Socialtjänst- och barnfrågor

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Vi ska debattera socialtjänst- och barnfrågor. I princip i hela mitt yrkesliv har jag arbetat med barn, ungdomar och deras föräldrar. Först var det på fritidsgårdar, där jag träffade många ungdomar som var på kant med samhället på olika sätt. Det var skolk från skolan och hemmiljöer som kanske inte fungerade eller var de tryggaste. För dem blev fritidsgården ett andra hem, en plats där det fanns trygghet och vuxna som brydde sig om dem.

Det blev efter några år naturligt att jag tog steget till socialt arbete, där jag blev kvar fram till i dag, när jag sitter i riksdagen. Vad är då min spaning efter alla dessa år?

Jo, herr talman, jag kan se att det inom socialt arbete finns både ris och ros. Det är oerhört positivt att det i dag satsas mycket på förebyggande arbete, men det är mindre bra att många kommuner tyvärr väntar alldeles för länge med att bryta negativa beteenden som accelererar. I vår iver att jobba förebyggande har vi ibland tappat bort att göra realistiska bedömningar när kommunens egna insatser inte räcker till. Det är då vi riskerar att kriminalitet och missbruk accelererar, och det är då hemförhållandet för barnet eller den unga personen i den dysfunktionella familjen är utan trygghet och kontroll.

Herr talman! Vi politiker av alla färger kämpar för att barn som växer upp i Sverige ska ha bra förutsättningar till ett gott liv. Nu när barnkonventionen äntligen blivit svensk lag är det bra att den pågående utredningen Framtidens socialtjänst fått i uppdrag att ta fram ett stöd för tolkningen av den nya lagen där syftet just är att göra socialtjänstens insatser mer tillgängliga och anpassade efter barns behov. Vi ser därför fram emot den utredning av socialtjänstlagen som ska presenteras efter sommaren.

Herr talman! Historiskt har Sverige varit bra på att genomföra reformer som underlättat föräldrarollen och skapat goda uppväxtvillkor. Det var därför barnbidrag infördes för alla, och det var därför vi skapade en föräldraförsäkring som gett föräldrar en unik möjlighet att vara hemma med sina barn.

Vi vet att för de flesta barn och familjer har reformerna varit av godo. Men för barn som far illa i familjen har inte mer tid med föräldrarna alltid varit gynnsamt, utan där har kanske förskolan och skolan varit en del av samhällets viktiga kompensatoriska insats. När det pågår missbruk eller andra negativa händelser i ett barns hem kan relationen till förskolepersonalen eller tränaren i fotbollslaget vara det som gör att barnet orkar gå upp varje morgon.

Herr talman! Socialtjänstlagen bygger till stor del på att insatserna är frivilliga. Min erfarenhet säger mig därför att framgångsrika förebyggande insatser är sådana som skapat förtroende och upplevs positiva därför att de erbjuds alla medborgare i en kommun. Bra exempel på detta är familjecentraler, föräldrautbildning och familjerådgivning.

På familjecentralen möts nyblivna föräldrar. Där kan de erbjudas föräldrautbildning och, om det behövs, familjerådgivning. Genom en positiv första upplevelse av socialtjänsten är det lättare att slussas vidare om man behöver mer hjälp.

Ett gott förebyggande arbete skapar just den tillit som gör att det blir lättare att ta emot hjälp när man hamnar i större svårigheter. För att ge rätt hjälp i rätt tid måste samhället ibland tyvärr agera med tvångsåtgärder för att snabbt kunna bryta ett destruktiv beteende. Då kan en placering på ett särskilt ungdomshem eller ett behandlingshem bli aktuell. En lyckad sådan insats kan vara avgörande för att bryta den negativa spiralen.

Men det räcker inte med institutionsvistelser. För att komma tillbaka till skolan och ett liv utan kriminalitet och droger krävs också insatser på hemmaplan när man kommer tillbaka. Vad händer med lille Kalle när han flyttar hem igen? Finns det tillräckligt stöd för att skolan ska fungera? Har det blivit en förbättring i familjen? Finns det vuxna positiva förebilder som kan backa upp Kalle när han flyttar hem igen? Här behöver institutionsplaceringen och hemflytten koordineras till en fungerande vårdkedja som ger den unge en faktisk möjlighet till ett bättre liv.

Herr talman! För barn som familjehemsplaceras i tidig ålder är situationen ännu mer komplicerad. Här behöver samhället bli mycket bättre på uppföljning och krav på den biologiska familjen vid en eventuell hemflytt.

Med tanke på situationen runt flickan som kallades för Lilla hjärtat är det helt uppenbart att det inte gjordes tillräcklig kontroll och uppföljning av de biologiska föräldrarna.

Därför är det mycket bra att utskottet och regeringen har tagit initiativ för att se över gällande lagstiftning, så att ytterligare barn inte ska utsättas för det fruktansvärda som drabbade Lilla hjärtat och hennes familjehem.

Herr talman! Runt om i landet på våra socialkontor görs omfattande insatser för att ge människor ett bättre liv. Socialt arbete är dock krävande och behöver kompetent och utbildad personal. Därför inledde regeringen en satsning redan 2016 för att både stärka personalens kompetens och höja bemanningen. I satsningen, som fortfarande pågår, kan vi tydligt se att antalet medarbetare faktiskt har ökat bland våra socialarbetare.

Våra kommuner svarade också i undersökningen att det är positivt att satsningen har bidragit till en bättre arbetssituation, mindre stress och färre avhopp från socialt arbete.

Herr talman! För att höja kvaliteten ytterligare inom socialt arbete behöver i dag fler verksamheter än tidigare ha ett särskilt tillstånd från IVO, Inspektionen för vård och omsorg, för att till exempel bedriva olika boendeformer inom socialt arbete. Kraven ökar också på att vi ska ha evidensbaserade metoder i vårt arbete, särskilt i vårt förebyggande arbete. Forte har ett spännande forskningsprojekt igång där man jämför olika behandlingsmetoder.

Herr talman! Inom socialtjänsten deltar man också aktivt i att dra nytta av digitaliseringen. Här finns unika möjligheter för att förenkla administrationen men också för att utveckla stödinsatser via nätet.

Herr talman! Förändringar och förbättringar av socialtjänsten står ständigt i fokus. Därför är den stora översynen av socialtjänstlagen viktig. För precis som samhället såg behov av en fattigvård och en barnavård en gång i tiden ser vi även i dag orättvisor i vårt moderna välfärdssamhälle. Barn växer upp i utsatta miljöer, och människor lever på gatorna. Allt fler yngre begår grövre brott. Men i grunden har vi ett bra välfärdssystem som ger ett gott stöd till de flesta. Men i marginalerna ramlar människor utanför vårt välfärdsskyddsnät.

Sociala insatser måste få kosta. Vi vet att om vi investerar tidigt får vi tillbaka friska och utbildade samhällsmedborgare i ett samhälle där många får plats.

Herr talman! Varje år behandlas 300–350 motionsbetänkanden i denna kammare. På grund av det stora antalet blir behandlingen av dessa betänkanden ibland kanske lite slentrianmässig. Frågor och motioner diskas av i ett rasande tempo och ges inte alltid den uppmärksamhet som de förtjänar och inte alltid den eftertanke och den diskussion som frågorna och förslagen förtjänar.

Herr talman! Det betänkande som vi nu debatterar förtjänar tveklöst mer än en slentrianmässig behandling. Betänkandet behandlar nämligen så oerhört viktiga frågor. Det handlar om socialtjänsten, om hur samhället ska främja människors ekonomiska och sociala trygghet, människors jämlikhet i levnadsvillkor och människors aktiva deltagande i samhällslivet.

Inte minst handlar betänkandet om hur alla barns rätt till en trygg och god uppväxt kan säkras. Som samhälle misslyckas vi tyvärr alltför ofta med denna viktiga uppgift. Många socialt utsatta barn sviks och får inte den trygghet som de förtjänar eller det stöd och den hjälp, eller ens skolgång, som de har rätt till.

Från Moderaternas sida har vi därför ett stort antal förslag och reservationer i detta betänkande om bland annat uppföljning av placerade barns skolgång, om insatser för att förbättra placerade barns hälsa och om behovet av certifiering av familje- och jourhem.

Herr talman! Det yttersta sveket drabbade lilla Esmeralda, den lilla glada tjejen som inte ens hann fylla fyra år och vars öde jag är övertygad om har berört inte bara mig utan alla som deltar i denna debatt på djupet. Samhället hade inledningsvis gjort alla rätt för Esmeralda. Hon omhändertogs enligt LVU bara några veckor gammal på grund av de problem som hennes föräldrar hade och som gjorde dem direkt olämpliga som föräldrar.

Samhället placerade lilla Esmeralda i ett familjehem där hon fick en trygg och kärleksfull start i livet, precis som vi vill att alla barn ska få. Men sedan, herr talman, gick allt fel. Esmeraldas biologiska föräldrar hävdade sin rätt och fick rätt. Tio månader efter att de biologiska föräldrarna hade fått tillbaka vårdnaden av kammarrätten, i strid mot socialtjänstens bedömning, dog Esmeralda, eller Lilla hjärtat som hon kallades. Nu står hennes biologiska mamma åtalad för mord.

Detta fall är så bottenlöst tragiskt. På riksdag och regering vilar ett tungt ansvar. Vi moderater har under många år drivit på för en förändrad lagstiftning. Vi har pekat på att barns bästa och behov av trygghet och kontinuitet väger för lätt och att biologiska föräldrars intressen väger för tungt i nu gällande lagstiftning. Esmeralda är död, men hon ska inte ha fått dö förgäves.

Nu jobbar socialutskottet, efter Moderaternas utskottsinitiativ, för skarpa förändringar i lagstiftningen, en lagstiftning som på riktigt sätter barns bästa i främsta rummet – en lex Lilla hjärtat.

Detta arbete handlar om flera förslag om bland annat vårdnadsöverflyttningar som annars skulle ha hanterats inom ramen för det betänkande som vi nu debatterar men som nu behandlas i ett särskilt spår, vilket jag är mycket glad över.

Malin Lernfelt skrev följande om Esmeralda i en ledare publicerad i bland annat tidningen Bohuslänningen: Ingen lyckades rädda henne. Men hon kommer att rädda många andra utsatta barn.

Jag tycker att det är vårt ansvar att Lernfelt får rätt. Det är vårt ansvar att skyndsamt få på plats en lex Lilla hjärtat som skyddar de barn som har fått en svår start i livet.

Herr talman! Det absolut viktigaste som jag har att säga i denna debatt har jag nu sagt. Likväl har jag mycket mer att säga. I detta betänkande har vi moderater nämligen inte mindre än 30 reservationer. Vi har förslag om att stärka arbetslinjen och minska fusket med försörjningsstöd. Med bidrag måste motkrav följa. Vi vill se aktivitetskrav och bidragsutbetalningar som inte cementerar ojämställdhet. I dag betalas försörjningsstöd ofta ut till mannen i ett hushåll. Vi menar att försörjningsstödet bör betalas ut individuellt till de vuxna som har försörjningsansvar för hushållet och att det självklart ska vara möjligt att göra oanmälda hembesök. Den som inte accepterar hembesök bör inte ha rätt till försörjningsstöd.

Vad jag också särskilt vill lyfta fram är behovet av att stärka socialtjänsten, och inte minst det förebyggande arbetet. Socialtjänsten på många håll runt om i Sverige går på knäna. Trots att personalen verkligen sliter har man svårt att räcka till. Och med en hög arbetsbelastning blir det förebyggande arbetet tyvärr ofta lidande.

Vi moderater vill därför underlätta för socialtjänstens personal att dra nytta av digitaliseringens möjligheter för att frigöra tid för att jobba med förebyggande insatser. Vi vill också se en nationell kartläggning av socialtjänstens förebyggande arbete samt etablera ett nationellt kunskapscentrum för förebyggande arbete inom den sociala barn- och ungdomsvården. Om trycket på socialtjänsten långsiktigt ska minska är det förebyggande arbetet helt centralt. Därför, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1 om ett stärkt och förtydligat förebyggande uppdrag för socialtjänsten. Självfallet står jag bakom övriga 29 moderata reservationer, men för tids vinnande yrkar jag alltså bifall endast till reservation 1.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram frågan om hemlöshet. Hemlöshet är naturligtvis ett rejält misslyckande för ett välfärdsland som Sverige. Det behövs förstärkta insatser för att minska hemlösheten. Men vad som framför allt behövs är ett arbete utifrån metodik som vi vet fungerar. Metoden Bostad först är en framgångsrik metod, och jag är glad att vi nu gör ett tillkännagivande till regeringen om en expertgrupp för att vidareutveckla den metoden ytterligare.

Herr talman! Jag ska nu hålla ett anförande inom det som är riksdagsledamoten Carina Ståhl Herrstedts ansvarsområde.

Jag yrkar bifall till reservation nr 18.

Ett väl fungerande skyddsnät är viktigt i det svenska välfärdssamhället. Människor måste ges det stöd som krävs för att de ska kunna fungera i samhället, samtidigt som det måste ställas krav på att de tar eget ansvar för såväl sin försörjning som livet i övrigt. Med rättigheter följer också skyldigheter. När människor får försörjningsstöd ska det alltid finnas ett aktiverings- och prestationskrav, eftersom det ger många positiva effekter.

I dagens Sverige kan skillnaden mellan ekonomiskt bistånd och lön tyvärr vara mycket liten för en barnfamilj, vilket både skickar märkliga signaler till familjen och är respektlöst mot skattebetalarna. Fördelarna med att arbeta ska alltid vara större än fördelarna med att få bidrag. Sverigedemokraterna anser att detta måste ses över och utredas så att man kan göra något åt skillnaden mellan bidrag och lön samt se över regelverket vad gäller försörjningsstöd vid deltidsarbete.

Herr talman! Socialtjänstens arbete och funktion är helt avgörande för ett väl fungerande samhälle. Socialtjänstens ansvar och uppdrag är väldigt omfattande, och ett av de viktiga uppdragen är att hjälpa och stödja barn och unga i utsatta livssituationer. De senaste decennierna har hedersrelaterat våld och förtryck etablerat sig som fenomen i Sverige. Allt oftare kommer rapporter från personer som lever i en förtryckande och våldsam hederskultur. Detta begränsar kraftigt deras möjligheter att leva sina liv så som de själva önskar. I hederns namn utsätts de ofta för trakasserier, hot och våld från de personer som borde stå dem närmast.

De som lyckas bryta sig fria från hederskulturernas förtryck hamnar i en särskilt utsatt situation då de tvingas bryta helt med sina tidigare liv. Sverigedemokraterna anser att det är av största vikt att samhället kan erbjuda en noggrann uppföljning även efter att det mest akuta skedet är avslutat. Socialtjänsten bör ha som praxis att erbjuda den utsatta en kontaktperson som kan ge stöd och vägledning i uppbyggandet av ett liv som en del av majoritetssamhället.

En god vård och behandling av de barn och ungdomar som av olika anledningar har placerats utanför hemmet måste säkerställas för att de ska kunna rustas för framtiden. Samhällets skyddsnät ska ge dem ett tryggt liv både socialt och ekonomiskt. Inga barn eller ungdomar ska mot sin vilja tvingas till könsstympning eller tvångsäktenskap eller utsättas för andra psykiska eller fysiska övergrepp. Tydliga handlingsplaner för att förebygga detta måste därför tas fram, men också handlingsplaner för hur samhället ska agera när någonting redan har hänt.

Herr talman! Samarbetet mellan skola, skolhälsovård och socialtjänst kring barn som placerats utanför hemmet på grund av tidigare omsorgsbrist måste stärkas. Barn som av olika skäl inte kan bo hos sina föräldrar kan placeras i familjehem, och när barn placeras i familjehem är det naturligtvis av yttersta vikt att hemmet bedöms som lämpligt och att en utredning görs av familjehemsföräldrarnas förmåga att tillgodose barnets behov. Kommuner ska erbjuda familjerna utbildning och säkerställa att de bedriver en vård som håller god kvalitet.

De anmälningar till socialtjänsten som leder till åtgärder är i dag tillgängliga för sökning. Rättsläget är dock oklart vad gäller de anmälningar som inte har lett till åtgärd. Sverigedemokraterna anser att det är viktigt att klargöra rättsläget även för anmälningar som inte leder till någon åtgärd, så att dessa kan användas för framtida utredningar.

Det måste också gå smidigare att samarbeta över kommungränser kring den sociala barn- och ungdomsvården. Alla hinder bör undanröjas för att förbättra skyddsnätet för utsatta barn och unga. I dagsläget är det svårt för en kommun att ta del av andra kommuners information, och risken finns därför att familjehem som visat sig vara olämpliga i en kommun kan fortsätta ta emot barn i eller från en annan kommun. Det är inte rimligt att olämpliga familjehem på nytt och utan kommuners vetskap om deras historik kan göra nya ansökningar som leder till att de får barn placerade hos sig. För att underlätta för kommunerna att säkerställa trygga familjehemsplaceringar anser vi att familjehemmens tidigare historik ska samlas i en nationell databas. På så sätt minimeras riskerna för att barn far illa.

Herr talman! I dag ställs det stora krav på socialsekreterare när det gäller yrkesskicklighet och erfarenhet. Det är socialtjänsten och socialsekreteraren som har en avgörande roll för många utsatta barn, och därför är erfarenhet, kontinuitet och förtroende viktiga förutsättningar för arbetet. I dag är personalomsättningen bland socialarbetare tyvärr hög, och ofta tvingas man ta in hyrpersonal. Många socialsekreterare funderar på att sluta, och en del sjukskriver sig.

För att kunna rekrytera och behålla socialsekreterare behöver socialtjänsten vara en attraktiv arbetsgivare som erbjuder konkurrenskraftiga villkor. Det behövs ett flertal åtgärder för att stärka socialtjänstens medarbetare. Det är viktigt att arbetsgivarna stärker tillgången till cheferna, men också mentorskapet för nyexaminerade socialsekreterare är viktigt. Dessutom behöver arbetsgivarna skapa medvetenhet om och åtgärder mot hotfulla och våldsamma situationer. Socialsekreterarna måste få stöd och hjälp i att anmäla mer och känna sig trygga i detta.

Socialsekreterare ska ha möjlighet till karriärtjänster där kvalificerade socialsekreterare får större ansvar men också högre lön. För att avlasta socialsekreteraren bör det anställas socialtjänstassistenter som kan ta över och avlasta en del av socialsekreterarens arbetsuppgifter. Det behöver utredas ifall man ska ställa legitimationskrav på myndighetsutövande medarbetare i socialt arbete på samma sätt som inom till exempel medicinska yrken eller bland lärare. Lika viktigt som att kompetensnivån bland socialtjänstens personal höjs är det att personalen kontinuerligt granskas och formellt prövas i lämplighet. Ett legitimationskrav för socialsekreterare skulle öka status, kompetenskrav och lämplighetsgranskning.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag beröra den oerhörda tragedin med Esmeralda, som kallades Lilla hjärtat. Fallet är en tydlig signal om att barnens rätt måste stärkas och gå före föräldrarnas. Vi måste givetvis göra allt vi kan för att något liknande inte ska hända någonsin igen. Därför medverkar vi till att en referensgrupp just nu arbetar med snabba, akuta lösningar för att bland annat stärka barnens rätt i socialtjänstlagen.

Herr talman! Ann-Christine From Utterstedt tog upp försörjningsstödet, och jag tänkte på detta med ett krav på motkrav. Jag drar mig till minnes att man för några år sedan skrev in ett motkrav i socialtjänstlagen, så att det finns i texten. Jag undrar därför vilken sorts motkrav Ann-Christine From Utterstedt tänker ska finnas i socialtjänstlagen när det gäller försörjningsstöd.

Herr talman! Det ska vara prestationsmotkrav, såklart, och dem ska man kunna presentera för att fortsätta få bidraget. I dag kan det vara på det sättet att bidragen helt enkelt betalas ut och att man kanske inte ens bor i vårt land men fortfarande uppbär bidrag. Det är alltså lite skillnad i måttstockarna, så ett tydliggörande av en motprestation måste till.

Herr talman! Tack, Ann-Christine From Utterstedt, för svaret!

Min bild är inte densamma som Ann-Christine From Utterstedts, utan jag menar att det finns ett motkrav i dag. Försörjningsstöd betalas inte ut utan motkrav. Man måste ta emot praktikplatser och ta emot olika åtgärder för att man ska få försörjningsstöd. Det skulle vara intressant att höra vilka kommuner Ann-Christine From Utterstedt har fått denna bild från.

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att ledamoten Wiking och jag inte har samma bild. På sina lokala håll händer det faktiskt att den motprestation som finns är att man ska fylla i ett dokument och att man ska uppsöka socialtjänsten, men så ser det inte ut i alla fall. Det är min bild av det hela.

Skulle det vara på det sätt som ledamoten Wiking beskriver det skulle det ju till exempel vara omöjligt för en människa som inte bor i vårt land att uppbära ett bidrag. Detta händer dock faktiskt i dag; det vet vi. Då måste det vara något fel på systemet, och detta måste rättas till.

Herr talman! Socialtjänsten har ett otroligt stort ansvar för att leva upp till de intentioner som finns i socialtjänstlagen, som bland annat beskriver att man ska frigöra och utveckla den enskilda människans resurser samtidigt som dessa personer ska ta ansvar för sin egen situation. Detta ska även bygga på respekt för människans självbestämmande och integritet.

Jag har stor respekt för dem som arbetar inom socialtjänsten. De arbetar under högt ställda krav och ska leva upp till det jag nyss nämnde och frigöra den enskildas resurser. Detta ska ske med faktabaserade utredningar som inte bygger på utredarens egna upplevelser.

Det här är särskilt viktigt när det gäller barn. Det är inte alltid som barn har möjlighet att komma till tals eller få den information som de har rätt till enligt barnkonventionen. För att detta ska bli verklighet behövs ökad kunskap om barns rättigheter, både inom socialtjänsten och när det gäller domstol, polis och så vidare. Det handlar också om att man ska ha kunskap om hur man samtalar med barn, så att man inte påverkar barnet i dess berättelse.

För att detta ska kunna bli verklighet krävs ökad kompetens, men det behövs framför allt evidensbaserade metoder i socialtjänstens arbete. Det gäller både när vi talar om vård, boende och umgänge och när vi talar om utredningar enligt LVU.

Herr talman! Just nu pågår, som andra också har nämnt, ett arbete för att förändra LVU, lagen om vård av unga. Detta är väldigt viktigt. Det handlar om att förtydliga vad som gäller vid omhändertagande eller när ett omhändertagande ska upphöra. För mig är det väldigt viktigt att vi håller en balans i detta arbete så att vår rädsla för att inte omhänderta barn som behöver omhändertas inte slår över i att vi omhändertar barn som inte behöver omhändertas och som kan vara kvar i sina biologiska familjer. Där handlar det i stället om att stötta de biologiska föräldrarna så att de klarar sitt föräldraskap.

När vi talar om omhändertagande handlar det också om familjehem. Familjehem är viktiga. Jag tycker att det är dags att regeringen tar tag i frågan om att skapa någon form av register för våra familjehem, både för att visa vilka familjehem som finns tillgängliga och, framför allt, för att ha ett register över de familjehem som har blivit underkända och som inte har varit tillräckligt bra, så att en familj som är underkänd i den ena kommunen inte kan bli familjehem till exempel i grannkommunen.

Herr talman! Det jag har varit inne på bygger jag vidare på i argumentationen när det gäller sekretessbrytande bestämmelser. Det handlar om mer än att barn eller ungdomar som är över 15 år ska kunna ta emot frivilliga insatser även om inte vårdnadshavaren går med på det. Det handlar faktiskt om att man ska kunna ha samtal med barn utan vårdnadshavarnas vetskap och utan att vårdnadshavarna finns i rummet. Ska vi sätta barnet i centrum måste barnet få en chans att ge sin bild av berättelsen.

Det handlar också om att vi i vissa fall kan behöva ha samtal med skola eller till exempel BVC för att verkligen sätta barnets bästa i centrum i stället för att tala om två tvistande föräldrar och bedöma vems berättelse som är den mest sanna.

Det är omöjligt att tala om dessa saker utan att nämna fallet Esmeralda eller den tv-dokumentär som precis har gått på SVT. Vad gäller Esmeralda vet vi alla vad det slutade i – en otroligt tragisk händelse. Om vi inte har evidensbaserade metoder när vi gör våra utredningar och ser till vad som gäller riskerar vi att detta händer. När det gäller två tvistande föräldrar måste vi se till barnets bästa. Dokumentären visar på det som faktiskt sker – man fokuserar på den ena eller den andra förälderns berättelse men glömmer barnets bästa.

Herr talman! Försörjningsstödet är en livlina för många. Detta ska vara tillfälligt, och det ska bygga på att ens egna resurser ska kunna frigöras och utvecklas. Då är det självklart för mig att vi ställer krav på aktivering och att försörjningsstödet delas lika mellan de vuxna som är ansvariga för familjens hushåll. Det visar att vi tror på den enskilde individens möjligheter att försörja sig själv och ta lika ansvar för familjens ekonomi.

Herr talman! Jag kan inte låta bli att i detta anförande också beröra ämnet internationella adoptioner. Det finns förslag i betänkandet om organisering av internationella adoptioner och stöd till att söka sina rötter. Detta är extra aktuellt just nu, för nu har Sverige fått vetskap om den parlamentariska utredning som har pågått i Chile under en längre tid. Man har nu fastställt att det har skett oegentligheter i adoptioner från Chile till bland annat Sverige under 70, 80- och 90-talen. Det är väldigt viktigt att regeringen nu vidtar åtgärder för att se hur vi ska hjälpa de människor som befinner sig i Sverige i dag men som inte hade varit här om deras föräldrar hade fått sin vilja fram.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att det krävs ökad kompetens för att vi, som jag har varit inne på, ska klara en socialtjänst som bygger på att frigöra och utveckla den enskildas resurser samtidigt som den bygger på respekt för människans självbestämmande och integritet. Framför allt behövs det evidensbaserade metoder i allt arbete som sker.

Jag står självklart bakom samtliga reservationer från Centerpartiet i betänkandet, men jag yrkar bifall endast till reservation nr 7. Jag ber också om ursäkt för att även jag drog över tiden.

Herr talman! I dag ska vi debattera en av samhällets mest stigmatiserade grupper och en av de mest osynliggjorda delarna av politiken. Vi ska tala om fattigdom och ekonomisk fördelning. Vi ska tala om klass.

Fattigdom är inget en människa väljer. Det är ett resultat av ett samhällssystem som tillåter att vissa människor tilldelas väldigt mycket och andra extremt lite. Det är en fråga om ekonomi, ideologi och människosyn.

Jag har som vana, utifrån att länge ha levt och jobbat med människor som lever i fattigdom, att titta på människors skor. Det är en mycket förenklad men tydlig indikator på människors livssituation. Jag går aldrig på ett tåg eller en spårvagn, på ett besök på en förskola eller på en promenad genom en stadsdel utan att begrunda vad folk har på fötterna. Det jag ser talar sitt eget tydliga språk. Jag har verkligen sett allt från små barn i vinterskor en varm sommardag till äldre damer i slitna finskor mitt i smällkalla vintern. Jag kan på en och samma spårvagnsresa från Göteborgs innerstad ut mot någon av våra förorter se hur dyra blanka skor byts ut mot trasiga tygskor. Ibland ser jag till och med människor som inte har några skor alls.

Nej, herr talman, fattigdom är inget fritt val. Det är inte så, som vissa borgare verkar tro, att när våra nyfödda ögon möter livets första ljus ställs frågan till oss vilken klass vi vill tillhöra eller vilken socialgrupp vi tycker verkar vara mest chill.

Det är inte så att vi där på BB beslutar oss för hur hela vårt liv ska präglas, eller för den delen våra barns. Vi vet alla att det inte är så det går till.

Vi vet att det är den klasstillhörighet våra föräldrar har, vårt kön och även vårt påbrå som avgör såväl vår egen som våra barns ekonomiska och sociala framtid. De som är mest ekonomiskt utsatta i vårt land är de ensamstående mammorna och de kvinnliga pensionärerna. De välbeställda är däremot främst vita män.

Nej, fattigdom är inte ett fritt val. Det är en fråga om ideologi och aktiva politiska val rörande ekonomisk fördelning.

Herr talman! De senaste åren har det gjorts skattelättnader i mångmiljardklassen i det här landet. Fattigpensionärer, ensamstående mammor, arbetslösa och sjuka har fått betala för att de välbärgade ska få sina hem städade. Män med inkomster som Ulf Kristerssons har fått en lätt löneförhöjning på tusentals kronor i månaden genom att man trollat bort värnskatten, och om det är någon som vill ha ett sprillans nytt kök är även det något som vi alla ska betala för. Samtidigt lever 150 000 barn i Sverige med ekonomiskt bistånd, vissa under större delen av sin uppväxt, på grund av att deras föräldrar har låg inkomst eller helt saknar inkomst. Närmare 200 000 barn lever i fattigdom i vårt rika land.

För att betala för denna ofantliga orättvisa har den generella välfärden kraftigt raserats. Bostadspolitiken har bytts ut mot en marknad för dem med stora inkomster, och arbetsmarknaden har försvagats. Konsekvenserna blir att allt fler människor får sociala problem. När de som drabbas sedan blir hänvisade till att söka stöd och hjälp hos samhället får de höra att de själva bär ansvaret för sin situation. Det finns ingen självinsikt om att det är den rådande politiken som bidragit till människors utsatthet.

Ekonomiskt bistånd är ett av de yttersta sociala skyddsnäten i vårt välfärdssamhälle. Det är skapat för att vi som medborgare ska vara garanterade en skälig levnadsnivå. Det är en garant för att vi inte ska hamna i fattigdom och falla utanför samhällets ramar, utan ska få stöd att kunna ta oss ur en svår situation – en fin tanke om ett samhälle som vill att alla ska leva i värdighet.

Ekonomiskt bistånd har två huvuduppdrag: att hjälpa människor att dels tillgodose grundläggande behov, dels på sikt uppnå egen försörjning. Det är två delar som hänger samman och är mycket viktiga. Men med tiden har fokus hamnat på det senare. Det verkar som att det finns en skev bild av att människor som är berättigade till bistånd njuter av den tillvaron, krampaktigt vill fortsätta med det och därför måste piskas till förändring.

Kraven för att få försörjningsstöd är rigorösa. Risken att förlora sin berättigade inkomst kan hänga på en felskrivning i en ansökan, ett felredovisat kvitto eller ett uteblivet besök. Men det riktigt stora problemet är att när en förälder förlorar inkomst eller får fördröjd inkomst drabbas även barnen. Vi i Vänsterpartiet menar att det här inte är acceptabelt. Vi vill att systemet ses över. Barn ska garanteras en trygg ekonomisk situation, och deras bästa ska alltid sättas i fokus.

Herr talman! Det här är en fråga som gör mig riktigt förbannad. I mitt land växer barn upp som inte har ordentliga skor på sina fötter. Här finns ensamstående mammor som sliter som djur för att kunna servera sina barn ett mål mat. I mitt land har vi gamla människor som har byggt det här landet men som blivit tackade genom att bli fattigpensionärer – inte av någon fri vilja utan för att det är så politiken har bestämt. Alla som sitter i den här riksdagen är skyldiga till att det är så här det ser ut. Därför är det också vår förbannade skyldighet att ändra på det. Vi i Vänsterpartiet menar att en fungerade socialtjänst som ger skälig levnadsstandard och sätter barns rätt i fokus är en mycket viktig del för att få till den förändringen.

Vi står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 28.

Herr talman! Sociala nätverk skapas av människor tillsammans. Det är särskilt betydelsefullt när människor drabbas av svårigheter av olika slag. Nu under coronapandemin blir det extra tydligt att ensamheten blir stor utan nära relationer, utan människor omkring.

Vårt svenska välfärdssamhälle ska i första hand bygga på att enskilda och grupper av människor, som familj, släkt, grannar och föreningar, ges möjlighet att ta stort ansvar för sin nära omgivning. Det offentliga ska stödja de naturliga nätverken. Offentliga, ideella och privata verksamheter kompletterar varandra. Men det offentliga är ytterst ansvarigt för att man ska kunna leva ett tryggt och värdigt liv.

Målet för Kristdemokraternas socialpolitik är att stödja gemenskaper och enskilda människor till egen försörjning och god omvårdnad. Socialtjänsten har därför en vid och fundamental uppgift inom det offentliga. Den har i uppdrag att ge stöd och hjälp när någon inte klarar sig själv. Det gäller såväl unga som äldre, såväl familjer som enskilda.

Vi kristdemokrater föreslår flera reformer som leder till att människor kan lita på att välfärden fungerar. I mitt anförande vill jag särskilt lyfta fram förslagen om hemlöshet och om barns trygghet.

Herr talman! Hemlöshet är en grogrund för otrygghet. Att vara hemlös i en pandemi medför särskild stress. När uppmaningen är att stanna hemma om man känner sig sjuk – vad gör man då om man är hemlös?

I dag vet vi att beroende är en sjukdom. Det är inte en svaghet i personligheten. En person med beroendesjukdom behöver kvalificerad vård och behandling, ofta under lång tid. Men för att man ska kunna tillgodogöra sig behandlingen kan en trygg social situation vara avgörande.

Det är därför vi kristdemokrater förespråkar den evidensbaserade metoden Bostad först. Metoden tar sin utgångspunkt i att en bostad är en mänsklig rättighet – alla behöver en plats att kalla sitt hem. Den har använts permanent i min hemstad Helsingborg sedan 2013 med mycket goda resultat. Forskning i Sverige såväl som i andra länder visar att åtta av tio lyckas behålla sin bostad. Det är fantastiska resultat. Men alltför få kommuner i Sverige använder metoden. I stället används ofta den så kallade trappstegsmodellen, en metod som tvärtom cementerar snarare än löser hemlöshetsproblemet.

Herr talman! Det gläder mig väldigt mycket att riksdagen nu gör ett tillkännagivande av Kristdemokraternas förslag om att tillsätta en expertgrupp för att vidareutveckla metoden Bostad först. Det är otroligt glädjande. Jag beklagar däremot att inte tillräckligt många partier ställer sig bakom vårt förslag om att Bostad först ska vara den primära insatsen i alla kommuner. När vetenskap och beprövad erfarenhet visar att en metod hjälper människor tillbaka till samhällsgemenskapen ska den metoden användas. Det borde vara en självklarhet.

Herr talman! Alla barn har rätt till en trygg uppväxt. För de flesta barn är föräldrar och familjen tryggheten i tillvaron. Men det finns också föräldrar som inte klarar att ta sitt föräldraansvar. När omsorgen sviktar och familjens nätverk inte räcker till har kommunernas socialtjänst i uppdrag att se till att barn som far illa får en så trygg uppväxt som möjligt. När samhället tar på sig föräldraansvaret är det också skyldigt att ge barnet särskilt skydd och stöd. Alla förändringar som rör barn måste genomsyras av ett barnrättsperspektiv i enlighet med barnkonventionen.

Herr talman! Kristdemokraterna var ett av de första partier som förespråkade att barnkonventionen skulle bli svensk lag. Sedan den 1 januari i år är det äntligen verklighet. Nu måste vi bevaka att lagen ger barn bättre skydd och rättigheter. Det räcker inte att barnkonventionens rättsliga tillämpningar har stärkts. För att efterleva den behövs ett barnrättsperspektiv, så att barnets bästa genomsyrar allt offentligt arbete som direkt eller indirekt rör barn. Det är viktigt, inte minst för att säkerställa att barns rättigheter, trygghet och säkerhet inte äventyras när det finns konflikter mellan barns och föräldrars intressen.

Som många har sagt är det för sent för den lilla flickan Esmeralda, som kallades Lilla hjärtat. Men för alla andra barns skull måste vi gemensamt få till en förändring och se till att den får verkan. Riksdagen har tillsatt en grupp som ska arbeta med en lex Lilla hjärtat. Men vi tycker ändå från Kristdemokraternas sida att det är viktigt att följa upp hur tillämpningen av barnkonventionen som lag kommer att efterlevas.

Herr talman! Jag vill därför från Kristdemokraterna yrka bifall till vår reservation 58. Där föreslår vi att regeringen på lämpligt sätt följer upp arbetet med att förverkliga barnkonventionen och årligen rapporterar till riksdagen hur genomförandet sker.

Herr talman! Min kollega Juno Blom skulle ha stått här just nu. Men hon har ett möte med två statsråd i vår kamp för en nationell strategi mot våld mot barn. Det är ett skrämmande aktuellt ämne. Ändå är det bara en av alla de förbättringar som vi behöver göra av vårt skyddsnät.

Ibland svajar livet för både barn och vuxna, och för en del människor går det sönder. Vi kan utsättas för våld och hedersförtryck. Vi kan drabbas av beroende och hemlöshet. Vi kan bli föräldrar som inte klarar av att vara föräldrar, eller vi kan födas som barn till just de föräldrarna.

Morgondagens Esmeraldor måste naturligtvis kunna växa upp till starka och trygga individer. Det tror jag är ett av de allra viktigaste uppdragen för denna kammare.

Samtidigt finns det så mycket mer vi kan göra. Det första vi behöver göra är att arbeta förebyggande. Ibland behöver vardagen inte gå sönder om vi förebygger bättre.

Vi behöver förebygga vräkning. Vi behöver fältarbete till skolor, fritidsgårdar och bostadsområden. Vi behöver se till att om föräldrar har ett beroende som kan skada deras barn ska föräldrarna kunna tvingas till vård, även om de inte vill det, för barnens skull.

Sedan behöver vi se till att hjälpen mot beroendesjukdomar är snabb och jämlik. Om vi utvecklar ett beroende måste vi kunna få hjälp snabbt utan att en biståndsbedömning drar ut flera månader på tiden. Vi måste få hjälp från hemlöshet utan att någon kräver av oss att vi är drogfria redan från början. Det går inte att kräva nykterhet för att bli nykter. Det säger sig självt.

Det är också väldigt viktigt att vi stärker stödet till anhöriga. Till exempel beroende skvätter även på dem som befinner sig nära. Många barn i trasiga familjer tar ett enormt ansvar för sina föräldrar och för sina syskon, herr talman. De lägger rena kläder och ser till att alla kommer i tid. Det är klart att de behöver stöd.

Barn i familjer där en förälder slår den andra är inte bara anhöriga. De är dessutom brottsoffer och måste behandlas som sådana. Samhället måste agera på ett mycket starkare sätt för att skydda anhöriga och inte minst just barn som är anhöriga.

Det behövs naturligtvis också ett stärkt stöd till barn som utsatts för övergrepp eller förtryck. Bland det allra tyngsta vi har att göra som samhälle är att säkra stödet för de barn som inte kan bo kvar hos sina föräldrar.

Vi liberaler vill att IVO, Inspektionen för vård och omsorg, mer än i dag ska få ett särskilt starkare uppdrag att skydda och följa de barn som placeras. Jag vill därför särskilt lyfta fram reservation 44 och yrkande 13 om detta. Jag yrkar bifall till reservationen.

De här barnen behöver också betydligt bättre möjligheter att klara skolan. Vi vet att det är en nyckelfaktor för hur det kommer att gå för dem senare i livet. Den person som är ansvarig för ett HVB-hem ska förutsättas förstå när ett barn som är placerat far illa.

Herr talman! Vi liberaler vill också att anmälningsplikten utökas så att man vid misstanke om missförhållanden ska anmäla direkt till IVO eller polis vad man tror kanske håller på att hända. Barnen måste skyddas.

Vi vill också ge familjehem stärkt stöd. Vi vill inte minst att barnets bästa och inget annat ska avgöra om de biologiska föräldrarna kan få tillbaka vårdnaden igen. Barnets bästa är det som ska avgöra.

Många svåra öden kan förhindras och mildras. Allt det jag talat om de senaste minuterna faller under socialtjänstens otroligt svåra och viktiga uppgift. Vi vill därför ge socialsekreterarna legitimation. Vi vill utöka deras mandat.

Vi vill ge mindre administrationstid men mer tid för det stöttande och lyftande arbetet. Vi vill också skapa en klokare sekretesslagstiftning och ett stärkt mandat att hjälpa de personer som i dag riskerar att falla genom maskorna.

Herr talman! Vad har format mig? Vilka är mina rötter? Vem är jag? Det är frågor som dyker upp under din livstid direkt eller indirekt. För en del är svaren enkla att hitta. Man har dem nära inpå. Det finns att hitta. Det finns papper att leta i. Men för andra är det desto svårare. Vad gör man om historien inte stämmer? Vad gör man om någon har stulit den?

Det är bra att regeringen har börjat ett arbete för att personer som är adopterade ska få stöd att söka sina rötter och få samtalsstöd av professionell personal. Dock kommer det behövas mer resurser. Det hoppas jag att regeringen kommer att åtgärda i framtiden. Men detta är bara hjälp på individnivå. Vi har också ett ansvar att jobba på systemnivå, för vi är alla en del av ett system.

Herr talman! År 2018 uppmärksammade Sveriges Televisions Nyheter misstänkta oegentligheter vid adoptioner från Chile under 1970- och 1980-talen. Fattiga mödrar hade förmåtts att lämna ifrån sig sina barn under vad de trodde var en tillfällig period, men i själva verket hade dokument förfalskats och barn adopterats bort till bland annat Sverige.

Sedan skandalen uppmärksammades har omfattningen av den ökat explosionsartat. Just nu pågår en brottsutredning i Chile där över 600 fall av adoptioner till Sverige ingår.

Men i Chile har man också genomfört en parlamentarisk utredning för att få klarhet i vad som har hänt. Många av de uppgifter och vittnesmål som framkommer i den parlamentariska utredningen är, milt sagt, förfärliga.

Herr talman! I utredningen kan man bland annat läsa följande: Det är ett faktum att hundratals barn i Chile har ryckts från sina föräldrar och blivit bortadopterade, särskilt till utlandet. Det är en sanning som inte kan motsägas och som styrkts av vittnesmål från alla de personer som kallats att delta i målet.

Vidare kan man läsa: Att barn försvann var en realitet för kvinnor i hela landet som led av fattigdom eller som saknade ett stödjande nätverk. Man använde sig av olika metoder. Det vanligaste sättet var att få modern att tro att sonen eller dottern hade avlidit, och på så sätt undvek man senare klagomål eftersom föderskan blev övertygad om att hon stod inför ett faktum som var oåterkalleligt och som inte ifrågasattes. Man lämnade inte över den nyföddas kvarlevor, inte heller födelsebevis, registrering av födelse eller dödsbevis.

Herr talman! Det är många som drabbats av detta. Barn som blivit bortadopterade, föräldrar som blivit av med sina barn och adoptivföräldrar som blivit förda bakom ljuset. När uppgifter kommer fram om olaglig verksamhet rörande adoptioner i ett land som man tagit emot barn ifrån, som sedan adopterats i Sverige, går det inte att bara blunda för det.

Vänsterpartiet ser med oro på det som uppdagats under utredningen i Chile. Det väcker många frågor om hur dessa adoptioner har hanterats i Sverige.

Vi vill att det ska tillsättas en utredning av hur svenska myndigheter och adoptionsorganisationer hanterat adoptioner från Chile till Sverige. Det är det minsta vi kan göra. Vi har ett ansvar.

Jag vill därför instämma i de adopterades: No más silencio! Vi kan inte bara vara tysta. Vi måste också agera.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 juni.)