Trafiksäkerhet

Fru talman! Nu ska vi debattera trafikutskottets betänkande 6, Trafiksäkerhet. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

Vad är trafiksäkerhet? Är det att montera upp automatiska hastighetskameror utmed våra vägar, eller är det att i lönndom utföra pethprov på befolkningen? Svaret är nej. Trafiksäkerhet är så mycket mer.

Fru talman! Trafiksäkerhet är något vi skapar tillsammans som enskilda medborgare och myndigheter. Det bygger på respekt och förtroende för varandras roller.

För mig, som har ägnat nära nog hela mitt vuxna liv åt trafiksäkerhet, är den här frågan viktig. I mitt tidigare arbete var jag på åtskilliga olycksplatser och träffade människor som just upplevt det värsta ögonblicket i sitt liv. Närvaron av panik, chock, smärta och skräck var påtaglig. För några tog livet slut just där och då.

Jag har gjort cirka 300 tekniska undersökningar av fordon för att hitta orsaken till olyckan. Var det föraren, fordonet eller vägen som var orsaken till olyckan? Under en period då olyckorna avlöste varandra i tät följd kändes det som att vara handelsresande i människors sista två sekunder i livet. Det är i just de sista sekunderna man finner svaret på olyckans orsaker.

Fru talman! En av de värsta arbetsveckor jag har upplevt inträffade för cirka 20 år sedan. På en vecka omkom sju personer i trafiken, bara i Skaraborg. I samtliga av dessa olyckor skulle jag utreda orsaken. Varje dödsoffer har en stor krets av människor omkring sig – föräldrar, barn, syskon och övrig släkt och vänner. Varje dödsfall i trafiken påverkar många människor, inte minst dem som har att agera på olycksplatsen och i den utredning som sedan följer. Trafiksäkerhet är viktigt, och det är något som angår och berör oss alla.

Trafiksäkerhetskameror är långt ifrån lösningen. Inte heller pethtester i lönndom på befolkningen är en lösning. Det krävs närvaro av trafikpoliser. De upptäcker påverkade förare, olovliga körningar och en mängd andra trafikbrott – och, inte minst, de hittar annan grov kriminell verksamhet i vårt samhälle, allvarliga brott som en ATK-kamera helt blundar för.

Fru talman! När det gäller pethtester har Transportstyrelsen fått omfattande kritik för sitt sätt att agera när de återkallar körkort för människor som inte har gjort sig skyldiga till rattfylleri. Även läkare har fått berättigad kritik för att de har tagit prover på patienter utan att meddela individen om detta, vilket är ett tydligt krav i lagstiftningen. Resultatet har blivit att ett stort antal människor fått körkortet återkallat på väldigt lösa grunder.

Stormen kring pethtesterna fick Transportstyrelsen att omedelbart ändra sina rutiner, vilket är ett kvitto på att något inte står rätt till. Transportstyrelsen trampade i klaveret ordentligt när de började använda pethtestet som grund för att återkalla körkort.

Låt mig vara tydlig i frågan om påverkade förare: De har inte på vägen att göra, punkt.

Att Transportstyrelsens skrivbordskontroller skulle minska antalet rattfyllor på vägarna är inget annat än en akademisk kullerbytta. Vi satt i utskottet häromdagen och lyssnade på MHF, som via Rättsmedicinalverket har kunnat konstatera att av dem som dör på vägarna är 40 procent påverkade av något, alkohol eller droger. Det är en synnerligen allvarlig situation.

Rattfyllerister på våra vägar saknar i regel körkort, för det är ju redan indraget. Att bekämpa rattfylleriet kräver polisiär närvaro på vägarna. Synliga poliser är ett effektivt sätt att öka trafiksäkerheten. En bonus är att de samtidigt strör grus i maskineriet för de kriminella nätverken.

Fru talman! Låt mig också ta upp frågan om underhållet av våra vintervägar. Våra yrkesförare ser dagligen till att vi får mat på bordet och kläder på kroppen. Yrkesförarna ombesörjer också transporter åt industri, sjukvård och jord- och skogsbruk. Yrkesförarna ser helt enkelt till att hela vårt samhälle fungerar i stort och smått. Just nu utför de sina arbetsuppgifter med livet som insats.

Jag har 50 års erfarenhet av det svenska vägnätet och kan bara konstatera att underhållet har varit på ett sluttande plan. Nu har vi tillsammans med regeringen sett till att tillföra pengar så att underhållet ska bli bättre. Det är en stor förändring jämfört med tidigare. Men när det gäller underhållet av vintervägar är det inte pengar som är problemet. Det är ett katastrofalt uselt upphandlingssystem och en övertro på digitala meteorologer i diket som har skapat den situationen. Här är vi sverigedemokrater tydliga: Gör om och gör rätt!

Fru talman! I vår strävan att öka trafiksäkerheten kan vi inte acceptera att myndigheter agerar förtroendeskadligt. Det får rakt motsatt verkan, och vi når inte ut till medborgarna. Förtroende är något man måste vårda. Och, som sagt, trafiksäkerhet bygger på förtroende.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrik Jönsson (SD)

Fru talman! Jag tackar Thomas Morell, som jag vet har ett stort engagemang i trafiksäkerhetsfrågor sedan lång tid tillbaka. Jag har ändå tre frågor till ledamoten.

Varför är ledamoten inte beredd att bredda nollvisionen? Vi ser i statistiken att antalet dödsfall minskar, men antalet allvarligt skadade ökar betydligt. Antalet döda minskar i ental, men antalet allvarligt skadade i trafiken ökar i hundratal. Det är bara en del där vi ser att utvecklingen går åt fel håll. Jag tänker att ledamoten också är medveten om att cirka 7 000 människor dör i förtid med anledning av partikelutsläpp och så vidare, så den frågan vill jag ställa till ledamoten.

Min andra fråga handlar om de pethtester som ledamoten tog upp i sitt anförande. Ledamoten sa att Transportstyrelsen omedelbart ändrade sina rutiner. Centerpartiet har krävt att en extern granskning ändå ska genomföras för att se på vilket sätt de människor som råkade ut för den felaktiga hanteringen av indragna körkort faktiskt skulle kunna få upprättelse eller någon form av ersättning kopplad till att man kanske blev av med jobbet eller inte fick det jobb man hade sökt. Det påverkade ju människor i väldigt hög grad.

Min tredje fråga handlar om alkobommar. Ledamoten nämnde att vi hade MHF på besök i utskottet. MHF pekade på ett antal hinder. Som jag förstår det kom den förordningen 2022, och det fattades beslut alldeles före jul 2022 av den då nytillträdda Tidöregeringen. Vid den tiden hade man inte stöd från Sverigedemokraterna i just trafikfrågorna, utan man jobbade på ett annat sätt. Men på vilket sätt har ledamoten agerat för att också de frågorna ska lösas?

Fru talman! Jag börjar med den sista frågan, den om alkobommar. Där har vi legat på. Det har avsatts pengar för att investera i alkobommar i hamnarna. Vi tycker att det är viktigt. Tullverket har slagit larm om att de hittar i snitt två berusade förare i veckan vid sina stickprovskontroller. Då är ju frågan hur det ser ut totalt. Därför vill vi prioritera alkobommarna, och det är också någonting som vi för fram i resonemanget med departementet. Den frågan vill vi gärna få i land så snabbt som möjligt.

När det gäller pethtester var vi några stycken, även en partikamrat till Ulrika, som träffade representanter för dem som har råkat ut för de här testerna. Man kan konstatera att Transportstyrelsens sätt att hantera detta är i strid med gällande lagstiftning. Man har trampat i klaveret riktigt ordentligt. Man har tagit prover utan att informera patienten om att man tar de här proverna, vilket strider mot patientlagen och så vidare. Sedan har man använt sig av de här pethtesterna för att dra in körkort.

Det här är ett direkt rättshaveri. Jag kan säga att jag har varit väldigt tydlig i mina samtal med både ministern och statssekreteraren om att vi måste se till att få en bättre styrning på Transportstyrelsen, för det här duger inte. Det säger även Riksrevisionen. Transportstyrelsen har inte koll på sin verksamhet, och det slår igenom överallt. Pethtester är bara ett exempel på saker som inte fungerar på den myndigheten.

När det gäller att bredda nollvisionen kan jag säga att det finns mycket att göra där för att få bort de allvarliga skadorna. Men det får jag ta i mitt nästa inlägg.

Fru talman! Tack, ledamoten Morell, för svaren på de frågor som hanns med!

Ledamoten säger att det har avsatts pengar för alkobommar. Men på vilket sätt har man följt upp det så att de har kunnat uppföras? Jag skulle gärna höra inte bara att man pratar om det med departementet utan också vad det har lett till i verkligheten.

Ledamoten säger när det gäller pethtesterna att de har skett i strid med gällande lagstiftning. Min fråga var varför inte ledamoten anser att en extern granskning av Transportstyrelsen ska göras så att man också kan se om de som har råkat ut för detta behöver få en uppföljning och eventuellt upprättelse eller ersättning på något sätt. När det gäller att bredda nollvisionen så handlar det också om partikelutsläpp. Jag väntar med spänning på svaren också på dessa frågor.

Jag vill gärna ha ett förtydligande kopplat till de andra frågorna, eftersom jag upplever att ledamoten bara lyfte att detta står i strid med gällande lagstiftning. Sedan sa han inte något mer än att man skulle ha bättre styrning på myndigheten. Men om man skulle ta det de här människorna har råkat ut för på fullt allvar borde man väl också tillsätta en extern granskning av myndigheten.

Fru talman! Ett snabbt svar när det gäller alkobommar är att det faktiskt var polisen som satte stopp för att investera i sådana. Man ansåg att bommen var en våldshandling som polisen utförde gentemot de individer som var där. Det var ett synnerligen märkligt argument, men det var så man förde fram resonemanget. Jag tycker att det är väldigt konstigt, och det har vi fört fram i diskussioner kring detta.

När det gäller pethtesterna ska det självklart utredas varför det blev fel. En myndighet har begått allvarliga fel som strider mot lagstiftningen. Självklart måste det utredas och åtgärder vidtas. En oerhört viktig del i detta är att helt enkelt byta ut ledningen för Transportstyrelsen så att man tydligt markerar att detta inte duger och att det nu måste till en ny ordning.

Frågan om att bredda nollvisionen är sannolikt den sista jag hinner svara på. Svårt skadade är i regel människor som får men för resten av livet. Detta beror ofta på att man inte använt säkerhetsbälte, och konsekvensen av det är dessa skador. Om man använder bältet på rätt sätt och kör med förstånd, vilket en del kanske inte gör, blir skadeverkningarna i händelse av en olycka väldigt små. Man brukar säga att de flesta av oss överlever en kollisionshastighet på 70 kilometer i timmen om man har bälte på sig. Hastigheter däröver i själva kollisionsögonblicket får i regel konsekvensen att människor dör.

Vi har mycket att göra när det gäller att få ett annorlunda beteende i trafiken så att man respekterar de regelverk som finns. Bilarna har skapat en situation där dödstalen minskar, men det är fortfarande många som skadas.

Fru talman! Det här är det sista betänkandet gällande trafiksäkerhet för denna mandatperiod. Jag noterar att det också är det första tillfället då Sverigedemokraterna inte har en kommittémotion med särskilda yrkanden inom trafiksäkerhetsområdet.

Antalet omkomna i trafikolyckor minskar, men inte i den utsträckning som skulle behövas för att nå etappmålet till 2030. Mot den bakgrunden skulle jag gärna vilja höra vilka konkreta och tydliga förslag Sverigedemokraterna har för att vi ska nå detta mål.

Thomas Morell nämnde MHF, som besökte utskottet förra veckan, och vikten av att vi verkligen jobbar hårt med att minska både alkohol- och drograttfylla. Om man nu tycker att MHF, NTF och andra organisationer gör ett viktigt arbete när det gäller trafiksäkerhet skulle jag vilja höra ledamoten utveckla varför man skär ned Trafikverkets bidrag, som man använder för civilsamhällets organisationer, med mer än hälften. Man skalar bort 8 miljoner i Trafikverkets budget. Jag skulle gärna vilja höra en förklaring till detta.

Fru talman! Ja, hur ska vi nå målen? Nu låter jag som en gammal grammofonskiva som har hakat upp sig, men vi behöver få ut fler poliser på vägarna.

Jag pratar mycket om beteendet ute på vägarna med gamla kollegor inom polisen och med chaufförer som sitter och kör tunga fordon. De berättar att det hela tiden är vansinniga omkörningar, höga hastigheter och ett som annat. Detta gör att risken för både dödsfall och skador i trafiken ökar.

Det är ingen konst att köra fort. Det kan vi göra allihop. Problemet är att någon som kommer fort in i en miljö där det i övrigt går lagligt till kan bli överraskad, och då har man olyckan runt hörnet.

Man har haft en övertro på att kameror ska lösa den här situationen, men det gör de inte. Vi måste ha uniformerad personal ute som aktivt arbetar med hastighet, nykterhet, bältesanvändning och beteende i trafiken – som att man inte kör om vid möte.

Jag får dagligen vittnesmål från chaufförer som sitter i 60-tonsekipage och som har upplevt att personbilsförare kör om och kommer rakt emot dem. Var och en förstår vad som kommer att hända om det tar emot där.

Här har vi mycket att göra, men det är ändå så att vi för att nå målen måste ha fler kontroller på vägarna och fler aktiva poliser ute som arbetar.

Jag har i över 20 år arbetat i frivilligorganisationer för att utbilda speciellt förare av tunga fordon. Om jag själv hade fått bestämma hade det blivit mer pengar. I budgetförhandlingar får man dock ge och ta, och då får man också acceptera att det blir så här. Men jag ser också att man måste öka insatserna när det gäller exempelvis övervakning på vägarna för att komma åt det här.

Fru talman! Jag vet inte om jag har överskattat Sverigedemokraterna, men jag upplever ändå att Sverigedemokraterna har en väldigt stark ställning. Ni är ju förutsättningen för att vi i dag har en borgerlig regering. I och med beslutet att nu skära bort mer än hälften av det bidrag som går till civilsamhällesorganisationer som på ett väldigt konkret plan jobbar nära människor – barn och unga – med trafiksäkerhetsfrågor är detta uppenbart inte viktigt för Sverigedemokraterna eller för den borgerliga regeringen.

Thomas Morell pratar om att vi behöver fler kontroller på vägarna. Vi hade den här debatten och detta replikskifte när vi debatterade trafiksäkerhet förra året. Jag ställde då en fråga till Thomas Morell som han tyvärr inte kunde svara på. Därför ställer jag den igen nu. Ledamoten sa då att det enda sättet att få bort de förare som absolut inte ska vara på vägarna är att ha uniformerad personal på asfalten. Han sa också att det inte finns några genvägar.

Nu när ledamoten tillsammans med övriga i Tidögänget har styrt i nästan fyra år skulle jag gärna vilja höra hur många poliser det har blivit ute på asfalten, när Sverigedemokraterna har fått bestämma. Det skulle jag gärna vilja få veta.

(Applåder)

Fru talman! Antalet poliser på vägarna har blivit fler, och det är viktigt för den allmänna brottsbekämpningen att vi får ut uniformerad personal på vägarna. Det jag skulle vilja göra är att få fler av dessa att utbilda sig till trafikpoliser. Det har man inte haft möjlighet till, för vi har haft en situation i det här landet med enorm kriminalitet. Då har Polismyndigheten i stället fokuserat på att komma åt de problemen.

Jag reagerade själv på nyheten som kom i veckan om att januari var den första månaden på åtta år som vi inte hade en dödsskjutning. Det är skrämmande att vi har en nyhetsrapportering där man tycker att detta är en nyhet. Jag tycker att det skulle ha varit så alla månader.

Det här har gjort att Polismyndigheten har fokuserat på att komma åt den allvarliga kriminella verksamheten i samhället. Jag har påtalat för vår justitieminister att han också måste se till att få ut mer uniformerad personal som gör kontroller på väg. Skälet är att all logistik och all förflyttning som sker av vapen och narkotika sker på vägen.

Många inom Trafikverket lever i tron att vi behöver fler kameror, och det är vad de predikar. Men fler kameror kommer aldrig att göra att vi kommer åt de figurer som förser de kriminella nätverken med narkotika och vapen. Dem kommer man bara åt genom att på vägarna ställa ut uniformerad personal som aktivt arbetar med att söka igenom fordon. Det är så man kommer åt dem. Vi kommer inte att lösa detta förrän den dagen vi höjer garden i vägtrafiken.

Det kommer också att leda till att vi får färre döda och skadade i trafiken, för de flesta är faktiskt ögontjänare och lättar på gasen när de ser en polisbil. Så fungerar vi människor för det mesta.

Fru talman! Centerpartiet står givetvis bakom alla sina reservationer. Jag ska göra ett avsteg från överenskommelsen om att yrka bifall enbart till en reservation och yrka bifall både till reservation 1, som är gemensam för alla de fyra partierna i oppositionen, och till reservation 9, som är Centerpartiets egen.

Trafiksäkerhet – att se till att den miljö som så många människor runt om i Sverige befinner sig i dagligen blir så säker som möjlig – är ett stort gemensamt ansvar inte bara för trafikutskottet utan även för väldigt många andra aktörer. Men låt oss göra det vi kan göra från trafikutskottets sida för att öka säkerheten!

I betänkandet behandlas enbart motioner från allmänna motionstiden, och i utskottets ställningstagande står det att alla motioner avslås med hänsyn till planerade eller redan vidtagna åtgärder och pågående beredningsarbete. Det låter därmed som att Tidöpartierna ändå har ambitioner på det här området.

Vi måste dock säga som det är: Vi har en nollvision i det här landet som innebär att vi ska nå mål framöver, inte minst framåt 2030. I betänkandet är man ärlig med att det i dag inte finns tillräckliga resurser i den nationella planen för att bygga om vägarna i sådan utsträckning att etappmålet om trafiksäkerhet kan nås.

I den statistik som finns i betänkandet ser vi också att antalet döda i trafiken tack och lov minskar från år till år, även om det bara är med några få personer – under tio. Antalet allvarligt skadade i trafiken ökar dock i hundratal; enligt den senaste siffran för 2023 och 2024 var det cirka 400 fler människor som skadades allvarligt i trafiken. Inte ens nollvisionen, som den ser ut i dag, arbetar man alltså med på ett sådant sätt att det leder till att målen nås.

Vi har dessutom föreslagit att nollvisionen ska breddas så att hänsyn tas till alla dem som dödas av trafiken och inte bara till dem som dödas i trafiken. IVL Svenska Miljöinstitutet säger att cirka 7 000 personer per år dör i förtid på grund av dålig luftkvalitet. Ett stort antal människor får också ytterligare problem med hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar med anledning av trafiken.

Det är därför med förvåning jag ser att man så idogt håller fast vid den tidigare nollvisionen. Det började i och för sig ganska bra – enligt visionen från 1997 ska inte bara antalet döda utan även antalet allvarligt skadade i trafiken minska. Men det går åt alldeles fel håll. Jag tänker därför att retoriken om att nollvisionen inte ska ändras eftersom den har tjänat oss så väl inte stämmer, för det är ju bara halva visionen som har fungerat väl – eller fungerat, ska jag väl säga. Därför förvånar det mig när man tittar så enögt på den som Tidöpartierna gör.

Det pågår mycket bra arbete, och i ett tidigare replikskifte lyftes vad mer vi kan göra tillsammans. Vi vet att myndigheterna och kommunerna – offentlig sektor – har ett ansvar, men vi vet också att civilsamhället har en stor roll i trafiksäkerhetsarbetet. Jag kan se ett antal personer här i salen som jag tror fick klistra Säker cykel-klistermärket på bakskärmen efter att ha gjort ett prov i skolan. Sedan fick man känna att man hade en trafiksäker cykel.

NTF har ganska mycket projektpengar men halverar budgeten för trafiksäkerhetsarbete, trots att Andreas Carlson säger här i talarstolarna – förmodligen i de främre, som används under frågestunder och interpellationsdebatter – att organisationerna är en viktig del av arbetet. Nu fick vi också höra från Sverigedemokraternas ledamot att det inte hade dragits ned på resurser till den civila sektorn om det hade varit upp till dem. Då undrar man ju om det är Moderaterna, Kristdemokraterna eller Liberalerna som föreslog att bidraget till den sektorn skulle minskas. Vi kanske får möjlighet att höra det under debattens gång.

Fru talman! Nollvisionen och arbetet med den är en viktig del. Vi har ett trafiksäkerhetsarbete som pågår – det vet vi – och här är myndigheterna framåtblickande på olika sätt. År 2023 tog man fram den första krockdockan som tog hänsyn till kvinnokroppens fysik. Vi vet att det bland annat är dubbelt så många whiplashskador hos kvinnor som skadas i trafiken jämfört med män som skadas i trafiken. Men krockdockan används inte i någon större utsträckning, trots att våra myndigheter sitter med i internationella sammanhang och driver de här frågorna.

Jag blir alltså lite förvånad över att man från Tidöpartiernas sida inte lyfter de här frågorna tydligare utan i betänkandet bara hänvisar till att det mesta är under beredning, att man redan har vidtagit åtgärder eller att åtgärder är planerade på något sätt. Det är mycket riktigt så att det pågår arbete, men när efterfrågas resultatet av arbetet? När får vi se något som gör verklig skillnad ute i trafiken? Jag beklagar att det dröjer så länge.

Riksdagsledamoten från Sverigedemokraterna sa också i ett tidigare replikskifte att det är självklart att den felaktiga användningen av pethtester ska utredas. Därför blir jag lite förvånad över att vi behöver skriva reservationer. Det borde ha funnits tydligare skrivningar om detta i utskottets ställningstagande, men jag hittar tyvärr inte dem. Hoppas att även det kan bli utrett under debattens gång.

Fru talman! Trafiksäkerhet är ett stort och viktigt område, och som jag har varit inne på har Centerpartiet lyft insatser mot alkohol och droger. Där har jag varit inte på pethtesterna. Vi lyfter också frågan om viltstängsel. Viltolyckorna kostar 3–4 miljarder kronor per år, och att göra de insatser som krävs är en viktig del. Här säger man också att man håller på och bygger ut i en viss takt, men det räcker ju inte.

En annan del handlar om syn, och den har i sig två olika delar i betänkandet. Den ena handlar om synkontroller för äldre, där man pekar på att insatsen inte är samhällsekonomiskt lönsam. MHF fick i förra veckan frågan hur ett människoliv värderas i trafiken och återkom med siffran 40,5 miljoner kronor. Vi ska inte räkna liv i pengar, men jag börjar ändå fundera när någon säger att det inte är samhällsekonomiskt lönsamt att göra insatser på det här området.

Centerpartiet lyfter också frågan om körkortsbehörigheter. Jag tänker dock att det viktigaste av allt – eller kanske inte det viktigaste av allt, men en viktig faktor – är att se diskrepansen mellan trafikutskottets ställningstagande att mycket är på gång och vad man hör när man lyssnar till ministern Andreas Carlson, som lyfter in organisationernas betydelse. Den gåtan är fortfarande obesvarad. Vem är det som tycker att organisationerna inte gör ett särskilt bra arbete och som väljer att dra ned deras resurser i budgeten?

Fru talman! Jag kände att jag var tvungen att gå upp och svara lite grann.

I 40 procent av dödsfallen har förarna varit påverkade på ett eller annat sätt, vilket MHF redovisade när de var hos oss i utskottet. Visst går det att via frivilligorganisationer informera människor om vikten av att inte använda droger eller alkohol när man kör bil, men en frivilligorganisation kan aldrig göra något åt problemet när det är ute på vägen. Vi måste ha polisiära resurser som kommer åt de förare som inte håller sig nyktra när de kör – om förarna i 40 procent av dödsfallen på ett eller annat sätt är påverkade av alkohol måste vi ju lägga fokus där.

Vi fick inte någon redovisning av detta, men om 40 procent av de döda var påverkade var även ett ganska stort antal av de skadade påverkade när de satt bakom ratten. Vi måste göra något för att komma åt dem som inte sköter sig i trafiken. Här kommer vi tillbaka till det jag talade om förut: Vi måste ha ut mer uniformerad personal på vägen.

Jag har som sagt själv varit aktiv inom frivilligorganisationer i många år och har utbildat yrkesförare i att köra när förhållandena är sådana att övrig trafik inte tar sig fram. Vi har jobbat intensivt för att öka kunskapen bland våra elever. När man drar undan pengar för sådan verksamhet får det förstås konsekvenser. Jag hade velat se att man lade mer pengar på detta, för det gör nytta i det allmänna trafiksäkerhetsarbetet. För att komma åt dem som kör påverkade finns det dock bara en väg, och det är uniformerad personal.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Morell för frågan, eller snarare för svaret på frågan, även om ledamoten begärde replik.

Jag håller med om en hel del av det som ledamoten tog upp. Det är klart att det behövs fler kontroller och mer uniformerad polis. Dessa beslut ligger dock inte inom trafikutskottets ram, så jag får lämna dem till kollegorna i andra utskott.

Jag håller också med om att frivilligorganisationer inte kan agera på vägen. Vi vet dock – och det är fastställt genom forskning – att förebyggande arbete har en viktig roll att spela när det gäller trafiksäkerhet. Därför är det beklagligt att frivilligorganisationerna inte kan jobba på det kraftfulla sätt som de hittills gjort. Jag tror att man egentligen skulle kunna få ut mycket mer av det förebyggande arbetet. Man kan komma in tidigt och nå barn och unga.

Till exempel har organisationerna varit ute i skolorna med en liten cykelhjälm och ett ägg. Om man släpper ägget i golvet går det ju ganska fort sönder. Det vet ju alla; jag tror att alla har råkat ut för det. Om man lägger samma ägg i en frigolithjälm och släpper det i backen förblir det helt.

Det finns olika förebyggande delar där barn och unga får möjlighet att se hur man kan skydda sitt eget huvud, som är lika skört i en trafiksituation. Det är viktigt att mattan inte dras undan för dessa organisationer. De ska kunna fortsätta att utveckla ett sådant arbete.

Det här är ingenting som man gör på bara några år; det tror jag att ledamoten håller med om. Det finns ingen quickfix, utan man behöver göra ett antal olika saker. Vi kan inte bara ställa uniformerade människor på asfalten, utan det handlar också om ett stort förebyggande arbete.

Fru talman! Nu kommer en fråga från mig, så har vi löst den biten också.

Det är lite fascinerande att höra resonemanget som just nu kommer från oppositionssidan om att det inte görs tillräckligt fastän det görs väldigt mycket för att komma åt problemet med att människor dödas och skadas i trafiken. Varför gjorde man inte det under mandatperioden 2018–2022? Jag tror att jag hade 140 debatter här i kammaren om trafiksäkerhet på ett eller annat sätt, men det hände ingenting. Nu har det ändå tagits ett antal steg framåt för att komma åt det här.

Det Ulrika Heie sa om ägget är ganska belysande. Vi har ett annat bekymmer med de flesta. Det är bara att titta ut över salen här och ställa frågan: Hur många har vinterkläder på sig när de kör bil? Det har de allra flesta nu när det är vinter. Man måste knäppa upp dem för att lägga bältet dikt an mot kroppen. Det är betydelsefullt att kunna informera människor om vikten av att sätta bältet rätt när man tar på sig det. Om man har en vinterjacka mellan bältet och kroppen är det fullständigt tillräckligt för att hjärtat ska lossna i samband med en kollision. Hur många känner till det?

Under de utbildningar som jag själv har varit med om att hålla har vi många gånger tjatat om vikten av att lägga bältet rätt mot kroppen och rycka åt så att det stramar över höfterna. Då kan säkerhetssystemen i bilarna göra resten av jobbet. Man måste dock själv göra det första för att få hjälp av bilen. Det är jätteviktigt.

Det finns mycket att göra för att komma åt det här. Jag anser fortfarande att vi måste ha uniformerad personal för att komma åt dem som allvarligt bryter mot regelverket i trafiken och för att skydda oss andra.

Fru talman! Jag tackar Thomas Morell för frågan, även om jag inte riktigt uppfattade den.

Ledamoten sa att det händer fantastiskt mycket nu och att han inte riktigt förstår varför vi klagar eller varför vi från oppositionen lyfter fram olika saker. Jag tycker att det är högst ovetenskapligt att stå här i talarstolen och säga att det har hänt fantastiskt mycket på fyra år medan det inte hände någonting under fyra år dessförinnan. Det är ju inte med sanningen överensstämmande.

Om vi tittar på statistiken och på de siffror som finns ser vi att det har gjorts mycket. Det har inte gjorts riktigt lika mycket hela tiden, men det har gjorts olika insatser. Det finns en bred politisk enighet kring nollvisionen. Jag skulle säga att den inte beror på regeringen, utan det är våra myndigheter, kommuner och så vidare som driver den.

Det har sakta men säkert gått i rätt riktning när det gäller de delarna. Tyvärr går utvecklingen åt fel håll när det gäller antalet svårt skadade i trafiken, oavsett regering. Det är oseriöst att säga att den ena gör så fantastiskt mycket och att den andra inte gjorde någonting.

Jag tackar så mycket för upplysningen om hur man ska sätta i bältet. Vi kan inte nog betona vikten av att köra på ett trafiksäkert sätt. Också här handlar det dock om stöd till frivilligorganisationerna. Vi vet att våra pensionärsorganisationer tillsammans med MHF och ett antal studieförbund just nu jobbar med att ta fram trafiksäkerhetsmaterial. Den äldre och skörare kroppen drabbas ännu hårdare av det våld som trafiken kan skapa.

Därför är det ännu mer förvånande att man inte ser till dessa delar. Vi kan få ut så mycket mer till så många fler människor för bara några få miljoner, men Tidöregeringen väljer att inte göra det man kan.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Varje dag ger vi oss ut i trafiken. Vi ger oss ut till fots, på cykel eller i kollektivtrafiken eller sätter oss själva bakom ratten. För de flesta av oss är det en självklar del av vardagen – något vi gör nästan utan att tänka på det. Trafiken är dock inte bara ett transportsystem utan också en av de platser där våra val får allra störst konsekvenser.

Trafiksäkerhet är i grunden något mycket enkelt men samtidigt väldigt stort. Det handlar om rätten att komma fram levande. Det handlar om rätten för barn att gå till skolan utan att vara rädda och rätten för föräldrar att komma hem efter jobbet. Det handlar om rätten att inte förlora sitt liv på grund av en olycka som hade kunnat undvikas.

Trafiksäkerhetsarbetet förenar oss politiska partier i viljan att skapa så trygga förutsättningar som möjligt för att man ska kunna färdas tryggt ute i trafiken oavsett hur man tar sig fram. Sverige är ett av världens föregångsländer inom trafiksäkerhet, och vi står med bred uppslutning bakom nollvisionen, med målsättningen att ingen ska dö eller skadas allvarligt i trafiken. Statistiken går åt rätt håll när fler och fler åtgärder vidtas nationellt för att nå målet. Men vi är inte där.

Varje år skadas och omkommer människor i trafiken. Bakom varje siffra finns en människa, en familj, vänner, en skolklass, arbetskamrater, en hel by. Liv kan förändras på ett ögonblick, och därför får trafiksäkerhet aldrig reduceras till statistik eller regler på ett papper. Det handlar i grund och botten om ansvar, vårt ansvar för varandra.

Fru talman! Under mandatperioden har vi tagit beslut här i kammaren som bidrar till att fler ska kunna komma tryggt hem. Det handlar bland annat om en historisk satsning på vägunderhåll, med beprövade metoder för att jobba av underhållsskulden – något som borde ha tagits tag i för länge sedan.

Vidare har vi äntligen fått en lag om bilbälte i Atraktorer. Det borde alltid ha varit självklart.

Dessutom har fler vägar fått mitträcke, vilket hindrar att fordon kommer över i fel körriktning. Det har också blivit fler stigningsfält runt om i landet, vilket underlättar ett smidigt trafikflöde och helt undanröjer risken för farliga omkörningar av exempelvis tung trafik. Det har även tillkommit rondeller på platser som har varit olycksdrabbade, och fler cykelvägar har separerats från gatan.

Vidare har kamerasystemet utökats på särskilt utvalda vägsträckor, och vi ser en utveckling med geofencing och fler viltstaket för att hålla viltet och trafiken isär.

Det har också blivit förbjudet att använda mobiltelefonen medan man kör.

Våra fordon blir allt säkrare att färdas i tack vare bland annat trötthetsvarnare och varning om man kör för nära mittlinjen.

Forskningen går äntligen framåt när det gäller olika bältesmodeller så att en manlig respektive en kvinnlig kropp kan skyddas på rätt sätt. Trepunktsbältet är annars den enskilt största bidragande orsaken till minskad dödlighet för dem som åker bil.

Jag hoppas att nästa stora insats, även för oskyddade trafikanter, blir självkörande fordon. Forskningen har ju tagit fart, och Nacka har sedan en tid tillbaka ett pilotprojekt för självkörande fordon. Jag ser verkligen fram emot att utvecklingen här bidrar till att drastiskt dra ned olyckstalen.

Fru talman! Mycket kan vi göra ur ett lagstiftande perspektiv, men en hel del landar sedan i kommunernas arbete med både befintligt vägnät och hur man planerar nybyggnation för att inte skapa faror och fientliga miljöer i onödan.

Till syvende och sist kokar ändå mycket ned till det personliga ansvaret och hur jag beter mig när jag är i trafiken, hur jag framför mitt fordon och vilka risker jag utsätter mig själv och mina medtrafikanter för.

Det handlar till exempel om att alkohol och droger inte hör hemma i trafiken vare sig på land eller sjö. Alkobommar, ett effektivt och enkelt användande av mer generellt alkolås eller andra avläsningsmetoder som gör att man inte kan komma iväg om omdömet är grumlat av alkohol eller droger så att man själv inte fattar vilken idiotisk idé det vore att framföra ett fordon är insatser som är välkomna och gör skillnad. Här har även trafikpolisen ett viktigt jobb att göra för att hålla vägarna trygga.

Vi lever i en tid när mobiltelefonen har blivit en ständig följeslagare. Ett meddelande eller en notis får en att kasta en snabb blick på skärmen. Men tre sekunder utan uppmärksamhet i 90 kilometer i timmen innebär att bilen rullat 75 meter helt utan kontroll. Tänk er, en hel fotbollsplan, i blindo! Att använda mobilen i trafiken är inte ett litet misstag; det är ett medvetet risktagande. Inte kan det spela någon roll när ingen ser mig, tänker nog många svenskar.

Här är regelefterlevnaden avgörande, inte hur många spaltmeter vi skriver i dokument. Att tidigt prata med barn om trafikvett och att öva mycket i lugn och ro är därför viktigt. Trafiksäkerhet innebär bland annat att ställa sig frågorna: Hur beter jag mig i trafiken? Visar jag hänsyn? Är jag en förebild? Följer jag reglerna även när ingen ser mig? Tänker jag på hur mitt beteende påverkar andra?

Med barn i bilen gör vi ofta det självklara. Vi spänner fast dem, saktar ned och kör försiktigt. Men alltför ofta glömmer vi eller struntar i samma försiktighet när det gäller oss själva eller andra vuxna. Att köra säkert är inte ett tecken på svaghet eller osäkerhet. Tvärtom är det ett tecken på mognad, respekt och ansvar. Det är ett sätt att visa att vi värderar människoliv högre än bekvämlighet och några minuter hit eller dit.

Reflexväst på, annars syns du inte! Och visst är väl cykelhjälm bra mycket coolare än en krossad skalle när olyckan är framme.

Fru talman! Apropå när olyckan är framme har hela vårt avlånga land blåljuspersonal som rycker ut till en plats och en situation som de allra flesta gör sitt yttersta för att undvika. Men vi får nu rapport efter rapport om ett katastrofalt läge där brandmännen blir färre och färre – trots att vi borde hörsamma Carl-Oskar Bohlin, minister för civilt försvar, vad gäller vikten av att ta ansvar för uppbyggnaden av Sveriges civila beredskap.

I en interpellationsdebatt för någon vecka sedan kunde vi höra hur man ska rekrytera fler brandmän och göra yrket mer attraktivt. Det är viktigt, för tyvärr blir de som sagt bara färre – inte för att de inte längre drömmer om att få vara superhjältar utan för att SKR och Kommunal fortfarande inte har förstått att svenska brandmän likt sina kollegor i andra EU-länder vill ha möjlighet att jobba flexibla dygnspass med goda återhämtningsmöjligheter året om. Ja, jag menar året om, inte bara när arbetsgivaren tycker att det passar för att få ihop sommarsemestern.

Jag vet inte om det är överimplementeringar och felaktiga tolkningar som är värst eller avsaknaden av viljan att lösa det man har ställt till med. Moderaternas EU-parlamentariker Tomas Tobé med flera har sedan länge påvisat att detta inte är EU-regelverkets fel och att ingen heller kommer att tacka Sverige för att vi gör något andra inte gör bara för att vi tror att vi gör rätt och att det inte finns andra sätt. Men det gör det.

Jag får ont i magen på riktigt när Marcus Aronsson med flera engagerade brandmän från hela landet skickar artikel på artikel och mejl på mejl som visar läget i Sverige. Till exempel handlar lunchrumdiskussionen på Nyköpings brandstation om viljan att göra något annat, allt på grund av ett formaliafel. Detta gäller brandmän från hela landet. Peter, Stephanie, Emelie, Robert, Karin, Christer, Mattias, Robin och Magnus, ja, listan kan göras smärtsamt lång över dem som inte vill mer och som byter karriär. De slutar med något Sverige har brist på och som de är ruggigt skickliga på bara för att det finns folkvalda och fackliga företrädare som inte kan ta en prestigeförlust.

Ibland blir det inte som man har hoppats eller trott. Ibland blir det till och med fel. Men vet ni vad? Det är inte farligt. Då ber man om ursäkt och rättar till det så att det blir rätt. Jag skäms över att dessa beslutsfattare inte med gemensam kraft har löst problemet utan i stället uppvisar total tondövhet och arrogans. Det duger verkligen inte.

Den 13 september är det val, och trygghetsskaparna inom Blåljussverige har alla var sin röst. Tillsammans med sina anhöriga och alla andra som påverkas är de många. Jag hoppas att de använder sin röst för att visa att Sverige ska vara ett frihetligt, trygghetsskapande land som tror på människor och kompetens där alla inte måste vara i samma fack eller vara lika och att man står upp för friheten. Då kanske det just nu Sstyrda SKR och Kommunal kan vakna till, ta varandra i hand och äntligen lyssna till dem vars intressen de är valda att företräda. Den 13 september, here we go! Det är inte ord utan handling som räknas.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Lifvenhage, för inlägget, som jag tycker visar med tydlighet att det finns mycket vi är överens om här. Det är också vad trafiksäkerhetsarbete handlar om: Vi måste göra det tillsammans i politiken men också på alla nivåer i samhället i stort, där vi som individer självfallet har ett stort ansvar när vi rör oss i trafikmiljön.

Jag skulle vilja fråga ledamoten Lifvenhage något. Sverigedemokraterna säger nu tydligt att det inte skulle ha gjorts några neddragningar på bidragen till civilsamhällesorganisationer som jobbar med trafiksäkerhet om de hade fått vara med och bestämma. Då får jag ställa frågan till övriga partier. Är det Moderaterna som har hållit i taktpinnen i det här avseendet och inte prioriterat detta arbete? Som jag ser det är arbetet helt centralt. Att jobba nära människor och att utbilda barn, unga och äldre är en vital del i att skapa trafiksäkerhet, som vi hörde tidigare här. Tycker inte Moderaterna det?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Jag tycker att det är skönt att detta i stora drag är ett område där vi står enade som svenskar. Det handlar om att vi ska rädda så många liv som möjligt och om att vi gemensamt ska prioritera åtgärder som får så stor effekt som möjligt.

När det kommer till budgetposten och hur många miljoner vi har lagt på olika möjliga anslagsfinansieringar har vi från regeringens sida för första gången gjort en enorm satsning. Vi har ökat budgetutrymmet för olika typer av åtgärder med totalt 28 procent. Där finns också en stor ökning för trafiksäkerhetsåtgärder.

När det gäller det som ledamoten undrade specifikt över – det som frivilligorganisationer kan ansöka om – tycker jag att dessa organisationer gör ett viktigt arbete. De har också möjlighet att få pengar från olika typer av finansiering. Ytterligare ett sätt att få pengar är till exempel den skyltfond som finns. Alla som ansöker om en egen registreringsskylt betalar 6 250 kronor, varav den största delen går till just trafiksäkerhetsarbete.

Fru talman! Detta skickar väldigt konstiga signaler, tycker jag. Om jag har förstått rätt har Trafikverket tidigare haft 15 miljoner kronor till sitt förfogande att dela ut till civilsamhällesorganisationer. Nu skärs 8 miljoner bort. NTF och MHF, som vi träffade i förra veckan, uttrycker en stor oro för att detta kommer att innebära dramatiska förändringar i deras arbete med trafiksäkerhet. Jag tycker att detta är väldigt allvarligt och olyckligt, men det är uppenbarligen inte en prioriterad fråga för regeringen.

Jag vill passa på att ta upp något annat som rör civilsamhällesorganisationer och som jag kommer att ta upp i mitt inlägg, nämligen deras möjlighet att få tillgång till olycksdatabasen Strada. Vi hade en proposition som riksdagen beslutade om 2021, tror jag att det var. I dag är det svårt eller omöjligt, skulle jag kanske säga, för civilsamhällesorganisationer att ta del av olycksstatistik, med hänvisning till GDPR. Samtidigt var utskottet, när beslutet fattades, tydligt med att det inte skulle inskränka möjligheten för alla aktörer inom området som jobbar med trafiksäkerhet. Här har det, mig veterligt, inte hänt något under mandatperioden. Varför kan civilsamhällesorganisationerna inte få tillgång till den olycksstatistik som är relevant för dem?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Jag ser över huvud taget inte att det inte är en prioritering. Man kan självfallet välja att sätta en viss pott med pengar på ett konto och en annan pott med pengar på ett annat konto, men det är fortfarande möjligt att pengarna kommer till samma mottagare. Hur man väljer att lägga pengar i olika budgetpottar handlar inte om någon neddragning över huvud taget. Det vi gör är en satsning där det kommer att finnas mer pengar som kan sökas, men på olika sätt.

Det här är inte det enda sättet att använda kunskapshöjande insatser för våra medborgare. Det handlar om möjligheter till mer polisiär information till våra skolor, för att tidigt ge kunskap till våra barn och elever om hur man beter sig och förflyttar sig i våra samhällen på ett trafiksäkert sätt. Det finns flera olika sätt att använda den typen av pengar. De måste inte alltid komma från en och samma pott.

När det gäller Strada håller jag helt och hållet med ledamoten. Jag tycker att det ska vara enkelt och smidigt att ta emot information som är GDPR-säkrad. Att vi inte har kommit längre med det beklagar jag. Jag hoppas verkligen att de får eld i baken.

Fru talman! Tack, ledamoten Lifvenhage, för anförandet!

Jag uppskattar den långa uppräkningen av olika delar som är viktiga för att vi alla ska känna en större säkerhet i trafiken. Samtidigt blandar man lite stort och smått. Mycket av det som handlar om ombyggnationer och så vidare är sådant som varit planerat sedan länge, såsom fler två-plus-ett-vägar, rondeller och så vidare.

All kredd ska absolut ges för bälteslagen för Atraktorer och att mobiler inte får användas. Det är jätteviktiga delar som jag tycker att man ska lyfta fram. Där tycker jag att ledamoten lyfte fram riskbeteenden på ett alldeles förtjänstfullt sätt.

Jag vill ställa tre frågor.

Den första handlar om den första reservationen i betänkandet, om en breddad nollvision. Jag har varit inne på att det tyvärr inte går åt rätt håll. Antalet döda i trafiken minskar sakta, men antalet allvarligt skadade ökar ganska rejält. Man behöver kanske koncentrera sig på nollvisionen då, men vi har ändå ett förslag. Flera tusen människor dör också av trafiken och de partikelutsläpp med mera som den ger. Varför finns det inte intresse av att lyfta in också de frågorna och ta chansen att arbeta sektorsövergripande? Det var min första fråga.

Min andra fråga handlar om pethtesterna och Transportstyrelsen och huruvida Ann-Sofie Lifvenhage och Moderaterna driver frågan om en extern granskning av Transportstyrelsen för att gå till botten med frågan så att man inte hamnar där man var igen. Ledamoten har ett bra anslag kopplat till individens möjligheter och rättigheter. Det handlar om att människor har behandlats orätt.

Min tredje fråga lyder: Varför minskar stödet på alla områden till organisationer som trafiksäkerhetsorganisationer och så vidare? Detta har jag delvis fått svar på, men jag vill ändå höra något ytterligare om det.

Fru talman! Tack, ledamoten Heie, för frågorna!

När det gäller den första frågan är det jätteviktigt att vi har en nollvision. Den har antagits i bred enighet, och vi har kunnat följa statistik långt tillbaka. Det har ett egenvärde att vi kan följa upp samma typer av frågeställningar och ha fokus på just det.

För mig är detta inget hinder för att man också inom andra områden eller andra parametrar sätter in utvärderingar av vad vi ser när det gäller olika typer av partiklar i in- och utandningsluften. Men jag vill att vi behåller precis den nollvision som vi antog från första början för att hela tiden enkelt kunna följa statistik och ha samma tydliga parametrar. Därmed inte sagt att jag ser något hinder för att också lyfta in och titta på hur vår in- och utandningsluft påverkas.

Den andra frågan gällde pethtesterna. Jag tycker att detta är ett totalt haveri; det är fruktansvärt. Att det görs en förändring när det gäller styret hos Transportstyrelsen är för mig en tydlig markering av det ansvar man har när man arbetar med en viss typ av frågor. Man har också ett ansvar för att följa upp och se vilka resultaten blir av det arbete som man gör.

Jag ser fram emot att vi får ett annat, tydligare och mer uppföljande styre. Förhoppningsvis får vi också se ett resultat av en utvärdering av det arbete som har skett kring pethtesterna. Det är ett totalt haveri.

Fru talman! Tack, ledamoten Lifvenhage, för svaren på frågorna!

Menar ledamoten att det kommer att göras en utvärdering så att man går till botten med pethtesterna? Det är ju en sak att byta ut en ledning eller att på något sätt markera mot en myndighet, men här handlar det om enskilda människor som verkligen har råkat i kläm både utifrån hur man blir betraktad som människa och utifrån vilka konsekvenserna blir på arbetsnivå, när det gäller möjlighet att försörja sig och så vidare. Även om det, som man säger, bara är drygt 40 människor som har råkat allra värst ut är detta ändå något som har använts för ganska många människor.

Jag skulle gärna vilja höra lite mer om detta. Är man beredd att på något sätt ersätta människor eller se till att ge dem upprättelse – det kanske är det viktigaste – när det gäller de här frågorna?

Jag hann aldrig ställa min tredje och sista fråga riktigt ordentligt. Även Carina Ödebrink, som frågade om detta tidigare, var förvånad över att stödet till trafiksäkerhetsorganisationerna mer än halveras på det här området.

Jag vet att ministern inte tillhör samma parti som Lifvenhage, men man tillhör ändå de tre regeringspartierna tillsammans. Ministern lyfte fram att också civilsamhällets organisationer har en viktig uppgift. Hur kommer det sig då att man i så stor utsträckning drar undan mattan för dem?

Man skulle i stället behöva ha en tillitsbaserad basfinansiering som ger dem möjlighet att arbeta med att söka projekt, att söka medel från Skyltfonden eller vad det nu kan vara. Denna osäkerhet, där organisationerna inte vet hur det blir från år till år, skapar stora svårigheter när det gäller det frivilliga arbetet. Jag uppfattade att ledamoten skulle uppskatta detta.

Fru talman! Jag är av den meningen att detta är att bagatellisera det hela. Oavsett om det hade varit 40 eller 2 personer är det på tok för många. I Sverige ska man, med det rättssäkerhetsläge vi gemensamt kämpar för, över huvud taget inte kunna utsättas för det som de här människorna har utsatts för.

När det gäller på vilket sätt man går till botten med detta kan jag säga att det för mig handlar om ett symbolvärde, när vi har en ledning som inte tidigare och tydligare har satt stopp för att det här över huvud taget har kunnat hända. Vi har i samband med utskottet fått höra människor som berättar hur de själva har påverkats. Jag berörs, och jag är helt övertygad om att även resten av församlingen gör det. Detta är ett ovärdigt sätt att arbeta på i Sverige.

Trafiksäkerhet är mångfasetterat. Den består av otroligt många olika viktiga bitar, och allting kommer till syvende och sist att vara en prioriteringsfråga. Vi måste se till vilka effekter som gör störst nytta och störst skillnad.

Precis som ledamoten tidigare tog upp handlar det här också om hur vi ska kunna nå nollvisionen. Hur ska vi se till att vi i ökad takt minskar antalet människor som blir allvarligt skadade eller dödade i trafiken? Då måste vi också kunna se att vi gör olika saker med pengarna. Om man får söka från flera olika typer av fonder, exempelvis Skyltfonden, som ledamoten tidigare tog upp i replikskiftet, är detta fortfarande pengar som kan användas i arbetet. Varje krona räknas!

Regeringen gör stora satsningar med 354 miljarder till vägunderhåll och 1 171 miljarder, vilket är en ökning med 27 procent från tidigare år, på investeringar i hela vårt nät. Det hoppas jag ska göra stor nytta och skillnad.

Fru talman! Låt mig inledningsvis säga att vi socialdemokrater står bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 12, som handlar om Atraktorer.

Mitt inlägg utgår i allt väsentligt från vad jag och vi socialdemokrater tidigare har fokuserat på när det gäller trafiksäkerhet. Det handlar inte om brist på fantasi, fru talman, utan snarare om att upprepa det vi anser vara väsentligast.

Nollvisionen är en av de mest framgångsrika idéerna i svensk trafikpolitik. Den har förändrat vårt sätt att tänka, från att olyckor sågs som en följd av mänskliga misstag till att transportsystemet ska utformas så att människor överlever även när de gör fel.

Sverige är i dag ett av världens mest trafiksäkra länder. Det ska vi vara stolta över. Det är bra, men det räcker inte. Vi ser att det fortfarande är alltför många som dödas och skadas på grund av sådant som vi skulle kunna åtgärda.

År 2025 miste 208 personer livet i vägtrafiken. Det är en minskning, men det är tyvärr inte tillräckligt för att vi ska ligga i fas med nollvisionens mål. Som vi hörde tidigare har antalet skadade och allvarligt skadade i trafiken ökat på ett oroväckande sätt. Etappmålet till 2030 är högst 133 döda i trafiken, och det innebär en halvering jämfört med mätperioden 2017–2019.

Vi socialdemokrater anser därför att tempot i trafiksäkerhetsarbetet måste öka. Det räcker inte med att hänvisa till pågående arbete, utan det krävs ytterligare konkreta åtgärder och tydligare politiskt ledarskap för att utvecklingen ska gå i den takt som krävs.

Fru talman! Vi har dessutom nya utmaningar. Antalet olyckor med Atraktorer har ökat kraftigt de senaste åren. Det är bra att kraven nu skärpts när det gäller bilbälte, vinterdäck och antal passagerare.

Det är relativt få som omkommer, men varje dödsfall är naturligtvis en tragik. Det är desto fler som skadas allvarligt. Det är ett tydligt tecken på att vi inte har hängt med i utvecklingen när det gäller vad som behöver göras för att säkerheten ska följa med när fordonen blir fler.

Atraktorerna är viktiga för våra unga, både som transportmedel och som ett intresse för unga att samlas kring. Detta är en unik kultur och en unik svensk företeelse, som nu har säkrats i det nya körkortsdirektivet. Det är bra.

Fru talman! Nollvisionen har varit framgångsrik, men den behöver utvecklas. Trafiken orsakar inte bara död och skador vid själva olyckan; den orsakar också död och sjukdom genom luftföroreningar, partiklar och buller. Barn, äldre och människor med hjärt- och lungsjukdomar drabbas hårdast. I dag är det långt fler människor som dör i förtid på grund av dålig luft än människor som dör i trafikolyckor. Om nollvisionen handlar om att rädda liv kan vi inte blunda för dem som dör av trafiken, för det handlar alltså inte bara om dem som dör i trafiken.

Trafiksäkerhet är ett delat ansvar. Det är ett ansvar för oss som individer, för civilsamhället, för kommuner, för regioner, för staten, för oss lagstiftare och för myndigheter på statlig nivå. Det är vidare ett ansvar för näringslivet när det handlar om att utforma mer trafiksäkra fordon.

Trafiksäkerhet skapas inte bara genom regler och kontroller. Den skapas i hur vi bygger, underhåller och utformar våra trafikmiljöer, utvecklar säkrare fordon och förändrar normer och beteenden. Det är därför systemansvaret är så avgörande.

Uppemot hälften av de trafikolyckor som sker handlar inte om beteende utan om brister i väg- och gatumiljön, till exempel dåligt skottade gång- och cykelbanor eller vägbanor.

Det handlar om att resurser måste finnas till drift och underhåll men också om att vi får ut mesta möjliga av de resurser vi avsätter. Det kan många gånger vara tufft för kommuner som med knappa resurser ska prioritera mellan å ena sidan vård, skola och omsorg och å andra sidan snöskottning och trafiksäkra gatumiljöer.

Fru talman! Svenskt trafiksäkerhetsarbete har varit framgångsrikt eftersom vi har gjort det tillsammans: myndigheter, forskning, näringsliv och civilsamhälle.

Ideella trafiksäkerhetsorganisationer når barn i skolor, unga i föreningar och lokala aktörer i hela landet på ett sätt som myndigheterna inte kan ersätta. Deras möjligheter att arbeta kunskapsbaserat har dock försvagats. De behöver åter få tillgång till anonymiserade data ur olycksfallsdatabasen Strada. Det är svårt att rädda liv utan fakta om var riskerna finns.

Som jag sa i ett tidigare replikskifte: När riksdagen behandlade propositionen om Transportstyrelsens olycksdatabas var vi i utskottet tydliga med att detta var en bra utveckling och att det inte skulle påverka de företag och intresseorganisationer för vilka tillgången till olycksfallsstatistik är viktig. Så har det inte blivit. Regeringen måste säkerställa att dessa organisationer kan ta del av relevanta data för att kunna bidra till ökad trafiksäkerhet.

Det är ett underbetyg till regeringen att inget hänt under mandatperioden. Det behöver inte handla om ny lagstiftning. Det behöver handla om hur man säkerställer direktiven kring detta.

Regeringen minskar nu Trafikverkets anslag till bidrag för ideella organisationer med 8 miljoner kronor från och med 2026. Det innebär i praktiken en halvering jämfört med tidigare. Vi har i dag en regering som talar om en historisk satsning på infrastrukturen samtidigt som man tar bort drygt hälften av resurserna – som i sammanhanget får anses vara småpengar, fru talman – till våra viktiga civilsamhällesorganisationer som jobbar med trafiksäkerhet. Detta gör man i ett läge där vi ser att vi inte kommer att nå trafiksäkerhetsmålen med nuvarande arbete.

Det är svårt att förstå hur trafiksäkerhetsarbetet ska stärkas när stödet till de organisationer som arbetar närmast människor minskar så kraftigt. Vill man att civilsamhället ska vara en partner måste man ge dem både data och resurser.

En av de faktorer som är mest avgörande för trafiksäkerheten är nykterhet. Drograttfylleri är ett växande problem, och polisen måste ha reella möjligheter att upptäcka det i vardagen. Den försöksverksamhet som nu pågår med rutinmässiga ögonundersökningar för att upptäcka drograttfylla är bra. Den behöver tas vidare och användas mer systematiskt och frekvent, på samma självklara sätt som drogtester när det gäller alkohol. Det handlar om att upptäcka påverkan i tid, innan olyckan sker.

Fru talman! Nollvisionen kräver tempo. Den kräver systemansvar. Den kräver att vi använder alla krafter i samhället. Därför behöver vi en breddad nollvision. Därför behöver civilsamhället få tillbaka både tillgång till Strada och rimliga resurser. Därför behöver polisens möjligheter att upptäcka drograttfylleri stärkas. Det är så vi räddar liv – både i trafiken och av trafiken.

(Applåder)

Fru talman! Vi har nu hört flera, bland andra Centerpartiet och Socialdemokraterna, ta upp frivilligorganisationerna. Jag välkomnar det stora intresse som finns för det frivilligorganisationerna gör. Vi har haft både MHF och NTF på besök i trafikutskottet där de berättat om sitt viktiga arbete. Vi har till exempel fått höra om NTF:s arbete i skolorna. Vi tittar ju mycket på olyckorna, men de jobbar förebyggande – för att det inte ska bli några olyckor.

Jag delar helt synen att frivilligorganisationernas arbete med att öka kunskapen är otroligt viktigt för att få ned antalet olyckor. Jag anser inte heller att det var rätt att dra ned dessa pengar. Jag blev uppmärksammad lite sent på att man hade halverat budgeten.

I ett tidigare replikskifte sa socialdemokraten att detta är en väldigt central del i hela Sveriges arbete för trafiksäkerhet. Jag gjorde en liten snabb koll, och jag kunde inte se att något av oppositionspartierna hade återställt dessa 8 miljoner kronor. Jag kunde inte se att man i sitt eget budgetförslag hade sagt: De här 8 miljonerna till frivilligorganisationerna – eller eventuellt ännu mer pengar eftersom Socialdemokraterna säger att detta är en så central del – återställer vi.

Det blir min fråga: Varför har man inte gjort det?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Gellerman för hennes ärlighet när det gäller att inte riktigt vara uppmärksam på bollen i fråga om dessa viktiga bidrag till civilsamhället.

Om vi hade suttit i majoritet hade vi gjort andra prioriteringar. Det är jag helt övertygad om. Sitter man i opposition har man inte samma förutsättningar som regeringspartierna har.

Det jag sa i det tidigare replikskiftet handlade om att granska regeringen och stödpartiet, i det här fallet, och ställa frågor. Det är mitt ansvar som ledamot i Sveriges riksdag. Om vi hade varit i regeringsställning är jag övertygad om att det hade sett helt annorlunda ut.

Fru talman! Men Socialdemokraterna lade ju fram en egen budget. Man lade fram vad man ville göra inom området Kommunikationer, utgiftsområde 22. Där återställde man aldrig de här pengarna. Det handlar ju inte om att man i sin budget ska granska regeringens budget. Detta är faktiskt Socialdemokraternas budget som ni har lagt fram, och där har ni inte vare sig återställt pengarna eller lagt mer. Det har inte heller Centerpartiet gjort. Jag har inte sett att något av oppositionspartierna har gjort det. Därför faller lite grann den här kritiken platt, även om jag själv också gärna hade sett detta.

När det gäller budgetdiskussioner är det ge och ta. Som den moderata ledamoten tidigare tog upp gör vi väldigt mycket för trafiksäkerheten, men de här pengarna behövs för att dessa organisationer ska ha en grundstruktur, kunna söka projektpengar och så vidare. Jag har själv jobbat i de här strukturerna tidigare. Man kan inte framföra den här kritiken, tycker jag, om man inte själv har drivit frågan. Här tycker jag inte att jag har fått ett tillräckligt bra svar från socialdemokraten.

Jag vill också kort ta upp frågan om Strada. När vi gjorde förändringen var jag också rädd för att olika organisationer inte skulle få tillgång till tillräckligt mycket data. Problemet är inte att de inte kan få tillgång till anonymiserade data, utan problemet är att datan är för odetaljerad. Vi jobbar med frågan för att se vad vi kan förändra.

Framför allt vill jag veta varför ni inte lade in pengarna i er egen budget.

Fru talman! Jag tror att Helena Gellerman är väl medveten om att när man sitter i opposition har man inte förutsättningarna eller möjligheterna att gå in i varje budgetpost. Det handlar i stället om att se till helheten och skapa ett alternativ som vi tycker stämmer överens med vår uppfattning. Det kan inte ha undgått Helena Gellerman att det är så.

Det är olyckligt att pengarna har försvunnit. Det inte bara försvårar för civilsamhällesorganisationerna, utan det riskerar faktiskt att omöjliggöra för dem att vara spelare i det viktiga arbetet som vi gör tillsammans. Jag välkomnar Helena Gellermans ärlighet. Vi kanske kan titta på frågan efter valet när vi åter samlas i kammaren och lägger fram förslag till budget.

Sedan var det frågan om Strada. Jag vet inte hur mycket regeringen jobbar med frågan, men det är inte raketforskning att säkerställa att civilsamhällesorganisationer kan få åtkomst till olycksfallsstatistik som är säkrad på ett sätt som gör att man inte avslöjar fakta om individer. Att det inte har hänt något på det området är lite magert.

Fru talman! I dag hanterar vi alltså ett betänkande som handlar om trafiksäkerhet. Jag vill börja med att yrka avslag på alla motioner och yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Sverige är i många stycken ett fantastiskt land. Vi har med stor enighet i kammaren varit överens om nollvision, och det har gjort att Sverige på många sätt är ett föredöme när det gäller trafiksäkerhet. Det handlar om förebyggande åtgärder, regelverk, trafikkontroller och trafikteknik. Vi är duktiga på det vi jobbar med.

Samtidigt är nollvisionen en stark vision, och vi kommer att jobba vidare med visionen att nå noll oavsett färg på regering. Med tanke på att det är människor i bilarna, att landet är stort med mycket infrastruktur, att människan i sig själv är ofullkomlig och att även den teknik vi tar fram är ofullkomlig kommer det alltid att finnas förbättringspotential.

Det vi glädjande nog ser just nu är att dödstalen går ned – inte så mycket som man önskar, men de har legat runt 215–230. Förra året var dödstalet nere på 208, och det är positivt men givetvis inte tillräckligt bra. Å andra sidan ser vi, vilket har påpekats tidigare i kammaren, att mängden mer allvarliga skador går upp. De senaste två tre åren har det varit 300–500 individer. Varje enskild individ som drabbas är en tragedi, och det är därför vi jobbar vidare med frågorna.

Vilka åtgärder jobbar vi med för att försöka minska problemen med trafiksäkerheten och göra trafiken tryggare för oss alla? Det är givetvis säkrare vägar och ny teknik. Vi kan se hur moderna bilar har teknik som faktiskt gör det svårare att göra fel. Det är fortfarande fullt möjligt att göra fel, men tekniken i våra fordon varnar när vi är trötta och om vi inte håller i ratten. Det är en positiv utveckling.

Det som också fungerar starkt i Sverige, och det ska vi ta med oss, är att det i våra körskolor hela tiden finns en värderingsdiskussion. Hur uppför man sig i trafiken? Den diskussionen ska man inte underskatta därför att det är den typen av värderingar, tankar och reflektioner som kan göra att man när man har kört många mil bestämmer sig för att stanna bilen och sova tio minuter innan man fortsätter. Det handlar om de mjuka värden som minskar risken för olyckor. För yrkestrafiken är det lagstadgat, men även om det inte är lagstadgat för oss som inte är ute i yrkestrafik är det fortfarande lika viktigt. Värderingsbiten skulle vi behöva prata mer om.

Fru talman! Sedan finns det intressekonflikter i trafiken, exempelvis bil och mc. Det är klart att det finns en intressekonflikt; det är billigare att bygga vajerräcken än att bygga så kalla släta räcken, men vajerräcken är farliga för den som kör motorcykel. De flesta av oss, Trafikverket och jag, är överens om att varefter man bygger ut och renoverar när ett räcke går sönder ska man gå in med så många släta räcken som möjligt. Det ökar säkerheten för alla trafikanter, även de som kör på två hjul.

Jag hade förmånen att närvara vid mc-mässan i Jönköping. Ny teknik är de underglidningsskydd som kan sättas längre ned på räckena. Jag måste vara ärlig som politiker och säga att jag inte tror att vi klarar att sätta dessa skydd längs med alla sträckor i Sverige. Även om det i sig är en billig teknik är Sverige ett stort land, men vid högersvängar där det uppstår kapillärkrafter, tryck ut, och vid två-plus-ett-vägar som smalnar av, alltså vid strategiska punkter, är det fullt möjligt att jobba mer med den tekniken. Jag tror inte någon av oss har avsatt separata pengar för underglidningsskydd, men jag tror att vi alla är överens i samtal med Trafikverket att när de utvecklar, renoverar och tar hand om vägar ska dessa skydd komma med.

Det finns en annan fråga som vi ska debattera om någon vecka, nämligen gång- och cykelvägar, alltså att separera trafiken. Här har det pågått en längre debatt. Det har funnits en diskussion om huruvida man kan bygga en gång- och cykelväg som är friställd från den vanliga vägen. Då har Riksrevisionen landat i resonemanget att det inte finns någonting i lagstiftningen som säger hur nära en väg gång- och cykelvägen ska vara. Jag tycker att det är ett smart sätt att resonera på, och då kan vi få en större separering mellan den motorburna trafiken och dem som går och cyklar.

Jag är personligen inte främmande för att det kanske även behövs ett förtydligande. Jag vet att Riksrevisionen har pekat på det, men den debatten ska vi ha när vi ska prata om cyklar. Pratar man trafiksäkerhet framgår det klart att gående och cyklister är mindre skyddade än de som sitter i en bil. Om det kan bli mer separering i de strukturerna gynnar det säkerheten över tid.

Det finns också annat som händer. Här kanske jag sticker ut hakan. Smarta kameror har positiva sidor. Men det finns en annan sida av trafiksäkerheten, nämligen att medborgarna inte ska känna att de är övervakade. De ska känna att de är en del av systemet och ha förtroende för systemet. Det gör att åtminstone vi kristdemokrater har landat i att vi inte vill att det ska ske mätning mellan kameror. Det kan diskuteras utifrån ett trafiksäkerhetsperspektiv. Mätning mellan kameror kommer att resultera i att man kommer åt fler som kör för fort. Men det finns också risk för mindre tilltro till trafiksystemet. Fler kommer att känna att vi är på väg in i ett övervakningssamhälle.

Det är en fråga som jag tror att man ska samtala ganska öppet och ärligt med varandra om. Var går gränsen för ansvar och så vidare?

Å andra sidan kan man jobba med annan teknik, såsom dynamiska skyltar. Med dem blir det lägre hastighet om det regnar, snöar, är kallt eller är halt, och det blir högre hastighet om det är torrt och fungerar väl.

Jag tror att den största åtgärden vi gör just nu är de 1 171 miljarderna, varav 564 är till underhåll och 607 miljarder är till utveckling. Att på tolv år kunna bygga bort och återställa trasiga och dåliga vägar ökar trafiksäkerheten.

Vi har också en budget där ungefär 607 miljarder är avsatta för att bygga nya vägar och ny infrastruktur. Det är klart att det är en del av vårt trafiksäkerhetsarbete.

Fru talman! Med de orden yrkar jag som sagt bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

(Applåder)

Fru talman! Det känns lite grann som katten på råttan, och råttan på repet. Men jag vill ändå ställa samma fråga till Magnus Jacobsson som jag har ställt till ledamöterna från de övriga partierna i SD-regeringen.

Om Sverigedemokraterna hade fått som de ville hade det inte skurits ned på bidraget till civilsamhällesorganisationerna. Helena Gellerman är ärlig och säger att hon inte var uppmärksam på detta. Och Moderaterna deklarerar att mindre resurser inte behöver vara ett uttryck för en prioritering. Jag ska inte lägga någon annans ord i Magnus Jacobssons mun, men jag tänker att då är det väl Kristdemokraterna som har tyckt att det är bra att skära ned på det här och använda de pengarna på något annat.

Jag har också frågat en del övriga om möjligheten för civilsamhällesorganisationer att få åtkomst till olycksfallsstatistiken. Det behöver inte innebära att man måste ändra lagen. Men man måste säkerställa att de kan få åtkomst, eftersom de kan få det inom ramen för den lagstiftning vi har. Jag vill gärna höra Magnus Jacobsson utveckla det.

Fru talman! Med tanke på inledningen i frågan funderade jag på om jag skulle gå och sätta mig, eftersom det inte finns någon SD-regering. Men jag uppfattar det mest som ett retoriskt knep och ska väl ta och svara på frågorna.

När det gäller den första frågan, om de 8 miljonerna, ska jag vara helt ärlig med att jag tror att jag uppmärksammades på dem på just mc-mässan. Jag måste erkänna att när jag tittade i och läste den stora budgeten, som vi fick ut för ett tag sedan, noterade jag inte just dessa 8 miljoner av alla de miljarder som vi hanterar.

Den ärliga följdfrågan, som jag hjälper ledamoten med, blir givetvis: Vad gör du då när du har upptäckt detta? Jag har börjat gräva i det och försöker ta reda på vad som hänt. Jag blir svaret skyldig.

Den tredje följdfrågan blir: Vad tänker du göra åt det? Jag tänker lyfta upp det med mina kollegor. Jag tycker personligen att civilsamhället är superviktigt. Man gör ett jättebra jobb. Men det raka och ärliga svaret om just de 8 miljonerna i den totala budgeten är att jag inte noterade dem innan jag var på mc-mässan och fick information om dem. Sedan fick vi en väldigt bra dragning även i utskottet, och där var den summan med. Jag ser helt enkelt framför mig ett fortsatt arbete där.

Jag delar Moderaternas uppfattning att om en organisation får mindre pengar – det händer alla organisationer ibland – blir man tvungen att söka i andra källor. Det tycker jag i och för sig att man alltid ska göra; jag är själv aktiv i civilsamhället, i en frikyrka med mera.

När det gäller den andra frågan, om att komma åt kunskap och källor, är min bestämda uppfattning att vi ska göra det så enkelt som möjligt oavsett om det gäller forskare eller civilsamhälle, så att man kan fortsätta att forska på det här. Jag tror att det gynnar trafiksäkerheten i stort.

Fru talman! Jag uppskattar verkligen Magnus Jacobssons ärlighet.

Kanske kan vi hitta en väg framåt när det gäller stödet till civilsamhället. I mina öron skorrar det nämligen lite när man säger att hela satsningen på infrastruktur är en historisk satsning men samtidigt skär bort betydande summor. De är förvisso små i sammanhanget men är väldigt värdefulla för dem som skulle kunna göra mycket bra verksamhet för dem.

Jag tackar ledamoten Magnus Jacobsson för att han avser att ta detta vidare. Det kanske kan bli en fråga i kommande budgetar.

Detsamma gäller olycksfallsstatistiken. Intentionen och tanken var väldigt tydlig: Det skulle inte förändra möjligheten till åtkomst. Ändå har det blivit så. Jag vet att det under förra mandatperioden var interpellationsdebatter om det med dåvarande ministern. Han var inne på samma linje: att det inte skulle krävas en lagändring utan att det nog behövs viss tydlighet i det här avseendet. Det har jag saknat från nuvarande regering.

Fru talman! När det gäller den sista frågan verkar vi vara överens. Det är en grundläggande uppfattning att vi ska kunna ta del av den forskning, statistik och sådant som kommer in, oavsett om det är en förening, jag eller en forskare som efterfrågar den. Jag har inte grävt mycket mer i den frågan än så, utan det är min synnerligen grundläggande och bestämda uppfattning. Jag tror att det gynnar samhället i stort att vi har så många öppna källor som möjligt, oavsett om det handlar om trafiksäkerhet eller annan forskning.

När det gäller pengarna tycker jag ändå att Helena från Liberalerna lyfte fram det på ett fint sätt. Det verkar faktiskt som att ingen av oss har noterat detta riktigt. När jag har försökt fråga har jag inte riktigt kunnat landa i om det är helt givet att pengarna ligger hos trafikutskottet eller varifrån de har delats ut och så vidare. Jag har helt enkelt inte hittat dem.

Generellt tror jag att det är som våra vänner från civilsamhället lyfter fram; om de får minskade anslag kommer de givetvis att jobba mindre med den typen av utbildning och sådant som de har jobbat med. Det hänger ihop i någon mening.

Det enda löfte jag kan ge från den här talarstolen är att jag tänker fortsätta gräva efter de 8 miljonerna och titta på dels vad det var som hände, dels om det är något som vi kan åtgärda tillsammans.

Fru talman! Tack, ledamoten Jacobsson, för anförandet!

Våra frågor går delvis i varandra. Det är nämligen ett antal områden som är av särskild angelägenhetsgrad. Det gäller givetvis att olycksstatistiken verkligen ska fortsätta att gå nedåt. Man ska inte beskylla någon för att inte ha ett stort intresse av det. Där känner jag att det finns en stor bredd.

Däremot är jag inte särskilt förvånad över att man ifrågasätter civilsamhällets organisationer. Man har skurit bort en halv miljard från studieförbunden. Där är det inte en halvering, som det är i det här fallet. Där gäller det miljarder. Nu gäller det miljoner. Men om jag förstår det rätt tror jag att det ligger en hel del i det som ledamoten sa: att det är en så pass liten summa inom Trafikverkets arbete, och den står inte som en egen budgetrad i vårt budgetbetänkande.

Oavsett om den gör det eller inte är det en nedskärning med drygt 50 procent. Det är väldigt mycket pengar, och det är som att man drar undan mattan för dem. Jag är lite förvånad över att Kristdemokraterna som parti inte står upp mer för civilsamhällets organisationer.

Jag vill också hinna ställa en annan fråga, och den handlar om Transportstyrelsens sätt att hantera pethtesterna. Man gick först i försvarsställning, men sedan förstod man att man hade gjort något fel. Man sa till och med: Vi har inte använt evidensbaserade metoder. Vi kan inte finna något stöd i forskningen för de delar som vi har använt. Därför drar vi nu tillbaka vissa delar men lyfter ut andra.

Jag har kunnat ana att andra ledamöter är beredda att kräva en extern granskning av detta, så att det inte blir något som återkommer. Framför allt behöver enskilda personer kunna få upprättelse. Är ledamoten Jacobsson beredd att kräva en sådan granskning?

Fru talman! Jag svarar på den sista frågan först. Jag är väl en av dem i utskottet som har varit lite försiktiga med att uttala sig. Jag var också med och bad om att vi skulle få höra Socialstyrelsen. Nu senast hade vi MHF hos oss, och jag ställde frågan även till dem.

Anledningen till att jag har varit lite försiktig är att frågan inte är superenkel. Jag tror inte att någon av oss önskar ha människor i trafiken som har droger eller alkohol i kroppen. Eftersom jag av olika anledningar haft människor runt mig som haft problem med alkohol har jag valt att vara lite försiktig; jag vet att de här testerna har hjälpt enskilda människor.

Den minnesgode vet att jag begärde ut handlingar i samband med att vi hade Transportstyrelsen hos oss i utskottet. De får inte lämna ut handlingar hur som helst, men de får informera om sådant som är offentligt. Domar är offentliga. Alla vi i utskottet fick ta del av domar i de mest omdiskuterade fallen. Jag läste igenom de domarna. Det var inte Transportstyrelsen som hade fattat beslut, utan det var domstolen. Jag tycker att vi till viss del har politiserat den här frågan på ett osunt sätt. Jag vill inte se människor i trafiken som är alkoholpåverkade och därmed riskerar andra människors liv. Det är min grundläggande uppfattning.

Svaret på frågan är att jag absolut inte har några problem med ytterligare granskning där man tittar på det här ur ett säkerhetsperspektiv. När det gäller enskilda människor måste besluten alltid vara rättssäkra och grundade på evidens. Jag har inga problem alls med den typen av resonemang. Men jag tycker att debatten har varit politiserad, och jag är inte helt säker på att det som framförts alltid varit helt korrekt. Det tycker jag är beklagligt.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret på frågan. Man kan väl tycka att det är ganska många politiska debatter som är polariserade och där uppgifter som framförs inte överensstämmer helt med evidensbaserade fakta och så vidare.

I det här fallet upplever jag att människor har känt sig utsatta på ett sätt som inte bör förekomma från myndigheter. Därför bör man granska detta och få rätsida på vad som har skett och varför. Det kan vara så att de här människorna har rätt till någon form av upprättelse – i ord eller monetärt. Vi är angelägna om att det görs en extern granskning. Jag har svårt att känna att det är tillräckligt med en intern granskning i en myndighet som inte har levt upp till det vi kan förvänta oss av den. Jag tackar så mycket för svaret.

Jag går över till frågan om nollvisionen, som jag vet att ledamoten är väldigt engagerad i. Vi ser att vi inte når målet i nollvisionen. Vi yvs över den, tycker att den är bra och anser att vi tidigare har levt upp till den, men vi kommer inte att nå etappmålet. Planen rymmer inte heller medel till åtgärder för att nå det.

Man lägger nu över lite mer av två-plus-ett-vägar och regionala vägar på länsplanerna och säger att det nog kommer att bli effektivare om man använder resurserna på ett mer samlat sätt. Har man i diskussionerna om detta i ministerns parti kommit fram till att vi genom att göra den här förflyttningen kommer att få betydligt större effekt av det hela? Vilken effekt är det man förväntar sig av att regionerna genom länsplanerna själva får ta större ansvar för att bygga bort de osäkerheter man ser?

Fru talman! Vi har de facto en myndighet som gör externa utredningar. Jag skulle inte alls vara vare sig ledsen eller kritisk om Riksrevisionen gjorde en granskning av pethtesterna. Det hade snarare varit sunt. Jag är däremot tveksam till att man ska lägga resurser på att någon annan ska göra det, när vi har en hel myndighet som just jobbar med att granska våra myndigheter. Återigen: Jag tycker generellt sett att det rent principiellt är jättebra när man granskar myndighetsbeslut och granskar om myndigheters agerande varit bra eller dåligt. Där har jag inga invändningar.

När det gäller den nationella planen och fördelningen mellan det nationella och det regionala blir jag väl lika tydlig eller otydlig som ministern hade varit om han stått här: Detta återkommer vi till när själva planen kommer. Men med min erfarenhet som både kommun- och regionpolitiker tror jag att det skulle vara effektivare om den nationella planen innehöll en större summa till det regionala. Jag tror helt enkelt att det är effektivt när regioner och kommuner samverkar, även i den meningen att de ofta ser var de lokala problemen finns och kan hantera dem.

När det gäller trafiksäkerheten skulle jag vilja falla tillbaka på mitt eget anförande. Vi avsätter nu mer pengar än någonsin. Vi får ofta kritik i den här kammaren för att vi framför allt lägger pengarna på vägar. Men det gör också att Trafikverket nu har möjlighet att se över till exempel vilken typ av räcken man använder och om man kan ha fler underglidningsskydd. Vi ger helt andra förutsättningar att jobba med trafiksäkerheten. Det är klart att jag hoppas att det på sikt ska leda till ökad säkerhet även för mc-förare.

Sedan har jag en sista liten kommentar som gäller jämförelsen med studieförbunden. Mig veterligen har MHF aldrig anklagats för grov kriminalitet. Jag vill vara tydlig med det. Men det var så med ett gäng av studieförbunden. Det fanns alltså ett skäl till att man såg över de regelverken.

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet har detta riksmöte väckt en motion om trafiksäkerhet som innehåller 23 yrkanden. Men bara 7 av dessa 23 yrkanden behandlas i det trafiksäkerhetsbetänkande som vi nu debatterar. Resten kommer att hanteras framöver sorterat under andra betänkanden. Att det ser ut så här beror på den struktur som riksdagen har för motionshanteringen. Man sorterar upp yrkanden. Sedan hamnar de under rubriker för olika sakfrågor. Så ser motionshanteringen ut i riksdagen – inga problem med det. Men själva frågan om trafiksäkerhet kan inte hanteras på det sättet i olika stuprör, utan den måste hanteras samlat. Vi behöver i Sverige en utökad och breddad syn på trafiksäkerhet, så att fler frågor lyfts in under trafiksäkerhetsparaplyet.

Det är tydligt att en av de frågor som måste in där är arbetsvillkoren i yrkestrafiken. Trafiksäkerhet handlar inte bara om vinterdäck, mitträcken och bilbälten utan också i allra högsta grad om arbetsmiljö. Vi har ett mörkt år bakom oss för busstrafiken, med flera allvarliga olyckor och dödsfall. Vi minns allihop den tragiska olyckan utanför Tekniska högskolan i november, men också olyckan som inträffade på Liljeholmen i mellandagarna, där 16 personer skadades. Det är tyvärr bara två av flera allvarliga olyckor som inträffat det senaste året.

Varje enskild olycka och dess orsaker utreds var för sig, som sig bör. Men vi vet att olycksrisken ökar när arbetsmiljön brister – när schemat är pressat, när det saknas marginaler, när det inte finns tillräckligt med tid för återhämtning och när föraren är trött, stressad och pressad. Vi vet också att det i flera branscher i dag läggs scheman som är så pressade att det är omöjligt att hinna det man ska göra och samtidigt följa trafikreglerna. Det finns branscher där förare tvingas köra 13 timmar om dagen sju dagar i veckan och ändå har svårt att få det att gå ihop. Vi vet att det inte är trafiksäkert.

Att både kräva och säkerställa att vi har goda arbetsvillkor i yrkestrafiken är jätteviktigt. Det stärker trafiksäkerheten. Det är också därför som vi från Vänsterpartiet kräver att plattformsbolagen tar arbetsgivaransvar. Vi säger nej till ensamarbete i pendeltågstrafiken men också nej till upphandlingskaruseller som med sina ständiga krav på pressade kostnader pressar all luft ur systemet och leder till att scheman försämras, raster kortas och toalettpauser försvinner.

Låt den senaste tidens många allvarliga incidenter bli en väckarklocka. Förtydliga arbetsgivaransvaret, stärk det systematiska arbetsmiljöarbetet och säkerställ att trafiksäkerhetskrav ställs vid varje upphandling av transporter.

Fru talman! De preliminära siffrorna för 2025 visar att antalet som omkom i trafiken minskat jämfört med året innan. Det har vi också hört tidigare under debatten. Det var 208 personer 2025 mot 213 personer 2024. Det är bra att vi ser den minskningen, även om vi ännu inte har sett det trendbrott som behövs för att klara etappmålet till 2030. Mer behöver göras.

Bakom de siffrorna döljer sig också ett annat problem. Det är att av de 208 personer som omkom i trafiken förra året var mer än en tredjedel, 42 procent, oskyddade trafikanter, trots att de står för en betydligt mindre del av trafikarbetet.

Så här har det sett ut under lång tid. Men att oskyddade trafikanter är överrepresenterade i olycksstatistiken år efter år är ingen naturlag. Det går att förändra genom att öka säkerheten för oskyddade trafikanter.

Vi har därför från Vänsterpartiet ett yrkande om att regeringen ska vidta åtgärder som innebär att de oskyddade trafikanterna ges ett större fokus i arbetet med nollvisionen.

Det hade inte bara satt ljuset på en utsatt grupp i trafiken. Det hade också kunnat bidra till att bryta kurvan och öka möjligheten att faktiskt nå etappmålet till 2030. Men Tidöpartierna yrkar avslag på detta.

Jag tycker faktiskt att det är anmärkningsvärt. Det här borde inte vara en fråga där det råder politisk oenighet. Siffrorna talar sitt tydliga språk: Vi har misslyckats med att skydda oskyddade trafikanter. Vi kan och måste göra bättre.

Fru talman! Nollvisionen slår fast att det är oacceptabelt att trafiken kräver människoliv. Det är själva grundtanken med nollvisionen. Den utgångspunkten lägger sedan grunden för allt trafiksäkerhetsarbete i Sverige.

Men människor dör och skadas inte bara i trafiken, utan också av trafiken. Jag vill understryka detta. Vi har tidigare hört att utsläpp och luftföroreningar från trafiken beräknas leda till tusentals förtida dödsfall varje år.

För att uppnå nollvisionens mål om att ingen ska dö eller skadas allvarligt i trafiken är det hög tid att i nollvisionen också inkludera dem som dör eller skadas av trafiken.

Samtliga oppositionspartier står bakom en utökad nollvision. Det gör också Trafikverket, som 2019 antog ett mål om att ingen ska dödas eller skadas i eller av trafiken. Nu behöver också Tidöpartierna komma upp på banan.

Fru talman! Hastighetsbegränsningar är ett viktigt verktyg för ökad trafiksäkerhet, och där är också fartkameror en viktig del. De fartkameror som finns är utplacerade längs våra vägar där de gör mest nytta. De finns på vägar där man har uppmätt höga hastigheter och där risken för olyckor är stor.

De fartkamerorna har, enligt Trafikverket och polisen, inte bara ökat hastighetsefterlevnaden utan har också minskat de allvarliga trafikolyckorna med 20–30procent. Det motsvarar 15–20 liv som räddas varje år.

Både polisen och Trafikverket vill införa möjligheten att mäta snitthastighet mellan fartkameror och ser det som en möjlighet att rädda ytterligare liv. Att mäta snitthastigheten skulle innebära sänkt hastighet och ökad hastighetsefterlevnad på betydligt längre vägavsnitt än i dag. Kamerorna kan placeras med ett avstånd på 2 mil och mäta snitthastigheten däremellan.

Sänkt hastighet räddar liv. Det vet vi. Det är ett faktum. Från Vänsterpartiet ser vi därför sträck-ATK, alltså att mäta snitthastighet mellan kameror, som en åtgärd som behövs för att öka säkerheten och minska dödligheten och olyckstalen i trafiken.

Med det yrkar jag bifall till reservation nummer 3.

Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet om trafiksäkerhet.

Vi tar väl alla för givet att när vi reser så kommer vi fram oskadda. Möjligen tänker man till när väglaget är lite sämre, där det är snö och is eller kanske risk för vattenplaning. Vi pratar ofta i termerna av dödsfall och allvarligt skadade. Men även en mindre olycka, som inte ens tar sig in på första skadenivån för hur allvarlig en olycka är, ger stora svallvågor och skapar trauman också hos dom som inte var med.

Jag har själv upplevt just en sådan olycka i februari 2008. Det är nästan 20 år sedan, men den lever fortfarande kvar på näthinnan. Vi var på väg hem från en fjällsemester och åkte på en tvåfilig väg i Norge med tät trafik i båda riktningarna. Det var en bergvägg på ena sidan och ett lodrätt hundrametersstup på andra sidan.

Där fick vi sladd. Efter att ha valsat fram och tillbaka mellan filerna slutade det i en frontalkollision med en Mercedesskåpbil. Familjen skadades på olika sätt, och min son och jag tillbringade natten på sjukhus. Föraren i den andra bilen stukade foten. Han kunde sedan åka vidare upp till sin fjällsemester. Bilen blev till skrot.

Denna olycka nådde inte ens lägsta nivån, som en lindrig skada, och är därmed inte med i statistiken. Men den skapade trauma för oss fem i familjen och sjukskrivning i två månader. Släkten påverkades, och grannar ställde in sin fjällsemester. Vi räddades av den svenska bilens inbyggda säkerhet.

Jag återkommer ofta till den olyckan när jag läser om till exempel ungdomar som skadats eller dött i en olycka med till exempel en A-traktor. En olycka påverkar så många fler människor än dem som är direkt inblandade. Det är familjen, kompisar, släkt, vänner, skola och arbetsplats.

Många i Sverige har på något sätt berörts av en trafikolycka. Förra året skadades över 50 000 personer enligt statistiken. Då räknas en olycka som den jag var med om, där bilen blev skrot, inte med i statistiken. Den typen av olycka räknas inte ens med. Ni kan tänka er hur många som känner någon som varit med om en sådan olycka.

Därför är trafiksäkerheten så enormt viktig. Fordonen måste vara säkra, vägarna ha en bra standard, järnvägsövergångarna fungera och platser där man byter färdsätt måste vara säkra.

Sverige har under lång tid drivit ett framgångsrikt trafiksäkerhetsarbete och har bland de lägsta antal döda per invånare i trafiken i hela världen. Sverige skapade nollvisionen. Det är en vision som andra länder tagit efter. Vi forskar och utvecklar nya system i fordon och på vägen för att ingen ska dö eller skadas allvarligt i trafiken.

Det ger resultat. Det är verkligen positivt att vi 2025 hade det lägsta antalet dödsolyckor i vägtrafiken historiskt, 208 stycken, om man undantar 2020, då antalet resor på väg var dramatiskt mindre än under 2025. Det var lägre än 2024, trots att vägtrafiken ökade med 3 procent under 2025.

Allt detta är statistik. Men det är viktigt att se att en enda olycka drabbar så många, inte bara den skadade. Därför behöver vi systematiskt fortsätta att öka trafiksäkerheten i bilarna och på väg. Vi behöver samtidigt betydligt fler kontroller av fordon och av att förarna följer reglerna för hastighet, användning av alkohol och andra droger samt kör- och vilotider. De regler som inte kontrolleras efterlevs inte i samma utsträckning som de som kontrolleras.

Liberalerna vill därför se fler trafikpoliser med fokus på det viktiga arbetet med trafikkontroller på väg. Här är arbetet med alkobommar i våra hamnar en viktig pusselbit. Vi har dessutom många fordon, inte minst utländska, på våra svenska vägar som inte skulle gå igenom en kontrollbesiktning och som kan utgöra en trafikfara. Trafiksäkerheten på våra vägar skulle förbättras avsevärt med fler kontroller på väg.

Tyvärr minskar inte antalet döda bland unga trafikanter och bland oskyddade trafikanter. Här måste vi göra mer. Vi behöver satsa mer på forskning om oskyddade trafikanter och om nya fordonskategorier, som elsparkcyklar, mopedbilar och A-traktorer, då de ökar i antal på våra vägar. Vi behöver förstå riskerna och orsakerna till olyckorna.

Mopedbilar och A-traktorer ökar ungdomars rörelsefrihet; det är väldigt positivt. Vi i Liberalerna är positiva till ny teknik och till att öka mobiliteten, men det får inte leda till ökade personskador. År 2023 infördes krav för A-traktorer på bälte, en person per plats och vinterdäck. I det nya körkortsdirektivet krävs utbildning och uppkörning för A-traktorkörkort. Det välkomnar vi liberaler – allt för att skapa kunskap och undvika olyckor. Vi liberaler vill samtidigt att de nya reglerna följs upp under åren efter införandet 2028 för att se om olycksstatistiken för dessa fordon förändras.

Vi liberaler vill också att det vid offentlig upphandling av transporttjänster ska ställas krav på hållbara hastigheter, det vill säga att leverantörens fordon ska hålla hastigheten. Det skulle ha en dämpande effekt på medelhastigheten på våra vägar och dessutom radikalt minska utsläppen.

Hastigheten är också kopplad till vägens utformning och tillstånd. På grund av för lite pengar till underhåll har Trafikverket sänkt hastigheten på vägar runt om i landet. Så kan vi inte ha det. Vi måste ha en vägstandard som gör att människor kan ta sig till arbetet säkert och på en rimlig tid. Trafiksäkerheten ska inte bero på var du bor. Liberalerna, tillsammans med sina samarbetspartier, satsar nu mer pengar än någonsin på underhåll av våra vägar, inte minst på landsbygden där de flesta hastighetsnedsättningar har skett.

Liberalerna tror som sagt på teknikens möjlighet när det gäller ökad trafiksäkerhet. Allt fler bilar är uppkopplade och kan dela sina trafiksäkerhetsdata för att till exempel identifiera isfläckar eller andra bilar vid skymd sikt. Jag var själv involverad i ett sådant forskningsprojekt 2009. Nu har Trafikverket äntligen på allvar börjat använda dessa data för att öka trafiksäkerheten på väg.

En viktig del i trafiksäkerhetsarbetet är tillgången till en gedigen körutbildning. Här behöver vi komma åt de illegala körskolorna och öka andelen som klarar teori- och körprov. Annars riskerar vi att om fem tio år få ett ökat antal olyckor på väg på grund av att vi faktiskt får sämre bilförare där ute.

Här vill jag också nämna det viktiga arbete som organisationer som NTF och MHF gör för att öka kunskapen om regler och öka trafiksäkerheten runt om i landet. De behöver ha stabila förutsättningar för sitt viktiga arbete.

Fru talman! Vi kan alla drabbas av sjukdomar som kan påverka vår körförmåga och ge upphov till indraget körkort. Därför är det viktigt att det finns ett enhetligt sätt att testa om en sjukdom eller nedsatt syn verkligen påverkar själva körförmågan. Liberalerna vill därför att man ser över om trafikmedicinska bedömningar görs på samma sätt i hela landet. Det är också viktigt att bedömningarna görs på ett rättssäkert sätt, med tillförlitliga metoder. Det är ett ämne som vi har hört om tidigare i debatten och som under året har varit aktuellt när det gäller pethtester i fråga om långvarig hög alkoholanvändning.

Fru talman! Jag vill också ta upp det tillkännagivande som Liberalerna tog initiativ till för fem år sedan. Det gäller de personer som testar synen och som visar sig ha syndefekter. Deras körkort återkallas direkt. De får inte en ärlig chans att visa om deras syndefekt faktiskt påverkar deras möjlighet att framföra bilen. Det är orimligt. Det berör cirka 1 000 personer varje år. Forskning visar att ungefär hälften av dem skulle kunna ha kvar sitt körkort. Därför är det positivt att Transportstyrelsens översyn gjort att nya regler, med mildare krav, när det gäller synfältsundersökning infördes i februari 2025.

Transportstyrelsen har också på regeringens uppdrag utrett förutsättningarna för körprov i trafik – det var just det som man pekade på i utskottsinitiativet – för att testa om man kan få fortsätta att köra bil även om man drabbats av synfältsbortfall, om det inte påverkar körförmågan.

Regeringskansliet går just nu igenom remissvaren, och nu driver Liberalerna på för att det ska ske ett snabbt genomförande.

Fru talman! Den mest spännande utvecklingen just nu inom trafiksäkerheten är vad som sker när det gäller självkörande fordon, då 90 procent av alla olyckor beror på människan. Vi liberaler är teknikoptimister. Och nu äntligen verkar självkörande bilar kunna bli verklighet. Transportstyrelsen håller på att ta fram ett regelverk som ska vara klart 2027. De globala tekniska reglerna är på plats. Typgodkända bilar på EU-nivå kan komma redan 2027, alltså nästa år. Föregångaren Waymo kör 225 000 betalda resor i veckan i USA med självkörande fordon.

Tekniken är redo. Nu är det regelverk, ansvar och samhällsintegration som avgör takten. Här måste även vi politiker vara på tårna för att Sverige inte ska bli omsprunget. Vi har riktigt bra fordonstillverkare, och vi måste se till att de har en hemmamarknad och kan prova den nya tekniken.

Självkörande fordon är inte längre en framtidsvision. De närmaste åren kommer de successivt att införas. Jag tycker att det är riktigt spännande, då det var det jag jobbade med precis innan jag började här i riksdagen 2018. Detta är den teknik som kan göra att vi verkligen når nollvisionen.

Avslutningsvis: Trafiksäkerhet är ett område som Sverige har all anledning att vara stolt över samtidigt som mycket arbete kvarstår för att nå målet om max 133 döda i trafiken 2030, på vägen mot nollvisionen.

Jag yrkar bifall till utskottet förslag till beslut och avslag på alla motioner.

(Applåder)

Fru talman! Det är ett allvarsamt ämne som vi pratar om i dag. Det handlar om liv och död. Jag har själv faktiskt förlorat en nära vän, en av mina barndomsvänner, i en trafikolycka. Alla som har förlorat en nära vän eller anhörig vet vilken sorg det är. Varje person som dödas i eller av trafiken är en för mycket.

Vi har kommit en bit på vägen i Sverige när det gäller trafiksäkerhet, men vi är långtifrån i mål. Mer behöver göras. Det krävs ett ökat fokus på oskyddade trafikanter. Jag kan tyvärr konstatera att utvecklingen här har gått åt fel håll. Antalet allvarligt skadade i trafiken har ökat, och den största ökningen är just i gruppen oskyddade trafikanter, särskilt bland dem som går och cyklar.

Varje år skadas eller dödas fler än 3 000 fotgängare eller cyklister i kollisioner. Över en tredjedel av dem som omkommer i trafiken är oskyddade trafikanter, trots att de står för en betydligt mindre del av trafikarbetet. Det är alltså statistiskt sett farligare att gå eller cykla än att köra bil.

Sedan nollvisionen infördes har det varit ett starkt fokus på biltrafiken. Man har byggt två-plus-ett-vägar, infört mötesseparering, anlagt vajerräcken och byggt bort farliga korsningar till cirkulationsplatser. Det är väldigt bra.

Fokus har varit på att förbättra trafikmiljön för att minimera konsekvenserna av mänskliga misstag, medan trafiksäkerheten för cyklister tyvärr ofta reduceras till en beteendefråga där man uppmanas att använda cykelhjälm, reflexväst och så vidare. Det är naturligtvis inget fel i det; det är tvärtom väldigt bra. Men det blir en dubbelmoral när det gäller vad man lägger fokus på. Trafiksäkerhet handlar naturligtvis om både trafikmiljö och beteende, och vi behöver behandla trafikslagen lika. När en människa dör i trafiken är det en familj som förlorar en nära anhörig eller någon som förlorar en nära vän. Det visar på behovet av en uppdaterad nollvision där cykling behandlas som ett självständigt trafikslag, där cykel och gång får en plats mer än på ett hörn och prioriteras på riktigt både i trafiksystemet och i budgetprocessen.

Nollvisionen är en väldigt viktig del av den svenska trafikpolitiken, men den skulle verkligen behöva breddas och utvecklas. Vi har fokuserat väldigt mycket på dem som dör i trafiken. Nu behöver vi också lägga fokus på dem som dör av indirekta konsekvenser från trafiken via ökad dödlighet av sjukdomar och från partiklar, buller och utsläpp.

Nästan en tredjedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser orsakas i dag av inrikes transporter, huvuddelen från vägtrafiken. Det här får vidare konsekvenser. Enligt IVL dör som sagt närmare 7 000 personer årligen till följd av luftkvaliteten. En stor del av detta är orsakat av trafiken som den ser ut i dag. Årligen är det 200–300 personer som omkommer i trafikolyckor. Vi menar därför att det är hög tid att uppdatera nollvisionen och fatta ett beslut i Sveriges riksdag om att nollvisionen ska inkludera både dem som dör i trafiken och dem som dör av trafiken.

Fru talman! Att hålla hastigheten är ett av de bästa sätten att minska antalet döda i trafiken. Därför välkomnar jag Trafikverkets förslag om att kunna övervaka hastigheten längs sträckor. Om alla höll hastigheten visar beräkningar att ungefär 50 liv per år skulle kunna sparas. Kom ihåg: Varje liv räknas!

Vi ser också att Sveriges kommuner skulle behöva få ökade befogenheter när det gäller regelefterlevnad i trafiken. En kommun har rätt att besluta om hastigheten på kommunala gator och vägar, men kommunen får sedan inte säkerställa att reglerna efterföljs. Det enda som står kommunen till buds är fysiska farthinder eller att invänta polis, som ju ofta kan vara upptagen med annan – grövre – brottslighet. Jag menar att det vore ett effektivt utnyttjande av resurser om kommunerna kunde göra mer. Därför behöver de få ökad befogenhet att sätta upp trafikövervakningskameror och integrera dem i polisens system.

Fru talman! Det här kan man läsa betydligt mer om i betänkandet och i vår motion. Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 1 om en nollvision och reservation 5 från Miljöpartiet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)