Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

I dag ska vi debattera liggande förslag till en ny lag med bland annat nya bestämmelser om polisiära befogenheter i gränsnära områden. Detta är ytterligare en i raden av propositioner som landat på riksdagens bord som den rödgröna regeringen tog initiativ till.

Vi kan som ett tidigt stickspår i denna debatt notera att statsministern under torsdagens frågestund uppvisade en anmärkningsvärd inställning när han ifrågasatte uppgiften att huvuddelen av propositionerna som kommit från Justitiedepartementet sedan regeringsskiftet efter valet var initiativ tagna av nuvarande opposition. Faktum är att 15 av 17 propositioner - exklusive två rapporter, ska tilläggas - huvudsakligen mejslats fram av en socialdemokratisk justitieminister som var uppe i talarstolen alldeles nyligen.

Ett tips till dem som vill visa handlingskraft med lånta fjädrar och göra retoriska motanfall i en frågestund är att det alltid är bra om man bygger det på en saklig grund, i synnerhet när det som i detta fall är lättkontrollerat.

Hur som helst bygger det initiativ vi debatterar i dag huvudsakligen på en offentlig utredning från 2021, Åtgärder i gränsnära områden.

I propositionen föreslås lagändringar som ger främst polisen utökade befogenheter vid vissa flygplatser, hamnar och järnvägsstationer och även vid broar för vägtrafik och vid vägar i anslutning till gränsövergångar. Befogenheterna i sig innebär bland annat möjligheter att ingripa för att förebygga brott. Det gäller inte minst den gränsöverskridande brottsligheten, vars verksamhet har många ansikten. Det handlar om stölder av skogsfordon och båtmotorer och om stöld- och inbrottsligor.

Problemet med begränsade förutsättningar att stoppa utförsel av stöldgods har länge påtalats och varit uppe för debatt i den här kammaren tidigare. Vi har tidigare försökt utöka möjligheterna för polisen, men med detta förslag får man än vassare redskap, inte minst när det gäller att använda kamerabevakning i gränsnära områden.

Efter denna lite torra översikt tänker jag försöka mig på en balansakt på slak lina så här inför sommaren. Propositionen är nämligen inte okontroversiell. Här finns förslag som påverkar den personliga integriteten på ett grundligt sätt. Det lyfter flera remissinstanser fram. Även Lagrådet pekar på allvaret i fråga om den här lagstiftningen.

Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Här finns risker med att profilering kan slå fel. De rättsvårdande myndigheterna får nya redskap som är så kraftfulla att de måste följas upp och utvärderas oerhört noggrant under resans gång. Jag ska vara tydlig: Vi socialdemokrater ställer oss inte bakom propositionen utan att avväga dessa risker. Vi ser dem, och vi har funderat mycket på det. Men vi står bakom propositionen.

I anslutning till det vill jag göra en principiell reflektion om detta. När det gäller det som vi i grund och botten talar om i dag kan vi socialdemokrater aldrig acceptera att vi har ett skuggsamhälle i vårt land.

Å ena sidan ska vi ha ett öppet och starkt samhälle. Då kan inte tiotusentals människor leva i Sverige i ett parallellt system där livet präglas av odrägliga villkor, utnyttjande och godtycke. Det håller inte. Det tänker vi inte acceptera. Å andra sidan måste vi försöka ha även de andra perspektiven i huvudet, inte minst integritetsfrågorna.

Jag har ofta sagt i den här talarstolen att flyktingkrisen 2015 inte var den systemkollaps som många vill hävda. Den var på många sätt en systemsuccé. Det är i svallvågorna av det som den här propositionen måste ses. Vårt land klarade utmaningen att under en oerhört komprimerad tid ta emot många flyktingar. Faktum är att vi under denna tid tog emot fler flyktingar per capita än någon välfärdsnation någonsin gjort. Folk ställde upp, öppnade sina hem och visade praktisk solidaritet. Men det kostade på. Och det blottlade olika brister i våra system under den perioden.

Vi gjorde det för att det var en historisk nödvändighet utifrån moraliska och praktiska perspektiv. Jag är tämligen övertygad om att framtidens medborgare kommer att se på den tiden och tänka att vi trots allt skötte det ganska bra utifrån förutsättningarna. Kanske kommer till och med några politiker att få en plats i Den goda gärningens rum, som ligger några meter från denna kammare.

Ni som lyssnar nu hör att jag försöker stå på två ben samtidigt. Det måste man faktiskt göra ibland. Man måste vila på båda benen. I grunden handlar det om att vi alla kände en frustration 2015. Personligen tyckte jag att det var oerhört frustrerande att höra att flera hundra människor lämnade mottagningshangarerna i Trelleborg och bara försvann in i samhället utan att någon hade registrerat dem eller hade kontroll på vilka de var. Så kan vi inte ha det. Därför kom de skarpare gränskontrollerna, och det var rätt beslut att ta. Det hade jag inga problem med.

Vi kan inte ha en ordning där tolv människor betalar ockerpriser för att få en sovplats på en bäddmadrass och där skrupelfria hyreskontraktsinnehavare håvar in. Vi ser att otryggheten i våra underprivilegierade områden ökar. Inte ens fastighetsägarna vet längre vilka som bor i husen. I inte minst Södertälje, Borås och Malmö har man gjort ett framgångsrikt arbete för att rensa upp i denna svarta marknad. Det är en marknad som vi inte kan ha i ett socialdemokratiskt Sverige.

Vi tänker aldrig acceptera att svart arbetskraft utnyttjas på våra byggen, transporter eller restauranger. Vi kan inte ha en situation där en människa kan ligga avliden på grund av en arbetsplatsolycka och de andra på arbetsplatsen, varken arbetstagare eller entreprenör, inte har någon aning om vem personen är och inte tar ansvar för någonting. Det kan vi socialdemokrater aldrig acceptera.

Det är i det ljuset vi måste se de förslag vi diskuterar i dag. Detta innebär en utvidgning av statens möjligheter. Ett konkret förslag är att man har möjlighet att utöva tvångsåtgärder i form av kroppsvisitation för att fastställa identiteten hos någon som vägrar att uppvisa pass eller identitetshandling. Det ska då ske på samma sätt som vid inresekontroll enligt EU:s gränskodex. Det anser vi är en proportionerlig åtgärd visavi integritetsaspekten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Vardagsrasismen har ökat i vårt samhälle. Därför finns farhågan när det gäller profilering. Vardagsrasismen skapar sår som många gånger aldrig läker. Men svensk polis och tull är världens bäst utbildade och vilar på en stark och trygg värdegrund. Min bild är att man har dragit lärdom av tidigare inre utlänningskontroller och de avarter som stundom uppstod i de sammanhangen. Även här kommer vi att följa utfallet mycket noga.

Herr talman! Avslutningsvis - begreppet ordning och reda må vara daterat språkligt, i viss mån kanske också innehållsmässigt, och uppfattas som lite omodernt. Men vi socialdemokrater tar risken att vara den stränga väktaren av ett perspektiv där samhället ska ha koll på saker och ting. Vi måste ta tuffa beslut, men vi måste ta dem med respekt för de människor som drabbas. Bakom varje hinder, avslag, kontroll och verkställighetsbeslut finns det trots allt en människa vars drömmar kanske krossats.

Herr talman! I åtta år tilläts stöldligor fortsätta plundra Sverige. I åtta år tilläts den illegala invandringen fortsätta. I åtta år tilläts vapensmugglingen pågå i stor omfattning.

Att Socialdemokraterna under åtta år åstadkom en utredning tror jag imponerar måttligt på väljarna. Det är först nu vi får en lagstiftning på plats, tack vare en vässad proposition från regeringen.

Ardalan Shekarabi gav i dag uttryck för viss självkritik på det kriminalpolitiska området. Ser ledamoten Petter Löberg någon anledning att vara kritisk till Socialdemokraternas senfärdighet i denna fråga?

Herr talman! Först måste man vara härligt besserwissrig och säga att det aldrig har varit tillåtet att ägna sig åt stölder och smuggling av stulet gods och liknande. Vi har haft en skarp lagstiftning, men vi har inte haft förmågan att nå ända fram. Där får hela samhällskroppen, inklusive politiken och socialdemokratin, vara självkritiska och säga att vi ibland inte har nått ända fram.

Vi har gjort så gott vi har kunnat. Vi har gjort historiskt stora satsningar på de rättsvårdande myndigheterna. Det finns inte något annat fall i vår historia där det har satsats så mycket som vi gjorde från 2014 fram till att vi lämnade över stafettpinnen till den nuvarande regeringen. Aldrig någonsin har vi gjort så stora utbyggnader när det gäller utbildningar, resursallokering, straffskärpningar och vässade redskap. Aldrig någonsin har det funnits så många propositioner inom det rättspolitiska området som under den socialdemokratiskt ledda regeringen.

När vi kom till Rosenbad 2014 - jag var med vid den tidpunkten - var det närmast tomt på utredningar på departementet. Det kan tyckas lamt med en utredning som ligger och skvalpar och väntar på att bli ett skarpt förslag. Men utan en utredning blir det i vårt välfungerande samhälle inga propositioner så småningom. Det underlagsarbetet var det total brist på. Dessutom var den dåvarande polisutbildningen nedrustad. Under ett år hade man dragit ned med 90 procent till och med.

Vi är i allra högsta grad stolta över det som uträttades under de åren. Är vi stolta och tror att vi har nått fram? Absolut inte. Jag kan garantera ledamoten Fredrik Kärrholm att jag är rädd att vi kommer att stå här igen om fyra år och att samhällsutmaningar inte kommer att saknas då heller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Herr talman! Jag uppskattar att höra från en socialdemokratisk riksdagsledamot att man konstaterar att man inte gjorde tillräckligt under den föregående mandatperioden.

Många andra länder har haft den här typen av lösningar, till exempel kameraövervakning för att kartlägga registreringsnummer och identifiera riskfordon för att kunna göra mer riktade, selektiva kontroller. Den typen av lösningar har funnits väldigt länge.

Jag får berömma Socialdemokraterna för att man har haft en god ambition under de gångna mandatperioderna, men vi får lov att konstatera att man inte gjorde tillräckligt. Nu ser jag framför mig att vi kommer att göra tillräckligt.

Herr talman! Jag tror att politiken generellt sett behöver vara lite mer ödmjuk inför de samhällsutmaningar och de problem som finns. Hade det inte förekommit skjutningar och problem med stöldligor eller våld i nära relationer hade vi kunnat ägna oss åt någonting annat än rättspolitik. Men så länge vi ser utmaningarna kommer vi naturligtvis att göra allt vi kan för att tillsammans med den nuvarande regeringen diskutera olika lösningar.

Vi har sträckt ut handen och kommer självklart att fortsätta göra det. Jag tror också att det finns ett stort egenvärde i att man har de här diskussionerna över blockgränserna. Det perspektivet ligger i vårt socialdemokratiska dna. Så gör vi när det gäller alla stora, långsiktiga politikområden.

Vi behöver prata över blockgränserna, hitta lösningar över blockgränserna och hitta gemensamma lösningar på de problem som samhället har.

Det behövs ödmjukhet och en stor portion öppenhet inför den redskapslåda som uppenbarligen behöver öppnas för att klara utmaningarna, och det gäller inte minst det brottsförebyggande arbetet som jag vet att också ni för första gången har börjat diskutera. Det har varit ganska ensamt att prata om förebyggande insatser, men nu ser jag med stor glädje att även den sittande regeringen försöker ha de här perspektiven. Detta kommer nämligen inte att lösas med repressiva åtgärder eller kameror, utan det behöver lösas på andra sätt.

Herr talman! Det vi diskuterar nu är regeringens förslag till en ny lag som riktar sig till Polismyndigheten och i viss utsträckning också till Kustbevakningen, Säkerhetspolisen och Tullverket och ger dem utökade befogenheter i gränsnära områden. Syftena är dubbla. De är både att kontrollera utlänningars vistelserätt och att bekämpa brott i gränsnära områden. Det handlar om kroppsvisitationer, husrannsakan och rätt till kamerabevakning av bilar i gränsnära områden.

Vad menar man då med "gränsnära områden"? Jo, flygplatser och hamnar som har direkt förbindelse med utlandet för kommersiell gods- eller passagerartrafik. Det gäller även järnvägsstationer som har direkt förbindelse med utlandet för kommersiell passagerartrafik, broar för vägtrafik till eller från utlandet och gränsövergångsställen på allmänna vägar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

De flesta associerar gränser med södra Sverige, tror jag. Men gränsen mot Norge är hela 1 620 kilometer lång, från Idefjorden i Bohuslän till Treriksröset i norr. Här finns mängder av vägar som är allmänna och som korsar gränserna. Vi har också ett antal gränsövergångar till Finland. De är inte lika många men finns till exempel i Haparanda och på några öar. Med Danmark är det lättare - där går gränserna i regel i vattnet, förutom på Öresundsbron.

Vad innebär då detta? Jo, att det finns väldigt många människor som pendlar över gränserna för att nå sina arbeten. Det innebär även att folk av olika etniciteter behöver korsa gränserna för att få sin dagliga inkomst.

Jag ger den här bakgrunden för att visa att detta är ett ganska stort och omfattande reformförslag. Vänsterpartiet motsätter sig lagförslaget, och jag yrkar bifall till vår reservation som har nummer 1 och som innebär avslag på propositionen.

Vänsterpartiet är i gott sällskap när det gäller att kritisera förslaget. Tunga remissinstanser gör det också: Diskrimineringsombudsmannen, Justitieombudsmannen, Justitiekanslern, Stockholms universitet och Civil Rights Defenders. Därtill kommer stor tveksamhet från ytterligare remissinstanser, bland annat Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.

Texterna som propositionen innehåller kopplar utlänningar till brott och kriminalitet. Migrationen utmålas som en risk. Den föreslagna lagen avser åtgärder mot så allvarlig gränsöverskridande brottslighet som människohandel, terrorism och våldsbrott jämsides med åtgärder för att kontrollera utlänningars vistelse i landet. Brott mot inrese- och uppehållsbestämmelserna uppfattas och stämplas som gränsöverskridande brottslighet.

Vänsterpartiet och många andra har - tyvärr återigen - haft anledning att framföra betänkligheter för att rättssäkerheten åsidosätts och ser särskilt en risk för diskriminering genom den profilering utifrån ras eller etnicitet som troligen kommer att uppkomma. JO reagerar på detta och menar att kraven är alldeles för lågt ställda för befogenheterna att kontrollera vistelserätt och förebygga brott.

JO skriver: "Jag ser en risk att de gränsnära områdena blir en form av visitationszoner där var och en kan bli föremål för tvångsåtgärder utan den urskiljning som lagstiftaren avsett. Risken framstår som särskilt beaktansvärd vid tågstationer där ett stort antal människor vistas i olika syften." JO lyfter alltså särskilt fram risken för diskriminering och etnisk stämpling, vilket naturligtvis är oacceptabelt i både JO:s och andras ögon. Justitiekanslern anser att förslaget är oproportionerligt och kraven inte tillräckliga för att säkerställa att man inte hanterar det här godtyckligt och diskriminerande.

Stockholms universitet markerar också risken för diskriminering och att vi kränker både regeringsformen och de europeiska konventionerna om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden oroar sig för att vi återigen har hamnat på ett sluttande plan där vi tillåter fler och fler saker att hända utanför förundersökningarna.

Lagrådet har också varit kritiskt och studsat inför vissa formuleringar. De fick - dessbättre, får jag säga även om jag är emot lagen - delvis gehör för vissa skrivningar. Man markerar att kontrollerna ska vara selektiva och att de inte får vara systematiska, och de orden ingår numera i den föreslagna lagtexten. Men Lagrådet är fortsatt kritiskt till att regeringen får bemyndigande att meddela ytterligare föreskrifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Det finns också kritik mot vad som är vaga uttryck och svårt att definiera i lagen. Det första är naturligtvis hur vi vet att någon är utlänning. Det gör vi inte, men vi kanske tolkar vissa saker som att man antas vara utlänning. Här börjar risken för att fördomar och förutfattade meningar slår in, och man vet inte om man har tolkat rätt förrän man kanske har fått se dokumentation i form av id-handlingar. Det här blir en selektiv inre utlänningskontroll, till exempel utifrån riskprofiler eller den enskilde tjänstemannens kunskap och erfarenhet, skriver regeringen. Då ska det också finnas möjligheter till kroppsvisitation.

Det man också har grunnat över är om det här förslaget kommer att drabba barn. Dagens lagtext gör ingen urskillning mellan vuxna och barn. Det kan handla om misstanken att någon är utlänning eller att någon utövar en brottslig verksamhet. Då ska man försöka bedöma omständigheterna i den konkreta situationen.

Låt oss titta på praxis, vad man har accepterat som kriterier. I propositionen, och i betänkandet, anger man att det i praxis har räckt att en tjänsteman subjektivt bedömt att den resande ser nervös ut och att det skulle vara tillräcklig grund för att tillämpa befogenheterna - enligt en JO-bedömning.

Detta är väldigt lösligt. Förslaget handlar också om något som förvånar mig, nämligen att man ska kunna omhänderta pass och id-handlingar för att få större möjligheter att skicka tillbaka personen om denne är utlänning. De besluten får inte överklagas. Det framstår som oerhört rättsosäkert och blir ytterligare en anledning för mig att yrka avslag på propositionen.

Herr talman! Jag lyssnade med stigande förvåning på Gudrun Nordborg. Det var någon form av misstänkliggörande mot de brottsbekämpande myndigheterna, som tydligen skulle utöva strukturell rasism som innebär att de misstänkliggör människor. Det finns klara och tydliga anvisningar i regelverket om hur kontrollen ska göras.

Hur ska en inre utlänningskontroll, Gudrun Nordborg, fungera enligt Vänsterpartiets sätt att se det?

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Jag tror att vi ska lita mer på de system som redan existerar. Det finns möjligheter att ingripa vid misstankar om brott, och de kan användas.

Förslaget är en oerhörd utvidgning för bland annat kameraövervakningen vid alla övergångarna, som slår mot alla. Det är inte enbart fråga om dem vi "misstänker" för att vara utlänningar eller brottslingar. Man registrerar och har rätt att behålla uppgifterna i sex månader.

När det gäller kontakten person till person vet vi dessvärre av erfarenhet att både fördomar och förutfattade meningar kan påverka. Jag vill tro att majoriteten av våra svenska tjänstemän inte är rasister, men det finns uppenbara bevis på att sådana också förekommer. Jag skulle vilja vara garderad så att detta inte drabbar vare sig gemene man eller den som är utlänning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Genom åren har det funnits ett system där åtgärderna har förbättrats. Det finns också krav på dokumentation, och det finns krav som styr under vilka förutsättningar man kan stoppa och kontrollera en person. Det sker kontroller på arbetsplatser för att se om det finns svartarbetare och så vidare utan att det finns en konkret brottsmisstanke. Men det är tydligen accepterat i de fallen.

Det känns som att Vänsterpartiet och Gudrun Nordborg diskvalificerar de brottsbekämpande myndigheterna och den professionalism som kännetecknar dem. Ett och annat misstag begås säkerligen, och kommer att så förbli inom alla yrkesgrupper. Men det är brist på respekt att man inte utgår från att de gör ett professionellt arbete utan i stället pekar på riskerna.

Det var därför jag begärde ordet. Jag tycker att det är en diskvalificering och nedgradering av våra brottsbekämpande myndigheter och de enskilda individer som jobbar med uppdragen - de är svåra och ska balanseras.

Fru talman! Jag tackar för ytterligare frågor från ledamoten.

Jag skulle kunna vända på detta och säga att det finns lagregler i dag som möjliggör kontroll samt brottsförebyggande och brottsuppklarande verksamheter. Där vill jag sätta kraft och tillit, och där finns växande kapaciteter på olika sätt. Vi kan kartlägga och följa upp på ett bättre sätt än tidigare.

Jag ser detta som icke nödvändiga kompletteringar. Sådana tillägg till vårt rättssystem underminerar rättssäkerhet och tillit. Det är några av de saker som jag uppfattar som honnörsord i det svenska offentliga systemet.

Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden.

I och med att rörligheten över gränserna har ökat har Sverige fått ett allt större problem med att utlänningar olovligen uppehåller sig i landet. Sverige har i dag stora problem med ett skuggsamhälle där många människor som inte har rätt att vistas i Sverige befinner sig, och det är en miljö som medför mycket kriminalitet.

För att polisen effektivt ska kunna bekämpa brott behöver de få utökade möjligheter till att använda tvångsmedel, exempelvis kroppsvisitation och husrannsakan även i förebyggande syfte.

Vi behöver få ett slut på den defensiva hållningen gentemot grovt kriminella utlänningar, som varit vägledande under alltför lång tid. Tveksamhet och otydlighet från statens sida skickar signaler till brottslingar att Sverige varken har mod, kraft eller vilja att stoppa individer som olovligen befinner sig i landet.

Dagens regelverk ger inte polisen tillräckliga möjligheter att ingripa mot den gränsöverskridande brottsligheten. Det krävs en särskild anledning för att polisen ska få utföra kontroller mot individer som misstänks olovligen vistas i landet. I praktiken är det svårt att bygga upp en sådan misstanke, och det finns därför ett påtagligt behov av att utöka möjligheterna att använda tvångsmedel i vissa situationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Tanken med den föreslagna lagförändringen är att den ska ge polisen utökade befogenheter i gränsnära områden där det finns ett stort behov av att kunna kontrollera utlänningars vistelserätt och bekämpa brott. Viktigt att framhålla är att en utökning av kontroller kommer att vara proportionerlig och ske genom underrättelseinformation, riskprofiler, tips och så vidare. Dessutom ställs krav på att misstankegraden för ingripande, även i förebyggande syfte, ska vara fängelse i mer än ett år.

Fru talman! Internationella ligor står i dag för en stor andel av tillgreppsbrottsligheten i Sverige. Olovlig vistelse i landet medför problem som gränsöverskridande brottslighet, som dessutom många gånger bedrivs i organiserad form, vilket medför både otrygghet och stora kostnader för Sverige.

När det gäller annan gränsöverskridande brottslighet är det genom smuggling som kriminella grupperingar förses med en stor del av de vapen som används vid skjutningar och även den narkotika som säljs i landet.

Vi ser varje dag dess konsekvenser, och oförmågan att sätta hårt mot hårt leder till mänskliga tragedier och ett lidande som kunde ha stoppats. Jag hoppas innerligt att alla de politiker som aktivt motsatt sig en tuffare och hårdare politik har vaknat upp. Detta är inte en tid när Sverige behöver en Törnrosasömn. Vi måste resolut visa samtliga kriminella element vad som gäller. Det är hit men inte längre från och med nu.

Fru talman! Ett mer effektivt arbete i gränsnära områden, med möjlighet till fler ingripanden från myndigheter, kommer att ha en avskräckande effekt och leda till att Sverige blir ett mindre attraktivt mål både för kriminella och för utlänningar vars avsikt är att vistas här olovligen.

Individer med brottsligt uppsåt ska, när fingret på kartan hamnar på Sverige, tänka på begränsningar och inte på möjligheter. De ska helt enkelt veta att Sverige har ett nytt förhållningsätt - ett förhållningsätt som innebär att deras tidigare frizon är avskaffad.

Polismyndigheten, Kustbevakningen, Säkerhetspolisen och Tullverket behöver därför ges utökade befogenheter i gränsnära områden. Genom dessa nya befogenheter kommer myndigheterna att få nya möjligheter att ingripa mot enskilda individer för att kontrollera deras rätt till vistelse i Sverige samt för att förebygga brott. Dessa myndigheter kommer även att behöva utökade möjligheter att använda kamerabevakning.

Fru talman! Den nya lagen kommer att gälla även för personer under 18 år. Med tanke på att barn som lever utan uppehållstillstånd i Sverige hamnar utanför samhället och löper stor risk att utnyttjas eller dras in i kriminalitet är det viktigt att även barn ingår i lagförslaget. Jag behöver väl knappast nämna att just detta är av yttersta vikt med tanke på de fruktansvärda brott som begåtts i detta land av personer under 18 år.

Gällande utökad kamerabevakning av trafikflöden kommer det bland annat att ge underlag för ingripanden mot personer som ska föra ut stöldgods eller illegala varor ur landet. Möjligheterna att göra sådana ingripanden kommer att förbättras väsentligt när kamerabevakningen bedrivs inte bara i gränsnära områden utan också vid vägar i närheten av dessa områden. Myndigheterna kan till exempel få information om att ett visst fordon är på väg mot ett område, och då ges tid att förbereda ett ingripande, vilket inte är möjligt i samma omfattning i dag.

Väljarna gav i valet ett tydligt mandat för en politik som en gång för alla skulle göra upp med den tidigare saft-och-bulle-politiken. Vi söker nu en tydlighet, en skärpa och en betydligt högre ambitionsnivå när det gäller att bekämpa brottslighet var den än visar sig. Förslaget är ytterligare ett steg på vägen och ett led i att bygga ett tryggare och säkrare Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Det sägs ofta att Öresundsregionen ska vara världens mest integrerade region. Människor ska fritt få röra sig, bo på ena sidan och jobba på den andra och åka på konserter, idrottsevenemang eller bara strosa omkring, gå på restaurang och sedan åka hem igen på kvällen. Det är i alla fall en ambition som ofta förs fram av politiker utanför Stockholm, men här i huvudstaden vill politikerna varken satsa på skånsk infrastruktur eller på olika sätt underlätta det vardagliga livet över gränserna mellan Danmark och Sverige.

Fru talman! Vi har levt med gränskontroller från Danmark sedan den 11 november 2015. Då fattade regeringen beslut om att gränskontroller skulle införas och pågå under nästföljande tio dagar. Det är snart åtta år sedan. Gränskontrollerna finns fortfarande kvar. De drabbar pendlare, och de drabbar barnfamiljer som varit på semester i Danmark och som stannas när de kör över mitt i natten med sovande barn i bilen.

Under en tid, från januari 2016 till maj 2017, hade vi även id-kontroller. Det kanske inte är många som kommer ihåg skillnaden mellan gränskontroller och id-kontroller, men de senare innebar att man inte fick komma in i landet eller passera den svenska gränsen utan id-handlingar som styrkte vem man var.

Syftet var att flyktingar utan id-handlingar inte skulle komma in, men det fick också konsekvensen att pensionärspar som turade till Helsingör inte kunde komma tillbaka till Helsingborg därför att de hade glömt passet hemma.

Det fick också drastiska konsekvenser för arbetspendlingen. Tiden från hemmet till arbetet tur och retur kunde utökas med två timmar om dagen, något som naturligtvis fick till följd att integrationen mellan Sverige och Danmark försämrades avsevärt. Id-kontrollerna avskaffades tack och lov, fru talman, men vi får se hur det blir framöver.

Jag har frågat den nya regeringen och justitieministern hur man ser på frågan om gränskontroller och om man har ambitionen att avskaffa dem i framtiden, så som Danmark har gjort vid sina gränser mot både Sverige och Tyskland. Det är ingen överdrift att säga att justitieministern inte verkar överentusiastisk över den linjen, trots att kontrollerna strider mot EU-rätten. Tvärtom säger Tidöavtalet att id-kontroller, alltså den värre sortens kontroller, ska kunna bli det nya normala. Den nordiska passfriheten, som vi har levt med i över 50 år, skulle då vara ett minne blott.

Fru talman! I betänkandet finns förslag om utökade befogenheter för myndigheter att göra utlänningskontroller. Det finns en del där som Miljöpartiet stöder, och det är den del som rör kameraövervakning av fordon och lagringsuppgifter för fordon i gränsnära områden. Det är inte ett ingrepp som skulle skaka om tillvaron för alla som bor eller jobbar på andra sidan eller åker över på andra sätt, utan det är ett sätt för myndigheter att följa flöden och se om en bil kör över Öresundsbron väldigt ofta eller liknande. Det vore till hjälp att få en bättre bild av sådant och även ha täta utbyten av sådana uppgifter mellan myndigheter i Danmark och Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Vi ser dock risker med andra delar av propositionen. Det handlar om risken för så kallad rasprofilering. Vi är inte ensamma om denna farhåga, utan en lång rad remissinstanser varnar skarpt för detta och har invändningar. Civil Rights Defenders, Justitiekanslern, Justitieombudsmannen, Stockholms universitet och Advokatsamfundet är några som har invändningar av olika slag.

Det ska understrykas att det i dag finns en möjlighet att göra inre utlänningskontroller, vilket ofta görs om det finns en misstanke om att en person inte har rätt att uppehålla sig här. Men nu handlar det om långtgående befogenheter att göra kropps- och fordonsvisitation utan att det finns någon misstanke.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 4.

Fru talman! Varje dag fraktar utländska ligor ut tonvis med stöldgods från Sverige. Åt andra hållet, in i landet, forsar vapen. Samtidigt sker en omfattande illegal invandring. År efter år har detta tillåtits att fortsätta, men nu vidtar vi åtgärder. Polisen, Kustbevakningen och Tullverket har fått mer resurser och får nu utökade befogenheter. Sveriges gränser ska skyddas.

Den nya lagen avser utökade befogenheter vid så kallade gränsnära områden. Vi har precis fått förklarat för oss att det handlar om flygplatser, hamnar, järnvägsstationer, broar och vägar som utgör förbindelser med utlandet. Myndigheterna ges med dessa utökade befogenheter nya möjligheter att ingripa mot enskilda för att kontrollera deras rätt att vistas i Sverige och för att förebygga brott. Man får också utökade möjligheter att bedriva kamerabevakning.

Fru talman! Sverige har under lång tid haft ett växande problem med personer som uppehåller sig i landet illegalt. Erfarenheterna från de tillfälligt återinförda gränskontrollerna visar att människor som saknar rätt att vistas i Sverige i stor omfattning rör sig över gränserna. Detta är ett problem.

Regeringen konstaterar i propositionen - och utskottet gör detsamma i sitt betänkande - att det är av grundläggande betydelse att myndigheterna har tillräckligt effektiva verktyg för att kunna kontrollera att personer som vistas i Sverige också har rätt att göra det. Om sådana verktyg saknas hotas i förlängningen principen om en reglerad invandring, som är grunden för svensk utlänningslagstiftning.

Polismyndigheten har sedan tidigare fått i uppdrag av regeringen att prioritera arbetet med inre utlänningskontroller. Med den nya lagen får polisen också utökade befogenheter att göra sådana inre utlänningskontroller vid gränserna.

Fru talman! Sverige har också ett stort problem med gränsöverskridande brottslighet. Den bedrivs i organiserad form, drabbar hela landet och medför otrygghet och stora kostnader. Enligt polisen står utländska stöldligor för hälften av alla bostadsinbrott och 90 procent av alla bilstölder och stölder av jordbruksmaskiner. Värdena uppgår till miljardbelopp. När det gäller annan gränsöverskridande brottslighet står det klart att det till exempel är genom smuggling som kriminella grupperingar får tillgång till de vapen som används vid skottlossningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Fler åtgärder ska nu få vidtas för att förebygga och upptäcka denna typ av brottslig verksamhet när den innefattar brott för vilka är föreskrivet fängelse i mer än ett år. Det handlar dels om kroppsvisitationer, dels om att söka igenom fordon. Personer som försöker komma undan ska få efterföljas, stannas och kontrolleras. Allt detta är självklara befogenheter, och frågan är bara varför de inte har införts för länge sedan.

Fru talman! Kamerabevakningslagen ställer höga krav för att kameror ska få användas på platser dit allmänheten har tillträde. Att det görs ordentliga intresseavvägningar är rimligt och viktigt. I gränsnära områden är detta intresse dock uppenbart och generellt, och det är därför mycket välkommet att det nu blir lättare att använda kameror vid till exempel broar och hamnar.

Kamerabevakning ska även tillåtas på väg mot gränspassager. Detta ger myndigheterna möjlighet att i förväg identifiera fordon som behöver kontrolleras. Misstänkta fordon kan då identifieras, och ett ingripande kan förberedas så att man till exempel kan hindra att stöldgods förs ut ur landet.

Kameraövervakning av trafikflöden möjliggör också insamling av uppgifter. Nu får man möjlighet att samla in till exempel registreringsnummer för fordon som passerar genom gränsnära områden. Sådana uppgifter ska få sparas i sex månader. Syftet är att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet. Med dessa datasamlingar får polisen väsentligt bättre förutsättningar att göra olika typer av selektiva ingripanden, och man skapar förutsättningar för fler framgångsrika brottsutredningar.

Med dessa utökade befogenheter skapas en ökad risk för ingripanden från myndigheterna. Detta kan förväntas ha en avskräckande effekt och leda till att Sverige blir ett mindre attraktivt mål för vapensmugglare, stöldligor och utlänningar som inte har rätt att vistas här.

Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till propositionen. Den nya lagen och tillhörande lagändringar kommer att bidra till att göra Sverige till ett säkrare land med mindre brottslighet.

Fru talman! Att vara politiker är i mångt och mycket att anpassa lagar och regler efter den utveckling som sker i samhället. Vi ska såklart vara både proaktiva och tydligt normerande, och vi ska införa incitament. Men ofta handlar det om att anpassa oss efter en värld i ständig utveckling, med en ständig anpassning från det offentligas sida.

Att upprätthålla respekten för vårt lands gränser och den reglerade invandring vi har, att bekämpa en alltmer gränsöverskridande brottslighet, att ta hänsyn till hur ny teknik används och till nya beteenden och att anpassa lagstiftningen så att den uppfyller sitt syfte även i nya tider är våra uppgifter här i dag.

Samtidigt som vi gör detta behöver vi ta hänsyn till eviga värden som inte ska förändra sig över tid, såsom människors grundläggande rättigheter och friheter. Det handlar om rätten att inte utsättas för kroppsvisitation, att inte bli diskriminerad och att inte utsättas för kontroller, om det inte finns väl grundade och i lag reglerade skäl för detta. Det handlar om vikten av att besluten är grundade på sakliga skäl och inte på sådant som till exempel utseende, språk eller namn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Att hitta en balans mellan verkningsfull lagstiftning som gynnar både det allmänna och den enskilda är det som är viktigt, och det är detta som är avgörande i lagstiftning som den nu föreslagna.

Fru talman! Vi från Centerpartiet delar regeringens bedömning att det behövs ett bättre skydd och fler verktyg för att skydda våra gränser och bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten. Det är också verktyg som upprätthåller de system som ger skydd till behövande och dessutom ger landet nödvändig arbetskraft. Vi ser det som rimligt att i dag ge polisen och Kustbevakningen de nya befogenheter som nu är föreslagna.

Men som jag har sagt vid liknande tillfällen ligger ansvaret nu tungt på regeringen och dess myndigheter att genomföra detta - att använda de verktyg vi ger dem här. Jag vill särskilt betona vikten av att dessa befogenheter inte får användas i större utsträckning eller mer ingående än vad som krävs för ändamålet med åtgärden samt vikten av att dokumentationen av dessa beslut sköts.

Jag har stort förtroende för våra rättsvårdande myndigheter, men jag vill ändå påminna om ansvaret att i det dagliga arbetet göra en balanserad avvägning mellan de repressiva och de rättsstatliga principerna just i de gränsnära områdena.

Avslutningsvis vilar också ett tungt ansvar på regeringen att se till att myndigheterna och medarbetarna har rätt stöd, resurser, verktyg och framför allt ledarskap för att genomföra detta.

Med detta sagt yrkar Centerpartiet bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! I dag debatterar vi regeringens proposition om en ny lag som främst ska ge polisen befogenheter i gränsnära områden. Förslagen syftar till att säkerställa förmågan att kontrollera utlänningars vistelserätt i Sverige och att bekämpa brott i gränsnära områden.

Denna lagstiftning borde egentligen ha varit på plats långt tidigare. Sverige blev 1995 medlem i Europeiska unionen, och där talar man om de fyra friheterna, varav fri rörlighet för personer är en. Några år senare anslöts Sverige till Schengenavtalet och dess regelverk, vilket medförde att de tidigare gränskontrollerna avskaffades. Det blev således lätt för medborgarna i Schengenländerna att resa fritt över landgränserna. Själva syftet är att man ska kunna passera gränserna utan att genomgå person- eller passkontroller.

Att öppna de inre gränserna är den ena sidan av myntet. Den andra är att garantera medborgarnas säkerhet. För den sakens skull medger avtalet att det i praktiken finns interna gränskontroller. I Schengenavtalet anges tydligt att nationella myndigheter, i vårt fall främst polisen, får genomföra stickprovskontroller antingen vid gränsen eller i gränsområden, om detta sker på grundval av allmän information och erfarenhet och inte innefattar systematiska passkontroller. Så säger avtalet. Samtidigt är enskilda personer skyldiga att medföra vissa resehandlingar, i normalfallet pass eller nationellt id-kort.

Jag menar att Sverige gjorde en missbedömning här. De tidigare gränskontrollerna avvecklades, och polisiära resurser flyttades till annan verksamhet. De kompensatoriska åtgärder som krävdes och implementeringen av ett nytt regelverk i enlighet med Schengenavtalet förverkligades inte. I realiteten blev det mer eller mindre öppna spjäll, där folk kunde resa in och ut utan att riskera att bli kontrollerade. Visserligen avsattes en mindre resurs i underrättelseverksamheten för att jobba med frågan - och då särskilt med fokus på människohandel och människosmuggling - men det resulterade i relativt få operativa insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Ett annat försök gjordes i det så kallade REVA-projektet med inre utlänningskontroll, men det skrotades efter kritik om påstådd rasprofilering och etnisk diskriminering.

I samband med det massiva inflödet av migranter 2014-2015 konstaterades att situationen var ohållbar. Sent omsider fattade man beslut om att införa inre gränskontroller. Dessa förlängs var sjätte månad och pågår fortfarande. Enligt avtalet får ett Schengenland i undantagsfall införa gränskontroller, inledningsvis upp till 30 dagar, om ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten föreligger. Men nu är vi, som nämndes här, inne på det åttonde året!

Fru talman! Den lagstiftning som nu föreslås är således helt i enlighet med Schengens regelverk, där polisen och andra brottsbekämpande myndigheter ges möjlighet att få de verktyg och befogenheter som borde ha införts när Sverige anslöt sig till avtalet. Sisådär 20 år i efterhand - bättre sent än aldrig - kan vi konstatera att det nu är på gång.

Men man måste också konstatera att vi annars säkerligen hade haft bättre kontroll över gränspassagerna och kanske även till viss del hade kunnat förhindra de senaste årens utveckling med en etablering av den gränsöverskridande och organiserade brottsligheten med dess följdverkningar i form av grova våldsbrott. Vi kanske också hade haft en bättre kontroll över vilka som befinner sig i landet.

Fru talman! Konkret innebär den nya lagstiftningen utökade möjligheter att göra inre utlänningskontroller i gränsnära områden. Kontroller får göras när det finns grundad anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig i landet eller när det finns annan anledning till kontroll. Fortsatt bygger kontrollerna således på vissa kriterier, som gjorda iakttagelser, underrättelser, riskprofiler, tips och liknande.

Som nämnts och antytts här tidigare gäller fortsatt att inre utlänningskontroller inte får göras enbart på grund av att en person har ett utseende som uppfattas som utländskt eller på grund av att han eller hon talar ett visst språk eller har ett visst namn.

I syfte att fastställa identiteten på en person får polisen eller andra brottsbekämpande myndigheter kroppsvisitera samt göra husrannsakan i transportmedel för att söka efter identitetshandlingar. Det är en naturlig följd om personen inte vill identifiera sig och det finns tveksamheter kring identiteten.

Den gränsöverskridande brottsligheten utgör, som tidigare nämnts, ett stort problem. Stöldgods för stora belopp förs i stor utsträckning ut ur landet. Nuvarande regelverk gör det svårt för polisen att peka på omständigheter som utgör grund för beslut om husrannsakan. Många gånger krävs omfattande spaning och utredning för att avslöja de utländska ligor som rest in i landet i akt och mening att genomföra omfattande stöldturnéer. Förslaget innebär att polisen nu får utökade möjligheter att kontrollera misstänkta fordon och då även att kroppsvisitera och genomsöka fordon i förebyggande syfte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Likaså är förslaget om undantaget för kravet på intresseavvägning för kamerabevakning välkommet. Det är stora trafikflöden, inte minst på Öresundsbron, som också har nämnts i debatten, där mellan 80 000 och 100 000 personer och runt 30 000 fordon passerar varje dygn. Kamerabevakning är där ett viktigt, och näst intill oumbärligt, hjälpmedel för att hitta personer och fordon av intresse. Automatisk nummerregistrering nämns inte specifikt i förslaget, men det är ett verktyg som är till ovärderlig hjälp för att hitta eftersökta fordon i samband med in- och utpassering vid gränsen.

Som också har nämnts har drygt 16 000 pendlare på Öresundsbron i åtta år fått utstå dagliga kontroller och förseningar på grund av de nuvarande gränskontrollerna. Som boende i södra landsändan välkomnar jag särskilt betänkandet, då tillgången till de föreslagna befogenheterna minskar behovet av de tillfälliga - om vi nu kan anse åtta år vara tillfälligt - återinförda gränskontrollerna vid inre gräns.

Det ger bättre förutsättningar att i framtiden ge andra och effektivare polisiära åtgärder företräde, helt i enlighet med Schengenavtalet och Europeiska unionens tankar om fri rörlighet kombinerad med åtgärder för att säkerställa medborgarnas krav på trygghet och säkerhet.

Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till propositionen och avslag på föreliggande motionsyrkanden.

Fru talman! I Skåne diskuterar vi mycket kring Öresundsregionen, rörligheten mellan våra länder och möjligheten att jobba, uppleva nöjen och annat. Jag tror att Torsten Elofsson är väl bekant med diskussionerna.

Tre kommuner i Skåne - Landskrona, Helsingborg och Malmö - vill alla ha nya fasta förbindelser över Öresund. I Malmö driver man frågan om en metro, som skulle gå snabbare till Köpenhamn och integreras i deras tunnelbanesystem. Landskrona vill ha en egen sträckning, och Helsingborg pratar om att ha en till Helsingör.

Detta sker alltså samtidigt som det i riksdagen i Stockholm snarare pratas om hur man ska kunna kontrollera mer och försvåra för rörligheten. Därför, fru talman, är jag nyfiken på att höra hur Torsten Elofsson ställer sig principiellt till frågan. Vill Torsten Elofsson och Kristdemokraterna ha fri rörlighet mellan Danmark och Sverige, eller hur ska man tolka de skrivningar som finns i Tidöavtalet om att man ska ha permanenta id-kontroller?

Fru talman! Om Rasmus Ling läser propositionen ser han att det framgår där att man öppnar upp för möjligheten att slopa de statiska gränskontrollerna och ha en mer flexibel lösning för den inre gränskontrollen. Det är det vi faktiskt pratar om.

Så sent som i fredags hade jag ett möte med chefen för gränspolisen i region Syd, som också ser att det här blir ett betydligt bättre verktyg för polisen att arbeta med. Det finns inget önskemål från gränspolisens sida att behålla den statiska gränskontrollen, utan de vill kunna jobba på ett mer flexibelt och rörligare sätt.

Det kommer även fortsättningsvis att finnas stickprovsmässiga kontroller. Men man kan möjligtvis slippa det stopp som Rasmus Ling känner till, Hyllie, som utgör en försening för pendlarna. Vi får se hur det fungerar. Jag tror att man ska överlåta till polisen att utarbeta de arbetsmetoder som de finner bäst och lämpligast.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Fru talman! Jag tror också att polisen har bäst förmåga att avgöra den typen av saker. Men icke desto mindre fungerar det så att om regeringen säger att detta är någonting som ska finnas, göras och prioriteras kommer polisen att göra det.

Jag har ställt frågan både skriftligt och muntligt under frågestunden till justitieministern om han har någon ambition att ta bort gränskontrollerna, men jag har inte fått något positivt svar. Han har tvärtom sagt att det här är någonting som behövs. Den nya lagstiftningen har varit känd vid de tillfällen som han har fått frågan. En gång är ingen gång, kan man säga, men två gånger är faktiskt något som man måste tolka som ett besked.

Fru talman! Det är ändå någonstans bra att Torsten Elofsson säger att han vill gå åt det här hållet och att detta kan komma att möjliggöra att gränskontrollerna tas bort. Men, fru talman, det är upp till bevis! Regeringen får säga: Nu har vi den här lagstiftningen, och polisen har de verktyg de behöver. Man får möjligheten till kameraövervakning, som vi ställer oss bakom fullt ut. Men snälla - kan inte regeringen och de partier som är regeringsunderlag eller ingår i regeringen sätta ned foten och tydligt säga att den kommer att avskaffa gränskontrollerna så fort som det bara är möjligt?

Fru talman! Det finns nog ingen önskan från någon att bibehålla gränskontroller om de inte behövs. Men när de infördes, 2015, fanns det en risk. Och bedömningen har varit att det fortfarande finns en risk för allmänhetens säkerhet och en risk för Sverige som land och att vi behöver behålla gränskontrollerna på det sättet.

Men jag ser också - det antyds i propositionen och av gränspolisen - att man med den nya lagstiftningen kan övergå till en mer flexibel form av inre gränskontroll eller inre utlänningskontroll - man kan leka med orden hur man vill. Men någon form av kontroll måste det finnas när det gäller in- och utresa på olika sätt. Hur den ska utformas kan jag inte ge svar på. Men den nya lagstiftningen ger, som sagt, möjlighet till en helt annan flexibilitet och en annan metodik än vad man har i dag i den statiska kontrollen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 juni.)