Stärkt konstitutionell beredskap (vilande grundlagsförslag m.m.)

Fru talman! Ingen av oss vet vilken nästa stora samhällskris blir. Vi vet inte om det handlar om en ny pandemi, en omfattande cyberattack, ett långvarigt elavbrott, en naturkatastrof på grund av den galopperande klimatkris som vi befinner oss i eller något helt annat. Det vi kan vara säkra på är att vårt land kommer att kastas in i någon form av kris. Vi vet också att kriser ofta utvecklas snabbt och att det ställer stora krav på samhällets förmåga att fatta beslut.

Är Sverige rustat för att fatta snabba, effektiva och samtidigt rättssäkra beslut när vårt samhälle utsätts för svåra påfrestningar? Inte fullt ut. Vår grundlag har särskilda regler för krig och krigsfara. När det gäller allvarliga fredstida kriser saknas motsvarande reglering. I stället förutsätts samhället fungera enligt de ordinarie beslutsformerna även när situationen är långtifrån normal.

Fru talman! Det som kammaren ska behandla nu är ett vilande förslag, beslutat den 3 december förra året. Och, fru talman, den fråga som debatterades mest med anledning av förslaget är att regeringen föreslås få meddela föreskrifter vid allvarliga kriser. Det saknas nu. Det har fungerat ändå, men med erfarenhet från bland annat pandemin blev det tydligt att beslutsfattandet blev alltför långsamt, otydligt och otillräckligt. Med dagens förslag åtgärdar vi den bristen med en sund och god författningsberedskap även i fredstida kriser.

Det finns de som beskriver förslaget som att regeringen får mer makt. Det är en alltför förenklad beskrivning. I själva verket handlar detta lika mycket om att sätta upp tydliga gränser för hur staten får agera i en kris. Alternativet är att staten inte agerar. Alternativet är att regeringen ställs inför en mycket svår situation utan ett tydligt konstitutionellt ramverk att luta sig mot. Just därför behövs reglerna. Demokratin prövas framför allt när samhället utsätts för hård press. Det är då det måste finnas tydliga regler för vem som får fatta beslut under vilka förutsättningar och hur dessa beslut ska kontrolleras. Det är precis det förslaget gör.

Fru talman! Det finns kontrollmekanismer i det här förslaget som riksdagen äger. Regeringen kommer inte fritt att kunna stifta vilka föreskrifter som helst. Vid en allvarlig fredstida kris ska riksdagen kunna ge regeringen tillfälliga befogenheter att agera snabbt. Det kräver ett mycket brett stöd i riksdagen, där minst tre fjärdedelar av de röstande måste stå bakom förslaget. Riksdagen behåller samtidigt kontrollen och kan när som helst återkalla befogenheterna. Riksdagen sätts inte åt sidan. I själva verket har riksdagen en central roll att spela.

Föreskrifterna får gälla i längst tre månader och måste så snart det går underställas riksdagen. Om de inte underställs riksdagen inom en vecka upphör de att gälla. Regeringen får inte röra grundlag, riksdagsordning eller regler för val till riksdagen. Det är en fråga om handlingskraft kombinerad med demokratisk kontroll från riksdagen. Det är en viktig balans.

Fru talman! Om vi anser att det kan uppstå situationer där staten behöver agera snabbt ska reglerna för detta vara beslutade i förväg. De ska vara demokratiskt förankrade, de ska vara öppet redovisade och de ska vara kända för medborgare och beslutsfattare. Vi ska inte behöva luta oss mot oskrivna principer eller improviserade lösningar när samhället befinner sig i kris. Det är bättre att på förhand ha bestämt vilka verktyg som finns och hur de får användas. Det skapar tydlighet och rättssäkerhet.

Fru talman! I grund och botten handlar detta om ansvar. Regeringen har ansvar att styra riket. Om Sverige drabbas av en allvarlig fredstida kris måste regeringen kunna agera, men den måste göra det inom tydliga demokratiska ramar. Det är just den balansen som förslaget syftar till att uppnå.

Fru talman! När vi debatterade frågan om stärkt konstitutionell beredskap förra gången, alltså inför det första beslutet, påminde dåvarande ordföranden i KU Ida Karkiainen oss om att kriser inte alls behöver ha med krig att göra. Vi har bara sedan 90talets början haft Estonias förlisning, en tsunami, en finanskris och en pandemi. Om vi till det lägger lokala händelser som svåra skogsbränder och översvämningar blir det ett antal tillfällen som vi nog kan kalla kriser. Därför är frågan i förslaget som specifikt handlar om regeringens möjlighet att meddela föreskrifter i en fredstida kris inte bara en hypotetisk fråga. En sådan situation eller nödvändighet kan ju uppstå igen, med eller utan förvarning.

Inför det första beslutet i det här ärendet för knappt ett år sedan, i december 2025, var alla partier utom Miljöpartiet överens om att det skulle vara bra om regeringen hade denna möjlighet, alltså att regeringen i en given situation ska kunna inskränka fri- och rättigheter. Det var alltså bara vi i Miljöpartiet som sa något annat: Nja, det kanske inte är en så bra idé i alla fall. Men den reservation vi hade avslogs, och det vilande grundlagsförslaget som vi behandlar i dag är alltså identiskt med det förslag som riksdagen beslutade om i december 2025. Nu är vi här för att bekräfta det tidigare beslutet och därmed slutgiltigt slå fast hur grundlagen på just det här området ska se ut.

Fru talman! Låt mig därför först säga att vi i övriga frågor inte har några andra åsikter än utskottet. Det gäller bland annat frågan om riksdagens möjligheter att sammanträda i kristid. Det ska till exempel vara möjligt att fatta beslut om digitala sammanträden om säkerhetsaspekter eller andra skäl säger att det vore bäst att göra på det viset. Det kan också av säkerhetsskäl eller andra orsaker vara bättre om riksdagen sammanträder utanför Stockholm. Det hör självklart till absoluta undantagsfall men bör ändå ses som en inte helt otänkbar eller osannolik utväg. Inte heller detta har vi några avvikande meningar om. Vi har heller inga invändningar mot att reglerna för krigsdelegationen uppdateras, bland annat med en större roll för talmannen.

Men så är det förslaget om regeringens möjligheter att utfärda föreskrifter. Det kan innebära inskränkningar av människors fri- och rättigheter. Det är inget problem så länge vi har tillit till systemet, men det finns exempel från andra länder där mer auktoritära krafter kommit till makten. Där har det hänt att regeringen lagt under sig delar av det vi kallar normgivningsmakten och rättsväsendet.

I det vilande grundlagsförslaget behandlas den konstitutionella beredskap som gäller lagstiftning vid svåra kriser i fredstid eller krigstid. Det läggs fram förslag som gör det möjligt för riksdagen att i en allvarlig situation ge regeringen särskilda befogenheter att utfärda föreskrifter. Det ska krävas bred enighet om detta i och med att tre fjärdedelar av de röstande i riksdagen ska rösta för att sådana befogenheter ska kunna ges. Men ”om det är uppenbart att riksdagens beslut inte kan avvaktas” ska regeringen själv kunna fatta ett sådant aktiveringsbeslut.

Fru talman! Jag står alltså inte bakom den del av grundlagsförslaget som avser 16 kap. 3 och 4 § i regeringsformen. Det är den del som innebär att regeringen skulle få samma möjligheter som riksdagen att införa regler om begränsningar av fri- och rättigheter eller på civilrättens område utan att vare sig aktiveringsbeslut fattas av riksdagen eller reglerna godkänns av riksdagen på förhand.

Miljöpartiet har sett flera stora risker med förslaget, framför allt att det medför att regeringen i vissa fall ska kunna fatta aktiveringsbeslut som öppnar för beredskapslagstiftning och samtidigt besluta om ny lagstiftning som inte förberetts sedan tidigare och att detta ska godkännas i efterhand av riksdagen.

Även om själva underställandet av nya regler måste gå från regeringen till riksdagen inom en vecka kommer en riksdagsminoritet att kunna förlänga beredningen. Ytterst kan regeringens nya bestämmelser därför komma att vara i kraft i en hel månad om det inte dessförinnan kan läggas fram ett utskottsinitiativ om en lag som upphäver bestämmelserna.

Det finns heller ingen särskild spärr mot att åtgärder upprepas, identiskt eller i liknande form, även om de skulle underkännas av riksdagen. Under en månad kan mycket allvarliga konsekvenser för enskilda individer och företag hinna uppstå. Inte ens om riksdagen omedelbart avsatte regeringen skulle åtgärderna automatiskt upphöra att vara i kraft.

Vi menar att det centrala här är att befogenheten att införa begränsningar av fri- och rättigheter eller begränsningar på civilrättens område bör ligga kvar hos riksdagen. Riksdagen har ju redan i dag förmåga och verktyg att snabbt hantera oförutsedda situationer. Det är en invändning vi har upprepat sedan den utredning gjordes som låg till grund för propositionen som nu är det vilande grundlagsförslaget.

Jag vill återigen understryka att jag och Miljöpartiet står bakom förslagets övriga delar. Men mot bakgrund av den stora vikt jag lägger vid invändningen mot att regeringen ges möjlighet att införa begränsningar utan något aktiveringsbeslut från riksdagen eller stöd i lag och på grund av det faktum att det vilande förslaget endast kan antas eller förkastas i sin helhet anser jag att det bör förkastas.

Jag yrkar alltså bifall till reservationen.

Fru talman! Jag är särskilt glad att det är förste vice talman Johanna Haraldsson som tjänstgör i dag.

Vi behandlar nu betänkandet KU6 som handlar om att stärka Sveriges konstitutionella beredskap. Det här förslaget innebär att riksdagen och regeringen får bättre förutsättningar att fullgöra sina uppgifter och fatta nödvändiga beslut under krig, krigsfara eller kris.

Vi moderater står bakom detta förslag eftersom vi ser vikten av att demokratin fungerar även när samhället utsätts för extrema påfrestningar.

Historien lär oss att de institutioner som inte förbereder sig för krig eller kris riskerar att svikta när de behövs som bäst. Vi lever i en tid där Europas säkerhetsordning har förändrats i grunden. Rysslands aggression mot Ukraina, ökade cyberhot, sabotage mot samhällsviktig infrastruktur och erfarenheterna från pandemin har visat att även stabila demokratier som den svenska måste ha beredskap för situationer som tidigare framstått som osannolika.

Det räcker inte, som min socialdemokratiska kollega konstaterade, att ha starka institutioner i vardagen. Vi måste också säkerställa att de fungerar under de svåraste förhållanden man kan tänka sig. Det är precis det som det här grundlagsförslaget handlar om.

För det första stärks riksdagens möjligheter att sammanträda och fatta beslut. I en demokrati är det avgörande att folkets främsta företrädare kan fortsätta sitt arbete även om landet befinner sig i en allvarlig kris. Demokratin får aldrig sättas på paus på grund av att omständigheterna är svåra. Tvärtom är det då den behövs som mest. Genom de här förändringarna säkerställer vi att riksdagen kan fortsätta att utöva sin lagstiftande och kontrollerande funktion även under extraordinära förhållanden.

För det andra, fru talman, utvecklas reglerna för krigsdelegationen. Krigsdelegationen är en viktig del av vår konstitutionella beredskap och ska kunna träda in om riksdagen inte kan fullgöra sina uppgifter på vanligt sätt under krig eller krigsfara. Förslaget innebär inte att den här ordningen förändras i grunden utan att den moderniseras – vilket ibland kan vara bra – och framför allt förtydligas. Talmannens roll anpassas och förtydligas i vissa delar. Ansvarsfördelningen blir tydligare, och den parlamentariska legitimiteten stärks. Allt det här är kloka och välmotiverade förändringar som vi moderater välkomnar.

För det tredje, fru talman, införs en ordning för allvarliga fredstida krissituationer. Sverige har länge haft regler för krig och krigsfara. Men vi har saknat ett tydligt konstitutionellt ramverk för situationer som inte är krig men ändå kräver mycket snabba beslut från statens sida. Förslaget innebär att riksdagen med kvalificerad majoritet kan ge regeringen särskilda befogenheter att hantera en sådan situation samtidigt som de demokratiska skyddsräckena är starka. Riksdagen beslutar om befogenheterna, och det finns skarpa tidsgränser efter att regeringen fattat beslut. Riksdagen kan när som helst återkalla givna befogenheter. Det handlar alltså om att skapa nödvändig handlingskraft under fortsatt demokratisk kontroll.

Fru talman! Det finns också ett bredare perspektiv som är viktigt att lyfta fram. Sveriges statsskick, det svenska samhället och den svenska samhällsgemenskapen bygger på tilltro till institutioner och till varandra. Här skiljer Sverige ut sig på ett mycket positivt sätt gentemot övriga länder i världen.

Våra medborgare ska veta att staten fungerar, att demokratin fungerar och att de grundläggande institutionerna består även när samhället utsätts för svåra påfrestningar.

Fru talman! Här behöver vi nämna en institution som är i en klass för sig och som åtnjuter ett unikt stort förtroende i alla samhällsgrupper. Även grupper som exempelvis den som ibland lite nedlåtande beskrivs som arga unga män, som känner lågt eller inget förtroende för myndigheter generellt, har högt förtroende för en viss institution. Och vilken är det, fru talman? Jo, det är, som mina kollegor i konstitutionsutskottet vet, monarkin och konungafamiljen.

Vår tusenåriga monarki är en institution som står över riksdagen och den dagliga – ibland käbblande – politiken. När regeringar byts ut, när riksdagsmajoriteter förändras och när samhället genomgår kriser finns statschefen kvar som en samlande symbol för nationen och för alla oss som bor, lever och verkar här. Politiker kommer och går, men den tusenåriga svenska monarkin består.

Monarkin och kungafamiljen är bland det bästa med Sverige – utan detta hade Sverige inte varit Sverige. Monarkin och konungafamiljen gör Sverige större i världen än vad landet egentligen är.

Sammanfattningsvis, fru talman, är det viktigt att hela vårt statsskick fungerar även under extraordinära förhållanden. Försvaret av Sveriges demokrati handlar inte bara om att skydda enskilda politiska institutioner. Det handlar om att värna hela den konstitutionella ordning som har tjänat vårt land väl under lång tid. Jag talar om riksdagen, regeringen, domstolarna och monarkin, var och en i sin roll.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Grundlagar ska inte ändras lättvindigt. De ska inte utformas för dagens politiska konflikter eller för dagens regeringar. De ska fungera också när samhället utsätts för svåra påfrestningar och när vi ställs inför kriser som vi kanske inte ens kan föreställa oss i dag. Därför välkomnar jag propositionen om stärkt konstitutionell beredskap.

Det som jag tror att de flesta medborgare kommer att tänka på när vi pratar om detta är coronapandemin. Den visade att det finns brister i vår konstitutionella beredskap och hur vi hanterar fredstida kriser. Under coronapandemin lyckades riksdagen och regeringen hantera situationen – demokratin fungerade. Vi såg dock att många beslut behövde fattas under stark tidspress. Vi såg att den normala ansvarsfördelningen mellan regering och riksdag sattes under press. Vi såg även att det saknas tydliga regler för hur allvarliga fredstida kriser ska hanteras. Det är den bristen som denna proposition försöker rätta till.

Fru talman! Vi har sedan länge regler för krig och krigsfara, men dagens hotbild ser lite annorlunda ut. Cyberangrepp, sabotage, omfattande störningar i samhällsviktiga funktioner eller andra extraordinära händelser kan kräva snabba beslut också i fredstid.

I dag har vi även en omfattande debatt om AI. Jag tillhör den generation som växte upp med att titta på Terminator, The Matrix, I, Robot och andra dystopiska filmer och program på tv. På 90- och 00-talet var detta science fiction, men i dag är det en realitet som vi inte helt kan bortse från. Mina exempel är något tillspetsade, men oavsett vilka kriser framtiden utmanar oss med måste demokratin kunna fungera.

Fru talman! Det finns såklart kritik mot det här förslaget. En del av kritiken handlar om att makt flyttas från riksdagen till regeringen, och jag har stor respekt för den oron. Jag menar dock att den inte fullt ut speglar vad propositionen faktiskt innehåller.

Det är inte regeringen själv som tar sig dessa befogenheter, utan det är riksdagen som beslutar om dem. Riksdagen bestämmer ramarna och kan när som helst återkalla besluten. Nyckeln ligger alltså kvar hos riksdagen, och det är en avgörande skillnad. Förslaget bygger inte på att folkstyret sätts åt sidan. Förslaget bygger på att folkstyret på förhand bestämmer vilka regler som ska gälla när samhället utsätts för exceptionella påfrestningar.

Fru talman! Jag tror också att det är viktigt att bemöta den bild som ibland ges av att detta skulle vara ett slags undantagstillstånd. Det är det inte. Riksdagen finns kvar. Kontrollmakten finns kvar. Konstitutionsutskottet finns kvar. Möjligheten att rikta misstroende mot regeringen finns kvar. Möjligheten att utkräva politiskt ansvar finns kvar.

Detta är ingen ordning där regeringen ställs över riksdagen. Tvärtom handlar det om en ordning där regeringen, om riksdagen så beslutar, kan agera snabbare i ett exceptionellt läge samtidigt som den fortsatt står under parlamentarisk kontroll. För mig är det en central demokratisk princip. I en demokrati ska regeringen kunna agera när krisen kommer, men den ska aldrig kunna agera utan att ytterst stå till svars inför riksdagen.

Fru talman! För Vänsterpartiet har det varit viktigt att den här diskussionen inte bara handlar om handlingskraft utan också om rättssäkerhet. Historien visar att kriser kan skapa ett starkt tryck på oss i politiken att fatta snabba beslut. Det är ganska naturligt, och just därför måste vi värna de grundläggande fri- och rättigheterna.

Därför har vi tidigare framhållit att Lagrådets roll bör ses över och att det finns skäl att diskutera hur granskningen av lagstiftning som tas fram under extraordinära förhållanden kan stärkas. Vi anser fortfarande att detta är en viktig fråga. Att stärka den konstitutionella beredskapen står inte i motsättning till att värna rättsstaten, utan tvärtom hör de ihop. Ett robust demokratiskt system behöver både handlingskraft och kontrollmekanismer.

Fru talman! Man kan tycka att osäkerheten kring framtida kriser talar emot det här förslaget, men jag skulle vilja säga det motsatta. Just därför att vi inte vet vad nästa kris blir behöver vi tydliga regler. Just därför att vi inte vet vilka regeringar som sitter vid makten i framtiden behöver vi tydliga ansvarsförhållanden. Just därför att demokratin måste fungera också under svåra förhållanden behöver vi konstitutionell beredskap.

Kärnan i propositionen är nämligen enkel. Riksdagen fattar beslut. Riksdagen kan återkalla beslut. Riksdagen granskar regeringen. Riksdagen utkräver ansvar. Folkstyret består. Därför ställer vi i Vänsterpartiet oss bakom propositionen om stärkt konstitutionell beredskap.

(Applåder)

Fru talman! Jag får väl börja med att säga att jag ställer mig bakom Mats Greens påpekande om att det är trevligt med en tjänstgörande talman från Jönköpings valkrets.

I dag ska vi fatta det andra beslutet om en grundlagsändring som handlar om Sveriges konstitutionella beredskap i mycket allvarliga krissituationer. Detta är en reform som vid första anblicken kan framstå som tämligen teknisk, men i grunden handlar den om en enkel fråga: Hur säkerställer vi att Sverige kan fatta nödvändiga beslut när samhället utsätts för mycket svåra påfrestningar samtidigt som vi värnar demokratin, rättssäkerheten och individens frihet?

För krig och krigsfara har Sverige sedan länge särskilda regler i regeringsformen. För allvarliga fredstida kriser som inte är krig men som ändå kan sätta samhällets funktioner under mycket hård press har motsvarande konstitutionella ordning dock saknats. Det är detta glapp som reformen syftar till att fylla.

Fru talman! Sverige har levt i fred i över 200 år. Vår tid har dock lärt oss att skiljelinjen inte bara går mellan fred och krig. Det finns också situationer däremellan – allvarliga fredstida kriser som inte är krig men som ändå kan sätta samhällets grundläggande funktioner under hård press. För just sådana situationer har det funnits ett konstitutionellt tomrum. Detta förslag fyller det tomrummet.

Pandemin är det tydligaste exemplet. Nästa stora kris behöver dock inte vara en pandemi. I förarbetena nämns exempel som omfattande störningar i kritisk infrastruktur, allvarliga terrorattentat och andra händelser som snabbt kan hota viktiga samhällsfunktioner. Sådana situationer kan, om de eskalerar och vi inte agerar klokt och resolut, försätta vårt samhälle i krig eller i en krigsliknande situation. Det är för sådana situationer som det nu föreslås en tydligare konstitutionell beredskap.

Fru talman! Det finns några få lagar där proportionaliteten nästan talar för sig själv. Trafikreglerna är kanske det tydligaste exemplet. Vi accepterar utan större invändningar att någon annan har bestämt vilken sida av vägen vi ska köra på. Nyttan för både individ och samhälle är så uppenbar, och inskränkningen i den personliga friheten är så begränsad. Väldigt få vaknar en morgon med stark indignation över att inte få praktisera vänstertrafik just den dagen.

Men de flesta lagar befinner sig inte i den kategorin. De kräver svårare avvägningar och att olika värden ställs mot varandra: frihet mot säkerhet, integritet mot kontroll, handlingskraft mot maktdelning.

Det är därför politiken finns, och eftersom det inte alltid finns ett självklart svar har vi olika partier och olika ideologier. Demokratins styrka ligger inte i att alla tycker likadant, utan demokratins styrka ligger i att alla lagförslag granskas från olika perspektiv innan de blir lag.

Fru talman! För oss liberaler börjar denna prövning hos individen. Vilka befogenheter ges staten? Hur påverkas den personliga friheten och integriteten? Är eventuella begränsningar proportionerliga i förhållande till det som ska skyddas? Det är frågor som alltid måste ställas när staten ges ökade möjligheter att ingripa, särskilt när det sker i grundlagen.

Men liberalism handlar inte bara om att begränsa makten. Den handlar också om att skapa ett samhälle som faktiskt kan skydda människors frihet när den utsätts för reella hot. Ett samhälle som saknar förmåga att hantera en allvarlig kris får också svårt att skydda människors möjlighet att leva fria och självständiga liv. Därför behöver vi såväl frihet och handlingskraft som starka rättigheter och fungerande institutioner.

Fru talman! Jag tror att det också finns ett värde i att se på detta med lite köksbordsrealism. För de flesta människor handlar det inte om ett kapitel i regeringsformen utan om betydligt mer vardagliga frågor. Fungerar sjukvården? Fungerar betalningssystemen? Finns det el i uttaget? Kan barnen gå till skolan? Kan människor ta sig till jobbet?

När samhället utsätts för en allvarlig kris förväntar sig människor att staten ska agera. Men de förväntar sig också att makten granskas, att det finns spärrar, att det finns kontroll och att extraordinära befogenheter inte används längre eller mer omfattande än situationen kräver. Det är denna balans som detta lagförslag försöker uppnå.

Fru talman! Till sist vill jag säga att det kanske viktigaste skyddet för demokratin inte står skrivet i någon paragraf. Det finns hos medborgarna själva. I ett land med fria medier, stark folkbildning, hög utbildningsnivå och medborgare som är vana att ställa frågor blir det svårare att missbruka makt. Upplysta och engagerade medborgare är i sig en del av vårt konstitutionella skydd. De accepterar ibland nödvändiga åtgärder när situationen kräver det. Men de kräver också att åtgärderna är proportionerliga, tillfälliga och möjliga att granska. Det är en sund inställning, en styrka för demokratin och, skulle jag vilja hävda, en mycket liberal tanke.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)