Stärkt säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar

Fru talman! Vi behandlar nu regeringens proposition Stärkt säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar.

Rätten att demonstrera och mötas är en grundsten för demokratin i Sverige. Vi har vår rätt att framföra vår mening och att protestera mot makten. Det är en rätt som gäller för alla – även för den som vill uttrycka åsikter som av vissa kan uppfattas som provocerande eller sårande.

I Sverige är var och en enligt 2 kap. 1 § regeringsformen gentemot det allmänna tillförsäkrad mötesfrihet och demonstrationsfrihet. Det är friheter som endast får begränsas om det är nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen, till trafiken, till rikets säkerhet eller för att motverka farsot.

Begränsningar får bara göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Dessutom får begränsningar inte gå längre än vad som är nödvändigt för ändamålet eller sträcka sig så långt att det är ett hot mot den fria åsiktsbildningen. En begränsning får inte heller göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Begränsningar av mötesfriheten och demonstrationsfriheten regleras närmare i ordningslagens bestämmelser. Där anges bland annat att allmänna sammankomster och offentliga tillställningar inte får anordnas utan tillstånd. I bestämmelserna anges också vad en ansökan ska innehålla och vilka skäl som kan ligga till grund för att vägra ett tillstånd. Tillstånd får enligt ordningslagen endast vägras om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller i dess omedelbara omgivning, med hänsyn till trafiken eller för att motverka epidemi.

Fru talman! För att människor ska kunna samlas och uttrycka sina åsikter på ett tryggt sätt föreslår regeringen vissa förändringar av ordningslagen för ökad säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar.

Det har förekommit en del missförstånd i debatten kring denna produkt. Det finns därför anledning att vara tydlig. Förslagen syftar inte på något sätt till att förbjuda eller inskränka opinionsyttringar som kan uppfattas vara kontroversiella.

Inget av förslagen ger polisen utökade befogenheter att neka tillstånd för en allmän sammankomst. Grunderna för när tillstånd för en allmän sammankomst ska kunna nekas föreslås alltså vara oförändrade. Polismyndigheten kommer med andra ord inte att få större utrymme än i dag att neka tillstånd för kontroversiella opinionsyttringar med hänvisning till exempelvis säkerhetsrisker.

Fru talman! I propositionen föreslås ett antal förändringar.

Polismyndigheten ges tydligare befogenheter att ändra tid eller plats för en allmän sammankomst. Ett beslut om ändrad tid eller plats ska alltid föregås av en proportionalitetsbedömning. I beslutet ska ingå en bedömning av hur central tiden eller platsen är för syftet med sammankomsten. En sammankomst som hålls i strid med ett beslut om ändrad tid eller plats kommer att kunna upplösas.

Polismyndigheten får möjlighet att i vissa fall förbjuda att en allmän sammankomst hålls på en viss tid eller plats. Ändringen innebär att Polismyndigheten i stället för att helt förbjuda en sammankomst först ska överväga om det är tillräckligt att förbjuda sammankomsten på en viss tid eller plats.

Förslagen om tid och plats syftar till att ge polisen tillgång till ett lindrigare alternativ i de fall då det annars hade varit nödvändigt, redan enligt dagens bestämmelser, att helt neka tillstånd för sammankomsten.

Vidare föreslås att en allmän sammankomst och offentlig tillställning ska kunna ställas in med hänsyn till säkerheten för människors liv eller hälsa, till exempel om det finns uppgifter om ett trovärdigt bombhot mot sammankomsten eller tillställningen. Den här förändringen innebär i allt väsentligt en återgång till det rättsläge som ansågs gälla före Högsta förvaltningsdomstolens avgörande 2023.

Fru talman! I dag får polisen upplösa en demonstration med hänsyn till säkerheten för människors liv och hälsa, till exempel vid allvarliga attentatshot, men inte på förhand ställa in den. I praktiken innebär det att polisen tvingas avvakta även om man vet att en sammankomst kommer att behöva upplösas så fort den påbörjas på grund av allvarliga risker för människors liv eller hälsa.

För att ställa in en allmän sammankomst eller offentlig tillställning kommer det inte att räcka med svårare oordning eller allvarliga störningar i trafiken, utan det måste finnas en oacceptabel fara för människors liv eller hälsa. Det innebär att det kommer att vara högt ställda krav för att en demonstration ska kunna ställas in på förhand.

Fru talman! Slutligen får Polismyndigheten också utökade befogenheter att ingripa mot enskilda som stör ordningen eller inte rättar sig efter beslut.

Genom denna proposition, som ett enigt justitieutskott föreslår att riksdagen ska ställa sig bakom, stärks säkerheten vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar – allt i syfte att värna våra grundlagsskyddade rättigheter att genomföra demonstrationer eller hålla andra allmänna sammankomster.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Även jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag markerar återigen att det är oerhört viktiga frågor som vi nu diskuterar. Mötesfriheten och demonstrationsfriheten är hörnstenar i den svenska demokratin; det måste de fortsätta att vara, och de bör helst också utvecklas. Som nyss nämndes har vi regler i grundlagen, i regeringsformen, som syftar till att markera värdet av mötes- och demonstrationsfriheten. Detta återfinns redan i 2 kap. 1 § regeringsformen.

En begränsning är tillåten bara i vissa fall – om det är nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet, till trafiken, till rikets säkerhet eller för att motverka farsot. En begränsning får endast göras om den tillgodoser ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle.

Ni märkte kanske att jag försökte markera orden rikets säkerhet som anledning till begränsningar. Det var egentligen detta som var bakgrunden till utredningsförslaget, då det handlade om koranbränningarna och internationell uppmärksamhet på grund av det. Man ifrågasatte också var gränsen för hets mot folkgrupp går i samband med demonstrationer.

Detta rättsläge har sedan dess klargjorts: Enbart en koranbränning är inte hets mot folkgrupp, men om man samtidigt agerar eller yttrar sig föraktfullt mot en folkgrupp handlar det sammantaget om hets mot folkgrupp.

Frågan hanterades av utredningen, och remissinstanserna var kritiska när det gällde om man skulle gå vidare och agera när det handlade om rikets säkerhet. Detta inkluderar Säpo, som menade att koranbränningarna eller, som man uttryckte sig, skändande av religiösa skrifter mer generellt har väckt kraftfulla reaktioner och lett till att Sverige har blivit mer utsatt för våldsbejakande islamistisk extremism.

Trots det menar Säkerhetspolisen att detta skulle vara förenat med stora risker och problem som i Säkerhetspolisens perspektiv inte är godtagbara. Man avstyrker därför absolut att gå vidare med detta när det handlar om Sveriges säkerhet. Dessbättre är dessa invändningar frekventa också från andra remissinstanser, och detta finns inte med i lagförslaget.

Ett enigt utskott står nu bakom förslaget och syftet att man kan behöva tydliggöra och anpassa reglerna på ett bättre sätt.

För ett demonstrationstillstånd kommer nu att krävas att man inte bara anger tid, vilket var ett lagkrav tidigare, utan också plats. Jag skulle vilja påstå att detta egentligen är praxis i dag, men det blir nu också lagfäst.

Man inför nu också en möjlighet för polisen att i stället för att förbjuda en sammankomst på en viss tid och plats besluta om en annan tid eller plats än vad som önskades i ansökan.

Behov av att ändra tiden eller platsen kan grunda sig på att tiden eller platsen bedöms som riskabel på grund av väldigt stora motdemonstrationer eller någon uttryckt fara. Då måste Polismyndigheten se hur man kan hantera detta på ett lämpligt sätt. Man bör, sägs det i propositionen, under ärendet föra en dialog med arrangören och försöka hitta en lämplig tid och plats som inte tillintetgör syftet med demonstrationen.

En annan fråga rör när man får upplösa eller ställa in en demonstration. Här vill regeringen göra så att man kan agera i förtid. Man ska inte behöva avvakta att demonstrationen verkligen startar innan man agerar, utan man ska kunna ställa in och hitta lämpliga alternativ i stället för att bara stänga ned.

När vi sedan kommer till vad som kan vara straffbart för en anordnare kan vi lägga märke till att där inte ingår att genomföra en demonstration utan tillstånd. Dock ingår att ha en sammankomst eller offentlig tillställning, till exempel en demonstration, som det har vägrats tillstånd till eller som står i strid mot ett beslut om ändrad tid eller plats eller mot ett förnyandeförbud som kan ha berott på att man tidigare misskött sig på en viss tid eller plats. Det blir även straffbart att fortsätta sammankomsten om polisen har bestämt att den behöver ställas in med hänsyn till människors liv och hälsa – det är begränsat till detta – och om det handlar om allvarlig sådan risk.

Dessa förslag är naturligtvis viktiga att hålla koll på. Från Vänsterpartiets sida kommer vi att bevaka tillämpningen noga. Jag tror att många med oss kommer att se till att det blir diskussioner om man slirar på någon av dessa regler, som vi bör respektera i ett demokratiskt samhälle.

Fru talman! Vi debatterar i dag justitieutskottets betänkande Stärkt säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Det handlar om det vi skulle kunna kalla demonstrationslagen.

Låt mig inleda med att vara fullständigt tydlig: De grundläggande fri- och rättigheterna – yttrandefriheten, informationsfriheten, tryckfriheten, föreningsfriheten, religionsfriheten, mötesfriheten och demonstrationsfriheten – är och förblir grundpelare i vår svenska demokrati. De är inte förhandlingsbara.

Rätten att samlas, uttrycka åsikter och demonstrera gäller för alla – även för den som vill framföra åsikter som kan uppfattas som rejält provocerande eller sårande. Man får såklart inte hota folk, hetsa mot folkgrupp eller anstifta till brott, men man får säga det obekväma, det jobbiga och det utmanande.

Det är just med den utgångspunkten ett enigt utskott ställer sig bakom den här propositionen. Det handlar inte om att inskränka dessa rättigheter. Det handlar om att garantera att de kan utövas på ett tryggt och säkert sätt. En rättighet som inte kan utövas utan risk för liv och hälsa är i praktiken en urholkad rättighet.

Samhället har nämligen förändrats. Hotbilden är mer komplex, och den nuvarande ordningslagen, som i stora delar är från 1950-talet, har visat sig ha brister. Vi har i dag en situation där Polismyndigheten kan ha kännedom om ett trovärdigt bombhot mot en planerad sammankomst men ändå tvingas vänta tills evenemanget påbörjas innan det kan ställas in. Flera andra har lyft detta i debatten, och det är viktigt att vi nu genom denna proposition stänger den luckan.

Fru talman! Förslaget innehåller också andra viktiga och välavvägda verktyg.

För det första tydliggörs polisens befogenhet att besluta om annan tid eller plats för en sammankomst. Detta är inte ett sätt att tysta obekväma åsikter utan ett proportionerligt och mindre ingripande verktyg som kan användas i stället för att helt vägra tillstånd.

När alternativet är ett totalt avslag, till exempel på grund av ordnings- eller säkerhetsrisker vid kolliderande demonstrationer, ger detta lagförslag en möjlighet att säga: Ja, ni får demonstrera men på en annan plats eller vid en annan tid. Det stärker den faktiska möjligheten att göra sin röst hörd.

Det är dock viktigt, och detta har Centerpartiet lyft i den dialog vi haft, att denna möjlighet inte används för att flytta en demonstration på ett sådant sätt att det förfelar hela syftet med demonstrationen. Att kunna samlas på en viss dag, en viss tid eller en viss plats kan ibland vara själva poängen med att samlas. Därför är det viktigt att fortsatt följa hur denna lagstiftning används av polisen och av domstolarna.

För det andra är det viktigt att understryka vad propositionen inte innebär. Jag är glad att regeringen har valt att inte gå vidare med de mer långtgående förslag från utredningen som handlade om att införa ”Sveriges säkerhet” som allmän grund för att neka tillstånd. Man har lyssnat på remissinstanser och politiska partier som varnade för otydlighet och risk för godtycke.

Centerpartiet tycker att det förslag som ligger på riksdagens bord är bra. Man har valt att inte gå den breda och svepande vägen. Detta är ett träffsäkert, tydligt och avgränsat förslag som adresserar de mest akuta säkerhetsbristerna utan att kompromissa med rättssäkerheten eller de grundläggande friheterna.

Vi vet alla skälen till den översyn som gjorts. Vi hade en situation i Sverige med koranbränningar och upphängda dockor av politiska ledare. Vi är flera här som var med i referensgruppen till den offentliga utredning som tillsattes, och jag vill passa på att säga att jag som oppositionspolitiker har uppskattat regeringens process i detta. Jag riktar ofta kritik mot regeringens processer, men jag vill lyfta när det är bra och påminna om att det går bra att ha en sådan process i frågor av den här vikten.

Att värna demokratin är en ständig balansakt. Vi ska skydda rätten att yttra sig och skydda de medborgare som utövar den rätten. Samtidigt måste vi skydda andras rätt att inte bli utsatta för brott i form av olaga hot, förolämpningar eller hets mot folkgrupp.

Den här lagstiftningen är en modern och proportionerlig lagstiftning som ger polisen och oss alla verktyg för att göra just det. Den säkerställer att våra grundlagsskyddade friheter inte bara blir vackra ord på ett papper eller i en talarstol utan levande rättigheter som kan utövas i en trygg och säker miljö. Det är att stärka demokratin i praktiken.

Fru talman! Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Vi har i Sverige som bekant fyra grundlagar. Två av dem hanterar delar av det som vi debatterar i dag. Det är regeringsformen, där vi hittar rätten till mötesfrihet och demonstrationsfrihet, och det är yttrandefrihetsgrundlagen, där vi hittar rätten att säga vad vi tycker och tänker.

En annan lag som kan begränsa delar av det som vi alla har rätt till enligt grundlagen är ordningslagen. Det är hur den lagen ska ändras så att det blir tryggare och säkrare för dem som vill anordna en allmän sammankomst – i folkmun kallad demonstration – som vi i dag debatterar.

Om någon i dag ansöker om att få hålla en allmän sammankomst ska den personen ansöka om tillstånd hos Polismyndigheten, och myndigheten har då att antingen godkänna ansökan eller avslå ansökan.

Fru talman! Nu föreslår regeringen att Polismyndigheten ska få ett tredje alternativ, nämligen att neka en ansökan men inte avslå den. I stället ska Polismyndigheten kunna föreslå en annan tid eller annan plats för den allmänna sammankomsten. Det ska då på ett bra och korrekt sätt motiveras varför, och proportionalitetsprincipen ska gälla. Det införs alltså ett lindrigare beslut än det som finns i dag med avslag. Om den person, grupp eller anordnare som får ett sådant beslut – alltså att den allmänna sammankomsten får hållas men på annan tid eller plats eller att ansökan helt avslås – bryter mot beslutet kan den ansvarige anmälas, åtalas och dömas. Och Polismyndigheten kan upplösa den allmänna sammankomsten.

Fru talman! Det här är något som har efterfrågats från Polismyndigheten, och nu kommer det att bli lättare att undvika att allmänna sammankomster utsätter demonstranter, motdemonstranter eller allmänheten för allvarlig fara. Det är bra.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 maj.)