Unga lagöverträdare

Fru talman! Inledningsvis vill jag säga att vi har en hel del reservationer i detta betänkande. För tids vinning och av respekt för den överenskommelse som ligger yrkar jag dock bifall enbart till vår reservation 4 under punkt 4.

Unga lagöverträdare

Som ni kan se i handlingarna finns det en lång lista med förslag på tillkännagivanden från utskottet. Som vanligt försöker man ge sken av att riksdagen pressar regeringen framför sig i rättspolitiken. Och det har absolut hänt att kammaren har gjort tillkännagivanden som fått regeringen att förändra sin politik, vilket är helt rimligt. Det är precis vad vår konstitution föreskriver. Men den absoluta bulken av förslag på tillkännagivanden i dagens betänkande är dessvärre av den karaktären att den redan pågående processen uppfyller de krav man vill ställa på regeringen.

Jag hade kanske önskat ett mer omdömesgillt urval när det gäller användandet av det kraftfulla konstitutionella instrument som tillkännagivandet innebär - och kanske också av en del andra instrument som vi kommer att stifta närmare bekantskap med under de kommande dagarna.

Hur som helst! Sommaren är en tid för läsning. Vi kan snart lämna högarna av betänkanden som vi har pluggat de senaste månaderna, och vi kan lämna våra förhatliga Zoomskärmar. För oss rättspolitiker kan det dock vara bra att kombinera nytta med läslust, och jag vill med utgångspunkt i två böcker driva ett resonemang kring begreppet unga lagöverträdare.

Förra årets stora hit inom den här branschen var boken Familjen, som beskrev de patriarkala strukturer som finns i Borås hamnstad Göteborg och som tyvärr är alltför aktuella i våra dagar. Den är prisbelönt och otroligt välskriven.

De senaste månaderna har glädjande nog även Diamant Salihus bok Tills alla dör lästs. Den ger en djup och nyanserad bild av hur situationen ser ut i våra plågade och så kallade utsatta - men jag vill hellre säga underprivilegierade - områden. Det är en situation som trasar sönder familjer och där det mest extrema uttrycket är den gängproblematik vars motor är narkotikahantering, personrån eller hot.

Efterdebatten gällande den här boken handlade dock - tyvärr, får jag säga - väldigt mycket om musiken och om olika hiphopkändisars agerande. Det kan vara intressant i sig, men det är inte det som utgör de bakomliggande faktorerna till att unga människor begår brott i ett större perspektiv. Hiphopstjärnor finns inte i alla de här 26 särskilt utsatta områdena - så kan vi säga - även om kulturen naturligtvis också påverkar på ett negativt sätt ibland.

I det inledande kapitlet i denna bok finns knivskarpa analyser av de underliggande orsakerna till att vi befinner oss i den situation som vi gör. Här beskrivs hur varningsklockorna tidigt ringde och hur staden och staten har dragit sig tillbaka från de här områdena. Det handlar om hög befolkningstäthet, trångboddhet, en väldigt ojämlik situation när det gäller ohälsotal och levnadsvillkor, låg utbildningsnivå och en i många avseenden demonterad skola. Man kan se att utvecklingen egentligen inte i någon del har gått åt rätt håll, enligt författaren.

Det är där vi måste börja. Det handlar inte bara om repressiva åtgärder och politisk kortsiktighet. Huset måste byggas från grunden.

I Järvafältets fall kunde man redan 2007, när stadsdelsförvaltningarna i Kista och Rinkeby slogs ihop och verksamheten flyttades till det mer välbärgade Kista, se hur mönstret förstärktes och tydliggjordes. Arbetsplatser försvann från Rinkeby. Myndigheter och förvaltningar försvann, tillsammans med arbetsförmedling, post och övrig service. Till slut fanns det inte ens en bankomat i området. Myndighetssverige checkade helt enkelt ut.

Samtidigt plågas socialtjänst och fritidsverksamhet av minskade resurser, och skolan klarar inte av att hantera vare sig den sociala situationen eller kunskapsutvecklingen på ett bra sätt.

När staten försvinner, då kommer kaoset - så formulerade någon på Järva det.

Är norra Stockholm unikt? Nej, det är det inte. Detta finns i andra former över hela vårt avlånga land, inte bara i orten utan även i konflikten mellan land och stad. Vi ser att samhället har dragit sig tillbaka. Det måste finns en vändning bortanför horisonten.

Skolan skulle - det har jag sagt många gånger från den här talarstolen - kunna vara den vackra platsen som binder ihop, det kraftfulla redskap som samhället kunde ha. Tyvärr har den blivit ett världsunikt marknadsliberalt experiment som ligger i diket, till glädje enbart för rika aktieägare.

Jag vill dock lyfta fram några ljusglimtar i sammanhanget. Jag ser att det på många håll finns polisområden som trycker ut resurser i områdena, precis som Johan här beskrev för en liten stund sedan. Man fotpatrullerar och stör ut de öppna drogscenerna. Man klarar det även på kort sikt. Det är inte ett arbete som behöver ta decennier. Det är en ständig, konsekvent och regelbunden närvaro som krävs. Det krävs att man byter paradigm i sättet att arbeta och hantera detta. Den förväntan finns från politiken gentemot myndigheterna.

Jag ser också hjältar. Jag har de senaste veckorna vid flera tillfällen haft förmånen att få samtala med och lyssna till Carolina Sinisalo från Järva, som tillsammans med vår egen ledamot Anders Österberg, som sitter här i vanliga fall, har bedrivit ett otroligt hårt arbete för att förändra verkligheten i dessa miljöer. De ger oss nycklar och ett annat tonläge för att möta detta på allvar. De ställer frågan varför det är lättare att få tag i ett vapen än att få ett jobb. De är fast övertygade om att det handlar om sommarjobb, om att ha simskola för ungdomarna på somrarna så att de lär sig simma och om att ge dem framtidstro. Återigen handlar det om det som alla säger hela tiden: skolan, skolan, skolan.

Klarar vi inte detta kommer det naturliga valet att vara gängkriminell för väldigt många av de här ungdomarna. Det är ett liv som präglas av rädsla - stå ute och frysa, bli hotad av sina kamrater, så småningom bli tillfångatagen av polisen och bli lagförd. Det är ett hårt liv och ett olönsamt liv, men det är ändå det liv som man anser är ett rimligt val där och då. Vi måste ge dem andra val. Det är en självklarhet.

Fru talman! Vi har gjort historiskt stora insatser här. Mycket har legat på den repressiva sidan. Jag tror dock att lösningen finns i Carolinas och Anders berättelser. Vi borde lyssna mer på dem.

Nu har jag fokuserat på vår kanske största utmaning. Jag ska snabbt också highlighta en megastudie som Malmö universitet har gjort tillsammans med Max Planck-institutet och som presenterats i några av de mest ansedda tidskrifterna i världen när det gäller kriminologi. Den håller extremt hög vetenskaplig klass, kan tilläggas. Tidsserierna är väl underbyggda, grundmaterialet är stort och studien bekräftar det vi redan visste, och som också bekräftas av CAN-rapporter, Brås övriga rapporter och sjukhusstatistik, nämligen att vi trots allt har den kanske mest laglydiga generation ungdomar vi någonsin har haft, åtminstone i modern tid. Det är också någonting som kanske behöver tas fram i debatten.

Vi ser att ungdomarna är mer avståndstagande till brott och brottslighet än någonsin tidigare, i alla fall så länge man har mätt. Vi ser att förändrade relationer mellan skola och föräldrar gör att vi helt enkelt har bättre koll på ungdomarna. Ungdomarnas friutrymme i steget mot vuxenheten har förändrats. Naturligtvis finns det även nedsidor på ett sådant fenomen.

Den enskilt viktigaste faktorn vi behöver ta med oss är dock att vi ser nya aktivitetsvanor som förklarar minskningen av brott. Dagliga rutiner har förändrats över tid. Ungdomarna är inte lika mycket ute på kvällarna, och är man ute på kvällarna är man det i blandade miljöer där även människor i vår ålder finns, till exempel restauranger. Det kan också handla om att utnyttja ett rikare socialt och kulturellt liv.

På 80- och 90-talet befolkade stora ungdomsgäng med hundratals ungdomar våra städers centrala delar, och de drogs in i kriminalitet i form av våldsbrottslighet och missbruk. Detta är väldigt ovanligt i dag. Det bör vi också ha med oss. Brottsligheten i exempelvis centrala Stockholm har gått ned med långt över 50 procent de senaste 30 åren. Vi måste ha med oss de sakerna för att också förstå nyckelfaktorerna framöver.

Nu har jag dragit över min talartid, och fru talmannen tittar strängt på mig. Jag tänker då avrunda och önskar er en trevlig sommar och en bra avslutning på riksdagsåret - en spännande och bra avslutning.

Fru talman! I dag debatterar vi ett motionsbetänkande gällande unga lagöverträdare. Utskottet föreslår 14 tillkännagivanden till regeringen, vilket är mycket bra. Som min kollega Louise Meijer nämnde kommer riksmötet att sluta med ungefär hundra tillkännagivanden till regeringen. Det är ett klart och tydligt meddelande från riksdagen om att man är missnöjd med regeringens rättspolitik.

Vi moderater har många bra förslag, och jag har valt ut några som jag ska nämna här. Vi står bakom alla reservationer där vi finns med, men jag yrkar bifall endast till nummer 20.

Brottsligheten går ned i åldrarna. Många barn under 18 år begår grova våldsbrott, och antalet under 15 år har ökat kraftigt sedan 2016. Unga är överrepresenterade i statistiken över misstänkta och även när det gäller antalet lagförda.

I Sverige har det varit alldeles för mesiga reaktioner när ungdomar begått brott. Ofta har det knappt blivit några konsekvenser alls. Detta måste ändras. Det är viktigt att samhället reagerar tidigt och med kraft. Ju tidigare samhället reagerar, desto större chans har vi att bryta den kriminella banan innan den har gått för långt.

De senaste årens utveckling i utanförskapsområdena har skapat en grogrund för kriminella gäng att växa sig allt starkare. Ofta dras unga personer in i de kriminella gängen - det kan handla om tio- till tolvåringar. Unga personer utnyttjas till att sälja narkotika eller transportera vapen åt gängen. Polisen i Stockholm och Göteborg har uppgivit att det handlar om hundratals barn som springer gängkriminellas ärenden. Det är helt enkelt förfärligt.

Ungdomsbrottsligheten måste bekämpas på många olika fronter. Socialtjänst, polis och andra myndigheter måste samverka för att åtgärder sätts in tidigt. I dag kan en ung person gripas för mycket grova brott och vara tillbaka på gatan redan samma dag, trots att risken för återfall i brott är stor. Det skapar otrygghet, och människor slutar lita på rättssamhället. Den grupp av unga personer som gång på gång begår allvarliga brott måste bort från våra gator i betydligt fler fall än vad som sker i dag.

I dag kan visserligen ungdomar mellan 15 och 18 år häktas för allvarliga brott. Men det sker för sällan.

Det finns starka skäl för att fler unga personer som begått grova brott ska häktas. Det gäller särskilt om det är sannolikt att personen kommer att begå nya brott eller gå ut i samhället för att påverka brottsutredningen på olika sätt, till exempel genom att hota vittnen eller målsägare så att de inte vill medverka i polisutredningen.

Därför anser vi moderater att särskilda ungdomshäkten behöver inrättas som ska anpassas efter ungas behov och förutsättningar. Jag är nöjd, för vi kommer att få ett tillkännagivande om detta i dag.

Riksdagen har beslutat om tidsgränser för häktning, vilket vi moderater har varit emot hela tiden. Det är självklart att häktningstiderna inte ska vara längre än vad som krävs, men de ska inte heller vara kortare än vad som krävs för att kunna utreda grova brott. Detta är särskilt viktigt för brottsoffer. De ska känna att samhället står på deras sida och inte på gärningsmannens sida, vilket det ofta verkar som i dag.

Särskilda ungdomsdomstolar bör inrättas för att döma i både LVU-mål och i mål där unga under 18 år är åtalade. Det är helt enkelt för att det ska gå snabbare och vara en säkrare hantering av åtal mot unga lagöverträdare. Handläggningen ska vara snabb, och personalen ska ha hög och relevant kompetens.

En ny enhet hos Kriminalvården behöver inrättas för unga mellan 15 och 18 år, för Kriminalvården har bättre kompetens att ta hand om och behandla grovt kriminella än vad traditionell socialtjänst har. Det här innebär också att det i större utsträckning blir statens ansvar i stället för kommunernas och socialtjänstens ansvar.

Vi vill också att särskilda ungdomsfängelser ska inrättas där säkerheten är mycket högre än på Sis-hemmen. Här får vi också igenom ett tillkännagivande, som jag är mycket nöjd med.

Under de senaste åren har många grovt kriminella rymt från Sis-institutionerna. De sitter inne för mord, grova våldtäkter och en massa andra grova brott, och i princip har de kunnat promenera ut från Sis-hemmen. Det är under all kritik - så får det bara inte vara. Därför är det bra att vi får igenom det här tillkännagivandet.

Jag vill säga några ord om kartläggning och analys av ungdomsrånen, som vi också får ett tillkännagivande om i dag. I morse när jag läste rubrikerna i Expressen stod det "Ung man allvarligt skadad efter grovt rån i Huddinge". Fyra unga män i en bil hoppade på en ung kille som gick på gatan och rånade och misshandlade honom grovt. Nu ligger det här unga rånoffret på sjukhus med allvarliga skador.

Det här är inte bara ord, utan det handlar om en person som har blivit påhoppad av fyra andra personer som dunkat ned honom, rånat honom och förmodligen sparkat honom. Jag vet inte om han har blivit knivhuggen eller hur de har skadat honom, men det är helt enkelt förfärligt. Man vågar ju inte gå ut på stan längre. Jag tycker att det är fruktansvärt, och det är framför allt fruktansvärt för personen som har råkat ut för det här. Men det är också någons barn och någons bror.

Jag får en klump i magen varenda gång jag läser om sådant här. Jag har två söner, och varje gång jag vet att de ska ut och festa med sina kompisar har jag ont i magen och undrar om de kommer att komma hem hela efter kvällen eller inte. Så ska det inte vara.

Därför är det väldigt bra att vi får igenom tillkännagivandet. Rånen mot unga har ökat kraftigt under senare år, och rånen har också de här förnedringsinslagen, som är fruktansvärda. Man får inte svära i talarstolen, men jag skulle kunna göra det just nu, för det gör mig så fruktansvärt arg att det inte räcker att råna utan att man också ska förnedra rånoffren.

Många av de här brotten klaras aldrig upp. Rånoffren mår dåligt under lång tid efteråt och vågar inte gå ut på stan, till skolan eller till träningar och allt vad det kan vara. Vi behöver som samhälle markera tydligare mot de här brotten.

Vi behöver också mer kunskap om varför dessa rån har ökat i antal. Därför behöver en bred kartläggning göras som ska omfatta brottslighetens karaktär, vilka som rånar, vilka som är brottsoffer och vad brotten får för konsekvenser. Även förnedringsinslagen ska analyseras. Syftet är att om man vet allt det här som jag nyss tog upp kan man också bekämpa brottsligheten mycket bättre och förhoppningsvis kunna se till att den upphör.

Jag vill säga några ord om ungdomsrabatten för personer mellan 18 och 21 år. Vi moderater vill ta bort den helt och hållet. Det vill inte regeringen. Ett förslag är på gång om att ungdomsrabatten ska tas bort när det gäller brott som har minimistraffet ett års fängelse, vilket skulle innebära att en 20-åring som gör sig skyldig till en misshandel av normalgraden fortfarande kommer att få rabatt. Det tycker vi är helt fel. Vi vill att den ska tas bort helt och hållet. Det är inte rättvist att 18, 19- och 20-åringar som är myndiga får rabatt när de misshandlar människor och begår andra brott.

Nu är min talartid slut. Jag önskar alla en trevlig sommar!

Fru talman! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande Unga lagöverträdare. Betänkandet innehåller 14 tillkännagivanden och många nödvändiga förslag som inte är del av utskottets förslag. Jag tänkte ägna min tid åt att fokusera på sådant som Sverigedemokraterna anser behöver genomföras för att brottsligheten hos unga lagöverträdare ska kunna brytas.

Vi ser att kriminaliteten i dag sjunker allt lägre ned i åldrarna. Flera av de unga kriminella hinner bli yrkeskriminella långt innan de har fyllt 18 år. Yngre i utanförskapsområden används som hantlangare till äldre kriminella, och det är inte ovanligt att 15, 16- och 17-åringar begår mycket grova brott, som mord, misshandel och våldtäkt.

Sverigedemokraterna har länge arbetat för att få bort ungdomsrabatten. Samhället behöver tydligt markera att det inte finns något sådant som prova på-kriminalitet. Är man myndig ska man dömas utifrån sina handlingar, och det gäller alla. Även den myndiga förstagångsförbrytaren måste möta konsekvenserna av sitt handlande för att förstå allvaret i sina handlingar.

Det är drygt 40 år sedan vi sänkte myndighetsåldern från 21 till 18 år. Att vara myndig innebär flera rättigheter, men det innebär också flera skyldigheter. I Sverige tenderar vi att glömma bort just det.

En ung person som har fyllt 18 men inte 21 år och som begår ett brott där straffet är under ett års fängelse får i dag straffreduktion på sitt straff. Det betyder i praktiken att en myndig person som begår en grov misshandel, rån eller grov utpressning får en automatisk rabatt på sitt straff. Sverigedemokraterna vill att straffrabatten tas bort helt för alla mellan 18 och 21 år.

I ännu ett ärende kan vi här notera denna regerings karakteriserande drag på det kriminalpolitiska området. Oppositionen lämnar tillkännagivanden, och regeringen utreder och drar frågor i långbänk. Sedan justitieutskottet i april 2017 beslutade om en avskaffad straffreduktion för unga har frågan utretts, och förslag lämnades på regeringens bord 2018. Ett och ett halvt år senare gick frågan ut på remiss, och ännu finns det varken en lagrådsremiss eller en proposition på riksdagens bord.

Att regeringen tar tillfället i akt och håller presskonferenser gällande Sverigedemokraternas och oppositionens förslag har vi börjat vänja oss vid, men att de sedan inte genomför dem kan varken vi eller Sverige nöja oss med.

Fru talman! Den samhällsutveckling som vi ser i dag kräver utökade möjligheter för samhället att ingripa mot de allt yngre individer som riskerar att involveras i kriminella miljöer. Många yrkeskriminella har påbörjat sin kriminella bana långt innan de har fyllt 15 år.

Som det fungerar i dag har polisen inte några befogenheter att göra något i polisiär mening när man träffar på kriminella som är under 15 år. De överlämnas i stället till sociala myndigheter utan några kännbara konsekvenser. Det blir en signal om att den unges livsstil inte tas på allvar.

Eftersom kriminaliteten sjunker allt lägre ned i åldrarna är det viktigt att kunna fånga upp unga individer tidigt, och därför behöver även straffmyndighetsåldern revideras. Sverigedemokraterna föreslår därför en sänkt straffmyndighetsålder.

Att sänka straffmyndighetsåldern, ta bort ungdomsrabatten för myndiga personer och minska rabatten för ungdomar i åldern 15-17 år skulle ge bra effekt. Att unga individer får avtjäna längre straff behöver inte vara något negativt. Om de får bra rehabilitering, möjlighet till en yrkesutbildning eller att läsa upp sina betyg är det bättre än att de snabbt kommer tillbaka till sina kriminella gäng och fortsätter att begå brott.

Enligt samma princip som att betyg i skolan i tidig ålder fungerar som ett viktigt signalsystem när något är fel ska vi möta och bekämpa brottslighet i tidig ålder. Tidiga reaktioner ger utrymme för nödvändiga åtgärder. Den som snabbt möter en konsekvens av sitt handlande tenderar att framgent förhålla sig till just denna konsekvens.

Fru talman! Förutsättningarna för att förhindra ett liv i brottslighet är bättre ju tidigare de första insatserna sker. Ofta uteblir konsekvenserna för icke straffmyndiga som har begått brott. Detta beror ofta på att brotten, även grövre sådana, inte utreds. För att se till att fler brott där den misstänkte är underårig utreds behöver kunskapen hos socialsekreterare samt den rådande lagstiftningen uppdateras.

För att polisen ska få större möjligheter att förhindra fortsatt ungdomskriminalitet behöver det bli lättare för polis och socialtjänst att samarbeta. Sekretessreglerna mellan socialtjänst och polis men även andra myndigheter behöver därför tas bort. Genom att ge socialtjänsten och polisen större möjligheter att agera tidigt kan samhället snabbare markera att ett kriminellt beteende inte är accepterat. Det ökar chanserna för att den unge inte ska återfalla i kriminalitet.

Fru talman! Rånen mot unga har ökat kraftigt på senare år. Brotten sätter djupa spår hos den som drabbas, och samhället behöver tydligt markera mot den typen av brottslighet. Vi har inte tillräckligt med kunskap om vad ökningen beror på. Det behöver därför göras en bred kartläggning av brottslighetens karaktär, vilka som begår brotten, vilka som är brottsoffer och vad brotten får för konsekvenser för dem som drabbas.

I många fall är de som begår den typen av brott mycket unga. För att de ska förstå allvaret i vad de har gjort är det viktigt med en tydlig markering från samhällets sida.

Samtidigt är det viktigt att få på plats verkningsfulla åtgärder som stärker tryggheten hos ungdomar som i dagsläget oroar sig för att bli rånade på vägen hem från skolan eller när de bara varit ute på en aktivitet.

Fru talman! Det talas om fler poliser, strängare straff för vuxna och om barns rättigheter i samhället. Men när det gäller brottslighet riktas den omsorgen fortfarande i första hand mot de kriminella, inte mot brottsoffren som i många fall själva är barn. Ett större fokus behöver därför läggas på brottsoffren, även ur ett brottsförebyggande perspektiv. För alla partier och politiker som värnar brottsofferperspektivet är rimliga straff, där myndiga personer inte får rabatter, viktigt. Det är provocerande för brottsoffer som utsätts för allvarliga brott av 17, 18, 19 och 20-åringar att en del av dem till och med inte får något straff.

Det ska aldrig vara på det sättet att ett brottsoffer som blir nedsparkat, blir misshandlat och får ärr för livet ska tvingas möta gärningsmannen strax därefter eller att det finns en överhängande risk för att det ska bli fler brottsoffer. Men tyvärr är det exakt det som händer i Sverige i dag. De som accepterar detta sviker inte bara offret och dess anhöriga. De sviker dessutom alla som riskerar att bli nästa offer.

Fru talman! Samverkan mellan myndigheter och polis samt en fungerande skola är avgörande faktorer för att minska nyrekrytering av unga kriminella. Rejäla konsekvenser på riktigt, snabbare lagföring och ett aktivt arbete med samverkan mellan de aktörer som verkligen kan göra skillnad är nyckelfaktorer i arbetet med att skapa ett tryggare Sverige för alla.

Jag yrkar bifall till reservation 25.

Fru talman! Det är kul att få delta i justitieutskottets debatt. Till vardags tillhör jag utbildningsutskottet. Jag tänker därför inleda lite med det som även har påpekats här tidigare: Skolan spelar en viktig roll för de frågor som diskuteras i dag. Det behövs ytterligare åtgärder för att stärka svensk skola så att fler klarar kunskapskraven.

Frågan om hur vi bäst hanterar unga som begår brott förtjänar verkligen vårt största engagemang. Att kunna bryta en utveckling för en ung människa på glid är enormt viktigt. På motsvarande sätt är varje misslyckande oerhört kostsamt, i form av samhällsekonomiska kostnader men framför allt i form av lidande för de framtida brottsoffer som drabbas.

Det ska också sägas att priset i så gott som samtliga fall även blir väldigt högt för den unga lagöverträdare som växer upp till att bli en vuxen livsstilskriminell. Det kriminella livet är ingen dans på rosor. Kriminella drabbas själva av mer kriminalitet än andra och av en lång rad andra faktorer som innebär en låg livskvalitet.

Det finns en hel del goda idéer i motionsskörden från detta riksdagsår och annat som har varit i loopen en längre tid. Det utvecklas och förtydligas i detta betänkande.

Jag vill särskilt lyfta fram vikten av att arbeta långsiktigt och brottsförebyggande. Ansvaret för det brottsförebyggande arbetet behöver bli tydligare. Det är också centralt för alla inblandade att en ordentlig process ska ske om vad som egentligen händer när en icke straffmyndig person begår eller antas ha begått ett brott, även om inget straff kan utdömas. Det gäller framför allt ur ett brottsofferperspektiv men också för att de barn som har varit med om detta från den andra sidan ska kunna gå vidare. Särskilt viktigt är det förstås med bevistalan för den som oskyldigt utpekats för att ha utfört en brottslig handling.

Det finns några punkter i betänkandet som Centerpartiet tycker att vi ska vara mer försiktiga med. När det gäller drogtester av minderåriga pågår en utredning som ska titta på hur detta ska ske på ett sätt som löser problemet men samtidigt tar hänsyn till den särskilda känslighet som det innebär.

Barn är inte vuxna, och det är viktigt att göra skillnad på när vuxenansvaret inträder. Vi måste ta större hänsyn till barns känslomässiga behov och behandla dem mer varsamt än vuxna. Frihetsberövande av barn ska ske med stor restriktivitet och med insikter om vad det kan innebära för barnets utveckling. Vi avvisar därför förslaget om att barn ska kunna kvarhållas.

Fru talman! Att en rättsprocess går så snabbt som möjligt med samtidigt högt ställda krav på rättssäkerheten är viktigt för samtliga inblandade. Vi tilltalas därför av tanken på både jourdomstolar och snabbare lagföring. Däremot ser vi inte värdet i att ha ett parallellt domstolssystem för de fall unga är tilltalade.

Vi står bakom samtliga av våra reservationer men yrkar för tids vinnande bifall endast till reservation 16.

Även om undertecknad inte har varit delaktig i justitieutskottets arbete under det gångna riksdagsåret önskar jag alla utskottsledamöter och kansliet en trevlig sommar.

Fru talman! Barn måste få vara barn. Ungdomar måste få vara ungdomar. Barn är barn, även när barn begår de mest brutala kriminella handlingar.

Barn har särskilda rättigheter; vuxna har skyldigheter. Det är riksdagens skyldighet att se till att barn behandlas som barn och att barns rättigheter skyddas.

Ungdomskriminaliteten sjunker, enligt en nygjord studie. Det beror säkert på många saker. Det beror bland annat på beteendeförändringar. Ungdomar gör aktivitetsförändringar. Man sysslar med andra saker i dag än tidigare. Det påverkar det kriminella beteendet.

Det är i åldern 18-20 år som den absolut högsta graden av lagföring sker. Det är ett mönster som varit oförändrat över tid. Det är mellan 18 och 20 år som man ofta begår de mest kriminella handlingarna. Den viktigaste lärdomen vi kan dra är att kriminalitet minskar i takt med att personer blir äldre. Ju äldre personen blir, desto mindre risk är det alltså att den fortsätter med sin kriminalitet.

Det är därför viktigt att samhället ser till att inte cementera det kriminella beteendet i tidig ålder. Samhället ska inte gå in med hårda tag och låsa in unga personer inom kriminalvårdens murar. Genom samhällets repression kan ungdomar nämligen fastna i det kriminella beteendet.

Vi ska inte glömma bort att det inom många kretsar är coolt och ger status att sitta häktad, sitta med restriktioner och sitta inlåst på anstalt under en viss tid. Det skapar status och fördjupar den kriminella identiteten. Allt det som vi i den här kammaren inte vill ska ske med ungdomarna, nämligen att de blir kriminella vuxna, cementeras om vi ser till att ta riktigt hårda tag i tidig ålder.

År 2017 var det 10 000 unga myndiga som lagfördes för brott, 26 av dessa för dödligt våld, vilket är oerhört allvarligt. Resten var narkotikabrott av mindre allvarlig karaktär, tillgreppsbrott, misshandel och trafikbrott. Självklart är det väldigt allvarliga saker. Men det handlar också om former av allvarliga brott som faktiskt går att åtgärda genom samhällets insatser.

Ungdomar som begår allvarliga brott i åldern 17-18 år blir ofta dömda till sluten ungdomsvård i stället för fängelse. Vi har tidsbestämda straff som man avtjänar på speciella avdelningar på Statens institutionsstyrelse inom sluten ungdomsvård. De allra flesta som sitter där är pojkar. Medelåldern är drygt 17 år.

Sis har under väldigt lång tid fungerat dåligt. Vi har debatterat det i det här utskottet. Vi har haft dragningar i kammaren och i utskottet. Det vidtas åtgärder, vilket är väldigt bra. Säkerheten har varit för låg. Det har gjorts för stora sammanblandningar mellan dem som sitter där för att de har begått brott och dem som sitter där för att de har psykisk ohälsa.

Jag har pratat med väldigt många tjejer som har blivit isolerade, fasthållna och väldigt brutalt behandlade när de har suttit på Sis. Vi lagstiftare och staten vill att ungdomar och unga tjejer som mår dåligt och som begår brott ska få stöd och hjälp, men de har inte fått det inom Sis. Det är väldigt allvarligt. Det är väldigt mycket som måste ske, och jag ser fram emot den utvecklingen.

Det är i den unga åldern som det kriminella beteendet måste brytas. Det gör man inte med mer kvarhållande, som föreslås i dag. En falsk majoritet föreslår ett tillkännagivande om mer kvarhållande av barn och unga och mer häktning av barn. Det är ett väldigt dåligt förslag som skulle stärka det kriminella beteendet.

Det har också lagts fram förslag om drogtester av barn som är under 15 år med hänvisning till att lagstiftningen inte fungerar så bra i dag. Nej, det kanske den inte gör. Men det är nog inte det som är den största anledningen till att polisen inte drogtestar barn under 15 utan att detta faktiskt inte är den bästa åtgärd som kan vidtas.

Fru talman! Det är väldigt mycket som måste göras för att se till att ungdomar inte hamnar i kriminalitet. Men jag tror att den falska majoriteten bakom förslagen till tillkännagivanden tagit ett steg i helt fel riktning. Därför yrkar jag bifall till reservation 16.

Fru talman! Jag vill börja med ett citat. "Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal." Citatet från Ordspråksboken gäller fortfarande, även om orden är tusenåriga. Budskapet i citatet bör ligga till grund för en av samhällets viktigaste uppgifter: att medverka till en positiv uppväxt och utveckling för barn och ungdomar.

Människan är i behov av att leva i gemenskap med andra och också ha fungerande relationer med sina medmänniskor för att må bra och kunna utvecklas. Den mest grundläggande formen av gemenskap är familjen, där människor i olika generationer möts i kärlek och tillit. Insikten om detta förhållande är grundläggande i den kristdemokratiska ideologin.

Varje människa är unik och värdefull i sig. Men ensam är inte stark i livets olika skiften. Det är tillsammans med andra vi växer som personer. Trygga och välfungerande familjer är helt enkelt ett måste för att samhället som helhet ska fungera och växa sig starkt.

En förutsättning för ett samhälle byggt på gemenskap och tillit är att människor känner sig trygga i vardagen. Brottslighet måste därför både bekämpas och förebyggas. När det kommer till det senare utgör familjen en ovärderlig resurs. Familjens roll i att fostra och leda de unga kan inte nog betonas.

Varje människa har ansvar för sina handlingar. Kriminella handlingar kan inte reduceras till att handla om vare sig uppväxt eller social miljö. Men en stödjande familjepolitik är en av de allra viktigaste insatserna för att minimera risken för att en ungdom hamnar i fel kretsar med kriminalitet och brottslighet som följd. Goda normer och värderingar överförs mellan generationer. Därför behöver föräldraansvaret stärkas i vårt samhälle.

Fru talman! Som tidigare talare har nämnt har vi under detta riksdagsår gjort ungefär 100 tillkännagivanden från justitieutskottet. På det här området stöder en majoritet i utskottet 14 tillkännagivanden som på olika sätt stöder det brottsförebyggande arbetet för unga. Jag vill kort beröra några av dem.

Sekretessregler talade jag om även i mitt förra anförande. En avgörande faktor för ett effektivt förebyggande arbete är att de olika aktörer som möter ungdomar i riskmiljö kan föra dialog och utbyta information om ungdomen. Kristdemokraterna vill reformera den nu gällande lagstiftningen i syfte att klargöra sekretessreglerna och förtydliga dem, så att samarbetet underlättas. Socialtjänsten, polisen och andra myndigheter måste samverka, så att brottsförebyggande åtgärder sätts in tidigt.

Fru talman! Vi ger vårt stöd till det tillkännagivande som anger att sekretessreglerna behöver ändras för att underlätta det förebyggande arbetet.

Ett flertal rapporter gör gällande att brottsligheten kryper längre ned i åldrarna, varför Kristdemokraterna anser att större hänsyn bör tas till de unga. Unga kräver särskild hänsyn och behöver genom en snabb och rättssäker rättsprocess inse att de hamnat på fel bana i livet. Vi vill därför införa särskilda ungdomsdomstolar.

Ungdomsdomstolarna behöver också få en jourfunktion. En aktuell utredning beskriver att jourdomstolar skulle öka domstolarnas flexibilitet och kapacitet. De skulle troligtvis också innebära att handläggningstiderna för brottmål påverkades i positiv riktning. Dessutom innebär de vissa kriminalpolitiska fördelar, såsom att tiden mellan kriminell gärning och dom blir betydligt kortare, vilket också bidrar till snabbare upprättelse för brottsoffret. Detta är inte minst viktigt när det gäller unga förövare och brottsoffer.

Fru talman! KD-M-budgeten ökade anslagen till Kriminalvården och innehöll ett uppdrag till myndigheten att skapa en särskild enhet för unga gängmedlemmar. En sådan enhet skulle behöva utveckla det återfallsförebyggande arbetet och avhopparverksamheten. Innehållet i verkställigheten behöver också bli mer meningsfullt och innehålla tydliga utbildningsplaner. För att lyckas bättre med unga gängmedlemmar bör i större utsträckning individanpassade program användas för att bryta det kriminella beteendet. De erfarenheter som Kriminalvården har och bygger upp på den föreslagna enheten kan ligga till grund för metodstöd inom andra aktörers arbete med unga kriminella i gängmiljö.

Fru talman! De 14 tillkännagivandena ger grund för en förbättrad inriktning för att motverka ungdomsbrottslighet, men jag vill även lyfta fram följande insatser som vi kristdemokrater ser som viktiga.

Vad gäller straffrabatten för unga anser vi att det förslag som regeringen ämnar lägga fram är för tunt. I praktiken innebär det att max någon procent av alla som lagförs och får ungdomsrabatt kommer att inbegripas. Regeringen har visserligen ändrat sig, men vi vill se att ungdomsrabatten avskaffas för personer mellan 18 och 21 år. Samtidigt ser vi mot bakgrund av den brottsutveckling som sker att allt yngre personer, också personer under 18 år, begår och döms för grövre brott, även mord. Utredningen om slopad straffreduktion för unga innehåller förslag om en betydligt skarpare trappa för dem mellan 15 och 18 år, så att ungdomsrabatten för dem över 15 trappas av snabbare.

Kristdemokraterna anser att straffrabatten för myndiga personer måste avskaffas och att man ska minimera straffrabatterna även för dem under 18 år. Jag yrkar därför bifall till reservation 20.

Fru talman! Förutom det jag har nämnt tidigare behövs ett antal åtgärder på det sociala området. Kristdemokraterna har föreslagit en miljardsatsning för sociala insatser mot brott. Socialtjänsten behöver förstärkas.

Vi vill införa en nationell krissocialjour som kan sättas in på extra utsatta platser. Vi tycker också att SSPF, som är en samverkansmodell mellan skola, socialkontor, polis och fritid, är bra och behöver stärkas ytterligare genom satsningar i hela vårt land.

Vi vill också inrätta fler och effektivare sociala insatsgrupper så att socialtjänst, skola och polis i samverkan kan hjälpa unga att sluta att begå brott och samtidigt säkerställa att arbetsformen kontinuerligt ses över och förbättras.

Fru talman! Vi kristdemokrater kommer fortsatt att agera under den här mandatperioden med ytterligare förslag i det viktiga arbetet med att skapa ett tryggare Sverige och också hitta vägar för att medverka till en positiv uppväxt och utveckling för alla barn och ungdomar.

Det kräver en stödjande familjepolitik, en bra skola, satsningar på ungas uppväxtmiljö, ett grundligt brottsförebyggande arbete av polisen och en offensiv kriminalpolitik. Låt oss leda den unge på rätt väg i livet genom väl avvägda beslut i denna kammare.

Fru talman! Låt mig ta vid där den gode Ingemar Kihlström slutade med att tala om familjen och att leda våra barn på rätt väg. Det är viktigt och helt riktigt.

Man kan konstatera, som också har nämnts, att en utveckling är fantastisk, nämligen att ungdomar i dag generellt sett sköter sig mycket bättre. De snattar helt enkelt mindre och begår färre andra brott än vad jag, höll jag på att säga, och de som gick i min klass gjorde på vår tid i den generationen. Det ska vi vara glada för.

Vi kan också se att allt fler ungdomar dras in i ganska grov brottslighet och förstör sitt eget liv och andras liv i rasande fart, och vi står ganska tafatta inför detta. Jag är en sann vän av de små gemenskaperna av familjer och sociala kontexter som kan vara viktiga om familjen inte fungerar. Det kan vara idrottsföreningar eller andra ställen där människor kan få växa och fostras tillsammans med andra.

Ordet kamratfostran används ofta med väldigt negativ klang. Men att vara tillsammans i en förening, oavsett som det handlar om frimärkssamling, idrott eller vad det nu kan vara, är väldigt bra. Det är ännu mer viktigt för de unga människor som kanske har väldigt svagt stöd hemifrån.

Det gäller också när inte heller skolan lyckas lyfta upp den unge och stå för den utjämning och det stöd som är så viktigt när det är trassligt hemma. Som andra har sagt här innan är skolan helt avgörande för utvecklingen. Det är viktigt att skolan kopplar nära till socialtjänst och polis för att kunna agera och stoppa små olyckor från att bli stora katastrofer.

Vi måste ändå börja med de unga som är utsatta. Utan att tjata för mycket om min egen ungdom, som var ett tag sedan, har vi i dag ett annat Sverige. Vi har människor som är extremt konstiga och springer runt och tjatar om att vi ska ha sharialagar i Sverige. Det springer runt människor som ägnar sig åt klanvälde i Sverige.

Vi har som det verkar ett haveri i Malmö, vilket vi kan läsa om i tidningarna i dag. Där finns något kommunalråd som tycker att klanväldet är något som man ska dadda med, krypa efter och framför allt låta sig kuvas under.

Fru talman! Så kan vi inte ha det. Vi måste se till att det finns en enda rättsstat. Den gäller för alla människor, unga som gamla, i vårt land. Vi måste ta krafttag mot den parallella rättskipningen, som också kompletteras av den grova organiserade brottsligheten som har sin rättsordning när vissa territoriella områden ska behärskas med vägspärrar och ungdomar dras in som fotsoldater eller kanonmat i den grova brottslighetens spår.

Bärande bland de tillkännagivanden som finns här är en ideologisk skillnad och en tonalitet här i kammaren där vi skiljer oss åt. Det har bäring i den regeringskris som utspelar sig här utanför kammarens dörrar, fru talman, med tanke på att det snart kommer att hållas en misstroendeomröstning.

Det handlar om huruvida man ska gripa in tidigt eller senare. Jag tror, precis som Linda Westerlund Snecker var inne på, att det var mycket bättre förr när man kunde vänta lite och göra de sociala åtgärderna. Socialtjänstlagen var väldigt bra anpassad för det Sverige som hade sociala problem i början på 80-talet.

I dag har vi en annan värld. Där är frågan om reaktioner ganska viktig. Vi talar om barn som växer upp i sociala sammanhang som är att likna vid mentala istider. Det är ett stort utanförskap och skolmisslyckanden. Då finns det inget viktigare vi kan göra än att visa på tidiga och tydliga insatser.

Det måste bli en reaktion när de här unga personerna begår brott. Det är helt enkelt bättre att stämma i bäcken. Det är därför vi föreslår tillkännagivanden här om till exempel kvarhållande hos polisen. Varför då? Jo, för att överlämna till sociala myndigheter.

Alternativet är inte att den unge åker hem till mamma och pappa i Bullerbyn och att alla är glada. Sedan ska vi prata lite allvar och dra in veckopengen och ha lite utegångsförbud, som man själv har tillämpat genom åren för att fostra sina barn. De kommer i stället ut till gänget på gatan och begår nya brott och kan notera att ingenting händer. Det är den missriktade välviljan och att inte gripa in som skapar kriminaliteten.

Det är därför vi liberaler står bakom att kunna kvarhålla, så att den unge ska direkt till socialtjänsten och så att det händer något. Det ska bli en konsekvens för den unge som har levt totalt konsekvenslöst, tyvärr.

Det är samma sak med reglerna för häktning. Det gäller de förnedringsrån vi talar om. Vi har unga som är otroligt utsatta. Jag känner inte någon i min hemstad Örebro som inte är orolig för sina tonårsbarn och att de ska bli rånade eller bli utsatta för brott när de är i Örebros citykärna en kväll. Så är det i vartenda Örebro, och det finns många Stockholm, Malmö och Göteborg. Så ser det ut i Sverige i dag. Detta är helt oacceptabelt. Därför måste bli en konsekvens.

Att kunna utredningsanhålla och sedan utredningshäkta är rimligt. Det står inte i motsats till andra saker vi gör i den här riksdagen. Vi sätter tidsgränser för att en ung människa inte ska sitta längre än tre månader annat än i undantagsfall. Det är jättebra. Men man måste också kunna agera tidigare.

Det förebyggande arbetet är centralt. För att vinna tid och för att efterföljande talare ska få tala innan regeringskrisen briserar vill jag bara instämma i att vi måste renovera Statens institutionsstyrelse. De kämpar på med en undermålig lagstiftning. Det är vårt fel. Vi måste verkligen skilja på ungdomar på institution som mår dåligt och ungdomar på institution som har begått brott. De senare kräver ett helt annat handhavande.

Jag ska anknyta till Socialdemokraterna här. Vi har försökt att budgetförhandla en hel del. Jag är väldigt glad att Liberalerna har del av det så kallade förortslyftet med satsningar på utsatta skolor. Det är 3 miljarder kronor.

Fru talman! Det är så trögrott. Det är så fantasilöst. Sist Socialdemokraterna hade stora sociala ambitioner var när de införde maxtaxa på dagis för sådana som mig som har en massa ungar och som drog nytta av det. Vad är det för ambition?

Unga lagöverträdare

Nu har man den sociala ambitionen att vi ska ha någon ledig weekend som kostar hur många miljarder som helst. Hur vore det med ett förortslyft som kostar det mångdubbla i förhållande till de 3 miljarderna? Vi får se om det blir så. Vi får förhandla om detta i budgetförhandlingen.

Det handlar om pengar till polisen och ett rejält förortslyft. Då talar vi om miljarder med tvåsiffriga belopp för att bryta den mentala istiden som sänker våra ungdomar.

Jag yrkar för tids vinnande bifall endast till reservation 10, som jag tycker är väldigt bra.

Fru talman! Det blev en dramatisk dag. Jag vet inte om alla journalister här utanför är angelägna om att följa justitieutskottets betänkande 28 om unga lagöverträdare eller om det är något annat. Det är i alla fall vad vi nu ska fortsätta att debattera här.

Fru talman! Det är en mindre andel barn och unga som begår brott i dag än tidigare, men bland dem som begår brott tenderar det att bli en grövre brottslighet. Att komma till rätta med detta är helt avgörande. Inte minst handlar det om att förhindra nyrekryteringen till gängen.

De senaste åren har ett flertal åtgärder och nya lagar antagits för att komma till rätta med det - den nya påföljden ungdomsövervakning och snabbare lagföring - och i 34-punktsprogrammet finns en rad åtgärder vad gäller unga som begår brott. Vissa har kommit på plats och har därmed debatterats här tidigare, och andra är på gång.

Fru talman! I går presenterade regeringen ett massivt åtgärdspaket vad gäller mäns våld mot kvinnor. Man kan fråga sig om mäns våld mot kvinnor är något som har med unga lagöverträdare att göra, men tyvärr förekommer mäns våld mot kvinnor även i unga relationer. Flera av de åtgärder som presenterades i går handlar om detta. Det handlar exempelvis om insatser i skolan och möjligheten att använda tidiga förhör bättre i själva domstolsprocessen. Detta får bäring inte minst på mäns våld mot kvinnor.

Fru talman! För några veckor sedan debatterade vi ett förslag till utskottsinitiativ om tilläggsdirektiv till en utredning som ännu inte var tillsatt. Det handlar om att förändra lagen om sluten ungdomsvård.

Tillägget rörde det som oppositionen kallar ungdomsfängelser och att Kriminalvården ska få ansvaret. Även denna fråga hanteras i betänkandet. Vi har debatterat det tidigare, men jag kan säga det igen: Det är inget bra förslag. Det är en stor omorganisation som riskerar att få allvarligt negativa följder för hela kriminalvården. Det bortses också från att kriminalvården i dag inte hanterar barn inom anstalter och att helt ny kompetens då behöver arbetas upp.

Unga lagöverträdare

Fru talman! Att göra förändringar i lagen om sluten ungdomsvård är dock helt nödvändigt, och där har Miljöpartiet varit drivande. De som begått de brott som det är fråga om när det gäller sluten ungdomsvård behöver förändras. Det behövs längre påföljder än i dag för att de unga som begår dessa allvarliga brott ska komma till rätta med sina liv.

Slutligen, fru talman, eftersom Liberalernas talesperson Johan Pehrson var inne på det som har hänt i Malmö och de väldigt uppmärksammade uttalandena därifrån, vill jag i sammanhanget påminna Liberalernas Johan Pehrson om att det i Malmö är Socialdemokraterna och Liberalerna som styr. Om han på allvar är intresserad av vad som händer i Malmö har han inte mindre än fyra liberala kommunalråd att höra av sig till för att se till att det sker en förändring i verkligheten.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation nummer 1.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)