Terrorism

Fru talman! Vi kommer nu att debattera justitieutskottets betänkande 29, om terrorism. Det är ett motionsbetänkande där motioner från allmänna motionstiden behandlas. Efter den här debatten kommer ytterligare två betänkanden som rör området terrorism att debatteras, med anledning av två propositioner från regeringen. Det handlar dels om ett nytt regelverk för kvalificerade säkerhetsärenden, dels om en samlad straffrättslig terrorismlagstiftning. Båda lagstiftningsprodukterna innehåller till stor del förslag som fanns med i den terroröverenskommelse mellan regeringen och oppositionen som kom till stånd 2017.

Terrorism

Utan att föregripa de kommande två debatterna kan jag konstatera att det är bra att regeringen efter många års utredning nu kommer tillbaka till riksdagen med en ny lagstiftning, som stärker arbetet mot terrorism.

Jag kan ändå konstatera att de fem år som har gått sedan terroröverenskommelsen borde ha kunnat användas bättre. I flera fall är straffskalorna för denna typ av brottslighet för milda, även med de nya lagstiftningsprodukterna, och problemen med hur kvalificerade säkerhetshot ska hanteras kvarstår fortfarande delvis.

Eftersom en lång rad motionsyrkanden som rör området terrorism behandlas i de två betänkanden som ska debatteras senare i dag omfattar detta motionsbetänkande något färre motionsyrkanden än vad som annars skulle vara fallet.

Det finns emellertid fortfarande flera intressanta frågor att ta upp även i denna debatt. Terrorism är ett fenomen som under historiens gång och på olika håll i världen har visat sig i många olika skepnader. Från slutet av 1990-talet och framåt har islamistiskt motiverad terrorism stått för ett stort antal terroristattentat världen över. Attentaten i USA den 11 september 2001, i Londons kollektivtrafik 2005, i Paris 2015 och på Drottninggatan 2017 är några exempel på hur denna terrorism har drabbat västvärlden och också Sverige. Västvärlden har också under de senaste decennierna drabbats av flera uppmärksammade terroristdåd med högerextrem koppling, där dåden på Utøya och i Christchurch är två fruktansvärda exempel.

Fru talman! Det faktum att olika aktörer över tid med olika bevekelsegrunder och modus tillgriper våld för att uppnå politiska syften eller för att sätta skräck i hela samhällen gör att det är nödvändigt att vi står väl förberedda inför olika typer av terroristhot som kan uppkomma i framtiden. Det handlar om att Säkerhetspolisen och andra relevanta myndigheter har förmåga att upptäcka, analysera och stoppa olika typer av hot. Det handlar om att vi har en straffrättslig lagstiftning som är heltäckande och effektiv, och det handlar om att Sverige måste kunna freda sig mot utländska medborgare som utgör hot mot vår säkerhet.

I detta motionsbetänkande om terrorism står vi moderater bakom nio reservationer, och jag ska göra nedslag i några av våra förslag.

Det pågår för närvarande ett arbete med att förbjuda deltagande i terroristorganisationer, och en sådan lag förväntas efter grundlagsändring kunna träda i kraft 2023.

Vi moderater tycker inte att det är tillräckligt. Vi anser att det även ska vara kriminaliserat att delta i andra inhemska våldsbejakande organisationers verksamhet. Med våldsbejakande organisation avser vi en sammanslutning av personer som begår allvarliga brott, till exempel allvarliga hot eller våld mot andra personer.

Jag yrkar därför bifall till reservation 9.

Fru talman! Vi anser också att det bör införas ett särskilt straffansvar för den som anskaffar eller innehar information som kan användas vid terrorbrott. Det kan till exempel handla om filmer som visar hur en viss spränganordning sätts samman eller andra typer av instruktioner för hur terroristbrott kan genomföras.

Propaganda för terrorism sprids i dag i sociala medier, i religiösa församlingar och i många andra sammanhang. För att försvåra spridandet av terroristpropaganda bör det införas ett straffansvar för den som publikt publicerar en bild eller ett budskap som ger stöd åt en terroristorganisation. Det kan till exempel handla om fall där gärningsmannen inte direkt uppmanar till sådan brottslighet men ändå propagerar för deltagande i terroristorganisationer.

Vi måste också hindra hatpredikanters möjlighet att resa in i Europa och Sverige och sprida den extremism som är en grogrund för mycket av terrorismen. För att lyckas med det och stärka säkerheten måste vi aktivt arbeta mot hatpredikanter. Vi vill därför att vi inom Europeiska unionen stärker samarbetet mot terrorismen och tar fram en gemensam spärrlista på hatpredikanter som inte ska släppas in i unionen. På en sådan lista ska exempelvis radikala islamister, vitmaktförespråkare och andra personer som kan uppmana till terror finnas med.

Avslutningsvis välkomnar vi att arbetet mot terrorism tar steg framåt. Samtidigt konstaterar vi, vilket vi återkommer till i kommande debatter, att mycket återstår att göra.

Fru talman! Så har vi kommit till årets debatt om de motioner som berör området terrorism. Vi har inte alltid haft ett särskilt motionsbetänkande i Sveriges riksdag om terrorism, men inte bara i vårt land utan även i Europa och i stora delar av övriga världen har terrorism dessvärre blivit mer vanligt förekommande och svårare att förutse, och många EU-länder, inte minst Sverige, har drabbats hårt av olika terroristattentat.

Arbetet mot terrorism har varit relativt vilande i den rödgröna regeringen, och de ansträngningar regeringen ändå har gjort har många gånger bottnat i motioner som genom åren har kommit från oppositionspartierna, inte minst Sverigedemokraterna. Det dröjde till 2017 innan regeringen på allvar började arbeta med dessa frågor, alltså efter att vi tyvärr fått uppleva ett terrorattentat på Drottninggatan i april samma år.

Men varje gång regeringen har levererat en proposition till riksdagen har oppositionen, inte minst Sverigedemokraterna, varit missnöjd. Vi har hittat håligheter i regeringens förslag, håligheter som har utnyttjats av våldsbejakande, extrema grupper som därmed har kunnat flytta fram sina positioner.

Detta är också anledningen till att vi i dag debatterar inte bara de motioner som lämnats in utan även två av regeringens propositioner. Den ena propositionen handlar om utlänningar som befinner sig i Sverige och utgör ett terrorhot. Jag återkommer i den debatten till de stora håligheter som oppositionen uppmärksammat och som gör regeringens förslag i princip verkningslöst.

Pågående debatt rör dock ett bredare spektrum, och här står Sverigedemokraterna bakom ett antal reservationer. Anledningen är att den rödgröna regeringens och de borgerliga partiernas invandringspolitik genom åren har skapat en utveckling i vårt land där våldsbejakande extremism har exploderat. För 10-20 år sedan hade Sverige en handfull till ett par hundra individer inom den våldsbejakande islamistiska miljön, och i dag har vi tusentals individer inom samma miljö. Kopplingen är tydlig till denna regerings och tidigare regeringars invandringspolitik och strävan efter att göra Sverige till ett mångkulturellt land.

Detta är orsaken till att vi i dag har en väldigt ansträngd säkerhetspolis och öppen polis och till att vi har återkommande propositioner, debatter och, dessvärre, terrorattentat med tydlig koppling till den miljö som Säkerhetspolisen pekat ut som snabbast växande och störst i omfattning.

Många individer reste från Sverige till Islamiska staten för att delta i dess terrorkrig. Sverige stack ut i Europa med flest resande i förhållande till antal invånare. Säkerhetspolisen kunde bekräfta att cirka 300 individer reste till Islamiska staten för att delta i detta terrorkrig.

Socialdemokratiska statsministrar har sagt att dessa individer är terrorister som har genomfört massavrättningar, korsfäst människor, våldtagit, halshuggit människor, sålt barn och kvinnor som sexslavar, slängt människor från hus och så vidare. Samma statsministrar har uttalat att det inte ska finnas något i närheten av en straffrihet för de individer som rest till Syrien och Irak för att delta i Islamiska statens terrorkrig. Detta uttalades bland annat den 6 mars 2019 när flera av dessa individer började resa hemåt efter att Islamiska staten sakta börjat kollapsa.

Hittills har minst 150 individer återvänt. Bara det senaste halvåret har minst tio så kallade IS-kvinnor återvänt till Sverige med bistånd av regeringen. Man har sagt att det är viktigt att de kommer till Sverige och får ta sitt straffansvar. Detta straffansvar har vi sett exempel på i andra länder. I till exempel Danmark har de kunnat fråntas medborgarskap och hindrats inresa eller fråntagits medborgarskap och utvisats. Men i förra veckan kunde vi höra på nyheterna att åtta av de elva svenska utredningarna om krigsbrott har lagts ned. Sannolikt kommer även de andra att läggas ned.

Summa summarum: Trots en tydlig utveckling av terrorismen i vårt land och vår del av världen har man under de senaste åtta åren kunnat resa till och ha samröre med Islamiska staten och kunnat delta i dess terrorkrig. I vissa fall har man sedan med regeringens bistånd kunnat återvända till Sverige, med 90 procents chans att möta straffrihet och behålla fullständiga rättigheter som svensk medborgare. Det här gör att Sverige sticker ut i Europa, och inte i en positiv bemärkelse. Det är i bemärkelsen att Sverige har kommit att bli ett paradis för våldsbejakande extremism.

Nu är det som bekant ett valår. Jag tycker att detta är en av flera avgörande frågor som ligger den rödgröna regeringen till last. Svenska folket borde ta med sig effekterna av regeringens politik och den utsatthet som man har lämnat Sverige till. Det har man gjort genom att man röstat nej till åtgärder som bland annat Sverigedemokraterna har pekat på tidigt under förra mandatperioden och även dessförinnan.

Vi har fortfarande inte möjligheten att frånta medborgarskap från individer som exempelvis har anslutit sig till Islamiska staten. Vi har heller ingen möjlighet att utvisa de här individerna. De kommer att finnas här med över 90 procents chans att möta straffrihet som svenska medborgare med rättigheter. De kan som svenska medborgare bli försörjda av skattebetalare i vårt land och åtnjuta den frihet som de utgör ett extremt hot mot.

I den här debatten berör vi flera frågor som inte är kopplade till de återstående propositionerna som kommer efter den här debatten. Det handlar bland annat om att Sverigedemokraterna har pekat på att Säkerhetspolisen måste ha tillgång till Migrationsverkets asylsystem. Det är en sak som Säkerhetspolisen har efterfrågat just för att kunna ha en större kontroll över det inflöde som regeringen allt som oftast låter fortsätta till vårt land.

Det blir också den reservationen av flera som jag väljer att yrka bifall till, även om jag står bakom samtliga reservationer som Sverigedemokraterna har anslutit sig till.

Fru talman! Den debatt som vi inleder med i det debattmaraton som vi har i justitieutskottet under dagen är, som tidigare talare har sagt, en av tre debatter som har referens till terror och säkerhetshot.

Terrorism är ett ständigt närvarande hot i dagens värld. Skrämmande exempel på terrorism förekommer fortlöpande. Det är inte bara långt bort från vårt land det sker, utan vi ser det också i Europa genom fruktansvärda dåd.

Vi har sett att våldsamma dåd kan ske mitt i europeiska storstäder. Säpo konstaterar också att det sammantagna terrorhotet mot Sverige ligger kvar på en förhöjd nivå. Alla bär vi på något sätt en bild av det fruktansvärda dåd som skedde på Drottninggatan 2017. Men det är ett faktum att hotet från terrorismen finns fortsatt i vårt samhälle.

Människor ska kunna känna sig trygga med att öppenhet och mänskliga rättigheter respekteras, liksom demokratins grundläggande värden. Ingen i Sverige ska behöva känna rädsla för att uttrycka sin mening eller för att delta i politiska eller religiösa möten.

Men det finns krafter som vill något annat än att värna öppenhet och mänskliga fri- och rättigheter, krafter som vill undergräva demokratin. Dessa krafter måste motarbetas, och det måste ske genom att samhället kraftfullt markerar och agerar för att förhindra att dessa krafter kan hota och förstöra.

Svenska jihadister har spelat en aktiv roll i den Islamiska statens terrorverksamhet i terrordåd som begåtts på andra platser i Europa, och vi har också sett terrordåd i vårt eget land. Det finns också en stor mängd personer som enligt Säpo radikaliserats men inte åkt till Syrien. Därtill finns ett stort antal inhemska våldsbejakande extremister inom den höger- och vänsterextrema miljön.

Alla dessa är visserligen inte beredda att begå terrorattentat eller andra våldshandlingar. Men det är individer som kan stödja, samla in pengar, rekrytera och på andra sätt vara behjälpliga med logistik. Det är extremt allvarligt, och vi ser hoten växa. Att avvärja terrorhot handlar om att värna statens absoluta kärnuppgift framför alla andra: medborgarnas liv och säkerhet.

Sverige måste ha ett starkt försvar mot dessa hot. Terrorism hotar internationell fred och säkerhet, den nationella säkerheten och våra grundläggande fri- och rättigheter. Sammantaget bedömer vi kristdemokrater att arbetet med att förebygga terrorism behöver förstärkas.

Fru talman! I dagens betänkande vill jag stanna vid några viktiga punkter. Det gäller deltagande i våldsbejakande organisationer. Den 1 mars 2020 trädde nya lagar i kraft i Sverige som innebar ett straffansvar för visst samröre med terrororganisationer.

Det var en delseger för bland annat Kristdemokraterna, då vi under flera år drivit frågan om att kriminalisera samröre med, medverkan i och stöd till rasistiska, terrorstämplade och kriminella organisationer.

Dessvärre är problemen inte lösta i och med de lagar som till slut trädde i kraft. Kristdemokraterna menar att straffet för samröre med terrororganisationer måste skärpas. I dag är straffet för brott av normalgraden upp till två års fängelse, vilket i klartext betyder att många av dem som döms enligt de nya lagarna endast kommer att få villkorlig dom eller skyddstillsyn.

Utredningen Föreningsfrihet och terroristorganisationer konstaterar att den grundlagsskyddade föreningsfriheten skyddar även den som är med i sammanslutningar som ägnar sig åt terrorism.

Därför anser vi att grundlagen behöver förändras så att ett förbud mot samröre med terrororganisationer kan införas. När den nuvarande grundlagen skrevs såg världen annorlunda ut. Terroristresor liknande dem som sker nu och som har skett till exempelvis Islamiska staten, och där personer sedan återvänder redo att fortsätta att begå brott, var inte vanligt förekommande. Lagen behöver uppdateras för att kunna möta dessa nya säkerhetshot.

Fru talman! Vi vill också lyfta fram frågan gällande utländsk finansiering av extremism. Ett betydande problem som väntas växa framöver är att främmande makt försöker påverka Sverige. Det som mest diskuteras är olika typer av ryska desinformationskampanjer och psykologisk krigföring. Vad som däremot diskuteras mindre är den våg av utländsk finansiering av religiösa stiftelser och moskéer som kommer antingen direkt från utländska stater eller från olika aktörer med en nära koppling till dessa stater.

Det finns stater, stiftelser, organisationer och andra som har ett intresse av att destabilisera Sverige och underminera den svenska demokratin. Det är ett allvarligt hot som påverkar oss långsiktigt. Sverige måste agera. Kristdemokraterna föreslår ett förbud mot att utländska extremister får finansiera organisationer, stiftelser, trossamfund och politiska grupperingar i Sverige.

Ett sådant förbud finns sedan den 15 mars i Danmark, som återigen ligger ett steg före Sverige. Det danska förslaget riktar in sig på utländska aktörer som donerar pengar till organisationer för att underminera de värden som det danska samhället vilar på. En liknande lagstiftning bör införas i Sverige.

Fru talman! För övrigt anser vi att det ska finnas ett särskilt straffansvar för att anskaffa och inneha terroristbrottsinstruktioner. På samma sätt ska det finnas ett straffansvar för att göra propaganda för terrorism.

Fru talman! Terrorismen kommer inte att kullkasta vårt samhälle, men den kan göra mycket skada. Vi behöver fortsätta att agera. Vi i oppositionen har genom åren genom tillkännagivanden visat att förändringar behövde göras och fortfarande behöver genomföras. Regeringen har agerat, men den har i våra ögon inte gjort det i tillräckligt hög grad. Sverige behöver en ny regering som genomför ytterligare åtgärder som motarbetar terrorism.

Fru talman! Den öppna demokratin måste värnas. Terrorismen är ett grundläggande hot mot demokratin, det öppna samhället och enskilda människors liv och trygghet.

I dag ska kammaren behandla tre olika betänkanden som har att göra med terrorism och andra hot mot rikets säkerhet. Lite senare i dag ska vi debattera ett betänkande om en ny samlad straffrättslig reglering av terroristbrott. Ett annat betänkande som vi ska debattera handlar om regelverket för att utvisa personer som hotar vårt land.

I det första betänkandet, som vi nu har framför oss, behandlar justitieutskottet ett antal olika motionsyrkanden som har att göra med andra aspekter av terrorism. Det har att göra med det förebyggande arbetet, offentlig uppmaning, finansiering av terrorism och mycket annat.

Eftersom vi lite senare i dag ska fokusera på de rent straffrättsliga frågorna tänker jag här ta upp två andra aspekter, det förebyggande arbetet och insatser mot återvändare.

Arbetet mot terrorism är tätt sammanflätat med arbetet för att förebygga och motverka radikalisering till våldsbejakande extremism. Den våldsbejakande extremismen hotar såväl demokratins institutioner som människors liv och frihet. Därför behövs långsiktiga och uthålliga insatser även för att förebygga våldsbejakande extremism.

Vi har mycket att lära av Frankrike och president Macrons arbete för att bekämpa extremism och radikalisering.

I februari 2018 presenterade den franska regeringen en nationell handlingsplan för att förhindra radikalisering. Handlingsplanen omfattar 60 åtgärder under rubrikerna: förhindra radikalisering, involvera samhället i upptäckt och förebyggande av radikalisering, förstå och förutse radikaliseringsprocessen, professionalisering av lokala aktörer och utvärdering av åtgärder samt återintegrering i samhället.

Frankrike är tydligt med att tillämpa ett helt nytt synsätt på den statliga verksamheten på regional nivå genom att integrera bekämpningen av islamism och parallellsamhällen i kärnuppdraget.

Åtgärdsprogrammen omfattar bland annat myndighetsgemensamma kontroller av olika verksamheter såsom religiösa samfund, idrottsinrättningar, friskolor, utskänkningsställen och bönelokaler och har lett till nedstängning av separatistiska inrättningar och återkrav av ekonomiska förmåner.

Sverige behöver på samma sätt arbeta långsiktigt för att bekämpa grogrunden för att unga radikaliseras. Enligt Säkerhetspolisens rapport om våldsbejakande islamistisk extremism tenderar våldsbejakande ideologiska miljöer att uppstå framför allt i områden med utbrett utanförskap. Så sent som i förra veckan kom en ny rapport från Försvarshögskolan som ger en oroväckande bild av hur den salafistiska miljön blivit alltmer sofistikerad i sin organisering.

Trots ambitiösa satsningar brister det fortfarande i samordningen mellan olika insatser för att förebygga radikalisering. Det är också alldeles för svårt att få hjälp. Det behövs en fördjupad analys av frågan om hur den regionala samordningen kan stärkas. Detta arbete ska främst ske tillsammans med skolan och socialtjänsten i syfte att förebygga att fler radikaliseras, men inte minst för att förhindra ny rekrytering.

Skolan, socialtjänsten och även andra aktörer kan tillsammans med lokal polis tidigt identifiera personer och direkt erbjuda dem råd och stöd för att de inte ska fastna i miljöer där de radikaliseras.

Medvetenhet om föräldrars inställning måste öka med tydliga krav på föräldrar om deras ansvar och skyldigheter att förhindra att barn och unga rekryteras in i våldsbejakande extremism och information om var de kan hitta stöd om de känner oro.

De underrättelser som polisen får av Säkerhetspolisen behöver komma vidare till lokal nivå. Den information och de lägesbilder som är lämpliga att lämna vidare till den lokala polisen, skolan och socialtjänsten når i dag inte fram. Det innebär problem eftersom detta är samhällsfunktioner som oftast är först med att upptäcka en lokal problematik.

För att det förebyggande arbetet på kommunal nivå ska vara effektivt och framgångsrikt krävs att alla aktörer på lokal nivå samverkar och bidrar till framtagandet av en lokal problembild. Det innebär bland att kommunerna, som har en särskilt viktig roll i det förebyggande arbetet, behöver skaffa sig en egen lägesbild och identifiera de åtgärder som behöver vidtas mot bakgrund av denna.

Det informationsutbyte som blev möjligt genom den lagstiftning om utbyte av information mellan Polismyndigheten och socialtjänsten som infördes den 1 augusti 2020 behöver följas upp genom en översyn av arbetssättet så att till exempel kommunens lokala samordnare blir delaktiga i samarbetet med Säkerhetspolisen och polisen på ett effektivt sätt.

Sverige var det europeiska land efter Belgien från vilket procentuellt sett flest människor reste för att strida för den islamistiska terrorrörelsen IS. Cirka 300 svenskar reste till Syrien eller Irak för att ansluta sig till IS eller andra terrorgrupper eller för att ge stöd åt det terroristiska statsbygget. Ett antal av dem har dött, men många har återvänt och andra är kvar i fångläger.

Ungefär hälften av IS-resenärerna bedöms ha återvänt. Det vore farligt att tro att de vänder hem därför att de har brutit med en extremistisk ideologi. Tvärtom kan det förutsättas att många kommer att fortsätta arbeta på hemmaplan för att stötta terrorverksamhet och dra in fler.

Personer som har anslutit sig till IS har av egen fri vilja blivit medhjälpare till den brutalaste terrororganisation som världen har skådat i modern tid. IS förbrytelser har slagit sönder samhällen och skapat omätligt lidande, särskilt för de minoritetsgrupper som varit särskilda måltavlor för IS förföljelser.

Vi i Sverige måste göra alla ansträngningar som står i vår makt för att den som varit delaktig i terrorbrott i IS namn utreds, åtalas och straffas.

I enlighet med gängse rättsprinciper bör detta som huvudregel ske i det land där brottet begicks. Men tar sig personen till Sverige måste rättsstatens alla medel användas för att personen ska lagföras. Det är vi skyldiga alla offer för IS förbrytelser.

Utmaningarna för de kommuner som tar emot återvändande barn är stora. Det handlar om individer som med stor sannolikhet kan vara såväl traumatiserade som radikaliserade. Det är av största vikt att de barn som återvänder skyndsamt får tillgång till kris- och traumabearbetning. Det är även nödvändigt att bedöma risken för att barnen har radikaliserats och vilka insatser som krävs för avradikalisering.

CVE har ett viktigt ansvar att hjälpa till att förbereda kommunerna. Det är viktigt att socialnämnden inleder utredningar av dessa barn och att de barn som på eget bevåg har anslutit sig till terroristorganisationen utreds för brottsmisstankar.

Även vårdnadsfrågan ska utredas. Har du valt att ansluta dig till en terrororganisation har du valt bort förutsättningarna att ge ditt barn en trygg och tillitsfull uppväxt. De familjehem och institutioner där barnen placeras måste få stöd och handledning. Detsamma gäller för personal inom förskola och skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård.

Slutligen behöver det göras en säkerhetsplanering för de beslutsfattare inom socialtjänsten och socialnämnderna som fattar beslut om omhändertagande av dessa barn.

Fru talman! Jag står förstås bakom Liberalernas alla reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 4.

Fru talman! Den 7 april 2017 jobbade jag som polis. Vi hade faktiskt en arbetsplatsträff, så vi var civila och var inne i stan när terrorn slog till. Det första vi då behövde göra var att ta oss tillbaka till stationen för att kunna verka. De första timmarna var ett exempel på hur totalt lamslaget ett samhälle kan bli av ett terrordåd. Vi fick kontinuerligt besked om nya terrordåd, om skjutningar vid Hötorget och vid Fridhemsplan. Det var ärligt talat kaos - precis den sortens kaos som en terrorist är ute efter. Det hemskaste är naturligtvis fortfarande offren. Fem personer dog den dagen, och en av dem var ett barn.

Terrorn är vidrig oavsett vilken politisk ideologi som ligger bakom. Och vi som samhälle behöver naturligtvis göra allt vi kan för att bekämpa terrorn och för att förebygga att människor radikaliseras in i någon som helst terrorideologi.

Det förebyggande arbetet handlar väldigt mycket om ett samhällsbygge. Vi kan prata mycket om det. Men ju mer vi bygger ett samhälle som ser barn tidigt, som ger rätt stöd och hjälp, som skapar sammanhang och som får människor att känna sig inkluderade, desto färre terrorister kommer vi att ha, både interna och exporterade.

Detta är ett väldigt stort ämne, och jag kommer att fokusera framför allt på de punkter där Miljöpartiet har motionerat.

Att upptäcka och förebygga radikaliseringsprocesserna i tid är naturligtvis ett brett samhällsansvar. Men Center mot våldsbejakande extremism har en viktig roll här. Miljöpartiet anser att Center mot våldsbejakande extremisms arbete med att förebygga radikalisering och samverkan med kommunerna behöver stärkas så att CVE får en mer operativ roll i sitt arbete.

Jag går vidare till finansieringen. Personer med terroranknytningar i Sverige har länge varit med och finansierat terrorism i stora delar av världen, inte minst i Mellanöstern. De pengar som rör sig mellan kriminella miljöer och in i terroranknutna miljöer och ibland ut ur landet är ett jätteproblem; på det sättet är vi med och skapar lidande och död i andra delar av världen. Här behöver vi bli ännu bättre.

När vi skärper arbetet mot illegala pengar - mot penningtvätt och mot kriminellas pengar - blir det också lättare att komma åt de pengar som är med och finansierar terrordåd. Här behöver vi göra mer.

Vad gäller vår motståndskraft är det, ur ett bredare perspektiv, viktigt att peka på att det för svensk säkerhet är viktigt att Sverige har kontroll över svensk infrastruktur. Infrastruktur behöver vara robust och ha motståndskraft mot alla former av utländsk påverkan.

Det pågår i dag ett fruktansvärt anfallskrig där vår granne i öster, Ryssland, har angripit ett demokratiskt grannland. Kina, som är allt annat än demokratiskt, köper upp stora delar av svensk infrastruktur. Vi behöver bli vaksammare på vad vi tillåter och när det gäller vilken sorts ägande i vår nationella och essentiella infrastruktur som vi tillåter externa krafter, som diktaturer, att stå för. Risken för påverkan när man kan kontrollera delar av livsnödvändig infrastruktur i Sverige är ju uppenbar.

Slutligen har Miljöpartiet också motionerat om ett nationellt avhopparprogram. Fokus ligger på terrorism. Det är väldigt viktigt att det i alla kommuner finns kapacitet att hantera avhopp på ett snabbt, skickligt och professionellt sätt i samverkan med berörda myndigheter, kommuner och polis. Där är vi inte än.

Här finns också en koppling till kriminalitet. När vi är ute och träffar människor som drabbas av den grova gängkriminaliteten, till exempel i Rinkeby, lyfts ofta just bristen på ett nationellt avhopparprogram upp som en stor brist.

Det sker ett arbete, och man pratar om nationella riktlinjer. Nu verkar det bli Polismyndigheten som ska få styra detta, men det är fortfarande halvmesyrer - man går inte hela vägen fram och skapar ett operativt nationellt avhopparprogram. Det anser Miljöpartiet är nödvändigt.

Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservation 5.

Fru talman! Vi diskuterar i dag justitieutskottets motionsbetänkande om terrorism. För ovanlighets skull har jag ingen reservation och yrkar helt enkelt bifall till förslaget i betänkandet som det ligger. Det känns nästan lite konstigt, men det får man skaka av sig. Det är skönt.

Vi har i dag, som sagt, tre ärenden där terrorismfrågorna diskuteras utifrån olika perspektiv. Som reformist anser jag att våld som medel för att uppnå politiska mål är fullständigt oacceptabelt. Detta ligger så att säga i själva kärnan i socialdemokratin, som redan 1917 slängde ut ett antal ledande gestalter som hade en mer revolutionär inställning i de här frågorna ur partiet.

Det är via folkbildning, samtal och demokratiska val med följande parlamentariska processer som vi vill förverkliga vår vision om ett bättre samhälle. Vi kommer alltid att stå främst i ledet för att bekämpa de separatistiska, våldsbejakande och odemokratiska ideologierna. Det är en utfästelse från oss socialdemokrater. Vi kommer alltid att markera och agera mot den politiska islamismen och dess uttryck. Vi kommer aldrig att acceptera den normalisering som har skett av de högerextremistiska rörelserna, som tas in i den politiska värmen - var så säkra på det!

Terrorism är ju inte något nytt fenomen, som bland andra Moderaternas företrädare tog upp. Våldshandlingar från icke-statliga eller utomparlamentariska grupper har länge använts för att destabilisera och skapa social oro med det övergripande syftet att skada institutioner, grupper och individer och påverka samhällsutvecklingen åt ett visst håll. Nu vaknar den gamle historieläraren i mig! Man kan naturligtvis titta tillbaka ända till nolltalet och den situation som rådde i Judeen.

Under 1800-talets slut och 1900-talets början såg vi inte minst den ryska anarkismen och dess mer eller mindre uppfinningsrika sätt att ta död på tsarfamiljen som ett exempel på hur terrorismens ansikte började att få mer moderna uttryck. Därefter har vi dessvärre levt med den här farsoten under lång tid.

Vi har haft vänsterextrema terrorattentat mot företagsledare och politiker i Frankrike, Västtyskland och Italien under 60- och 70-talet.

På de brittiska öarna har vi haft IRA, vars bombterror under framför allt 70-talet och början av 80-talet veckovis plågade befolkningen, inte minst i London och andra storstäder.

Vi har självklart haft 11 september, med påföljande kaos.

Vi har haft attentaten i Madrid, Berlin, Bryssel och Paris.

Vi har kunnat se baskiska separatister, som så sent som de senaste 20 åren har ägnat sig åt terrorattentat - ända fram till 2018, då åtminstone ETA bestämde sig för att avveckla sig själva.

Vi har sett de fruktansvärda attentaten i Oslo och på Utøya, som har nämnts tidigare, där den högerextreme Breivik dödade barn och ungdomar vars liv skulle släckas just därför att de stod för det mångkulturella och humanistiska samhället.

Jag blir lite beklämd när jag hör sverigedemokraten Marttinen, som pratar om just dessa värden på ett obehagligt raljant sätt. Detta är värden som kanske skulle vara dåliga enligt en sverigedemokrat. De här ungdomarna dog för dessa värden, och det behöver vi ha med oss.

Ibland behöver vi faktiskt påminna oss om varför och om vilket tankegods som är bränslet för en terrorists gärningar. Dessa ungdomar dog inte för att de var norska medborgare eller för att de var lägerdeltagare. De dog inte av en slump. De var ett tydligt mål denna dag. För den typen av extremism var de ett hot som skulle elimineras för att en världsbild av konspirationsteorier och högerextremism med rötterna i nazismen skulle kunna förverkligas.

Det var inte heller en slump när Drottninggatan blev platsen för en av vår nations allra mörkaste stunder. Det var det vardagliga, myllrande och levnadsglada som terrorismen ville döda. Det var det öppna och i grunden sekulära och jämställda samhället som med terrorns hjälp skulle skadas. Här visade sig dock vår nation vara stark. Bilderna efter terrorattentatet handlade mer om när människor solidariskt stod upp för varandra och erbjöd varandra skjuts och tröst i en fruktansvärd tid.

Även om det inledningsvis rådde kaos, som Martin beskrev, kunde vi faktiskt också se ett effektivt polisarbete när det gäller en fällande dom. Vi kunde till och med se någonting så ovanligt i dagens politik som att politiker satte sig i ett rum och försökte att hitta en överenskommelse för att förhindra framtida attentat. Det var vackert så. Dessvärre fick aldrig offren uppleva dessa saker, och det är naturligtvis till dem som tankarna går.

Ingen föds till terrorist. Målet måste naturligtvis vara att så tidigt som möjligt identifiera radikaliseringsprocesser och att motverka dem som håller på att radikaliseras. Enligt Säkerhetspolisen består de våldsbejakande radikaliserade grupperna av människor som upplever att de är utsatta för orättvisor och kränkningar, både påhittade och i viss utsträckning verkliga - det kan finnas en reell grund.

Fru talman! Jag gillar absolut inte kanon, som politiker ibland ägnar sig åt att konstruera. Det är klåfingrigt och ointellektuellt. Ibland hade jag dock önskat att det fanns vissa läsmåsten för oss politiker på det rättsvårdande området.

Jag har med glädje kunnat höra att man flitigt refererat till Diamant Salihus bok Tills alla dör i den här talarstolen beträffande förståelsen för mekanismer kring våldet i våra förorter. I detta fall, när det gäller terrorn, skulle jag vilja lyfta fram en av det senaste decenniets kanske allra bästa svenska skönlitterära böcker, nämligen Johannes Anyurus bok De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Det är ett litterärt mästerverk, precis som Kristian Lundbergs Yarden, som gavs ut tio år tidigare och som beskriver prekariatets situation i Malmö och hur det är att falla genom mörkret.

Johannes Anyurus bok inleds med ett terrordåd i Göteborg med tydliga referenser till såväl Charlie Hebdo som Lars Vilks. Attentatet går dock fel. En av de tre terroristerna utför inte sin uppgift utan ger oväntat upp. Historien tar en annan vändning. Boken är på många sätt en existentialistisk science fiction-roman.

Jag skulle vilja läsa upp ett kort stycke ur boken: "Nu kommer en vind. Den lyfter lekplatsens sand och en handfull strån av torrt gräs upp framför höghusfasaderna. De två flickorna i de gamla bildäcksgungorna svingar sig högre. Jag betraktar dem genom glaset. Jag hör inte deras skratt. Jag hör panikslagna, hesa skrik, rytandet av automateld, bullret när föremål och kroppar kastas omkull."

Vår främsta lärdom av den här romanen är att vi måste kunna se våra beslut i en spegel. Vi, det starka samhället, kan i vår iver att möta terrorismens uttryck faktiskt också skapa monster, där religionsfrihet och yttrandefrihet sätts ur spel och där vi som i Johannes Anyurus roman har omskolningsläger för muslimer. I romanen kallas det Kaningården. Om ni vill veta vad helvetets förgård är kan ni läsa om Kaningården. Det är på många sätt en sådan plats.

Ett sådant samhälle vill vi inte ha. Vi måste passa oss för att bli nyttiga idioter som spelar dem som vill döda vår ömtåliga och i ett historiskt perspektiv unika samhällsmodell i händerna. Tro mig - det är där vi folkvalda har vår främsta utmaning: i skärningspunkten mellan rättssäkerhet och effektivitet, mellan integritet och brottsprevention. Att hitta rätt balanspunkt är trots allt vad dessa och de följande två betänkandena handlar om.

(Applåder)

Fru talman! Petter Löbergs anförande väcker åtminstone en fråga. Jag har i övrigt ännu ett par frågor att ställa.

Petter Löberg nämner i sammanhanget, när vi diskuterar terrorism, att högerextrema rörelser som tagits in i värmen är någonting som Socialdemokraterna vill bekämpa. Frågan är vilken specifik rörelse det är Petter Löberg syftar på kopplat till området terrorism. Det skulle jag vilja ha svar på.

Den andra frågan gäller den utfästelse som Petter Löbergs statsminister gjorde 2019, och säkert fler gånger i historien, om att det inte ska råda straffrihet för de individer som från Sveriges sida deltagit i Islamiska statens terrorkrig. Nu ser vi resultatet. Över 90 procent av dem som haft samröre med Islamiska staten eller deltagit i terrorkriget har mött straffrihet. Det har handlat om massavrättningar och korsfästningar. Man har våldtagit, halshuggit och sålt kvinnor och barn som sexslavar. Nästan 90 procent av utredningarna har lagts ned. Regeringen har till och med bistått individer att komma tillbaka till Sverige. Det är alltså straffrihet som de har mött. Vad ska man kalla ett sådant resultat, enligt Petter Löberg?

Frågan är också: Hur har den våldsbejakande islamismen kunnat växa sig stark så explosionsartat i Sverige? Det är den snabbast växande extremismen i vårt land. Vilken är Petter Löbergs analys - hur har den gruppen kunnat växa så oerhört snabbt i Sverige under de senaste 20 åren? Det är också en fråga som jag skulle vilja ha svar på från Petter Löberg och Socialdemokraterna.

Fru talman! Jag nämnde Breivik, Adam Marttinen. Breivik var, som du vet, både förtroendevald och medlem i ett parti nära ditt eget, den norska motsvarigheten till Sverigedemokraterna. Ditt eget parti är, vilket jag knappast behöver upplysa dig om, sprunget ur nazismen, som är en våldsbejakande extremistisk miljö. Det är du också väl medveten om. Du är en ledamot som representerar väldigt mycket av de problem som vi ser med högerextrema miljöer. Ni är barn av detta.

När det gäller frågan om straffriheten är det så att vi har ett rättssamhälle. Även om man har begått fruktansvärda gärningar i Syrien eller på andra ställen måste det ledas i bevis. Man ska dömas enligt sedvanlig svensk rätt. Problematiken med IS-resenärerna är att det är svårt att samla ihop bevisning, klara av en rättssäker prövning och fälla dem som eventuellt har begått brott. Det är fortfarande så att rättssäkerheten råder även för terrorister.

När det gäller huruvida de ska tas hem eller inte, vilket ni gör ett stort nummer av, är det så att de är svenska medborgare. Många av dem är födda och uppvuxna i det här landet. Dem måste vi ta hand om. Det är väl inte rimligt att vi inte ska ta ansvar för våra medborgare som åker till andra länder och begår terrorattentat? Det vore ju helt orimligt.

Säpo pekar på att de just nu ser den största ökningen inom de högerextrema grupperna. Jag är dock väldigt glad över att många av de förslag som genomförts inneburit att de islamistiska terrordåden minskat i omfång i Västeuropa och Sverige de senaste åren. Men vi tar såklart detta på stort allvar.

Fru talman! Jag tackar Petter Löberg för svaret och förtydligandet. Det är på sätt och vis lite oroväckande att höra att man betraktar Sverigedemokraterna som ett problem kopplat till terrorism. Jag blir själv här i replikskiftet utpekad som en del av den terrorism som vi i dag debatterar och på olika sätt försöker komma åt. Det finns ett talesätt som säger att man ska akta sig för att bli ett monster när man försöker bekämpa monster. Jag tycker mig se en radikalisering inom socialdemokratin och inom socialistiska rörelser. Man använder allt mer retorik för att berättiga till handlingar som många gånger kan gå över gränsen.

Jag har inte ägnat 20 år av mitt liv åt att arbeta i demokratiska församlingar för att på något sätt främja terrorism. Man kan läsa i riksdagens protokoll från mina år i riksdagen vad jag anser om terrorism och hur jag vill bekämpa terrorism. På det sättet tycker jag att man kan värdera Sverigedemokraterna, vårt arbete mot terrorism och vårt förhållande till terrorism. Där har Petter Löberg en läxa att lära.

Men om vi ser på det historiskt - varför har just den våldsbejakande islamismen kunnat gå från ett hundratal individer till flera tusen individer i Sverige? Ser inte Petter Löberg och Socialdemokraterna att det här är starkt kopplat till en migrationspolitik utan kontroll och en politik för att främja kulturell separatism i Sverige med bidrag till extrema moskéer och statsbidrag till olika typer av extrema miljöer utan någon vidare kontroll? Det har uppdagats i granskningsreportage efter granskningsreportage hur radikala imamer har fått föreningsbidrag. Man säger att man skärper sig. Man säger förlåt och så får man fortsatta bidrag från staten. Det är klart att det är kopplat till de här sakerna. Ser inte Petter Löberg och Socialdemokraterna det?

Terrorism

Fru talman! Säpo, jag och regeringen ser två tydliga miljöer som är allvarliga säkerhetshot mot vårt land. Den ena gruppen står för den islamism som Adam Marttinen beskriver. Vi ser till att göra skärpningar när det gäller bidragen till föreningar. Vi vill också stänga ned de religiösa friskolorna.

Den andra gruppen är de högerextrema. Du tillhör den gruppen, Adam Marttinen. Jag förstår att det känns jättejobbigt. Du gick med i partiet för 20 år sedan. Ni har i princip ägnat veckor åt att rensa ut nazister ur era led. När det gäller den vitbok som ni håller på och skriver just nu har ni ett enormt arbete med att försöka tvätta bort ert nazistiska förflutna. Ni grundades av gamla SS-veteraner. Stora delar av det ledargarnityr ni hade i början som parti är sprunget ur Bevara Sverige svenskt och en del nazistiska rörelser. Det kan knappast komma som en överraskning. Det är klart att de högerextrema grupperna är en grogrund för terrorism.

Sverigedemokraterna har, precis som många andra partier, gjort en resa och blivit parlamentariska. Men i grunden, när det gäller värderingar och synsätt, är de högerextrema grupperingarna, som jag anser att ni tillhör, ett stort säkerhetshot på sikt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 31 maj.)

Nytt regelverk för kvalificerade säkerhetsärenden