Vapenfrågor

Fru talman! Vi har i dag att debattera justitieutskottets betänkande 28, som är ett motionsbetänkande. Inledningsvis vill jag yrka bifall till våra reservationer 1 och 2. Där finns det så kallad falsk majoritet – vi kan åtminstone anta att majoriteten i kammaren inte speglar utskottets ursprungliga förslag. För tids vinning yrkar jag bifall enbart till dessa två reservationer.

Vapenfrågorna engagerar; det är en sak som är säker. Terrorattentaten i Paris och Bryssel satte oerhört hård press på ansvariga att bättre samordna polisinsatser och få till lagar för att bekämpa terrorismen i EU. Bara terrorattentatet i Paris krävde 130 dödsoffer, och 350 personer skadades.

Europaparlamentet agerade enormt kraftfullt. Det var nödvändigt och bra. I samband med implementeringen har det varit lite knackigt, inte bara i Sverige utan också i andra delar av den europeiska familjen. Man hamnar i ändlösa diskussioner om teknikaliteter och motstående intressen. Detta gäller inte enbart vapenfrågorna, utan det kan också gälla många andra områden.

När det gäller den implementering som vi har haft att hantera under lång tid, och som flera av dessa motioner handlar om, är det alltså 2017 års ändringsdirektiv till vapendirektivet som regeringen vid flera tillfällen har försökt att lämna fram en proposition kring för att få detta genomfört. Riksdagen har dock inte uppfattat att man har klarat att lägga sig på det som är den berömda miniminivån.

Vårt utskott har vridit ut och in på sig för att hitta vågar framåt. Jag anser givetvis att regeringen har gjort så gott man har kunnat. Nu är risken oerhört stor – eller det kanske till och med är ett faktum – att vi ställs inför skranket, och då måste vi gemensamt hitta lösningar.

Min bild är att det i grund och botten finns en genuin vilja bland utskottets ledamöter att hitta en väg framåt och tillsammans med regeringen lösa den här frågan innan mångmiljonbeloppen börjar ticka ut. De pengarna kan vi ha till andra nyttigheter i samhället än att betala böter till EU.

Jag upplever att Centerpartiets initiativ i utskottet var ett väldigt viktigt steg. Jag uppfattar också att andra partier har en konstruktivitet i diskussionerna, åtminstone när medier inte är närvarande.

Jag tror inte att någon i det här rummet anser att vi ska överimplementera direktivet. Det ska inte vara onödigt betungande för legala vapeninnehavare, till exempel viltvårdande jägare. Vi har under 2021 och 2022 lagt fram diverse förslag för att underlätta för denna grupp. Vi har lagt fram förslag och tagit beslut om enklare regler när det gäller ljuddämpare. Vi har också haft diskussioner om vapengarderoben och om pipor och slutstycken.

Det är bra att vi som politiker kan gå ut och säga att vi fullt och fast står bakom EU:s vapendirektiv, som röstades igenom med oerhört bred majoritet i Europaparlamentet. En försvagning eller en underminering av det här regelverket vore oerhört olycklig för Sveriges säkerhet. Det skulle innebära en betydligt sämre kontroll över skjutvapnen inom EU och risker för säkerheten både i Sverige och på europeisk nivå.

Med anledning av det överträdelseförfarande som är på gång brinner det i knutarna med att få igång en process. Vi har i vårt tillkännagivande pekat på att vi vill att regeringen skyndsamt tillsätter en utredning som tar fram förslag som uppfyller direktivets krav och som kan få stöd i riksdagen. Den sista delen – att det ska vara förslag som kan få stöd i riksdagen – är extra viktig. För att säkerställa detta bör utredningen ha en parlamentarisk referensgrupp där samtliga riksdagspartier ingår.

Ambitionen bör vara att ha så stor tidspress på sig att man har något som uppfyller direktivets krav på genomförande på plats före den 1 januari 2023.

Jag vill också, återigen, flagga för Vänsterpartiets initiativ, som var en bra startpunkt för detta.

Fru talman! Vi har ytterligare tillkännagivanden att förhålla oss till. Man behöver, som vi uttrycker i vår andra reservation, kanske se över helheten. Vi har också yttrat där att vi tycker att man behöver se över vapenlagstiftningen som helhet och göra en god och grundlig översyn av densamma. Hantverket, såsom tidsplanen och olika gränssnitt, behöver fortfarande mejslas fram, och detta är naturligtvis regeringens uppdrag.

Utöver de två ärenden där det finns falsk majoritet finns det ytterligare frågor där vi har tillkännagivanden. Jag vill kommentera dem väldigt kort.

Vi anser att Polismyndigheten har fått resurserna för att komma till rätta med att förkorta handläggningstiderna, och det anser de själva också. Därför har vi en avvikande uppfattning när det gäller det tillkännagivandet.

Det är likadant när det gäller var beslut om tillstånd ska fattas. Vi har ett antal tillkännagivanden från riksdagen; det är regeringen väl medveten om och måste hantera. Point taken, som man säger.

Ytterligare ett antal reservationer handlar om tidssatta eller beslutade förändringar som redan är genomförda eller som är under beredning och långt framme i beredningen. I något fall håller vi inte med i sak, och då reserverar vi oss. Det gäller till exempel vapensamlingarna; vi tycker att det är viktigt att ha ordning på dem.

Fru talman! Jag vill påminna om att det i ett europeiskt perspektiv för närvarande finns minst 630 000 vapen som är anmälda som antingen stulna eller försvunna, enligt Schengens informationssystem. Mörkertalet är dessutom enormt; det är troligen flera miljoner handeldvapen som är på vift i Europa. De flesta av dessa vapen har vid någon tidpunkt och i något sammanhang varit eller betraktats som legala. Många av dessa vapen på internationell nivå söker sig via omvägar eller vägar in i vårt land och är några av de brottsverktyg som släcker liv och gör samhället otryggt.

Vi socialdemokrater kommer att göra allt för att vända utvecklingen i den här delen. Vi kommer att vända berg, för att travestera en populär partiledare och statsminister. Hon talar om stenar, men jag vill inte säga den där meningen – då börjar folk skruva på sig.

Vapenfrågorna tillhör de stenar och berg som det ska vändas på. De illegala vapnen måste bort från våra gator, och det måste ske snabbt.

Det finns en del mindre frågor, som hur vi tar kontrollen över konverterade vapen, hur vi hanterar 3D-utskrivna vapen och hur tullen klarar sitt utökade uppdrag, men också större frågor, som hur kriget i Ukraina kommer att påverka vapenflödena i Europa, inte minst med tanke på erfarenheterna från hur det såg ut på Balkan.

Avslutningsvis, fru talman: Vi har gjort mycket. Samhället har kraftsamlat mot det grova våldet och mot vapnen. Vi allokerar resurser. Vi skärper lagar. Vi ger Polismyndigheten och andra rättsvårdande myndigheter de redskap som de kräver. Vi kommer att göra det som krävs ända in i kaklet. Vi kommer dessutom att lyckas, för det starka samhället är alltid starkare än gänget.

I valtider som dessa är det viktigt att poängtera att det starka samhället innehåller en satsning på välfärd. Det handlar om att få en riktig framtidstro hos ungdomen och om att återupprätta samhällskontraktet. Vi löser inte detta med skattesänkningar. Vi löser inte detta genom att peka finger åt samhället olycksbarn. Vi löser inte detta genom att samhället drar sig tillbaka.

(Applåder)

Fru talman! Det är nu fjärde gången som vi står här och ska debattera vapenlagstiftningen för landets lagliga jägare, sportskyttar och samlare. Med en gång lyfte Petter Löberg i sitt anförande upp terrorverksamheten i Europa och försökte att sammanblanda den med svensk lagstiftning för Sveriges jägare och skyttar. Det blir ännu lite mer anmärkningsvärt när det är Petter Löberg och Socialdemokraterna som styr det här landet sedan åtta år och som faktiskt har de värsta problemen när det gäller olagliga vapen och skjutningar. Men Socialdemokraternas medicin mot detta är och har alltid varit att trycka åt de lagliga jägarna och sportskyttarna ännu mer, vilket självklart inte ger resultat.

Fru talman! I dag är det 13 nya tillkännagivanden som riktas till regeringen. Riksdagen har nu sammanlagt riktat 35 tillkännagivanden till regeringen med förslag som på något sätt hade underlättat för landets lagliga vapenägare. Men regeringen har trots upprepade tillkännagivanden och beslut konstant vägrat att genomföra riksdagens beslut. Det är allvarligt, faktiskt mycket allvarligt, att vi har en socialdemokratisk regering som inte rättar sig efter riksdagens beslut utan som i debatter helt öppet deklarerar att den inte tänker genomföra riksdagens tillkännagivanden.

Fru talman! Vi har demokrati i detta land, och det är riksdagens beslut som gäller. De beslut som riksdagen tar gäller också för den socialdemokratiska regeringen i Rosenbad och för justitieminister Morgan Johansson.

Fru talman! Regeringen och Morgan Johansson har nu haft fem år på sig att implementera vapendirektivet på en miniminivå. Trots det har man inte gjort det. I stället har man ägnat tiden åt att lägga fram proposition efter proposition för att försöka överimplementera vapendirektivet och ytterligare försämra situationen för landets lagliga jägare och sportskyttar.

Nu vill Socialdemokraterna med flera i utskottet efter fem år tillsätta en ny utredning och en ny referensgrupp för att lösa frågan. Detta riskerar att fördröja frågan ännu mer. Vad den här regeringen borde ha gjort, fru talman, är att ta fram en proposition på miniminivå som har stöd i riksdagen. Detta skulle regeringen ha gjort för över fem år sedan om vi hade haft en handlingskraftig regering som gjort sitt jobb.

Om regeringen nu vill ha hjälp av riksdagen kanske ansvarig minister Morgan Johansson hade kunnat prioritera att vara här i dag i riksdagen och delta i debatten, kan man ju tycka. Men som vi alla ser har Morgan Johansson inte prioriterat den här debatten.

Fru talman! I stället har regeringen använt fem år till att försvåra för landets jägare och skyttar. I varje enskilt fall har man försökt att skylla på vapendirektivet. Man har försökt att licensbelägga magasin. Man har försökt att tvinga vapensamlare att märka upp sina gamla vapen; därmed skulle de förlora sitt kulturhistoriska värde. Man har också försökt att förstöra för landets sportskyttar så att de inte kan använda rätt magasin vid sin skytteverksamhet.

Regeringen har heller inte prioriterat att ha en dialog med landets jägare och sportskyttar i syfte att lyssna in hur vapendirektivet kan lösas på en miniminivå. I stället har man aktivt jobbat med att försöka skylla de nya pålagorna på EU:s vapendirektiv, vilket självklart inte varit sanningsenligt. Detta drabbar i sin tur landets jägare och skyttar.

Efter fem år reagerar nu EU och kräver att Sverige implementerar vapendirektivet. Det är lite märkligt, fru talman, att EU inte har gjort något åt de EU-länder som ännu inte ens har implementerat 1991 års vapendirektiv. Där kanske EU borde börja sitt arbete. Men nu tänker EU trycka på. Då passar justitieministern, regeringen och Socialdemokraternas företrädare på att skylla detta handhavande på riksdagen, trots att man har ett helt departement med tjänstemän, ministrar och annat som ska lösa de här frågorna.

Fru talman! Nu vill jag vara mycket tydlig: Det är den sittande S-regeringen och ansvarig justitieminister som har det tydliga ansvaret att ta fram en proposition som implementerar EU:s vapendirektiv på en miniminivå och som har stöd i riksdagen. Men, fru talman, detta har inte regeringen eller ministern lyckats med, trots att man haft över fem år på sig. Ingen kan beskylla den här regeringen för att jobba snabbt och effektivt. Regeringens oförmåga att lösa olika problem är ett stort problem för Sverige i allmänhet och för jägare och sportskyttar i synnerhet.

Nu är ju detta inte den enda fråga som regeringen och landets justitieminister har misslyckats med, fru talman. Vi har en ökande gängkriminalitet. Antalet skjutningar ökar, och de sker med insmugglade olagliga vapen. Knarket och brotten härjar. Det drabbar oskyldiga. Det drabbar landets företag. Landets regering har under åtta år försökt att skylla ifrån sig. Vi har en minister och en regering som inte vill ta ansvar, fru talman. En sådan regering ska inte styra Sverige. Den 11 september i år kan vi ändra på detta.

Fru talman! En bred majoritet i justitieutskottet föreslår nu ytterligare åtgärder för att underlätta för landets jägare, skyttar och samlare. Det handlar bland annat om att göra en total översyn av vapenlagstiftningen i syfte att underlätta för landets jägare, skyttar och samlare. Vi vill flytta licenshanteringen till den nya viltmyndigheten för att avlasta polisens arbete och för att vi vill ha en expertmyndighet som hanterar jakt- och vapenfrågor. Handläggningstiderna för vapenlicenser måste snabbas upp. Det är inte rimligt att behöva vänta flera månader på handläggning av sin nya licens.

Fru talman! Vi vill ta bort synnerliga skäl i vapenlagstiftningen och ta bort de femåriga licenserna. Vi behöver inte ha en extra kontroll vart femte år av våra sportskyttar när det gäller vissa vapen. Vi har nämligen kontroll på dem varje dag med det system vi har i Sverige.

Fru talman! Vi vill också underlätta licenshanteringen vid byte av vapen. Det ska helt enkelt vara enklare att byta vapen inom sin vapengarderob. Vi vill se över kraven för vapenlicens, så att bedömning enbart görs av licenspliktiga vapendelar och inte av hur kolvar och annan utrustning är utformade på vapnet.

Vi vill även utöka vapengarderoben. De som har vapenlicenser och ägnar sig åt jakt och sportskytte behöver ofta fler vapen till sin jakt eller till sin sportutövning. Därför behöver dagens regelverk ses över och underlätta för en utökad vapengarderob. Vi vill se över regelverket för EU-passet i syfte att underlätta för jägare och sportskyttar att kunna ta med sig sina vapen på jakter eller tävlingar utomlands. Vi vill se över handeln med vapen, så att de som endast gör några få transaktioner per år inte missgynnas av lagstiftningen.

Fru talman! Vi vill dessutom flytta tillsynen av våra skjutbanor från polisen till viltmyndigheten, dels för att minska ned på polisens arbetsuppgifter, så att polisen kan ägna sig åt att jaga kriminella och bekämpa brott, dels för att viltmyndigheten kan utveckla den kompetens som kan behövas vid tillsyn av skjutbanor. I dag har polisen skyldighet att kontrollera landets cirka 3 200 skjutbanor. Alla förstår att polisen har viktigare saker att lösa än mätning av skjutvallar och av kornstorleken på sanden i skjutvallarna.

Fru talman! Vi vill skyndsamt göra en översyn av regelverket för landets vapensamlare. Med dagens tolkning av lagstiftningen riskerar vapensamlare som under lång tid med ett mödosamt arbete skapat och kompletterat sina samlingar att tvingas sälja eller förstöra sina vapen. Den här utvecklingen kan inte få fortsätta. Samhället skulle i stället värdesätta dem som jobbar med att bygga upp värdefulla kulturvärden och bevarar och underhåller vårt kulturarv.

Fru talman! Regeringen har alltså totalt fått cirka 35 tillkännagivanden som hade underlättat för landets drygt 600 000 lagliga vapenägare – Sveriges jägare, sportskyttar och samlare. Sveriges vapenägare är underställda den hårdaste och mest omfattande kontrollen.

Fru talman! Varje dag kontrolleras landets lagliga vapenägare. Tänk om den här regeringen haft samma kontroll på landets kriminella och deras hantering av olagliga vapen! Men här har regeringen misslyckats helt. Trots dessa 35 tillkännagivanden har Socialdemokraterna valt att nonchalera, förhala och strunta i att genomföra riksdagens i demokratisk ordning fattade beslut.

Fru talman! Jag ska också påminna riksdagen om ett tillkännagivande från 2015, alltså för sju år sedan, om att inrätta en viltmyndighet i Sverige. Det är fortfarande inte ens påbörjat. Regeringens nonchalans mot riksdagens tillkännagivande och beslut är mycket allvarligt.

Fru talman! Petter Löberg noterade alla tillkännagivanden i sitt anförande, men det anmärkningsvärda är att inget görs åt dem. Petter Löberg tog också upp handeldvapen som är på drift och har hamnat i kriminella miljöer. Tio av dessa vapen kommer från Regeringskansliet på Rosenbad där man inte kunde hålla ordning på dem.

Fru talman! Denna regering är nog den mest sportskytte- och jägarfientliga regeringen vi någonsin haft i det här landet. Trots detta kommer säkert företrädare för Socialdemokraterna att inför valet stå på barrikaderna och tala sig varma för landets jägare och skyttar.

Men regeringen har haft åtta år på sig att lösa detta. Man har haft en opposition som har tagit fram förslag som hade kunnat genomföras, men regeringen har struntat totalt i det.

Fru talman! Regeringens justitieminister har dessutom i interpellations- och frågesvar försökt likna landets jägare och sportskyttar vid grovt kriminella med olagliga vapeninnehav. Detta vittnar inte bara om en låg kunskapsnivå hos ministern, utan han försöker dessutom dra landets lagliga jägare och skyttar i smutsen på ett helt oacceptabelt sätt.

Fru talman! Den 11 september kan vi rösta bort denna jägar- och sportskyttefientliga regering. Låt oss göra det!

Jag yrkar bifall till reservation 15.

(Applåder)

Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen har onekligen misslyckats med mycket, inte minst inom det rättspolitiska området där vi ser hur gängkriminaliteten tillåtits breda ut sig, hur uppklaringsstatistiken lämnar mycket att önska och hur parallellsamhällena cementeras och inom vilka staten saknar kontroll.

Trots detta utgör vapenfrågor ett av regeringens sannolikt största misslyckanden de senaste mandatperioderna. Regeringen blir gång på gång överkörd av riksdagen i dessa frågor, så även i dag.

Den politik som den socialdemokratiska regeringen, och tidigare de socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringarna, vill föra har inte stöd i denna kammare, punkt. Det är därför en skymf mot riksdagen som institution och väljarnas röster att regeringens fanatiska motstånd mot jägare och sportskyttar väger tyngre än de beslut som fattats i det folkvalda parlamentet.

Fru talman! I dag kommer riksdagen att på nytt rikta tillkännagivanden till regeringen i vapenfrågor och ännu en gång tala om för regeringen vad man önskar att den ska göra på området. Det finns i betänkandet 13 stycken tillkännagivanden, men på grund av Centerpartiets rädsla för konflikt med regeringen kommer inte samtliga att ha stöd av en majoritet i kammaren. De flesta kommer dock att ha det.

Fru talman! Jag hinner inte beröra samtliga, men jag vill understryka några som samtliga har vunnit gehör i denna kammare tidigare utan att regeringen bemödat sig med att agera och gå folkviljan till mötes.

De många gånger absurt långa handläggningstiderna för vapenlicenser har länge gjort livet surt för laglydiga vapenägare i Sverige. Jägare som i god tid innan jaktsäsongen hittar och köper ett önskat vapen riskerar ändå att stå utan bössa vid jaktstart, eftersom handläggningstiden kan vara utom rimlighetens gränser. En regering som värnar om våra hundratusentals laglydiga vapenägare i Sverige, mig inkluderad, hade naturligtvis omgående verkat för att lösa detta problem – men inte den socialdemokratiska regeringen, inte.

När regeringen och polisen misslyckats med att förutspå den väldigt väntade tillströmningen av passbokningar efter pandemin utlystes en särskild händelse, och både Polismyndigheten själv och regeringen var snabba med att göra sitt yttersta för att lösa det uppkomna haveriet.

Ett inte så olikt haveri har dock fått råda i många år, nämligen i handläggningstiderna för vapenlicenser, till synes helt utan att vare sig Polismyndigheten eller regeringen brytt sig nog för att åtgärda problemet.

Därför fattade riksdagen så tidigt som 2015 beslut om kortare handläggningstider, ett beslut som upprepats flera gånger sedan dess.

På detta tema har riksdagen även upprepade gånger fattat beslut om att överföra prövningen av vapenlicensfrågor till en viltmyndighet – detta både för att korta handläggningstiderna och för att avlasta den redan hårt ansatta Polismyndigheten.

Utöver detta har riksdagen även tidigare fattat beslut om exempelvis enklare licenshantering vid vapenbyte och en utökad vapengarderob. Men inte heller här har regeringen inte lyckats få tummen ur.

Fru talman! Detta är bara några av de punkter på vilka vi i dag kommer att rikta nya tillkännagivanden. Man kan tycka att det borde räcka med en gång och att regeringen nöjer sig med ett beslut i kammaren för att faktiskt åtgärda de problem som laglydiga vapenägare drabbas av och som riksdagen beslutat om att försöka lösa. Men tydligen inte. Regeringens ovilja att underlätta livet för sportskyttar och jägare är så stark att riksdagsbeslut har föga betydelse.

Sällan blir detta så tydligt som i frågan om tidsbegränsade licenser för helautomatiska vapen och enhandsvapen. Redan 2019 behandlade utskottet motionsyrkanden om tidsbegränsade tillstånd, och utskottet menade då att det dagligen görs automatiska slagningar i belastnings- och misstankeregister, varför det kunde ifrågasättas om systemet med tidsbegränsade licenser fyllde någon egentlig funktion utöver att i onödan försvåra för aktiva och seriösa skyttar.

Därefter har fler tillkännagivanden riktats till regeringen, och till slut fick riksdagen nog och gav regeringen en deadline. Innan den sista december 2021 skulle regeringen återkomma till riksdagen på området. Snart ett halvår senare har regeringen gjort absolut ingenting. Tvärtom har regeringen förklarat att man struntar i de upprepade riksdagsbesluten.

Som om det inte vore nog med att regeringen ignorerar och negligerar det folkvalda parlamentet valde Morgan Johansson även att angripa Sveriges alla sportskyttar. Han insinuerade att alla sportskyttar är potentiella terrorister genom att kalla det idrottsredskap de använder sig av för terrorvapen. Såväl i en debattartikel som vid ett utskottssammanträde blandade han in Anders Behring Breivik för att söka stöd för sin hållning.

Fru talman! Regeringens agerande i vapenfrågor är under all kritik, och Morgan Johanssons retorik är kanske det yttersta exemplet på socialdemokratins förakt mot jägare och sportskyttar. Morgan Johansson nöjer sig inte med att kritisera riksdagens vilja och ha en saklig debatt, utan han eftersträvar att avhumanisera lagliga vapenägare genom att dra paralleller till en fruktansvärd terrorist och till gängkriminella – detta trots att Morgan Johanssons oro snarare borde upptas av de vapen som försvunnit från Regeringskansliet än dem som tryggt förvaras hemma hos seriösa vapenägare runt om i hela vårt land.

Hade regeringen och Morgan Johansson på allvar velat komma åt de potentiella säkerhetsriskerna i vårt land hade de förstärkt och beväpnat den svenska tullen, infört visitationszoner och på riktigt slagit tillbaka mot gängkriminaliteten i Sverige – eller för den delen ytterligare skärpt straffen för vapenbrott, vilket Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna önskar och har en gemensam reservation om i detta betänkande.

Angreppen på sportskyttar och jägare är med andra ord endast ful symbolpolitik från regeringen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 13 om vapenbrott.

(forts. § 16)

Fru talman! Vi ska diskutera motionsbetänkandet om en rad vapenfrågor. De allra flesta har varit uppe förut, men regeringen har tyvärr inte levererat utifrån de tillkännagivanden som riksdagen har beslutat om.

En av de största frågorna vi diskuterar är implementeringen av EU:s vapendirektiv. Det är ett direktiv som Centerpartiet röstade nej till redan i Europaparlamentet, men det drevs igenom av bland andra Socialdemokraterna och Moderaterna. Det är beklagligt, men nu är det någonting som vi behöver hantera i den här kammaren.

Riksdagen har redan röstat mot ett förslag till en sådan här implementering, eftersom vi ansåg att det gick för långt i förhållande till direktivet. I morgon hoppas jag att vi i stället kan rösta för att på Centerpartiets initiativ tillsätta en parlamentarisk referensgrupp som kan ta fram nästa förslag i de här frågorna, så att vi kan säkerställa att direktivet verkligen implementeras på en absolut miniminivå.

Problemet är nämligen det som vi insåg redan när det behandlades i parlamentet; det här direktivet lämnar inte våra helt lagliga sportskyttar och jägare i fred. Det drabbar även deras vapenhantering. Därför måste vi vara noga med just implementering på miniminivå.

Vad som är miniminivå finns det dock lite olika uppfattningar om tyvärr. Som med all lagstiftning finns det tolkningsutrymme. Därför blir jag förvånad över Moderaternas motstånd mot att tillsätta den parlamentariska referensgruppen. Den är ju tänkt att säkerställa att ett nytt förslag som läggs fram absolut inte överskrider miniminivån.

Man kan tycka att ett parti som var med och drev igenom lagstiftningen på Europanivå skulle vilja ta ansvar för att lagstiftningen här i Sverige blir så bra som möjligt och inte drabbar jägare och sportskyttar i onödan. Men det verkar de tyvärr inte vara särskilt pigga på. Det kanske beror på att det inte ger riktigt lika vassa talepunkter. Men det hade å andra sidan lett till mycket bättre resultat.

För Centerpartiets del är det just resultaten som är viktiga. Därför är vi med och tar det här initiativet, trots att vi röstade nej till direktivet i EU.

Vi behöver underlätta för våra jägare och sportskyttar i landet. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte har gjort något med alla de tillkännagivanden som har riktats till dem från den här kammaren i dessa frågor. Vi vet nämligen att det inte är jägarnas och sportskyttarnas vapen som är problemet när det kommer till den organiserade brottsligheten. De har en utmärkt vapenhantering. Men de drabbas på samma sätt som alla andra, och kanske hårdare än den illegala vapenhanteringen, av de stärkta kraven. Vi behöver se till att de tillkännagivanden som riksdagen har lämnat till regeringen blir verklighet, så att jägarnas och sportskyttarnas vapenhantering inte ska bli sämre.

Sverigedemokraterna har påstått här i dag att Centerpartiet inte vågar ta en konflikt med regeringen. Men den som läser handlingarna ser att det som vi röstar annorlunda om handlar om just den parlamentariska referensgruppen. Vi vill att den inte bara ska titta på EU-direktivet, utan vi vill också få en översyn av vapenlagstiftningen som helhet. Den här kammaren har ju riktat tillkännagivanden om att det behöver förbättras.

Jag får helt enkelt yrka bifall till reservationerna 1 och 2.

(Applåder)

Fru talman! Tyvärr kan vi i dag se att det grova och gängrelaterade våldet tar nya vägar i vårt samhälle. Våldet drabbar hela vårt land. Trenden med ökat dödligt våld genom skjutningar fortsätter. Inledningen av 2022 innebär ett dystert och oroväckande rekord. Denna trend måste brytas. En sådan uppvisning av våld och total avsaknad av respekt för rättsväsendet förtjänar samhällets kraftfulla fördömande.

Vårt samhälle måste kunna garantera säkerheten för våra medborgare. Regeringen är ytterst ansvarig för att utvecklingen har gått åt fel håll efter deras åtta år vid makten. Att Sverige ligger i topp i Europa när det gäller dödligt skjutvapenvåld kan inte ses som annat än ett misslyckande för regeringen. Den eskalerande utvecklingen av kraftigt skjutvapenvåld är inte bruten.

I denna debatt behandlar vi vapenfrågor. Jag kan konstatera att regeringen i stället för att fokusera på att göra det svårare för gängkriminella att begå våldsbrott med illegala vapen i många fall fortfarande riktar udden mot den svenska jakt- och skytterörelsen. Det handlar ofta om att i stället för att förenkla snarare försvåra för dem som laglydigt äger och hanterar ett vapen, trots att det inte är de vapnen vi ser i gängens uppgörelser.

Fru talman! Jag är glad över att en majoritet i utskottet har samlats bakom att föreslå 13 tillkännagivanden till regeringen med anledning av de motionsyrkanden om vapenfrågor som gjorts under detta riksdagsår.

Vi kristdemokrater anser fortfarande att det behövs ytterligare insatser för att komma åt kriminellas innehav av vapen och sprängmedel. Men vi menar att det måste genomföras på ett sådant sätt att det inte skapar problem för vanliga jägare och sportskyttar. Redan i dag omges dagens över 550 000 registrerade vapenägare i Sverige av många regler, och samhället har olika kontrollfunktioner för den som äger ett vapen.

Petter Löberg nämnde i sitt anförande vapenhotet som finns på Europanivå. Men det är inte legala vapen som används vid grova brott. Tidigare års analyser har visat att endast cirka ett vapen per år av dem som används vid grova brott kommer från jakt och sportskytte, alltså en mycket liten, marginell del.

För oss kristdemokrater är det självklart att inte bunta ihop jägare och sportskyttar med dem som beter sig allra värst i samhället. En överimplementering av vapendirektiv eller annan onödig reglering som försvårar för laglydiga vapenägare är inte metoderna för att få stopp på det ökade antalet skjutningar på våra gator och torg.

Hårdare tag mot gängbrottsligheten behöver kraftfulla åtgärder för att säkra tryggheten i vårt samhälle. Men det kan som vi ser det ske utan att försvåra tillvaron för laglydiga och ansvarsfulla vapenägare. Utskottets ställningstagande visar hur vi kan möta jägares och sportskyttars önskemål om förenklingar för vapenägandet utan att samhällets säkerhet blir påverkad.

Fru talman! Jag vill nämna något av det som tas upp i detta ärende. Gällande EU:s vapendirektiv är det ett faktum att en majoritet av de svenska partier som vi har i Sveriges riksdag röstade ja också i EU-parlamentet till EU:s vapendirektiv. Kristdemokraterna var inte ett av de partierna, men vi anser naturligtvis att beslutet måste implementeras.

Riksdagen har vid tidigare tillfällen tillkännagett för regeringen att genomförandet av 2017 års ändringsdirektiv i svensk lagstiftning inte ska gå längre än vad direktivet kräver så att det inte riskerar att försämra eller i onödan försvåra för laglydiga jägare och sportskyttar.

Trots det har regeringen försökt att gå fram med förslag som enligt utskottet har inneburit en överimplementering av direktivet. Sedan riksdagen senast tydliggjorde detta genom att rösta nej till regeringens förslag i frågan har regeringen haft över ett år på sig att återkomma med ett nytt förslag på en faktisk miniminivå.

Dock har den S-ledda regeringen hittills inte presenterat ett förslag som en majoritet av riksdagen accepterat, trots att man fått ett antal tillkännagivanden om det. På grund av den uteblivna implementeringen riskerar nu Sverige som land att bötfällas av EU.

Alla partier har i diskussionen i justitieutskottet uttryckt sig villiga att snarast diskutera hur en minimiimplementering av direktivet kan utformas. Men faktum är att det är regeringen som behöver ta ett initiativ.

När vi senast diskuterade detta för en månad sedan angav flera av de socialdemokratiska ledamöterna att de skulle se till att processen kom igång och att vi inte behövde vänta in det initiativ som nu finns med i detta betänkande. Men vi har fortfarande inte sett någon aktivitet eller reaktion från regeringen.

Man kan undra: När blir löftet uppfyllt? Kommer justitieministern att bjuda in till diskussion för att åstadkomma en snabb process till ett beslut som tar bort risken för EU-böter? Eller kände man sig tvungen att invänta riksdagens betänkande? Så lät det inte i utskottet för en månad sedan.

Fru talman! Vi behöver också göra en översyn av vapenlagstiftningen. Riksdagen har efterfrågat en mer generell översyn. Kristdemokraterna anser att det är en avsevärd skillnad mellan dem som handhar ett legalt vapen och dem som handhar ett illegalt vapen. Men den skillnaden görs inte tydlig i lagstiftningen.

Vi anser att det behöver förändras. Det är en väsentlig skillnad på det stränga tillståndssystem för jaktvapen, sportskyttevapen och samlarvapen som redan finns i dag och den illegala import eller tillverkning av vapen som används i kriminella konflikter. Det måste också tydligare avspeglas i lagstiftningen.

Fru talman! Vi behöver också se över straffen för vapenbrott. Vi menar att vapenbrott måste innebära ett betydligt strängare straff än vad som är ett faktum i dag. Vi vill se en väsentlig höjning. Maxstraffet för synnerligen grovt vapenbrott borde ta sikte på de absolut grövsta vapenbrotten. Det behöver vara ett högre maxstraff än de sju år som regeringen föreslår. Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till reservation 13.

Fru talman! Tidigare i debatten har också nämnts en ny tillståndsmyndighet för vapenlicensärenden. Det har riksdagen sedan länge efterfrågat från regeringen. Men regeringen har hittills vägrat att följa beslutet.

Det är beklagligt. Det är i dag långa handläggningstider. Det är ett problem som drabbar landets vapenägare. Man kan fråga sig om vapenlicensärenden verkligen är en uppgift som Polismyndigheten är bäst lämpad att ansvara för.

Vi kristdemokrater anser att Polismyndigheten ska fokusera på sin polisiära kärnuppgift. Då ser vi att polisens uppgifter behöver renodlas ytterligare. Därför behöver tillkännagivandet som har riktats om ett införande av en ny jaktmyndighet genomföras snarast. Det gäller också förändringar som tas upp i betänkandet gällande tillsyn av skjutbanor och krav för vapenlicens.

Fru talman! Det här ärendet visar att det är möjligt att välja en annan inriktning än den väg som regeringen hittills valt för kontroll och åtgärder vad gäller vapen i vårt land.

Dagens 13 tillkännagivanden som läggs till högen av tidigare tillkännagivanden visar att det finns en majoritet i Sveriges riksdag som vill gå en annan väg. Det är faktiskt dags att regeringen lyssnar till det budskapet.

Jag vill avsluta med att säga att vi kristdemokrater stöder de 13 tillkännagivanden som gjorts och naturligtvis också de reservationer som gjorts i detta betänkande. Men jag väljer att endast yrka bifall till reservation 13.

Fru talman! När man kommer in sist i debatten får man tacka för en god debatt.

Fru talman! Jag tror att många som tittar på den här debatten blir ganska konfunderade. Det verkar som att vissa politiker från vissa partier tror att man kan komma åt gängvåldet genom att ha tuffa regler för sportskyttar och jägare.

Det blir ganska tydligt när man lyssnar på vapendebatten att det är rätt få personer i Sveriges riksdag, om vi ska vara ärliga, som har erfarenhet från de utsatta områden runt om i vårt land som härjas av de brutala gängen som mördar, har ihjäl varandra och sprider skräck i sina områden.

Fru talman! Jag bodde i Tensta i sex år. Det är ett av de områden som vi brukar tala om. Jag såg inte en enda sportskytt eller en enda jägare som var ute och ställde till det i vårt område.

Däremot fick jag höra berättelser från grannar. Jag fick själv höra hur bilar brann. Jag fick själv se platser där det hade varit våldsdåd kvällen eller dagen innan. Man kunde känna i området hur sorgen bredde ut sig och skräcken för gängen och deras våld bredde ut sig.

Fru talman! Man gör inte rätt i den frågan när man från regeringens och vissa partiers sida försöker använda gängvåldet som ett medel för att skruva åt det för helt legala, helt rättskaffens sportskyttar och jägare. Det blir ganska magstarkt, om jag ska vara ärlig.

Fru talman! Det är tur att det inte är jägare och sportskyttar som är med i gängen runt om i vårt land. Då hade vi haft många fler mord, eftersom de vet hur man hanterar vapen. De har absolut farliga vapen. Men det är inte vapnen i sig som är farliga, utan det är människorna som hanterar dem.

Fru talman! Det är därför som det behövs tuffa krav på dem som ska få ha vapen. Det behövs återkommande och tuffa kontroller. Det behövs också hårda påföljder för dem som bryter mot vapenlagar.

Men vi ska inte tro att det är legala vapen som används för att mörda oskyldiga människor i våra utsatta områden eller för den delen någon annanstans. Det är de illegala vapnen som vi ska komma åt.

Det blir bisarrt. Jag hade en vän i Tensta som var på besök hos mig och som skulle på en födelsedagsfest och blev rånad på vägen hem till mig. Han blev rånad av ett ungdomsgäng. De hade inte några skjutvapen, utan de hade kniv.

Det är inte någon som för den sakens skull står här i talarstolen och företräder en linje där vi ska se till att alla kockar i Sverige får en restriktion på hur många knivar de får ha i sin knivarsenal.

Det är inte så att någon på grund av att det sker knivrån tycker att de som har helt lagliga knivar, som visserligen är farliga om man använder dem på fel sätt, ska beläggas med olika restriktioner. Det vore bisarrt.

Lika bisarrt är det om det används illegala vapen till att begå brott och man därför går på de legala vapenägarna som sköter sig och använder sina vapen till helt rimliga saker som att jaga eller ägna sig åt sportskytte.

Jag har tidigare här i talarstolen talat om ett mord i vad jag trodde var ett avsnitt av Morden i Midsomer, men jag har sedan dess fått lära mig att det var ett avsnitt av Mordkommissionen. Det var någon som hade ihjäl en annan person med en fryst lax som drämdes i huvudet på stackaren och sedan käkades upp till middag. Och det är ju sanningen, det vill säga att man kan ha ihjäl varandra med precis vad som helst bara man vill det riktigt mycket. Men av det följer ju inte att vi ska reglera alla möjliga saker på alla möjliga hårda sätt, fru talman.

Vi ska i stället se till att de personer som är olämpliga att ha vapen inte ska få tag i ett enda vapen. De som bryter mot vapenlagstiftningen ska inte heller få tag i ett enda vapen, och de ska få hårda påföljder. Men vi ska inte hålla på och jaga dem som ägnar sig åt helt legala och rimliga verksamheter – som dessutom bidrar mycket till Sverige på olika sätt, till exempel genom sportskytte och jakt – på det sätt som politiken alldeles för ofta gör.

Fru talman! Överimplementeringen har debatterats här i kammaren i dag. Det är såklart aldrig bra när vi ägnar oss åt överimplementering här i Sveriges riksdag.

Jag vill sätta fingret på ett exempel på det jag talar om gällande att olämpliga människor inte ska ha tillgång till vapen. Det gäller vår reservation nummer 14, som jag också yrkar bifall till. Våldsbejakande extremister är en typisk sådan kategori; förutom folk som är med i de kriminella gäng vi har debatterat många gånger i Sveriges riksdag är detta en kategori människor som absolut inte, under några som helst omständigheter, ska ha tillgång till vapen. En person som vi vet är våldsbejakande extremist ska inte ha tillgång till vapen, och i dag är Sverige alldeles för slappt på det här området.

Därför har vi lagt fram detta förslag, och jag yrkar alltså bifall till reservation 14. Den handlar om just de personer som vill – uttalat vill – utöva våld för att flytta fram positionerna för sin extremistiska politiska hållning och som vill utöva våld mot andra människor i strid med demokratin. Det sker alltså inte bara i strid med människors liv och hälsa, som alltid är fallet om man utövar våld, utan det sker i strid med demokratin och alla de värden som håller upp Sverige.

Dessa människor tycker vi inte ska kunna ha tillgång till vapen under några som helst omständigheter. Det handlar nämligen inte om vad de har i handen utan vad de personerna vill göra med vapnet. Det är det som är det farliga. Det är därför vi måste vara tuffa mot de kriminella gängen, och det är därför vi måste vara tuffa mot de våldsbejakande extremisterna. Det är också därför vi inte i onödan ska jaga de personer som har vapen av helt rimliga skäl.

Fru talman! Med det tackar jag för en god debatt.

Fru talman! Ledamoten Forssell svingade lite grann i slutet av den här annars ganska modesta debatten, där jag har uppfattat att det finns en konsensus kring att lösa ut det här med vapendirektivet på ett bra sätt.

Jag vill påpeka för ledamoten att det är många som har erfarenhet av att växa upp och leva i så kallade utanförskapsområden eller underprivilegierade områden. Jag är själv född och har levt hela min uppväxt i ett av de mest drabbade områdena i hela landet, och jag har sett många av mina vänner dö – inte minst av skjutvapenvåld, ska jag säga, redan på 80-talet. Det är alltså många som har erfarenheter av detta, och vi tar i allra högsta grad allvarligt på det trauma som vårt land genomlider.

När det gäller vapendirektivet, vilket blev en huvudpunkt för debatten i dag, kom det som en direkt följd av de fruktansvärda terrorattentat som skedde i Bryssel och Paris. En av mina frågor till ledamoten är om det inte är en korrekt uppgift. Det är den ena delen. Den andra delen är om inte Liberalerna vill att vi ska implementera det vapendirektiv som finns i EU.

Fru talman! Det är väl klart att det är så: Har man en politisk agenda tar man de händelser som sker i världen och använder dem för att föra fram sin politiska agenda. Det är inget konstigt.

Jag har också sagt mycket tydligt att personer som är olämpliga att ha vapen inte ska ha vapen. Det är jättetydligt. Det behövs tuffa lagar, vilket jag sa. Det behövs tuffa krav, hårda kontroller och tuffa påföljder för dem som inte ska ha vapen.

Terrorister, som du lyfter, Petter Löberg, är såklart ett exempel på detta. Nu lyfte jag våldsbejakande extremister, vilket vi har en reservation om. Den ansluter sig Socialdemokraterna inte till eftersom Socialdemokraterna inte går lika långt som vi för att se till att de våldsbejakande extremisterna inte får tillgång till vapen. Det handlar just om att vara tuffa mot dem. Ett annat exempel är såklart gäng och gängmedlemmar.

Jag tycker dock att det är intressant att få ha ett replikskifte med en socialdemokrat som har den bakgrund som ledamoten beskriver, fru talman. Jag kan nämligen bli väldigt provocerad, och många sportskyttar och jägare med mig, av att höra olika företrädare för bland annat Socialdemokraterna – inte bara, men bland annat – använda det våld som sätter skräck i våra utsatta områden i sin retorik för att göra lagstiftningen tuffare för legala vapenägare. Man använder våldet som skäl att gå på jägare och sportskyttar.

Jag vill därför ställa en fråga till ledamoten Löberg, fru talman. Vad tänker ledamoten Löberg om detta? Blir ledamoten Löberg också provocerad när till exempel socialdemokrater i sin retorik använder våldet, som härjar och orsakar våra utsatta förorter så mycket smärta och sorg, som ett medel för att sätta dit legala vapenägare som inte begår dessa våldsbrott? Blir ledamoten Löberg provocerad av detta, precis som jag?

Fru talman! Ledamoten Forssell besvarade inte frågan huruvida man skulle implementera vapendirektivet, men jag utgår naturligtvis från att han tycker det. Jag ser också att han nickar, så jag får ta det för vad det är.

Självklart ska vi inte ha regelverk som försvårar för legala vapenägare som sportskyttar och jägare. Det beskrev jag i mitt anförande. Men problemet med all reglering är att det ibland är svårt att veta var gränserna går. Det är inte alldeles enkelt att veta vem som är brottsling här och nu och vem som är det i framtiden; vi har flera fall med våld i nära relationer och skjutvapen där förövaren har haft licens för vapnet och varit en laglydig vapenägare i hela sitt liv innan denne utövar våld mot sin partner. Vi har också fallet Mangs, till exempel, som ju hade licens för de vapen han använde vid sina seriemord på invandrare i Malmö.

EU ser det vi ser, men i grunden är vi överens. Vi ska se över lagstiftningen, och vi ska se till att den fungerar smidigt för dem som har legitima skäl att ha vapen. Vi ska se till att vi har en politisk konsensus kring de förslag som läggs fram här i kammaren, för nu brådskar det. Vi har inte många månader kvar innan vi måste genomföra direktivet i sig, och därför behöver vi se över en bredare del när det gäller vapenhanteringen generellt sett.

I grunden är vi alltså ganska överens, tror jag, men man måste också förstå att vapen måste ses som en helhet. Det går inte att säga att det finns legala vapen som är helt autonoma från verkligheten, för de kan komma på drift. Det finns 630 000 vapen ute i Europa som är på drift. En gång i tiden har den största delen av dem förmodligen varit legala, men i dag befinner de sig på den illegala marknaden. Det är ett stort problem.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Löberg för svaret.

Vad jag vet finns det inga exempel på våld i våra förorter, vilket vi har diskuterat nu, där legala älgstudsare som har kommit på drift har använts av gängkriminella nätverk i uppgörelser. Det finns inga sådana exempel, i alla fall inte som jag känner till. Jag blir säkert rättad på Twitter just nu, medan jag pratar, men jag har aldrig hört något sådant. Det är dock en myt man gärna sprider, alltså att detta skulle vara det stora problemet. Men det stora problemet är de illegala vapnen, och det är dem vi ska komma åt.

Sedan är det som jag säger: Det ska vara tuffa krav, det krävs en hård kontroll och vi ska ha tuffa påföljder när det begås brott. Men då vill jag säga att vi behöver en bred palett för att motverka den här brottsligheten. Det behövs en skola och socialtjänst i samverkan för att folk inte ska hamna i brottslighet från början, och det behövs tuffa, tidiga påföljder om de tyvärr skulle göra det. Det är ju helt rätt.

Sedan ska vi såklart också se till att ha ett fungerande samhälle runt omkring som upptäcker enskilda galningar och ser till att sätta in tidiga, hårda och snabba insatser för att det inte ska gå så långt att det blir ett våldsdåd.

De här sakerna driver vi i Liberalerna, och jag hoppas att vi får med oss Socialdemokraterna.

Ledamoten Löberg ställde en retorisk fråga där han problematiserade. Det är svårt att säga var gränserna går i de här frågorna, för det kan till exempel vara så att ett legalt vapen används till någonting illegalt.

Det finns många exempel, men jag har ett exempel som jag vill lyfta fram där det är tydligt var gränserna går. Det handlar om de våldsbejakande extremisterna. Vi har en reservation där vi säger att våldsbejakande extremister aldrig ska ha vapen på det sätt som de kan ha vapen i dag. Socialdemokraterna har inte anslutit till den linjen. Där tycker jag att det är tydligt att det är en gräns som är passerad. Våldsbejakande extremister ska inte ha tillgång till vapen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 5 maj.)