Utgiftsområde 21 Energi

Herr talman! Detta är ett betänkande dels utifrån budgeten 2021 för utgiftsområdet Energi, dels motioner på området. Vi i Moderaterna avstår i voteringen till fördel för vårt särskilda yttrande.

Under en pandemi som denna med covid-19 är tajmning och prioritering A och O. Det är i tider som dessa som vi tvingas att skärskåda vad som just här och nu är viktigast. Det finns inget undantag för utgiftsområde Energi.

Vad vi avser som viktigast att säkerställa är att tillräckligt med fossilfri energi produceras och distribueras där den behövs. Våra företag och industrier ska, herr talman, lugnt kunna fortsätta sin omställning till fossilfri produktion och utveckling av sin verksamhet. Våra företag vill och ska ligga i framkant vad avser klimatsmart produktion. Detta måste politiken skapa möjligheter för.

Elektrifieringen ger möjligheter, men den ställer också krav på elleverans. Så har inte varit fallet, herr talman. Vi ser stor oro hos företagen i framför allt södra Sverige över att tillräcklig energikapacitet inte ska finnas. Vi ser oro över hur man ska våga satsa på ytterligare elektrifiering av sin verksamhet och oro över var man ska våga etablera sin verksamhet och sina företag beroende på leveranssäkerhet av el.

Herr talman! För oss moderater är målet en fossilfri elenergi. Det är vår ledstjärna. Bara genom den målbilden kan vi i rimlig tid skapa en elproduktion som klarar klimatmålen till 2030. Vi måste överge målet om helt förnybar energi. Det är inte rimligt, och det är heller inte en effektiv klimatpolitik.

Vi vill avstå från att lägga 120 miljoner på energirådgivning till privatpersoner via våra kommuner. Den rådgivningen finns i dag ändå via nätet. Man kan också köpa de tjänsterna. Hushållen har dessutom redan gjort en fantastisk resa och är energieffektiva. Det är transporter och vår industri som behöver göra sin resa mot fossilfri energi.

Vi vill i stället satsa 250 miljoner mer på energiforskning mellan 2021 och 2023. Vi ser att tekniken utvecklas inom alla energiformer. Bland annat vätgas och kärnkraft är områden där det nu händer enormt mycket. Energiområdet har länge satt kärnkraftsforskningen i vänteläge. Detta behöver brytas. Alla fossilfria energiformer behövs.

Herr talman! Handläggningstiderna för elinfrastruktur behöver kortas avsevärt. Tekniken utvecklas snabbt på området. Det gäller också vad man kan använda elenergi till. Det duger inte att handläggningstiderna för elinfrastruktur kan vara mellan tio och tolv år för att få ledningarna på plats.

Det är handläggningstiderna som är direkta hot mot klimatet. Här måste man vara mer öppen för vilken typ av ledningar man använder smartast och hur de olika överklagansprocesserna bättre ska kunna synkroniseras, så att man inte får långa väntetider.

Herr talman! Vi behöver vidare vara öppna för att flera olika tekniker kommer att finnas i form av både elteknik och vätgasteknik på transportsidan.

Herr talman! Vi behöver en realistisk energipolitik, som tydligt ser vilka utmaningar som finns och som antar utmaningarna, inte en politik som förnekar fakta och inte hörsammar de problem och utmaningar som finns. Bara så kan vi bygga en elproduktion och en elinfrastruktur som matchar utmaningarna vi står inför. Ska Sverige ha en ambition att vara världens första klimatneutrala välfärdsland, precis som våra företag och hela vårt samhälle vill, kan vi inte ha skygglappar. Då måste politiken gå från förnekelsen och använda fakta till handling.

Herr talman! Det finns partier som när en nostalgisk dröm om ny kärnkraft. Moderaterna är ett sådant parti. Det som Moderaterna har varit väldigt skickliga på är att inte berätta vem som ska tvingas stå för notan, vem som ska få betala. Det är en fråga som är högst relevant, med tanke på hur dyr ny kärnkraft är.

Jag har tittat på de senaste siffrorna från Bloomberg om hur mycket det egentligen kostar att bygga ny kraftproduktion. Jag ska dra några exempel från relevanta jämförbara länder. I USA kostar det ungefär 184–324 öre per kilowattimme att bygga ny kärnkraft. Det är enorma summor. Det ska jämföras med motsvarande kostnad för vindkraft i USA: 24–56 öre. Jag skulle kunna stå och rabbla fler exempel. Samma sak gäller Frankrike, Storbritannien och Finland – samt även Sverige, om man bara tittar på kostnaden för ny vindkraft.

Överallt i västvärlden där man bygger ny kärnkraft – på de få ställen där man väljer att göra det – kostar det enorma summor pengar. Det här är någonting som alltid tvingar fram subventioner, antingen direkt från staten och skattebetalarnas pengar eller via olika typer av mekanismer som gör att det är elkunderna som står för kostnaden.

Vem ska i Moderaternas Sverige stå för kostnaden för ny kärnkraft?

Herr talman! Så här kan man räkna, men man kan också räkna på ett annat sätt.

Vi kommer framöver att behöva enormt mycket mer elenergi till skillnad från vad vi tidigare trott – mindre elenergi – om vi ska klara klimatutmaningen. Då kan vi inte ha enbart vindkraft. Jag har personligen absolut ingenting emot vindkraft. Det är en bra energiform. Men den finns tyvärr inte alltid när vi behöver den. Än så länge har vi inte utvecklat batterifunktioner eller vätgasfunktioner som gör att vi kan växla upp till att den finns som basenergi, så att den går att stänga av och sätta på när vi behöver den. Att göra vätgas av vindkraften är än så länge väldigt dyrt. Transformeringen däremellan, som krävs för att skapa stabil energi, kostar väldigt mycket.

Sverige är inte Danmark, som har stor jordbruksproduktion och en helt annan ekonomi. Sverige har en ekonomi som bygger väldigt mycket på tung industri, som kräver enormt mycket energi. Vi har tidigare kunnat lita mycket på vattenkraften. Nu när den väl är utbyggd är den smart och klimatsmart. Men den kommer att behövas i Norrland till industrierna som finns där. Det är inte bara att dra på och skapa ledningar från Norrland till södra Sverige för att balansera upp vindkraften.

Sedan är det väldigt härligt att höra att Lorentz Tovatt tycker att jag är nostalgisk. Jag har varit energiintresserad sedan jag var väldigt ung. Jag har sett allt från ackumulatortankar till etanolbilar och alltihop, och jag tycker att energi verkligen är ett område vi måste forska mer på och utveckla mer. Det är tvärtom mot att vara nostalgisk, vilket jag egentligen tycker att det är Lorentz Tovatt som är just nu.

Herr talman! Man kan vara nostalgisk på olika sätt. Det sämsta sättet att vara nostalgisk på är att inte inse när en teknik är förbi, att inte inse när det inte är möjligt att fortsätta med en teknik som för länge sedan passerat bästföredatum.

Lotta Olsson väljer att inte svara på frågan. Detta får helt enkelt sväva fritt. Svenska skattebetalare vet inte om de kommer att få en ökad skatt för att på det sättet betala ny kärnkraft. De vet inte heller om de kommer att tvingas få en betydligt högre elräkning för att betala Moderaternas kärnkraft. Det blir en obehaglig överraskning om olyckan skulle vara framme och Moderaterna tar makten efter nästa val.

Kärnkraften är inte bara dyr. Den tar också lång tid att bygga ut. Lotta Olsson är positiv till annan teknik. Den tekniken är också mycket snabbare. Den är dessutom billigare och är det snabbaste sättet för oss att bli fossilfria och slippa de fossila utsläppen.

Herr talman! Lorentz Tovatts energipolitik kommer i mycket att bygga på att vi interagerar med vår omvärld och importerar och exporterar elenergi. Vår energiminister brukar ofta skryta med hur mycket vi exporterar. I Polen har man gått ut med att man vill sluta bryta kol och i stället använda kärnkraft som energikälla. Då är frågan: Är det från Polen vi ska importera kärnkraft? Hur kan man göra sådana stora satsningar i ett så stort land om man inte tror på ny billigare teknik? Det är samma som när Lorentz Tovatt och jag köper fortskaffningsmedel. Han kanske köper en cykel, och jag kanske köper en energismart bil. Men ju fler man producerar och ju bättre tekniken är, desto billigare blir det. Det här kommer att innebära att vi blir beroende av import av basenergi i stället för att vara självförsörjande. Jag vet inte om jag tycker att det är bättre.

Herr talman! Under en tid, kanske två år, har Moderaterna pratat väldigt mycket om kärnkraft som lösningen på energisystemets utmaningar.

Det kan man naturligtvis tycka. Det känns på något sätt som att Moderaterna vill rädda kärnkraften från marknaden. Marknaden verkar vilja ha andra energislag. Det blir på något vis en konstig diskussion.

Av alla frågor där Moderaterna borde bedriva en välbehövlig kritik om orimliga marknadseffekter skulle man kunna tänka sig att man börjar med Stockholms sönderprivatiserade sjukvård eller de förödande konsekvenserna av vinstjakten i skolan. Men nej, så är det inte.

Det är först när förnybar energiproduktion prioriteras före kärnkraften som Moderaterna ser rött. Ståndpunkten känns nästan sovjetisk. Det är som en gammal propagandaplansch där kärnkraften gestaltar samhällets framtidstro och tillförsikt.

Min fråga är precis som Lorentz Tovatts fråga. Vem ska betala för den nya kärnkraften? Ni är svaret skyldiga. Är det vi elkonsumenter, eller är det via skattsedeln som vi ska betala?

Herr talman! Jag undrar om vi lever i helt olika världar. Patrik Engström talar om vem som ska betala. Läser inte Patrik Engström svensk press? Hela svenska industrinäringslivet är jätteoroligt. De ser inte att de ska våga satsa och utveckla sina företag och sina jobb i Sverige.

Då riskerar vi någonting annat som Socialdemokraterna ändå historiskt har stått upp för, nämligen jobb och utveckling. Jag har själv jobbat i sjukvården i alla år. Men jag har aldrig kunnat se något annat än att om inte svenskt näringsliv och svensk industri kan producera skatteintäkter och folk kan ha jobb kommer vi heller inte att ha råd med en god sjukvård och en bra skola som vi faktiskt har vant oss vid.

Jag skräms av att vi tror att det är statiskt och någonting som alltid kommer att finnas. Men så är det inte om Sverige inte klarar konkurrenskraften, inte har billig energi och inte kan attrahera de stora batterifabrikerna. Det handlar om att vi kan ha kvar vår stålindustri och de högkvalificerade jobben i Sverige. Om vi inte kan det kommer både Patrik Engströms och min pension att bli lägre. Vi kommer kanske inte att få våra höftoperationer när den dagen kommer.

Jag förstår inte hur man kan skilja på de två sakerna. Det hänger ihop. Historiskt har Socialdemokraterna varit enormt duktiga på att förstå sambandet mellan svenska jobb, starka svenska industrier och välfärdssamhället. Nu verkar det som att de pengarna kommer från jultomten eller någonting, och så ser inte världen ut.

Jag tycker att Patrik Engström ska läsa en del i svensk press. Det är inte jag som skriver detta. Både jag och svensk industri är väldigt oroliga för att de inte ska få långsiktiga satsningar. Satsningarna kanske kommer att gå till Polen som satsar på säker baskraft i framtiden.

Herr talman! Jag vet inte om Lotta Olsson svarade på frågan om vem som ska betala. Jag uppfattade i varje fall svaret som att det är industrin och vi elkonsumenter som ska betala ett högre energipris. Det är vad det handlar om i slutändan.

Det gör mig orolig, måste jag säga. Jag kommer själv från basindustrin. Jag vet mycket väl vad stabil energi betyder för en industri. Man vågar först satsa när man har långsiktighet, precis som vi hade i energiöverenskommelsen, och man tror på framtiden och på att det kommer att gå bra.

Allt tyder på att omställningen går bra. Vi har aldrig producerat så mycket el som vi gör nu. Vi har aldrig exporterat så mycket som vi gör nu. Samtidigt sjönk elkonsumtionen 2019 både i privatbostäder och i industrin.

Herr talman! Tack, Patrik Engström!

Är det så att jag har en fantastisk glassförsäljning på julafton kommer inte den att gå så bra. Jag behöver ha energi till min frysbox på sommaren. Det är detta som är problemet.

Jag förstår inte att Patrik Engström som kommer från industrin kan tro att det ska fungera så länge som vi inte klarar att lagra energi. Den dagen som vi har stora hallar som billigt kan lagra energi i batterier kan vi ställa över till hel vindkraft. Men det kommer också att krävas enormt mycket mer vindkraft i Sverige. Annars har vi inte löst problemet.

Det kommer att bli så att i stället för att lägga en batterifabrik i Skellefteå eller i norra Sverige kanske man lägger den i Polen. Jag ser med oro på att vi ska förlora i välfärdsligan och inte kunna bygga den här fina staten.

Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservationen som finns i betänkandet.

Vi debatterar i dag statens utgiftsområde 21 Energi. Det är ett politikområde som är centralt för ett fungerande samhälle och en förutsättning för ett konkurrenskraftigt näringsliv, speciellt för Sverige som industrination.

På senare tid och under de senaste åren har vi kunnat se en tilltagande problematik med situationer då elbrist uppstår. Det är något som kommer från både flaskhalsar i överföringskapacitet i elnäten och som en följd av en påtagligt minskad effektbalans. Just effektbalansen är ett mått på hur bra vi klarar att försörja oss på el i Sverige under vintern och som beräknas inför varje vinter av Svenska kraftnät.

Under hela den period som den rödgröna regeringen har suttit vid makten har effektbalansen försämrats för varje enskilt år. Det är sex år på raken, och när Svenska kraftnät nu prognostiserar för de tre kommande åren bedömer man att den kommer att försämras för varje enskilt år framåt i tid.

Listan börjar nu bli lång med företag som i vissa fall inte kan etablera sig eller bygga ut sin verksamhet till följd av elbristen. Det är direkt dåligt för det enskilda företaget. Men det är lika dåligt för samhället med såväl uteblivna arbetstillfällen som skatteintäkter, vilket gör Sverige fattigare. Det försvårar och äventyrar den elektrifiering som nu sker och planeras ske i samhället och som är ett viktigt steg mot fossilfrihet.

Regeringens hantering av denna problematik har präglats av naivitet och nonchalans. Det ständigt återkommande svaret från regeringen vid diskussioner om dessa problem är att Sverige exporterar rekordmycket el och att vi är nettoexportörer av el sett över hela året. Det är ett svar som även understryker det faktum att man inte har begripit någonting än.

Hur har det kunnat bli på det sättet? Under lång tid har väderberoende kraftproduktion premierats av politiken på bekostnad av planerbar kraftproduktion samtidigt som nödvändiga kapacitetshöjningar inte har genomförts i elnäten. Sedan den rödgröna regeringen tillträdde har man beordrat Vattenfall att avbryta sina planer på att bygga ersättningsreaktorer, och man har drivit fram nedläggningar av fullt fungerande kärnkraftsreaktorer.

När man hastigt kastade fram chockhöjda skatter för kraftvärmen var man övertygad om att det inte skulle påverka något. Men man uttryckte att skulle nu lokalpolitiker tro att det eventuellt skulle påverka, ja då får de väl bara köra verken vidare och ta ansvar för det själva. Som med så många andra saker såg man inte problemen komma, trots att de var utpekade av många långt innan. Det var något som senare kunde ha resulterat i minskad elproduktion, och förutsättningarna för större nyanslutningar till elnäten minskade kraftigt i de regionerna.

Under juli i somras var spotpriset i södra Sverige nästan tio gånger högre än det systempris som gällde för hela landet. Det har aldrig varit så stora prisskillnader sedan Sverige delades in i fyra elprisområden, något som även möjliggjorde för reservkraftverket i Karlshamn att elda olja på en kommersiell basis mitt under högsommaren i Sverige.

Svenska kraftnät tvingades även till att upphandla drift av kärnkraftsreaktorn Ringhals 1. Nu när vi går mot kallare tider avser man vid årsskiftet att stänga denna reaktor för gott, och vi kommer inte att ha denna möjlighet vare sig till nästa sommar eller till kommande vinter.

I en situation där det tar tid att åtgärda de behov man har drivit fram och som kan förväntas tillta i elektrifieringens spår är detta direkt oansvarigt, enligt vår mening – framför allt då det tar väldigt lång tid med tillståndsprocesser och för att bygga nya elledningar. Det tar även lång tid om man vill bygga ut kraftproduktionen.

Herr talman! Det är givetvis glädjande att fler partier sedan valet har anslutit sig till Sverigedemokraternas förslag om att stoppa den förtida stängningen av Ringhals 1, men det är lika beklagligt att stängningen fullbordas nu till årsskiftet, med endast ett mandats övervikt här i kammaren. Det borde ur ett samhällsekonomiskt perspektiv vara självklart att inte försätta sig i en ännu besvärligare sits genom att stänga ned ytterligare fossilfri kraftproduktion. Men i Sverige har kärnkraften fått föra en tynande tillvaro under den rödgröna regeringen, vilket sker trots den starka folkliga opinion för kärnkraft som finns. Det står även i stark kontrast till den globala utvecklingen för kärnkraften, där den under dessa sex år har ökat för varje enskilt år.

Sverige borde i stället öka ambitionen kring energiforskningen och även bredda den till att faktiskt omfatta kärnenergiforskning. Efter ett tillkännagivande från riksdagen har regeringen ändrat i sina instruktioner till Energimyndigheten, men hittills har ingen av de inkomna ansökningarna beviljats. I stället sker motsvarande insatser från svenskt håll utanför landets gränser. Bland annat deltar det statliga bolaget Vattenfall i arbetet med att ta fram små, modulära reaktorer i Estland i stället för i Sverige, ett arbete som nyligen fördjupades från förstudie till avsiktsförklaring.

Vi kan också se ett snabbt växande intresse för vätgas runt om i världen, något som gläder Sverigedemokraterna. Vi har återkommande föreslagit att Sverige bör anta en vätgasstrategi som även finansierar andra projekt, bortom Hybritprojektet, samt tittar på andra sektorer och hur man bäst kan ta vara på den här lagringstekniken. Helt nyligen såg vi att Japan deklarerade en ambition om att producera 10 miljoner ton vätgas årligen innan 2030, vilket motsvarar elproduktionen från 30 kärnkraftsreaktorer. Vi tycker någonstans att ambitionsnivån måste höjas och breddas till fler sektorer. Alla vägar mot fossilfrihet och det ökade intresset för vätgas leder ju till ett ökat elbehov, inte ett minskat. Ska detta vara en möjlig framåt krävs att man inte behöver fundera på huruvida el finns eller inte; det måste fungera under årets alla timmar.

Konkurrenskraften måste stärkas för planerbar kraftproduktion, som vattenkraft, kärnkraft och kraftvärme, vilken även bidrar med andra nyttor i vår energiförsörjning. Vi behöver tydliga och konkreta mål för leveranssäkerheten samt minskade ledtider för nya nätkonstruktioner för att kunna bygga bort de flaskhalsar som finns i överföringskapaciteten. Energipolitiken måste vara inriktad på ett systemperspektiv som inkluderar kostnader för både produktion och transmission, och det ska ha fokus på kostnadseffektivitet. Det ska inte återkommande leda oss in i olika återvändsgränder.

Herr talman! Jag tycker att det är intressant att ta upp Japan som exempel när olyckan i Fukushima, som hände för inte så länge sedan, fortfarande inte har redovisats på ett transparent sätt.

Jag läste igenom ert budgetförslag i går, Mattias Bäckström Johansson, och fastnade på en del där ni skriver på följande sätt: ”Man kan misstänka att miljödebatten ses som en ursäkt att utkräva allt högre skatter från landets bilister och flygresenärer, pengar som sedan förs över till annat politikerna vill prioritera. – – – Därför står Sverigedemokraterna inte bakom det så kallade 2030-målet, som är orealistiskt och riskerar att stimulera till åtgärder som är suboptimala ur både miljömässig och ekonomisk synvinkel.”

Jag skulle helt enkelt vilja veta hur Sverigedemokraterna ser på klimatkrisen.

Herr talman! Det är det här som lite grann är problemet när det kommer till miljöpolitik och även energipolitik, nämligen att det leder bort från olika mål. Ska man ha ingången att vi ska minska vårt fossila beroende borde även energipolitiken vara inriktad på att vi ska minska den fossila andelen, men vissa partier har tvärtom ställt upp på att vi ska snäva in detta till att enbart omfatta förnybart.

Man har också tagit fram ett subventionssystem med elcertifikat som under nästan två decennier har haft som sitt uttryckliga syfte att driva bort fossilfri kraftproduktion från det svenska energisystemet. Då är ju problemet följande: Ska vi verkligen ha subventioner som minskar fossilfri kraftproduktion till förmån för just förnybart? Det är ju ingenting som räddar klimatet. Det minskar inte utsläppen, utan tvärtom är det jättemycket stål och betong som går åt. Dessa medel hade kunnat användas mycket mer effektivt på andra områden.

På samma sätt är det med nedläggningen av Ringhals 1, som sker nu vid årsskiftet. Konjunkturinstitutet och andra har tittat på det och konstaterat att det ökar utsläppen. Det har vi möjlighet att driva vidare, men det är viktigare för vissa partier att få ned vissa fossilfria kraftslag – oftast kärnkraften – även om man då råkar släppa ut mer koldioxid.

Det är detta som är problemet: Vi borde rikta det till att vi ska vara fossilfria. Det är fossilfrihet som är viktigt, och har vi det fokuset kommer vi också att förbättra kostnadseffektiviteten och kunna uppfylla ambitionen att minska utsläppen av växthusgaser.

Herr talman! Jag blir förvånad över att man säger att den subvention som riktas till förnybar energi skulle vara någonting negativt. Man tycker att subventionen egentligen borde riktas till fossilfritt, vilket då innefattar kärnkraft. Samtidigt har man ju här i kammaren redovisat siffrorna över kärnkraftens kostnader, som är otroligt höga. Vi har också sett att bland annat vindkraft och solenergiceller har blivit mer effektivt, så att vi får ned priserna ordentligt och så vidare. Det blir alltså väldigt stor skillnad på den subvention som Sverigedemokraterna vill ha och den subvention som faktiskt krävs för att ha förnybar energi här i Sverige.

Nu hittar jag inte rätt stycke i budgetförslaget, men man skriver där om en ideologisk utgångspunkt i energipolitiken. Du har dock fått fakta här i kammaren, Mattias Bäckström Johansson, så jag undrar lite kring det.

Herr talman! Tittar vi exempelvis på elcertifikatssystemet, något som har kostat elkonsumenterna över 100 miljarder sedan det infördes 2003, ser vi att den fossila andelen i det svenska kraftsystemet var ungefär 2 procent då. Den är fortfarande 2 procent i dag. Det är 100 miljarder som har gått till att vi ska öka den förnybara andelen men lägga ned fossilfri kraftproduktion. Det är ingenting som räddar klimatet. Det kommer inte att minska utsläppen; det har i stället ökat utsläppen genom att man ersätter redan befintlig fossilfri kraftproduktion med förnybar.

Skulle fokuset vara att vi ska rädda klimatet och minska koldioxidutsläppen så mycket som möjligt skulle man ju inte ha gjort det här, utan då skulle man ha vidtagit andra åtgärder. Det är det vi menar är problemet. Det är kostnadseffektivitet man måste eftersträva för att inte landa i andra särintressen eller ideologiska drömmar om att förnybart är viktigare än något annat. Fokus ska vara på att bli fossilfria och därmed minska utsläppen av växthusgaser så kostnadseffektivt som möjligt.

Herr talman! Mattias Bäckström talar väldigt varmt om fossilfritt, naturligtvis, och i synnerhet om kärnkraft. Det är kända ståndpunkter oss emellan i den här typen av frågor. Men vi kan väl ändå konstatera att förnybar elproduktion de senaste åren har drastiskt pressat priserna för elenergi till konsumenterna? Det tycker jag på något sätt känns viktigt att ha med sig.

Men till min fråga till Mattias Bäckström. Världssamfundets forskare, som finns i COP:s klimatpanel, pekar på vikten av att nationella subventioner och satsningar på förnybart fördubblas senast 2030. Men Sverigedemokraterna ville minska eller ta bort dessa satsningar.

Vi socialdemokrater tycker att vi tar ansvar. Vi lyssnar på forskningen; vi är ett klimatparti. Vi vill göra det enklare för människor att ta dessa beslut så att vi går mot en förnybar och utsläppsfri energi i vårt land.

Men Sverigedemokraterna väljer att inte lyssna på detta. Min fråga är: Varför väljer ni att inte lyssna på världssamfundets forskare, som säger att vi måste ha mer stöd till förnybar energi?

Herr talman! Skillnaden här är att man måste titta på hur det ser ut från början. Sverige hade under 70-talet en fossil andel av energiförsörjningen som låg på uppemot 70–75 procent, vilket nu minskat till ungefär en tredjedel av all energiförsörjning. Det vi gjorde mellan 1972 och 1985 var att bygga ut kärnkraften i Sverige. Vi fick ett i praktiken helt och hållet fossilfritt kraftsystem. Det är redan uppemot 98–99 procent fossilfritt. Den fossila andelen i vårt kraftsystem är bara 1–2 procent.

Det som skiljer Sverige från omvärlden är att man där har det omvända förhållandet. Man har fortfarande en fossil andel i energiförsörjningen på 80–85 procent. Där är det väldigt motiverat att se till att snabbt forcera ut den fossila andelen. Men i Sverige har vi inte lyckats få ned den andelen. Vi har ägnat de subsidier som har gått till förnybart åt att få bort fossilfri kraftproduktion.

Detta tror jag inte är vad som avses i en global kontext, om man nu ska minska utsläppen av växthusgaser maximalt – att den fossilfria produktionen ska tryckas undan. I den kontexten är det de fossilbaserade energislagen – kol, olja och gas – man vill trycka undan, men dessa har vi inte i kraftproduktionen i Sverige i någon större omfattning.

Man måste ha med sig systemperspektivet. Ja, vi har haft en utveckling med relativt låga energipriser om man tittar på det rena energipriset. Men jag tror inte att elkunder känner igen sig i Socialdemokraternas beskrivning att elräkningen de får har minskat drastiskt och att det är så otroligt billigt att använda el i lägenheten eller villan. Det som i stället har ökat är ju kostnaden för överföringen, transmissionen. Båda dessa delar är intressanta för slutkunden: summan av kostnaden för energin och för överföringen. Där måste vi ha kostnadseffektivitet för att få det mest optimala kraftsystemet.

Fru talman! Jag håller med Mattias Bäckström om väldigt mycket av det han sa i denna replik. Jag kan konstatera att elpriserna har pressats tillbaka av mycket förnybar produktion i nätet.

Mattias Bäckström har naturligtvis rätt när det gäller nätkostnaderna. Men om vi har höga nätkostnader och höga energipriser blir det, vill jag påstå, inte alls bra. Nätkostnaderna är höga, och jag vill påstå att vi har en undermålig elnätsreglering som har gjort att vi inte har investerat i nät i den omfattning som vi borde ha gjort under ganska många år.

Regeringen kommer att presentera ett antal förslag och har gjort ett antal saker för att komma till rätta med detta. Men precis som tidigare talare har sagt tar det lång tid.

Fru talman! Det är intressant och glädjande att höra att även socialdemokrater kan instämma i mycket av Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning.

Här kan man titta på vad stora elkonsumenter tycker. Svenskt Näringsliv har under en längre tid jobbat med ett projekt som handlar om att titta på vad som är det mest kostnadseffektiva. De har tittat på olika upplägg med olika mixar av fossilfri kraftproduktion och vilka kostnader detta ger i olika delar. De är intresserade av att det över tid ska vara så billigt som möjligt att få energi. Detta visar tydligt att systemkostnaden för det fossilfria kraftsystemet, som inkluderar kärnkraft, är 40 procent lägre än för det som är 100 procent förnybart.

Detta tycker jag är vad Socialdemokraterna borde ta med sig. Man måste ha förståelse för att systemkostnaden avser hela kraftsystemet, och där pekar allt mot att denna mix mellan väderberoende, baskraft och vattenkraft ger den lägsta systemkostnaden i Sverige.

Fru talman! Riksdagsmajoriteten har i det första steget av budgetprocessen gett budgetpolitiken en annan inriktning än den vi från Vänsterpartiet önskar, så vi avstår från att delta i beslutet om anslagsfördelningen inom utgiftsområde 21 som avser energi.

Vänsterpartiets budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket där inte någon eller några delar kan brytas ut eller behandlas isolerat. Men detta ger mig tillfälle att presentera vår politik på området.

Vi från Vänsterpartiet har en budget som satsar på att minska de enorma klyftor som finns i Sverige i dag. Vår budget går också ut på att stärka välfärden och ställa om till ett grönare samhälle. Detta gör vi genom att reformera skattesystemet för att kunna fördela resurserna dit där de behövs som mest.

Om det är något som pandemin har visat är det att vi alla vinner på att ha ett starkt gemensamt samhälle. Den visar också att kriserna slår hårdast mot dem som redan drabbas av ekonomiska och sociala skillnader i samhället.

Trots de stora utmaningar vi står inför, där de flesta partier propagerar för att vi måste hålla ihop, väljer regeringen att lägga miljardbelopp på till exempel ruttjänster och på att sänka inkomstskatten för de rika. Helt klart ser vi annorlunda på vad som behöver prioriteras och hur vi behöver göra det arbetet. I vår budget lägger vi ungefär 70 miljarder mer än regeringen på reformer som skulle kunna inleda arbetet för att bygga ett starkare, rättvisare och grönare samhälle för alla.

De ekonomiska skillnaderna och de effekter de har på oss, som individer men också som kollektiv, är väldigt intressanta. I går läste jag Oxfams rapport Svensk klimatojämlikhet – Behovet av en rättvis omställning. Jag rekommenderar fler att läsa den. Den inleds med följande text:

”De svenska konsumtionsutsläppen av koldioxid har minskat sedan 1990 – men det är i princip bara på grund av minskningar hos medel- och låginkomstgrupper. De 10 rikaste procenten har knappt bidragit alls till utsläppsminskningen. För att uppnå de djupare och snabbare utsläppsminskningar som behövs – för att hålla målet att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5C inom räckhåll – måste Sveriges och framförallt de rikaste svenskarnas utsläpp minska radikalt till 2030.”

Ibland får vi höra att det är andra länder som måste ta sitt ansvar i klimatfrågan, men här visar Oxfams, Stockholm Environment Institutes och andra tidigare rapporters siffror att frågan är mer komplex än så.

Till exempel ansvarade Sverige mellan 1990 och 2015 för 2,1 miljarder ton koldioxid i kumulativa utsläpp. Det är lika mycket som den fattigaste hälften av Afrikas befolkning, en grupp på 432 miljoner människor. De rikaste 10 procenten i Sverige hade ett koldioxidavtryck som var 24 gånger större än de fattigaste 50 procenten globalt. Men även de 50 procenten i Sverige med lägst inkomst hade ett koldioxidavtryck som var nästan 7 gånger större än de fattigaste 50 procenten globalt. Inom EU är svenskarnas genomsnittliga koldioxidavtryck bland de lägsta på grund av en högre andel förnybar energi och ett mindre beroende av fossila bränslen. Men fortfarande hade de rikaste 10 procenten i Sverige ett koldioxidavtryck som var mer än dubbelt så stort som snittet för en EU-medborgare.

Detta visar att vår ekonomiska politik är on the spot! I dag är det alltså den hälft av Sveriges befolkning som har de lägsta inkomsterna som står för en minskning av 16 procent av utsläppen, medan den rikaste delen, de 10 procenten klimatvärstingar, har bidragit med en minskning av 1 procent av utsläppen. Detta om något borde visa hur viktigt det är med ekonomisk jämlikhet och att omfördelning starkt skulle bidra till att vi kan nå Parisavtalets mål. Med de inkomster som de 10 rikaste procenten i vårt samhälle har är jag säker på att de inte skulle lida nämnvärt av en skattehöjning, men vi skulle kunna göra så mycket.

Fru talman! Jag menar att energipolitiken har en avgörande roll om vi lyckas ställa om, och för det behöver vi investera mer. Detta kan tyckas vara en utmärkt idé för att stävja konsekvenserna av pandemin. Låt de rika och kapitalet vara med och skapa förutsättningarna och samtidigt dra ned sin egen konsumtion och sina egna utsläpp!

Fru talman! Vänsterpartiets mål är att nå ett samhälle med 100 procent förnybar energi senast 2040. Vi menar att det offentliga kan visa vägen genom att installera sol- och vindkraft i offentliga byggnader som skolor och sjukhus. På så sätt driver vi utvecklingen framåt, skapar jobb, lyfter ekonomin och bygger ut den förnybara energin. I vår budget har vi avsatt 1 miljard kronor för detta under år 2021.

Andra förslag i vår budget är att ett av våra största energibolag, statliga Vattenfall, i stället för att avkrävas vinst bör investera i att bygga ut vindkraft. Återigen är nyckeln att investera för att driva utvecklingen framåt.

Detta är en del av förslagen om en omfattande investeringsplan som vi i Vänsterpartiet lagt fram. Det ligger på vår generation att ställa om hela samhället för att klara klimatet. Det är mycket konkret: Sverige behöver byggas om. Vi måste göra det för att nå nollutsläpp och göra det möjligt att leva bra och rika liv på ett hållbart sätt. Vänsterpartiet vill att Sverige gör massiva investeringar de kommande åren för att skapa jobb, möta nödvändiga behov och ställa om för klimatet.

Över tid handlar det om hundratals miljarder kronor som behöver satsas på statlig nivå. Vårt förslag omfattar en total satsning på ca 30 miljarder kronor redan 2021.

Jag vill också ta tillfället i akt att tala lite om vårt energisystem. För Vänsterpartiet är det väsentligt att infrastrukturen för energisystemet, det vill säga elnätet, ska vara ägd av samhället genom exempelvis stat eller kommun. Den avreglering som gjordes har inte lett till vare sig lägre priser eller större trygghet för konsumenterna, tvärtom.

Det är tydligt att elmarknaden behöver göras om i grunden. Elproduktionen behöver ses som en del av samhällets infrastruktur som vi gemensamt bygger upp utifrån samhällets behov. Här måste partierna vara mogna nog att erkänna att avregleringen inte har gett de resultat man förväntade sig när man försökte sälja in konceptet. I dag försöker man desperat lappa ihop de delar som inte fungerar, men man är inte villig att förändra grunden.

Fru talman! För ett år sedan stod jag här i talarstolen och sa följande: ”Vi kristdemokrater för en politik för en trygg och säker energiförsörjning, vilket är en viktig motor i Sveriges ekonomi och avgörande för välfärden. Svenska företag och konsumenter ska kunna lita på att det finns en stabil och pålitlig elförsörjning oavsett var i landet man bor eller bedriver sin verksamhet.” Det gäller fortfarande och är mer dagsaktuellt än någonsin.

Sverige har flera spännande utmaningar framför sig när det gäller att ställa om. Vi ser att både industrin och transportsektorn är med på tåget. Nu senast berättade LKAB om sina satsningar. Det är mycket glädjande att företagen tar ansvar gällande omställningen, men det kräver även mod från politiken för att det ska kunna uppnås. För enbart denna satsning av LKAB krävs en tredjedel av den elproduktion Sverige har i dag.

Häromdagen kunde vi ta del av larmet ifrån industrin att akut elbrist kan vara det som tvingar bolag att flytta utomlands, vilket skulle vara förödande för Sverige. Detta är något som regeringen med Ygeman i spetsen avfärdar och inte vill kommentera.

Så sent som i somras tvingades Svenska kraftnät vidta nödåtgärder för att klara driftsäkerheten i södra Sverige. Med kort varsel snabbupphandlades avtal om att tillgängliggöra Ringhals 1, och Karlhamnsverket sattes igång för att förbättra spänningsstabiliteten och tillhandahålla kortslutningseffekt. Annars hade allvarliga fel kunnat inträffa.

Fru talman! Vi kristdemokrater menar att det behövs ett ledarskap som tar ansvar för att det finns tillräckligt med el på rätt plats vid varje given tidpunkt, och så ser det inte riktigt ut i dag. När stora brister i elförsörjningen gång på gång påpekas och när oron har blivit en del av industrins vardag påverkar det framtidstron i så hög grad att vi behöver vidta åtgärder. Om inget görs i närtid kommer fler företag att tvingas ompröva huruvida Sverige ger dem de bästa förutsättningarna. Det har stor betydelse vilka signaler politiken skickar till investerare gällande nyetableringar av exempelvis ny industri, data- och serverhallar och så vidare. Vi kristdemokrater tycker att det är dags att ta denna oro på största allvar.

Fru talman! Det är en utmaning men också en tillgång som vi har framför oss, och då menar jag kraften med elektrifiering. Fler och fler rapporter visar att vi framöver behöver mer el, inte mindre el, om vi ska klara klimatutmaningarna. Ska elektrifieringen lyckas är energifrågan otroligt viktig. Här vill vi kristdemokrater se en framtid för såväl vattenkraften och kärnkraften som vind, sol- och biokraft. Sverige har i dag en energimix som vi ska vara stolta över, och vi kommer att behöva mer av allt.

Vår gemensamma fiende i detta borde vara kolet och oljan, och ambitionen måste vara att vi ska putta bort det fossila på ett ansvarsfullt sätt.

I Sverige finns ett energimål om 100 procent förnybar elproduktion till 2040 samtidigt som man inte stänger dörren för kärnkraften. Detta behöver förtydligas eftersom det uppenbarligen finns ett enormt tolkningsutrymme i detta. Sverige behöver tydliggöra ambitionerna för hur Sveriges energipolitik ska tolkas. Därför anser vi att ett uppdaterat energimål bör prövas, där vi vill se ett energimål om ett 100 procent fossilfritt elsystem, så att kärnkraften kan finnas kvar även efter 2040.

Bland våra förslag hittar du även en rad förändringar som vi tror kommer att krävas för att vända den trend som nu utvecklar sig om vi ska klara klimatmålen och behålla Sveriges konkurrenskraft.

För det första: Planeringen för ökad elanvändning bör utgå från ett elbehov om minst 200 terawattimmar om alla åtaganden ska kunna uppfyllas. Detta sa jag också för ett år sedan, och frågan är om siffran inte till och med måste höjas rejält. Här behövs alla icke-fossila energislag, men även ett utbyggt elnät är avgörande om detta ska gå i lås.

För det andra: Tillsätt en parlamentarisk energikommission som med hjälp av sakkunnig expertis bereder underlag som kan utgöra grund för en bred överenskommelse om en långsiktig, hållbar och effektiv energipolitik som möter industrins, hushållens och det övriga samhällets behov.

För det tredje: Ta fram ett leveranssäkerhetsmål med en utpekad ansvarig, vilket vi i denna kammare också har beslutat ska tas fram. I dag är ingen ansvarig för att det långsiktigt finns el i nätet, vilket gör att alla agerar kortsiktigt.

För det fjärde: Sverige behöver en utvecklad elmarknadsmodell. Den måste ses över så att den bättre styr mot leveranssäkerhet. I dag betalar marknaden för energi, men det saknas incitament att tillhandahålla kvalitet eller effekt, det vill säga tillräckligt med energi vid ett givet ögonblick. Ett elsystem som ger betalt för dessa egenskaper skulle bli mer robust.

För det femte: Vi anser att det behövs ytterligare krafttag och satsningar på kärnkraftsforskning.

Fru talman! Svenska kraftnät har i återkommande analyser över kraftbalansen konstaterat att marginalerna i svensk elförsörjning är på nedåtgående. I den senaste rapporten från juni i år bekräftas återigen den negativa utvecklingen. Prognosen för åren som följer antas fortsätta i negativ riktning om planerbar kraft försvinner.

Rådande kapacitetsbrist hämmar tillväxten. Överföringskapaciteten från norr till söder måste öka. Tillståndsprocesserna, som i dag kan dra ut på tiden, måste kortas så att behovet av utbyggt nät runt om i landet kan mötas inom rimliga tidsramar. De åtgärder som föreslås i den så kallade Nätkoncessionsutredningen från 2019 är i många delar välkomna, men den tidsvinst förslagen skulle ge lever inte upp till behoven. Ytterligare åtgärder bör snarast framarbetas i syfte att förenkla och väsentligen påskynda tillståndsprocesserna.

Fru talman! Camilla Brodin nämnde inte anslaget 1:10 Lokal och regional kapacitetsutveckling för klimat- och energiomställning. Detta anslag avvisar Kristdemokraterna och Camilla Brodin.

Vad är då detta? Jo, det är energi- och klimatrådgivning. Det är en kostnadsfri service från din kommun, och rådgivningen handlar i grunden om konsumentupplysning för vanligt folk och små företag.

Så här sa Mattias Ahlstedt, regional utvecklingsledare på Region Dalarnas energikontor: ”Jättekul! Vi har inte haft detta på pränt tidigare men känt på oss att rådgivningen leder till åtgärder.”

Varför sa han då detta? Jo, Sweco har gjort en effektanalys på uppdrag av Energimyndigheten om klimat- och energirådgivningen och hur bra den fungerar. Det visar sig att hälften av dem som tar kontakt med en energi och klimatrådgivare gör minst en åtgärd, oftast flera.

Varför, Camilla Brodin, avvisar ni det här anslaget när det uppenbarligen fungerar?

Fru talman! Tack, Patrik Engström, för frågan! Jag tycker att det är ganska enkelt: Om ni läser lite mer ser ni att vi också har ett anslag för att det här ska ske på nationell basis. Om man har en klimatrådgivning i varje kommun ser kompetensen inte likadan ut i 290 kommuner.

För att vi ska få åtgärder på plats på riktigt och se till att våra skattemedel går till rätt resurser anser vi att en nationell klimatrådgivning är ett bra mycket bättre sätt att hantera skattemedel på än att detta ska finnas i varje kommun. Det ska vara lätt att göra rätt, och det är väl ändå huvudsaken i den här frågan.

Fru talman! Jag kan konstatera att anslaget 1:10 är 120 miljoner, och Kristdemokraterna väljer att lägga 10 miljoner, om jag kommer ihåg det rätt, under Energimyndighetens anslag, 1:1.

Camilla Brodin har helt rätt: Även det kan vara energirådgivning. Men det är av en helt annan omfattning.

Har det här lett till åtgärder? Utredningen visar att det har det. Elenergikonsumtionen i Sverige för 2019 sjönk i hushållen med 2,5 procent och i industrin med 3,3 procent. Jag påstår inte att det bara beror på klimat och energirådgivningen, men det kan ju faktiskt vara så att ett långt och idogt arbete med klimat- och energirådgivning ger resultat. Det tycker i alla fall jag är fantastiskt och väl investerade pengar.

Fru talman! Jag uppfattade inte att Patrik Engström hade någon ytterligare fråga till mig utan att han ändå tyckte att det var bra att vi satsade på en nationell rådgivning och att Kristdemokraterna tar ansvar för att väl förvalta våra skattemedel.

Här har vi olika typer av skatter som Socialdemokraterna försöker att få som klimatsmarta, alltifrån kemikalieskatten till plastpåseskatt. Vi kan bara bygga på det med kraftvärmeskatt och så vidare. Om vi ska fortsätta på det här sättet kommer vi dock inte att nå klimatmålen i tid.

Vi kan gärna diskutera vart våra skattemedel ska gå. Jag uppmanar Patrik Engström att läsa hela vår budget, så ser han att de också går till sjukvård, välfärd och trygghet. Det är det som är vår primära uppgift för att skapa det gemensamma bästa i vårt samhälle.

Fru talman! I dag debatterar vi 2020/21:NU3 Utgiftsområde 21 Energi. Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen. I betänkandet finns en reservation och tre särskilda yttranden.

Precis som vanligt vill den politiska högern minska utgiftsområdets anslagsram samtidigt som vänstern vill öka ramarna. Inget nytt under solen, med andra ord.

Energipolitiken är långsiktig och till stora delar en följd av energiöverenskommelsen. Detta innebär att energipolitiken syftar till att förena försörjningstrygghet, konkurrenskraft och ekologisk hållbarhet. Energipolitiken skapar förutsättningar för en långsiktigt säker och hållbar energiförsörjning till konkurrenskraftiga priser, vilket kan ge nya jobb, nya företag och ökad export.

Frågan man då kan ställa sig är om vi ser några positiva effekter. Elåret 2019 bjöd på flera rekord. Vindkraften producerade som aldrig förr. Den totala elproduktionen har aldrig varit så hög. Vi nettoexporterade rekordmycket el, samtidigt som elanvändningen i både hushållen och industrisektorn minskade.

Elproduktionen från vattenkraften och kraftvärmen låg på ganska stabila nivåer. Kärnkraften gick ned något.

Solelsrevolutionen fortsätter. Det är nu 40 000 hushåll som har solel på sina tak. Branschen räknar med att 10 000 kommer att vara anställda i den branschen 2023 – 10 000 personer!

Vindkraftsutbyggnaden har exploderat sedan energiöverenskommelsen, och investeringarna är uppe i 100 miljarder. Vindkraftsbranschen säger att de kommer att sysselsätta ungefär 12 000 personer.

Effekten av den snabba utbyggnaden av förnybar el är dels att elcertifikatssystemet stängs tio år tidigare än planerat, dels att elpriset har pressats ned ordentligt för konsumenterna.

Biodrivmedlens utveckling är positiv över tid, och efterfrågan spås öka genom ökade kvotnivåer. Preem planerar nu för en storskalig produktion av biodrivmedel i Lysekil och kan bli Skandinaviens största biodrivmedelsproducent.

Ett annat mycket positivt tecken som är värt att lyfta upp är Northvolts satsning i Västerbottens pärla Skellefteå. Där investeras det mest per capita i Sverige. Det handlar om kanske 18 000 nya arbetstillfällen. Grattis, Västerbotten och Skellefteå, säger jag! Ni är klara vinnare i energiomställningen.

Den här utvecklingen vill vi naturligtvis se i hela landet. Som dalmas ser jag med tillförsikt fram emot de stora investeringar i serverhallar som planeras i min hemkommun Avesta. Göran Johnsson uttalade sig på ett klokt sätt när han var ordförande för Metall, nämligen att det är när vi klamrar oss fast vid gammal teknik som jobben hotas. Med ny teknik stärker vi vår konkurrenskraft och tryggar jobben och välfärden i framtiden.

Fru talman! Vi ser också att omställningen ställer nya krav på samhället. Detta har vi hört tidigare i kammaren.

För att nå de energi- och klimatpolitiska målen behövs fortsatta kraftfulla satsningar på forskning och innovation inom energiområdet, även med fokus på tillväxt och export. I anslaget finns 50 miljoner för att finansiera satsningar på fossilfritt flyg, inklusive forskning och utveckling kopplat till elflyg.

Energimyndigheten får rejäla anslagsökningar och en rad nya uppdrag. Bland annat ska myndigheten bli ett nationellt centrum för CCS-utveckling.

För att snabba på utbyggnaden av Sveriges elnät förstärks Energimarknadsinspektionen.

Fossilberoendet i transportsektorn måste brytas. Därför införs ett nytt stöd för att påskynda elektrifieringen av tunga vägtransporter. I satsningen ingår även elektrifiering med vätgasdrift och tankinfrastruktur för vätgas.

Biogasstödet förlängs, och Energimyndigheten ska utreda behovet av ytterligare styrmedel för att främja biodrivmedelsproduktionen. Bränslebytet fortsätter genom successiva ökningar av reduktionsnivåerna.

Det kommer att finnas ett stöd för investeringar i solceller för kommuner och företag under 2021. Ett grönt avdrag införs för privatpersoner som installerar grön teknik, exempelvis solceller eller lagring.

Energi- och klimatrådgivarna ska stärkas och nå fler. Fler förstärkningar sker även för insatser för civilt försvar och säkerhetsskydd för en robustare energisektor.

I takt med att samhället elektrifieras behöver elnäten och elmarknaden på alla nivåer utvecklas, byggas ut och användas på ett mer effektivt sätt. I debatten kan det låta som att ingenting görs, men det är naturligtvis fel. Svenska kraftnät gör historiskt stora investeringar i transmissionsnäten, och även regionala och lokala aktörer gör investeringar i sina nät. Nya lösningar växer fram för att lösa kapacitetsbristen på både lång och kort sikt. Några exempel är elnätsdialogen, sthlmflex här i Stockholm och elektrifieringsstrategin. Svenska kraftnäts planerade investeringar är på 17 miljarder fram till 2023. Fram till 2029 handlar det om 60 miljarder.

Utöver detta sker ett antal andra satsningar utanför utgiftsområde 21, exempelvis 900 miljoner för åtgärder för energieffektivisering i flerbostadshus och Industriklivet som breddas och förstärks för i storleksordningen 750 miljoner.

Energiomställningen är bra för klimatet samtidigt som Sveriges konkurrenskraft stärks och nya jobb skapas i hela landet. Vad är då skillnaden mellan partierna på energiområdet? Som vanligt vill den politiska högern minska på anslaget. Det som är gemensamt för högern är motståndet mot att stödja solceller och utbyggnaden av förnybar energiproduktion samt energirådgivning. Samtidigt vill de rädda kärnkraften från marknaden med hjälp av riktade forskningsanslag.

Vänsterpartiet ökar anslaget med 1 miljard, vilket är kort och gott en offensiv satsning.

Fru talman! Budgetpropositionen för 2021 andas framtidshopp i en mycket svår tid. Tillsammans ska vi jobba Sverige ur krisen och bygga samhället mer hållbart. Regeringen föreslår reformer på 105 miljarder. Det handlar om en kraftfull grön ekonomisk återstart för att så snabbt som möjligt ta Sverige ur lågkonjunkturen och få människor i arbete igen. Det är gröna investeringar, resurstillskott till välfärden och skattesänkningar på jobb och företagande. Dessutom förbättras tryggheten och möjligheten till omställning på arbetsmarknaden för den som drabbas av arbetslöshet och behöver ställa om. Åtgärderna bidrar till att öka takten i klimatomställningen, stödja återhämtningen och öka sysselsättningen i landet.

När Sverige elektrifierades för 150 år sedan präglades samhället av framtidstro. Nu ska vi göra det igen. Vi har världens bästa förutsättningar att klara det. Vi har stor tillgång till energi, och vi har en energibransch som ligger i framkant. Men vi kommer att behöva hjälpas åt. Om ett litet land ska klara stora utmaningar krävs det att vi gör det tillsammans.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa några frågor till Patrik Engström efter hans anförande.

På vilket sätt kan regeringens energipolitik stärka konkurrenskraften? Nu ska man veta att alla länder inte har en infrastruktur och industri som Sverige har. Svenskt Näringsliv har nyligen gått ut med att för att åstadkomma det absolut billigaste och smartaste upplägget med energi i ett land som Sverige behövs en tredjedel vatten, en tredjedel kärnkraft och en tredjedel vind och sol.

Vind och sol byggs ut mycket. Det är långt ifrån en tredjedel, men ju mer vind- och solkraft vi bygger, desto större värde har vattenkraften och kärnkraften för att balansera. Det vore tråkigt om Sverige förlorade sin konkurrenskraft. Det är inte så att Sverige kommer att bli som Danmark, det vill säga ett land som producerar enormt mycket mat i stället. Hela vår ekonomi bygger på våra exportvaror som kommer från tung industri och kräver mycket elenergi.

Hybrit är ett fantastiskt projekt. Vi har gjort ett studiebesök där. Det är enormt med målet att kunna framställa stål utan att använda kol från Australien. Men det innebär att vi förväntar oss att vattenkraft från norra Sverige ska balansera vind- och solkraft, men då kommer industrin i Norrland att behöva den energin själv. Det är väl inte så att Patrik Engström tycker att man inte ska främja den utvecklingen i norra Sverige vad gäller ny teknik och nya industriprodukter och i stället skicka den till Skåne och lägga locket på? Jag har en del betänkligheter.

Fru talman! Jag tackar Lotta Olsson för frågorna.

Jag tror att Lotta Olsson håller med om att utvecklingen i dag är extremt positiv. Det är låga priser på elenergi, vilket gör att företag, exempelvis serverhallar och Northvolt, väljer att investera i Sverige. Det är helt fantastiskt, och det är jättebra för Sverige.

Detta måste vi naturligtvis vara rädda om. Energimixen är extremt viktig. Hur energimixen kommer at se ut 2040 törs jag inte spekulera om. Kärnkraften tävlar på samma villkor, vill jag påstå, som andra kraftslag. Men vi är inte där än.

När marknaden anser att det är lönt att bygga till exempel ny kärnkraft kommer de initiativen att tas. Än har de inte tagits. Jag vet inte om de kommer att tas. Många pratar om den nya, fjärde eller femte, generationens kärnkraftverk. Det är små kärnkraftverk som man ska kunna ha på olika ställen och så vidare. Jag har ingen aning om detta.

Jag följer också utvecklingen med nyfikenhet och intresse, men att låsa in sig och ha en kraftfull och hård ställning i detta just nu tror jag är olyckligt.

Vem vet – Power to Gas och sedan tillbaka till el igen via vätgas? I dag är det dyrt. Hur är det i morgon? Det kanske är så det ser ut. Jag har sett siffror på att det alternativet är ungefär 30 procent billigare än ny kärnkraft. Jag törs inte ta gift på att det är sant, men teknikutvecklingen gör att vi ska se framtiden an i stället för att odla extremt mycket oro. Det tycker jag vore olyckligt.

Fru talman! Jag vill verkligen inte vara den som odlar oro, utan jag tycker tvärtom att vi måste vara framsynta. Det är med energislagen precis som med infrastrukturen; det här är ingenting som vi kan skapa till i morgon.

Vi vill absolut inte se fler reservkraftverk som sätts igång för att man inte i tid har tittat efter vad man kan behöva i framtiden.

Samtidigt tycker jag inte att Patrik Engström ska vara orolig för att det blir ett överskott. Vi kommer att behöva mycket mer. Om vi ska ställa om och elektrifiera allt som i dag är fossilt kommer det att vara bra för svensk ekonomi och för våra jobb. Men det kommer också att kräva enormt mycket mer elenergi, och då räcker det inte bara med att spara det.

Dessutom är det de här 105 miljarderna som ska satsas på gröna jobb; det är också sådant som ska betalas. Jag förstår inte det här att vissa saker ska betala sig totalt och andra saker inte.

Fru talman! Vi kan väl konstatera att Lotta Olsson och jag inte är riktigt överens i de här frågorna.

Jag vill påminna om den energiöverenskommelse som vi hade och som Moderaterna valde att hoppa av för nästan exakt ett år sedan. Det var precis de frågor vi debatterar i kammaren i dag som var uppe på bordet och som vi skulle ta med oss i nästa energiöverenskommelse.

Men ni valde att lämna bordet. Det var djupt olyckligt, och det tycker jag att ni behöver påminnas om. I den konstellationen hade vi kunnat göra jättemycket för att komma till rätta med de utmaningar vi har i dag och i framtiden i energisystemet.

Fru talman! Jag lyssnade intresserat på dig, Patrik, här, och jag ser att det finns en del ambitioner hos er. Det är bra. Men jag tycker att det lämnar väldigt många frågor kvar.

Ni applåderar både Hybrit och Northvolt. Jag förstår inte hur det hela ska kunna gå ihop, för planen finns inte där. Industrin skriker efter hjälp för att hela elsystemet ska fungera för Sverige som land och för att vi ska kunna visa att vi är konkurrenskraftiga även i framtiden. Här säger industrin att en akut elbrist kommer att göra att de kommer att titta på andra delar och kanske inte finnas kvar i Sverige. Detta är en otroligt viktig del.

Vi har en kapacitets- och effektbrist som man har fått lappa och laga med tillfälliga upphandlingar och överenskommelser, och elbristen är här. Det är ingenting man kan blunda för.

Min fråga är egentligen: Hur har ni tänkt att lösa alla dessa frågor?

Fru talman! Precis som jag sa nyss till Lotta Olsson tycker jag att det var olyckligt att Moderaterna och Kristdemokraterna valde att lämna energiöverenskommelsen, för det var exakt de här frågorna vi hade på bordet. Vi var på väg fram, men Kristdemokraterna valde att lämna överenskommelsen.

Vad gör vi nu då? Det är en relevant fråga som Camilla Brodin ställer. Det jag tycker är det absolut viktigaste är just kapacitetsbristen i näten. Den är superviktig. Det har vi sett, och vi förstår den på alla sätt och vis. Nätkoncessionsutredningen har kommit, och inom en snar framtid kommer regeringen att ta den vidare till riksdagen för att komma till rätta med ledtiderna. Men det är bara en del av lösningen, vill jag påstå.

Därför har vi en elektrifieringsstrategi där vi samlar både politiker och bransch för att ta oss an de här frågorna. Det är extremt viktigt, och kanske det snabbaste sättet att ta sig framåt. Hur kan vi lösa saker tillsammans, både politiskt och mellan myndigheter och företag?

Dörren står öppen för att hitta bra lösningar. Om Kristdemokraterna känner att det kanske inte var så bra att lämna energiöverenskommelsen är man välkommen tillbaka igen så att vi kan jobba vidare strategiskt i det forum där vi ändå tog oss an frågorna på ett strukturerat sätt, som jag upplever som väldigt positivt.

Det blir min fråga till Camilla Brodin: Är ni beredda att komma tillbaka till energiöverenskommelsen?

Fru talman! Om vi börjar med energiöverenskommelsen, som vi för ett år sedan valde att lämna, är det ingen hemlighet att vi skickade in just de frågor som jag adresserar nu ungefär ett år innan vi hann lämna överenskommelsen. Och vi fick inte svar på frågorna eller om man över huvud taget var beredd att diskutera detta. Att komma med de här påståendena i detta skede tycker jag inte är rättvist någonstans, för både du och jag fanns med i den här gruppen.

Det är glädjande att man nu kan tänka sig att diskutera detta. Jag framförde också ett förslag om en energikommission som ska vara en bred parlamentarisk församling för att adressera just de frågor som vi inte fick gehör för.

Men frågan här är någonstans också: Hur ska man kunna tolka energimålen? Är Socialdemokraterna redo att faktiskt behålla befintlig kärnkraft i Sveriges elproduktion? Det finns uppenbarligen någon socialdemokrat i Halland som är beredd att göra det.

Fru talman! Jag kan konstatera att vi har lite olika verklighetsbild när det gäller energiöverenskommelsen. Det gör väl det hela svårt, tänker jag.

Jag tror att det är viktigt att vi jobbar med elnätsfrågorna på ett strukturerat sätt. Jag tycker att det var olyckligt att regeringen var tvungen att dra tillbaka elnätsregleringsförslaget, för det var ett steg på vägen. Men nu är vi kanske på väg fram och kan enas om någonting, och det är bra.

Vi har ett antal andra åtgärder som rullar, och det vet Camilla Brodin mycket väl. Men jag tror att det behöver göras mer. Jag tror verkligen det, så jag tror på samtal i de grupperingar som finns. Om det inte räcker med dessa grupperingar bör nog vi politiker ta oss en allvarligare funderare på hur vi ska ta oss an nästa steg.

Det får inte vara så att elnäten bromsar samhällets utveckling. Det skulle vara förödande.

Fru talman! Centerpartiet välkomnar regeringens förslag om anslag för 2021 inom Utgiftsområde 21 Energi. Det uppgår till ungefär 4 ½ miljard.

Med det sagt vill vi också rikta viss kritik mot det faktum att en del av satsningarna skickas på framtiden. De borde göras i närtid med tanke på de långa ledtider vi har.

Centerpartiet har i budgetförhandlingarna lagt stor vikt vid att ta höjd för en ökad energiefterfrågan i Sverige samtidigt som vi ökar andelen förnybar energi i systemet. Det är en förutsättning för omställningen såväl som för fortsatt tillväxt. Det bidrar också till ökad motståndskraft i samhället samtidigt som vi framtidssäkrar energisektorn till att bli mer hållbar och konkurrenskraftig.

Fru talman! I den återstart som behöver ske är det viktigt att framåtsyftande gröna tekniksatsningar får stort utrymme, teknik som också möjliggör ökad andel förnybar energi och som kan möta framtida utmaningar i energisystemet.

Totalt drev Centerpartiet i budgetförhandlingarna att avsätta 3 miljarder kronor över tre år i ett miljöteknikpaket som innehåller satsningar på minusutsläpp, ett grönt avdrag, breddning av Industriklivet, solcellsstöd och bioekonomi. Vi har också varit drivande för att öka den inhemska produktionen av biodrivmedel, för snabbare och mer förutsägbara tillståndsprocesser, för förbättrade förutsättningar för små och medelstora producenter av förnybar energi och för en tredje kabel till Gotland, som exempel.

Fru talman! Vad behöver göras framåt? Centerpartiet säger att vi behöver planera för ett ökat energibehov. Vi vet att Sveriges energibehov kommer att öka de kommande decennierna till följd av elektrifieringen av samhället i kombination med allt fler elintensiva verksamheter. Det kommer att kräva planerade satsningar på såväl lång som kort sikt.

Centerpartiet anser att det är viktigt att redan nu ge Svenska kraftnät, Energimyndigheten och Energimarknadsinspektionen i uppdrag att planera för och bygga ut mer kapacitet i elsystemet. Planeringen bör utgå från en väsentligt högre elanvändning i samhället de närmaste 20 åren.

Fru talman! Minusutsläpp är nästa steg. Det är ett viktigt första steg att Energimyndigheten görs till centrum för bio-CCS och förbereder för att genomföra de omvända auktioner som ska möjliggöra minusutsläpp i Sverige. Att offentliga medel har avsatts för detta är nödvändigt, men i längden måste Sverige vara drivande för att styrmedel tas fram på EU-nivå inom ramen för handeln med utsläppsrätter. Vi ser det som logiskt att om de som förorenar ska betala för sin miljöskada ska också de som fångar in koldioxid få en bonus. Vi vill också att man på sikt förbereder för att lagring av koldioxid ska kunna ske i Sverige.

Fru talman! Tillståndsprocesserna tar för lång tid. En absolut grundläggande faktor för vårt framtida energisystem är att tillståndsprocesserna blir betydligt kortare, mer förutsägbara och mer rättssäkra. Centerpartiet driver på för att halvera handläggningstiderna, vilket är absolut nödvändigt för att säkra vår försörjning de kommande decennierna och i hög grad en förutsättning för hela omställningen.

Centerpartiet vill också att man i högre grad ger vägledning vid potentiella målkonflikter och att man i större utsträckning ställer krav på teknik snarare än att ge avslag på ansökan. Försvarsmaktens restriktionsområden måste i högre grad kunna samexistera med förnybar energiproduktion. Solcellerna ska få krav på att vara störningsfria. Tekniska lösningar finns redan att tillgå, och goda exempel på samexistens finns i andra länder.

Fru talman! Vi behöver se över elnätsregleringen och ellagen. Centerpartiet står bakom energiöverenskommelsen som slöts 2016. Även om flera partier tyvärr har hoppat av sedan dess utgör den en stabil grund och är ett viktigt verktyg för svensk energipolitik. Energiöverenskommelsen ger de förutsättningar som krävs för att skapa långsiktighet och förutsägbarhet i energipolitiken. Det finns dock ett tydligt behov av ytterligare reformer. Vi vill att man ser över såväl elnätsregleringen som ellagen. Här behöver ändringar göras för att möjliggöra ett ökat energibehov i kombination med en ökad andel förnybar energi. Vi behöver ta bort förlegade regler och anpassa regelverket till den teknikutveckling som sker på energiområdet.

Centerpartiet är därför, och har hela tiden varit, redo för blocköverskridande diskussioner för att tackla de utmaningar vi står inför i energipolitiken. Vi har kapacitetsbrist i näten, men Sverige har god tillgång till stora mängder vind, vatten- och biokraft som förser oss med el, energi och bränslen med låg klimatpåverkan. Bioenergin är redan i dag den största energikällan, och potentialen att utöka är hög, både i stor och i liten skala.

Omställningen till ett förnybart elsystem går snabbt, och de förnybara källorna konkurrerar ut de fossila. Det finns goda förutsättningar för ett helt förnybart elsystem, vilket också gör oss oberoende av oroliga förändringar på världsmarknaden eller i omvärlden.

Ett av de stora problemen i det svenska elsystemet är inte tillgången på energi utan tillgången på lokal kapacitet, att elen som produceras inte når dit där den behövs. Vi ser redan i dag stora problem såväl i storstadsområden som på mindre orter på grund av att elnäten inte är tillräckligt utbyggda och att lokal produktion inne i städer läggs ned eller inte expanderar i samma omfattning som behoven ökar.

För att avhjälpa dessa problem behöver vi nya lösningar. Att bygga ny storskalig elproduktion, som kärnkraft, avhjälper inte problemet eftersom det handlar om flaskhalsar i näten in till städerna och brist på elproduktion lokalt. Vi behöver i stället öka den lokala kraftproduktionen och stärka överföringskapaciteten.

Fru talman! Centerpartiet vill se att större krafttag tas för att möjliggöra flexibilitetstjänster och flexibilitetsmarknader. Genom exempelvis en mer flexibel elskatt som varierar beroende på efterfrågan kan belastningen minskas när trycket är som hårdast, vilket också skapar nya affärsmöjligheter för lagring när efterfrågan är låg. Smarta, uppkopplade apparater och smarta elnät kan också öka användarflexibiliteten och avlasta nätet.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag lyfta den tredje kabeln till Gotland.

Gotland var lovat en tredje elkabel sedan Svenska kraftnät tog ett inriktningsbeslut 2009 om att genomföra l 000 megawatt överföringskapacitet till ön. Under 2017 avbröts dock detta arbete när Svenska kraftnät meddelade att projektet med Gotlandskabeln var avslutat. Svenska kraftnät fick i sitt regleringsbrev för 2020 i uppdrag att utvärdera hur Gotlands elförsörjning ska kunna tryggas. Slutsatsen är att en tredje elkabel behövs. Vi ser fram emot den återrapportering om processerna framåt som Svenska kraftnät nu ska komma med. Vi kommer att ligga på regeringen för att hela landet ska ha en stabil elförsörjning, både städerna med kapacitetsutmaningar och Gotland med dåliga fastlandsförbindelser.

Med detta sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Tack för en rolig debatt!

Detta är en extremt angelägen fråga, får man konstatera. Det är rätt uppenbart för oss som bor i det här lilla, kalla landet högt upp, långt borta från alla andra länder, eller de flesta andra länder i alla fall, att el och energi är någonting helt grundläggande för mänskligt välstånd – ytterst för vår civilisation.

Att vi kan stå här i dag, ganska sent, och debattera el och energi i riksdagens kammare möjliggörs av att lamporna är tända och att folk har kunnat komma hit till jobbet från hela landet. Att vi kan sända debatten på skärmar till hela svenska folket, att vi kan spara den på servrar så att den finns tillgänglig och så att det blir transparent att demokratin funkar möjliggörs av el och av energi.

Att vi använder mycket el är inte någonting dåligt. Det betyder att vi har många lampor tända för att göra läxorna. Det betyder att vi kanske har många, även om jag inte alltid tror det, som tittar på riksdagens livesändningar härifrån kammaren. Det betyder att vi har många som går till jobbet och producerar sådant som skapar Sveriges välstånd. Att använda el är någonting bra. Det är i alla fall så att när vi använder mycket el är det ofta många bra saker som pågår. El och energi är ju grunden för hela samhällsbygget. Därför är det också, faktiskt, en av de viktigare delarna i välfärdens kärna.

Det är därför som Liberalerna är så fast beslutna att brist på el och energi aldrig får utgöra ett hinder för människors frihet. Ingen människa får vara ofri därför att man inte har tillgång till el och energi. Det gäller i Sverige, och det gäller i hela världen. Det är det ena ingångsvärdet som vi har haft i förhandlingarna med de andra januaripartierna kring budgeten på det här området.

Det andra ingångsvärdet, som faktiskt är lika viktigt, är att de utsläpp som vi människor släpper ut i olika delar av världen när vi producerar och använder energi måste elimineras. De måste bort. I nästa steg, kanske till och med parallellt, behöver vi få till minusutsläpp, alltså att vi i stället för att släppa ut koldioxid fångar in den.

Det där måste vi också göra för att vi behöver mycket el och energi, och mänskligheten och vår civilisation, vår framtid, hänger på att vi lyckas stävja, stoppa, hindra och rulla tillbaka klimatförändringarna.

Jag vill inte leva på en planet där vi inte lyckas stoppa klimatförändringarna. Faktum är att det kanske till och med kan bli svårt att överleva på en sådan planet och i en sådan värld. Men jag vill absolut inte heller leva på en planet och i en värld där vi inte använder en massa el och energi och där vi inte ser till att det är likadant i fler delar av världen. Jag vill att lamporna ska kunna tändas. Jag vill att man ska kunna studera, att folk ska kunna gå till jobbet och att vår demokrati ska funka. Det är vid den balanspunkten mellan de här värdena som energipolitiken behöver finnas.

Fru talman! Vi står just nu vid en punkt i historien där vi människor har byggt upp, och vi i Sverige har byggt upp, ett oerhört stort välstånd. Vi har välutbildade ingenjörer som kan räkna på det här med energi och nya tekniker. Vi har människor som är villiga att investera stora summor i den gröna omställningen. Vi har människor som går till jobbet i olika produktionslinjer för att producera det som krävs för att ställa om.

Men vid den här punkten i historien behöver vi lägga manken till. Vi behöver arbeta hårt. Vi behöver göra mer. Ekonomin måste växa för att få kraft i den gröna omställningen. Vi behöver helt enkelt investera i vår framtid genom att ställa om.

Det finns flera delar i det som vi debatterar här i dag som vi liberaler är stolta över att vi har fått in skrivningar om i budgeten. De har just den tonen, de är framåtsyftande och de handlar om hur mänskligheten och vår civilisation kan fortsätta att utvecklas tack vare att vi har tillgång till ren energi.

En sådan sak är elflyg. Det är någonting som är tydligt i den här delen av budgeten. För inte så länge sedan tyckte man att det var science fiction, men nu kommer det att bli verklighet. Det kommer att möjliggöra fortsatt mobilitet så att människor kan resa och träffas, vilket är någonting som jag tror att många längtar efter så här i coronatider. Det kan vi göra på ett klimatsmart sätt om vi ser till att elen som flygen laddas med är ren.

Det finns stora satsningar på laddstolpar och på att elektrifiera de tunga transporterna så att vi inte bara kan köra personbilen på el utan också de tunga transporterna. Det krävs, återigen, ännu mer för att vi är ett litet land i norr som inte bara behöver värma våra hus utan också behöver få exporten och importen att fungera.

Fru talman! Det står också en hel del om satsningar på CCS, alltså just infångningen av koldioxid. All energianvändning, all bränsleanvändning och all användning av det som möjliggör vår civilisation kanske inte går att få bort direkt. Men då kan vi i alla fall försöka kompensera med att fånga in koldioxid i andra änden.

Fru talman! Vår energipolitik i Sverige har några övergripande och överordnade mål, och de är just försörjningstryggheten, den samhällsekonomiska effektiviteten och den ekologiska hållbarheten. Det är mål som vi är överens om, i Sverige och EU, och att de står över andra mål för klimatpolitiken. Där ligger också mycket av fokus i den här budgeten.

Vi behöver faktiskt lägga bort rätt mycket av våra ideologiska skygglappar i debatten om energi och sluta titta så mycket på precis vilket energislag som vi tycker är bäst och i stället fokusera på just försörjningstrygghet, samhällsekonomisk effektivitet och ekologisk hållbarhet. Det är därför som det är bra att till exempel avsnittet i den del av budgeten som handlar om forskning fokuserar på att vi ska ställa om, på fossilfrihet och på teknikneutralitet. Det tiltar alltså inte längre åt något håll utan är teknikneutralt och fokuserar på de viktiga målen.

Fru talman! Det är ingen hemlighet att Sverige till och från har problem med elförsörjningen. Jag tror att vi i framtiden, och även här och nu, kommer att behöva en blandning av energislag. Vi kommer att behöva kärnkraft. Vi kommer att behöva vattenkraft. Vi kommer att behöva vindsnurror, alltså vindkraft. Vi kommer att behöva all den förnybara energiproduktion vi kan få.

Men det är inte heller någon hemlighet att varje energislag bidrar med något men också har nackdelar i systemet. Vill man ha en så bra mix som möjligt behövs alla delar för att ställa om. För att ekonomin ska kunna växa och vi ska kunna ställa om och med all kraft se till att vi människor kan leva på jorden även i framtiden och även med högt välstånd behöver vi ha alla verktyg i verktygslådan. Det är därför som alla energislag måste finnas med, och det är därför vi behöver vara teknikneutrala.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Vid årsskiftet stänger ytterligare en kärnkraftsreaktor. Det innebär att Sverige snart kommer att ha stängt hälften av sina ursprungliga reaktorer. Mycket av detta har skett under en rödgrön regering. Det är bra. I praktiken har det förnybara vunnit. Den förnybara framtiden är redan här.

Om man tittar på hur det ser ut globalt ser man att trenden är väldigt tydlig: Fossilt byts mot förnybart. I år har 90 procent av all ny elproduktion varit förnybar. Den här siffran spås av det internationella energiorganet öka till 95 procent kommande år fram till 2025. Samtidigt minskar kolet. Andra fossila energikällor minskar också, men framför allt gör kolet det.

Det här är särskilt tydligt i EU. Det finns två skäl till det. Det ena är att det förnybara nu kommer in och tränger undan kolet, och det andra är den prisökning som Miljöpartiet har bidragit till har kommit till stånd inom EU:s utsläppshandel. Det har blivit fyra fem gånger dyrare att släppa ut 1 ton koldioxid nu jämfört med för några år sedan tack vare ett förslag som Miljöpartiet drev igenom i EU.

Vi ser samma trend i Sverige men med fokus på att det är kärnkraften som byts mot förnybart. Ringhals 1 stänger vid årsskiftet. Det som är så himla bra är att kärnkraften med råge ersätts av produktion av förnybar energi.

Ökningen som sker av nybyggnation av vindkraft är enorm. Den är historisk. En tredjedel av Sveriges elproduktion kommer att komma från vind 2023. Det här innebär att Sverige nu har ett väldigt stort elöverskott. Förra året exporterade vi el motsvarande fyra Ringhalsreaktorer. Det överskottet spås öka ytterligare för att ny vind kommer in i systemet. Och jag ska vara väldigt tydlig: Vi har inte ens börjat med havsvinden. Bara havsvind skulle kunna stå för uppemot en tredjedel, eller kanske ännu mer, av den svenska elproduktionen på några års sikt.

Samtidigt ser vi att solenergi ökar kraftigt från låga nivåer. Det har ökat 400 procent de senaste åren.

Vi är på väg mot 100 procent förnybar elproduktion. Målet ligger fast. Men det finns som sagt partier som nostalgiskt drömmer sig tillbaka till en vision om ny kärnkraft. Jag tog upp det i ett replikskifte men tänkte ändå gå igenom det lite mer grundligt.

I dag är kärnkraft den enda kraftkälla som blir dyrare, ganska rejält mycket dyrare. Bloomberg tar varje år fram siffror på olika kraftslags kostnader. Jag tänkte gå igenom siffrorna och ska försöka göra det pedagogiskt. Det är olika projekt och olika kostnader. Men jag har räknat fram ungefärlig median för respektive land som är jämförbart med Sverige.

I USA kostar det ungefär 39 öre per kilowattimme att bygga ett nytt vindkraftverk. Det kostar 254 öre per kilowattimme att bygga ett nytt kärnkraftverk – 39 mot 254.

I Frankrike kostar det ungefär 55 öre per kilowattimme att bygga ett nytt vindkraftverk. Det kostar 300 öre per kilowattimme att bygga ett nytt kärnkraftverk.

I Storbritannien kostar det 46 öre per kilowattimme att bygga ett nytt vindkraftverk. Det kostar 200 öre per kilowattimme att bygga ett nytt kärnkraftverk.

När det gäller Finland finns det inte uppgifter på vad det skulle kosta att bygga ett nytt vindkraftverk, men man ligger på 213 öre per kilowattimme för att bygga ett nytt kärnkraftverk.

I Sverige bygger vi inte nya kärnkraftverk. Men det kostar ungefär 30 öre per kilowattimme att bygga ett nytt vindkraftverk.

Det är alltså enorma skillnader i kostnad. Det går nästan inte att greppa hur stor skillnad det är i kostnad för att bygga ett nytt vindkraftverk jämfört med ett nytt kärnkraftverk.

Beroende på projekt kan man alltså säga att det är uppemot elva gånger dyrare att bygga ett nytt kärnkraftverk. Det är ingenting vi kommer ifrån. Oavsett om man älskar kärnkraften som teknik är det inget man kan blunda för. I slutänden är det någon som ska stå för kalaset. Frågan är vem. Är det skattebetalarna genom subventioner? Är det elkonsumenterna? Det är oklart från de partier som vurmar för kärnkraften.

Fru talman! Nåväl! Omställningen vi är mitt inne i kommer naturligtvis med utmaningar. Det har ingen ifrågasatt. Om man ska göra stora förändringar är det självklart att det uppstår utmaningar på vägen. Vilka är de utmaningarna, och vad ska vi göra åt dem? Jag har pratat mycket om det i den här talarstolen tidigare. Det viktiga nu är att ha fokus på systemet. Hur ska systemet hänga ihop när vi får en mer variabel kraftproduktion, mer av vind och sol och mindre av kärnkraft?

För det första krävs enorma energieffektiviseringar för att möta nya behov. Elkonsumtionen i Sverige har legat mer eller mindre still de senaste 20–30 åren. Den har till och med minskat en aning om man jämför med början av 2000-talet. Men vi vet samtidigt att transporterna ska elektrifieras och att industrin ska elektrifieras. Hybrit kommer att innebära ett stort behov av el. LKAB gick nyligen ut och sa att man ska ta fram koldioxidfri järnsvamp. Det kommer också att kräva mycket el. Självklart kommer vi att behöva mer produktion.

Men framför allt kan man effektivisera bort en del av befintligt behov. Här behövs en kvotplikt. Vi behöver ett stort styrmedel som kostnadseffektivt kan minska behovet av el. Vi har också redan, positivt nog, stora satsningar i budgeten på energieffektivisering.

För det andra behövs mer flexibilitet på marknaden. Med mer förnybar energi behövs ny teknik, nya system och efterfrågeflexibilitet, helt enkelt anpassning av efterfrågan. Vi behöver se över elskatter och nätavgifter så att de är dynamiska, för att styra användningen när den är som smartast. Vi behöver lokala marknader för flexibilitet. Vi vet att mycket av utmaningarna är lokala flaskhalsar i näten. Vi behöver vätgas och batterier, den typen av teknik som kan bära vidare energin när solen inte lyser och vinden inte blåser.

Regeringen har nyligen gett Svenska kraftnät i uppdrag att titta på just stödtjänster inom systemet. Det kan vara alltifrån batterier till nördiga grejer som syntetisk svängmassa eller vad det nu kan vara.

Sommarens elkris berodde mycket på att kärnkraften inte levererade över huvud taget kombinerat med att man inte kunde använda näten. Det hade kunnat lösas ganska enkelt om man i södra Sverige hade haft till exempel spänningsstabilisatorer. Det är en sådan sak som Svenska kraftnät nu ska titta på.

För det tredje behövs just investeringar i näten. Det är investeringar i ny överföringskapacitet i redan befintliga nät och sådana saker som spänningsstabilisatorer.

Det behövs också regelförenklingar, och myndigheter behöver snabba på sina processer för att vi snabbt ska kunna bygga ut ny kapacitet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 december.)