Utvisning på grund av brott – ett skärpt regelverk

Vi ska nu debattera socialförsäkringsutskottets betänkande SfU28 Utvisning på grund av brott - ett skärpt regelverk. Jag står bakom alla reservationer som vi socialdemokrater är med på men yrkar bifall endast till reservationerna 10, 11, 13 och 18.

Det är viktigt att rättsstaten kan upprätthålla tryggheten i samhället och respekten för lagarna. Som vår statsminister säger ska vi vända på varje sten för att trycka tillbaka våldet, knäcka gängen och bryta segregationen.

Stödet och förtroendet för rättsstaten och migrationspolitiken är beroende bland annat av att utlänningar som kommer till Sverige följer de lagar som finns och avhåller sig från kriminalitet. Kravet på laglydighet ska självklart vara lika för svenska och utländska medborgare. Om en utlänning gör sig skyldig till brott här kan samhället, förutom brottspåföljd, reagera med ett beslut om att utvisa personen från Sverige. När en utlänning gör sig skyldig till sådan brottslighet att han eller hon inte bör få stanna kvar här måste det således finnas förutsättningar för att besluta om utvisning.

Den senaste större översynen av reglerna om utvisning på grund av brott, alltså översynen före den som vi diskuterar nu, gjordes 1994. Då skärptes reglerna så att utvisning blev möjligt i fler fall än tidigare. Därefter har ett antal lagändringar inom straffrättens område medfört ett ökat utrymme för att besluta om utvisning av den som har gjort sig skyldig till brott här i landet. Som exempel kan nämnas att nya brott har införts, såsom inbrottsstöld, och att straffskalor har skärpts, såsom minimistraffet för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning.

Varken 1994 års skärpningar av reglerna om utvisning på grund av brott eller efterföljande skärpningar inom straffrättens område har emellertid haft någon konstaterbar effekt på antalet utvisningsbeslut. Vid en jämförelse av reglerna i Norge, Finland och Danmark kan det konstateras att det svenska regelverket och dess tillämpning i flera delar är mer återhållsam.

Herr talman! I dag ställer en alltmer globaliserad värld, med en ökad personrörlighet, helt andra krav. Efter 1994 års översyn har det skett en omfattande samhällsutveckling. Som exempel kan nämnas att Sverige blev medlem i EU 1995 och att andelen utländska medborgare i landet ökade under 2000-talet från 5,4 procent av befolkningen år 2000 till 8,7 procent år 2020. Brottsligheten har också utvecklats, och digitaliseringen har möjliggjort nya typer av brottsupplägg.

Brottsligheten inom ramen för kriminella nätverk har också ökat. Från mitten av 1990-talet har också hedersrelaterat våld och förtryck varit en uppmärksammad fråga. Den typen av brottslighet är ett allvarligt samhällsproblem som orsakar stort fysiskt och psykiskt lidande för den som drabbas. Det är viktigt att reglerna om utvisning på grund av brott är ändamålsenliga och anpassade efter nuvarande förhållanden.

Det svenska regelverket bör heller inte väsentligt avvika från de i våra nordiska grannländer. Därför finns ett behov av att ändra reglerna så att det blir möjligt att i fler fall än i dag utvisa utlänningar som begår brott. En vägledande princip vid utformningen av regelverket är att det ska finnas en proportion mellan samhällets intresse av att kunna avlägsna utlänningar som gör sig skyldiga till brott och konsekvenserna för den enskilde.

Regelverket måste också uppfylla internationella åtaganden samt skapa förutsättningar för att bedöma utvisningsfrågan på ett nyanserat sätt genom att samtliga relevanta omständigheter kan beaktas fullt ut. Det måste finnas förutsättningar för att besluta om utvisning när en utlänning gör sig skyldig till sådan brottslighet att han eller hon inte bör få stanna kvar i Sverige.

I överenskommelsen från januari 2019 mellan oss socialdemokrater, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet angavs bland annat att reglerna om utvisning av icke-svenska medborgare som döms för hedersrelaterade brott och hatbrott ska skärpas och att frågan om utvisning alltid ska prövas vid sådana brott. Mot denna bakgrund tillsatte regeringen i april 2020 en utredare som gjorde en översyn av regelverket om utvisning på grund av brott och lämnade förslag på hur en skärpt reglering kan åstadkommas.

I juni 2021 lämnades utredningsbetänkandet, som heter likadant som vårt betänkande, Utvisning på grund av brott - ett skärpt regelverk, till regeringen. Sedan kom regeringens proposition om ett skärpt regelverk så att fler utlänningar som begår brott kan utvisas ur landet, och det är den som vi nu debatterar här.

Herr talman! Lagändringen innebär att straffvärdegränsen för när utvisning på grund av brottets allvar ska kunna ske sänks från tolv till sex månaders fängelse. I vissa fall ska även brottets karaktär kunna ligga till grund för utvisning, till exempel om brottet har inneburit ett angrepp på någons liv, hälsa, frihet eller frid. Det finnas också skäl att överväga utvisning vid lägre straffvärden när ett motiv för brottet varit att kränka någon på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet.

Vidare föreslås högre krav än hittills på att utlänningar ska ha etablerat sig i det svenska samhället, till exempel genom arbete, studier och kunskaper i det svenska språket, för att kunna undgå utvisning. Den som ägnar sig åt upprepad kriminalitet eller annars lever utanför det reguljära samhället bör betraktas som svagt etablerad. Även vissa brottstyper kan tyda på en bristande anpassning till svenska normer och förhållanden. Inte minst gäller detta hedersrelaterad brottslighet.

Den nuvarande bestämmelsen, som innebär att det krävs synnerliga skäl för att utvisa den som varit bosatt länge i Sverige, tas bort. Dessutom föreslås att det absoluta förbudet mot att utvisa en person som kom till Sverige som ung och har vistats här under en längre tid tas bort och ersätts med kvalificerade krav för utvisning.

Herr talman! Det föreslås också att återreseförbud, det vill säga den tid under vilken utlänningen förbjuds att återvända till Sverige efter utvisning, generellt ska bli längre. Återreseförbud utan tidsbegränsning ska också meddelas i större utsträckning än i dag. Den föreslagna ordningen innebär till exempel att den som gör sig skyldig till grov misshandel eller rån med ett straffvärde på upp till två års fängelse som utgångspunkt kan räkna med ett tioårigt återreseförbud. Det innebär också att till exempel ett allvarligt brott som våldtäkt kan, till skillnad från i dag, leda till ett återreseförbud utan tidsbegränsning.

När det gäller straff för olovlig vistelse efter återreseförbud på grund av brott gäller i dag att en utlänning som uppsåtligen uppehåller sig i Sverige fast han eller hon enligt ett verkställt beslut om utvisning på grund av brott inte har rätt att återvända hit kan dömas till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter. Utöver detta föreslås bland annat ökade möjligheter att neka uppehållstillstånd för en utlänning som begått brott och ett stärkt skydd mot att återkalla uppehållstillstånd för den person som utsatts för våld eller allvarliga kränkningar i en nära relation.

De lagändringar som jag nu i huvudsak har gått igenom och som är lite mer invecklade än vad jag har beskrivit föreslås träda i kraft den 1 augusti 2022. Det är inom en snar framtid. Jag vet att det är många som har efterfrågat dessa lagändringar eftersom vi inte har sett någon större skillnad när det gäller utvisning på grund av brott.

Herr talman! Det finns en grym orättvisa i att alla i vårt samhälle inte får åtnjuta den jämställdhet och den frihet som många av oss tar för givet.

Hederskulturens brott och förtryck är en skam, och vi ska ha nolltolerans mot den. Dessa brott är extra grymma då brottsoffren måste slita sig loss från sin familj - den familj som borde vara tryggheten men som i hederskulturens kafkaartade värld är både lagstiftare, åklagare, domare och bödel.

Det är därför bra att socialtjänsten ges rätt att ansöka om uppehållstillstånd för brottsoffer. Men med det sagt, herr talman, behöver hela den svenska samhällskroppen få mer kunskap om vilket helvete brottsoffren lever i och med vilken frenesi som klanens ogenerade lögner upprätthåller hederskulturens grepp.

Varje kvinna och flicka i Sverige har rätt till frihet och jämlikhet. Den som inte ställer upp på det har inget i Sverige att göra. Därför är det fullkomligt rimligt att den utlänning som begår hedersrelaterade brott ska utvisas. Vi ska inte ha en enda balkongflicka till, inte en enda bror till som tvingas mörda sin syster, inte en enda dotter till som tvingas giftas bort - inte en enda till.

Herr talman! Det är för oss moderater självklart att alla utländska brottslingar ska utvisas. Det finns därför en oerhörd ironi i att utländska medborgare som sköter sig blir utvisade. Alla säger att kompetensutvisningarna ska upphöra, men fortfarande hör man om någon som blivit utvisad för att ha fått några tior för mycket i lön eller vars arbetsgivare väntat lite för länge med att signera ett papper. Regeringen är ytterst ansvarig för dessa kompetensutvisningar. Man ska inte utvisa hederligt folk för struntsaker.

Men hederskulturens brott, våldtäkter, misshandel och bedrägerier, herr talman, är inte struntsaker. Vad det handlar om är att vi måste återupprätta den höga moral som Sverige en gång stod för och som så många människor längtar tillbaka till - till den självklarhet att i Sverige gäller svensk lag.

För att värna medborgarnas tilltro till det svenska rättssystemet måste fler utländska brottslingar dömas till utvisning. Därför måste utvisning alltid prövas av domstol när en utländsk medborgare är åtalad för brott. Och därför ska det bli mycket svårare att komma tillbaka till Sverige när man har blivit utvisad. Frågan som vi alla ställer oss är varför Socialdemokraterna inte ser det självklara i detta. Vad är det som gör att de vill se vissa utländska dömda brottslingar stanna i Sverige? Socialdemokraterna motsätter sig till exempel att man ska pröva ifall det är möjligt att verkställa utvisningsbeslutet efter att straffet är avtjänat. Ett utvisningsbeslut ska alltid verkställas. Fanns det hinder när domen föll måste det provas igen.

För att fler utvisningar ska kunna genomföras måste fler hinder undanröjas. Verkställighetshinder för utvisning kan vara att de dömda riskerar tortyr eller förföljelse i sina hemländer eller att hemlandet vägrar att ta emot den dömde utlänningen. Ett exempel är de sex radikala imamerna som fick sina utvisningsbeslut 2019 för att de var och är ett allvarligt säkerhetshot mot Sverige. De går fortfarande fria på våra gator och är fortfarande hot mot rikets säkerhet men nu med anmälningsplikt hos polisen.

Sverige ska naturligtvis inte skicka människor i döden eller in i tortyrkammare. Det har vi rätteligen åtagit oss i internationella konventioner att inte göra. Men hur är det möjligt att andra länder i Europa, med samma internationella åtagande, kan skicka dömda brottslingar till både Mellanöstern och norra Afrika? Jo, herr talman, det är möjligt därför att det finns alternativ. Det går att vända på stenen som heter diplomatiska garantier och genom dem säkerställa att den dömde inte utsätts för tortyr och förföljelse, och det går att kontrollera att de här garantierna efterlevs.

Men det går också att, som vi har föreslagit, göra bedömningen av verkställighet när straffet är avtjänat. Säkerhetsläget i vissa länder ändras snabbt, och vad som var ett verkställighetshinder när domen föll kan ha ändrats till dess att utvisningen ska genomföras. Därför menar vi att en utvisning som inte kan verkställas ska inhiberas, det vill säga sättas på paus, till dess att utvisningen kan ske.

Ett utvisningsbeslut ska inte vara valbart. Det är inte en mänsklig rättighet att vistas i Sverige för den som inte är svensk medborgare. Det är ett privilegium.

Den ohållbara nivån på asylinvandring som Sverige har haft under flera år har tyvärr resulterat i ett alldeles för stort utanförskap och en alldeles för stor otrygghet. Det är ett politiskt misslyckande av gigantiska mått.

Utländska stöldligor står för hälften av bostadsinbrotten och nästan 90 procent av stölderna av bilar, jordbruksmaskiner och båtmotorer. De här stöldligorna har inget i Sverige att göra. Den fria rörlighetens syfte är inte att underlätta för utländska stöldligor.

Herr talman! Gängbrottsligheten breder ut sig. Gängmiljön har direkta kopplingar till den stora invandringen. Barn blir rekryterade till de här gängen. Barn och ungdomar dör i den här brottsligheten. Förra året sköts 46 människor ihjäl, och 2022 ser ut att bli värre. Det gör ont.

De senaste tio åren har utsattheten för sexualbrott tredubblats. Mer än hälften av alla dömda våldtäktsmän i Sverige har utländsk bakgrund. Men bara cirka 20 procent av de utländska medborgare som döms för våldtäkt utvisas, och bara 3 procent av dem som döms för grov misshandel utvisas. Att inte fler utländska våldtäktsmän utvisas är fullkomligt absurt och ett oerhört svek mot flickorna och kvinnorna som har blivit våldtagna.

Det ska inte spela någon roll om man kommit hit som ung eller att man har anknytning till Sverige genom språk, familj eller arbete. Vi är skyldiga våra döttrar att visa att det blir konsekvenser för dem som bryter mot svensk lag.

Herr talman! Att behålla brottslingar är skadligt för Sverige. Det är orättfärdigt mot brottsoffren men också oerhört orättvist mot den stora majoriteten av skötsamma utländska medborgare.

Jag står bakom Moderaternas yrkanden och yrkar på reservation 8 om obligatorisk prövning av utvisning på grund av brott.

(Applåder)

Herr talman! I dag ska vi debattera betänkande SfU28 Utvisning på grund av brott - ett skärpt regelverk.

Jag vill gärna börja med att angripa den här frågan lite mer på djupet. Grunden är frågan om varför reglerna kring utvisning på grund av brott har blivit både oförutsägbara och generellt generösa gentemot gärningsmännen och därmed återkommande har fått direkt stötande resultat. Det beror på hur man ser på själva begreppet, alltså institutet utvisning i svensk rätt.

I motsats till vad många tror är utvisning på grund av brott inget straff utan tillhör den kategori påföljder som brukar kallas för annan rättsverkan. Det är samma grupp av åtgärder som exempelvis förlust av körkort eller företagsbot.

Tekniskt sett innebär utvisning alltså inte att gärningsmannen berövas en rättighet, såsom rätten att röra sig fritt berövas personer som sitter i fängelse. Det man blir av med är, som nämndes även i det förra anförandet, ett privilegium, nämligen privilegiet att som utlänning vistas i Sverige.

Men trots att det här inte är en fråga om straff har svensk rättstradition egentligen alltid behandlat utvisning som ett straff, i alla fall i fråga om det som genom straff- och preventionsteori brukar kallas för principerna om relativ proportionalitet och ekvivalens.

Vad är då det? Jo, relativ proportionalitet innebär att olika straff måste kunna mätas mot varandra, exempelvis att böter ses som mindre ingripande än fängelse. Ekvivalens betyder i sin tur att två personer som begår samma brott ska straffas lika hårt. Problemet är att när de här två principerna appliceras på utvisningsinstitutet ger de upphov till den så kallade anknytningsprövningen, vilket är den kanske viktigaste regel som kommer att förändras i och med det här betänkandet.

Anknytningsprövning innebär alltså att när rätten när den prövar frågan om utvisning ska ta hänsyn till gärningsmannens anknytning till Sverige, eller etablering som det nu kommer att kallas. Ju starkare anknytning, desto mer kännbar blir utvisningen, menar man.

Hur upprätthåller man då ekvivalensen om man ska ta hänsyn till det här? Jo, om två personer begår samma brott och en av dem har bott i Sverige i fyra år medan den andra har bott i Sverige i ett år, då utvisas den sistnämnde men inte den förste. Annars skulle ju den förstnämnde som har bott i Sverige i fyra år straffas hårdare, eftersom han har en starkare anknytning till Sverige och förlorar mer på detta.

Ungefär så är det tänkt i teorin. Problemet är att det här lägger en helt orimlig börda på domstolarna, för det domstolarna ska göra i praktiken är en samlad bedömning av en nästan obegränsad mängd olika faktorer - arbete, familj, partner, språkkunskaper, bostadssituation, engagemang i civilsamhället, kulturell anpassning och så vidare - för att sedan komma fram till en viss grad av anknytning som i sin tur ska mätas mot hur allvarligt brottet är för att se om utvisning ska utdömas eller inte.

För att komplicera det här ytterligare lite grann finns det också en regel om synnerliga skäl, vilken säger att det krävs särskilt allvarlig brottslighet för att utvisa personer som har bott i Sverige i fyra med uppehållstillstånd. I normalfallet krävs i dag minst två års straffvärde för brottet, men rättsläget är inte helt lättolkat. Om man tittar på utvecklingen av rättspraxis gällande utvisning och anknytning ser man att det spretar ganska rejält åt olika håll. Det finns ingen tydlig teori, inte ens i fråga om vilka faktorer som ska ingå eller inte ingå i anknytningsbedömningen.

Ett exempel på hur dagens regel tillämpas, vilket borde ha bäring på den här propositionen också, är frågan om språkinlärning och integration i allmänhet. Enligt propositionen ska kunskaper i svenska språket ses som ett tecken på starkare anknytning. Det är egentligen ingen förändring; samma sak står även i den senaste propositionen från 1993. Eftersom i stort sett alla utlänningar som vistas i Sverige i några år lär sig svenska i mindre eller högre grad borde det här beaktas i samtliga fall då en utlännings anknytning kommer på fråga.

En domstol uttalade exempelvis i ett rättsfall att den utvisningshotades bristande kunskaper i svenska är ett tecken på svag anknytning. I ett annat rättsfall beaktas att personen behärskade språket "tämligen väl", vilket tydde på att han "anpassat sig väl till levnadsförhållandena i Sverige".

Herr talman! I de flesta av de 13 fall där Högsta domstolen har lyft anknytningsfrågan för personer som bott i Sverige i fyra år eller längre gör dock domstolen ingen bedömning alls av språkkunskaperna eller integration. Det händer att domstolen uttalar sig mer övergripande om gärningsmannens integration i Sverige. I ett fall fäste domstolen avseende vid det faktum att gärningsmannen till synes levt i ett polygamt förhållande, vilket tydde på dålig anpassning till Sverige. Men återigen, i de flesta fall tar domstolen inte upp någonting av det här.

Det spelar egentligen ingen roll vilken faktor man pratar om - tiden i Sverige, familj i Sverige, kvarvarande band till hemlandet och så vidare. I vissa fall väger det jättetungt, i andra fall väger det ingenting. Kan man exempelvis räkna in den tid man har bott i Norge eller annat EU-land i den här ekvationen? Ja, i ett fall tyckte Högsta domstolen det, trots att det inte finns något stöd vare sig i lag eller förarbeten. Det hela är alltså mycket oklart.

Vad vill jag då säga med detta? Jo, även om man inte tycker att reglerna är för generösa, vilket jag råkar göra, torde det inte råda något tvivel om att reglerna till viss del är oförutsägbara, vilket alltid är ett rättssäkerhetsproblem oavsett vilken infallsvinkel man har. Den slutsatsen tycker jag också bekräftas av hur pass ofta Högsta domstolen är oenig, ibland djupt oenig, i hur den här bedömningen ska gå till.

Om man ändå ska försöka se någon trend i utvecklingen i praxis är det ganska uppenbart att Högsta domstolen gång på gång har höjt ribban för att utvisa brottslingar som har bott här i fyra år eller mer. Som minister Morgan Johansson sa till tidningen Expressen efter en dom 2019: "Högsta domstolen har därmed lagt ribban väldigt högt för utvisning."

För en gångs skull är jag faktiskt beredd att hålla med justitieministern på just den här punkten.

Skälet till varför saknas dock i Morgan Johansson analys och även i den här propositionen. Min tes är att när domstolen ställs inför regler som knappast tillåter en konsekvent och jämn tillämpning kommer den återkommande att luta mot den mildare påföljden när frågan prövas. Därmed puttar man alltså praxis mer och mer, steg för steg åt det mer liberala hållet.

Herr talman! Den här bristen kommer med största säkerhet inte att läkas genom den här propositionen. Även om regeln om synnerliga skäl försvinner kommer anknytningsprövningen att finnas kvar. Risken är därmed uppenbar att vi får se ett mycket begränsat genomslag i praxis. Jag vill därför yrka bifall till vår reservation 8, som handlar om just detta.

Det enda sättet att komma åt det här problemet är att slopa anknytningsprövningen. Utvisning är inget straff. Det är ett förlorat privilegium.

Som vanligt när det kommer till socialdemokratiska propositioner på det här området finns det flera mindre regeländringar i rätt riktning, som vanligt dock inte i den omfattningen att det kommer att tjäna det uttalade syftet, det vill säga att avskräcka från brott och öka tryggheten på gatorna genom att vi slipper utländska brottslingar.

Faktum är att huvudsyftet med den här propositionen verkar vara att ge de socialdemokratiska statsråden teoretiska talepunkter i debatter snarare än att åstadkomma tydlig politisk förändring i praktiken.

Men för saken skull ska jag också nämna att vi naturligtvis välkomnar vissa delar - att utvisning förhoppningsvis ska kunna utdömas något oftare än i dag, att kravet på synnerliga skäl för utvisning efter fyra år i Sverige med PUT tas bort, att förbudet mot att i vissa fall utvisa den som kom till Sverige som ung tas bort och att återreseförbuden blir längre.

Det är dessutom mycket välkommet att Centerpartiet här har vågat bryta med sina nya röda kamrater och faktiskt ställer sig bakom ett tillkännagivande om att upprepad brottslighet ska leda till utvisning i fler fall än i dag.

Herr talman! Det Sverige hade behövt är naturligtvis en bredare reform. Vi hade behövt avskaffa anknytningsprövningen helt, som jag nämnde tidigare. Grova brottslingar ska inte få stanna här bara för att de har en flickvän här. Vi behöver skärpa utvisningsreglerna för skyddsbehövande och EU-medborgare. Vi måste ned på EU:s miniminivå med minsta möjliga marginal. Vi måste även utvisa de värsta brottslingarna, oavsett verkställighetshinder. Den som har mördat eller våldtagit har gjort sitt eget val och ska inte skyddas av Sverige.

Herr talman! Jag vill även nämna något om förslagspunkt 10, inhibition. Vad förslaget innebär i praktiken är att när en person döms till utvisning som inte kan verkställas, ofta på grund av att hemlandet vägrar samarbeta, ska han få ett tillfälligt pausat eller inhiberat beslut i stället för att få ett uppehållstillstånd.

Bara så att de som tittar på det här förstår: Reglerna som de ser ut i dag tillåter alltså att en person som dömts till utvisning som inte kan verkställas får ett uppehållstillstånd medan han väntar. Om tillståndet gäller längre än ett år kan man därmed kvittera ut försörjningsstöd, bostadsbidrag, föräldrapenning och så vidare.

Varför har vi den ordningen, kanske vän av ordning frågar sig. När det gäller den här frågan har flera regeringar i rad fullständigt förlorat sin moraliska kompass. För att vara tydlig: Skälet till att den här ändringen inte finns med i våra motioner är att vi naturligtvis vill att de här personerna i första hand ska tas i förvar och inte springa ute på gatan. Frågan om förvar är dock inte en del av det här betänkandet.

Avslutningsvis, herr talman, är jag ändå glad över att det finns ett par utskottsmajoriteter som det kallas, alltså reservationer från Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, bland annat om obligatorisk prövning av utvisningsfrågan, om verkställighetshinder, om återreseförbudets längd och om kriminaliseringen av olovlig vistelse.

Detta visar att det ändå finns en väg framåt. Det understryker också än en gång vilken skillnad en något förändrad majoritet i den här kammaren faktiskt skulle kunna göra på riktigt.

(Applåder)

Herr talman! Var går gränsen för när en människa som sökt sig till Sverige, som uppehåller sig här och som sedan gör sig skyldig till brott, inte längre är välkommen i vårt land? Ja, var drar vi gränsen för ett visst beteende, vissa lagöverträdelser, och säger att de är så oacceptabla att du som inte har ett svenskt medborgarskap faktiskt inte längre har rätt att vara kvar här? Du måste lämna landet, på viss tid, eller kanske för alltid. Detta är vad vi debatterar här i riksdagen i dag efter det att regeringen har presenterat sin propositionen Utvisning på grund av brott - ett skärpt regelverk.

Ja, detta regelverk, reglerna för när en utländsk medborgare som gjort sig skyldig till brott här i Sverige också kan utvisas, skärps nu rejält - och det är välkommet. Det regelverk som tillämpas i dag är daterat. Det härrör från 1994, då den senaste översynen av lagstiftningen gjordes. Och det samhälle vi lever i i dag ser på många sätt annorlunda ut än då, inte minst vad gäller brottsligheten. Vi människor förflyttar oss i mycket större utsträckning än då över nationsgränser, och den digitalisering som har skett sedan dess har i grunden förändrat våra beteendemönster. Självklart har det här även påverkat brottsligheten, som i dag är gränsöverskridande på ett helt annat sätt än för 30 år sedan. Brottsliga upplägg kopieras och används på en internationell och digital arena.

Mot den bakgrunden är det verkligen angeläget att vi nu inför skärpningar i regelverket som gör att fler människor som är här, människor som inte har etablerat sig i vårt samhälle och som begår allvarliga brott måste lämna Sverige.

Herr talman! De regler som hittills gäller, lutar sig mot hur länge en person har varit i landet, hur länge personen faktiskt har vistats här. Har personen i fråga varit här tillräckligt många år har det varit nästan omöjligt att utvisa denne, även om det har upptäckts att personen har begått flera grova brott under den tiden. Det är inte en rimlig ordning. Nu införs i stället regler som gör att bedömningen av om en person alls ska kunna utvisas efter att denne har begått något brott ska i stället utgå från hur väl personen har etablerat sig i vårt samhälle. Det innebär att domstolen ska ta hänsyn till sådant som om personen i fråga har ett arbete här i Sverige och ett ordnat boende. Även hur väl personen behärskar svenska språket ska beaktas, liksom hur väl personen har inrättat sig i vårt samhälle i stort. Någon som ägnar sig åt upprepad kriminalitet eller på annat sätt lever utanför vårt samhälle bör anses vara svagt etablerad. De här förändringarna är bra eftersom alla dessa faktorer faktiskt visar på hur stort intresse och engagemang personen har för att bidra här i Sverige.

Det är även så att vissa typer av brott nu kommer att ses särskilt allvarligt på, att brotten i sig anses peka mot en bristande anpassning till svenska normer och förhållanden. Inte minst gäller detta hedersrelaterad brottslighet.

Hedersrelaterat våld och förtryck är ett allvarligt samhällsproblem som orsakar ett stort lidande för den som drabbas. Vi har i den här kammaren rätt nyligen beslutat om att i Sverige införa ett särskilt brott för den som kränker någon annan i den så kallade hederns namn - brottet hedersförtryck. Och det var på tiden. Hedersnormer hör inte hemma i vårt samhälle. Nej, hedersnormer går faktiskt helt på tvärs emot det samhälle som vi vill ha, där alla individer har lika värde och där individen är fri att göra sina egna val. Därför är det viktigt att det nu blir möjligt att i större utsträckning kunna utvisa personer som begår brott som motiveras av så kallad heder.

Herr talman! De förändringar som nu genomförs innebär att vi lägger ribban betydligt lägre än tidigare för vilken typ av brottslighet som ska leda till utvisning. Fram till nu har ett straffvärde på ett års fängelse varit riktlinjen för när en utlänning som begått brott i Sverige ska utvisas. Den sänks nu till ett straffvärde om sex månaders fängelse. Det gör att betydligt fler som begått brott i Sverige och som inte har etablerat sig här kommer att utvisas.

Men även brott med ett straffvärde som ligger ännu lägre än så kommer faktiskt att kunna leda till utvisning, och det sker om brottets karaktär motiverar utvisning. Det gäller brott som innefattat våld i nära relation, eller brott som riktat sig mot särskilt skyddsvärda personer, exempelvis äldre personer och barn. Och även brott där motivet varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs heder tillhör dem som gör att det normalt sett finns skäl att döma till utvisning, även om straffvärdet inte når upp till sex månaders fängelse. Det gäller även brott som riktat sig mot vår rättsordning eller något annat särskilt skyddsvärt samhällsintresse.

Mot bakgrund av hur kriminaliteten i vårt land har utvecklats är det också rimligt att förbudet mot att utvisa den som kom hit till Sverige före 15 års ålder nu tas bort. Även om en person var barn när denne kom hit är det rimligt att kunna utvisa personen om denne sedan begått grova brott där straffvärdet ligger på minst två års fängelse.

Att tidsperioden som den person som utvisas förbjuds att återvända till Sverige nu blir längre är också bra. Det är en tydlig markering från samhällets sida som medför att den som döms för en våldtäkt, där ju straffvärdet ligger på minst tre års fängelse, normalt sett förbjuds att någonsin återvända till Sverige.

Herr talman! I Sverige finns det människor, framför allt män, som tar sig rätten att betala för att få tillgång till sex. Det är män som köper kvinnors kroppar. Det finns digitala bordeller, där kvinnors kroppar saluförs på nätet som vilken annan vara som helst. Till dessa bordeller värvas kvinnor från andra länder, ofta under falska förespeglingar, med löften om att komma till Sverige för att tjäna pengar på ett vanligt jobb, men där det visar sig att kvinnan tvingas sälja sin kropp.

Jag besökte för några veckor sedan den ideella organisationen Talita här i Stockholm, som arbetar just med dessa kvinnor. Det är kvinnor som kommer från länder som Nigeria och Rumänien, för vilka livet här i Sverige blivit långt ifrån vad de trott och hoppats på när de reste hemifrån. När polisen lyckats nosa rätt på en bordell, och försöker att se till att de som driver bordellen sätts bakom lås och bom, då är det centralt att de kvinnor som tvingats arbeta där medverkar i utredningen. För att lyckas med det måste först ett förtroende skapas hos dessa kvinnor. Det här var något eldsjälarna på Talita berättade om, och de framhöll att det här att skapa förtroende är något som ofta tar tid.

För det är långt ifrån självklart för kvinnan att berätta, särskilt som hon ofta är rädd för repressalier, där hennes hallick inte sällan har kontakter i kvinnans hemby eller hemstad i ett annat land och kan hota och skrämma familjemedlemmar där. I dag finns en möjlighet att ge kvinnan 30 dagars betänketid medan ett förtroende byggs upp så att hon väljer att berätta. I annat fall kommer hon att lämna landet, och de som tvingat henne hit riskerar att bli kvar på fri fot och fortsätta sin smutsiga verksamhet. Den här tiden, 30 dagar, är ofta alldeles för kort för att kvinnan ska hinna få det förtroendet för personerna som jobbar med utredningen för att hon ska vilja berätta.

Centerpartiet anser därför att den tidsgränsen bör ses över. Jag vill därför yrka bifall till reservation 16 under punkt 14.

Herr talman! Regeringens proposition innehåller en rad förslag som syftar till att utländska medborgare som begår brott ska kunna utvisas i högre utsträckning än i dag. Bland annat föreslås att brottet inte behöver leda till fängelse för att personen ändå ska utvisas. Utvisning kommer också att ske oberoende om det finns återfallsrisk, om brottet har ett straffvärde som uppgår till fängelse i minst sex månader eller annars är av en karaktär att personen inte bör få stanna kvar i Sverige.

Domstolen ska beakta i vilken utsträckning personen har etablerat sig i det svenska samhället vid bedömning av personens anknytning till Sverige.

Möjligheten att vid synnerliga skäl inte utvisas tas nu bort.

Anknytningen till Sverige och tiden man bott här kommer inte att tas hänsyn till som i dag, vilket gör att personer i praktiken kommer att utvisas till länder som de har bristande anknytning till. Det gäller särskilt de personer som kom hit innan de fyllde 15 år.

Dessa personer ska enligt förslaget få utvisas om de gjort sig skyldiga till brott som har ett straffvärde som uppgår till fängelse i minst två år, om brottet är av sådan karaktär att personen inte bör få stanna kvar i Sverige eller om personen har återfallit i brott.

Även återreseförbudet påverkas. Det ska inte tidsbegränsas om brottet har ett straffvärde på minst två år.

Sammantaget innebär förslaget att människor löper risk att dömas till utvisning för betydligt lindrigare brott än enligt nuvarande regler.

Det här har fått kritik av bland annat Sveriges advokatsamfund, Röda Korset och Rädda Barnen. Jag tänkte ta upp en del av den kritiken.

Sveriges advokatsamfund kritiserar förslaget om sänkt straffvärde och framhåller att det finns skäl att avvakta resultatet av den senaste tidens straffskärpningar.

Advokatsamfundet avstyrker förslaget om sänkta krav på brottets allvar för att utvisning ska få ske och om att brott av viss karaktär ska vara utvisningsgrundande oavsett straffvärde.

Man ställer sig också negativ till att kraven för utvisning beträffande personer som varit i Sverige en längre tid sänks, att förbudet mot utvisning av personer som kom till landet som barn tas bort och att återreseförbuden generellt ska bli längre.

Det här sker när det har pågått ett intensivt lagstiftningsarbete med att höja straffskalorna för flera brott, vilket kan göra att förslaget kommer att innebära en betydande ökning av antalet utvisningar. Det kan alltså bli fler än man hade trott som kommer att omfattas av förslaget. Det innebär att förslaget brister i proportionalitet.

Fru talman! Det är enligt vår mening rimligt att grova brott leder till utvisning av den som är utländsk medborgare och saknar tillräcklig anknytning till landet. Men det aktuella förslaget leder till att brott med tämligen lågt straffvärde ska kunna medföra utvisning av personer som till exempel har växt upp i Sverige.

I propositionen står det att ett skydd mot utvisning främst bör kunna tillkomma personer som etablerat sig i det svenska samhället. Det finns flera punkter som ska visa om en person har etablerat sig i samhället. Personen ska ha arbetat här, ha lärt sig svenska språket eller ha utvecklat nära familjeband hit.

Den som inte har etablerat sig i det svenska samhället får däremot finna sig i att brott som han eller hon gör sig skyldig till kan leda till utvisning. Det är en väldigt rättsosäker grund att stå på, och det är också något som Advokatsamfundet lyfter fram. Att någon inte kommit in i det svenska samhället kan ha många orsaker, och långt ifrån alla dessa har sin grund i bristande personligt engagemang.

Enligt Advokatsamfundet finns det risk att förslaget framstår som en lista på krav som ska vara uppfyllda för att undvika utvisning snarare än exempel på hur hänsyn ska tas till den olägenhet som utvisningen skulle innebära för den enskilde.

Även Svenska Röda Korset belyser detta och skriver i sitt remissvar att man med anledning av den senaste tidens förändringar på utlänningsrättens område ser att det blir svårare för människor att uppfylla de krav på etablering som nämns i förslaget.

Det finns också risk att fler personer träffas av förslaget i och med att det blir svårare att bli svensk medborgare. Röda Korset anser att det finns behov av en fördjupad analys av vad detta får för konsekvenser och hur möjligheterna till etablering och integration för individer som kommit till Sverige av olika anledningar påverkas.

Rädda Barnen har lyft fram att förslagen sannolikt kommer att leda till att ett ökat antal personer döms till utvisning som sedan inte kan verkställas på grund av att det skulle innebära kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Människor sitter redan i dag i förvar i åratal utöver den egentliga strafftiden på grund av sådana verkställighetshinder. Det är en situation som vi från Vänsterpartiet starkt ifrågasätter utifrån respekten för de mänskliga rättigheterna. Vi anser att det är orimligt att denna grupp människor utökas utan att regeringen presenterar några förslag på hur situationen ska lösas.

Jag vill påpeka att vår reservation också innehåller stärkt skydd mot återkallelse av uppehållstillstånd för dem som har utsatts för våld eller kränkning i nära relationer. Det här skyddar särskilt kvinnor som utsätts för mäns våld.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag vill tacka Lorena Delgado Varas för klargörandet om skydd för brottsoffren. Men frågan kvarstår lite, fru talman, för Vänsterpartiet har skrivit i en reservation om hedersrelaterade brott och hatbrott att det inte bör införas en skyldighet för domstolen att alltid pröva frågan om utvisning.

Det står vidare i reservationen om regeringens avsikt "att i ett annat sammanhang utreda om en ordning med ökat ansvar eller en skyldighet för åklagaren att yrka på utvisning i dessa mål bör införas".

Fru talman! Min fråga till ledamoten är varför man ska vänta med att införa det här när man ser att det helt uppenbart behövs nu. Hur många flickors liv ska det behöva kosta?

Fru talman! Det vi ser är att förslaget i sig kommer att innebära ganska stora förändringar och påverka väldigt många personer. Men vi tycker att den del av förslaget som påverkar kvinnor för att skydda dem från mäns våld är bra, så den delen tycker vi kan kvarstå.

Fru talman! Tack, Lorena Delgado Varas, för svaret! Men frågan kvarstår. Det här är människor som uppenbart lever under helt andra lagar än de svenska. Det är allvarliga brott, som jag förstår att ledamoten verkligen vill att man ska skydda brottsoffren från. Varför vill inte ledamoten att man prövar om utvisning ska ske varje gång dessa brott begås?

Det är en märklig ansats som ledamoten har. Det verkar som om ledamoten, eller kanske hela Vänsterpartiet, inte riktigt har tänkt igenom hur allvarliga de här brotten är.

Fru talman! Jag vill också ändra mitt bifallsyrkande till reservation 7.

Fru talman! Självklart står vi på kvinnors sida när de utsätts för våld, och självklart står vi upp mot hedersförtryck. Men som förslaget är upplagt har det en väldigt repressiv karaktär, och det kommer att ge mycket större rättsosäkerhet. Det är därför vi har lagt fram vårt förslag så som det är.

Fru talman! Vi kristdemokrater är tydliga med vårt ställningstagande: En utländsk medborgare som begår brott i vårt land har förbrukat sin rätt att vara här. Jag tror att de flesta i vårt avlånga land tycker att detta är en högst rimlig hållning. Det har dock upprepade tillfällen visat sig att det i praktiken inte funkar så.

Vi har dessutom en situation där vi utvisar personer för att de har haft en lägre lön än kollektivavtalet. Trots att det justerats har personen ändå blivit utvisad. Samtidigt får människor som har begått grova våldsbrott stanna i Sverige. Detta är inte bara ett brutalt svek mot brottsoffret utan också ett effektivt sätt att underminera hela tilltron till det vi kallar för rättvisa.

Med det sagt välkomnar vi kristdemokrater givetvis att regeringen nu äntligen lägger fram en rad skärpningar som kommer att leda till att fler asylsökande och personer med uppehållstillstånd kommer att utvisas om de döms för brott i Sverige.

Att utvisning ska vara en naturlig påföljd när en utländsk medborgare begår ett brott har länge varit en utgångspunkt för oss kristdemokrater. Vi menar att det är särskilt angeläget om brottet i fråga är ett våldsbrott, ett sexualbrott, ett hedersrelaterat brott eller ett hatbrott.

Fru talman! Behovet av att skärpa lagstiftningen är, som det heter, ställt utom allt tvivel. Enligt Brottsförebyggande rådet får över hälften av dem som dömts för mord stanna. Över fyra av fem som dömts för våldtäkt eller grov våldtäkt får stanna. Det här är en orimlig, för att inte säga direkt sjuk, statistik. Att få vistas i Sverige är inte en och har aldrig varit mänsklig rättighet för den som är utländsk medborgare - det är och förblir ett privilegium och ska hanteras på det viset.

Varför ser det då ut på det här viset, kan den som följer debatten undra. Jo, det beror delvis på att man tar hänsyn till den brottsdömdes anknytning till Sverige. Det kan låta rimligt, men vad är då anknytning? Jo, det kan vara att personen kan vårt svenska språk bra, eller att personen har ett arbete eller en familj.

Att bli utsatt för ett grovt våldsbrott eller ett sexuellt överfall och veta att gärningsmannen kan få stanna kvar i vårt land för att han kan vårt språk hyfsat bra är på sitt sätt ett nytt övergrepp. Vi kristdemokrater har reserverat oss när det gäller detta då vi menar att regeringens förslag inte är tillräckligt långtgående.

Vi skulle vilja se en ordning där den dömdes anknytning endast i undantagsfall får utgöra ett hinder mot utvisning på grund av brott. En rimlig nivå, menar vi, är att endast om en utvisning skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande ska anknytning till det svenska samhället eller till personer bosatta i Sverige kunna utgöra skäl för att inte verkställa en utvisning.

Fru talman! Med regeringens förslag kommer nog antalet utvisningsbeslut att öka. Det tycker vi är bra, och det är välkommet. Men vi ska komma ihåg att det faktum att utvisningsbesluten ökar inte betyder något om inte besluten också går att verkställa. Ett ökat antal utvisningsbeslut har därför ingen praktisk betydelse så länge som utvisningarna de facto inte går att genomföra. Om utvisningarna inte ökar är vi fortfarande kvar på ruta ett.

För att säkerställa att fler personer som begått brott utvisas vill Kristdemokraterna genomföra en rad olika förslag. Vissa är genomförbara i närtid, andra tar lite längre tid.

En första åtgärd är att riksdagen ställer sig bakom det vi kristdemokrater har föreslagit och reserverat oss till förmån för och som heter inhibition. Det finns nu en majoritet för detta i utskottet. Inhibition innebär att en person som dömts för ett brott men inte kan utvisats inte ska få ett nytt uppehållstillstånd, som i dag. I stället ska utan utvisningen pausas. Dessutom ska en domstol alldeles oavsett säkerhetsläget i personens ursprungsland fatta beslut om utvisning. Så är det inte heller i dag. Att utvisningen inhiberas innebär då att utvisningsbeslutet ligger kvar i botten och kan verkställas så fort det är möjligt. För mig är det en gåta att detta inte är allas mening.

Fru talman! En utlänning som fått avslag på en ansökan om asyl eller som har begått brott ska lämna vårt land. Det ska ske med beaktande av grundläggande principer som exempelvis non-refoulement. Det är därför angeläget att Sverige arbetar mer aktivt med diplomatiska garantier från de berörda länderna att den utvisade inte kommer att dömas till dödsstraff eller behandlas inhumant. Detta är något som vi kristdemokrater förespråkat i denna riksdag tidigare. Jag gjorde det själv för ett par år sedan i en debatt. Det är också något som också säkerhetspolisen Säpo har pekat på som en möjlighet. Då handlade om fallet med de sex imamerna som greps 2019, som utgjorde ett hot mot rikets säkerhet men vars utvisning inte kunde verkställas. De är fortfarande här, mitt ibland oss, än i dag.

Fru talman! Vi menar att fler kriminella som är dömda för brott och har fått utvisningsbeslut ska avtjäna straffet i sina hemländer. Vi vill även att Sverige inom ramen för EU ska arbeta för att utlänningar med utvisningsbeslut för särskilt allvarliga brott men där verkställighetshinder föreligger ska kunna utvisas till ett annat tredjeland. Jag yrkar därför bifall till reservation nummer 4 från oss kristdemokrater.

Fru talman! Jag vill avsluta med att tala om något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, nämligen arbetet mot hatbrott. Det tog jag upp i en av de allra första motioner jag skrev som nybliven riksdagsledamot.

Det är ingen hemlighet att kristna flyktingar till Sverige drabbas av hot och våld här. Trots detta är det obehagligt tyst kring den frågan. Men brott är brott, oberoende av vem som begår dem. Tystnaden kring hot och förföljelse av kristna flyktingar i Sverige och konvertiter måste en gång för alla brytas. Religionsfriheten gäller alla, även den som är kristen.

År 2014 visade Nämnden för statligt stöd till trossamfund att Sverige är dåligt på att bekämpa religiöst motiverade hatbrott. Trots detta finns det alltjämt ytterst lite statistik och forskning att tillgå. Det lilla som gjorts har handlat om antisemitism och islamofobi.

Ett undantag finns, och det är organisationen Open Doors som gjorde en undersökning om religiöst motiverad förföljelse mot kristna flyktingar i Sverige för ett par år sedan, och resultatet var omskakande. Nästan hälften av dem som kommer hit har utsatts för dödshot här i Sverige. Undersökningen visade att förföljelsen är utbredd. Det handlar inte om några enstaka fall. Förföljelsen tar sig uttryck i alltifrån systematiska påtryckningar till dödshot.

Dessutom visar undersökningen att de flesta har valt att inte rapportera det som hänt för att de är rädda. Det finns alltså ett betydande mörkertal. För dem som har agerat och polisanmält visar det sig också att ingenting händer. Många av dem som drabbats är konvertiter. Det vill säga att de har lämnat en tro för en annan - ofta har de övergått från islam till kristen tro. Undersökningen visar att förövarna oftast själva är migranter.

Detta är helt oacceptabelt! Alla flyktingar, även de med kristen tro, ska kunna känna sig trygga i vårt land. Det är ett monumentalt misslyckande att personer som fått skydd undan krig och förföljelse tar sig friheten att här i Sverige utsätta andra för brott och kränkningar av religionsfriheten. Dessa personer måste utvisas. Jag är därför väldigt nöjd med att en majoritet i utskottet vill att frågan om utvisning alltid ska prövas när det gäller hatbrott och exempelvis hedersrelaterade brott.

Fru talman! Jag tror att de skärpningar som vi, flera av partierna, föreslår är viktiga, inte minst för den stora majoritet av skötsamma utländska medborgare som finns i vårt land.

(Applåder)

Fru talman! Sverige ska vara möjligheternas land för dem som väljer att flytta hit eller som tvingas att söka skydd i Sverige. Vi liberaler vill att människor ska kunna flytta hit, jobba, studera och resa här i Sverige och att människor ska kunna komma hit. Sveriges långa tradition av öppenhet gentemot omvärlden har bidragit till landets utveckling, tillväxt och välfärd. Samtidigt har vi stora problem med integrationen, och det måste adresseras.

Liberalerna vill se ett maktskifte med en liberal borgerlig regering som kommer att prioritera att bekämpa både utanförskapet och separatismen här i Sverige. I dag bor i Sverige över 600 000 utrikes födda vuxna med så låga inkomster att de riskerar fattigdom och social utestängning. Det motsvarar hela min hemstad Göteborg. Och de går på bidrag som vi skattebetalare betalar för.

Därför har Liberalerna över 200 förslag i Förortslyftet, för att vända utvecklingen i Sverige. Vi är också tydliga med att Sverige inte ska ha några utsatta områden till 2030.

Men det räcker inte. Roten till integrationsproblemen i Sverige är de separatistiska krafterna. Hatpropagandan mot och lögnerna om svensk socialtjänst för ett par månader sedan och upploppen efter koranbränningarna i påskas visar tydligt att det finns separatistiska krafter - klaner, gäng och islamister - som vill förstöra det Sverige vi känner igen, det demokratiska Sverige. Dessa krafter måste bekämpas med full kraft. Det innebär också att de, när det är möjligt, måste utvisas ur landet.

Trots de stora problem som Sverige står inför är idébanken helt tom hos Socialdemokraterna. S och deras stödpartier, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, har ingen plan eller idé för att få ordning på migrationspolitiken eller bekämpa de separatistiska krafterna i Sverige.

Ibland får regeringspartiet feeling och kopierar Liberalernas förslag, som nyligen gällande flerbarnstillägget. Det hade kunnat göras för många år sedan om man bara hade kommit hit till riksdagen med förslaget. Nu använder man det i stället som valfläsk. Men frågan är hur Socialdemokraterna ska få igenom det när de förhandlar med sina stödpartier, C, V och MP, som är emot det.

Fru talman! Vi liberaler är tydliga: Sverige ska inte vara möjligheternas land för utländska brottslingar. Lagstiftningen när det gäller utvisning för brott har alldeles för länge varit för snäll mot människor som har kommit hit och begått brott. De som har drabbats absolut värst är människor som bor i utsatta områden och, som föregående talare sa, andra asylsökande.

Regeringen föreslår i lagförslaget som vi debatterar i dag ändringar i utlänningslagen och brottsbalken för att skärpa reglerna om utvisning på grund av brott. Det är bra förändringar som föreslås, och Liberalerna står bakom dem. Utredningen som lagförslaget bygger på var ett av Liberalernas krav i januariavtalet, punkt 42 om hedersbrott. Men där levererade man inte det vi krävde.

Vi kan redan nu konstatera att lagstiftningen som vi i dag debatterar är otillräcklig. Vid en jämförelse av reglerna om utvisning på grund av brott i Norge, Finland och Danmark kan det konstateras att det svenska regelverket och framför allt tillämpningen av det är mer tillåtande mot kriminella. Utvisning på grund av brott sker i väsentligt färre fall i Sverige än i våra nordiska grannländer. Vi kan bara titta på våldtäkt. Fyra av fem dömda får stanna kvar. När det gäller mord får en av två dömda stanna kvar. I hälften av fallen får mördare stanna kvar i Sverige. I fyra av fem fall får våldtäktsmän stanna kvar i Sverige.

Tyvärr kommer de nya reglerna, som regeringen föreslår, med största sannolikhet att ha samma effekt. Fortfarande kommer Sverige att vara ett land där utländska medborgare som döms får stanna kvar, men om de hade begått samma brott i Danmark och Norge hade de utvisats.

Regeringens lagförslag brister när det gäller regleringen av i vilka fall brott ska kunna leda till utvisning på grund av sin karaktär, oavsett fängelsestraffets längd. Det handlar till exempel om upprepad brottslighet eller brott som innebär särskilt allvarlig kränkning, såsom hedersrelaterade brott eller hatbrott. Regeringen för sådana resonemang i sin proposition. Det är väl bra att de känner till problematiken. Men man föreslår inte att det ska lagregleras utan väljer att överlämna det till rättstillämpningen. Det betyder bara en sak: att det inte kommer att ske. Det är helt fel tänkt av Socialdemokraterna och deras stödpartier. Det är vi makthavare som ska bestämma vem som får leva i och vara i Sverige.

När det gäller att införa en regel om att alltid pröva utvisning vid vissa typer av brott förs det i propositionen ett längre resonemang som utmynnar i slutsatsen att det är principiellt olämpligt att ålägga domstolen en sådan skyldighet. Man kallar det för en ackusatorisk process och menar att det är domaren som ska vara den som bedömer. Så kan det vara. Men en sådan skyldighet behöver inte åläggas domstolen. Den kan åläggas och vila på åklagaren, vilket man gör i många länder i världen.

Det är en skam att Centerpartiet, som i dag talar sig varma för att de gör det värre för personer som begår hedersbrott, inte vill införa den regeln och att de hänvisar till något som går att lösa genom att åklagaren tar över det ansvaret.

Vidare bör det finnas en bestämmelse i lagen med innebörden att den som återfaller i brott lättare ska kunna utvisas än den som är förstagångsförbrytare. Motsvarighet till det finns i alla våra nordiska grannländer. Tillkännagivandet som föreslås om det välkomnar vi. Det kan Centerpartiet faktiskt få lite kredd för. De står nämligen bakom det.

När frågan om utvisning ska prövas ska också den dömdes anknytning till Sverige vägas in. En rapport från Brottsförebyggande rådet från 2016 visar att utvisning i huvudsak utfärdas mot personer som inte är bosatta i Sverige över huvud taget utan som är här på besök. Omkring 600 tingsrättsdomar om utvisning utfärdas varje år, men bara 100 av dem riktar sig mot personer som är bosatta i landet. Är man folkbokförd i Sverige kommer man alltså nästan alltid att få stanna. Faktumet att man är folkbokförd i Sverige väger alltså starkare än att man har mördat eller våldtagit någon. Så kan det inte vara längre när det kommer till bedömning av anknytningen.

I propositionen saknas helt resonemang om folkbokföringens värde när det kommer till anknytning. Det är därför Socialdemokraternas förslag, som vi debatterar i dag, inte kommer att få någon större effekt. Folkbokföringen kommer fortsatt att betyda för mycket.

Liberalerna anser att den norska lagstiftningen ska tjäna som inspiration för Sverige. I Norge finns det transparent lagreglering för vilka förutsättningar som ska råda för utvisning av icke-norska medborgare beroende på ställning i landet. Man delar till exempel upp dem efter de som inte har någon anknytning till landet, som kommer dit bara för att begå brott, de som har tillfälligt uppehållstillstånd och de som har permanent uppehållstillstånd.

Det är tydligt att anknytningen i den norska lagstiftningen tillmäts lägre värde ju allvarligare brottet är. Vid ett mord är det i praktiken alltid utvisning som gäller i Norge. Så borde det vara också i Sverige. Det är det som Socialdemokraterna och deras stödpartier inte verkar förstå i dag och som de inte vill göra någonting åt. De reserverar sig mot de fyra partier som faktiskt vill göra någonting åt problemet.

Den som utsätts för hedersrelaterade brott i Sverige måste kunna få fortsatt skydd med sina familjemedlemmar genom uppehållstillstånd även i de fall den ursprungliga grunden för uppehållstillstånd upphör i och med att gärningsmannen utvisas. Det här är kinesiska. Jag ska förklara lite bättre. Om en pappa dödar sin dotter ska inte mamman behöva utvisas med resten av familjen. De bör få stanna kvar och skyddas i det här landet. Det väljer regeringen och dess stödpartier också att rösta emot i dag. Det är jättekonstigt. Om man tillhör en klanfamilj får man stanna, men om man har utsatts för hedersbrott ska man lämna landet. Det går inte att ha det på det sättet. Vi måste göra om lagstiftningen.

Fru talman! I ett antal reservationer från Socialdemokraterna, Centern, Vänstern och Miljöpartiet föreslås alltså att riksdagen inte ska göra något tillkännagivande. Eftersom Liberalerna är vågmästare i socialförsäkringsutskottet tvingas man reservera sig mot det.

Jag vill gärna förstå varför de fyra rödgröna partierna är emot att verkställa utvisningsbeslut, emot att alltid pröva utvisning vid hedersbrott och emot att ändra återreseförbudets längd. Det gör Sverige till möjligheternas land för utländska brottslingar, vilket det inte ska vara. Man ställer sig på de kriminellas, klanernas och hedersförtryckarnas sida. Man borde ha lärt sig mer av påskupploppen och försökt komma överens med de partier som vill någonting i det här landet.

Fru talman! Nästa gång vi debatterar utvisning vid brott vore det bästa för Sverige att vi har en liberal borgerlig regering. Svenska folket förtjänar en regering som har en plan och idé för vad man vill med Sverige, svensk integrationspolitik och svensk migrationspolitik. Liberalerna kan ge svenska folket vad svenska folket vill ha i den här frågan.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 juni.)