Utgiftsområde 4 Rättsväsendetr>r>r>r>

Fru talman! Det är kul att vi i justitieutskottet, som består av ganska många nyvalda riksdagsledamöter, nu har vår första riktiga och mycket viktiga debatt om just rättsväsendet. Jag tycker att det ska bli spännande att arbeta tillsammans med er alla under de kommande fyra åren. Vi har en utgiftsram för rättsväsendet som är föreslagen av regeringen och satt till 24 ½ miljard kronor. Justitieutskottets ansvar utgör en snäv och inte självklar praktisk avgränsning av viktiga rättsvårdande myndig- heter. Flera omfattas inte av vårt arbete. Dit kan räknas skattemyndighe- terna, Tullverket och PRV, för att nämna några. Vi är satta att leverera förutsättningar för rättsstatens fundament. Det handlar om rättssäkerhe- ten - att vi som medborgare ska vara skyddade mot övergrepp från sta- ten. Det handlar om rättslikheten - att man inte ska bli diskriminerad på något sätt när staten utövar sin makt. Det handlar om rättstryggheten - att vi som medborgare ska vara skyddade mot våld. Det handlar om rättstill- gängligheten - att rätten ska vara öppen och tillgänglig för alla medbor- gare att söka när man anser sig ha blivit kränkt eller orättvist behandlad eller när ett avtal har brutits. Betänkandet vilar i allt väsentligt på den socialdemokratiska ledning- ens och Justitiedepartementets syn, på vad de har valt att lyfta fram, beskriva och kommentera. Detta har följts upp av majoriteten i utskottet, och det är väl inte så konstigt. Folkpartiet liberalerna och andra partier i opposition till detta val av problemformulering är i flera delar starkt kritiska till vad som redovisas men framför allt till hur verkligheten beskrivs. Med den breda enighet som finns om de rättsvårdande myndigheternas centrala uppgifter består Folkpartiet liberalernas roll i detta parlamentariska arbete i att kritiskt granska mål men också kritisera och analysera resultatet av verksamhe- ten. Risken blir att den debatt vi har i dag kommer att präglas av att jag betraktar glaset som halvtomt snarare än till hälften fyllt, såsom jag för- står att majoritetens företrädare kommer att göra. Det handlar således inte om att jag är negativ utan bara om att jag försöker ta mitt granskande ansvar som parlamentariker på allvar. Det sätt på vilket vi behandlar budgeten på rättsområdet är rätt filoso- fiskt, tycker jag. På andra områden som vi debatterar här i kammaren skjuter kostnaderna lätt i höjden. Man accepterar att de överskrids när det gäller till exempel sjukskrivningar och arbetslöshet. Där är det verklig- heten som tvingar oss att styra hur mycket pengar vi lägger till. Så är det inte, finner jag, när det gäller justitieutskottets område. Visst finns det ett antal brott som begås och människor som far illa, men vi levererar inte pengar efter hur den verkligheten ser ut utan snarare efter vad majoriteten tycker är rimligt att lägga. Detta är värt att ha med sig när vi har den här debatten. Man kan konstatera att budgeten är ganska snålt tilltagen. Det gläder mig att till och med majoriteten i sin text finner att det är väl låga anslag och att vi nu måste följa denna utveckling mycket noga. Denna realism, som en majoritet i utskottet delar, finns också på annat håll. Man kan konstatera att en person som rikspolischefen, tidigare socialdemokratisk minister, i dag i sina tal till poliser och till ledningen på Rikspolisstyrel- sen menar att man inte kan ta ut någonting i förskott då pengarna inte finns ännu. Man vet att det som lovas runt kanske hålls tunt. Jag välkomnar de löften vi fått från justitieministern, inte minst i val- rörelsen men också efteråt, om att det ska ske kraftfulla satsningar på rättsväsendet. Jag gör dock som rikspolischefen: Jag tar ingenting för givet, utan jag väntar på att det ska komma. Vi från Folkpartiet liberalerna har lagt fram förslag om mer resurser till framför allt polis, domstolar, brottsoffermyndigheter och rättshjälps- kostnader eftersom vi tror att det är nödvändigt. Vi ser de rättsvårdande myndigheternas uppgift i rättsstaten som fundamentala. Det är ingenting som vi kan snåla på. Jag ska, fru talman, beröra några områden helt kort. Mer hinner man inte på ett anförande om 15 minuter. Jag ska börja med polisen. Här finns det en hel del utmaningar, vill jag påstå. Först och främst tycker jag att uppklaringsprocenten fortfarande är alarmerande. Det är för dålig upptäcktsrisk, och det begås på grund av detta alldeles för mycket brott. Detta är också någonting som flera myndigheter har kritiserat. Inte minst poliserna själva är väldigt missnöjda. Det finns kvalitetsundersök- ningar som visar att medborgarnas förtroende för polisen har sjunkit ganska kraftigt. Många betraktar i dag detta att ringa till polisen vid ett brott som endast en försäkringsteknisk uppgift för att få ut pengar på en försäkring. Jag tycker också att utvecklingen inom polisen delvis kan vara oroan- de. Jag känner att det finns en eventuellt omfattande konflikt inom poli- sen. Man är inte nöjd med hur de utvecklingsavtal som slutits mellan staten och polisfacket följs upp. Det finns inte resurser att lägga kraft på det som ska betyda utveckling, utan man känner snarare att det alldeles för mycket handlar om avveckling. Ute i landet tycker jag mig dock få en bild av att det börjar se något bättre ut på vissa håll. Jag var nyligen på besök hos Polismyndigheten i Örebro, och där känner man efter åratal av tuffa tider, nedskärningar och en katastrofalt genomförd närpolisreform nu en viss positivism när det börjar trilla in några nya poliser. Det utbildas nämligen trots allt nya poliser, och de kommer ut i verksamheten. De är i regel hyggligt utbilda- de och bidrar på ett positivt sätt till att höja kvaliteten i verksamheten. Däremot kan man se att i till exempel Uppsala och Dalarna är såväl bristen på ledarskap som stämningen fortfarande katastrofala. Det talas till och med om massjukskrivningar en bit in i januari. Även om alla dementerat detta så jäser det och kokar, och poliserna är rejält upprörda. Jag kan också förstå att så är fallet. Med detta sagt tycker jag ändå att man ska intressera sig för vad som händer långsiktigt inom polisen. Det har pratats en hel del om närpolisen och hur den utvecklas, den så kallade näpo. Jag tycker att man nu behö- ver titta mer på cepo, centralpolisen. Det finns ju ett gigantiskt centralise- ringsprojekt på gång hos Rikspolisstyrelsen som heter Nationell polis och som tar sin utgångspunkt i det faktum att vi har en väldigt obalanserad struktur hos polisen. Det finns tre jättestora polismyndigheter, tre pytte- små och 15 lite mittemellan. Att man försöker samordna deras verksam- het är självklart bra - IT, utbildning, sjöpolis, trafikpolis, kriminalunder- rättelsetjänst och så vidare. Det är naturligtvis ologiskt att ha 21 IT- chefer inom polisen. Det blir en onödig administration. Vi ska dock veta att detta skapar viss oro. Med sammanslagna led- ningscentraler följer nämligen sammanslagna ledningsfunktioner, och det finns en betydande rädsla för att kontrollen över brottsbekämpningen lokalt ska flyttas upp och att kvaliteten därmed skulle minska. Det är heller inte säkert att stort är bäst när det gäller att bekämpa brott via poli- sen. I förlängningen vet vi att det förekommer tankar på att dessa polis- myndigheter ska kunna slås ihop till kanske sex, åtta eller tolv myndig- heter med stora effekter vad gäller politiskt inflytande för polisstyrelser och lokal förankring för vår polis. Det vore trevligt att höra om justitie- ministern hade några synpunkter på detta förmodade gigantiska centra- listiska projekt. Låt mig sedan, fru talman, gå över till domstolarna, som är ett kärt ämne för oss i kammaren. I morgon sammanträffar den kommitté som ska utvärdera sammanslagningen av domstolarna. En ledamot i denna utvärderingsgrupp har hoppat av eftersom det känns helt meningslöst att försöka bidra till någonting då allt verkar vara upplagt på räls för fort- satta sammanslagningar. Så kan nog vara fallet. Den verklighet vi i dag lever i gör att en hel del domstolar sannolikt behöver läggas samman på grund av att tingsrätterna på många områden avlövats viktiga uppgifter som har gjort att det inte går att hålla uppe en kritisk massa och en breda- re verksamhet. Jag vill då varna för att vi inte heller ska få för stora domstolar. Vi ser ju vad som händer i Stockholm. Där är man tvungen att dela upp den absolut största domstolen för att den är en ohållbar arbetsplats. Men samma signaler kommer från andra domstolar. Jag vet att det förekom- mer diskussioner om detta i Helsingborg och de försiggår i Örebro. Man vill inte bli mycket större, därför att en domstol inte kan bli hur stor som helst om den ska vara bra. Jag vill fråga justitieministern vad det finns för insikt på Justitiede- partementet om att domstolar inte bör vara hur stora som helst. När man pratar om domstolarna ska man ändå beröra det ganska tuffa rekryteringsläget. Det är inte lätt att få de bästa av de bästa till våra dom- stolar. Men det behöver vi. Går man in i en domstol finns det risk att man ser ett löneläge som innebär att de som dömer har de lägsta lönerna och de som försvarar brottslingarna har de högsta lönerna. Någonstans där- emellan ligger åklagarna. Detta försöker man lösa med lite kreativa löne- avtal. Men det har ju lett till rena haveriet inom den organiserade domarkåren, och domarfackets ledning har tvingats avgå. Vad detta har för betydelse för kommande regleringsbrev till Domstolsverket skulle jag också vilja ha svar på. Det borde ändå vara angeläget att domarna inte känner att de på något sätt blir styrda och att deras oberoende kringskärs. Det är vi alla överens om inte ska vara fallet. Vi resonerar om detta i några reservationer om Domstolsverkets ställning, som jag tycker är intressant. Om man sedan går till åklagarsidan kan man konstatera att det är väl- digt tufft också här. Arbetsmiljösituationen är allvarlig. En femtedel av alla åklagare har utsatts för hot eller fått våld emot sig. Vi vet att arbets- belastningen riskerar att bli en flaskhals eller orsaka att man tvingas göra avkall på kvaliteten. Andelen misstänkta personer som lagförs har mins- kat. Det har flera förklaringar, men en viktig som åklagarna själva pekar på är att utredningsresurserna hos polisen är för små, att det blir dålig kvalitet och att åklagarna själva får utföra uppgifter, om det ens blir någ- ra uppgifter gjorda, för att man ska få några brott lagförda. När man pratar om åklageriet kan man inte heller komma runt det faktum att det är en lite knepig struktur. Vi har en synnerligen klumpig organisation med dubbla kommandon genom den så kallade Ekobrotts- myndigheten. Här är jag också glad över att majoriteten i utskottet fak- tiskt har kommit fram till en ganska stark skrivning. Man skriver nämli- gen att det inte är alldeles orealistiskt att räkna med att Ekobrottsmyn- digheten kommer att bemästra svårigheterna på ett eller ett par års sikt. Inte alldeles orealistiskt! Men frågan är om det ens är realistiskt. Här har flera personer, människor med insikt i detta, förutom ett otal rapporter sagt att det enda vettiga är att vi lägger ned Ekobrottsmyndig- heten, så som Folkpartiet liberalerna förordat. Vi kan göra besparingar på kanske 25-30 miljarder på några års sikt. Jag ber, fru talman, att få återkomma till frågan om kriminalvården i en senare replik. Jag är i alla fall sammantaget väldigt oroad för kvaliteten i rättsstaten. Jag räknade upp fyra stycken delmål som avgör kvaliteten i rättsstaten. Det visar att vi i dag har kvalitetsbrister. Den rättspsykiatriska vården fungerar väldigt tveksamt. Vi vet att Riksåklagaren med jämna mellan- rum dyker ned och granskar olika utredningar och finner att kvaliteten inte håller vad den lovar. Vi vet att ekobrotten numera på många håll har sådana rabatter att det nästan inte blir några straff beroende på att hand- läggningstiderna är för långa. Vi har ett antal uppmärksammade res- ningsfall som ändå borde väcka till eftertanke om vart vi är på väg. Och det finns ett antal avslutade enskilda fall där kritiken är hård från bland annat Riksrevisionsverket av hur myndigheten har agerat. Folkpartiet liberalerna har i stort och smått lyft fram en mängd saker i vår motion Stärkt rättstrygghet och rättssäkerhet. Vi står bakom alla reservationerna, men av tidsskäl yrkar jag bara bifall till i detta fall reser- vation 2 och reservation 31.

Fru talman! Rättsväsendet har av Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet genom riksdagsbeslut tilldelats en otillräcklig ram för 2003. Det moderata budgetalternativet innebär 946 miljoner kronor mer än regeringens förslag för 2003 och 1 983 miljoner kronor för tvåårsperio- den. Vi moderater kommer därför inte att delta i beslutet om anslagstill- delningen. Vi redovisar i stället vår syn i ett särskilt yttrande. Därutöver finns ett antal moderata reservationer i betänkandet. Av hänsyn till kam- marens tid yrkar jag bifall bara till reservation 1, men vi står givetvis bakom samtliga. Fru talman! Regeringen och utskottsmajoriteten gör en verbal sats- ning på rättsväsendet i årets budget. I praktiken är det ett bantningspro- gram åt en verksamhet som redan går på lågkaloridiet. Men rättsväsendet behöver inte bantas, det behöver stärka musklerna. Och för att klara det krävs energi och en långsiktig satsning. Det finns inga genvägar om ambitionen ska vara att bättre än i dag förebygga, möta och sätta stopp för brottslig verksamhet. Utvecklingen är oroande. Våldet blir allt råare och kryper längre ned i åldrarna. Antalet unga som döms för våldsbrott ökar. Många brottslingar återfaller i brott - i vissa grupper så många som åtta av tio. Polis och åklagare hinner inte med, och resurserna räcker inte till vad som utlovas. Vi vet att många människor är oroliga och otrygga. Kritiken mot rättsvårdande myndigheter tilltar och tilltron till rättsstaten undergrävs. I brist på respons från regeringen anställer alltfler privata väktare, organi- serar medborgargarden eller kräver att kommunerna tar över ansvaret. Vad gör regeringen? Jo, i stället för att ta det ansvar som ligger på re- geringen och justitieministern ställer sig Bodström på åskådarplats och hejar på den som för tillfället springer. Men justitieministern måste ut på plan. Det är ju du som har bollen. Jag är bekymrad över att regeringen inte tycks ha grepp ens över den egna politiken. Man lovar 4 000 nya poliser. Sedan kommer inte de pengar som behövs. Det ska bli en fjärde polishögskola ena dagen, sedan behövs den nog inte. I polisbristens Sverige talar justitieministern till och med här i kam- maren mer om hur de som drabbats av brott ska organisera sig bättre än om hur fler poliser ska utbildas och anställas som just poliser. Det är orimligt att ungdomar som allt oftare blir utsatta för personrån, butiksan- ställda som gång efter gång utsätts för rånförsök eller företag som får ekonomin knäckt på grund av stölder ska behöva bilda föreningar och känna att övergreppen är deras eget fel eller att de i vart fall inte har gjort tillräckligt för att slippa brottsligheten. Men det är ju attityden i Social- demokraternas Sverige. Rättsväsendet behandlas som en restpost av övrig välfärdspolitik. När man läser budgeten får man intrycket att rättsväsendet får just det som blir över. Då blir det precis som utskottsmajoriteten skriver i betänkan- det: "Trots den fortsatta satsning på rättsväsendet som riksdagen beslutat om måste utskottet konstatera att det finns risk att föreslagna anslag i vissa fall framstår som väl låga vid en jämförelse med årets utgiftspro- gnos." Med tanke på de budgetunderskott som polisverksamheten skjuter framför sig och de mycket stora och angelägna investeringsbehov som det inte finns utrymme för är skrivningen närmast parodisk. Rättsväsendets olika delar hänger samman. Ingen del, vågar jag påstå, får i dag för mycket pengar. Men det är vår uppfattning att de otillräckli- ga anslagen till polisen är det mest bekymmersamma. Vi har för få poli- ser för att möta behoven. De föreslagna resurserna räcker inte till för att utbilda och anställa de 4 000 nya poliser som utlovats, inte minst i valrö- relsen. Det har vi moderater sagt länge. Nu bekräftar också Rikspolissty- relsen att det är så. Dessutom saknas pengar till ett nytt radiokommuni- kationssystem, kompetensutveckling och mycket annat. Med regeringens budgetförslag blir resultatet endera budgetöverdrag eller personalned- dragningar. Jag vill fråga justitieministern, och jag kräver ett besked i dag: Föredrar regeringen budgetöverdrag eller personalminskningar inom polisen? Frågan är viktig. Underskotten de närmaste två åren motsvarar 800 anställda inom polisen. En sådan neddragning ska ställas mot att antalet anställda inom polisen minskat från 26 000 till 22 900 sedan mitten av 1990-talet. Polisen har i dag inte ens resurser för att klara upp brott med kända gärningsmän. Den kan inte alltid rycka ut när brott anmäls. Väntetiderna är på många håll helt oacceptabla. Det har gått så långt att polisen i Värmland tvångskommenderar personal att jobba nattskift för att klara den akuta bemanningen. Formellt är polisen ålagd att prioritera nästan alla brott, men svarar i praktiken bara på pågående grovt våld mot person. Allt annat beror på hur mycket man har att göra och om det finns någon ledig polis för till- fället. Jag som kommer från Härjedalen vet om en mycket brysk verklig- het för de medborgare som berörs av verksamheten där. Den här verkligheten sliter på personalen. I dag är 850 poliser sjuk- skrivna - många långtidssjukskrivna - och antalet ökar hela tiden. Det motsvarar alla poliser som arbetar i Kalmar, Gotland, Blekinge och Jämtlands län. Poliskåren har en ganska hög genomsnittsålder. Många kan eller orkar inte med det tempo och de arbetstider en hel del av polis- arbetet förutsätter. Inom några år kommer många att lämna yrket, och återväxten är otillräcklig. Därtill kommer att brottsligheten blir alltmer komplicerad och organiserad. Vi vet att det krävs nya arbetssätt, kunska- per och teknik för att möta detta. Också detta är en utmaning för perso- nalen, både för poliser och för civilanställda. Nu är jag, trots att jag har beskrivit en ganska dyster verklighet och trots att bekymren är mycket stora, helt övertygad om att det går att vän- da utvecklingen. Men det krävs resurser för att klara uppgifterna, och det krävs politisk vilja. Utskottsmajoritetens påpekande att "det är nödvän- digt att alla möjligheter tas till vara för att utnyttja anslagna medel effek- tivt" ter sig som en besvärjelse när man har insett att ramarna redan in- ledningsvis är för små. Sanningen är ju - och det ska man veta när man ser framåt - att en kortsiktig besparing kan vara till men för utveckling, modernisering och effektivisering på lång sikt. Det är precis den långsik- tiga förnyelsen som polisverksamheten och rättsväsendet behöver. Det är inte bara polisen som känner av den socialdemokratiska svång- remmen och tvingas bidra till höjd tolerans mot brottsligheten. Åklagarna tvingas i dag skriva av vissa brott därför att staten anser att det vore för dyrt att driva processerna. Åklagarna kan också, i vetskap om att påfölj- den i domstolen blir obetydlig, välja att lägga ned förundersökningar, trots att lagen och bevisläget ger grund för en vidare process. Det kanske inte är förvånande, men ändå upprörande, att majoriteten helt bortser från åklagarnas behov av att klara sin verksamhet. Riksåkla- garen larmade redan i höstas om att antalet ouppklarade ärenden skulle växa om inte organisationen tillförs mer pengar. Tre dagar före valet lovade Thomas Bodström mer pengar till åklagarna. I budgeten syns ingenting av detta. Tvärtom minskas anslagen med ca 6 miljoner kronor. Anslagskredi- ten halveras. Riksåklagaren har som en konsekvens sagt att de åklagare som går i pension de närmaste åren inte kommer att ersättas, vilket kommer att leda till ökad arbetsbelastning för dem som är kvar. För att åklagarna ska kunna fullgöra sina uppgifter och bidra till att antalet uppklarade brott ökar från dagens ett av fyra, måste åklagarorga- nisationen få mer pengar. Vi moderater föreslog därför att anslaget skulle höjas med 30 miljoner kronor för vart och ett av de kommande budget- åren. Kriminalvården är också ett område med många problem. Det råder överbeläggning på anstalterna, vilket skapar problem ända ned på häk- tesnivå. I Stockholms city får poliser som gripit brottslingar åka runt, runt, och leta efter någonstans där det går att göra av med dem så att det går att hämta nya. Detta sker eftersom häktet är fullt. Så är det lite över- allt i landet eftersom redan dömda inte får plats på anstalterna. Många intagna på anstalterna hemfaller åt eller fortsätter under vistelsetiden sitt missbruk. Den rehabilitering och behandling som skulle behövas kom- mer inte alls till stånd. Problemen leder till att säkerheten för både intag- na och personal äventyras, och kriminalvårdens möjligheter att hjälpa dömda till ett nytt liv minskar naturligtvis när det är så. Det är kort sagt bedrövligt. Man behöver inte prata länge om kriminalvården; det är en bedrövlig nivå på situationen för tillfället. Regeringen ändrade uppfattning i våras och har faktiskt tillmötesgått de krav vi moderater då framförde om mer resurser till kriminalvården. Det är bra. På sikt kommer ännu mer pengar att behövas. Det framgår av Kriminalvårdsstyrelsens rapporter. Jag passar på att skicka följande fråga till justitieministern: Hur kommer regeringen att agera för att säkra till- gång till nödvändiga platser och kvalitet i verksamheten inom kriminal- vården? Fru talman! Vi moderater anser att "land skall med lag byggas". Ett starkt och väl fungerande rättsväsende är grunden för ett tryggt och hu- mant samhälle där varje medborgares rätt tillvaratas. Respekten för varje människa kräver att vi inte fuskar med den uppgiften eller pratar bort vårt ansvar. Plus och minus och mål och medel måste hänga ihop. Så är det inte i regeringens budget. Det beklagar vi moderater. Vi hoppas på en intensiv debatt i frågorna.

Fru talman! Herr statsråd och övriga närvarande och icke närvarande kolleger! Winston Churchill, som också var politiker och som jag inte vill jäm- föras med på andra sätt, stod i en talarstol och sade ungefär: Politisk skicklighet är förmågan att förutsäga vad som kommer att hända i mor- gon, nästa vecka, nästa månad, nästa år och dessutom ha förmågan att efteråt förklara varför det inte blev så. Jag ska med stort intresse se hur regeringen ska försöka förklara var- för det inte blev som de utgick från att det skulle bli när de lade fram sina förslag. Herr talman! Vi kristdemokrater har i parti- och kommittémotioner förordat en annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpo- litiken och andra utgiftsramar än den som finansutskottet nyligen före- slog. Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på att långsiktigt förbättra Sveriges tillväxtförutsättningar genom reformer för att minska ohälsan, förbättra lönebilden och sänka skatterna på arbete och sparande. Därigenom skapar vi förutsättningar för en sysselsättning som ska ge en sådan bättre välfärd för alla medborgare. De alternativen finns i vår re- servation nr 10 i finansutskottets betänkande. För rättsväsendets område innebär det att vi satsar 700 miljoner kro- nor mer än regeringen för år 2003. För att jag inte ska glömma det, herr talman, vill jag inledningsvis yrka bifall till reservation 6, reservation 38 och reservation 46. För övrigt står vi bakom alla våra reservationer och särskilda yttranden. Vi kristdemokrater har en vision om ett tryggare samhälle för alla medborgare, ett samhälle där brottsligheten inte längre är ett allvarligt hot mot medborgarnas liv, säkerhet och trygghet. Den otrygghet som finns i det svenska samhället innebär också en minskad livskvalitet. Jag påstår, även om det kan låta gnälligt, att medborgarnas trygghet är på väg att försämras, kanske försvinna. Målsättningen för en kriminalpolitik värd namnet är givetvis att brottsligheten framgångsrikt ska begränsas. Har den socialdemokratiska kriminalpolitiken varit framgångsrik? Tyvärr måste jag konstatera att det har varit ett rätt imponerande misslyckande. De gångna åtta åren med en socialdemokratisk regering har i brottsbekämpande mening varit åtta förlorade år. Den socialdemo- kratiska passiviteten och bristande framförhållning har lett till en verita- bel poliskris i Stockholm, i Norrland - där justitieministern var och hade synpunkter på för inte så länge sedan - och i resten av landet. Meningen är ju att Sverige ska vara ett tryggt land, inte ett laglöst land. Men den poliskris som vi nu har i Sverige är ett allvarligt hot mot rättssäkerheten och mot rättssamhället. Det är trist att komma med siffror, men det är nödvändigt för att kun- na visa hur situationen rent faktiskt ser ut. År 2001, alltså förra året, anmäldes till polisen ca 1,2 miljoner brott. Det innebär, om vi försöker tänka oss in i detta, att varje timme dygnet runt blir någon bestulen. Varje timme dygnet runt blir någon slagen, sparkad eller utsatt för våld av annan typ. Våldet har kommit in i varje familj. Om vi själva inte har blivit utsatta för våld, har någon i vår om- givning varit utsatt för våld. Min yngste son Carl blev för något år sedan helt oprovocerat nedslagen i närheten av vår bostad. Brottsligheten ligger på en oacceptabelt hög nivå. Jag vet att man från regeringens sida kommer att säga att det har planat ut, men det är bara fråga om vilka punkter som vi jämför med. Det första kvartalet 2002 ökade de polisanmälda brotten med 4 % jämfört med motsvarande tid året innan. Den största ökningen var vålds- brotten. Kvinnomisshandel ökade med 10 % under det kvartalet jämfört med året innan. Samtidigt - det är pinsamt att behöva konstatera detta - är uppklar- ningsprocenten på en mycket låg nivå. För 2001 ligger den på ca 26 %. Då ska man veta - det vet justitieministern också - att bland dessa upp- klarade brott ligger alla som är avskrivna. Det som min son utsattes för, det våldet, den misshandeln, är efter några månader avskrivet och har därmed hamnat bland de uppklarade brotten, alltså bland de 26 procen- ten. Det innebär att tre av fyra brott inte klaras upp. Man kan sedan gå in och titta på olika delar av vissa specifika brott, och då ser man att bostadsinbrotten klaras upp till 8 % och cykelstölder- na till bara ett par procent. I Socialdemokraternas Sverige, herr talman, lönar sig brott. Och det gäller inte bara i Norrland! Jag såg att justitieministern var där och hota- de med att avgå om han inte skulle få ordning på brottsligheten där. Jag tror inte att brottsligheten låter sig skrämmas av det avgångsmeddelande som justitieministern hotade med, utan det behövs andra kreativa förslag för att stoppa brottsligheten i Norrland och få poliser att ta hand om ut- redningar. Våldet mot lärarna har också ökat. Fyra av fem lärare känner sig otrygga i skolan, och 6 % av lärarna har varit utsatta för någon form av våld under sin yrkesutövning. Socialdemokratisk politik har varit tandlös, utan handlingskraft och utan visioner. Kristdemokraterna har, herr talman, i sitt budgetalternativ satsat 700 miljoner mer än regeringen fördelat på olika poster. Det är 350 miljoner mer för polismyndigheten, 87 miljoner mer för kriminal- vård, och så vidare. För att bryta brottskurvan, vilket är oerhört viktigt, är det brottsföre- byggande arbetet det viktigaste: att förhindra att nya generationer kom- mer in i kriminalitet. Där är familjens roll som brottsförebyggande enhet central. Oavsett hur familjen ser ut är den som etisk signalgivare och uppbyggare av den inre kontrollen hos barnet av avgörande betydelse i det preventiva arbe- tet. Medel till stöd bör ges till föräldrautbildning för att medvetandegöra föräldrarna och andra som har tillsyn över barn om värdeöverföringens betydelse. Det pekar vi på i reservation 38, som jag yrkar bifall till. Detta är på sitt sätt ganska klart för dem som är intresserade av att sätta sig in i det. Brottsförebyggande rådet har i sin tidning Apropå, nr 4/2002, under sitt tema Ung brottslighet som överskrift "Förändringen måste börja i familjen". Det är för oss kristdemokrater fullständigt själv- klart. Hur regeringen ska klara av det, när man bygger upp sin politik med stödpartiet Vänstern, som ju har som slogan Död åt familjen, är nästan obegripligt. Det är också, herr talman, viktigt att säkerställa tryggheten i samhället genom att det finns tillräckligt med poliser ute för att förhindra att folk begår brott. Poliser ute på staden har en brottsförebyggande effekt, och naturligtvis också för att utreda brott. Här har regeringen föreslagit en massa nya poliser. Men i ett TT- meddelande häromdagen varnade Rikspolisstyrelsen "för att löftena om fler poliser inte kommer att kunna uppfyllas om inte regeringen öppnar plånboken rejält". Upp med plånboken och öppna den! Det spelar ingen roll hur många poliser som utbildas om inte någon har råd att anställa dem. Justitieombudsmannen har i en skrivelse till regeringen i maj 2002 konstaterat: "En väl fungerande utredningsverksamhet har en betydande brottsförebyggande effekt som bidrar till tryggheten i samhället." Det förutsätter naturligtvis att det finns en kompetens hos dem som utreder brott. När Justitieombudsmannen gjorde sina undersökningar konstaterade man allvarliga brister när det gällde utredning av vardags- brottsligheten hos samtliga av de polismyndigheter som Justitieombuds- mannen inspekterade. Vid analys av vad detta berodde på konstaterade JO att det bland annat berodde på att personalstyrkan var underdimensio- nerad och att det saknades effektiv och kompetent arbetsledning. Vi föreslår i vår reservation nr 6 att vidareutbildning och fortbildning inom polisen ska förbättras. Man måste också försöka bryta trenden för dem som av olika skäl har hamnat i brottslighet och se till att stoppa återfallen. Där har Kristdemo- kraterna en bra politik, med motivationsfängelse i en trestegsmodell med drogtester, analys och kunskapstester samt utslussningsboende. Här finns det väldigt mycket att göra, och Kristdemokraterna har en bra politik här. Det är också av stor vikt att ta hand om brottsoffren. Där är regering- ens åtgärder inte tillräckliga. Vi har begärt en resursförstärkning till brottsofferjourerna och till stödcentrum för unga brottsoffer, som bland annat bedrivs i Stockholmsområdet. De är mycket bra och angelägna. Det är viktigt att unga personer som har blivit utsatta för brott också tas på allvar och får hjälp av de rättsvårdande myndigheterna med att bearbeta vad som har hänt så att de orkar medverka i polisutredningar och rättegångar. Det tar vi upp i reservation nr 46. Det här är självklart. Det behövs så lite av vanligt sunt förnuft. Det skadar inte, herr talman, med vanligt sunt förnuft, även om detta inte är särskilt vanligt. För att återupprätta rättsväsendet och förstärka rättssamhället med en stark inriktning på de brottsförebyggande åtgärderna, men också på en fungerande och kompetent poliskår och stöd för brottsoffren, kommer Kristdemokraterna under denna mandatperiod att utöva en mycket hård men förhoppningsvis konstruktiv oppositionspolitik i riksdagen. Jag tar tillfället i akt - det kanske inte blir något ytterligare sådant - att önska mina meningsfränder och även meningsmotståndare en god jul och ett gott nytt år, med nya krafter för att lyssna ännu mer på kristde- mokratisk politik.

Herr talman! Jag vill faktiskt inleda med att tacka kanslipersonalen på justitieutskottet. Jag har stått här år efter år i den här budgetdebatten, och när man läser igenom hela budgetbetänkandet vet man vilket oerhört slit det har varit med att gå igenom motioner och sammanställa alla våra yrkanden som kanske, i alla fall under utskottsmötena, inte alltid är så lätta att reda ut. Jag vill tacka för ett väldigt bra betänkande som är lätt att läsa och lätt att följa. Herr talman! Jag vill börja med en helhetsbild av rättsväsendet. Rättsväsendet är en av de viktigaste grundläggande funktionerna i ett demokratiskt samhälle. Ett fungerande rättsväsende som finns tillgängligt för människor är oerhört viktigt. Ett rättsväsende som är rättssäkert och som också skyddar människor från övergrepp är oerhört viktigt. Jag kan instämma i vad flera av talarna har sagt om vikten av rättsvä- sendet, att det ständigt behövs förbättringar, att man ständigt ska omprö- va varje satsad krona och att man måste lyfta fram det här viktiga områ- det. Men, herr talman, jag kan inte dela synen på att det är enbart med satsningar på rättsväsendet som vi kan lösa problematiken med krimina- litet och brott i samhället. Jag ska ta ett exempel, herr talman, från ett TT-meddelande som kom den 11 december. Det gällde en undersökning som IOGT-NTO hade gjort. Man hade intervjuat polischefer i landets samtliga 23 polislän om sambandet mellan alkohol, våld och polisresurser. Två av tre poliser ansåg att våldet skulle minska om kommunernas socialnämnder fick möjlighet att stoppa serveringstillstånd av sociala skäl, och de var över- tygade om att våldet ökar om fler restauranger skulle tillåtas att servera alkohol. Drygt 60 % av polischeferna trodde att våldet skulle minska om man förbjöd alkoholdrickande på allmän plats. Herr talman! Det här är ett exempel på en politik på ett område som inte rör rättsväsendet men som får en oerhört stor betydelse för hur kri- minaliteten och våldet i samhället utvecklas. Därför kan man, när man diskuterar rättsväsendet, inte enbart diskutera flera poliser och mer sats- ningar på rättsväsendet. Det är viktigt att man också har med sig det här medborgarperspektivet. Och i det avseendet har vi i Vänsterpartiet och majoriteten i utskottet gjort en avvägning när det gäller vilka satsningar som det finns utrymme att göra. Satsningar på kommunerna och sats- ningar på landstinget är precis lika viktiga och är satsningar på att minska brottsligheten. Det handlar om att se till att kommunerna har tillräckligt med resurser för att kunna möta barn och ungdomars problem i skolan och om att man ska kunna möta barn redan på förskolan då man ser att det finns problem. Det är en oerhört viktig satsning som får betydelse för hur rättsväsendet senare ska fungera. Men, herr talman, det är också viktigt att man gör satsningar på rätts- väsendet. Och när det gäller polisväsendet ser vi i dag att det är en polis- brist, och tack vare att vi har sett att det är en polisbrist har det öppnats två nya polishögskolor. Det utbildas i dag fler poliser än någonsin. Man kan givetvis diskutera om det här är tillräckligt och om vi omedelbart behöver fatta beslut om ytterligare en polishögskola. Vi ser det från Vänsterpartiets sida som att det är mycket möjligt att det kommer att behövas ytterligare en polishögskola, men vi ser det också som oerhört viktigt att man följer upp den här utbildningen som man har lagt ut på Umeå och Växjö. Det är viktigt att man följer upp kvaliteten och ser till att man faktiskt lyckas få en tillräckligt bra polisutbildning, vilket jag verkligen hoppas att det kommer att vara, innan man tar steget att ut- veckla ytterligare en polishögskola. Vi i Vänsterpartiet ser det också som viktigt att man inom polisen börjar ha en större samordning. När man tittar på de olika länspolismyn- digheterna ser man att det finns en mängd områden där man faktiskt i dag skulle kunna bedriva en mer effektiv verksamhet om man samordnade sig mellan olika länspolisområden. Det kan handla om IT-sidan. Det kan handla om inköpssidan. Det kan handla om olika servicefunktioner. Vi tycker att det är oerhört viktigt att man inte bara diskuterar mer re- surser till polisen. Det är precis lika viktigt att diskutera hur vi använder de 13 ½ miljarder som satsas på polisen varje år. Hur använder vi dem på bästa möjliga sätt och på effektivast sätt? Herr talman! I debatten låter det ibland som att man med de här 13 ½ miljarderna inte kan bedriva någon verksamhet alls. Utredningarna är helt kassa. Polisen kommer inte om man ringer. Polisen klarar inte upp några brott, inte ens med kända gärningsmän. Men om polisen får 300 eller 500 miljoner mer kommer man att lösa alla problem. Det är givetvis inte sanningen. Det är oerhört viktigt att vi i den här kammaren också diskuterar hur de resurser som satsas används. Vi tror från Vänsterpartiets sida att den satsning som hittills har skett och den satsning som kommer att ske framöver på polisen kommer att kunna möta de problem som vi ser ute. Men det finns en mängd andra problem som vi också måste lyfta fram när det gäller polisen. Hur ska vi få ut mer poliser i glesbygden? Där är det inte bara en fråga om resurser. Där är det inte bara en fråga om att utbilda fler poliser. Det handlar också om att poliserna i dag inte vill söka sig ut till de mindre orterna ute i glesbygdsområdena. Hur ska vi bemöta den problematiken? Jag tror att vi alla partier skulle kunna göra gemensamma insatser för att diskutera den stora problematik som vi kommer att möta mer och mer framöver. Sedan, herr talman, vill jag gå över till kriminalvården, som också är ett stort område. I dag ser vi en mycket kraftig överbeläggning inom kriminalvården. Vi har fått fler och fler långtidsdömda, och vi har fått fler och fler som blir dömda till fängelsestraff. Det är viktigt att möta den anhopningen med att bygga ut inom kri- minalvården, med att skapa fler anstaltsplatser och med att skapa fler häktesplatser. Men från Vänsterpartiets sida tycker vi inte att det här är den enda frågan som man måste lyfta fram. Det är lika viktigt att diskute- ra om vi verkligen vill ha en utveckling med fler och fler långtidsdömda, fler och fler livstidsdöma och fler unga människor som döms till fängel- sestraff Vi från Vänsterpartiets sida är övertygade om att man skulle kunna utnyttja andra påföljder än bara fängelsestraffet för att möta den här pro- blematiken. Vi från Vänsterpartiets sida skulle gärna se att man inför den elektroniska fotbojan på försök upp till sex månader, som var det som utredningen kom fram till när man först tittade på elektronisk fotboja och när man införde den. Vi tror att det också är ett sätt att möta det här. När det gäller kriminalvården handlar det också om att kunna fylla kriminalvården med ett vettigt innehåll. Jag måste faktiskt säga att Krist- demokraterna i sina motioner har lyft fram en hel del intressanta förslag när det gäller kriminalvården och hur man skulle kunna utveckla den. En mycket intressant idé handlar om ett utslussningsboende, som kan vara den sista fasen. Vi vet ju att det är väldigt svårt just när det gäller ut- slussningen och när det gäller att människor ska komma tillbaka ut i samhället. Vi från Vänsterpartiet ser det som oerhört intressant att Krist- demokraterna nu också diskuterar hur man ska kunna förbättra det här och har utvecklat det väldigt tydligt. Det är väldigt positivt. Herr talman! Jag måste säga att jag blir lite förvånad när jag sitter här i kammaren och lyssnar på debatten och på Beatrice Ask från Moderater- na. Hon lyfter fram att kriminalvården i dag är en katastrof: Häktesplat- serna är överfulla. Polisen får köra runt i Stockholm, eftersom det över huvud taget inte finns någon plats att placera dem man har gripit. Det finns inte någon vård och behandling inom kriminalvården. Då måste jag fråga Moderaterna hur de har tänkt sig att möta proble- men. Moderaterna har anslagit ytterligare 115 miljoner till kriminalvår- den. I detta ligger att man vill att kriminalvården ska överta lagen om sluten ungdomsvård från Statens institutionsstyrelse. Det ska läggas på kriminalvården och inrymmas i pengarna. Då räcker de inte långt. I den- na kammare brukar vi också finansiera de förslag vi lägger. Moderaterna föreslår att vi ska införa livstidsstraff för grova narkotikabrott och maxi- mistraff tredje gången någon fälls. Var finns denna ökade kapacitet inom kriminalvården i dag? Herr talman! Det är snarare så att vi med en mode- rat politik inom kriminalvården skulle få en katastrofal situation. Jag vill också lyfta upp något annat som varit uppe här. Man säger att även utskottsmajoriteten är klart medveten om att pengarna till rättsvä- sendet inte är tillräckliga. Man har läst upp en mening från utskottet: "Trots den fortsatta satsning på rättsväsendet som riksdagen just beslutat om måste utskottet konstatera att det finns risk att föreslagna anslag i vissa fall framstår som väl låga vid en jämförelse med årets utgiftspro- gnos." Där har tidigare debattörer slutat. Det hade varit mera ärligt om man hade fortsatt att läsa: "Detta gäller de regelstyrda anslagen till Rätts- hjälpskostnader m.m., Ersättning för skador på grund av brott och Kost- nader för vissa skaderegleringar m.m. där utrymmet för effektiviseringar eller andra besparingsåtgärder saknas." Det är just dessa områden som mycket klart har pekats ut. Det hade kanske varit ärligare att läsa klart hela stycket innan man så tydligt visar på att utskottets majoritet inte heller är nöjd med de anslag som finns. Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 44. På ett enda områ- de skiljer sig Vänsterpartiet från majoriteten. Det handlar om utvärde- ringen av den nya rättshjälpslagen. När den nya rättshjälpslagen infördes 1997 röstade Vänsterpartiet emot denna förändring. Vi var oroade för att försäkringsbolagen inte skulle kunna möta de rättshjälpsbehov som finns ute i samhället och att människor som råkar illa ut inte har försäkrings- skydd i tillräckligt stor utsträckning. Domstolsverket har gjort en upp- följning av reformen, men enligt Vänsterpartiets mening har Domstols- verket snarare tittat på om man uppfyllde de besparingsmål som staten hade ställt på själva reformarbetet och väldigt lite tagit med andra aspekter i samhället. I rättsskyddsförsäkringarna finns det ofta ett tak för hur mycket som kan betalas ut i biträdesersättning. Det finns en oro hos oss i Vänsterpartiet att vissa svagare grupper avstår från sin rätt i en komplicerad tvist för att rättshjälpstaket bromsar upp. Vänsterpartiet anser att en så stor och genomgripande reform som rättshjälpsreformen bör följas upp av en parlamentarisk utvärdering. Jag skulle kort vilja ta upp familjens brottsförebyggande roll. Vi har debatterat det många gånger i kammaren när justitieutskottet haft sina debatter. Jag är helt överens om att familjen har en viktig brottsförebyg- gande roll. Familjen är viktig som normöverförare. När vi tittar på våra anstalter och på dem som blir kriminella ser vi tydligt att det är just de som inte har de rätta familjerna. Familjen kan ju också vara brottsska- pande. Det är viktigt att se båda sakerna. Herr talman! Jag vill önska kansliet, kammarkansliet och övriga del- tagare en riktigt god jul med en lång vila och lite familjetid efter en lång valrörelse.

Herr talman! Det var när Alice Åström pratade om den ideologiska delen av vänsterpolitiken som jag begärde ordet. Jag har en fråga som rör den ideologiska delen av vänsterpolitiken kontra verkligheten. Om jag har förstått det hela rätt innebär helhetssynen att man ska satsa mer på sociala insatser än på polis och annat eftersom det är helheten som ger resultatet. Jag kan hålla med resonemanget till en viss nivå. Under nio år har ni varit stödparti till den socialdemokratiska reger- ingen och fått praktisera denna intressanta politiska idé. Vilka positiva resultat anser Vänsterpartiet att politiken har gett när det gäller våldsut- vecklingen? På vilka punkter kan man se att den sociala satsningen kont- ra bantningen av rättsvårdande myndigheter har varit framgångsrik? Det vore intressant att få veta. Även om det var jag som ställde frågan i repliken kan jag passa på att säga att kriminalvården är bedrövlig. Jag sade det redan inledningsvis. Regeringen köpte de krav vi hade i våras om ökade insatser till kriminal- vården. Det kommer att krävas mer. Men vi ansåg inte att man skulle lägga på mer i detta skede. Det tar en viss tid att använda pengar på ett klokt sätt. Men det är självklart att en upprustning av svensk kriminal- vård kräver insatser under en längre tid och inte ett enstaka anslagsökan- de som vi ser just nu. Det krävs mer. Jag har inga problem med den delen. Det är självklart att vår politik kräver fler platser så länge man inte har fått en minskning av antalet brott och de förebyggande insatserna fungerar bättre än vad de faktiskt gör i dag. Den viktiga frågan är: Vilka positiva resultat har nio år med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna gett när det gäller brottsut- vecklingen?

Herr talman! Om man hade kunnat titta på statistik och se att sats- ningarna inom kommunerna på fritidsverksamheten, barnen i förskolan och skolan gett positiva resultat hade det varit enkelt. Det är ett problem med brottsstatistik i förhållande till hur man satsar. En långsiktig satsning ger resultat först efter flera år. Jag är helt övertygad om att en hel del av den ökning som skett av brottsligheten och våld bland unga beror på att man under väldigt långt tid, i början av 90-talet gjorde väldigt kraftiga nedskärningar när det gäller skolan, insatser för unga och fritidsverksam- het. Jag tror att vi ser resultatet av det i dag. Man måste också titta på det i ett större perspektiv. Man kan använda sig av USA som exempel. De har oerhört många poliser, oerhört långa straff och oerhört många människor inlåsta. Jag är helt övertygad om att otryggheten och våldsutvecklingen i USA är mycket värre än i Sverige. Efter åren med de kraftiga neddragningarna inom kommunerna tror jag att det kommer att dröja innan man ser positiva resultat. Jag är helt övertygad om att det enda sättet att långsiktigt möta en ökad kriminalitet är att möta de ökade behov som finns. Moderaterna finansierar inte sina egna förslag när det gäller krimi- nalvården. Jag förmodar att ni vill att er lagstiftning ska gälla om ni får majoritet.

Herr talman! Alice Åström vet att det tar en viss tid innan man har genomfört lagförslag och innan de får effekt. Man behöver därför inte budgetera omedelbart för ett lagförslag som kommer något år senare. En sådan budgetering behöver man faktiskt inte göra. Det är inte så det fun- gerar i verkligheten. Vore det så enkelt, säger Alice Åström, att man kunde se om politi- ken ger resultat eller inte vore det trevligt. Jag förstår problematiken. Men efter nio år med en vänsterpartistisk och socialdemokratisk helhets- syn borde man väl på någon punkt som Alice Åström kan peka på kunna säga: Här ser vi verkligen en fin effekt. Jag kan konstatera att det är väl- digt ont om dessa fina effekter. Vi har allvarliga problem. Min slutsats av det är att balansen i er politik är fel. Det krävs starka- re muskler hos de rättsvårdande myndigheterna för att kunna hantera problemen. Det står inte i motsatsställning till att satsa på familjen och att se till att vi har en bra skola och annat. Men, som sagt, jag tycker att man kan konstatera, när det har gått snart ett decennium med denna politik, att den fungerar synnerligen dåligt.

Herr talman! Beatrice Ask talar om starkare muskler inom rättsvä- sendet och att det nu har gått nio år. Jag tycker faktiskt att man ser en positiv effekt ute i våra kommuner. Jag tycker att man ser en positiv effekt när vi har fått fler stödlärare och fler lärare över huvud taget i skolan, när vi har fått en bättre skolhälsovård med fler skolpsykologer och fler skolsköterskor. Jag är helt övertygad om att det ger ett bättre resultat. Men det är alltid intressant att jämföra när man själv inte har varit med och bestämt. Jag är helt övertygad om att i ett moderat samhälle med ökad alkoholkonsumtion, med ökade öppettider, med fler tillstånd för servering av alkohol, som poliserna talade om här tidigare, med det som Moderaterna talar om i sina motioner, nämligen att polisen ska kun- na åka ut och hämta tonårsbarn som inte kommer hem ute på stan och så vidare, och med de neddragningar av resurser till kommunerna som Mo- deraterna föreslår i sina budgetförslag är jag helt övertygad om att vi inte hade sett en positiv effekt med starkare muskler utan tvärtom. Jag är helt övertygad om att utvecklingen hade gått åt fel håll. Herr talman! Jag har uppenbarligen yrkat bifall till reservation 44. Det var fel. Jag yrkar bifall till reservation 47. Det märks kanske att det börjar bli dags för lite ledighet när man inte håller reda på vilka reserva- tioner man har.

Herr talman! Alice Åström behöver vara kvar i talarstolen bara en kort stund till, så det blir snart lite vila. Jag blev intresserad av den analys som Alice Åström gjorde av att det är viktigt att man ständigt följer hur resurserna används och hur man prioriterar inom de stora rättsvårdande myndigheterna. Jag kan ta Dom- stolsverket och polisen som exempel. Dessa myndigheter svarar mot regeringen punkt slut. Och det sker en hel del utveckling inom Dom- stolsverket, till exempel sammanslagning av små och medelstora tings- rätter. Detta har föregåtts av en väldigt stor avlövning av vissa verksam- heter som jag kan hålla med om inte är centrala för domstolarnas kärn- verksamhet, till exempel bouppteckningar. Men också inom polisen sker det väldigt mycket omstruktureringar, planeringar och nytänkande. Men detta sker bara hos Rikspolisstyrelsen och i kontakterna med regeringen. Utskottsmajoriteten säger att det sker regelbundna kontakter mellan Justitiedepartementet och Rikspolisstyrel- sen. Men vi vet att hela projektet med en nationell polis i sin värsta form är en gigantisk maktkoncentration där vi lokalt tappar allt inflytande över hur polisen ska jobba i Karlskoga, i Lekeberg, i Örebro eller var det nu är. Detta ser jag som en allvarlig utveckling. Jag känner att det är Alice Åström som har stora möjligheter att påverka detta i sina samtal med till exempel regeringen. Thomas Bodström ska ju inte känna sig hotad av polisutvecklingen i Norrland, utan han ska känna sig hotad av att Alice Åström inte fortsätter att ge honom mandat att vara justitieminister. Det är ju så det ligger till. Om Alice Åström utvecklar sina tankar lite grann i fråga om detta vore jag mycket tacksam.

Herr talman! När det gäller domstolarna tycker jag att det är oerhört viktigt att följa utvärderingen av de förändringar som har gjorts. Jag delar Johan Pehrsons ståndpunkt som han framförde i sitt anförande, att det också är viktigt att det inte blir för stora tingsrätter. Men vi från Vänsterpartiet har sett att det har varit oerhört viktigt att man har moderniserat inom domstolsväsendet. Det har varit nödvändigt att göra dessa förändringar både från rekryteringssynpunkt och från de krav som faktiskt alla politiska partier har ställt när det gäller ökad kom- petens i fråga om barnmisshandel, kvinnomisshandel och en mängd olika områden. För att kunna erbjuda en organisation där man har en möjlighet att möta dessa krav tror jag att dessa förändringar har varit nödvändiga. Men jag delar också åsikten att det inte får bli för stora domstolar som blir ohanterliga ur arbetsmiljösynpunkt. Där är det en balansgång. Det ska bli intressant att följa denna utvärdering, och det ska bli in- tressant att ha den politiska debatten efter utvärderingen för att försöka hitta en gemensam grundsyn. Jag tycker att det är viktigt om man kan få det mellan partierna när det gäller hur vi i så fall ska fortsätta förändring- en inom domstolsväsendet. Jag får återkomma till frågan om en nationell polis i nästa replikskif- te. Jag ser att det finns oerhörda samordningsvinster att göra när det gäll- er vissa positioner. Men jag ser det också som viktigt att man behåller den lokala förankringen och den politiska lokala insynen. Där är det en oerhört svår balansgång. Effektiviteten får inte gå ut över insynen och den lokala förankringen. Ett polisväsende måste alltid ha en förankring i hela landet, och det kan inte finnas bara på en central nivå.

Herr talman! Det gläder mig att Alice Åström numera utgör en garant för att vi ska fortsätta att ha en kraftfull demokratisk insyn i polisens arbete oavsett vad som händer med detta centralistprojekt. Alice Åström tog också upp frågan om påföljder. Jag tillhör också dem som tycker att det är väldigt bra att vi har effektiva påföljder. Det finns i vissa fall ett självändamål med tydliga och kraftfulla straff, det vill säga fängelse i detta fall i vårt land. Men det är bra om man ser till att man har en utslussning, och då kan man ha elektronisk övervakning. Men det har tillkommit en flora av olika påföljder som är ganska svåra att överblicka och svåra för domstolarna att tillämpa. Ett exempel är att en person som tidigare dömdes för grov rattfylla fick någon form av vård. I dag kan vi se att detta inte förekommer alls. Trots nio år med Vänster- partiets stöd till denna regering har man nedrustat vårdresurserna inom missbruksvården, alltså att få människor att komma ur detta. Var och en inser ju att en människa som kör bil så full har ganska många problem också med alkoholen och måste få vård. Någon företrädare för kriminal- vården sade att man knappast slutar dricka för att man krattar löv i en park. Det är knappast effektivt. Hur tänker Alice Åström driva på på detta område?

Herr talman! Missbruksvården inom kriminalvården har minskat mycket under de senaste åren. Det har varit en negativ utveckling om man ser till behovet av vård. Det har inte minskat, utan det har snarare ökat. Fler människor som döms till fängelse i dag har ett mycket större vårdbehov. Inom kriminalvården har utvecklingen varit sådan att man har skurit ned på väldigt många dåliga och hemsnickrade vård- och behandlings- program där man inte har haft en professionell attityd och där vården inte har varit forskningsbaserad, och man har inte kunnat utvärdera vården över huvud taget. Det har varit positivt att man faktiskt har rensat upp i detta. Nu kan jag se att kriminalvården har behov av ökade resurser fram- över för att kunna använda sig av de nya och bättre programmen som har tagits fram så att man kan genomföra detta överallt. I detta sammanhang delar jag Folkpartiets syn på att när någon döms till fängelse är det oerhört viktigt att påföljden ger något innehåll också. När det gäller antalet alternativa påföljder och svårigheterna för dom- stolarna att i dag kunna följa detta kan jag hålla med om att det har blivit ett problem. Det är även svårare för oss som politiker att kunna följa utvecklingen och se hur de olika påföljderna används när de blir väldigt många. Det är en diskussion som jag tror kommer att behöva föras i framtiden när man utvecklar alternativa påföljder. Det handlar då om hur man ska kunna göra en ordentlig uppföljning och om hur man ska kunna se till att du får lika bedömning i de olika domstolarna. Vi har ju också där sett att det har skiftat vad gäller de nya påföljderna. Detta är nog ett ansvar som vi allihop - inte bara majoriteten - får dela. Jag tror nämligen att så här kommer utvecklingen att se ut framöver.

Herr talman! Först konstaterar jag med stor tillfredsställelse att i varje fall Alice Åström ansluter sig till kristdemokratisk politik när det gäller familjens brottsförebyggande roll. Försök att få med andra vänsterpartis- ter, partiledare och övriga, så kanske vi kommer framåt den vägen! Alice Åström sade i sitt anförande att det är polisbrist. Men jag hörde ingenting om hur Vänsterpartiet ska påverka regeringen eller hur man med egna förslag löser denna akuta fråga. Är tanken att vaktbolagen ska ta över och komplettera där poliser inte finns, eller har Vänsterpartiet någon ny idé om hur man ska påverka regeringen när det gäller att lösa denna mycket akuta fråga?

Herr talman! Det är att gå väldigt långt vad gäller rubriken "Död åt familjen". Jag skulle säkert kunna använda mer än min talartid här till att tala om vad som var innehållet under rubriken "Död åt familjen". I dag ser vi ju familjebilder som är långt ifrån den gängse familjebil- den. Många barn växer upp under helt andra förhållanden än vad som gäller för den vanliga familjebilden. Traditionellt diskuterar vi i politiska sammanhang och när det gäller mycket av vår lagstiftning som om fa- miljebegreppet var likadant i dag som för kanske 50 år sedan. Just när det gäller familjens brottsförebyggande insats är det oerhört viktigt att se det positiva här. Någonstans är det när det gäller den här debatten ofta de familjer som har en förmåga att överföra goda värde- ringar som faktiskt också gör det. Det är inte ungarna i de familjerna som kommer att vara ute och strula och som det kommer att hända saker, utan det gäller framför allt i familjer där man kan se ett oerhört missbruk och psykiska problem. Det är bara att titta på bakgrundsbeskrivningen för nästan alla som hamnar i våra domstolar och att titta på familjeförhållan- dena och på hur det har varit. Därför är det oerhört viktigt att i fråga om det brottsförebyggande ar- betet inte satsa på familjebilden där det faktiskt fungerar, utan det hand- lar om att kunna möta de områden där bristerna finns och där det inte fungerar. Då är samhällets insatser - skolan, barnomsorgen och så vidare - oerhört viktiga för att möta dessa barns behov.

Herr talman! Jag står bakom Centerpartiets samtliga reservationer och även det särskilda yttrandet. Men av tidsskäl väljer jag att yrka bifall enbart till reservationerna nr 9 och 11. Det svenska polisväsendet lider av en allvarlig regional klyvning. Det är glest med poliser på den svenska landsbygden. Det finns närpolisdi- strikt i Norrland med avstånd på över 20 mil till närmaste stationerade polis. Helgkvällar ska två poliser ansvara för Gällivare och Jokkmokks kommuner som helhet - 34 000 kvadratkilometer. Det är en yta större än hela Belgiens, kan jag berätta. Det ställs dessutom speciella krav på glesbygdspoliserna. Medan andra poliser i Sverige oftast kan tillkalla assistans måste poliser i gles- bygden klara i princip alla situationer på egen hand. Det ställs därmed krav på en bredare kompetens och på en bättre teknisk utrustning, till exempel på mobila polisstationer som är en bra idé. Vidare krävs det en samverkan mellan olika delar av samhället. Men vi i Centerpartiet ställer inte upp på regeringens förslag om att ordnings- vakter ska ta över delar av den polisiära verksamheten. Vi ska ha fler riktiga poliser - inte ett slags reservpoliser, något som också Polisför- bundet i dagarna har uttalat sig mot. De kallar förslaget för en lågbud- getlösning som riskerar att urholka rättssäkerheten. "Om hela Sverige ska leva så borde hela Sverige få leva på samma villkor även när det gäller rätts- och trygghetsfrågorna. Polisförbundet anser därför att det är en viktig signal med fungerande poliser i glesbyg- den." Man skulle kunna tro att det är ett citat från något tal av Maud Olofsson men så är det faktiskt inte. Det är i stället ett citat av Polisför- bundets ordförande Jan Karlsen. Under hela valrörelsen talade politiker från samtliga partier om hur viktig och högt prioriterad polisen är. Tyvärr ser vi inte resultatet av dessa uttalanden i den resursfördelning som polisen nu får nöja sig med. Det är verkligen dags att gå från ord till handling. Centerpartiets tydliga målsättning är att man ska ha tillgång till polis i landets samtliga kommuner under dygnets alla timmar och, i de större städerna, i varje stadsdel. Vi tar polisens problem, och därmed hela samhällets problem, på all- var. Därför har vi föreslagit ett tillskott om 800 miljoner kronor för år 2003. Tyvärr har vi inte från något annat parti fått gehör för vårt krav på ett så stort anslag. För att tillräckligt många poliser ska kunna nyrekryteras, så att vi på sikt kan nå upp till de 20 000 poliser som det talades om i valrörelsen, krävs det en fjärde polishögskola. Det är glädjande att detta krav från Centerpartiet har fått stöd från Moderaterna och Folkpartiet. Även en- skilda ledamöter från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har motio- nerat om detta. Herr talman! För bara några veckor sedan uttalade statsrådet Morgan Johansson att Sverige inom tio år ska vara narkotikafritt. Det låter bra. Tyvärr är det, menar jag, lite naivt att tro att Sverige någonsin kan bli narkotikafritt. Även om vi får kontroll över den narkotika som i dag finns kommer det tyvärr - det är jag övertygad om - nya narkotiska preparat att missbruka. Även om jag tror att hela landet aldrig kan bli narkotikafritt finns det, menar jag, platser och funktioner i samhället som måste vara helt narko- tikafria. Skolan är given i det sammanhanget, men också en mängd ar- betsplatser - helst alla arbetsplatser. Kanske gäller det framför allt i situationer där vi alla lägger ansvaret för våra liv i andras händer, till exempel när vi flyger eller åker tåg. Hälso- och sjukvården är också ett bra exempel. Där det också verkligen borde vara narkotikafritt är kriminalvårdsan- stalterna men så är, tyvärr, verkligen inte fallet. För en tid sedan besökte jag en anstalt hemma i Skåne. Där medgav chefen lite sorgset att det finns narkotika även på hans anstalt. Men med de resurser som han har och med de regler som finns ser han ingen möjlighet att få stopp på detta. Utöver ökade resurser behövs det både morot och piska för att narko- tikan ska kunna begränsas och på sikt, förhoppningsvis, kunna elimineras från fängelserna. Det krävs en bättre kontroll av besökarna, som alltför ofta lyckas ta med narkotika in på anstalten. Tyvärr krävs det också en bättre kontroll av personalen. Det behövs fler narkotikahundar och också urinprov. Jag kan även tänka mig att införa systemet med glasruta för att särskilja de intagna och besökarna. Platsbristen på anstalterna har också inneburit att det blivit svårare att göra kontroller och att föra kampen mot narkotikan. Det här är givetvis också integritetskränkande för de intagna. Centerpartiet har för år 2003 föreslagit mer resurser till kriminalvår- den än något annat parti. Vårt tillskott på 200 miljoner kronor skulle verkligen ha behövts för att kunna bekämpa narkotikan och utveckla programverksamheten. Det är självklart att programverksamheten inte kan fungera om den intagne samtidigt missbrukar narkotika. 40 % av dem som i dag sitter i fängelse kommer enligt statistiken att återfalla i brottslighet inom tre år. Bland unga brottslingar är statistiken ännu sämre. 70 % återfaller i brott enligt en BRÅ-rapport. Det kan vi absolut inte acceptera som en godkänd nivå! Över huvud taget krävs det ökade resurser för att klara ungdoms- brottsligheten. Polis, åklagare och domstolar hinner inte med, och sex- veckorsregeln klarar man i princip inte någonstans, utan det tar närmare tre månader. Eftersom brottsligheten bland unga tenderar att bli grövre måste utrymme skapas för att höja straffskalans miniminivå vid väldigt grova brott. Herr talman! Våldet mot kvinnor är ytterligare ett område som rätts- väsendet måste prioritera högt. Det finns undersökningar som visar att över hälften av alla kvinnor utsatts för sexuella trakasserier och att nästan hälften av alla kvinnor vid något tillfälle utsatts för våld av en man. Det är uppgifter som jag som man skäms över, måste jag säga. Det är till- sammans som vi kan göra någonting för att förändra det. Lägger man dessutom till en undersökning från Folkhälsoinstitutet, som visar att en åttondel av alla svenska män på något sätt köpt sexuella tjänster, förstår man vilket arbete som ligger framför oss. Jag skulle inte vilja kalla svenska män för talibaner, det är inte en relevant jämförelse, men det är definitivt så att många män har en fullkomligt snedvriden kvinnosyn. Kampen mot kvinnovåld är en kamp minst lika mycket för oss män som för kvinnor. Det är ingen kamp kvinnor mot män eller män mot kvinnor, utan det är någonting som vi måste arbeta med tillsammans. Jag nämner ett antal förslag på förbättringar för utsatta kvinnor. Handläggningen av sekretess vid skyddad identitet måste skötas be- tydligt bättre, och ansvaret för speciellt allvarliga fall bör flyttas från kommunerna till förslagsvis Rikspolisstyrelsen. En kvinna som måste flytta och fly och kanske helt byta identitet får ofta höjda kostnader. Det ekonomiska biståndet borde sättas med hänsyn till skyddsbehovet. Det krävs bättre kunskap inom socialtjänsten för att utsatta kvinnor ska beviljas den rättshjälp som de har rätt till. Lagen om besöksförbud bör förändras så att varje överträdelse auto- matiskt betraktas som ett brott och därmed kan ligga som grund för häkt- ning. Besöksförbud kan också kombineras med fotboja och gälla ett större geografiskt område, kanske till och med en hel kommun i vissa extrema fall. Våldtäktslagstiftningen måste också förändras bland annat genom en förändring av vanmaktsbegreppet, som vi tidigare debatterat i kammaren. Vi anser också att straffen för sexualbrott ska skärpas. Hela straffskalan måste användas. De män som döms till fängelse för sexualbrott måste samtidigt få bästa möjliga vård under sin anstaltstid. Den höga återfallsfrekvens som finns hos sexualbrottslingar är allt annat än godtagbar. Vid ett besök på en anstalt som är specialiserad på just sexualbrotts- lingar fick jag veta att samtidigt som männen genomgår programverk- samhet för att förändra sin syn på kvinnor och sexualitet kan anstaltsled- ningen inte hindra dem från att få porrfilmer och porrtidningar in till anstalten av besökande. Det måste vara snett, en regeländring borde vara möjlig. Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att för att uppleva livskva- litet måste man känna trygghet. En del av tryggheten är ett fungerande rättsväsende. När människor börjar tappa förtroendet för rättsväsendet och försöker lösa problemen själva genom medborgargarden och hämnd- uppgörelse borde man förstå att det verkligen krävs åtgärder för att åter- skapa förtroendet för rättsväsendet och därmed också förtroendet för vår demokrati. För oss i Centerpartiet är rättsväsendet ryggraden i demokra- tin. Det är därför vi också ville tillföra totalt 200 miljarder kronor mer till rättsväsendet under de kommande tre åren. Men det vann inte gehör. Tyvärr vill den politiska majoriteten med Socialdemokraterna, Vänster- partiet och Miljöpartiet annorlunda.

Herr talman! Jag tänkte ta upp frågan om poliser och glesbygd. Där delar jag Centerpartiets syn, och har gjort det under flera år, att just gles- bygdsproblematiken har varit oerhört viktig att lyfta upp. Det finns med i regeringens budgetförslag, man beskriver att glesbygdsproblematiken måste tas upp och att man måste hitta en lösning på det. Jag tror inte heller att lösningen kommer att vara att man ska sätta in väktare. Jag är helt övertygad om att man även inom glesbygd behöver vanliga poliser. Däremot blir jag lite fundersam när Centerpartiet lägger så pass mycket som 800 miljoner mer under kommande år på just polisväsendet. Även om man skulle försöka starta en fjärde polishögskola nu, innan man har kunnat utvärdera de två nystartade, finns det inte poliser att anställa. Min fråga till Centerpartiet och Johan Linander blir då: Är det inte viktigt att följa upp och utvärdera den nya polisutbildning som startats i Umeå och Växjö innan man rusar i väg och bara fortsätter att bygga på? Är det inte precis lika viktigt att vi månar om, även om det känns som ett akut läge, att ha en hög kvalitet på den polisutbildning som vi nu har? Precis lika självklart som det är för Centerpartiet att säga att de inte vill ha några sämre poliser eller några väktare är det för mig att tycka att de poliser som kommer ut ska ha fått en utbildning av hög kvalitet. Hur ser Centerpartiet på det?

Herr talman! Det är alltid viktigt att utvärdera de åtgärder som har vidtagits. Men samtidigt vet vi vilka stora pensionsavgångar som väntar. Vi kan inte bara sitta och vänta med att det utbildas fler poliser. Vi ser att vi inte ens kommer att klara pensionsavgångarna ett antal år framåt. Det tar trots allt ett visst antal år innan de nyutbildade poliserna är färdiga. Alice Åström ifrågasätter att vi vill satsa 800 miljoner kronor mer re- dan under 2003. I viss män är det startkostnader för den fjärde polissko- lan. Vi menar att vi får sätta i gång med den parallellt med att vi utvärde- rar de två tidigare i Umeå och Växjö. Dessa 800 miljoner ska också användas till att förstärka med kring- personal inom polisen. Det har tyvärr blivit så att polisen har fått utföra en mängd administrativa uppgifter som gör att de inte hinner med de polisiära uppgifterna i samma utsträckning. Genom att vi satsar mer på kringpersonal kan polisen verkligen få ägna sig åt den polisiära verksam- heten. Pengar behövs också till ett nytt kommunikationssystem, som har diskuterats vid åtskilliga tillfällen tidigare.

Herr talman! Det var intressant att få en lite bättre bild av hur dessa 800 miljoner skulle användas. För min del var det lite förvånande att Centerpartiet nu hade så mycket kraftigare ökningar på flera områden än vad man haft under förra mandatperioden. Då skulle jag vilja gå in på kriminalvården och narkotikafrågan. Där delar jag Johan Linanders uppfattning om att det är oerhört viktigt att man förbättrar behandlingsinsatserna när det gäller narkotika på anstal- ten. Det finns en sådan satsning som majoriteten gjort i narkotikafrågan. Man satsar 110 miljoner kronor de kommande åren för att förbättra insat- serna för kontroll men framför allt på behandlingssidan inom kriminal- vården. Anser man inte från Centerpartiet att det här är tillräckligt, eller hur mycket hade man tänkt att utveckla det? I dagsläget ligger man långt ifrån dessa 110 miljoner som majoriteten har tillskjutit. Vad är det man ska göra specifikt med dessa ytterligare 200 miljoner i så fall?

Herr talman! Tyvärr tror jag inte att era 110 miljoner kronor räcker till de åtgärder som ni beskriver i utskottsbetänkandet och som regering- en har skrivit om i sin budgetproposition. De pengar som ni avsätter behövs för de nya platser som kriminalvården planerar för, som vi har hört vid föredragningar från kriminalvårdens generaldirektör. De pengar- na behövs där. Vill vi satsa ytterligare på programverksamhet för bättre vård så att vi kan minska återfallsfrekvensen krävs nya pengar. Visst är 200 miljoner kronor väldigt mycket pengar, men när jag gjort mina besök ute på anstalter kan jag säga att jag inte tvivlar på att dessa 200 miljoner verkligen behövs.

Herr talman! I en demokrati ska människor kunna känna trygghet, och det är en gemensam uppgift för oss alla att verka för det. I ett tryggt och jämlikt samhälle ska man inte behöva vara rädd för att utsättas för våld och brott. Rättsväsendet har därför en central roll i demokratin, i en politik för välfärd. I vårt partiprogram säger vi: "Att bekämpa brottslighet är en del av trygghetspolitiken. I det ingår också att bekämpa brottslighetens orsaker. Samhället måste reagera tyd- ligt mot brott och regelöverträdelser. Men den långsiktigt bästa brottsbe- kämpningen ligger i att skapa ett samhälle där de sociala klyftorna är små, där alla har rätt till arbete och barn och ungdomar har trygga upp- växtvillkor." Egentligen är det här självklarheter. Det borde inte ens behöva sägas, att det bästa medlet mot brott är ett jämlikt samhälle där alla människor behövs. Jag är stolt över att vårt parti står upp för den här helhetssynen, att vi satsar på en generell välfärdspolitik som kommer alla till del och att vi satsar på att utveckla rättsväsendet. Samtidigt måste vi se verkligheten som den är. Vi har mycket kvar att göra i kampen mot brott. Brottsligheten finns och den har förändrats och blivit grövre. Samhällsklimatet har blivit hårdare. Våld är vardagsmat. I TV visas både det verkliga våldet i nyhetsprogrammen och underhåll- ningsvåldet i spelfilmer. Samtalstonen har förråats, exempelvis i skolan. Barn använder ibland ett språk och har ett sätt mot varandra och mot lärare som inte kan accepteras. Videospelen visar och lär ut förfärliga mönster. Därför måste vi satsa hårdare. Vi måste satsa på alla plan. Och vi måste bli bättre. Vi måste hitta bättre metoder och bli effektivare i kampen mot brottsligheten. Alla måste engageras. Nästan dagligen nås vi av rapporter om grova brott, om brott mot kvinnor och barn, om rasistiska brott och om organiserad brottslighet. Det är mycket oroande och alarmerande. Det får oerhört allvarliga kon- sekvenser för dem som drabbas och det får allvarliga konsekvenser för klimatet i hela vårt samhälle. Inte minst allvarlig är människors berättigade upprördhet över den bristande tryggheten. Oro och otrygghet begränsar människors möjlig- heter och det begränsar livet. Det är någonting som vi inte kan acceptera. Ett råare samhällsklimat med otrygga människor inte bara begränsar människors livsrum, utan det är också ett hot mot demokratin. Demokra- tin bygger på att människor är delaktiga och tror på politikens möjlighe- ter. Otrygghet och rädsla minskar människors tilltro till varandra och trasar sönder solidariteten i samhället. Herr talman! När man lyssnar på inläggen här i kammaren kan man tro att oppositionen i justitieutskottet varit på en annan planet under de senaste åren. Visst hade jag förväntat mig eländesbeskrivningar, men att man så totalt låtsas ovetande om allt arbete som pågår på rättsväsendets område är anmärkningsvärt. Tycker ni illa om den stora satsning som görs? Vill ni inte ha fler po- liser? Vill ni inte utveckla kriminalvården? Tycker ni inte att brottsoff- rens situation ska förbättras? Vill ni inte effektivisera domstolarna? Eller har ni helt andra förslag om hur kampen mot brott ska föras? Som alla vet är vi mitt uppe i ett utvecklingsarbete för hela rättsvä- sendet som syftar till att brottsligheten ska minska och till att tryggheten i samhället ska öka. Vi ska förstärka rättsväsendets förmåga att förebygga, utreda och lagföra brott. Vi reformerar domstolarna och vi utvecklar kriminalvården. Vi satsar extra för att öka antalet poliser och för att säkerställa närpo- lisreformen. Vi har startat två nya polishögskolor. Totalt kommer 4 000 nya poliser att utbildas under mandatperioden. Den stora satsningen med resurstillskott och reformarbete är mycket positiv samtidigt som den är nödvändig. Vi måste, som jag tidigare sade, bekämpa brottsligheten på alla fronter. Herr talman! Trots att det finns risk att människors oro späds på tyck- er jag att det är positivt att rättsväsendefrågor numera har större utrymme i samhällsdebatten. Det är viktiga frågor som alla berörs av och bör ta del i. Det är helt enkelt en angelägenhet för alla. Det är viktigt med diskus- sioner om hur polisen ska arbeta, hur domstolarna fungerar och hur kri- minalvården ska bedrivas. Förhoppningsvis ökar engagemanget för och kunskaperna om dessa komplexa frågor. Dock måste jag säga att alla inlägg som görs i debatten inte för ut- vecklingen framåt. Jag har förståelse för - och tycker i vissa stycken - att man ska spetsa till en del inlägg för att göra sitt budskap tydligt. Men det måste finnas gränser. Den svartmålning av rättsväsendet som många ägnar sig åt är närmast skamlig. Skamlig är också retoriken här när vi debatterar resurserna till rätts- väsendet. Oppositionen argumenterar som om situationen är katastrofal och att deras förslag skulle lösa alla problem. Jag skulle tycka att det vore intressant att höra mer i detalj vad som skulle kunna göras med era budgetförslag, konkret i verkligheten. Hur många fler poliser skulle finnas på gatorna? På vilket sätt skulle kriminalvården bli effektivare? Hur många fler dömda skulle rehabilite- ras till ett liv utan brott med era budgetförslag? Hur skulle domstolarna bli effektivare? Sanningen är att den satsning som vi socialdemokrater har gjort till- sammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet under de senaste åren går långt utöver vad ni tidigare har föreslagit. Och nu låtsas ni som att inget har hänt och att inget arbete pågår. Jag kan inte komma ifrån tanken att oppositionen tycker att det är be- svärligt när vi socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister satsar på alla delar av rättsväsendet. Ni anser att det är era frågor, och därför tenderar ni att blunda och hålla för ögonen. Men ni får vänja er vid att det är våra frågor och att det är en viktig del av välfärdssamhället som vi värnar om och som vi även i fortsättningen tänker agera aktivt i. Oppositionen tycks inte heller förstå att rättsväsendet är en del av samhället och att man inte kan bekämpa brott enbart med fler poliser och strängare straff. Det behövs mycket mer än så. Det behövs väl fungeran- de samhällen där alla får plats och där vi alla har viktiga roller att spela. Det behövs en helhetssyn både för att förstå brottslighetens orsaker och för att förstå hur den ska bekämpas. Det behövs en politik som mot- verkar social utslagning, segregation och främlingsskap. Det behövs en välfärdspolitik som ger alla barn chans till en god start i livet. Det behövs en bra barnomsorg och bra skolor till alla barn. Det behövs en bra sjuk- vård till alla efter behov, inte beroende på hur mycket pengar man kan betala ur den egna fickan. Det behövs en bra äldreomsorg. Det behövs ett rikt föreningsliv som är tillgängligt för alla och det behövs självfallet en brottsförebyggande politik. Moderat politik handlar främst om skattesänkningar. I valrörelsen ta- lade man om skattesänkningar på 130 miljarder kronor. Skattesänkning- arna ska enligt moderaterna inte drabba rättsväsendet, tvärtom. Man föreslår nedskärningar på anslagen till välfärdspolitiken och lägger till- baka en liten del på rättsväsendet. Det kallar man en politik för rättvisa och trygghet. I verkligheten betyder en sådan politik att man rycker un- dan grunden för en brottsförebyggande välfärdspolitik och banar väg för orättvisa och otrygghet. Herr talman! Det finns inga enkla lösningar när det gäller att bekäm- pa brottslighet. Men jag är övertygad om att vi alla kan bidra till att föra utvecklingen i rätt riktning. Vi kan öka våra kunskaper och vi kan be- stämma oss för de bästa åtgärderna. Det behövs engagerade människor som bryr sig och det behövs insatser på många plan. Vi kan öka våra kunskaper om vilka metoder och vilka insatser som fungerar brottsförebyggande och rehabiliterande genom att studera goda exempel, för sådana finns. Ett positivt exempel på vad som pågår är framväxten av lokala brotts- förebyggande råd. De bildas nu i snabb takt över hela landet. I råden ingår representanter från kommunen, polisen, lokala företagare, före- ningslivet, skolan och även många andra på olika ställen. Ännu är det kanske för tidigt att utvärdera deras verksamhet, men personligen är jag övertygad om att råden har stor positiv betydelse i det brottsförebyggan- de arbetet. De som ingår i råden har kunskaper om vad som händer på orten och känner kommuninnevånarna. De vet var brotten begås och de vet var det kan förekomma bråk. De har goda förutsättningar att åstad- komma resultat. En annan positiv sak som pågår är utvecklingen av stödet och skyddet för brottsoffer. I samband med att propositionen Stöd till brottsoffer an- togs för drygt ett år sedan lades strategin fast. Den innehåller: ? utbildning i brottsofferfrågor för rättsväsendets personal, ? ökat samarbete mellan myndigheter och med ideella organisatio- ner, ? mera forskning, ? särskilda satsningar på kvinnor, barn och ungdomar. Konkret kommer det att betyda att domstolarnas personal har utbild- ning i brottsofferfrågor och även att brottsofferaspekten finns med vid utformningen av informationsmaterial och lokaler. Informationen till brottsoffer kommer att vara bättre och mer tillgänglig. Domstolarna ska också förbättra säkerheten för brottsoffren. Självklart får man också kontinuerligt möjlighet att utvärdera vilka åtgärder som varit verknings- fulla och vilka som kan förbättras. En annan positiv händelse i vårt samhälle och en ny företeelse är Kris, Kriminellas revansch i samhället. Hemma hos oss har de en väldigt framgångsrik verksamhet. De stöds också ekonomiskt och naturligtvis moraliskt av omgivningen i kommunen och av polisen. Det medför att människor som kommer ut från fängelset och som kanske annars skulle återfalla i brott får stöd och hjälp när de kommer ut. Efter vad vi i utskottet erfarit kommer vi också att flytta fram positio- nerna i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Vi väntar på en ny ekobrottsstrategi som ska komma i början av nästa år. Efter vad vi in- hämtat kommer man att föreslå förstärkningar av Ekobrottsmyndigheten, göra en straffrättslig översyn och initiera ett arbete för en effektivare myndighet. Som jag tidigare sagt här i dag är vi mitt uppe i ett utvecklingsarbete för hela rättsväsendet. Det är positivt och spännande. Herr talman! Jag vill avsluta med de meningar som vi socialdemo- krater brukar använda när vi sammanfattar vår politik för rättsväsendet: ? Vi vill förebygga brott genom en politik mot ekonomisk utslag- ning och socialt utanförskap. ? Vi vill bekämpa brott genom ett arbete för ett effektivt rättsvä- sende, en socialt medveten poliskår och kompetenta domstolar. ? Vi vill förhindra återfall i brott genom en progressiv kriminal- vård som syftar till att återföra brottslingar till ett vanligt liv. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer samtidigt som jag vill önska utskottet, kansliet och justitieministern en god jul och ett gott nytt år.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka min kollega och utskottets vice ordförande för hennes trevliga hälsning. Men den föregicks av ett känt positivdragande där man gör allt för att absolut inte erkänna att det finns brister i verkligheten. Jag tycker att det är positivt med ett omfattande utvecklingsarbete inom de rättsvårdande myndigheterna. Men när detta leder till att 850 poliser är sjukskrivna och att myndighetschefen i Dalarna tänker stänga alla polisstationer kallar jag det inte utveckling, utan det är på väg till avveckling. Detta är en verklighet som inte ens Susanne Eberstein kan blunda för, för den finns där. Susanne Eberstein lyfter också på förlåten och säger att det är fantas- tiskt med en progressiv kriminalvård. Men den kriminalvården innebär att människor avtjänar hela sina straff i häkte och har inte en chans att få vård och uppföljning. De som är häktade kan inte ta emot besök. Det blir rätt konstigt att inte vilja se den verkligheten, för vi har ju ett ansvar för detta. Det är inte det som står i Susanne Ebersteins anförande eller det som står i protokollet som är verkligheten, utan det är den brutala verk- ligheten som finns utanför och som är ganska jobbig. Jag understryker gärna att det görs positiva saker och att det går åt rätt håll. Men om vi ska ha ett grepp om verkligheten måste vi se verk- ligheten.

Herr talman! Det är intressant det här med olika arbetsplatser. Jag tror att polisens arbetsplats är precis som alla andra; det finns alldeles för mycket fyrtiotalister överallt just nu. Vi är, emellanåt i alla fall, lite trötta och lite less, så nu behövs det nya tag för att få fart på oss fyrtiotalister igen så att vi kan hålla ända fram till pensionsåldern. Det gäller att entusiasmera och att engagera när man till exempel sit- ter i polisstyrelserna. Så har inte skett här i Stockholm, utan jag har en känsla av att polisstyrelsen mer har sett som sin uppgift att hacka på regeringen. Men vi som sitter i polisstyrelserna ute i landet ser vilket oerhört bra arbete som utförs och hur viktigt det är, precis på samma sätt som på andra arbetsplatser, att lite grann anpassa arbetssituationen för dem som annars kanske blir sjukskrivna och fundera på hur man ska fördela arbetsuppgifterna. Just nu har vi en enorm input av unga nya poliser som kommer ut i vårt land, och det är fantastiskt vad de bidrar till en mycket bättre ar- betsmiljö. Det finns anledning för Johan Pehrson att åka ut och titta på det. Kom gärna till Sundsvall! Även Sollefteå, kan jag trösta centerpar- tisten med, har många unga poliser har sökt sig till, och det har blivit jättebra. När det sedan gäller bekymret med bristen på platser i kriminalvården kan man också se det lite grann positivt. Det är ju bra att domstolarna, polisen och åklagarna verkligen gör sitt jobb så att flera blir dömda och lagförda. 33 personer vistas i dag i dubbelrum. Jag tycker inte att det är så väldigt farligt. Vi har ju fått värre signaler tidigare. Men det är klart att visst är det brist på platser.

Herr talman! Det är framför allt ett problem för de 33 personer som vistas i dubbelrum, för de har ju en väldigt allvarlig situation vad gäller rättssäkerheten och möjligheten att utnyttja de rättigheter som man ska ha när man sitter i fängelse. Jag nämnde i mitt eget anförande att det finns signaler om att det på vissa håll inom polisen funkar ganska bra. Det handlar om en ren ledar- skapsfråga, en fråga om ledarskap som börjar från den absoluta toppen. Då är det kul att se att man kan åstadkomma förändringar. Numera fun- kar det rätt så bra, och det känns positivt. Men fortfarande är det ändå så att i Dalarna och i Uppsala till exempel är det total kris. En hel del har att göra med de ekonomiska anslagen. Rikspolischefen är orolig över att pengarna inte ska räcka till. Han litar inte på Susanne Ebersteins löften. Han litar inte heller på justitieminister Thomas Bodströms löften. Han räknar inte hem en enda krona förrän han har dem i handen. Och jag förstår honom för läget har varit så tufft så länge, och man vet att nu räcker inte pengarna ens till alla de poliser som man ska utbilda. Majoritetstexten berör detta med rättshjälp. Här tror man att man kan- ske slår i taket. Frågan om rättshjälp handlar ju om tillgänglighet, alltså om möjligheten för oss som medborgare när vi hamnar i tvister och kon- flikter att gå till domstol och få hjälp. Det kan gälla vårdnadsmål, det kan gälla svåra skilsmässor, det kan gälla skadeståndsmål. Tänker Susanne Eberstein hjälpa till med att få fram mer resurser till rättshjälp för att öka medborgarnas möjligheter att gå till domstol och få sin sak prövad?

Herr talman! De personer i fängelserna som nu delar rum, vilket i och för sig inte alls är bra, har faktiskt gått med på att göra det. Det fick vi höra vid vår hearing av Kriminalvårdsverkets generaldirektör. Man har kunnat ordna det praktiskt på många ställen. Det känns bra att man gör det på det sättet. Ja, rikspolischefen har kanske all anledning att inte räkna hem några pengar förrän han har fått dem, framför allt med tanke på Johan Linan- ders sätt att räkna in Tetra i sina egna budgetpengar. Det är ju någonting som kommer att kosta 3-4 miljarder, så det måste vi ha ett helt annat tak för. Men som sagt i en välfärdsstat finns det många olika hål att stoppa i. Det är klart att det här görs en fördelning. Som vice ordförande i justitie- utskottet önskar jag naturligtvis att vi får mera pengar. Men det önskade jag också när jag var gruppledare i socialutskottet, för där finns också många hål att stoppa i. Det gäller väl att göra en fördelning och att även se över rättshjälpskostnaderna.

Herr talman! Susanne Eberstein undrar om vi kommer från en annan planet. Nej, vi har inte hämtat synpunkter eller den kritik som jag för- sökte framföra från någon annan planet utan från de expertmyndigheter som arbetar på olika nivåer. Det är inte heller så att vi ifrågasätter eller kritiserar rättsväsendet. Det är nämligen inte en del av socialdemokratin. Min kritik och det som kammaren ägnar sig åt i dag är regeringens budgetproposition och det beslut som fattades med anledning av den och de olika alternativen. Det är den kritiken som är vår uppgift att framföra nu. Jag och mina partivänner är valda för att faktiskt peka på brister i den budgeten. Då är det så, och jag tog upp två områden, att på polisområdet har Socialdemokraterna utlovat 4 000 nya poliser. Resurserna räcker inte till det enligt Rikspolisstyrelsen och många andra som har räknat. Då är min fråga: Är det budgetunderskott eller personalneddragningar som föredras av ansvariga socialdemokrater? Det handlar ju inte bara om att utbilda. Det handlar också om att kunna anställa. När det gäller åklagarna är läget att Riksåklagaren har pekat på brister i resurser. Det föranledde justitieministern att tre dagar före valet lova mer pengar. De kom inte. Det här har inte att göra med att svartmåla rättsväsendet. Vi har att peka på uppenbara brister och halvsanningar i den socialdemokratiska retoriken. Jag vill veta vad Susanne Eberstein och hennes partikamrater tänker göra för att tillförsäkra polisväsendet resurser för att klara anställning av de nya poliser som har utlovats och vad man tänker göra för att försäkra sig om att åklagarinstitutionen kan fullgöra sina uppgifter. Eller måste man, som Riksåklagaren sade, dra ned på personalresurserna? Vilka konsekvenser får det i så fall?

Herr talman! Det är alldeles riktigt att vi har lovat 4 000 poliser. Det ska komma 4 000 poliser. Men alla kommer ju inte år 2003. Man utbildar 1 000 stycken per år. Därför är jag alldeles övertygad om att de 4 000 poliserna kommer att kunna anställas, och det utan neddragningar. Det är nya resurser som ska komma till. Jag har ju inte varit så länge i utskottet, men vad jag förstår har Riks- åklagaren ett av sina år givit löneökningar som inte riktigt var inräknade i budgeten. Det har gjort att det har blivit lite kärvt för honom. Det får man väl ordna upp på något sätt, men det var ju inte så bra att använda pengar som kanske inte egentligen hade. Det är ett bekymmer med åklagarna, det håller jag med om. Å andra sidan har de fått väldiga lönepåslag, och det borde väl kunna göra att de jobbar energiskt och bra.

Herr talman! Polisens budgetunderskott, som man pekar på, är ju re- dovisade mer än en gång. Verksamheten leds såvitt jag vet av tidigare partikamrater. Men det är ju så att underskottet som polisen dras med motsvarar nära 800 anställda under de närmaste åren. Det är lätt att säga att det får man väl fixa, varför var man så dum att man tecknade på ett avtal? Resultatet är i vilket fall som helst att endera krävs det mer resur- ser eller också får vi ett budgetunderskott eller personalneddragningar. Är Susanne Eberstein beredd att ge besked här i dag om att vi ska ha personalneddragningar för att klara budgeten inom polisorganisationen? Det är den frågan som många anställda inom polisen naturligtvis ställer sig. I stället talades det i anförandet om de storslagna satsningarna. Det är ju bara munväder det handlar om. Det sker mycket som är bra inom polisen. Jag kan säga att den kritik som riktades mot Polisstyrelsen i Stockholm är falsk. Jag är själv ordfö- rande i Polisnämnden City. Jag har ett mycket gott samarbete också med mina socialdemokratiska kamrater. Jag är mycket väl medveten om vad vi gör av positiv art också inom polisverksamheten. Men resurserna räcker inte för att klara de uppgifter som regeringen har ålagt oss. Det är ett stort bekymmer, och någon gång måste ni väl börja ta ansvar för den majoritet som ni ändå sitter med och den politik som ni ska bära?

Herr talman! Det gläder mig att Beatrice Ask har positiva erfarenhe- ter från polisstyrelsen. Det var dock inte hennes polisstyrelse jag talade om utan den i Stockholms stad. Om jag har förstått det rätt från Rikspolisstyrelsen går polisen gene- rellt sett ihop. Vissa går back och andra klarar sig väldigt bra. Så det är naturligtvis ett bekymmer hur man fördelar resurserna över landet. Vi kanske behöver nya nycklar för hur vi fördelar dem. Det kanske inte alls är bra. Det ser olika ut, men totalt sett går man som sagt ihop. Då kan man fundera över varför vissa inte går ihop och andra går mer än ihop och hur man kan förändra det. Men visst är det ett bekymmer. Många polismyndigheter dras med gamla underskott, och det måste de naturligtvis ta med sig och rätta till. Så har det ju alltid varit bestämt, att om man inte håller budgeten får man faktiskt ta med sig det. Då får man försöka ordna det senare. Det har egentligen ingenting med de här nya poliserna att göra.

Herr talman! Jag måste säga att det är en intressant retorik som Su- sanne Eberstein använder. Hon säger att vi i oppositionspartierna visser- ligen har mer pengar i våra förslag till budgetpropositioner men att vi inte kommer att kunna göra något med dem. Susanne Eberstein säger också att det inte behövs mer pengar - jag uppfattade det i varje fall så. Samtidigt kunde man läsa i tidningen till exempel i lördags att det i Riks- polisstyrelsens budgetunderlag tydligt framgår att polisens pengar inte räcker till för de nya poliser som politikerna utlovat. De räcker i själva verket inte ens till för dem som finns i dag. Här i Stockholm har länspolismästare Gunno Gunnmo räknat ut att underskottet nästa år blir 147 miljoner kronor. Min fråga till Susanne Eberstein är: Har Rikspolisstyrelsen och länspolismästaren räknat fel? Eller kan det vara så att det finns för lite pengar till polisen?

Herr talman! Som jag alldeles nyss sade kanske det också handlar om en lite felaktig fördelning mellan de olika myndigheterna. Men det jag tycker är intressant är att vi satsar 24,5 miljarder kronor på rättsväsendet. Moderaterna vill lägga till 900 miljoner, Folkpartiet 500 miljoner, kd 700 miljoner och Centern faktiskt så mycket som 1 miljard kronor. Men det skulle räcka till väldans mycket. Jag kan inte se att det löser så stora problem som oppositionen anser sig lösa med just att tillföra de här ganska små beloppen. Det är ju så att en borgerlig regering kommer att samarbeta med Moderaterna och sänka skattetrycket med 130 miljarder. Det betyder ju minskade inkomster. Då behöver man nog mycket mer poliser ute på stan, när vi sänker garden i fråga om välfärdssamhället. Men det gäller som sagt att polisen tar till vara de resurser de har på allra bästa sätt, att vi får ned sjukskrivningarna och att vi inför den här timecare-tjänstgöringen som man ändå har sagt kommer att spara pengar på ett bra sätt.

Herr talman! Jag vill också säga, liksom Johan Pehrson gjorde, att det visst finns mycket som är positivt. Det blir inte bra i sådana här debatter när man svartmålar allting. Det är jättepositivt att det har kommit nya poliser i Sollefteå. Det kanske inte ser lika bra ut överallt. Ett utvecklingsarbete är bra, men frågan är hur lång tid det ska pågå. Nu har ni haft nio år på er, men när drar ni slutsatsen att man kanske är inne på fel väg? Vi vet att antalet poliser minskar. Vi vet att brottslighe- ten ökar och blir grövre. Det kanske är dags att tänka om? Sedan är det inte första gången som svaret på alla frågor är att Mode- raternas skattesänkningar skulle göra det mycket sämre. Men det kanske inte hade blivit så i en borgerlig regeringen. Det vet vi inte. Men det får vi förhoppningsvis se efter nästa val.

Herr talman! Jag är glad över att det plötsligt har blivit en positiv anklang här, för så lät det inte i den tidigare debatten när jag satt och lyssnade på er. Jag tycker inte att vi ska tänka om utan att vi ska tänka vidare. Jag tror att vi faktiskt har många olika saker som vi kan förenas omkring och där vi skulle kunna komma överens om vad som är allra bäst att göra. Det görs trygghetsundersökningar. Det görs inte bara i Sollefteå utan det har även gjorts i Jämtland. De är faktiskt tryggast i hela Sverige. Det är en ganska stor glesbygd i Jämtland. Men jag tror som sagt att det finns mycket att ta vara på hos de olika politiska partierna. Det kan man också se i en del av motionerna, precis som Johan Pehrson sade tidigare. Så vi har mycket gemensamt - men vi har också mycket som skiljer oss åt. Så får det väl vara i ett demokratiskt samhälle.

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att instämma i vad Alice sade. Det var tacket till vårt kansli, som lyckades få ordning på allt det där som jag som nyvald ledamot såg som ett gigantiskt virrvarr av motioner, reservationer, särskilda yttranden och gamla uttalanden som jag snabbt försökte läsa in mig på. Kansliet har verkligen varit behjälpliga. Jag tack- ar verkligen för det. Herr talman! Miljöpartiet stöder utskottets förslag. Vi har inte heller lämnat in några reservationer eller särskilda yttranden. Detta beror inte på att vi håller med om allt som står i utskottets förslag utan dels för att det har varit ont om tid att sätta sig in i alla förarbeten och överenskom- melser som är gjorda sedan tidigare, dels för att vi efter valet har bytt representant i utskottet. Vi har lämnat in flera motioner under den allmänna motionstiden som på olika sätt belyser Miljöpartiets ställningstaganden utan att det direkt påverkar budgeten. Därför kommer de att behandlas senare. Vi har bland annat begärt att livstidsstraffet ska omvandlas till ett tidsbestämt straff. Här tror jag inte att det ska vara något större problem att nå enighet, för det påverkar ju inte budgeten och det är ett steg mot ökad humanisering. Miljöpartiet har genom Gustaf Fridolins motion begärt att regeringen ser över lagstiftningen vad beträffar konflikter mellan enskilda och sam- hället på grund av samvetsvägran. Vi har vidare begärt att preskriptionstiden för miljöbrott förlängs, tillika med brott mot djurskyddslagen. De här brotten tar ju väldigt lång tid att utreda, och risken är att de skyldiga inte kan lagföras på grund av att preskriptionstiden är så kort och utredningen så komplicerad. Vi me- nar att det inte räcker med att bara förlänga preskriptionstiden. Miljö- åklagarna behöver förstärkas också på personalsidan. Detta kommer givetvis att påverka budgeten, men det hoppas vi få återkomma till. Vi har också i en motion efterfrågat större och bättre möjligheter till rättshjälp vid trafikskadeersättningsanspråk, eftersom det ofta är samma försäkringsgivare som beviljar rättshjälp som kan dömas att betala ut trafikskadeersättningen. Vi ser att det här kan vara svårt att undvika kri- tik för bristande opartiskhet i de fall man finner att skadeersättning inte skulle utgå. Det skulle man kunna undvika med en annan tingens ord- ning, det vill säga med utökade möjligheter till rättshjälp eller att man ser över försäkringskonstellationerna på ett annat sätt. Vi har gått igenom de motioner som har lämnats in även från andra partier. Där finner vi reservation 10, om ersättningar till polisen för ex- trakostnader som är förorsakade av EU-toppmötet. Den har de borgerliga partierna gemensamt undertecknat. Man pekar där på att toppmötet blev 146 miljoner dyrare än vad som budgeterats. Reservanterna hävdar att Polismyndigheten i Västra Götaland ska kompenseras för merkostnader- na. Vi delar den uppfattningen, och det gör regeringen också, att Västra Götalandspolisen ska få full täckning för dessa obudgeterade extrakost- nader. Utskottet skriver dessutom i sitt förslag att regeringen borde få i upp- drag att återkomma med förslag om anslag och tilläggsbudget för att täcka de uppkomna kostnaderna. Jag ser att det kan finnas många olika lösningar på detta. Här kommer vi att vara aktiva. Vi tycker att det är rimligt att om en polisstyrelse påläggs extraordinära kostnader bör också beställaren stå för kostnaden i någon form. Vi har förståelse också för Centerpartiets reservation 11 angående polisförsörjningen i gelsbygdsområden. Här tycks vi nästan ha nått en majoritet, tycker jag. Vi anser att behovet finns, och vi ser att det kan finnas fler och andra lösningar än det som reservanterna anför. Inför kommande budgetarbete kanske vi kan samsas om en skrivning som behandlar problemet något mer övergripande. Men ansatsen - att det handlar om en flexiblare och mer okonventionell lösning - delar vi. I det här fallet delar jag också Alice Åströms uppfattning att det är väldigt viktigt att vi ser över situationen. Jag tycker inte att jag har hört några röster som varit speciellt motsträviga mot det. Det finns en annan fråga som har värnat mycket. Det gäller stöd och ersättning till vittnen. Vi ser det som ytterst viktigt att pågående arbete ges de resurser som behövs i kommande budgetarbete. Vi menar att det är viktigt att vittnena får ett bättre stöd. Det handlar både om ekonomiskt och om personellt stöd för vittnena. Vi vet att det förekommer påtryck- ningar och hot mot personer som är beredda att uppfylla sitt samhällsan- svar genom att vittna. Från Miljöpartiets sida ser vi det som helt självklart att vittnen ska få sina kostnader helt täckta av det allmänna, för det är det allmänna det tjänar. Inom parentes kan jag säga att på många av Miljöpartiets kongres- ser har frågan om vittnesstödsverksamheten tagits upp. Vi anser att en av grundpelarna i ett rättvisesamhälle är att människor vågar vittna och höja sin röst mot orättvisor och brottslighet. Miljöpartiet stöder således utskottets förslag. Jag yrkar avslag på samtliga motioner men signalerar samtidigt att vi kommer att återkomma i flera av frågorna i det kommande arbetet längre fram. Vi vill samtidigt också deklarera att vi är kritiska till att riksdagen förlorar mer och mer av lagstiftningsinstrumentet genom att vi överlåter alltmer till EU. Vi ser det som ett hot mot vår demokrati och vårt själv- styre att tvingas anpassa svensk lagstiftning, som i en del fall går mycket längre än EU-lagstiftningen, till exempel i drog- och alkoholfrågor. De ramlagar som antas av EU tvingar oss in i fållor som vi kanske inte vill vara i. Skjortan kan bli trång. Jag är plågsamt medveten om att vi är medlemmar i EU och rättar mitt arbete efter detta faktum. Men jag är också lika plågsamt medveten om att Sverige kanske är det land som snabbast rättar sig efter de ibland absurda regler som EU-instanserna med panikartad hast tar fram. I det här fallet skulle jag vilja skynda mer långsamt - festina lente - för att få mer tid till eftertanke och mer djupgående demokratiprocesser än vad som är möjligt för tillfället. Rom byggdes som bekant inte på en dag utan under en mycket lång tid. Så existerade Romarriket under flera århundraden innan det slutligen föll sönder eller fragmentiserades. EU byggs i en rasande takt och med tvivelaktig folklig förankring. Jag vet att det som växer fram med orga- nisk struktur och i konkurrens med sin omgivning och får den tid som behövs till anpassning gentemot sin omgivning blir livskraftigt och be- stående. Därför, kära kammarledamöter, festina lente!

Herr talman! Jag är plågsamt glad över att Sverige deltar i samarbetet med de andra europeiska demokratierna för att försöka bekämpa bland annat brottslighet som är gränsöverskridande. Det hade den varit oavsett om Sverige hade varit medlem i Europeiska unionen eller inte. Men det är inte detta som är min fråga. Jag undrar bara om Leif Björnlod med tanke på sitt intresse för pre- skriptionsregler kan tänka sig att man förlänger eller tar bort preskrip- tionsreglerna för till exempel mord. Där är preskriptionstiden 25 år i dag.

Herr talman! Samarbete med EU har jag absolut ingenting emot. Jag tycker att det är väldigt bra. Jag är för ett internationellt samarbete - ett ökat internationellt samarbete på många plan. Men jag är inte för en inlåsning i Festung Europa. Därför ser jag utvidgningen som ett positivt tecken och tycker att den kan leda åt rätt håll. Jag är medveten om vad som händer. Frågan gällde om man kan utöka preskriptionstiden för mord. Jag måste erkänna, Johan Pehrson, att jag inte klarar av att svara på den frå- gan. Jag tycker att 25 år verkar vara en tillräckligt lång tid, men jag har inte satt mig in i frågan och kan alltså inte ge ett genomtänkt svar på den.

Herr talman! Det låter nästan som besvikelse på vissa håll bland de borgerliga när det talas om de satsningar som har gjorts. Och det är kan- ske en besvikelse över att det inte har utvecklats på det sätt som de bor- gerliga tänkte. Det talas om att det skulle vara så katastrofalt - både verkligheten, som man säger, och satsningarna på rättsväsendet. Låt oss börja med verkligheten. Varje brott är ett brott för mycket, särskilt för det utsatta brottsoffret. Men det kan också i en sådan här debatt vara värt att erinra sig att statistiken över de senaste tio åren visar att brottsligheten inte har ökat totalt. Man kan peka på ett år här, ett kvartal där eller en viss typ av brottslighet - så kan man sicksacka sig uppåt. Men faktum är att brottsligheten totalt sett faktiskt inte har ökat under de senaste tio åren. Det hjälper förstås inte det enskilda brottsoff- ret. Det sista man ska säga till ett brottsoffer är att brottet inte är så farligt därför att brottsligheten inte har ökat totalt sett, men det kan vara värt att nämna det i en sådan här debatt, om inte annat så för saklighetens skull. Flera har talat om andra saker än bara satsningar på rättsväsendet. Det är också det som har präglat det arbete vi socialdemokrater tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har lagt ned: att se helheten i kam- pen mot brottslighet. Man ska inte, på det sätt som man såg på kampen mot brottslighet för 30-40 år sedan, tro att detta är något som inte berör andra människor än polisen. Så är det inte. Det vet vi ju. Vi vet att vi måste fortsätta att satsa på skolan. Vi vet att det gäller att hindra ungdo- mar att hamna snett och att sätta in åtgärderna tidigt. När vi vet det måste vi fortsätta att utveckla den sociala välfärden. Brott begås många gånger av sociala orsaker, och sociala klyftor bidrar till ökningen av brott. Det är därför det är så viktigt att se helheten och bekämpa sociala orättvisor för att få ned brottsligheten. Det är dock också viktigt att vi fortsätter att utveckla det engagemang som finns bland många medborgare i de nästan 250 brottsförebyggande råd som nu finns runtom i vårt land där tiotusentals människor gör ett fantastiskt arbete, alltifrån socialtjänst till skola och idrottsföreningar, med att just med den lokala förankringen förebygga brott. Och just detta att förebygga brott är ju det bästa sättet att bekämpa brottslighet. Det är en skymf och en förolämpning mot dessa tiotusentals männi- skor att kalla detta för medborgargarden. Jag hoppas att det beror på att man inte känner till dem. Jag råder dem som kallar detta för medborgar- garden att besöka de brottsförebyggande råden. Jag tror inte att man kommer att fortsätta att kalla dem för det när man åker därifrån. Medbor- gargarden, om det nu finns några, är någonting rent kriminellt och nå- gonting helt annat än alla de människor som gör detta fantastiska arbete. Här är vi ledande men knappast ensamma. Tvärtom talar just nu alla länder i EU om detta sätt att bekämpa brottslighet och att arbeta brottsfö- rebyggande. Vi ska väl inte vara de som kliver av detta när vi nu ligger i en så framskjuten position. Det finns också de som säger: Nej, vi ska inte satsa på brottsförebyg- gande arbete, vi ska satsa på poliser. Men då visar man också en stor okunskap om hur de brottsförebyggande råden arbetar. Ju mer vi satsar på detta, desto mer måste vi satsa på polisen. Den mest centrala rollen i de brottsförebyggande råden har nämligen just polisen. Det är alltså inte antingen-eller utan både-och. När det gäller satsningen på polisen har vi flera personer här i kam- maren som är nya i debatten och kanske inte känner till det som gjorts tidigare. Jag måste i så fall upprepa hur det ser ut i verkligheten. Det här var inte något som kom i årets valrörelse, utan det påbörjades under vår förra mandatperiod. I vårt samarbete med Miljöpartiet och Vänstern beslutade vi att öppna en ny polishögskola i Umeå 2000. Vi öppnade ytterligare en i Växjö 2001. Detta innebar att vi nu kunde börja utbilda bortåt 700 poliser per år. Trots stora pensionsavgångar, trots det som sägs - helt korrekt - om att det blir fler äldre poliser, innebär detta ett netto på nästan en till polis per dag i Sverige. Säg, Beatrice Ask, när det hände sist! Säg, Peter Althin, när vi hade en sådan satsning! Och kom inte och säg att detta inte är en satsning på polisen! Sedan har vi, vilket har nämnts, talat om att öka detta ytterligare. Vi ska utbilda 4 000 poliser under den här mandatperioden. Rikspolischefen har nämnts här, och han säger att det inte går att utbilda fler poliser om vi ska ha samma höga kvalitet. Vi har alltså slagit i taket när det gäller att utbilda poliser, och detta försöker man retoriskt framställa som att vi inte satsar på rättsväsendet! Sanningen är ju att detta är en oerhört besvärande situation för de borgerliga - att vi socialdemokrater tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet nu är totalt ledande i de här frågorna och gör den här stora satsningen på polisen, men också att vi inte nöjer oss med att bara räkna antalet poliser utan också på olika sätt vill bekämpa brottsligheten. Vi säger inte: Det räcker att bara utbilda fler poliser, och sedan ska vi inte engagera oss. Tvärtom vill vi fortsätta på det här breda sättet men själv- klart låta polisen ha en central roll. Man säger också från flera håll: Ja, men det här finns det ju inte täck- ning för. Det här kommer att kräva mera pengar. Till alla er kan jag bara säga: Ni har alldeles rätt. Det är klart att det kommer att krävas mera pengar om det ska utbildas ännu fler poliser. Det är just det arbetet som nu pågår. Det är just de beräkningarna som nu görs. Jag kan inte här och nu säga exakt hur mycket som behövs, och det kan ingen annan heller göra. Just nu pågår de beräkningarna, och sedan kommer förhandlingarna att ta vid. En sak kan vi dock slå fast, som är ganska given: Om det utbildas ännu fler poliser kostar det ännu mer pengar. Det är alldeles självklart, och det har vi naturligtvis också haft med i beräkningarna när vi presen- terat det förslag som nu finns med i vår uppgörelse med Miljöpartiet och Vänstern. Självklart kommer det att behövas ytterligare resurser. Vi fick under hela 2001 - jag vet inte hur många gånger jag stod och svarade på interpellationer om detta - höra: Det här kommer aldrig att räcka. Det är alldeles för lite pengar. Vad hände? Jo, det hände att det till och med blev ett överskott vid utgången av året. Det kunde ha blivit ett underskott på tiotals miljoner, kanske hundra miljoner. Vi har en budget på 13,6 miljarder, och det är väldigt svårt att pricka exakt rätt. Självklart ska de poliser som utbildas också få arbete. Och poliser hör väl till de få som också garanteras att få arbete. Inte har vi en massa ar- betslösa poliser! Jämför det med andra yrkesgrupper, där man faktiskt löper en risk när man utbildas att inte få ett arbete. Så är det inte med polisen, utan där får man arbete. Självklart ska vi också, när vi nu utbil- dar de här poliserna, se till att de får arbete i framtiden. Men som sagt räcker detta inte. Vi måste också göra ytterligare sats- ningar på till exempel åklagare, som nämnts. Och för att rätta Beatrice Ask: Det är inte en neddragning utan en höjning med 46 miljoner. Det är riktigt att jag fick frågan tre dagar före valet, och jag upprepade då det som redan hade beslutats. Jag bedömde det till 45 miljoner. Jag hade fel. Det var 46 miljoner. Det är alltså den ökning som nu sker på åklagarsats- ningar för 2003 jämfört med 2002. Vi måste också fortsätta att satsa på kriminalvården. Den har fått ett tillskott i år och kommer att få ytterligare resurser nästa år. Det behövs. Hur mycket vet vi inte heller än, men man har ett ökat behov av platser. Det beror naturligtvis också på de satsningar på polisen jag nämnde som redan har gjorts och som nu gör att arbetet intensifieras på många håll i landet. De beräkningar som har presenterats av Kriminalvårdsstyrelsen talar om uppemot 350 platser inom de kommande två åren. Detta kommer alltså att behövas. Men jag vill också, när det nu talas om att kriminalvården är så usel och att det inte görs någonting, nämna att jag häromveckan träffade Kriminalvårdsstyrelsens generaldirektör Bertel Österdahl. Han talade om jämförelser med andra länder. Precis som Johan Linander säger är återfallstalet ungefär 40 %, och han kunde inte säga något annat land i värden som har ett lägre tal. Sedan tycker jag också att det ska bli ännu lägre, men det kan vara bra att sätta det i sitt sammanhang när man talar om att den svenska kriminalvården är så usel. Därmed dock inte sagt att den inte kan bli ännu bättre. Men som sagt: Det är klart att det behövs ytterligare resurser. Vi har redan tillskjutit 2 miljarder för de år vi nu har bakom oss. Vi kommer att fortsätta att satsa på de här frågorna. Vi kommer att göra det, men vi kommer att göra det på det breda sättet att vi hela tiden också bekämpar de sociala orsakerna. Det är just på det sättet som vi kan fortsätta att bekämpa brottsligheten på ett effektivt sätt.

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt onödigt att hålla på och re- censera humöret på kombattanter från olika partier. Jag är inte ett dugg besviken över att Socialdemokraterna lägger pengar på rättsväsendet. Jag tycker att det är väldigt bra. Men när vi nu i kammaren ska diskutera budgetförslaget måste jag säga att jag är bekymrad - och där skiljer vi oss åt - därför att vi uppfattar att de resurser som anslås för att förverkli- ga ambitionen om att utbilda och anställa 4 000 nya poliser inte räcker. Det är det som vi diskuterar. Det var det jag pekade på i mitt inlednings- anförande, och det är där jag tycker att man måste ha debatten. Det är också så - och det är ingen nyhet för Thomas Bodström - att polisen dras med stora ekonomiska bekymmer. Det var ju mer en händel- se än en framgångsrik politik, höll jag på att säga, som gjorde att man inte fick ett underskott under ett år. Långsiktigt har man tyvärr en ganska dålig budgettäckning. Risken är uppenbar, med de rapporter vi får om hur regeringens budget slår, att man måste välja: budgetöverdrag eller personalneddragningar. Underskotten motsvarar ungefär 800 anställda de kommande åren. Jag vill att justitieministern ger besked. Vad väljer re- geringen? Det andra jag ville kommentera var att det är självklart att jag vet skillnaden mellan brottsförebyggande råd och medborgargarden. Pro- blemet är att det inte bara är de av polisen organiserade verksamheterna som vi ser växa fram runtom i landet utan andra organisationer och grup- peringar av människor som känner förtvivlan över det som händer. Det är det som är bekymmersamt. Det är det som gör det så allvarligt när justi- tieministern talar om att den som är utsatt för brott ska ta sitt ansvar för att motarbeta brottsligheten. Då gagnar man verksamhet som kan vara till men för rättssäkerheten.

Herr talman! Vi är som sagt överens om flera saker. Det behövs mer pengar för ytterligare satsningar. Det är bra att Moderaterna nu ger klart stöd till brottsförebyggande råd. Och vi är överens om att vi på alla sätt ska förkasta medborgargarden.

Herr talman! Justitieministern verkar vara väldigt konfliktinriktad. Det kanske kommer att kännas skönt med lite jullov även för justitiemi- nistern. Vi har här inne just nu ett gemensamt ansvar. Några av oss är folk- valda, justitieministern är utvald för att leda och se till att vi har en bra verksamhet hos de rättsvårdande myndigheterna. Då blir rollfördelningen naturligtvis att justitieministern och hans parti ska tala om allt bra som händer. Men vi har också en annan skyldighet här i kammaren, att tala om de brister som finns. Och jag tycker att de är allvarliga på några håll. Vi är några från oppositionen som förbehåller oss rätten att påpeka detta. Thomas Bodström lyfte fram regeringens fantastiska satsningar på att komma till rätta med de sociala orättvisorna. Det är nästan som ett skämt. Drogerna ökar. Alkoholmissbruket ökar. Barnfattigdomen ökar, något som blir brutalt tydligt i juletid. Psykiatrin rustas ned. Vi har en skola som sorterar ut eftersom kunskapsluckorna är stora. Arbetsron är frånva- rande i många klassrum. Vi har en integration som är så misslyckad att Thomas Bodströms partikolleger nu säger att Göteborg är fullt. Malmö är fullt. Vi ska stänga dessa städer. Det kan inte komma in några fler flyk- tingar för de kan inte integreras med socialdemokratiska regeringens politik. Vi har en arbetsmarknad som permanent administrerar ett utan- förskap för många stora grupper, och vi har ett sjukskrivningselände som skapar stora mänskliga offer. Denna verklighet driver fram kriminalitet. Här har regeringen goda avsikter att motverka allt det jag sade. Det råder inget tvivel om det. Men resultatet är förfärande. Men jag vill inte hålla på med sådana bagateller. Den nationella poli- sen är ett projekt som nu håller på att växa fram inom Rikspolisstyrelsen. Jag vet väldigt lite. Jag läser några tal. Jag läser Rikspolisstyrelsens bud- getdokument. Jag ser vart det är på väg. Mycket som planeras och görs är bra, som jag sade i mitt inledningsanförande. Det behövs en samordning. Men var sker den politiska styrningen, och vad är Thomas Bodströms uppfattning om vart polisen ska gå i strukturhänseende?

Herr talman! Det var inte meningen att låta så konfliktsjuk. Men när man sitter här ett par timmar och lyssnar blir man lite argumentations- lysten. Jag vill understryka till Beatrice Ask att det lät som om man var be- sviken. Till det konkreta svaret. Det är klart att det finns saker som kan göras mycket bättre inom olika områden. Självklart! Det gäller naturligtvis också bekämpningen av sociala orättvisor. Inte för att återgå till valrörel- sen, men det är ju det som är så viktigt att vi tycker att det är mycket viktigare än stora skattesänkningar, som man framför allt från moderat håll presenterade. Det skulle i sin tur leda till ökad brottslighet. På den konkreta frågan om polisen vill jag svara att det var ett stort problem med det enormt stora antal polismyndigheter som fanns förr. Nu har det blivit en klar förbättring. Men det är viktigt att vi också behåller det decentraliserade perspektivet, därför att det ser som vi vet mycket olika ut i Sverige.

Herr talman! Det sista var inte riktigt ett svar. Jag undrade över att en hel del demokratiskt inflytande försvinner när man nu ska slå ihop till färre myndigheter. Det kan tyckas löjligt att man ska bry sig om det de- mokratiska inflytandet vid polisen. Men ur ett historiskt perspektiv kan det vara ganska viktigt att ha det, om man minns hur historien sett ut tidigare. Jag tycker att det är bra. Jag kan tänka mig att vi gör vissa rationaliseringar. Men då måste jag veta vad mina politiska motståndare just nu och de som leder regeringen tycker om utvecklingen mot en nationell polis. Hur kommer justitiemi- nistern att leda detta i regleringsbrev? Vad kommer man att ge klartecken till? Vi har en hel del fakta på bordet redan.

Herr talman! Det finns inget färdigt förslag. Det är viktigt att vi fort- sätter att utveckla samarbetet. Det har inte alltid fungerat tidigare. Men det är också viktigt att vi behåller den decentraliserade roll som ändå finns ute i landet. Exakt i detalj hur det kan se ut kan jag inte svara på här.

Herr talman! Jag är ganska ny i rollen som riksdagsman och måste säga att jag reagerade mycket negativt när jag märkte den låga kvalitet på retorik som justitieministern började med när han påstod att de borgerliga partierna - och jag ingår ju i den skaran - skulle känna besvikelse över de satsningar som Socialdemokraterna har gjort. Det är rent nonsens. Tvärtom tycker vi att det är bra att det satsas på det område som länge och fortfarande är ett kristdemokratiskt kärleksbarn. Brottsligheten ligger på en så hög nivå att inte ens en socialdemokrat kan vara vare sig nöjd eller stolt. Men jag vill ha svar på sådana frågor som hur man ska komma till rätta med de brister som justitieombuds- mannen fann när det gällde utredning av vardagsbrottsligheten. Vad har man för tankar på att komma åt detta? Det är en konkret fråga. Jag ska inte förlänga pinan.

Herr talman! Det vi ska fortsätta göra är förstås att satsa på dels flera poliser, dels bättre samarbete mellan polis och åklagare, dels utveckla polisens arbetsuppgifter och dels utveckla polisens arbetsmetoder för att därigenom utveckla möjligheterna att höja uppklaringsprocenten. Jag delar helt Peter Althins uppfattning att den måste bli högre.

Herr talman! Man får en bild av att allting tycks vara bra när man lyssnar på justitieministern. Men det är inte riktigt den bild jag får när jag är ute och pratar med poliser, kriminalvårdspersonal och alla andra män- niskor för den delen. Den bilden är verkligen inte en bild av att allting är okej i svenskt rättsväsende. Min fråga till justitieministern är helt enkelt: Är det okej? Ska vi i samhället acceptera att vi nu har nått en nivå för återfallsfrekvens på 40 %? Visserligen sade justitieministern att den borde vara bättre, även om vi är bäst, men vill man förbättra får man också tillföra de resurserna, och dem hittar jag inte i er budget. Frågan är: Ska vi nöja oss med den nivå vi har i Sverige i dag?

Herr talman! Nej, vi ska inte nöja oss. Vi ska få ned återfallsbrottslig- heten ytterligare. Vi ska höja uppklarningsprocenten. Vi ska bli ännu bättre på att ge stöd till brottsoffer. Vi ska bli ännu bättre på att ge stöd till vittnen. Peter Althin reagerade på att jag hotade att avgå. Det var faktiskt en helt annan fråga som ställdes, nämligen: Är du helt nöjd? Nej, den dagen jag är helt nöjd kommer jag att avgå. Det var svaret på den frågan. (forts.) Ajournering Kammaren beslutade kl. 17.58 på förslag av förste vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

Fru talman! Ledamöter och lyssnerska! Jag vill här i mitt debattinlägg sätta fokus på polisverksamheten och våldet mot kvinnor och barn i sam- hället. För att människor ska känna sig trygga i samhället och i kontakterna med olika myndigheter måste hela kedjan i rättsväsendet fungera väl. I dag är det uppenbart att många ifrågasätter rättsväsendet, och mycket är på grund av bristen på poliser. Det är i dag ingen självklarhet att polisen finns tillgänglig efter att brott har begåtts. Speciellt märkbart är det för många som bor på landsbygden och i glesbygd, där avstånden till tjänst- görande polis har ökat efter de omorganisationer som genomfördes under 90-talet. Det är också fler i dag än för några år sedan som säger att det inte är någon idé att ringa polisen därför att det ändå inte kommer någon. Det kan vara en förklaring till det lägre antalet registrerade brott. I fredags, den 13 december, rånades en bank i Hagfors i Värmland av tungt beväpnade rånare. Närmaste polispatrull befann sig 6 mil därifrån. Först efter en timma anlände polisen till brottsplatsen. Mellersta och norra Värmland har varit hårt drabbat av grova bankrån. Bara sedan den 9 augusti har fem rån mot bank, post och värdetransporter utförts i Värmland. Det har varit bara under detta år, sedan har det genomförts rån tidigare. Neddragningen inom polisen i Värmland anges vara en bidragande orsak. Polisen ska spara. I augusti innevarande år hade vi 385 poliser i länet. Det behövs 425 poliser för att uppfylla kraven på tillgänglighet. I de fall polisanmälan har gjorts uppstår ett annat problem. Endast 26 % - det har vi hört tidigare - av alla polisanmälda brott klarades upp under 2001. Då fick jag också höra att de avskrivna brotten hade räknats in. Det är en oerhört låg andel uppklarade brott. Man kan konstatera att brott lönar sig för de flesta gärningsmän, vilket är beklagligt. Att korta ned handläggningstiderna och utreda fler brott är en mycket viktig och prioriterad fråga för oss i Centerpartiet. Bristen på anslag till polisväsendet är illavarslande och påverkar hela rättssystemet men även hur polisen organiseras ute i landet. Vilka arbets- förhållanden som finns och vilken fortbildning polisen erhåller påverkar hur allmänheten bemöts. Även poliskåren, liksom personalen inom vård och omsorg, påverkas av stress och den press de utsätts för i yttre tjänst, ibland med livet som insats. Detta har bidragit till att 850 poliser är lång- tidssjukskrivna av landets totala poliskår på drygt 16 000. Detta är till stor nackdel för allmänheten. Det betyder färre poliser i tjänst samtidigt som nya arbetsuppgifter har tillkommit efter Sveriges inträde i Scheng- enavtalet. För Värmland som gränsar mot icke EU-anslutna Norge bety- der det en ökad gränsbevakning för länets poliskår, men också en ökad bevakning vid flygplatsen. Det är ett arbete som görs utan att länets polis kompenseras för de nya arbetsuppgifterna. Den försämrade arbetsmiljön för dem som ska skydda samhällets medborgare drabbar i förlängningen allmänheten och förtroendet för rättsväsendet. Vi har nyligen hört att regeringen anslår i budgeten 100 miljoner kronor mer än tidigare till polisväsendet. Det tycker vi från Centerpartiets sida är otillräckligt för att täcka kostnaderna för exempel- vis rekrytering av nya poliser, rehabilitering av långtidssjukskrivna poli- ser samt kompetensutveckling och vidareutbildning av poliser. Dessutom ska 4 000 nya poliser utbildas inom den kommande mandatperioden. Ingenstans står det var de pengarna ska tas från. I januari 2003 antas 192 studenter till Polishögskolan i Solna, 96 studenter till polisutbildningen vid Umeå universitet samt 96 studenter till polisutbildningen vid Växjö universitet. Om man tar in lika många hösten 2003 utbildas det totalt 768 poliser. Av budgetpropositionen framkommer inte heller hur polismyndighe- ten ska få råd att anställa de nya poliserna. Det är redan i dag ett stort problem i mitt hemlän. Ett annat bekymmer är att eftersom regeringen inte anpassar budgeten efter polisväsendets behov måste efterjusteringar göras genom tilldel- ningar av extra medel. Detta gör det också mycket svårt att planera för polisväsendet på längre sikt. Jag vill också lyfta fram de många långtidssjukskrivningarna, som har ökat från år 2000 till 2001. Långtidsfrånvaron bland poliser har också ökat. Enligt uppgift i ett enda län räknas det med att 20 stycken av de långtidssjukskrivna inte kommer att återvända till arbete. Ställer man antalet kort- och långtidssjukskrivna i relation till de poliser som utbil- das, och dessutom en hög medelålder där ganska många poliser har lä- karintyg på att bli befriade från yttre tjänst, är nettotillökningen för nya poliser låg framöver - trots satsningarna på nya platser. Jag vill lämna polisverksamheten och gå över till våld mot kvinnor och barn. Våld mot kvinnor är ett brott, och brottsliga gärningar är straff- bara. Trots detta får i dag brottsoffren, kvinnorna, fly sina hem efter misshandel och övergrepp. Kvar sitter gärningsmannen i orubbat bo. Det är upprörande att det är offret som har en svagare ställning efter över- grepp. Det är offret som får fly och gömma sig medan gärningsmannen kan fortsätta att leva i parets bostad och röra sig fritt i samhället. Kvinnor med barn, som misshandlas av en man de har en relation till, tvingas fly hemmet, flytta runt och leva gömda. Dessutom ifrågasätter de sociala myndigheterna om de är lämpliga vårdnadshavare på grund av avsaknad av en fast bostadsadress. Det är häpnadsväckande att representanter från sociala myndigheter kan lägga ytterligare bördor på offret utan hänsyn till omständigheterna och till varför de saknar en fast bostadsadress. Det är hög tid att attityder och värderingar bearbetas inom beslutande församlingar och av myndigheterna. Man ska där i samverkan garantera att brottsoffret, med barn, får tillgång till familjens bostad och att polisen, med lagens hjälp, flyttar på gärningsmannen. Vi har alla ett ansvar att agera när vi misstänker att någon blir miss- handlad. Fler måste våga tala och anmäla den som misshandlar. Mäns våld mot kvinnor och barn understöds när vi inte reagerar och agerar. Kvinnomisshandeln är så utbredd i dagens samhälle att den betraktas som ett folkhälsoproblem. Den snedvridna kvinnosyn som förmedlas i medier, där kvinnor och barn exploateras som objekt, har visat sig få en förödande påverkan på människor. Respekten för kvinnor har minskat, och vi förfäras över de ökade våldtäkterna, som i dag kan drabba vem som helst och var som helst. Hur vuxna våldsmän agerar är en alarme- rande signal på hur det står till med respekt, moral och omsorg om var- andra i samhället. Jag vill också ta upp frågan om barnen som utsätts för våld. Våld drabbar ju alla grupper, även de mest oskyldiga, barn, som utsätts för misshandel och även misshandel till döds. Små barn, helt utlämnade, har utsatts för besinningslöst våld av en närstående. De har kvävts, sparkats och förgiftats till döds. Nyligen har vi fått veta att en av gärningsmännen, som brutalt dödat sin styvson, fått en fängelsedom på tre och ett halvt år. Det är naturligtvis många som har upprörts över den domen. Man kan fråga sig vilket värde barn har i det svenska rättsväsendet. Barnkonventionen ska ge barnet en starkare ställning i samhället, men hur tolkar våra myndigheter barnkonventionen? Brott mot barn ska be- tecknas som mycket allvarliga - ändå väljer domstolen den lägre straff- skalan. Jag anser att rättsskyddet för barn som misshandlas måste bli starka- re. Jag vädjar till justitieministern, som inte finns här nu, att medverka till att brott mot små barn betraktas som extra allvarliga. Finns det brister i tillämpningen av lagen måste de åtgärdas omgående. Rättsskyddet måste bli bättre för de allra svagaste i samhället.

Fru talman! Bristerna i det svenska rättsväsendet blir alltmer påträng- ande. Det har vi fått många bevis för här i kammaren under dagens lopp. En socialdemokratisk nedrustningspolitik slår nu igenom med full kraft. Många polisstationer har stängt, närpoliser har försvunnit, utredningshö- garna växer och köerna till domstolarna för att få sin sak rättsligt prövad blir längre och längre. Människor känner sig i allt större utsträckning otrygga i vårt land. Många kommuner känner sig tvingade att göra det som staten inte klarar fullt ut i dag. Kommunala brandkårer nattpatrullerar, division 5-laget i fotboll övervakar den med svett och hårt arbete nybyggda klubbstugan och väktare patrullerar på allmän plats. Det är bra att kommunerna, de brottsförebyggande råden - som har nämnts med emfas tidigare i dag av justitieministern - organisationer, företag och enskilda engagerar sig i olika former av brottsförebyggande arbete. Det nuvarande engagemanget, som ofta finns i en gränszon, fru talman, är dock ofta av nöd tillkommet och en följd av att rättsväsendet i dag inte klarar sin uppgift fullt ut. Handläggningstiderna tenderar också att öka, vilket är särskilt allvar- ligt när det gäller brott som begås av unga. Det är alltid viktigt att sam- hällets reaktion på brott är snabb, tydlig och konsekvent. Det är aldrig viktigare än när brotten begås av unga människor, under 18 år. Tidiga insatser av preventiv, repressiv eller rehabiliterande art kan i väldigt många fall förhindra fortsatt brottslig verksamhet och föra en ung männi- ska in på rätt spår i livet. Det är då viktigt att hela rättskedjan med polis, åklagare och domstolar fungerar bra. Det räcker med att en länk bryts för att möjligheterna till den snabba och tydliga reaktionen ska försvinna. Grovt våld tenderar att bli grövre och inträffa oftare. Det finns många orsaker till att våldet eskalerar, men en viktig orsak, fru talman, är att polisnärvaron har minskat kraftigt i bostadsområden, på gator och torg och inte minst bland ungdomar i riskzonen för att hamna i missbruk och kriminalitet. En tillåtande attityd till droger har smugit sig in hos alltför många ungdomar. Det svenska samhället står fortfarande starkt och samlat i sin kamp mot droger trots att många drogliberala krafter verkar ute i Europa. Det är bra. Den kampen måste vi alla föra med ännu större kraft i framti- den. Trots detta är det i dag för många unga som ser de nya så kallade de- signade drogerna, som exempelvis ecstasy, partypoppers och för den delen GHB och GBL, som bara ett medel för att festa och ha kul. Det är en mycket oroande utveckling, där all kraft måste uppammas för att på- verka ungdomarnas egna attityder. Det är viktigt att samhället och lag- stiftande organ, som vi själva, reagerar snabbt och tydligt när nya droger dyker upp på arenan. Det ska inte ta flera år, fru talman, att narkotika- klassa en dödlig drog som exempelvis GHB. Rättsväsendet i ett brett perspektiv har givetvis en central roll i detta förebyggande arbete. Under stor del av 1990-talet har den socialdemokratiska regeringen bidragit till att försämra förutsättningarna för den svenska polisen och det övriga rättsväsendet. Mot bakgrund av de rapporter som dagligen kom- mer om rättsväsendets tillkortakommanden borde slutsatsen vara att rättsväsendets rehabilitering och rekonstruktion prioriterades i statsbud- geten för 2003. Fru talman! Den socialdemokratiska budgeten kan be- skrivas med orden "för lite" och, tyvärr, i många fall "för sent". Trots detta säger nu Socialdemokraterna att man satsar kraftfullt på rättsväsendet. Det har vi hört från denna talarstol åtskilliga gånger, under denna debatt och tidigare. Den uppfattningen delas inte av åklagarna, som med budgeten för 2003 riskerar ytterligare personalminskningar när det gäller både åklagare och kanslister. Svenska polisförbundet i Stockholms län säger nej till nyanställningar av polisaspiranter med anledning av länets skenande budgetunderskott. Länspolismästaren i Stockholm begär mer pengar för att klara verksam- heten 2003. Polisbemanningen i Svenljunga kommun, i Sjuhäradsbygden, som jag kommer från, har under en längre tid varit en polis två timmar i veckan. I Svenljunga hade man en gång i tiden flera poliser varje dag i veckan. Förändringar är bra, ärade ledamöter, men här har det gått för långt. Des- sa exempel är inte unika utan betecknar ett tillstånd som i större eller något mindre omfattning råder i hela Sverige. Fru talman! Många människor känner sig i dag inte trygga i sin var- dag. Tryggheten består inte enbart av att samhället har tillräckligt många poliser eller åklagare. Men människor har en självklar rätt att känna sig trygga till liv och egendom i Sverige. Människor har rätt att förvänta sig att misstänkta brottslingar lagförs och i förekommande fall bestraffas för sina gärningar. Man har också rätt att förvänta sig att grova brottslingar finns kvar inom lås och bom så länge som de utgör ett allvarligt hot mot enskilda människor och samhället i stort. Vi moderater vill stärka rättsväsendet, och vi har därför för de två år som berörs här, 2003 och 2004, anslagit ca 2 miljarder mer än regeringen till rättsväsendet. Vi vill stärka skyddet för den enskilde invånaren i vårt land, med den grundprincipen att det inte är de som följer lagen som ska behöva ändra livsstil utan de som bryter mot lagen. Vi tror också att Sverige behöver en fjärde polishögskola. Min per- sonliga uppfattning, fru talman, är att den bör placeras i västra Sverige och varför inte i den ort där samtliga aktörer i Västsverige tycker att den är bäst lämpad att ligga, i Borås? Fru talman! Vi moderater vill agera nu för att slippa reagera senare.

Fru talman! Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk, brukar man säga. Dessvärre är alla länkar i rättskedjan på tok för svaga och underdi- mensionerade för att klara av medborgarnas berättigade krav. Därför tillför Moderaterna i sin budget närmare 2 miljarder extra under en två- årsperiod. Låt mig ta några exempel. På åklagarsidan är det en mycket kraftig arbetsbelastning som leder till en enorm press på personalen som också resulterar i stora sjukskriv- ningstal. Därutöver finns det närmare 100 000 brott med känd gärnings- man som inte klaras upp på grund av bristande resurser. Inom kriminalvården råder det också en stor arbetsbelastning och en stor överbeläggning - det har vi hört här i kammaren i dag. Det är dub- belbeläggning i celler som endast är avpassade för en person. Detta leder till en ren förvaring, och det möjliggör inte vårdande insatser. Det leder också till att kampen mot narkotika på anstalterna försvåras, och möjlig- heterna för personalen att genomföra ett professionellt arbete minskar. JO har även mottagit flera anmälningar och har också lämnat synpunkter på att man inte får ta emot besök när man är häktad eller är dömd till fängelse. Inom kriminalvården finns det ca 5 500 narkomaner, och det antalet blir sannolikt större med den politik som regeringen för. Den rådande svåra situationen riskerar även att ytterligare försvåra kompetensförsörj- ningen, särskilt i storstäderna där de anställda kan få jobb på andra håll. Det förs en diskussion på sina håll om att en möjlig väg att komma till rätta med den här beläggningssituationen inom kriminalvården skulle vara att man återinför halvtidsfrigivningen. Det är i alla fall någonting som vi moderater aldrig kan ställa upp på. Redan i dag anser vi att strafflängden för grova våldsbrott är för kort, och att frige grovt krimi- nella personer på grund av att det råder platsbrist skulle vara samhällets riktiga reträtt. Sedan ska jag gå över till polisen. Jag ska citera ur Rikspolisstyrel- sens budgetunderlag. Där skriver man: "En samlad bedömning av det aktuella resursläget kännetecknas av att det alltjämt råder en differens mellan statsmaktens målsättning för polisverksamheten och myndighe- ternas reella möjligheter att bedriva polisverksamhet enligt dessa inten- tioner och mål. I praktiken gäller att de lokala polisstyrelserna i sina verksamhetsplaner tvingas prioritera mellan de av statsmakterna priorite- rade områdena." Att prioritera innebär som vi alla känner till att välja bort, att välja bort en angelägen arbetsuppgift. Om en ekonomisk balans ska klaras av måste man, enligt Rikspolis- styrelsen, minska antalet anställda inom polisen med ca 1 800 personer. Och antagningen till polishögskolan måste reduceras till ett minimum. Sedan kan man också säga att åldersstrukturen är hög och att det är höga sjukskrivningstal inom polisen. I genomsnitt är polisanställda sjuk- skrivna 3 ½ veckor per år. Det innebär 1 500 årsarbetskrafter. Rätta mig om jag har fel, men har inte justitieministern sagt att det här är den största satsningen någonsin inom rättsväsendet? Då kan jag konstatera att det inte duger, att medborgarna har rätt till en bättre rätts- stat. Det gäller brottsoffren, andra medborgare, de kriminella själva och de anställda i rättsväsendet. Slutligen vill jag säga att Rikspolisstyrelsen är väldigt oroad över att polisverksamheten kommer att sjunka till en oacceptabelt låg nivå om utvecklingen inte bryts. Det är också hämtat ur deras budgetunderlag. Jag har tyvärr samma oro som Rikspolisstyrelsen. Detta är inte nå- gonting som är taget från en annan planet utan från verkligheten.