Fru talman! Vi ska debattera väg- och fordonsfrågor. Det är ett motionsbetänkande, men jag vill passa på att säga vilken inramning som i princip alla frågor i trafikutskottet har för oss som representerar Miljöpartiet. Det är egentligen inte bara Miljöpartiet - vi har inte på något sätt monopol på det - men vår grund är Parisavtalet.
Väg- och fordonsfrågor
Ingen har kunnat missa det faktum att klimatförändringarna inte finns någon annanstans eller i någon annan tid utan här och nu. Det innebär en ökad press på oss att anpassa verksamheten och på alla sätt fundera på hur vi ska se till att kommande generationer får ett bra liv.
Transporter har givetvis en stor del i detta eftersom 78 procent av oljeimporten går till transportsektorn. Vad ska vi då göra för att nå Sveriges åtagande att bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer? Inom transporter är det i princip tre strategier som är nödvändiga.
Till att börja med: Byt bränsle! Om detta har vi i trafikutskottet gjort en forskningsrapport där vi mycket noggrant har analyserat olika förnybara drivmedel och elektrifiering som strategi för att minska klimatpåverkan i transportsystemet.
Vi har kommit fram till och enats om att man ska ta alla tekniker i bruk men att man inte ska använda biobränsle på ett sätt så att det kommer i konflikt med andra miljömål. Detta innebär med nödvändighet att vi måste ha mindre energianvändning och en mer energieffektiv transportsektor för att klara målen, eftersom biobränslena inte bara ska räcka till vägtransportsektorn. Även sjöfarten och flyget behöver ställa om för att minska sin oljeanvändning och så småningom bli helt fossilfria.
Förutom att byta bränsle måste man byta transportslag, eftersom transportslagen är olika mycket energieffektiva. Där är flyget mest problematiskt och järnvägen och sjöfarten minst problematiska.
Nu ska vi dock debattera väg- och fordonsfrågor, och då kommer jag in på inställningen till ny teknik. Förutom att byta transportslag måste vi byta samhällsplanering och levnadsvanor. I politiken kan vi göra mycket för att underlätta för människor att välja rätt genom att sköta järnvägen bättre och bygga ut den, se till att städerna inbjuder till att man har kollektivtrafik och cykel i första hand och mycket annat. Men till syvende och sist är det och ska det vara den enskilde medborgaren som själv bestämmer vad den gör. Det vilar ett stort ansvar på oss alla när vi väljer färdmedel och mål för semestern och hur vi pendlar till och från våra arbeten och studier.
Sverige är ett land som har goda förutsättningar att lyckas med detta, och även om det krävs stora förutsättningar är det möjligt att nå. Jag skrev en motion som jag lämnade in i höstas och där jag föreslog att Sverige skulle bli en permanent världsutställning för fossilfria transporter. Detta begrepp har vunnit fäste, och jag finner till min glädje att fler och fler använder det som ett uttryck eller ett mål för hur Sverige ska vara. Då gäller det att det som vi sysslar med i trafikutskottet präglas av detta.
Man kan tolka det på olika sätt, och en sak är förstås att bejaka ny teknik. Detta ligger i det som har varit Sveriges tradition länge. Där är Sverige respekterat av andra länder för att vi är duktiga på att utveckla och tillämpa teknik och på att exportera saker med stort teknikinnehåll.
Det för mig in på den fråga i betänkandet som kanske har störst bäring på att utveckla ny teknik, nämligen självkörande fordon. Jag tror att Sverige var ett av de länder som var först med att sätta igång försök att tillsammans med fordonsindustrin hitta tillämpningar. Det har funnits och finns stora forskningsanslag för att till exempel Drive Me i Göteborg och andra projekt ska utföras. Regeringen har dessutom tagit initiativ till att förbereda ny lagstiftning. Jonas Bjelfvenstam har fått i uppdrag att utreda - och har också gjort det - alla de förändringar som behövs för att man på ett bättre sätt ska kunna ta tekniken för automatiserade fordon i bruk.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Väg- och fordonsfrågor
Vi måste dock ha respekt för att detta är stora förändringar. Att använda ny teknik för att bättre kunna upptäcka cyklister i tid och hitta rätt avstånd mellan fordonen är en sak. Att lämna över ansvaret till tekniken är en annan. Jag tror att det finns en poäng i att man har stor respekt för att det alltid är föraren som är ansvarig för fordonets framfart. Då måste föraren också kunna ha kontroll över det som behövs för att undvika kollisioner och framför allt att minimera personskada om det blir en kollision. Jag vill därför yrka bifall till den reservation som S, V och MP har om självkörande fordon.
Allting är inte färdigutrett. Folk i allmänhet känner oro efter de olyckor som har skett. När man tar ny teknik i anspråk ska man göra det med stor besinning och kunskap om vad som har skett. Därför måste man utvärdera försöken ordentligt och lösa de problem som återstår. Och det finns en hel del problem innan man bättre kan använda sig av ny teknik.
Låt mig gå över till tunga och långa lastbilar. I utskottet har vi nyligen haft en diskussion om vägnätet. Vägar är ju inte bara till för lastbilar utan även för personbilar, cyklar och andra fordon. I trafikutskottet är det rimligt att vi tar ansvar för alla dessa fordonskategorier. Vägarna utanför storstäderna är kanske helt nödvändiga för att människor ska kunna ta sig till och från sina arbeten på ett bra sätt. Då gäller det att hitta en avvägning mellan tyngre fordon och personbilstrafik på ett sådant sätt att vägarna är farbara så stor del av året som möjligt. De ska kunna vara det utan att det uppstår stora underhållsbehov.
Det finns en poäng i att se till att man använder väg, järnväg och sjöfart på ett klokt sätt och att använda varje transportslag till vad det är bäst på för att inte i onödan göra det svårare i det småskaliga och finmaskiga vägnätet. Det är också viktigt att slå vakt om behovet av de statliga anslag som de enskilda vägföreningarna får i dag.
I trafikutskottet har vi vidare en granskningsrapport om klimateffekterna för vägnätet på gång. Vi ser stora behov framöver av att säkra vägnät mot de skador som uppstår till följd av långvariga regn och översvämningar. Under till exempel årets vårflod spolades flera vägar bort. Det är ett stort ansvar att bygga upp dem igen och så gott det går försöka säkra infrastrukturen för kommande översvämningar och långvariga regn. Då får man ta det ansvar som behövs för att dessa vägnät ska kunna hållas i god form.
I övrigt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.