Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag om riktlinjer för transeuropeisk energiinfrastruktur och påskyndandet av tillståndsförfaranden

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Det vi nu ska diskutera rör näringsutskottets utlåtande NU26. Fru talmannen uttryckte den långa titeln på ärendet. Jag ska försöka förenkla och konstatera vad det handlar om. Det är en typ av ärende som inte hanteras så ofta i denna kammare. Jag tror att det är andra gången för näringsutskottet den här mandatperioden.

Vad betyder då detta i sak? Jo, EU-kommissionen har kommit med ett förslag som i medierna kortfattat och förenklat kallas för nätpaketet. Syftet är att stärka EU:s gemensamma energiunion genom att bland annat öka de gemensamma investeringarna i energiinfrastruktur.

För att finansiera detta vill man att delar av de så kallade flaskhalsintäkterna som uppkommit i till exempel Sverige ska föras vidare från i vårt fall Svenska kraftnät till EU som i sin tur ska besluta om var de bör investeras för den största gemensamma europeiska nyttan.

De brister i det svenska elsystemet som har föranlett våra flaskhalsintäkter, som vi är i behov av att investera för att reda ut bristerna på hemmaplan, ska alltså i stället gå vidare till Bryssel för att till exempel investeras i den tyska energiinfrastrukturen.

Det skulle handla om ungefär 20 miljarder av de befintliga flaskhalsintäkterna som skulle tilldelas byråkrater i Bryssel som ska göra en bedömning av var de ska investeras, i stället för att vi får en möjlighet att investera dem här på hemmaplan.

Processen med dessa förslag går till så att de hanteras i sak utifrån den svenska ståndpunkten inför kommande ministerrådsmöten. Tidöpartierna har en väldigt kritisk ståndpunkt i sak och motsätter sig förslagets innehåll. Men det är egentligen inte det vi debatterar i dag. I stället debatterar vi frågan mer utifrån form än i sak.

Ett enigt näringsutskott har ställt sig bakom att utskottet anser att förslaget bryter mot subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen. Det är därför vi riktar ett motiverat yttrande till kommissionen.

Förenklat innebär det att alla åtta partier i Sveriges riksdag, oaktat eventuella nyansskillnader i synen på förslagets sakinnehåll, anser att detta inte är en EU-kompetens. Utskottet anser att EU går för långt utöver sina befintliga befogenheter och anser att de svenska flaskhalsintäkterna och den svenska energiinfrastrukturen bäst hanteras av Sverige och inte EU.

Det är kul, om än inte förvånande, att vi kunde finna enighet i denna fråga. Skrivelsen kommer sedan att tillsänds övriga parlament när vi har fattat beslutet här i riksdagen. Jag har också i egenskap av utskottsordförande skickat skrivelsen till mina motparter runt om i EU. Jag vet att talmannen gör samma sak till sina talmanskollegor. Jag har noterat att det är ett brev på väg även från regeringen.

Vi försöker från alla håll och kanter både i form och sak sätta stopp för att svenska flaskhalsintäkter ska gå till att finansiera energiinfrastruktur i andra länder.

Detta är uttryckt på betydligt bättre byråkratiska än vad jag framför här i kammaren i det betänkande vi tar ställning till. Men jag har gjort ett försök att översätta vad det betyder i praktiken.

Utskottet tycker alltså inte att det här är en EU-kompetens utan att det är någonting som vi ska hantera i Sverige. Alla åtta partier tycker därför att EU bör backa från detta förslag inte bara utifrån sakinnehållet utan också sett till formen. Därmed tycker vi att det bryter mot subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen.

Jag hoppas att denna förklaring motiverar vårt förslag i betänkandet. Jag yrkar återigen bifall till förslaget.

(Applåder)

Fru talman! Sverige är ett av de länder i EU som det senaste decenniet eller drygt det har tillfört mer elproduktion. Vår elproduktion är också nästan till 100 procent fossilfri. Vi ligger i toppen av de länder som exporterar el till andra. Våra kablar till andra EU-länder används nästan uteslutande för export. Antalet importtimmar är oerhört få.

När EU-kommissionen lägger fram ett förslag som hotar att konfiskera flaskhalsintäkter som uppstår i Sverige på grund av vår otillräckliga nätkapacitet är det inte bara upprörande utan också direkt kontraproduktivt. Man ger sig på dem som är bäst i klassen och som redan bidrar mest till unionens bästa.

För oss är det självklart att flaskhalsintäkterna ska stanna i Sverige. De tillhör oss. De samlas in för att användas för att hjälpa till att finansiera förbättringar i vårt elsystem. Vi betalar själva med egna pengar.

Nu blir det upp till regeringen att inte bara kraftfullt ta avstånd från förslaget om att flaskhalsintäkterna ska betalas till EU utan också att samla stöd från andra EU-länder som förstår att det är kontraproduktivt och farligt att hantera vårt gemensamma arbete i EU på det sättet.

När det gäller regeringens jobb att skapa stöd för Sverige kan man faktiskt bli lite orolig. Frågan är egentligen vad regeringen har gjort under tiden som EU-kommissionen jobbat med förslaget. Vilka diskussioner har man haft, och vilka krav har man ställt? Det vet vi inte i dag. Det är ett sätt att jobba i EU som man behöver vara väldigt aktiv i.

Klart är att vi socialdemokrater i tre års tid lyft fram att det är viktigt att regeringen driver i EU att vi själva ska få bestämma över våra flaskhalsintäkter och hur de ska användas. Den möjligheten hade vi lite tidigare, men den har förhandlats bort under SD-regeringen.

Trots att Sverige var ordförandeland i EU 2023 och hade unika möjligheter att knyta kontakter, bygga allianser och föra upp frågor på dagordningen slarvade regeringen bort den möjligheten.

Nu står vi alltså här i vad som riskerar att vara en förhandlingsmässig uppförsbacke för att regeringen inte orkade agera när tid var. Det riskerar att stå svenska folket väldigt dyrt.

Att vi nu är eniga i den här frågan i näringsutskottet är alldeles utmärkt. Men det vilar ett väldigt tungt ansvar på regeringen att reparera den skada som har uppstått av dess egen passivitet. Jag yrkar bifall till förslaget från utskottet.

(Applåder)

Fru talman! Flaskhalsintäkter uppstår när det finns prisskillnader mellan elområden. I Sverige betyder det i praktiken när el transporteras från norr till söder. Pengarna betalas av dem som finns i södra Sverige och går in till ett konto hos Riksgälden. Elbolagen får alltså inte dessa pengar.

Just nu finns 85 miljarder på detta konto hos Riksgälden. Det är pengar som i praktiken samlar damm och som skulle kunna göra otroligt mycket större nytta än att bara ligga hos Riksgälden.

Nu vill kommissionen att delar av dessa medel ska gå till överföring mellan andra länder. Jag förstår kommissionen; man är sugen på att hitta nya medel som någon annan betalar. Men för vår del – och det gäller både näringsutskottet och, inte minst, Centerpartiet – är budskapet till kommissionen mycket tydligt: Rör inte våra pengar!

Det som däremot skulle vara välkommet vore om kommissionen kunde sätta mycket större press på Tyskland så att landet inför elprisområden. Det skulle innebära en betydande skillnad för elpriset i södra Sverige. Om inte annat borde regeringen göra som danskarna gjorde mot Sverige och sätta mycket större press. Det är därför vi har elområden i Sverige.

Det vore också välkommet om kommissionen förtydligade och vidgade de regelverk kring flaskhalsintäkter som finns. Då hade vi i högre grad kunnat bygga ut stamnätet till havs så att vi skulle kunna få igång mer elproduktion i södra Sverige. Det skulle ha avhjälpt problemen, sänkt priserna och faktiskt också minskat flaskhalsintäkterna. Hade man byggt ut överföringen snabbare och bättre skulle detta också ha minskat intäkterna och prisskillnaderna.

Problemet är också att regeringen inte styr sin myndighet Svenska kraftnät tillräckligt tydligt. Det är nämligen Svenska kraftnät som får ansvara för intäkterna. Här har vi alltså motstående incitament: Det bolag och affärsverk som ska bygga bort skillnader tjänar pengar på skillnaderna. Här vilar ett mycket tungt ansvar på regeringen att styra sitt affärsverk på ett betydligt bättre sätt.

Det hade också varit bra om det hade varit tydligare att man, om man vill, själv kan bygga ut kablar till andra länder. Det hade kunnat göra att vi hade kunnat komma åt norsk vattenkraft, till exempel. Det skulle också ha sänkt priserna i Sverige. Vi hade kanske också kunnat använda flaskhalseffekterna på ett mycket tydligare sätt till att realisera ett elstöd vid höga priser.

Det är uppenbart att inget av detta är något som regeringen har tagit upp i dialogen med kommissionen. Man låter i stället processen rinna på, och nu står vi i ett mycket allvarligt läge – så allvarligt att riksdagens näringsutskott helt enigt måste säga åt kommissionen att detta har gått för långt.

Det är bra att vi har enighet. Men nu måste regeringen driva på och se till att denna enighet också blir verklighet i Bryssel. Då behöver man också komma med andra förslag så att vi kan använda pengarna till att sänka svenskarnas elkostnader, inte minst i södra Sverige.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)