå upp för dem med större tydlighet. Det gäller i relation till Ryssland och Belarus, och det gäller i relation till Kina. Men det gäller också inom unionen. EU:s trovärdighet bygger på att samma principer gäller för alla medlemsstater.

Europa behöver också stärka sin konkurrenskraft. Vi måste minska regelkrångel, fördjupa den inre marknaden och skapa bättre förutsättningar för innovation och företagande. Ett starkt Europa behöver en stark ekonomi. Bara så kan vi finansiera vårt försvar, vår säkerhet och den gröna och digitala omställningen.

Samtidigt måste vi hålla fast vid subsidiaritetsprincipen. EU ska fokusera på de frågor som bäst löses gemensamt och undvika att detaljstyra sådant som medlemsstaterna själva hanterar bättre.

Herr talman! Sverige har mycket att vinna på ett EU som är starkt där det behövs och återhållsamt där det så ska vara. Vi behöver ett EU som stärker Europas säkerhet, står upp för demokratin, stöder Ukraina och håller dörren öppen för nya demokratier som vill bli en del av den europeiska gemenskapen.

Det är därför välkommet att utskottet betonar vikten av fortsatt stöd till Ukraina, en trovärdig utvidgningspolitik och försvaret av unionens grundläggande värden.

Med detta yrkar jag bifall till utrikesutskottets förslag i betänkande UU10 i dess helhet.

(Applåder)

Herr talman! Det är ändå rafflande när man tänker på att det bara har gått knappt ett och ett halvt år med den nya världsordning som vi har i dag!

Det är en världsordning där störst går först och där vissa, exempelvis Trump och company, tar sig rätten att agera efter vad som just för dagen verkar lockande. Ryssland låter sitt storhetsvansinne blomstra, och i bakgrunden finns den, kanske, stora vinnaren: den långsiktiga strategen Kina.

I det sammanhanget bör vi i Sverige återigen sända en tacksamhetens tanke till de kloka personer som lade grunden till det mycket långsiktiga fredsprojekt som i dag är världens största frihandelszon och vårt hem – EU.

Sedan kan man naturligtvis bli galen på att EU kan vara en tungstyrd byråkrati. Ibland måste demokrati få ta tid. Men samtidigt måste EU utåt lära sig att agera inte bara snabbare, utan också väldigt mycket snabbare, för att stå upp för demokratin, rättsstatens principer, mänskliga rättigheter och vår säkerhet.

De senaste åren har gång på gång visat problemet att EU inte klarar just detta – att agera snabbt. Det handlar om Iran 2022. Terrorstämplingen av IRGC borde ha gått att få fram tämligen omgående. Det handlar också om den oacceptabla utvecklingen i Gaza som följde efter Hamas fullständigt horribla attack på Israel i oktober 2023. Här borde EU snabbt ha klarat av att tänka flera saker samtidigt: Ja, Israel har rätt att försvara sig, och gisslan måste släppas omedelbart. Men sättet som Israel sedan agerade och fortfarande agerar på är oacceptabelt, och därför bör associationsavtalet frysas. Och hur lång tid tog det inte att ens börja tänka sig att använda de frysta ryska tillgångarna till stöd för Ukraina!

Det mest flagranta har nog ändå varit hur en enda person, Ungerns Orbán, under så lång tid kunde hindra EU när det gällde just stödet till Ukraina och att dra ut på möjligheten att låta Ukraina och Moldavien påbörja processen att bli medlemmar i EU. Nu är det tack och lov slut på den blockeringen.

Att utvidgningen får fortsätta, inte bara med Ukraina och Moldavien utan även med västra Balkan, där exempelvis Albanien och Montenegro just nu tar stora kliv i sin EU-anpassning, är superviktigt för vår säkerhet men också för vår konkurrenskraft. Här ska regeringen ha en eloge, då jag vet att den ligger på för detta.

Det är viktigt att vi för Sveriges del fortsätter att se till att processen går framåt. Vi ska både ställa krav på att kandidaterna uppfyller det som krävs och heja på och stötta där vi kan.

Det är ett grundläggande systemfel när en enda person kan blockera hela EU och det krävs att landet i fråga har ett val som innebär att personen blir utbytt för att EU ska kunna fortsätta sitt arbete. Vi i Centerpartiet har därför under ett par år drivit på för att det i större utsträckning ska räcka med en majoritet när det kommer till utrikesbeslut i stället för att som i dag ställas krav på total enighet.

I den nya världsordningen blir EU:s samlade konkurrenskraft och möjlighet att på olika sätt försvara vår säkerhet alltmer avgörande. Men samtidigt som de maktgalna gubbarna i de självutnämnda stormakterna ägnar sig åt att dela upp världen sinsemellan sker klimatförändringarna. De går inte att vifta bort.

Det blir därför allt viktigare att se att detta hänger ihop – konkurrenskraft, säkerhet och klimat – och att agera utifrån detta. Svenska och europeiska företag behöver göra mer för att se till att både de själva och deras underleverantörer har goda arbetsvillkor, respekterar mänskliga rättigheter och tar ansvar för miljö- och klimatpåverkan.

Det bör vara självklart att den som ska sälja varor i EU ska följa samma villkor som våra företag behöver göra. Det gynnar såväl EU:s som företagens konkurrens och principerna om hållbarhet och mänskliga rättigheter, som vi måste stå upp för vid varje tillfälle som ges.

Vi kan inte bara ställa krav på företagen, utan samma konsekventa tanke måste också gälla medlemsländerna själva. Vi har infört ett demokratilås, det vill säga att ett medlemsland inte får några EU-medel om det bryter mot exempelvis mänskliga rättigheter. Det är bra, och detta bör användas konsekvent.

Vi skulle också behöva införa ett klimatlås, det vill säga att EU-medel inte heller ska betalas ut om ett land inte arbetar mot målen och medvetet bryter mot de regler vi tillsammans har satt upp gällande miljö och klimat.

Klimat, konkurrenskraft och säkerhet hör ihop. Det har väl aldrig varit så tydligt som när det kommer till energiförsörjning och transport inom EU. Det är fortfarande svårt att få sanktionerna mot rysk gas att fungera på sina håll eftersom EU-länderna är så pass beroende av detta. Lägg till detta krisen runt Hormuzsundet!

EU är alltför beroende av import, energi, el och transport. Vi måste få det till ett oberoende; det är nödvändigt. Det kräver innovationskraft, enklare regler för företag så att de kan växa och snabbhet i beslut. Det kräver också att alla medlemsländer följer de sanktioner som vi kommit överens om.

Det går inte att prata om EU utan att prata om de människor som söker sig till EU för att få arbete eller för att de är på flykt från krig och olika former av förtryck. Migrationspakten träder i kraft nästa vecka. Centerpartiet har stått bakom principen om pakten, då det har varit viktigt att få till en uppgörelse mellan länderna och ett samarbete för migration, inte minst för att värna den fria rörligheten inom EU.

Det finns dock saker som vi behöver ser över så att det hela inte får motsatt effekt. En sådan sak är villkoren i de så kallade återvändandehubbarna. Det handlar om hur barn och barnfamiljer behandlas och om hur vi ska säkra rättssäkerheten för hbtqi-personer som kommer från länder som anses som ”säkra”. Med de starka högervindar som blåser både i Sverige och i EU, där utvisningar sätts före rättssäkerhet och sans, är risken att många människor kommer att fara illa.

Klimatförändringarna i kombination med konflikter och minskat bistånd kommer med all säkerhet att leda till ökad migration i världen. Många fler kommer att knacka på EU:s dörr. Jag har frågat det förut och frågar igen: Vad har vi för plan för hur detta ska hanteras? Och då menar jag på ett sätt som är både tydligt och humant.

Migration och bistånd hänger ihop, men kanske inte på det sätt som regeringen gärna vill: att kunna använda bistånd, såväl det svenska som EU:s, till att betala länder som Somalia och Afghanistan för att kunna utvisa dem som vi ser som oönskade. Bistånd bidrar till stabilitet, bättre hälsa, demokrati och minskad fattigdom. Men det omvända gäller också. Minskat bistånd leder till ökad migration, risk för smittspridning och fler konflikter.

Just nu minskar biståndet i världen mycket och i snabb takt. Desto viktigare blir då EU:s roll eftersom EU nu är världens största biståndsgivare. Därför måste vi säkra upp så att en tillräckligt stor del av EU:s bistånd sträcker sig över de mest utsatta delarna i världen, exempelvis länder i Afrika och Mellanöstern som direkt påverkar EU.

Låt mig avsluta med några ord om den så kallade MFF:en, EU:s långtidsbudget, det vill säga de ramar som kommer att gälla för perioden 2028–2035. Här står vi i princip bakom den svenska traditionen om budgetrestriktivitet, det vill säga att budgeten inte ska bli större än i dag utan i första hand prioriteras och omprioriteras utifrån de behov som finns – med ett undantag: Ukraina. Är det så att vi behöver stötta upp med extra lån för att ge det långsiktiga stöd som Ukraina behöver för att kunna stå upp mot Ryssland och för allas vår demokrati, och sedan också till återuppbyggnad, ska vi inte tveka att låna de medel som krävs.

I övrigt vill vi från Centerpartiet trycka på tillräckliga satsningar på klimat och energi samt på att värna biståndet i EU. Som sagt är EU Sveriges absolut viktigaste utrikespolitiska arena och kommer att bli ännu viktigare i den nya världsordning som just har börjat.

Jag yrkar bifall till vår reservation nummer 3 om att införa ett klimatlås.

(Applåder)

Herr talman! Vi är några ledamöter i riksdagen som kommer att åka till Armenien för att vara valobservatörer där. De har ju parlamentsval på söndag. Jag kommer därför att försöka hålla mig lite kort i detta anförande.

Låt mig inleda med att säga att den övergripande slutsats man kan dra av Europasamarbetet, egentligen sedan Maastrichtfördraget och framåt, är att varje stor kris eller utmaning som Europa tvingas hantera leder till att Europasamarbetet fördjupas på ett eller annat sätt. Det kommer nya institutioner, nya mekanismer och nya stödpaket. Samarbetet fördjupas.

Den stora migrantkrisen 2015 ledde fram till att vi fick det asylpaket som nu implementerats. Ukrainakriget har lett fram till ett omfattande samarbete för att stödja Ukraina. Pandemin ledde fram till nya samarbeten i Europa. Klimatkrisen har lett fram till olika typer av lagstiftningar och direktiv. Finanskrisen, den som började med en bolånekris i USA och sedan spred sig över till Sydeuropa – särskilt Grekland drabbades hårt för 15 år sedan – ledde fram till att vi fick bankunioner, stabilitetspakter och allt möjligt.

Varje utmaning Europa står inför leder till att Europasamarbetet fördjupas. Det är fullt logiskt eftersom vi sitter i samma båt. Inget land som i dag är globaliserat och öppet – jag tänker särskilt på den fria rörligheten inom Schengen – har kapacitet att lösa alla sina utmaningar självt. Det går liksom inte. Därför bör Sverige agera för att vara medlem i så många olika konstellationer och institutioner som möjligt inom EU.

Det stora som återstår för Sverige, herr talman, är att också ansluta sig till den gemensamma valutan, euron. Det är nästa stora steg för Sverige. Vi liberaler har argumenterat för detta mycket länge. Det skulle vara bra för Sverige, för våra företag, för vår handel, för våra konsumenter och så vidare.

Det andra jag vill ta upp, herr talman, rör Ukraina. Matilda Ernkrans sa något viktigt tidigare i debatten, egentligen det viktigaste i hennes anförande, nämligen att man nu så fort som möjligt borde öppna några nya kluster, alltså kapitel, i anslutningsförhandlingarna med Ukraina.

Ukraina ansökte om medlemskap i Europeiska unionen bara några dagar efter den fullskaliga ryska invasionen i februari 2022. Sedan har man tröskat detta framåt. För Sveriges del, herr talman, tog det fyra år av förhandlingar att bli EU-medlem. I Kroatiens fall tog det tio år. Ingen vet hur lång tid det kommer att ta för Ukraina. Man behöver anpassa lagstiftning, stärka rättsstaten, bekämpa korruption och reformera en rad olika sektorer, dessutom mitt under brinnande krig. Ukraina har dock gjort enorma insatser.

Här vill jag också särskilt betona, herr talman, att det enda som kan gälla i detta är ett fullvärdigt EU-medlemskap för Ukraina – inte bara därför att det vore en orimlig signal till ukrainarna om vi skulle hitta någon sorts halvmesyr där de bara blir medlemmar till hälften utan också därför att med det vi ser Ukraina göra i fråga om utveckling, innovation och så vidare vore det rent av dumt om resten av Europeiska unionen sa: Nej, vi vill inte ha med er fullt ut.

Detta är ett land som i dag har Europas starkaste armé. Detta är ett land där praktiskt taget hela befolkningen vill gå den här vägen. Man vill vara en del av Europa. Jag upplever att många länder har fel perspektiv på Ukraina, herr talman, när man bara ser olika typer av risker med exempelvis den ukrainska jordbrukssektorn och vill ha mer regleringar och begränsningar gentemot landet. Tvärtom ska man se att Ukraina har oerhört mycket att bidra med. Det vore dumdristigt att inte nu agera för att Ukraina verkligen ska bli fullvärdig medlem.

Till det ska sägas att vi har en mycket mer jämlik relation mellan Europa och Ukraina än vad många människor tror – det är min bild. Många betraktar fortfarande Ukraina som bara en mottagare av ekonomiskt och militärt stöd från andra länder, men så är det ju inte.

När vi såg att Iran började skjuta en massa drönare mot Gulfstaterna var det Ukraina som var där och hjälpte Gulfstaterna med hur man ska hantera dessa drönare. Det är ju erfarenheter Ukraina har från det krig som Ryssland har startat.

Den innovation vi ser på det försvarstekniska området när det gäller drönarteknik, luftförsvar och mycket annat är enorm i Ukraina. Det kommer att vara en jättefördel om kriget sprids vidare, om Ryssland för kriget upp mot våra breddgrader, att med den ukrainska tekniken kunna hjälpa de baltiska länderna.

Ukraina är en fjärdedel av Ryssland till invånarantalet. Sverige är bara en fjärdedel av Ukraina. Vi är alltså ungefär en sextondel av Ryssland, och Finland är bara hälften av Sverige. De baltiska länderna är ungefär en tredjedel av Finland. Det är jättesmå länder i sammanhanget, och Ukraina visar verkligen vägen i detta.

Vi måste också, herr talman, fundera över vilken beredskap Europa och Europeiska unionen har i händelse av att det ryska systemet kollapsar. Nu går den ryska ekonomin väldigt dåligt. Det går dåligt på slagfältet. Det finns en betydande kritik mot diktator Vladimir Putin. Han håller makten med massiv repression. Om ytterligare förvecklingar leder till att den ryska ekonomin helt enkelt kollapsar inom några år kommer den att dra med sig Alexandr Lukasjenko och Belarus i fallet. Vi kan få en jätteomvälvning i Östeuropa inom några år. Har Europeiska unionen, Sverige, Nato och så vidare beredskap för att hantera en sådan situation? Vi vet inte.

Det är möjligt att det ryska systemet överlever länge. Den romanovska tsarätten styrde Ryssland i nästan exakt 300 år. Därefter styrde kommunisterna Ryssland i drygt 70 år, och nu har Vladimir Putin styrt i snart 25 år eller något i den stilen. Men det ryska imperiet kan också falla snabbare än vi tror.

Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet.

Herr talman! I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande om verksamheten i EU under förra året. Det är en debatt som brukar kunna vara ganska vid. Det finns många frågor att lyfta, men fokus på Ukraina är förstås givet även i årets debatt.

Låt mig börja med ett fundament. Europeiska unionen är i sin kärna ett fredsprojekt. Efter två världskrig valde Europas länder samarbete framför konflikt. Genom ekonomisk integration, politisk dialog och gemensamma institutioner skapades ett system där krig mellan medlemsstaterna blev otänkbart. Det är ingen liten prestation. Tvärtom är det en historisk framgång som vi inte får ta för given.

EU har fortsatt att visa sin styrka i en tid präglad av kriser. Under de senaste åren har unionen agerat samlat i stödet till Ukraina, i hanteringen av pandemins efterverkningar och i arbetet för att stärka Europas ekonomiska motståndskraft. Det är ett bevis på att EU fungerar och att EU behövs. Samtidigt innebär lojalitet med EU-projektet inte en okritisk inställning. Tvärtom är det vår skyldighet att påtala brister och att bidra till att göra unionen bättre, starkare och mer rättvis.

En brist är att EU ännu inte fullt ut har lyckats stoppa importen av rysk fossil energi. Trots omfattande sanktioner fortsätter europeiska ekonomier direkt eller indirekt att vara beroende av rysk olja och gas. Detta är djupt problematiskt. Varje euro som går till rysk energiexport riskerar att bidra till finansieringen av Rysslands folkrättsvidriga krig i Ukraina. Det här måste få ett slut. EU måste ta nästa steg, både genom att täppa till kryphål i sanktionerna och genom att accelerera den gröna omställningen. Att minska beroendet av fossil energi är inte bara en klimatfråga; det är en säkerhetspolitisk nödvändighet.

Klimatpolitiken är ett område där vi ser både framsteg och oroande tendenser. EU:s gröna giv har varit ett historiskt viktigt initiativ. Det har inriktats på klimatneutralitet och stärkt innovation, och man har visat globalt ledarskap. Men vi ser nu hur högerkrafter inom Europa försöker montera ned eller urvattna detta arbete. Klimatmål ifrågasätts. Miljölagstiftning försvagas. Kortsiktiga ekonomiska intressen tillåts gå före planetens och kommande generationers behov. Det är en farlig väg, för klimatkrisen tar inte paus för politiska svängningar. Tvärtom krävs mer samarbete, mer ambition och tydligare ledarskap. EU måste fortsätta vara en global kraft för klimatansvar. EU får inte backa undan.

Herr talman! Jag vill i år även lyfta fram EU:s roll i en alltmer komplex geopolitisk verklighet, inte minst i relation till Kina och den bredare globala utvecklingen. I dag ser vi hur Kina stärker sin position, inte bara ekonomiskt utan också geopolitiskt, ofta i samverkan med andra auktoritära stater.

Relationen mellan Kina och Ryssland har fördjupats, och det får direkta konsekvenser för Europas och Sveriges säkerhet. Trots att EU infört omfattande sanktioner mot Ryssland efter invasionen av Ukraina har Ryssland kunnat hålla sin ekonomi vid liv. En avgörande faktor är handeln med Kina. Ryssland exporterar stora mängder olja till rabatterade priser samtidigt som kinesiska aktörer förser Ryssland med tekniska komponenter – många med dubbla användningsområden – som stärker både industri och krigsmakt.

Det här är oacceptabelt. Därför menar vi att EU bör införa så kallade sekundära sanktioner riktade mot länder, företag och individer som bidrar till att kringgå sanktionerna eller direkt stödjer den ryska krigsekonomin. Sanktionerna måste vara effektiva, annars riskerar de att bara bli symbolpolitik.

Herr talman! En särskilt oroande utveckling ser vi i Hongkong. Det som en gång var ett relativt öppet och välfungerande finansiellt centrum står nu i allt högre grad under den kinesiska auktoritära statens kontroll. Rapporter visar att Hongkong i dag används som nod för att kringgå internationella sanktioner. Handeln med länder som Ryssland, Nordkorea och Iran fortgår trots tydliga internationella regelverk.

Exporten från Hongkong till Ryssland har ökat markant sedan invasionen av Ukraina 2022, och stadens ledning har öppet signalerat att man inte avser att följa sanktionerna. Det innebär att Hongkong i praktiken kan bidra till att förse Rysslands krigsmaskineri med komponenter som används i produktion av missiler och flygplan. I vissa fall rör det sig om varor som kan spåras till västerländska företag.

Det här visar på en allvarlig brist i dagens exportkontroller, inte minst när det gäller produkter med dubbla användningsområden. Sverige och EU måste agera. Vi behöver skärpt lagstiftning, bättre kontrollmekanismer och ökad transparens.

Herr talman! Vi måste också blicka framåt. EU:s gröna omställning är avgörande, men den får inte bygga på nya beroenden eller på exploatering av människor och miljö i andra delar av världen.

Kina dominerar i dag marknaden för flera kritiska råvaror och teknologier som är nödvändiga för elektrifiering, såsom batterier, solceller och sällsynta jordartsmetaller. Det skapar ett strategiskt beroende som EU måste minska. Därför är det positivt att EU har inlett granskningar av kinesiska subventioner och arbetar med att stärka den egna produktionen. Men mer behöver göras.

Vi behöver öka återvinningen av kritiska material, utveckla europeisk industri och säkerställa att våra leveranskedjor är hållbara både socialt och miljömässigt. Det innebär att den internationella handeln med så kallade konfliktmineraler måste regleras bättre. Dagens system är i stor utsträckning frivilliga, och det räcker inte. EU bör verka för bindande lagstiftning och ett globalt certifieringssystem som säkerställer transparens, rimliga arbetsvillkor och ansvar.

Herr talman! Elektrifiering av transportsektorn är en nyckel i klimatomställningen. Här har europeiska bilföretag tagit viktiga steg, och det är avgörande att politiken hänger med. EU:s klimattullar är ett viktigt verktyg för att driva på global omställning och förhindra att smutsig produktion flyttar utomlands. Men vi måste också fortsätta utveckla våra instrument. Handels- och klimatpolitik behöver gå hand i hand. Det handlar om rättvisa konkurrensvillkor men även om att ta globalt ansvar.

Avslutningsvis: Europeiska unionen är ett av de mest framgångsrika fredsprojekten i världshistorien. Det har skapat stabilitet, välstånd och samarbete i en region som en gång präglades av konflikt. Men EU är inte färdigt. Det är ett pågående projekt som måste utvecklas i takt med vår tid.

Vi måste stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter både inom och utanför Europa. Vi måste vara konsekventa i vårt stöd till Ukraina och i vårt motstånd mot auktoritära regimer. Vi måste stärka EU:s sanktioner och se till att de efterlevs. Vi måste försvara och vidareutveckla den gröna omställningen. Detta behöver vi göra tillsammans.

I en värld som blir alltmer osäker är det tydligt att det är genom samarbete, inte splittring, som vi bygger fred, säkerhet och framtidstro. Med det vill jag yrka bifall till reservation 10, som handlar om sanktioner.

Herr talman! Europasamarbetet har aldrig varit viktigare än vad det är i dag. Sverige behöver Europa för att hävda sin egen plats i den globala konkurrensen, och Europa behöver ett starkt Sverige.

År 2025 var året då Europa på allvar konfronterades med den föränderliga omvärldens konsekvenser. Europa tvingades mer än någonsin tidigare att ta tag i sin egen säkerhet, beredskap, rådighet och ekonomiska styrka.

Regeringen har i detta navigerat med svenska intressen i främsta rummet. Ett Europa som står starkt och enat i en orolig omvärld är ett tydligt svenskt intresse. Men svenska intressen är också frågor som utmärker just Sverige, som vårt skogsbruk, vårt energisystem och de unika förutsättningar som svenska företag och industrier behöver för att bygga konkurrenskraft på en alltmer konkurrensutsatt global marknad.

Under alltför lång tid slarvade tidigare regeringar bort svenska intressen i Bryssel – inte längre. Den här regeringen har från dag ett prioriterat EU-politiken. Vi gör det eftersom vi vet att Sverige blir bättre och starkare när vi samarbetar med andra. Vi är tidigt inne i diskussionerna med tydliga svenska ståndpunkter, och vi driver dem tillsammans med likasinnade länder.

Låt mig redogöra för några frågor som är av särskild betydelse för regeringen och som fortsätter att prägla den EU-politiska agendan.

Allra först har vi Ukraina. Ukraina är och förblir den här regeringens viktigaste utrikespolitiska prioritering. Vårt stöd är orubbligt. Våra nära band manifesterades häromveckan efter beskedet att Ukraina avser att köpa 20 Gripen E/F och att Sverige i samband med försäljningen kommer att skänka upp till 16 Gripen C/D ur vår befintliga flygplansflotta. Det stärker Ukrainas försvar och därmed hela Europas.

I EU har vi fått ett beslut om lån på 90 miljarder euro på plats. Det var ett viktigt beslut, men vi vet att lånet inte kommer täcka Ukrainas behov på lång sikt. Därför behöver vi alla också öka vårt bilaterala stöd till Ukraina.

Från svensk sida har riksdagen nyligen beslutat om att garantera ett lån till Ukraina via Världsbanken på 2,5 miljarder kronor och om ett nytt militärt stödpaket på 12,9 miljarder. Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 har Sverige bidragit med cirka 153 miljarder kronor i militärt och civilt stöd till Ukraina.

EU har också fattat beslut om 20 sanktionspaket mot Ryssland, som vi vet biter. Vi ska inte tro på den ryska propagandan; den ryska ekonomin är inte stark. Sanktionerna fungerar, och regeringen arbetar därför intensivt för att få på plats ett 21:a sanktionspaket.

Herr talman! Beträffande stödet till Ukraina vill jag från denna talarstol lyfta fram den breda enighet som råder i Sveriges riksdag och vilken styrka det är att vi som land står enat i vårt stöd. I den här frågan lägger vi partipolitiken åt sidan och sätter Sveriges, Europas och Ukrainas bästa i främsta rummet.

Herr talman! EU:s ställning som aktör i världen avgörs i hög grad av vår ekonomiska styrka. Därför är det viktigt att vi driver en politik som gynnar våra företag och industrier så att jobben blir fler och tillväxten högre. Regeringen trycker på för att arbetet med att stärka EU:s konkurrenskraft ska fortsätta i oförminskad takt.

Det är dock avgörande att alla medlemsstater också gör rätt på hemmaplan. Den här regeringen har genomfört kraftiga reformer för att hårt arbetande svenskar ska känna att ansträngning lönar sig. Det är en politik som har tagit Sverige från botten till toppen i EU:s tillväxtliga. Den har sänkt skatten för att de som sätter klockan och går till jobbet ska få behålla mer av lönen. Vi har bekämpat inflationen, och vi stöttar hushållen och företagen när kriser i omvärlden driver upp bränslepriser.

På EU-agendan finns mycket att göra. Vi behöver fortsätta regelförenkla. Regeringen har gått i bräschen för att göra det enklare att vara företagare i Europa. Vi har bedrivit ett proaktivt arbete både med att ta fram förslag till förenklingar och genom hårt arbete på plats i Bryssel. Många av de förslag som regeringen har spelat in i diskussionen har omhändertagits, bland annat regelförenklingar på AI-området. På andra områden fortsätter arbetet.

Det har också varit ett starkt år för EU:s frihandelsagenda. Förhandlingarna med Australien och Indien är avslutade. Frihandelsavtalen med Mercosur och Mexiko är undertecknade. Nu får vi inte tappa tempot. De återstående förhandlingarna med Filippinerna, Thailand, Malaysia och Förenade Arabemiraten måste slutföras. Det skulle öppna upp för nya marknader och skapa jobb i Sverige.

Vi behöver också få fart på investeringarna i Europa. Företag och startups ska inte behöva korsa Atlanten för att hitta kapital. Vi ska tvärtom se till att Europa blir en självklar plats för bolag som vill starta, skala upp och stanna här.

Den svenska kapitalmarknaden ses som ett föredöme i hela Europa. EU-kommissionen uppmanar nu alla medlemsstater att göra som Sverige och till exempel införa modellen med investeringssparkonto. Vi vet att det fungerar, och regeringen fortsätter att vara ett föredöme genom fortsatta reformer på hemmaplan. Vi dubblerar det skattefria ISK-sparandet till 300 000. Det är helt avgörande för den som vill spara till sin första bostad eller sätta undan pengar för att starta eget.

Herr talman! Den gröna omställningen är helt nödvändig, också som en del av att stärka Europas konkurrenskraft. Medan vissa menar att de två inte går att förena är det regeringens bestämda uppfattning att de går hand i hand. Sverige är ett föredöme i EU. Vi har bland de lägsta utsläppen per capita i hela unionen, ett näringsliv i världsklass och en bred uppslutning bakom den klimatpolitiska riktningen inom både politiken och näringslivet.

Ibland låter det lite annorlunda i den nationella debatten, men när jag träffar mina kollegor i Bryssel är det tydligt att det är Sverige och likasinnade som driver de andra länderna framför sig.

Regeringen har varit pådrivande för att samla hela EU kring ett ambitiöst mål om 90 procents utsläppsminskning till 2040. Nu behöver vi få ett konkurrenskraftigt klimatramverk på plats som tar oss dit.

För den här regeringen är det svenska skogsbruket ett starkt intresse i detta. Det är våra hårt arbetande svenska skogsägare som vet bäst hur svensk skog ska brukas. EU ska inte stå i vägen för detta, utan tvärtom bygga en konkurrenskraftig bioekonomi och säkerställa riktigt goda villkor och förutsättningar för att fler hus ska byggas i trä, för att förnybar bioenergi ska tränga ut det fossila och för att fler material ska produceras från hållbar skogsråvara.

Regeringen arbetar också intensivt med att utsläppshandeln även i fortsättningen ska vara ryggraden i EU:s klimatpolitik. Jag och regeringen tar varje tillfälle i akt att framföra det här till våra kollegor i rådet och till kommissionen, som väntas presentera ett förslag på reviderad EU ETS i juli.

Inför översynen har ett antal länder framfört att lättnader av systemet är nödvändiga för att bevara europeisk industris konkurrenskraft, inte minst mot bakgrund av höga energipriser. Den här regeringen håller inte med och kommer att arbeta för att utsläppshandeln ska fortsätta vara den omställningsmotor som den är i dag.

Herr talman! Genom att välkomna fler medlemmar i EU gör vi hela Europa starkare, säkrare, rikare och friare. Varje svensk regering, så även denna, har konsekvent stått upp för en meritbaserad utvidgning som innebär att varje europeiskt land som lever upp till kraven och som vill bli en del av vår union också ska kunna bli det.

För Ukraina betyder ett EU-medlemskap mycket. Det ukrainska folket strider här och nu för sin egen självständighet och frihet och för det ukrainska folkets okränkbara rätt att välja sin egen väg. Europas demokratiska gemenskap är deras vägval och den starkaste kontrasten till den ofrihet, det förtryck och den korruption som Kreml står för. Regeringen är hoppfull om att så snart som bara möjligt kunna öppna de formella förhandlingarna med Ukraina och Moldavien.

På västra Balkan ser vi hur några länder gör stora framsteg, medan utvecklingen i andra länder går i helt fel riktning. Det är kandidatländernas reformtakt som avgör hastigheten i processen. Samma tuffa krav på demokrati och rättsstat som gäller för medlemmar ställer vi också på dem som gör anspråk på att bli en del av vår union.

Regeringen är pådrivande för att rättsstat och demokrativillkor har en central plats inom utvidgningspolitiken, liksom gentemot dagens medlemmar, inte minst när det kommer till att villkora EU-medel i budgeten.

I det här sammanhanget är det mycket välkommet att den ungerska regeringen signalerar en helt ny riktning i det nationella rättsstatsarbetet, i relationen med EU och i relationen till Ukraina.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag nämna något om förhandlingarna om EU:s nästa långtidsbudget. Sveriges position är väl och brett förankrad i riksdagen. Vi vill se en bättre, inte större, budget. Den svenska avgiften ska hållas nere, och ett större fokus ska läggas på konkurrenskraft, säkerhet och rättsstatskonditionalitet.

Det är en styrka att Sverige kan tala med en stark gemensam röst i den här stora och komplexa förhandlingen. Jag träffar återkommande både kollegor och ansvarig kommissionär för att framföra budskapet att den svenska linjen ligger fast och har ett kompakt stöd i Sveriges riksdag. Regeringen tar ansvar för svensk ekonomi och för att svenskarnas skattepengar ska användas klokt och på ett sätt som gynnar Sverige.

Herr talman! Jag avslutar där jag började. EU-samarbetet har aldrig varit viktigare. Sverige behöver ett starkt Europa, och Europa behöver ett starkt Sverige.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Ahlstedt, Marie-Louise Hänel Sandström, Joanna Lewerentz och Erik Ottoson (alla M).

Herr talman! Det är välkommet att EU-ministern deltar i denna debatt; ministern lyfter flera viktiga EU-frågor i sitt anförande.

En fråga som jag noterade att ministern inte lyfte i sitt anförande är att Israel har kunnat genomföra sitt folkmord i Gaza helt utan att omvärlden har reagerat kraftfullt. Israel har också, i strid med folkrätten, attackerat sina grannländer: Syrien, Iran, Jemen och inte minst nu Libanon. Israeliska bosättare och israelisk militär har ökat våldet och dödandet på Västbanken, utan kraftfulla reaktioner och sanktioner. Och nu har man också infört en lag om dödsstraff för palestinier, genom hängning – lagen omfattar inte israeler.

Vi har kommit till en punkt där omvärlden verkligen måste ta sin hand från Israels högerextrema regering. Eftersom Viktor Orbán nu röstades bort i Ungern fick EU äntligen igenom några sanktioner mot israeliska bosättare. Men i sammanhanget får de sägas vara ytterst marginella; de gäller tre individer och fyra enheter ansvariga för bosättarvåld och kränkningar på Västbanken.

Vi i oppositionen har länge föreslagit att EU ska göra mer för att suspendera handelsavtalet mellan EU och Israel, en åsikt som den svenska regeringen säger sig ha men i praktiken inte längre driver. I Irland och Nederländerna har man gått fram med egna initiativ för att stoppa handeln med Israel, något som vi i oppositionen föreslagit även i Sverige.

I stället har det kommit ett franskt-svenskt förslag om differentieringspolitiken. Det handlar om ett förslag till åtgärder i form av höjda tullar på produkter från israeliska bosättningar på ockuperad mark samt krav på exportcertifikat, alltså en möjlighet till dyrare handel men inget stopp för handeln med Israel. Stopp verkar det dock ha blivit för regeringens förslag, för än så länge har det inte kommit många millimeter framåt i EU sedan det presenterades.

Jag undrar, herr talman: När kommer den svenska regeringen att på allvar agera mot Israels högerextrema regering?

Herr talman! Stort tack, Håkan Svenneling, för frågan!

Ja, situationen i Gaza och på Västbanken är på många sätt ytterst bekymmersam. Regeringen har under lång tid tryckt på för att ytterligare åtgärder ska vidtas, både för att se till att Israel drar sig tillbaka från Gaza och för att vi ska få en avväpning av Hamas. Jag kan konstatera att vi driver på både för att sanktionslista extremistiska bosättare – där har vi kommit en bit på vägen – och för att införa sanktioner mot extremistiska ministrar, något som vi har sett exempel på i närtid och som är djupt allvarligt. Vi fortsätter driva på.

Sedan kan jag konstatera att i en del avseenden som Håkan Svenneling nämner, exempelvis när det gäller associeringsavtalet, finns det inte stöd bland EU:s medlemsstater för att frysa eller suspendera. Men jag tycker att det är oerhört viktigt, och Sverige ligger på för att vi ska kunna vidta de åtgärder som vi faktiskt kan få konsensus kring när det handlar om till exempel fler sanktionslistningar, krav på avväpning av Hamas och vidtagande av handelsåtgärder för produkter från illegala bosättningar. Det är vid det här laget ett känt faktum att EU-kretsen är ganska splittrad. Det kan man beklaga, men så är det. Men vi fortsätter driva på för att få åtgärder på plats.

När det gäller lagförslaget om dödsstraff kan jag bara konstatera att Sverige, liksom övriga EU-medlemsstater, alltid motsätter sig dödsstraff. Vi har också på olika sätt gentemot Israel varit mycket tydliga med att man inte bör gå vidare med detta och att vi dessutom är djupt oroade över lagens diskriminerande karaktär, som Håkan Svenneling också nämner. Men alldeles oavsett detta är dödsstraff fel.

Herr talman! Flera av dessa ställningstaganden är det viktigt att regeringen gör och att Sverige driver på för. Sverige har, tycker jag, hamnat i en grupp länder som är lite mitt emellan. Det finns flera länder som driver på mycket hårdare mot Israel, och så finns det länder som har hållit tillbaka – där har Ungern varit ledande under lång tid. Nu har den ungerska regeringen bytts ut, och man har accepterat sanktioner. Nu behöver den gruppering som Sverige tillhör bli ännu mer aktiv men också närma sig de länder som har drivit på mer.

Det handlar egentligen om två saker: dels beslut som behöver fattas med enighet, dels beslut som behöver fattas med kvalificerad majoritet. Detta är verkligen en utmaning på EU-nivå som inte är helt enkel att hantera.

Det som slår mig när jag läser rapporter från de möten som EU-ministern och utrikesministern deltar i är hur otroligt långsamt det går – hur otroligt lång tid det tar att få fram förslag och hur långsamt kommissionen arbetar med olika initiativ och förslag. Det känns som att det bara rullas månad efter månad, möte efter möte, i stället för att komma framåt.

Jag förstår verkligen inte varför EU är så dåligt på att agera. Lagen om dödsstraff genom hängning kom i början av det här året. EU har fortfarande inte till exempel belagt extremistiska ministrar med något slags reseförbud. EU-ministern får alltså gärna förklara vad det är som tar sådan tid.

Vad jag förstod från de senaste uppteckningarna har det fransk-svenska initiativet egentligen inte tagit sig någonstans. Kommissionen har inte jobbat vidare med det. Det ligger inget konkret förslag på EU:s bord just nu. Man har antagit bosättarsanktionerna, men just nu finns det egentligen inget konkret förslag från kommissionen om att gå vidare med någonting. Det skulle jag vilja se, från regeringens sida men framför allt från EU-kommissionens sida.

Herr talman! Det är klart att Ungerns nya regering har inneburit en del möjligheter att vidta fler åtgärder, i den här frågan och många andra. Samtidigt är det tyvärr ofta andra länder som gömmer sig bakom det land som hörs tydligast i sitt motstånd. Det vill säga, bara för att Ungern har frånträtt en del ståndpunkter betyder inte det att det nu är fritt fram att komma överens om saker på EU-nivå; det finns andra länder som fortsatt har synpunkter. Inte minst i den här frågan vet vi vid det här laget att en hel del länder står långt ifrån varandra.

Det är klart att det är en utmaning när 27 länder ska komma överens. Detta är också EU:s svaghet och styrka: Det tar ibland tid och är svårt, men när vi väl når framgång kan det göra skillnad.

Vi fortsätter driva på. Jag är som sagt ändå glad att vi har lyckats få fler listningar och fler sanktioner mot de extremistiska bosättarna. Vi fortsätter driva på också mot ministrarna. Det är bra att den höga representanten Kaja Kallas har uppmanat EU-kommissionen att inför nästa utrikesministermöte lägga fram konkreta förslag gällande det fransk-svenska initiativet. Vi driver såklart på för att detta ska bli verklighet.

Sedan kan jag säga att jag från Vänsterpartiet ofta saknar helhetsperspektivet i den här frågan. Det är naturligtvis mycket påtryckningar för aktioner mot Israel men desto mindre när det handlar om att till exempel avväpna Hamas eller ta itu med den andra parten i den här konflikten. Det finns ju två sidor i detta, och vi måste agera mot båda, menar jag – både se till att till Israel frånträder Gaza och se till att avväpna Hamas. Där har Vänsterpartiet en hel del att göra, både i sin politik och i sitt parti, för att rensa upp kring den terrorromantik som finns inom partiet.

Herr talman! Det finns mycket vi är eniga med EU-minister Jessica Rosencrantz om, till exempel hur nära klimat, konkurrens och säkerhet hör ihop. Vi föreslår nu att man ska göra precis som med demokratifrågorna, det vill säga införa ett klimatlås: När länderna inte gör sitt får de inte heller EU-pengar. Min första fråga är om ministern tror att detta är något som den svenska regeringen skulle kunna tänka sig att driva.

Det andra – när man håller på med EU-frågor får man verkligen vara expert på allting – handlar om migrationspakten, som träder i kraft nästa vecka, och den oerhörda oro som hbtqi-personer nu känner för att de ska hamna i den kategori människor som automatiskt skickas tillbaka till så kallade säkra länder trots att de är hbtqi-personer men kanske antingen inte vågar visa det eller helt enkelt inte blir trodda i den screening som ska ske.

Här undrar jag lite hur regeringen trycker på och försöker få till säkerheten – och då menar jag inte bara i Sverige, utan jag efterlyser ett resonemang om hur man ska göra i hela EU. Det gäller inte bara de fall där man skickar tillbaka folk till deras hemländer, utan det handlar också om återvändandehubbarna. Det kan få väldigt negativa följder för just hbtqi-personer om de hamnar i vissa länder.

Herr talman! Det var två stora frågor, och jag har två minuter på mig att svara. Men jag ska göra mitt bästa.

Klimatfrågorna är en av regeringens prioriteringar i EU-samarbetet. Vi brukar ofta prata om våra fyra k: klimat, konkurrenskraft, kriminalitet och kriget. Klimatet är verkligen en prioritet på alla sätt, dessutom tillsammans med konkurrenskraft. Här ser vi att det finns goda möjligheter för EU att leda utvecklingen och därmed också se till att vår industri och våra företag står starka.

Detta gäller även till exempel EU:s budget, där vi välkomnar att det till exempel finns en ansats att budgeten ska ”do no harm”, som det heter på svengelska. Det vill säga att vi ska se till att vi också använder EU:s budget för att också möta de klimatpolitiska utmaningarna. Budgeten är en del tillsammans med vårt ambitiösa ramverk, där vi nu äntligen har fått på plats ett mål om att minska utsläppen med 90 procent till 2040. Det är bra.

När det gäller olika typer av krav på konditionalitet gentemot de olika länderna vill jag säga att EU ju rör sig i den riktningen med den nya budgeten, alltså att man på ett tydligare sätt kommer att villkora en del EU-medel med att man i de olika länderna gör reformer på en rad centrala områden. Vi kommer att diskutera hur omfattande de kraven ska vara. Det finns ju också en nationell suveränitet att i någon mån värna i de nationella partnerskapsplaner som ska upprättas.

Regeringen har alltså inget direkt förslag på just ett klimatlås, men vi ser en utökad konditionalitet. Inte minst detta med rättsstatsområdet är det oerhört viktigt att hålla fast vid.

Nu har jag 20 sekunder kvar och hinner kanske inte säga jättemycket om migration. Men det är viktigt att vi har fått migrationspakten på plats. Det är viktigt att vi nu också går vidare med att stärka återvändandet, inklusive detta med säkra tredjeländer, för vi måste ha ordning och reda, inte bara i Sveriges migrationsprocess utan också i EU, så att vi vet vem som befinner sig i vår union. När man har fått avslag är det viktigt med ett starkt återvändande.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret när det gäller klimat, konkurrenskraft och säkerhet! Det är ändå bitvis positivt med möjligheten att använda konditionaliteten och att regeringen nu tittar på detta. Då kan mitt medskick vara att man verkligen ska se till att just stärka konditionaliteten när det handlar om hur man arbetar med klimat- och miljöfrågor. Det är så pass avgörande, och vi måste vara i hela Europa vara på tårna för detta.

Sedan tänker jag att EU-ministern nu får möjlighet att återkomma i frågan om rättigheter när det handlar om flyktingar som är hbtqi-personer. Deras oro är mycket stor, och jag tror att den är befogad.

Hela pakten bygger på att man kommer till ett ankomstcenter eller en återvändandehubb där alla samlas på ett ställe. Att där skapa en trygg miljö för en hbtqi-person, som kanske redan från början är väldigt rädd för att outa sig själv, kommer att bli knepigt. Det var därför jag ställde frågan.

Herr talman! Givetvis måste processerna vara både rättssäkra och ske med respekt för mänskliga rättigheter. De måste naturligtvis också ta hänsyn till en del sådana tänkbara problem som Anna Lasses beskriver. Men detta måste vi hitta sätt för att lösa.

Själva grunden i de lösningar vi pratar om – både detta med migrationspakten och ett starkt återvändande och diskussionen om säkra tredjeländer – är ju att vi har haft en i praktiken okontrollerad migrationssituation i Europa, och den har varit helt orimlig. När nu Sverige och den svenska regeringen har gjort en rejäl omläggning här hemma har många andra länder tittat på oss för att hämta inspiration för hur de vill göra på hemmaplan. Detta har också lett till insikten att vi på EU-nivå måste göra mer gemensamt.

Man kan säkert hitta delar i migrationspakten som kan vara bättre, men i grund och botten är det viktigt att ha ett bättre förfarande vid EU:s yttre gräns där man ganska snabbt kan konstatera vem som har asylskäl och vem som kommer från ett land där man sannolikt inte har asylskäl. Därmed kan man också möjliggöra ett snabbare återvändande, såklart med en rättssäker process. Detta är jätteviktigt, menar jag, för att upprätthålla förtroendet för hela EU:s migrationspolitik. Ett ja ska vara ett ja och ett nej ska vara ett nej.

Självklart får vi återkomma till detaljer. Det måste alltid vara rättssäkra processer med respekt för mänskliga rättigheter. Men grunden i systemet är viktig, det vill säga att vi måste ha ordning och reda i EU:s migrationssystem, och vi måste ha ett starkt återvändande.

(Applåder)

Herr talman! EU-samarbetet har aldrig varit viktigare. Sverige behöver ett starkt Europa, och Europa behöver ett starkt Sverige. Sverige måste tillbaka, och Sverige måste tas på allvar.

Med ett väldigt viktigt undantag – det gäller Ukraina, för i den frågan har regeringen agerat mycket väl – är Sveriges resultat ganska skrala. Det är inte till Sverige som andra vänder sig när det handlar om att lösa problem i vår del av EU, utan de vänder sig till Mette Frederiksen i Danmark eller Alexander Stubb i Finland. Detta föranleder mig att ställa en fråga till EU-ministern.

Ulf Kristersson har ju lovat Sverigedemokraterna viktiga ministerposter, och Jimmie Åkesson säger själv att han vill ha hälften av ministerposterna i en kommande regering. Samtidigt är Sverigedemokraterna Sveriges mest EU-kritiska parti. De vill ju egentligen inte ens sitta vid förhandlingsbordet. Hur kommer detta att påverka Sveriges roll och styrka i Europasamarbetet?

Herr talman! Ja, äntligen har vi en regering i Sverige som prioriterar EU-samarbetet. För den förra socialdemokratiska regeringen var det viktigare att säkra stöd för en plats i FN:s säkerhetsråd, men den här regeringen prioriterar alltså vårt EU-samarbete och vårt arbete i närområdet.

Jag vet inte varför Matilda Ernkrans omedelbart vill förminska alla EU-politiska frågor till frågor om spel. Det tycker jag är synd. Jag tycker att Europapolitiken förtjänar bättre än att förminskas till inrikespolitisk valrörelseretorik.

Man jag kan konstatera att vi i EU-politiken i många frågor har ett brett och starkt stöd för den politik som regeringen för i dag. Så uppfattar jag det. Och om jag vore Matilda Ernkrans skulle jag vara mer bekymrad över det egna regeringsunderlaget. Att sitta i knät på Vänsterpartiet och Miljöpartiet när det gäller EU:s migrationspolitik, skogspolitik och energipolitik skulle göra mig som svensk och väljare livrädd, på ren svenska.

Den förra regeringen slarvade bort viktiga svenska intressen, som att stå upp för det svenska skogsbruket. Man ville i princip ville klassa kärnkraften som ohållbar, vilket vore ett direkt slag mot hela klimatomställningen. Och man har dessutom vänsterpartier som mycket tydligt tycker att det ska vara fortsatt oordning i migrationspolitiken.

Om någon ska vara orolig, herr talman, är det nog Matilda Ernkrans, och hon borde vara orolig över Socialdemokraternas eget tilltänkta regeringsunderlag.

(Applåder)

Herr talman! Apropå inrikespolitiskt gnabb vill jag säga att vi står inför en valrörelse. Vi socialdemokrater har sagt att vi är beredda att leda Sverige, och vi är beredda att samarbeta med alla partier utom Sverigedemokraterna. Så låter vi valresultatet forma regeringen.

Så är det inte på den sida och i den regering som EU-ministern ingår i. Där har Kristersson och Åkesson redan tagit i hand på att Jimmie Åkesson ska ingå i en kommande regering och att Ulf Kristersson ska vara statsminister. Åkessons parti ska ha minst hälften av ministerposterna. Men samtidigt är de Sveriges mest EU-kritiska parti.

Jag återkommer därför till min fråga. Det är en rimlig fråga: Hur kommer detta att påverka Sveriges roll i Europasamarbetet, anser EU-ministern?

Vi kan väl ta ett exempel på något som har hänt under den här regeringen: EU-ministern försöker hävda att Sverige har drivit på EU:s klimatarbete, men vi fick så sent som i går kommissionens rapport om granskningen av de 27 medlemsstaterna. I den konstaterar man att Sveriges klimatarbete är urspårat. Man är väldigt tydlig med att Sverige med sin nuvarande politik inte kommer att uppnå EU:s mål om minskade växthusgasutsläpp till 2030.

Det här är i praktiken bara en del där Sverige inte har uppnått några resultat. Då har jag inte ens kommit in på att Sverige inte har klarat av att se till att sanktionerna mot Ryssland faktiskt får verkan.

Det vore smakfullt om EU-ministern kunde svara på hur det kommer att påverka Sveriges möjligheter och roll i EU-samarbetet om man har en regering tillsammans med Sveriges mest EU-kritiska parti.

Herr talman och Matilda Ernkrans! Det är tydligt att Socialdemokraterna försöker att fly undan sitt eget regeringsunderlag genom att blanda bort korten. Som svensk väljare skulle jag som sagt bli riktigt nervös när jag insåg att EU-politiken med Socialdemokraterna kommer att behöva förhandlas och förankras med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Vi har som sagt redan sett facit från de tidigare åren av socialdemokratiskt regeringsinnehav. Vi har sett hur det går när man inte står upp för svenskt skogsbruk, när man inte står upp för den fossilfria energimix som vi har i Sverige och som har sett till att vi har ett nästan fossilfritt energisystem och när man är beroende av partier som snarare vill ha oreda i migrationspolitiken än ordning och reda.

Vi förankrar redan i dag mycket av vår politik på EU-området med Sverigedemokraterna. Jag tycker att Matilda Ernkrans försöker varna för någonting som det inte finns anledning att varna för.

Jag tycker att det är bedrövligt att Socialdemokraterna ständigt försöker svartmåla Sverige. Jag förstår att man gör det för att man är i opposition och för att man bedriver valrörelse, men ärligt talat: När klimatkommissionären var i Sverige lyfte han fram Sverige som ett föredöme. När man mäter utsläppen i de olika EU-länderna har Sverige lägst eller näst lägst utsläpp per capita av alla EU:s medlemsstater. Sverige har till skillnad från många andra länder ett nästan fossilfritt energisystem som andra länder tittar med avund på.

Självklart behöver vi göra mer. Vi har också lagt en budget på riksdagens bord som kommer att fortsätta att minska utsläppen. Frågan till Matilda Ernkrans blir i så fall: Vad är Socialdemokraternas politik för att nå målen i transportsektorn? Är den att höja bränslepriserna med 10 kronor litern? Vad är det de facto som Socialdemokraterna föreslår? Utan förslag blir det bara valrörelseretorik men ingen substans.

Jag är stolt över att många tittar på Sverige som ett föredöme i EU, både när det gäller klimatpolitiken, när det gäller migrationspolitiken och när det gäller att vi har tagit oss från botten till toppen av EU:s tillväxtliga. Det krävs fyra år till för att fortsätta på den här vägen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 juni.)