Straffrättsligt skydd mot olovlig identitetsanvändning

Herr talman! Justitieutskottet föreslår efter förslag från regeringen att ett nytt brott införs i brottsbalken: olovlig identitetsanvändning. Regeringens proposition bygger på utredningen Stärkt straffrättsligt skydd för egendom med en kompletterande promemoria om olaga förföljelse. Ingen remissinstans har avstyrkt förslaget.

För att straffas krävs att någon utger sig för att vara en annan person genom att olovligen använda den personens identitetsuppgifter och därigenom ge upphov till skada eller olägenhet för honom eller henne. Även brottet olaga förföljelse ska omfatta gärningar som utgör olovlig identitetsanvändning.

Herr talman! För ungefär ett år sedan fick en god vän till mig ett mejl om att han tecknat en försäkring som han inte tecknat på en bil med ett registreringsnummer han inte kände igen. Någon hade stulit hans identitet, och han är långt ifrån ensam.

Detta är ett problem som har ökat lavinartat de senaste åren. År 2014 anmäldes 67 000 id-intrång. År 2015 fick ungefär 75 000 personer sin identitet kapad. Under de två första månaderna i år ökade antalet anmälningar med 52 procent jämfört med samma period förra året.

Det kan vara alltifrån att du får ett meddelande om en telefon du inte beställt, att något tecknat ett abonnemang i ditt namn, att någon köpt varor i ditt namn eller att någon beställt ett bankkort eller tagit ett banklån i ditt namn till att någon kapar ditt hus och säljer det och att du efter försäljning står med en skatteskuld på 500 000 kronor, vilket hände en familj förra året.

I början av 2000-talet inträffade mellan en och sex lagfartskapningar om året. Tyvärr fortsätter antalet att öka. Inskrivningsmyndigheten ska underrätta ägaren till en fastighet om en lagfart har beviljats för förvärvaren. Men även om det kommer information kan skadan redan vara skedd och stora lån ha tagits på fastigheten.

Det här orsakar inte bara ekonomiska problem och krångel, utan det är också en mycket allvarlig integritetskränkning. Ibland görs det på skämt, men allra oftast är det i bedrägligt syfte. Men som sagt, oavsett skäl orsakar det mycket besvär och skapar otrygghet.

Det finns ett undantag från kriminaliseringen. Om det av sammanhanget eller av andra förhållanden tydligt framgår att det inte kan vara fråga om den person som identitetsuppgifterna ger sken av är inte rekvisitet om att ge sken av uppfyllt. Exempelvis används ofta andras identitetsuppgifter i satir eller parodi, men det framgår som regel mycket tydligt att det är just satir eller parodi. Sådana fall riskerar inte att vilseleda eller skada. De kan skada, men då handlar det ofta om att de utgör förtal, och då är det andra delar i brottsbalken som faller in.

Om man ska kriminalisera ett beteende som inte har varit straffbart tidigare fordras det starka skäl. Men i detta fall gör dagens teknikutveckling det nödvändigt. Att utge sig för att vara någon annan är betydligt lättare när det mesta sker via internet, kanske med hjälp av mobiltelefoner som kan vara svåra att spåra.

En förändring i lagstiftningen måste vara förenlig med regeringsformen och Europakonventionens skydd för mänskliga rättigheter. Balansen måste alltid upprätthållas. Men denna lagstiftning stärker skyddet för den personliga integriteten. Därför är den ändring vi nu gör i brottsbalken viktig. Den kommer inte att lösa allt. Legitimationerna måste göras säkrare, och systemen med internethandel måste säkras i större omfattning. Men vi täpper till en lucka i lagstiftningen så att en person kan dömas för brottet olaga identitetsanvändning. Själva kapningen blir ett brott.

Även brottet olaga förföljelse ska omfatta gärningar som utgör olovlig identitetsanvändning. Det är också en efterlängtad förändring. De som utsätts för trakasserier exempelvis genom att någon beställer varor i deras namn, som visserligen kommer till rätt adress och inte orsakar ekonomisk skada men som orsakar en mängd problem och kränkningar, kan få upprättelse genom att gärningsmännen också kan fällas för olovlig identitetsanvändning.

Herr talman! En efterlängtad lagstiftning är som sagt på plats. Med dessa ord vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkande 29.

Herr talman! Under allt större del av vår vardag är vi ute på nätet, både i vårt arbete och på vår fritid. Vi inhämtar till exempel information, rör oss på sociala medier, deklarerar, köper saker - ja, listan kan göras hur lång som helst över saker för vilka det i dag krävs att vi rör oss på internet. Fördelarna med att lätt kunna göra alla dessa saker hemifrån, på en dator, Ipad eller mobiltelefon, är många. Genom internet har världen öppnats upp på ett mycket positivt sätt för många.

Med vår ständiga uppkoppling följer dock även vissa risker. Anonymiteten på internet ger tyvärr personer som försöker utnyttja, bedra och skada andra som använder sig av internet möjligheter att göra det. Genom att mycket av våra personuppgifter ligger på internet kan dessa personer utnyttja någon annans identitetsuppgifter för att i dennes namn till exempel köpa eller beställa varor eller på annat sätt bedra personen vars identitet kapats, precis som föregående talare, Helene Petersson, sa.

Genom utnyttjandet av identitetsuppgifter kan den kriminella även få tag i den drabbades lösenord, koder och så vidare i syfte att få tillgång till bankkonton, kreditkort eller dylikt. Brott av dessa slag ökar tyvärr lavinartat, och nya förslagna metoder för att lura och bedra personer på internet upptäcks hela tiden. Nuvarande lagstiftning har svårt att hinna med i utvecklingen och måste skyndsamt moderniseras.

Herr talman! Grunden för dagens betänkande är en utredning som alliansregeringen tillsatte 2012, den så kallade Egendomsskyddsutredningen. I utredningen skulle man bland annat titta på systematisk brottslighet som kan innebära särskild integritetskränkning för den drabbade och medföra ekonomisk förlust. Därtill skulle utredaren titta på möjligheterna att kriminalisera olovlig användning av andra personers identitetsuppgifter.

Utredningen redovisades i december 2013, och nu återfinns äntligen ett färdigt förslag på riksdagens bord. Vi inom Moderaterna hade gärna sett att förslaget hade kommit snabbare. Jag vet att även andra ledamöter från andra partier har önskat det. För att skynda på och pressa regeringen att agera har riksdagen också gett regeringen tillkännagivanden. Resultatet är att vi i dag kan anta lagstiftning på området. Det är lagstiftning som kan vara till stor hjälp och underlätta våra brottsbekämpande myndigheters arbete och leda till kännbara påföljder för bedrägerier och id-kapningar på nätet.

Vi inom Moderaterna hade en synpunkt på förslaget i betänkandet. Vi ansåg det dock vara en smärre brist. Det hänförde sig till att förslaget om olovlig identitetsanvändning endast skulle gälla levande personer. Det kan tyckas logiskt. Men det uppstår de facto ett glapp i lagstiftningen från det en person avlider till dess dödsfallet registrerats i folkbokföringsregistret av Skatteverket. Registreringen görs, enligt utredaren, inom några få arbetsdagar från dödsfallet. Alltjämt kan problem uppstå för ett dödsbo om en avlidens identitet kapas eller utnyttjas.

Då detta inte sker i någon större omfattning - i alla fall vad vi vet - har vi valt att inte göra något mer än att påpeka det i dagens debatt. Vi förutsätter att regeringen är uppmärksam på detta, ifall dessa situationer skulle visa sig bli ett större problem.

Herr talman! Med ett allt större användande av internet kommer också ett krav på oss riksdagsledamöter att vara uppmärksamma och att modernisera, förändra och anpassa äldre lagstiftning till dagens verklighet. Verkligheten är den att bedrägeribrotten och id-kapningarna har ökat markant de senaste åren. Därför är det bra att få denna lagstiftning på plats.

Våra myndigheter måste bli bättre på att möta den brottslighet som finns på nätet och få såväl förutsättningar för att utbilda sin personal som erforderliga resurser för att ha minst lika bra teknisk utrustning som de kriminella. Riksrevisionen lämnade nyligen en rapport som visade på Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens uppenbara brister i fråga om att hantera ärenden som rör brott på internet. Jag blev mycket beklämd av att regeringens svar, i stort sett, endast var att den skulle bevaka frågan. Jag och Moderaterna kräver mer.

Verkligheten är den att brotten på internet ökar, och våra myndigheter är inte helt i fas med den utmaningen. Detta betänkande, som är ett av alliansregeringens igångsatta ärenden, är positivt och bra. Men jag vill ändå skicka med en uppmaning till företrädarna för regeringspartierna här i kammaren om att inte bara följa eller bevaka utvecklingen när det gäller brott på internet. Agera i stället! Ge våra myndigheter rätt förutsättningar och ytterligare effektiv lagstiftning för att kunna klara av sitt viktiga uppdrag! Det är vår skyldighet som förtroendevalda. Det är vår uppgift som riksdagsledamöter. Jag tror dessutom att det skulle få stöd av många partier här i riksdagen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Första gången jag hörde talas om kapning av identitet och uppgifter blev jag helt förbluffad över att något sådant var tillåtet, att man fick göra det. Under följande år - det har ändå gått ett antal år sedan dess - har uppgifterna om det här bara ökat, och jag har förundrats än mer över att man får och kan göra så. Vi har dessutom kunnat följa problematiken när det gäller att åtgärda detta. Därför är jag glad över att vi kan debattera och fatta beslut om detta ärende i kammaren i dag.

Det är klart att det måste finnas ett skydd mot olovlig identitetsanvändning. Det är viktigt. Det är någonting som kanske inte är den största saken rent juridiskt men som många människor i vårt land upplever som djupt orättvist när det sker. Och de blir inte gladare när de märker att det inte är det enklaste att komma åt.

Jag instämmer med de båda föregående talarna i fråga om att förslaget gärna hade fått komma tidigare. Den här propositionen hade gärna kunnat komma redan under förra mandatperioden. Det verkar ju vara så att vi över blockgränserna är överens i denna fråga. Det är synd att det har dröjt så länge, men bättre sent än aldrig. Nu kommer den, och det är bra att det finns ett så brett stöd kring detta. Jag tror att det kommer att underlätta i vardagen.

Det är inte alltid som vi i riksdagen fattar beslut om saker som verkligen har en handfast verkan i vardagen, men det här har nog det. Förhoppningsvis kommer det att öka människors tilltro till rättssamhället när det blir tydligt att detta blir förbjudet. Det ska också bli enklare att åtgärda, utmäta straff och komma åt id-kapning. Min identitet är min egen. Det är inte någon annans. Framför allt får det aldrig vara tillåtet att utnyttja och sno min identitet och använda den i ett kriminellt syfte.

När det gäller det här med bilskyltar minns jag när trängselavgifterna infördes i Stockholm. Då var det någon som tyckte att det var väldigt roligt att sno Peter Erikssons bilskyltar och köra här i Stockholm. Hans bil stod parkerad hemma i Kalix. Peter hade ju inte en aning om att någon hade kidnappat hans bilidentitet.

Jag har stor respekt för politiska protester. Man kan tycka vad man vill om trängselavgifter. Numera tycker de flesta om trängselavgifter, men så var det inte på den tiden. Det var ett praktiskt exempel på vad id-kapningar kan innebära.

Det här är ett utmärkt förslag. Det är väldigt glädjande att vi är överens.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Det finns inte någon allmänt vedertagen definition av identitetskapning eller identitetsstöld i svensk rätt. Det är givetvis ett allvarligt tillkortakommande.

Identitetsstöld innebär oftast att någon lurar en person eller ett företag att till exempel leverera varor till sig eller bevilja ett lån under förespegling att det är den som har fått sin identitet stulen som har gjort beställningen eller ansökan.

I vissa fall begär gärningsmannen adressändring för brottsoffret och får på så sätt tillgång till hans eller hennes post. Sedan utnyttjas kreditkortet, e-legitimationen eller liknande för att till exempel köpa varor eller ta lån. I de fallen är det som regel först när det börjar dyka upp krav på obetalda varor eller återbetalning av lån som den vars identitet har utnyttjats upptäcker vad som har inträffat. Under tiden som brottsoffret lever i okunskap kan varor till ett stort värde ha lämnats ut eller lån beviljats till avsevärda belopp.

Den som utsätts vittnar ofta om att det kan ta lång tid att hantera och få tillbaka förtroendet hos långivare och andra, om ens identitet har blivit stulen. Hela livet vänds ut och in, och man känner sig helt maktlös. Att rentvå sig från skulder som man egentligen inte har gett upphov till kan bli till ett deltidsjobb - eller till och med till ett heltidsjobb - som sträcker sig över flera månader.

Varför har då identitetsstölder blivit så vanligt att det i dag inte ens är något som många höjer på ögonbrynen för? Det finns flera

anledningar. I dag finns det stora möjligheter att skaffa sig information om andra personer. Många av uppgifterna om adress, personnummer och liknande är lättillgängliga och inte sällan offentliga.

Det har gjort det lättare att utge sig för att vara någon annan och att använda hans eller hennes identitet i olika sammanhang. Köp, lån, betalningar och kontakter med myndigheter sker numera ofta via internet eller telefon, vilket ökar möjligheterna att utge sig för att vara någon annan. Det är en kombination av möjligheter som spelar brottslingar i händerna.

Jag skulle vilja påstå att identitetsstölder är ett nytt mängdbrott, trots att det hittills inte har varit tydligt kriminaliserat, och problemet har vuxit stort under senare år. Ur den officiella brottsstatistiken går det inte att utläsa något om antalet identitetskapningar eller brott som begås med hjälp av kapade identiteter, men vi vet att den här utvecklingen går hand i hand med ökningen av antalet anmälda bedrägeribrott.

Antalet bedrägeribrott har ökat från ca 116 000 år 2010 till ungefär 156 000 år 2014 - en avsevärd ökning. Uppgifter som Polisens nationella bedrägericentrum i samarbete med UC tagit fram pekar på att det totala antalet bedrägerier med hjälp av kapade identiteter utgör en stor del av bedrägeribrotten och avser betydande värden.

Den stress och oro som brottsoffret utsätts för går inte att mäta, men det är inte svårt att tänka sig in i hur det känns att veta att någon annan utger sig för att vara du, beställer varor och tar lån i ditt namn och kanske tar ifrån dig tilltron till att kunna använda modern teknik för att leva ditt dagliga liv.

Den här lagstiftningen är efterlängtad. Den är ett steg i rätt riktning när det gäller att bekämpa den nya typ av brottslighet som vi har sett växa explosionsartat under de senaste åren, nämligen bedrägerierna.

Pengar som är lätta att tjäna är alltid populära hos kriminella. När det gäller bedrägerier och identitetsstöld kan brottslingar göra stora pengar enbart på att sitta framför datorn och med andras identiteter beställa varor eller lura till sig lån. Det är lukrativt, det är lätt att komma undan och straffet är sällan särskilt hårt. Alla ingredienser finns här för att dra till sig både småbrottslingar och den organiserade brottsligheten. Som en polis jag träffade uttryckte det: Man måste vara dum i huvudet för att råna en bank när det är så lätt att tjäna pengar hemma i soffhörnet.

Att inte bara själva bedrägeriet utan även identitetsstölden nu kommer att vara kriminaliserat är bra. Det gör att offret för identitetsstölden lyfts, vilket är efterlängtat.

Trots att det innebär stor stress och mycket besvär, och för vissa en ren katastrof, att bli utsatt för identitetsstöld anses man faktiskt inte som brottsoffer i dag. Den som anses vara brottsoffer är i stället den som har vilseletts och inte den vars identitet har använts. Att den som utsatts för bedrägeriet ska anses vara brottsoffer är självklart, och det är givetvis ohållbart att offret för identitetsstöld inte erkänns som brottsoffer. Det var en av anledningarna till alliansregeringen tillsatte den här utredningen, och det är något som vi ändrar på i dag.

Det är bra, och det är som sagt efterlängtat. Men det ställer också frågor: Hur kan det ha tagit den här regeringen så lång tid att komma till skott? Nära två och ett halvt har det tagit att få till en proposition på bordet efter det att utredningen var klar. Hur många människor har fått sina ekonomiska liv sönderslitna under den tiden? kan man undra.

Det är bra att regeringen fullföljer sådant som alliansregeringen påbörjat, men intentioner är ingenting utan förmåga att genomföra. Ord är bra, men handling är bättre. Prat i all ära, men hellre resultat.

Den här produkten är bra och ett steg i rätt riktning, men för att den inte bara ska bli ett slag i luften måste vi också se till att brotten utreds och att gärningsmännen lagförs. Låt inte detta bli ytterligare en lag som brottslingarna rycker på axlarna åt! Låt den bli ett effektivt verktyg för polisen!

Det kan vara svårt att utreda och få fram bevis när det gäller identitetsstöld och bedrägerier, men det är inte omöjligt. Det som behövs är dock till stor del mer kunskap hos polisen. Många av dessa brott begås på elektronisk väg, och här krävs det att de enskilda poliserna vet vad de sysslar med. På sätt och vis rör det sig om klassiska bedrägeribrott, men då bevisningen ofta ska tas fram på elektronisk väg blir utredningsarbetet annorlunda, och för det krävs it-kunskap, mycket it-kunskap.

Alltför ofta kan vi läsa i tidningarna om utredningar som har lagts ned alldeles för fort och där offret självt har tagit fram de bevis som behövs. Det är förstås bra att fler brottslingar kan lagföras, men brottsoffer ska inte behöva lita till sig själva och sin egen förmåga att göra polisens jobb. Det ska polisen göra.

Centerpartiet satsar 2,4 miljarder extra på polisen i sin vårbudgetmotion. Av dessa 2,4 miljarder vill vi att 140 miljoner kronor satsas på mer fortbildning inom polisen för att hantera de vardagsbrott som vi ser i dag, bland annat just bedrägerier och identitetsstölder. Det, tillsammans med vårt förslag om 2 000 nya poliser, är en början på att kunna stoppa den våg av bedrägerier vi har sett skölja över vårt avlånga land under de senaste åren.

Första kvartalet i år fick polisen in hela 25 000 anmälningar om kortbedrägerier, vilket är en fördubbling jämfört med samma period i fjol. Även på årsbasis har polisen sett en skenande utveckling av kortbedrägerier. De ökade med 60 procent från drygt 30 000 år 2014 till ca 50 000 anmälningar år 2015.

De här bedrägerierna är en spegelbild av de identitetsstölder som drabbar folk över hela landet, men trots nästan obegripliga ökningar ger regeringen inte mer än 283 miljoner kronor till polisen i ytterligare tillskott. Samtidigt ger man polisen fler extrauppgifter i form av ansvar för gränskontroller och liknande som suger musten ur hela organisationen. Hur kan man tro att det ökar tryggheten? Hur kan man tro att 283 nya miljoner till en polisorganisation som går på knäna ska räcka till något annat än att putsa lite på ytan?

Centerpartiet ser dessa utmaningar. Vi har lagt i en högre växel för att stoppa vardagsbrottsligheten och hjälpa en hårt ansträngd polisorganisation att komma på fötter en jobbig omorganisation.

Medan Centerpartiet och faktiskt hela oppositionen lägger i en högre växel puttrar regeringen kvar på tvåan. Det är inte att ta ansvar för människors trygghet.

Herr talman! Först och främst vill jag yrka bifall till propositionen.

Det mesta har sagts om det allvarliga i bedrägeribrottet och att det har ökat. Jag har en uppdaterad siffra. Enligt polisen inkom 173 000 bedrägerier enligt brottsbalken till polisen bara under 2015. Det sker på internet och genom kortbedrägerier, enligt Brottsförebyggandet rådets granskning som presenterades nyligen. Just kortbedrägerier är den absolut vanligaste kategorin.

Tyvärr har det blivit allt vanligare med kapade identiteter, vilket brottslingar systematiskt använder sig av för att handla varor och tjänster över internet men också direkt i butik. Det finns också en tydlig koppling till organiserade kriminella brottslingar. Man har egna id-kortsfabriker. Man skickar personer in i butiker, där de utger sig för att vara någon annan, med sitt eget foto på ett id-kort och en annan persons namn.

Polisen möjlighet att lagföra dessa brott behöver intensifieras, men det viktiga förebyggandet arbetet kan ske tidigare om internetföretag, butiker och banker skärper sin kontroll också av id-handlingar, pass med mera.

Trots denna utveckling har olovligt bruk av annans identitet som innebär skada för personen eller företaget inte utgjort ett eget brott i lagen. Vi liberaler motionerade i november 2014 med krav på att riksdagen skulle göra ett tillkännagivande till regeringen om att skärpa lagstiftningen när det gäller olika myndigheters och organisationers kontrollfunktion och också se över straffskalan.

När riksdagen under förra året behandlade ett antal motioner från Liberalerna och Alliansen fick vi ett bifall till förslaget att regeringen ska arbeta mot bedrägerier och mot systematiska bluffaktorer. Det låter som om vi är överens när man lyssnar på Mats Pertoft, och vi är överens i dag. Men när utskottet tog beslutet om ett tillkännagivande för ett år sedan reserverade sig S, V och MP när det gäller både bluffakturor och identitetsstölder. Hade vi varit överens redan då hade vi kanske kunnat pressa fram regeringen och Justitiedepartementet lite snabbare.

Herr talman! Bedrägeri är ett mycket allvarligt brott, men det är väldigt många som kommer undan, och det är viktigt att lyfta upp. Det här är en komplettering och en utvidgning av kriminaliseringsområdet att även gälla olovligt bruk av annans identitet, och vi hoppas att signalvärdet i sig kommer att avskräcka personer från att begå de här brotten, även om jag inte vågar se någon precision eller väldigt skarpa effekter.

Straffrättsligt skydd mot olovlig identitets-användning

Något som också är viktigt är att i och med denna förändring blir individens möjlighet till skadestånd mer rättssäker och förstärkt. Vår analys är att sannolikheten också är att tillämpligheten för lagstiftningen kommer att bli mer aktuell när det gäller att låtsas att man är någon annan på sociala medier än vad som tidigare har varit.

Att utsättas för bedrägerier och id-brott är inte bara en kostnad för samhället utan även för de individer som utsätts. Man måste ringa upp telebolaget, man måste säga upp abonnemanget och man måste ringa banken och spärra sitt konto. Man måste göra enskilda polisanmälningar varenda gång det är någon som tecknar ett abonnemang eller köper eller beställer en vara i ditt namn i någon butikskedja.

Helt klart måste kontrollen bli bättre även i butik. Kontrollen måste bli bättre även hos banken när någon ringer eller kommer in och vill låna pengar i ditt namn med förfalskat id-kort. Men vi behöver också komplettera lagstiftningen, eftersom det har funnits luckor i den, och det gör vi i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)